Daniel Anckermans stuckaturer i de Gyllenhielmska och Wrangelska gravkoren
Nisser, Wilhelm
Fornvännen 34, 129-153
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1939_129 Ingår i: samla.raa.se
DANIEL ANCKERMANS STUCKATURER I DE GYLLENHIELMSKA OCH WRANGELSKA
GRAVKOREN
E T f BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM STUCKDEKORATIONENS UTVECK- LING I DEN BALTISKA NORDEN FBAN 1680- T. O. M. I OM-TALET
AV
W I L H E L M N I S S E R
Stormaktstidens svenska stuckdekorationer före Giovanni och Carlo Caroves framträdande på 1660-talet hasa liillills föga beaktats av forskningen. Dock hava prakt fulla stucka- turer smyckat Jakob De la Gardies Makalös, Magnus Gabriel De la Gardies Drottningholm, Jakobsdal och Karlberg saml Karl Gustav Wrangels palats pä K iddarholmen. Skokloster kan ännu i dag uppvisa betydande takdekorationer från denna epok.
Stuckaturer från samma period pryda tvenne av århundradets förnämsta herregravar, Karl Karlsson Gyllenhielms i Strängnäs och Herman Wrangels i Skokloster. Hypotesen all de båda sist- nämnde dekorationerna härröra från samme mästare bar av tidigare forskare — E. Cederström, C. K. af Ugglas och G. Axel-Nilsson — hävdats.1 Då jag lyckats identifiera Strängnässtuckatören, vill jag i det följande söka skildra hans person och verk, framdraga ytter- ligare bevis för de båda gravstuckaturernas samhörighet, klargöra deras samband med de ovan nämnda profandekorationerna saml skissera det skol- och stilsammanhang som synes mig föreligga mellan några bland de förnämsta arbeten av denna art som utförts i den baltiska norden från de Pahrska arkitekternas framträdande till Drottningholmstilens genombrott.
1 C. R. af U g g l a s . Sextonhundratalets skulptur. Svensk Konsthistoria utg. av A. L. R o m d a h l och .1. R o o s v a l , sthlm 1913 register. <!.
A x e l - N i l s s o n , Henrik Damer, denna tidskr. Sthlm 1984, 8. 213 II.
Brev frän överintendenten frih. II. Cederström t. förf. okt 1934.
1! Eiiritviinnrn 1939,
130 W 1 L I I E L M N 1 S S E li
Ett brev till arvprinsen Karl Gustav från stuckatören Daniel Anckerraan daterat d. 13.2. 1652 upplyser oss, att denne i Strängnäs utfört »Saligen llcichs Amirals Carl Carlsson Begräbniis».2 Mästaren som uppger sig ha utfört talrika stuckaturer i Sverige önskar nu ställa sin konstfärdighel lill prinsens förfogande. Han försäkrar sig kunna sta Karl Gustav till tjänst med »rariteten, es möchte sein an lose- nienten öder fontänen und im Wetter besländigen dem Metall gleich sehenden bildern und thierten». Dessa planer gingo dock om intet, enär Karl Gustav ej besvarade Anckermans brev förrän d. 28 maj följande är, dn denne lämnat Strängnäs och redan var i full verk- samhet pa annat håll.3
Däremot har Anckermans uppgifi oin sin verksamhet i Strängnäs kunnat bekräftas såtillvida som bevarade handlingar styrka, all han ulför! vägg- och takdekorationerna i det Gyllenhielmska korel.
Bildhuggaren Henrik Damer har — som Axel-Nilsson i denna tid- skrift skildrat — utfört själva monumentet, den preliminära inred- ningen av korel samt iniiriiingen av gravvalvet mellan åren 1629 och 1633.
Innan vi ingå på en analys av Strängnässtuckaturerna, vilja vi giva en korl sammanfattning av de uppgifter, som stått att inhämta rörande denne mästares arbeten i Sverige, Tyskland och Baltikum.
Anckermans uppgifter om sin verksamhet såsom stuckalör i Sve- rige ha till fullo bekräftats. Vi finna honom engagerad såväl av drottning Kristina som av Jakob och Magnus Gabriel De la Gardie, Karl Gustav Wrangel och Karl Karlsson Gyllenhielm. 1 augusti år Kili började Anckerman, som anläiil från Riga, sill arbete i Jakob De la Gardies tjänst. Tillsamman med ivå gesäller smyckade han stora salen på Makalös, som stod färdig år 1642. Arbetet fortsatle under de två följande åren i greve Magnus' studerkammare, förmak och sovrum saml i altanskammaren. Plafonderna i de båda först- nämnda rummen voro smyckade ined »historier och figurer» medan de övriga laken synas vari! mindre påkostade. Efter år 1644 före-
2 Skrivelser lill Karl Gustav, ser. 2 : A S t e g e b o r g s s a m l . R. A.
'•' Da A. ej iir omnämnd såsom verksam vid Borgholmsbygget under dessa
ar. ucli da nägra s t u e k a r b e t e n från denna till enl. benäget meddelande a\
Intendenten fil. Dr. M. Hofrén icke äro påvisbara i trakten, finnes ingen
a n l e d n i n g förmoda, att A. följt kallelsen till Borgholm utfärdad av Kar!
Gustav d. 38.5.1653 i brev till kamreraren Daniel Uttennark, ser. 1: C, Stege-
bnrgssainl. R. A.
A N C K E R M A N S S T U C K A T U R E R 1 3 1
faller det såsom Anckermans arbeten i De la Gardies tjänst någon tid legat nere. År 1646 och år 1649 utbetalades honorar till honom eller hans gesäller för arbeten i lusthuset, trädgården och grottan på Jakobsdal. Möjligen är han mästare till den Aktäonbild som smyckade fontänen i »lille trädgården» vid detta slott.4
År 1647 engagerades Anckerman för de reparationsarbeten, vilka företogos på Uppsala slott med tanke på drottning Kristinas där planerade kröning. Enligt ett kontrakt av d. 5.11. d. å. skulle han och hans folk under tre månaders tid renovera alla slottets stucka- I ii rer med undantag av rikssalens. Arbetet synes tagit större delen av år 1648 i anspråk.5
Under åren 1649 till 1652 var mästaren — om man frånser en rymning till Danmark — knuten vid arbetet i det Gyllenhielmska koret, till vilket vi i annat sammanhang återkomma.
Från år 1653 till år 1656 är Anckerman påvisbar i drottning Kristinas, M. G. De la Gardies samt K. G. Wrangels tjänst.6 För Kristina och De la Gardie utförde han arbeten i stora salen på Makalös, för den senare därjämte plafonder på Drottningholm samt för Wrangel dekorationer i dennes Stockholmspalats.
Hårt pressad av sina fordringsägare avvek emellertid Ancker- man år 1656 till Kiga, där han möjligen under någon kortare tid verkat i M. G. De la Gardies tjänst. Han fortsatte dock snart till
4 Rör. J. De la Gardies byggen jfr S. K a r l i n g , Trädgårdskonstens historia, Sthlm 1981, register; s a m m e f ö r f . . Nar Makalös byggdes, S:t Eriks Årsbok, Sthlm 1931, och i dessa arbeten cit. litt. Kör. A:s arbeten för Do la Gardie so: Vol. 31, 33, 36, 37, 40, 42, 44, 52, 53 och 56, De la Gardieska saml. L. U. B. Forskningarna i denna saml. ha utförts av herr Janne Agri. Rör. rumsindelningen på Makalös jfr E. L u n d b e r g , Herre mannens bostad, Sthlm 1935, s. 82 ff.
5 fiir denna uppgift stannar jag i tacksamhetsskuld till bil. Dr. Emil Ifultmark. Ärendet kan följas i kommerskollegii prot. d. 18.5. och 27.10.
1647 samt i dess registratur 1647 fol. 1910, 1911 och 1968. Rör. stuckatu- rerna i Upsala jfr A. H a h r , Studier i Vasatidens konst, Upsala 1920, samt Upsala slott och dess rikssal, Upsala 1932.
• Rör. Makalös och Drottningholm jfr A. H a h r , Konst och konstnärer vid M. G. De la Gardies hov, Upsala 1905 register. Anckerman till M. G.
De Iti Gardie, skrivelser till M. G. Do la Gardie, Ser. C: 1 De la Gar- dieska saml. L. U. B. Rör. Wrangelska palatset; O. S i r e n , Gamla Stock- holmshus, Sthlm 1912—1913 registor. Wrangelska räkenskaper, kassaböc- ktT etc. samt. Wrangelska gödshandlingar, Rydboholmsaml. R, A.
) 3 2 W I L II E L M N I S S V. It
Lubeck samt slog sig ned i Mecklenburg.7 Bevarade handlingar visa, att Anckerman var en vildhjärna. Han blev invecklad i en serie sorglustiga kärleksaffärer med några äventyrslystna krigs- och gräsänkor. Dessa drastiga händelser resulterade uti att han år 1643 äktade Katarina Schiff, änka efter en bland det 30-åriga kri- gets äventyrligaste kondottjärer överstelöjtnant Adam De la Cha- pelle. I sitt första äktenskap hade fru Katarina flera söner, alla kända för ett obändigt lynne och vildsint liv. Den yngste Gustav steg till kapten men lämnade krigarbanan och blev stuckatör i sin styvfaders tjänst samt avslutade år 1662 dennes arbete i Wrangel- ska palatset.8 Uppehållet i vårt land var blott en episod i Ancker- mans skiftesrika liv. Han måste vid sin ankomst till Stockholm redan varit en medelålders man med mer än två decenniers verk- samhet bakom sig. Kedan år 1622 är han nämligen påvisbar i Dar- gun, där han skriver kontrakt med hertig Hans Albrechts bygg- mästare Michel Valken. Schlie0 tillskriver Anckerman fyra plafon- der i slottets östra länga, tvenne i broskbarock gestaltade chemi- néer, av vilka den ena är daterad 1616, samt dekorationerna i re- duttsalen och det s. k. hjorttornet. Det är uppenbart att de ovan- nämnda plafonderna samt relieferna i hjorttornet måste ha vissa anknytningspunkter till mästarens stucktak i Makalös och Drott- ningholm samt till hans arbeten i Wrangelska palatsets norra run- del, även om de svenska arbetena delvis tillkommit efter arkitekt- direktiv. Vi ha ovan sett att Anckerman år 1641 kom från Kiga och år 1656 återvände dit. Då tillgängliga arbeten rörande de bal- tiska monumenten icke presentera några stuckaturer, vilka kunna
7 S i r e n a. a., jfr även skrivelser till K. G. Wrangel från kamreraren N. Olofsson 1656 Skoklostorsaml., R. A.-II. Cronstierna t. M. G. De la Gar- die den 22.5. 1665, Ser. Cl. De la Gardieska saml. R. A. Enl. benäget med- delande av prof. V. Ltitzendorff äro några arbeten av Anckermans hand oj bekanta i Lubock.
8 O. A d o 1 b o r g, J. R. Do la Chapelle, Personhistorisk Tidskrift, Sthlm 1925. Norra Känunnersi ättens prot. d. 20.10 1642 och d. 19.1 1643 samt mars, maj, juni 1643; tyska församlingens vigselbok d. 19.3 1643. St. Rå.
A. Dot var troligen med anledning av detta gifte stuckatören skrov sig von Anckerman. lians tidigare skrivelser äro signerade Anckerman,
" K. S c h l i e , Dio Kunst u. Gescbiclitsdenkinäler des Grossherzogthiinis Mecklenburg, Bil. I. s. 557 Schwerin in M. 1896. Jag stannar i största tacksamhetsskuld till Oberregierunga- oeh Baurat Lorenz, Schwerin, som sänt mig studiefotografier av A:s arbeten i reduttsalen samt gjort forsk-
A N C K E R M A N S S T U C K A T U R E R 133
t ä n k a s h ä r r ö r a f r å n A n c k e r m a n , h a r m a n a n l e d n i n g förmoda att h a n s a r b e t e n d ä r s t ä d e s i s t o r u t s t r ä c k n i n g s p o l i e r a t s .1 0 Det förtjä- n a r e m e l l e r t i d b e t o n a s att h a n ä v e n d ä r v a r i t m y c k e t p r o d u k t i v . E t t b r e v från k o m m i s s a r i e n H e n r i k C r o n s t i e r n a till M. G. D e la G a r d i e u p p l y s e r oss n ä m l i g e n att A n c k e r m a n u t f ö r t t a l r i k a a r b e - ten i Kiga, bl. a. för C r o n s t i e r n a samt v a r i t berömd för sin f ö r m å g a att bereda ett varaktigt stuck. D å A n c k e r m a n s uppehåll i Kiga efter r y m n i n g e n från Stockholm s y n e s v a r i t t ä m l i g e n k o r t , ä r det t r o l i g t att de av C r o n s t i e r n a omtalade a r b e t e n a tillkommit u n d e r 1630-talet. H u r u v i d a h a n är identisk med den D a n i e l s t e n s n i d a r e , som v e r k a d e i N a r v a j u s t u n d e r d e t t a decennium, k a n ej a v g ö r a s förrän jämförelsematerial framdragits. Det ä r t ä n k b a r t , att A n c k e r m a n fått i m p u l s e r för sin v e r k s a m h e t såsom b a t a l j s k u l p t ö r a v A r e n t P a s s e r , som u t f ö r t en relief av d e n n a a r t på P o n t u s De la G a r d i e s g r a v i R e v a l s d o m k y r k a .1 1
R e s u l t a t e t av v å r u n d e r s ö k n i n g b l i r att vi d o k u m e n a r i s k t k u n n a p å v i s a s t u c k a r b e t e n av A n c k e r m a n vid följande a n l ä g g n i n g a r : D a r g u n c. 1615—1625, R i g a 1630-talet?, Makalös 1641—1644, J a - kobsdal 1646 och 1649, U p s a l a slott 1647—1648, G y l l e n h i e l m s k a g r a v k o r e t 1649—1652, W r a n g e l s k a p a l a t s e t s n o r r a r u n d e l , Makalös och D r o t t n i n g h o l m 1653—1656. H a n s y n e s själv v a r i t den ekono- miske ledaren för de företag vi ovan skildrat samt i regel arbetat med hjälp av g e s ä l l e r . Vi h a s å l u n d a r ä t t att f ö r u t s ä t t a v i s s a v a r i a - t i o n e r i t e k n i k och kvalitet i lians a r b e t e n . Genom sitt s a m a r b e t e med G u s t a v De la Chapelle v a n n h a n t v i v e l s u t a n en i n g å e n d e k ä n - nedom om m i l i t ä r a f ö r h å l l a n d e n , v a p e n och m u n d e r i n g a r . Av Anc- k e r m a n s ovan n ä m n d a a r b e t e n å t e r s t å blott S t r ä n g n ä s s t u c k a t u - r e r n a samt v i s s a p a r t i e r av d e k o r a t i o n e r n a på D a r g u n . Vi ö v e r g å n u till en s k i l d r i n g av dem samt till en u n d e r s ö k n i n g , h u r u v i d a de ningar i Das Geheime ii. Hauptarcliiv, Schwerin. Att A:s verk i Dargun måste stä i samband mod svenska stuckarbeten har tidigare framhållits.
Jfr A, H a h r , Studior i Johan l l l ; s renässans, I s. 74 ff, Upsala 1907, samt S. K a r l i n g . Matthias Höll. från Augsburg, s. 122, Göteborg 1932.
En detalj av plafonderna samt don ena cheminéen äro reproducerade i S c h l i e a. a.
10 Gesellschaft fiir Geschichts- u. Altertumskunde, Kiga, Kiga 1885.
E. v. N o t t b c c k u. E. N e u m a n n , Geschichte d. Kunstdenkmäler d. Stadt Reval, Reval 1896 ff. II. P i r a n g, Das baltische llerrenhaus I—
III, Riga 1926—1930, samt S. K a r 1 i n g, Narva, Sthlm 1936, register,
11 Rör. Daniel stensnidare och Passer se K a r l i n g , Narva, register.
134 \V I I. II B I . M N I s S B II
m vi
g. « S t
O M
tJD OJ
co S
. _ §
o «
. p i
-
9
— — -~
i)
— >.
(A a
0. i
J
t »
_ -^
A N C K E R M A N S S T U C K A T U R E R 135
u p p v i s a så ö v e r t y g a n d e l i k h e t e r med s t u c k a t u r e r n a 1 det W r a n g e l - s k a koret, att j ä m v ä l dessa b ö r a h ä n f ö r a s till A n c k e r m a n .
1 d e t t a s a m m a n h a n g ä r o de l a n d s k a p s - och d j u r r e l i e f e r a v in- tresse, v i l k a s m y c k a r e d u t t s a l e n i D a r g u n . H ä r möta vi t y p i s e r a d e n o r d t y s k a b y g g n a d e r s å d a n a som k v a r n a r och l a n t g å r d a r , målmed- vetet s t i l i s e r a d e t r ä d och blommor, v i l k a s p l a s t i s k a form ofta s t a r k t p r o n o n c e r a s . D j u r e n h a t r ä f f s ä k e r t k a r i k e r a t s . De f r a m s t ä l l a s i relief, v a n l i g e n sedda f r å n sidan, stadda i k r å m a n d e eller k a n t i g t k o n t r a s t r i k a r ö r e l s e r . I n t r e s s a n t a m o t s v a r i g h e t e r lill dessa djur- f r a m s t ä l l n i n g a r ä r o p å v i s b a r a i P o m m e r n och M e c k l e n b u r g samt på H a r d w i c k Hall i E n g l a n d (c. 1600), dit m o t i v e t f ö r t s av neder- l ä n d s k a g r a v ö r e r .1 2
D e s s a d j u r f r a m s t ä l l n i n g a r å t e r g å n ä m l i g e n på bilder av m ä s t a r e i den B r u e g h e l s k a k r e t s e n , A r e n d t v a n Bollen o. a. Sina n ä r m a s t e i n t r y c k h a r A n c k e r m a n m å h ä n d a fått u r n å g o n s a m t i d a u p p l a g a av R e i n i c k e Voss, som vid 1600-talets början åtnjöt stor p o p u l a r i t e t j u s t i M e c k l e n b u r g . D e s s mest k ä n d e i l l u s t r a t ö r v a r J o b s t Am- man.1 3 E n j ä m f ö r e l s e mellan A n c k e r m a n s d j u r b i l d e r och m o t s v a r a n - de a r b e t e n av K r i s t o f f e r P a h r i G i l s t r o w s y n e s m i g s t y r k a H a b r s p å p e k a n d e a t t ett s k o l s a m m a n h a n g h ä r f ö r e l i g g e r .1 4
E t t brev lill Karl K a r l s s o n G y l l e n h i e l m från r e s i d e n t e n i Hel- s i n g ö r M a g n u s D u r e l l l å t e r oss veta, att A n c k e r m a n . som u n d e r å r 1649 stod i r i k s a m i r a l e n s tjänst, r y m t till D a n m a r k , v a r i f r å n h a n s k u l l e å t e r s ä n d a s till sitt a r b e t e .1 5 R i k s a m i r a l e n s y n e s s å l u n d a själv t a g i t i n i t i a t i v e t till s t i i c k u t s m y c k n i n g e n i sitt g r a v k o r samt valt såväl batalj- som tak r e l i e f e r n a s motiv. E f t e r h a n s död fortsat- tes arbetet på ä n k a n s , fru K r i s t i n a Ribbing, bekostnad. I maj 1650
12 M. J o u r d a i n, English Deoorative Plasterwork of the Renaissance, London 1926, register.
13 R. P i p o r , Das Tier in der Kunst, 8.229, Miinchen 1922; A. K. P o p h a in, Dutch and Flemish Drawings in tho XV and XVI Conturies, cat. of dra- wings by Dutch and Flemish Artists in the British Museum Vol. V. s. 96—
136, London 1932.
14 H a h r , Studier i Johan 111:.-; renässans I, s. 79 ff.
15 Rör. A:s arbete i koret se Skrivelser till K. K:son Gyllenhielm vol.
2; fol. 212 vol. 7 samt fol. 356 och 357 vol. 58. Gyllenhielms saml. R. A.
Strängnäs stift, domkyrkan 1644—1659 K. A. samt Strängnäs domkyrkas räkenskaper, Strängnäs domkyrkoarkiv, Strängnäs. Vid forskningarna ha fru Ma. Trädgårdh Aborg samt frih. K. Kson Leijonhufvud verksamt bi- trätt.
136 W 1 L H E L M N 1 S S E R
erhöll klensmeden mäster J ö r a n Möller 17 rdr. i förskott på sitt arbete med det utsökta j ä r n g a l l e r som ä n n u p r y d e r koret.1 6
A n c k e r m a n s s t u c k a t u r e r bestå a v v ä g g - , valv- och f ö n s t e r d e k o r a - lioner. De f ö r s t n ä m n d a u t g ö r a s av t v e n n e b a t a l j r e l i e f e r .1 7 T a k - s t u c k a t u r e r n a å t e r g i v a b i b l i s k a motiv. F ö n s t e r och v a l v b å g a r ha o r n a m e n t a l d e k o r . D e n n a r u m s u t s m y c k n i n g h a r k a r a k t ä r e n av en typisk h a n t v e r k a r d e k o r a t i o n . E n h e l a r u m m e t s d e k o r d o m i n e r a n d e k o m p o s i t i o n e l i idé s a k n a s n ä m l i g e n . D å s t u c k d e k o r a t i o n e r n a ut- fördes, s y n e s m a n sökt b e r ö v a g r a v m o n u m e n t e t dess c e n t r a l a be- tydelse genom att de k n ä b ö j a n d e statyer av Gyllenhielm och hans gemål D a m e r utför! nedtogos. Axel-Nilsson h a r framhållit att dessa s a k n a s på de 1600-tulsbilder, som återgiva graven. D e n n a iakttagelse bekräftas i b o k t r y c k a r e n J. C. Opphoffs i n n e h å l l s r i k a b e s k r i v n i n g över d o m k y r k a n ,1 8 d ä r det omtalas, att de stått vid i n g å n g e n till själva graven och först på biskop Serenii tid å t e r u p p s a t t s på sina nu- varande platser. Det k a n k n a p p a s t varit någon a n n a n än A n c k e r m a n , som flyttat ned s t a t y e r n a för att f r a m h ä v a s i n a e g n a dekorationer.
D e n n a tendens att betona vägg- och t a k d e k o r e n s effekt på bekostnad av själva gravmonumentets är värd att h å l l a i minnet, e n ä r den tydligt gör sig gällande även i det W r a n g e l s k a koret i Skokloster.
Bataljreliefcrnas motiv tolkas av Opphoff i följande o r d a l a g :
» h ä r å s y n e s m o d e l l e r a d e de fleste K r i g s a c t i o n e r till L a n d s samt till Sjöss, som R i k s a m i r a l e n anfört». E n j ä m f ö r e l s e mellan de bilder som f r a m s t ä l l a G y l l e n h i e l m s b a t a l j e r till l a n d s och sjöss och S t r ä n g - näsrelieferna visar, att Opphoffs tolkning är riktig.1 9 Relieferna äro s a m m a n s t ä l l n i n g a r av stridsdetaljer från olika d r a b b n i n g a r , av- sedda all e r i n r a om den h ä d a n g å n g n e s b e d r i f t e r till l a n d s och sjöss.
L a n t b a t a l j e n ä r k o m p o n e r a d efter t i d e n s ö v l i g a schablon.2 0 I för-
16 Sterbhusets räkenskaper fol. 212 vol. 7 Gyllenhielms saml. K. A.
Järngallret repr. i denna tidskrift 1934, h. 4.
17 Lantbataljen repr. i denna tidskrift 1934, h. 1.
" U. U. B. s. 121.
'• Rör. krigen jfr den litt. som angives i S. E. B r i n g , Bibliografisk handbok till Sveriges historia, Sthlm 1934. Generalstaben, Sveriges krig 1611—1632, Sthlm 1936 ff. Kungl. Bibliotekets samlingar, C. S n o i 1 s k y, Svenska historiska planscher, Sthlm 1893, och där anvisad litteratur. Forsk- ningar i generalstabens krigshistoriska avdelnings planschsaml. ge vid banden, att inga med A:s reliefer sammanhörande bataljbilder under se-
nare år framkommit.
->0 Kopr. i denna tidskr. 1934, h. 4.
A N C K E Ii M A N S S T U C A' .1 T U It E Ii 137
Pig. 8.
Svenska musketörer och pikenerare. Gyllenhielmska gravkoret, Strängnäs.
Abb. 2. Schwedische MusketiiTc nnd Pikeniere. Gyllenhielmsche Grabkaiicllc, Strängnäs.
grunden finna vi stridsledarna. Strax bakom dem rasar en strid i vilken både tungt och lätt rytteri deltaga (fig. 1). Denna scen synes icke ha någon direkt förbindelse med de i bildens mitt och bakgrund återgivna stridsgrupperade härarna. Längst bort av- tecknar sig en liten stad med kåkar och kyrktorn. Uniformerna röja att figurerna till vänster äro polacker, figurerna till höger svens-
1 3 8 W I L H E L M N I S S E R
kar. Det finnes ingen central handling och ingen på reliefen mar- kerad huvudfigur. Blicken får vandra från detalj till detalj samt följa skärmytslingar och truppförband. De rikt varierade episo- derna, soldathoparnas fasta struktur samt standar- och lansmotiven föra tanken till samtida bataljgravyrer av Merian. Det förtjänar dock kraftigt betonas att Anckerman inom denna konventionella ram förstått att forma detaljerna efter sitt eget kynne. De kråman- de hästarnas tvära och kantiga rörelser föra tanken till hans djur- framställningar på Dargun. Hans svenska soldater och ryttare äro fyllda av det germanska 1600-talets robur, de massiva pikenerar- och musketörtropparna (tig. 2) giva ett övertygande intryck av offensiv kraft. Häremot kontrastera de kokett poserande polacker- na i sina eleganta uniformer (fig. 3). Ryttarbataljens skiftande
stridsscener (fig. 1) synas mig ej blott vittna om en livlig fantasi utan om del personliga intresse för handgemäng, som måste ha besjälat ti- dens officerare av De la Chapelles typ. Bakom denna bild sparar man yrkesmilitären vid stuckatörens sida. Ett studium av kanoner, träng, ryttare, standar och framför allt uniformer ger vid handen att denna relief har etl visst intresse för kännedomen om tidens vapen och en utomordentlig betydelse för studiet av 1600-talets militära dräkter. Kanonerna återgivas mer detaljerat än på andra samtida framställningar av detta slag. Laddstakar och ammuni- tionshögar stärka det verklighetstrogna intrycket.
Uniformerna ha underkastats en ingående analys av museiuus- intendent Otto Smith i Köpenhamn.21 De svenska musketörerna (fig. 2) äro iförda hjälmar, till knäna gående kasacker, axelge- häng och sablar med korsformade fästen. Pikenerarna bära tröjor, axelgehäng med livgehäng, som med dubbla remmar uppbära sab- larna. Officerarna bära kasacker vilka på framsidan prydas av en lång rad knappar, hattar med nedslokade brätten samt kragstövlar.
Denna bild giver vid handen att kasacken kommit tidigare i all- mänt bruk i den svenska armén än nian tillförne vågat antaga.
Av större intresse är emellertid ett studium av polackernas be- klädnad, (fig. 3), bestående av trekantiga hattar, kasacker och kamisoler. Denna mundering är nämligen identisk med den av
21 O. S m i t h , Kamprelieffet i Strängnäs Domkirke, Vaabenhistoriske Aarböger II:s 33—49, Köbenhavn 1937, för explikation av de dräkthisto- riska termerna hänvisas till detta arbete.
.1 N C K B R M A N S S T U C K A T U Ii E Ii 139
Fig. 3.
l'iilska trupper, detalj. Gyllenhielmska gravkoret, Strängnäs.
Abb. 8. Polnische Truppen, Detail. Gyllenhielmsche Urabkapelle, Strängnäs.
Ludvig XIV på 1660-talet införda fältuniform, vilken under 17(10- talet blev allmänt vedertagen i Europa. Smith har framdragit be- vis för att dessa persedlar äro påvisbara på skilda håll under 1640- talet. Strängnäsreliefen ger som han med rätta framhållit tydligt vid handen, att polackerna ej blott burit enstaka persedlar av denna typ, utan själva komponerat denna av fransmännen senare lancerade fältuniform. Genom vår datering av denna relief har
140 W I L H E L M N I S S E R
det varit Smith möjligt visa, hurusom polackerna redan på 1640- talet infört densamma, en upptäckt av utomordentligt stor bety- delse för kännedomen om den militära dräktens utveckling under 1600-talet.
Sjöbataljen skall enligt Isak Fehr återgiva Danzigs belägring år 1629. Även om talrika detaljer i Anckermans bild åsyfta denna aktion, ligger det i sakens natur att framställningen med de otymp- liga skeppen och det vidsträckta landområdet snarare bör tolkas såsom en fantasi komposition, avsedd att giva en påminnelse om Gyllenhielms aktioner till sjöss, vilka som bekant vid flera till- fällen voro förlagda just till dessa trakter.
Bataljreliefernas värde ligger slutligen också i den karakteri- sering av den bortgångnes storhet som man ur dem kan utläsa.
Den som väntat sig att Gyllenhielms minne skulle förevigas ge- nom en heroisk apoteos finner otvivelaktigt sina förhoppningar gäckade. Vad vi här möta är enkla verklighetsbetonade batalj- bilder, symboler för det strävsamma och prövande liv riksamiralen genomlevat. Otvivelaktigt voro sådana framställningar bäst äg- nade att hugfästa minnet av denne man, vars säregna storhet just låg i den heroism varmed han bar fältlivets och fångenskapens prövningar. Om det humoristiska draget i Anckermans karaktär vi 11 nar den maskaron på lantbataljens ram som framställer riks- amiralen under fångenskapen.
Slutligen förtjänar att betonas att de bibliska framställningarna i korvalvet uppvisa en intressant kombination av postgotiska och broskbarocka drag, de förra påvisbara i figurerna, de senare i ornamentiken. Alla stuckaturerna i detta kor ha varit polykroma.
Efter denna analys av Anckermans arbeten i Dargun och Sträng- näs övergå vi till att pröva, huruvida hypotesen att de båda kor- stuckaturerna härröra från samma mästare alltjämt kan anses håll- bar.
Av flera skäl böra stuckaturerna i det Wrangelska koret da- teras till 1640-talet. Dess portal är daterad 1639, ett årtal som sannolikt betecknar korbyggets avslutande.83 En stuckrelief med Herman Wrangels anträd bär årtalet 1643, fältmarskalkens dödsår.
Stuckaturerna synas sålunda tillkommit först efter dennes frän- fälle. Det hade legat nära till hands att sätta detta arbete i för-
- A x e 1 - N i 1 s s o n a. a.
A N C K E R M A N S ST U C K A T U R E R 141
bindelse med Anckermans verksamhet för Karl Gustav Wrangel på 1650-talet. Då bevarade handlingar emellertid icke giva något stöd för ett dylikt antagande, har man anledning förmoda, att k or stuckaturerna redan vid denna tid voro färdiga och alltså till- kommit mellan 1643 och 1653. Såväl den ryttarstaty som den ba- laljrelief, vilka smycka koret, synas av dräkthistoriska skäl myc- ket väl kunna dateras till denna tid. Arbetet har förmodligen här
liksom i det Gyllenhielmska koret bekostats av änkan. Då hen- nes handlingar veterligen ej äro bevarade, ha vi att på stilkritisk väg söka lösa frågan om Anckerman varit dess mästare. Vad som frapperar vid betraktandet av det Wrangelska korets inred- ning-^ är dess decentralisation. Herman Wrangels låga tumba, den väldiga ryttarstatyn, valvets och väggarnas ursprungligen starkt polykroma stuckreliefer, framställande änglagestalter, en ba- talj, ett fantasilandskap och ett anträd tävla om att tilldraga sig uppmärksamheten i det av tre höga fönster upplysta rummet, där fanorna, Karl Gustav Wrangels rustning, anvapen och en olje- målning av slaget vid Gorzno ytterligare bidragit till det brokiga intrycket. Dekorationen saknar liksom det Gyllenhielmska korets en ledande kompositionen idé. I ett annat avseende äro dessa båda herregravar däremot varandras motsatser. Den stämning av kris- tet allvar som präglar de (av Anckerman nedflyttade?) knäböjande gestalterna i det Gyllenhielmska koret, kontrasterar helt och hål- let mot den yverborna anda, som slår oss till mötes från ryttar- statyn, fanorna och korvalvets dansande barockänglar i Skoklos- terkyrkans en gång så praktfulla och färgrika kondotljärgrav.
Bataljreliefen i Skokloster (fig. 4) uppvisar påfallande kompo- sitionella likheter med sin frände i Strängnäs. Den är indelad i ett nedre parti, där stridsscener utspelas i ett skogs- och flod- landskap och ett övre där de till drabbning grupperade svenska och polska härarna framställas i fågelperspektiv. I likhet med Strängnäsreliefen synes Skoklosterbildens förgruudsbataij sakna förbindelse med de stridsgrupperade härarna. Även här upptaga polackerna vänstra, svenskarna högra sidan av bilden.
Skoklosterbilden är såtillvida intressantare än Slrängnäsrelie- fen som den framställer en bestämd drabbning och utförts i an- slutning till den i koret bevarade målningen av slaget vid Gorzno
-:1 Repr. i denna tidskrift 1931, h. 4.
142 W I L H E L M N I S S E R
Fig. 4.
Slaget vid Gorzno, stuckrelief. Wrangelska gravkoret, Skokloster.
Abb. 4. Die Schlacht bei Gorzno, Stuckrelief. Wrangelsehc Grabkapelle, Skokloster.
(fig. 5). Denna återgår i sin tur på en i krigsarkivet bevarad bis- terteckning. Stuckreliefen skiljer sig från målningen dels genom att landskapet väsentligt beskurits och fått en för bildens effekt starkt minskad betydelse, dels genom att truppförband, kanoner, flyende, förföljande och stupade soldater återgivits med långt större pregnans. På båda bilderna utmärkas truppförbanden med bokstäver och tecken, vilkas betydelse framgår av explikations- tavlor i hörnen. En jämförelse mellan den målade och stuckerade
framställningen visar, att beteckningarna på den senare äro ut- förligare samt troligen också riktigare än på målningen. En per- son med ingående kännedom om slagets förlopp har uppenbar- ligen givit direktiv till dessa ändringar. Tanken föres till Karl Gustav Wrangel. Dennes korrespondens visar nämligen vilket intresse han hade för ett troget återgivande av militära detaljer på de bilder han på 1650-talet lät utföra över sina egna drabb- ningar SM
24 K. G. Wrangel till bokhållaren Nils Jönsson d. 18.9 1651, K. G. Wran- gels brevsaml., Rydboholmsaml. R. A.
Å N C K E R M A N S S T U C K A T U R E l i 143
M o
M
m
• + -
<i>
h o
-^ gfl
J - ci s
_9 o
c s
d U
>
„
P
*s d
M SO
„
>fi «!
C
3
Ä CJ
U
•£.
T -
| hr
c
o C
O o
r-i F M
3 u
7 '
£
i
r/j
u
5
£
^
144 IV I L H E L M N I S S E R
Fig. 6.
Artilleri u n d e r eldgivning, detalj. W r a n g e l s k a gravkoret, Skokloster.
Abb. 6. Artillerie beim Feuern, Detail. Wrangelsche Grabkapelle, Skokloster.
Do (livergenser som äro påvisbara mellan kanoner och vissa uniformer på Skoklosterreliefen och motsvarande detaljer på Sli iingnäsbilden synas mig knappast böra tillmätas någon avgö- rande betydelse, i all synnerhet som vi ha anledning förmoda att Gustav De la Chapelle spelat en betydande roll vid den senares tillkomst. Uppenbara likheter föreligga däremot mellan artille- rislerna (fig. 6) på Gorzno- och polackerna på Strängiiäsreliefen (fig. 3), särskilt i fråga om hållningen, samt mellan ryttare, fallna träd och terräng (fig. 1 och 6). De kråmande hästarna och de stiliserade byggnaderna på såväl batalj- som landskapsrelieferna i Sko föra tanken till Anckermans arbeten i Darguns reduttaal.
Änglagestalterna i det Wrangelska koret ha motsvarigheter i del Gyllenhielmska (fig. 7 och 8).
Vi ha funnit att stuckaturerna i Skoklosterkoret torde ha utförts mellan 1643 och 1653. Såväl Anckermans vistelse i Sverige under åren 1641—1656 som hans senare förbindelser med Karl Gustav Wrangel (ala lör att han mycket väl redan under dessa år kan ha
A N C K E R M A N S S T U C K AT U R E R 145
tagits i anspråk för denna uppgift. Då utsmyckningen i del Wran- gelska koret har samma karaktär nv stuckatördekoration som
Anckermans i det Gyllenhielmska, då påtagliga likheter föreligga mellan deras batalj- och valvreliefer samt då strids- och landskaps-
bilderna i Skokloster därjämte uppvisa eu otvetydig stilistisk frändskap med mästarens arbeten i Dargun, synes det mig uppen- bart att jämväl stuckaturerna i Herman Wrangels gravkor böra hänföras lill Anckerman.
Bataljrelieferna i dessa fältherregritter, vilka bl. a. ha motsva- righet på tysk botten,25 återgå på förebilder i renässansens Ita- lien. Av antika monument inspirerade stridsbilder ha av Antonio Kizzo, Lecorte o. a. tagits i gravutsmyckningens tjänst.20 Nordita- liens bildhuggararkitekter ha från sill hemlands kondottjärgravar uppenbarligen överfört dessa motiv lill Norden, där deras kom- positioner gestaltats efter samma utvecklingslinjer som bataljgra- vyren. Vari studium av Gorznoreliefen visar del intima sambandet mellan de stuckerade och i annat material utförda stridsframställ- ningarna. Bataljgravyren och bataljreliefen introducerades båda pä svensk botten vid 1580-talets slut, då Arent Passer snidade sin relief nv Narvas belägring på Pontus De la Gardies grav i Revals domkyrka,27 och Franz Hogenberg publicerade den tidigaste se- rien gravyrer över svenska bataljer.28 Hogenbergs stick inleda den följd krigsbilder i koppar, sepia, olja, sten, stuck och väv som fortleva i Holger målares butaljslyekon,29 Örnehuvuds30 och Dahl- bergs teckningar, Merians, Swiddcs och Silvestres gravyrer;
T^emkes målningar och Behagles gobeliticiv11 Utvecklingen :\\ batalj bilden i Sverige förtjänar skildras i ett sammanhang. Dessa bil- der äro nämligen ej blott ur krigs-, dräkt- och kulturhistorisk utan också in- konsthistorisk synpunkt beaktansvärda, kanske främst på
25 A. K. B r i n c k m a n n, Barockskulptur I—II, Berlin-Neubabelslnirg 1919, Ilandb. d. Kunstwissenscbaft, register.
M G. L o r e n z e t t i , Venezia e il sim estuario, Venezia 1926, register.
-,; Jfr Ka rl i a g, Narva. däi Passers relief återgives.
28 Jfr art. F. II. i Allg. Lex. å. Hild. KUnstler. bd 17 Leipzig 1924.
:" Bör. denne mästare jfr 8. S t r ö m b o m , tconographia Gustavi
Adolphi, Sthlm 1033 r e g i s t e r .
311 K. E r i c s s o n , Olof Hansson örnehiifvud. Uppsala 1936.
31 Jfr W. N i s s e r , Bataljmålningarna i Carl X Gustafs och Carl XI:a gallerier på Drottningholm, Uppsala 1929.
10 — Fornvännen 1)133.
146 W I L H E L M N I S S E Ii
grund av sin betydelse för den svenska 1600-talsvedutans utveck- ling. Att närmare utveckla detta tema faller dock utom ramen för vår framställning.
Vi övergå i stället till att inställa resultatet av vår undersök- ning mot bakgrunden av tidigare forskares och egna nyligen pu- blicerade rön rörande de stuckaturer som utförts i Sverige,32 de nordtyska hertigdömena oeh Baltikum från den Pahrska epoken
Fig. 7.
Ängel, valvstuckatur. Wrangelska gravkoret, Skokloster.
Abb. 7. Engel, Gewölbesfukkatnr. Wrangalncbe Gnibkapelle, Skokloster.
lill Drottningholmstilens genombrott. En obruten hantverkartradi- tion synes nämligen förbinda Johan Ill-tidens stuckdekorationer med Kristinaepokens och det begynnande karolinska tidevarvets.
De tidigaste dekorationerna av denna art, som äro påvisbara i den baltiska norden, äro de Kristoffer Pahr tillskrivna tak- och väggstuckaturerna i Giistrows slott, vilka påbörjades under 1560- talet. De kunna betecknas såsom föregångare dels till de arbeten
••'- W. N i s s e r , Stuckdekorationerna vid Karl Gustav Wrangels svenska oeh pon rska hyggen. Upplands fornminnesförenings tidskrift XLVI, s.
is tf. Uppsala 1938.
.1 N f, K E R .1/ .1 N S S T II C K A T U It E II U I
Fig. 8.
Ängel, valvstuckatur. Gyllenhielmska gravkoret, Strängnäs.
Abb. 8. Engel, Gewölbestukkatnr. Gyllenhielmschc Grahkapelle, Strängans.
som Pahr själv samt hans i Sverige verksamma efterföljare Anto- nius VVatz, Henrik William o. a. utförl i Stockholm, Upsala, Kal- mar, Nyköping och annorstädes, dels till de stuckaturer vilka smycka pommerska och mecklenburgska slott sådana som Lud- wigsbmg (1580-talet), Dargun (1616—c. 1625), Spieker och Wran- gelsburg (1650- och 1660-talen) ni. fl,88 Vid Henrik Williams död
33 Kör. Ludvigsburg se 11. B e t h e , Die Knust am Hofe d. Pommerschen Herzöge, Berlin 1937. Rör. Dargun se S c h l i e a. a. bör. Spieker och Wrangelsburg, se N i s s e r a. a. Kör. Stockholm se G. U p m a r k (d. ä.).
148 W I L H E L M N I S S E R
s y n e s den P a h r s k a s t u c k s n i d a r s k o l a n s i S v e r i g e v e r k s a m m a g r e n ha f ö r l o r a t sin s i s t a m e r r e p r e s e n t a t i v a b a n e r f ö r a r e . D å n y a mo- n u m e n t a l a u p p g i f t e r på 1640-talet gjorde behovet av k v a l i f i c e r a d e S t u c k a t ö r e r k ä n n b a r t , i n k a l l a d e s r e p r e s e n t a n t e r för den t y s k a g r e - nen. Mest b e t y d a n d e bland dem v a r A n c k e r m a n . Vi h a f r a m h å l l i t , att h a n s a r b e t e n i D a r g u n d e r i v e r a från Glist row oeh a n k n y t a till s t u c k a t u r e r n a i Makalös, W r a n g e l s k a p a l a t s e t och D r o t t n i n g h o l m samt i de W r a n g e l s k a och G y l l e n h i e l m s k a k o r e n . D e s t u c k e r a d e b r ä d t a k e n i L u d w i g s b u r g ha motsvarigheter i alkoven, gula rum- met och g u l a s a l o n g e n på S k o k l o s t e r . K u n g s s a l s t a k e t i d e t t a slott s y n e s v a r a u t f ö r t av den vid W r a n g e l s p o m m e r s k a b y g g e n v e r k - samme s t u c k a t ö r e n Niels E r i c h s s o n . Man h a r a n l e d n i n g förmoda att m o d e l l e r n a till de f ö r n ä m l i g a r e s t u c k t a k e n i S p i e k e r tillkommit efter d i r e k t i v av N i k o d e m u s T e s s i n d. ä. S l u t l i g e n f ö r t j ä n a r det b e t o n a s a t t de s v e n s k - p o m m e r s k a f ö r b i n d e l s e r n a p å d e t t a o m r å d e f o r t l e v d e ä n n u l ä n g r e . N å g r a p l a f o n d e r som m ä s t a r e från Stock- holms s l o t t s b y g g e u t f ö r t vid slotten F a l k e n h a g e n och H a n k e n h a g e n i P o m m e r n g i v a oss n ä m l i g e n ä n n u ett v i t t n e s b ö r d om T e s s i n d. y : s b e t y d e l s e för k o n s t l i v e t i d e t t a land.3 4
D e h ä r presenterade arbetena bestå av tak- och v ä g g s t u c k a t u r e r , v i l k a i n g å såsom led i r u m s d e k o r a t i o n e n . Det ä r d ä r f ö r endast na- t u r l i g t att d e r a s s t i l u t v e c k l i n g i s t o r t sett följt samma linjer som denna. De i t a l i e n s k a r e n ä s s a n s d r a g som p r ä g l a v i s s a av de P a h r - s k a s t u c k a t u r e r n a u p p b l a n d a d e s med och fingo s n a r t v i k a för g e r m a n s k a i n f l u e n s e r , till dess T e s s i n d. ä. och De la V a l l é e r n a Konsthistoriska studior, Sthlm 1901; H a h r , Johan 111:8 renässans II, Sthlm 1910; C. M. S t e n b o c k , Gustaf Kålambs beskrivning över Stock- holms slott, S:t Eriks Årsbok, Stockholm 1913; A. L i n d b l o m , Stock- holms slott genom seklerna, Uppsala 1925, samt A x e l - N i l s s o n a. a.
Rör. Uppsala se H a h r , Studior i Vasatidens konst, Uppsala 1920;
s a m m e förf., Uppsala slott och dess rikssal. Rör. Kalmar slott se M.
O l s s o n , Vasatidens konungaboning på Kalmar slott, Sv. Kulturbilder, Sihlm 1931, och där anvisad litt. Rör. Nyköping, se H a h r , Vasatidens borgar, Sthlm 1917, samt S. T. K j e l l b e r g , Nyköpingshus, Sv. Slott och Herresäten, N. F., Sthlm 1923. Rör. Sjösa se E. M a l m b e r g , De Löwenska fideikommissen, ib. Sthlm 1934.
34 R. .1 o s o p h s o n, Tessin 11 s. 65 ff. Sthlm 1931. S a m m e f ö r f„ Tessin in Deutschland, Baltische Studien, N. F. 30, Stettin 1928, s. 27—52. För med- delandet om de här nämnda stucktaken stannar jag i tacksamhetsskuld till chefen för provinsinnseel i Stralsund Di-. Phil. Fritz Adler.
.i ,v c K B R M .\ N s s r r c K .1 r u R E R 149
Fig. 9.
Parti av det stuckerade valvet. Wrangelska gravkoret, Skokloster.
Abb. 9. Partie dea stnkkierten Gewölbes. Wrangelsche Grabkapelle, Skokloster.
åter satte de fransk-italienska idealen i högsätet. Detta genombrott synes mig dock icke på allvar ha börjat omgestalta rumsdekora- tionen förrän på 1660- och 1670-talen. Det är också under dessa de- cennier Tessin d. ä. och konstnärerna Carove lyckas leda stuck- snidarkonsten in på nya banor.
Vi vilja utgående från några bland de mer representativa stuck- dekorationerna i den baltiska norden under denna epok söka skis- sera, hur de italienska och nordiska stilströraningarna avlöst var-
andra.
Det är uppenbart, att det skolsammanhang som synes vara påvis- bart mellan stuckatörerna i den baltiska norden under denna epok återspeglas i stuckdekorationerna. Stucktaken bjuda oss de bästa möjligheterna att följa stiliitvecklingen. De bestå dels av sådana tak som gestaltats i anslutning till den arkitektoniska konstruktionen och sålunda fått en efter den nordiska byggnadskonsten apterad typ,
1 , ,i I » ' / L I I E I. M N I S S E R
ilels av sådana som ut förts pa plafonder, vilka hell eller delvis dölja de konstruktiva elementen. Tak av den sistnämnda typen äro vanligen komponerade efter den italienska renässansens axiala och kon- centriska gestaltningsprinciper.35
De norditalienska mästare som införde stuckdekorationer i de germanska länderna ba dock vanligen låtit en pittoresk och lekfull ornamentik trolla borl kompositionens arkitektoniska ka ra klär.30 (iilstrows stuckerade kryss-, tunn- och spegelvalv saml plafonder uppvisa exponenter för båda dessa typer. Den axiala kompositio- nen i dess portvalv blev förebildlig för den takdekoration som c.
1590 utfördes i Kalmar slottskyrka. Möjligen ha tak av denna typ smyckat några bland de gemak Johan III lät inreda på Stockholms slott. Man har dock ej anledning förmoda all dylika annat än un- dantagsvis utförts i vart land förrän på 1640-talet, Mel tanke på de starkt franskinfluerade rumsanordningarna på Makalös före-
faller det troligt, aii Kristler, som av allt all döma gjort utkast till taken i gipssalen och grove .Magnus studerkammare, där intro- ducerat axiala och koncentriska kompositioner. På Spieker, Sko- kloster, Karlberg samt i Wrangelska palatset ha nordiska och fransk-italienska taktyper gestaltats sida vid sida under 1650-, 1660- oeli 1670-talen. Stundom smyckas Iak av nordisk typ ined franska renässansonianient (Gula salongen. Skokloster), stundom finner man ornament och figurer i nordtysk stil smycka koncentriska takkompositioner (Spieker; kungssalen i Skokloster; modellkam- uiareii, Karlberg).
Skillnaden mellan den i italiensk renässans och den i nordisk stil gestaltade stiukdekoralionen belyses vid en jämförelse mellan stuckaturerna i Johan I I L s slottskyrka i Kalmar och hertig Karls rikssal i Nyköping. Den förstnämnda är en tämligen torr och kor- rekt dekoration, som i detalj ansluter sig till sin nordtyska före- gångare. Stuckdekorationen i Nyköping visar däremot på ett in- tressanl sätt den konstnärliga egenarten hos dekorationerna ,'\
nordisk typ. Den skildras i Petrus Julinus' beskrivning över Ny- köpings bus sålunda: Del ruminci som vi kalla Rikssalen, över-
36 R. P l a u l , Die Stuckdecken in Sachsen, ihn- geschichtliche Entwick- lung und känstlerische Bedeutung, Ler Zirkel, Ärchitekturverlag, Dres- den I920s.34 11. II. Rose, Spätbarock, MUnchen 1923 register.
" (i. F e n a ri, Lo stucco nell' Arte [taliana, Milano (1910).
A N C K E Ii M A N S S T U C K A T U II E Ii 1 5 1
gick de övriga palats i detta slottet uti rymlighet, vidd och pryd- nad, uti vars väggar utom värdet av de inlagda stenar voro figu- rer av åtskilliga djur ingrafne. Här stodo hjortar med förgyllda horn och klövar, där syntes hästar liksom högmodigt kråmande sig.
På annan sida intogo kamelers höga gestalt åskådarna. Mitt på golvet var en hög stod upprest, som föreställde ett träd med en så livlig figur, att man skulle tro att det var uppväxt ur själva gol- vet. Ty trädets rötter omkring golvet utspridde, uppreste sig till en stam, som utan kvistar steg upp till grenarna, vilkas sträcka räckte upp lill del vida taket och utmärkte den gustavianska släk- tens ätteläggar.» Denna märkliga stuckdekoration, där anträdel var det centrala motivet och kompositionens effekt byggts på dess ver- tikala höjdrörelse, är uppenbarligen gestaltad under påverkan av gotiska ideal. Grenverket som fritt sköt ut över taket är nordens svar på den italienska renässansplafonden. Stm kaitirernas poly- kroma effekt för tanken till de gotiska altarskåpen. Den fauna som prunkat på dessa väggar och med små variationer återkommer i den baltiska nordens stuckaturer alltifrån jaktsalen i Giistrow till kungssalen i Skokloster ha på några fa undantag när föregångare i den senmedeltida bildkonsten. Vi se här tydligt, hur den medel- tida traditionen kvarlevt som en stilbildande faktor. Det förefal- ler mig uppenbart all flera bland stuckaturerna av nordisk typ ba ett speciellt intresse såsom bärare av denna tradition. Om dekora- tionerna i de mindre gemaken i Nyköping kunna vi göra oss en föreställning genom ett studium av målningarna i Vasarummet på Sjösa. Även Upsalastuckaturerna, utförda på 1580-talet, ha balt eu utpräglat nordisk karaktär. Da vi veta, all sluekdckoralionerna i Johans slottskyrka i Stockholm skulle utföras i anslutning till dem i Upsala, är del lockande all tänka sig. alt även de flesta öv- riga stuckaturerna därstädes hafl on besläktad prägel.
Stuckerade tak av nordisk typ äro påvisbara Iran 1580- till 1660- talet. Jag avser dels stuckerade gotiska valv med ornamentik i tysk senrenässans och broskbarock, dels de stuckerade brädtak som utförts på Ludwigsburg under 1580- och pa Skokloster under 1660-talet. Vägg- st nekaturerna uppvisa alltifrån 1560- till 1660-tnlet en i viss mån homogen prägel, även om stilen här liksom i takdekorationerna hel: naturligt svänger från renässans till broskbarock. De kunna lämpligen indelas i partiella och totala dekorationer. De förstnämn-
152 W I L H E L M N I S S E R
da bestå vanligen av en strax nedanför taket löpande fris jämte en ornamental utsmyckning i fönsternischerna. Dylika dekorationer finnas bl. a. i Giistrow, Kalmar oeh Dargun. Frisrelieferna åter- giva landskaps-, djur- och jaktmotiv av klart nordisk prägel. Jakt- frisen i Kalmar är isolerad från fönsterutsmyckningen. Ancker- mans djurframställningar i Dargun smycka såväl frisen som ni- scherna i en fortlöpande komposition. Del är — som jag ovan framhållit — troligt att han jämväl på svensk botten Introducerat väggdekoralioner av denna typ. Totala stuckdekorationer ha smyc- kat Johan IILs slottskyrkor i Upsala och Stockholm, det Jagel- lonska koret i Upsala samt de båda här presenterade gravkoren.
Med tanke på den betydelse de kungliga anläggningarna i Upsala synas ha haft tör de Wrangelska vid Skokloster förefaller det inte uteslutet att Wrangel velat förläna sin vilostad något av samma prakt som han beundrat i det Jagellonska koret. Anckermans de- korationer skilja sig dock — som vi ovan antytl — avsevärt från denna föregångare genom den decentraliserade kompositionen och sin barockdekor.
Dessa nordiska stuckaturer ha intressante anglosachsiska mot- svarigheter i efter Tudorarkitekturen apterade stuck tak från Hen- rik V I I L s , Elisabeths och Jakob I:s dagar. Englands stuckdekoratio- ner ha — liksom Italiens, Schweiz'. Sachsens, Ellwangens87 o. a. — varit föremål för vetenskaplig behandling. Med tanke på den svenska konstforskningens växande intresse för rumsdekorationens utveck- ling torde tiden vara mogen för eu undersökning av de förnäma stuckaturer, vilka pryda mänga kyrkor, palats och slott av central betydelse för stilutvecklingen i den baltiska norden.
Z U S A M M E N F A S S U N G
W I L H E L M N I S S E II: Daniel Anckermans Stuck arbeiten fiir die Gyllenhielmsche nnd die Wrangelsche Grabkapelle in Strängnäs und Skokloster.
Verf. legl archivalische Beweise daftlr vor, dass die Stukkaturen der öyl- lenhielmschen Grabkapelle im Dom zu Strängnäs von dem Stukkateur Daniel Anckerman in den Jahren 1649—1652 ausgettlhrl worden sind. Dieser nord-
deutsche Meister, der ia den I620er .lahriai nmf.-ingreh he Dekorationen iin
Schloss Dargun in Mecklenburg ausgeftlhrl hat, kam Kili von 1,'iga her nach
37 L. M a n g o l d , StUCkatureO und Sluckarbeilen in Kllwangen. 1938.
A N C K E R M A N S S T U C K i T U H B H 1 5 3
Schweden, wo er dokumentarischen Zeugnissen nach auch Arbeiten in Feld- marschall Jakob De la Gardies Stockholmer 1'alast Makalös (1641—1644) sowie in der Grotte des eben diesem Magnaten gehörigen Schlosses Jakohs- dal (1649), ferner im Schloss /,u Uppsala (1648), im Wrangelschen Palasl
(1653—1656) und in Magnus De la Gardies Schloss Drottningholm (1655) ausgefiihrt hat. 1656 floh Anckerman nach liiga, von wo er sich nach Lu- beck und Mecklenburg begab. Die Stukkaturen In der Gyllenhielmschen Grabkapelle bestehen aus Deckendekorationen sowie aus zwei Schlachten- reliefs, das eine dio Aktionen des Reichsadmirals Karl Karlsson Gyllenhielm zu Lande, das andere seine Kampfe zur See darstellend. Das erstgenannte Relief, in welchem Schweden und Polen im Kampf gogeneinander dargestellt worden, ist von grösstem Interesse. Ks zeigt nämlich — wie Intendant O.
Smith betont hal (Vaabenhist. Aarböger II, Kopenhagen 1937, 8. 44—59) — dass die Polen eine Feldunifonn von genau demselben Typ trägen, wie sie Ludwig XIV. ftir seine Anneen in den I660er Jahren einfilhrte. Durch die Datierung dieses Reliefs ist Smith ilastande gewesen zu zeigen, dass diese Montierung in dor polnischen Armee schon in den 164()er Jahren in Ge- brauch gewesen ist.
Ausgehcnd von einem stilistischen Vergleich zwischen Anckermans Wer- ken in Strängnäs und Dargun einerseits und drei Stuckreliefs in Herman Wrangels Grabkapelle in der Schlosskirche von Skokloster andererseita hat Verf. zu beweisen versucht. dass auch die Stiickdekoralionen in der letzteren Kapelle Anckennan ziiznsclireiben sind. Zum Schluss wird darauf hinge- wieaen, dass ein Schul- und Stilzusanunenliang zwischen mehreren der bedeutendcren Stuckdekorationen naohzuweisen isl. die In Schweden und in den norddcutschen HerzogtUmern in der Zeit von etwa 1560 bis um 1660 herum ausgefiihrt worden sind. Die Stukkaturen, die die Archileklen Pahr in Giistrow haben ansfiihren lassen, haben Entsprechungen in den Dekora tionen, die unler ihrer Leitung in Kalmar, Uppsala and anderwärts zustande kamen. Die Stukkaturen in Dargun knllpfen an Anckermans obengenannte Werke in Schweden sowie an seine von der Forschung bisher ni.hcaclilel gebliebenen Arbeiten im Baltikum an. Die Ausschmiickung der Schlösser l.udwigsburg und Wrangelsburg isl vorbildlich gewesen fiir einige der Stuckdcckcn im Schloss Skokloster. Auch die Tätigkeit des Arehitekten Nico- demus Tessin d. Ä. im Dienste Wrangels scheint die Erklärung daftir liefern zu können, dass die Stukkaturen, die bei des letzteren Bauten in Schweden und in Pommern zur Ausfiihrung gekommen sind, verwandte Slilzilge auf- weisen.
