Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 2016

(1)

Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar

i Östergötlands skärgård 2016

(2)

Sammanfattning

Rapporten redovisar resultaten från transektinventeringar av undervattensvegetation på bottnar i Östergötland skärgård augusti 2016. Inventeringen utgör det tionde året i det regionala

miljöövervakningsprogrammet för grunda vegetationsklädda havsbottnar. Inventeringen har utförts av Jonas Edlund (Litoralis naturvårdskonsult) och Eva Siljeholm (Zostera) på uppdrag av Länsstyrelsen Östergötland. Arbetet har finansierats av Länsstyrelsen.

Övervakningsprogrammet består av elva stationer. Varje station utgörs i sin tur av tre transekter.

Under 2016 inventerades fyra stationer, det vill säga tolv transekter. Två av stationerna är referenser som besöks årligen medan resterande inventeras vart tredje år. Följande stationer inventerades detta år:

 Bosöfjärden

 Kärrfjärden (referens)

 Hesselöfjärden (referens)

 Kvädöfjärden

Inventeringen följer den nationella metoden för miljöövervakning av undervattensvegetation på ostkustens grunda bottnar. Metoden innebär att transekterna dykinventeras från den djupaste punkten upp till ytan vid strandkanten. Maxdjupen i 2016 års transekter har varit mellan 12,0 och 23,6 meter och längden från 60 till 88 meter.

För varje station har ekologisk status beräknats. Klassningen bygger på djuputbredningen hos ett antal referensarter, i första hand blåstång, ishavstofs, kräkel och rödblad. Utifrån de största djupen arterna hittas på inom respektive transekt beräknas ett EK-värde, varifrån stationens ekologiska status bestäms. Resultaten visar att samtliga undersökta stationer har en hög ekologisk status (se tabell 1). De inventerade stationerna bibehåller därmed den status de hade när de senast

inventerades.

Tabell 1. EK-värden och ekologisk status vid de fem stationer som inventerades 2013.

STATION EK-VÄRDE EKOLOGISK STATUS

Bosöfjärden 0,90 Hög

Kärrfjärden (referensstation) 0,85 Hög

Hesselöfjärden (referensstation) 0,90 Hög

Kvädöfjärden 0,90 Hög

(3)

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING ... 1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 2

VEGETATIONSKLÄDDA BOTTNAR

... 3

M

ILJÖÖVERVAKNINGSPROGRAMMET

... 4

METOD ... 4

F

ÄLTINVENTERINGEN

... 4

B

EDÖMNING AV EKOLOGISK STATUS

... 6

RESULTAT OCH DISKUSSION ... 8

E

KOLOGISK STATUS

... 8

B

^LÅSTÅNG

... 13

LOKALBESKRIVNINGAR ... 16

B

OSÖFJÄRDEN

... 16

K

ÄRRFJÄRDEN

(

REFERENSSTATION

) ... 23

H

ESSELÖFJÄRDEN

(

REFERENSSTATION

) ... 30

K

VÄDÖFJÄRDEN

... 35

REFERENSER ... 42

BILAGA A. TRANSEKTUPPGIFTER ... 43

BILAGA B. ARTLISTOR ... 45

BILAGA C. PRIMÄRPROTOKOLL ... 48

BILAGA D. KARTOR OCH BILDER PÅ TRANSEKTLÄGEN ... 60

(4)

Inledning

2016 års regionala miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar har utförts av Jonas Edlund (Litoralis naturvårdskonsult) och Eva Siljeholm (Zostera) på uppdrag av Länsstyrelsen Östergötland.

Arbetet har finansierats av Länsstyrelsen.

VEGETATIONSKLÄDDA BOTTNAR

De vegetationsklädda bottnarna är centrala för kustens biologiska mångfald och erbjuder viktiga ekosystemtjänster. I djungeln av växter trivs smådjur som snäckor, musslor och kräftdjur. Här leker många fiskarter och smådjuren blir så småningom föda åt de uppväxande småfiskarna. Större fiskar kommer i sin tur hit för att jaga småfisk. Även fåglar hittar föda här och väljer ofta att häcka i närheten av större sammanhängande vegetationsklädda områden. Och när de är på flytt rastar de gärna på dessa platser. De grunda vegetationsklädda bottnarna har alltså en nyckelroll för havets ekosystem.

Bild 1. Blåstång är en viktig strukturbyggare och har en nyckelroll i de grunda, vegetationsklädda bottnarnas ekologi. Transekten vid Röbraskär (E 02) i stationen Bosöfjärden. Foto Jonas Edlund.

Vattenväxternas utbredning styrs bland annat av vattnets salthalt, vilket material botten består av och hur exponerad platsen är för vågor och strömmar. Eftersom växterna behöver ljus för att kunna växa är även djupet en viktig faktor. I klara vatten tränger ljuset långt ner. Här kan vattenväxterna växa på större djup än i grumligare vattenområden. Vattnets siktdjup påverkas av oss människor.

Utsläpp av näringsämnen, markläckage och erosion innebär att vattnet blir grumligare, vilket i sin tur

leder till att vattenväxterna inte kan växa lika djupt. Djuputbredningen kan därmed fungera som ett

mått på hur stor övergödningspåverkan är. Genom att följa hur växternas djuputbredning varierar

under en längre följd av år kan man få en god bild av hur övergödningspåverkan förändras över tiden.

(5)

MILJÖÖVERVAKNINGSPROGRAMMET

Undersökningsområdet rymmer några av de örikaste skärgårdarna i Östersjön. Här finns mycket höga naturvärden, såväl över som under ytan. För att följa utvecklingen hos områdets vegetationsklädda bottnar finns sedan 2007 ett regionalt miljöövervakningsprogram. Programmet omfattar elva stationer, från Bosöfjärden och Bråvikens kustvatten i norr till Kvädöfjärden i söder. Varje station består av tre transekter som tillsammans syftar till att spegla tillståndet hos de vegetationsklädda bottnarna inom respektive vattenförekomst.

Två av stationerna, Kärrfjärden och Hesselöfjärden, är referenser och inventeras varje år. Övriga besöks vart tredje år enligt ett rullande schema. Detta betyder att fem stationer inventeras varje år. I tabell 2 finns en förteckning över programmets elva stationer samt vilka år de inventerats.

Tabell 2. Förteckning över miljöövervakningsprogrammets stationer och ingående transekter samt inventeringsår.

STATION TRANSEKTER

2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016

Bosöfjärden E 01-03

• • • •

Bråvikens kustvatten (västra delen) E 04-06

• • •

Bråvikens kustvatten (östra delen) Ka 3, 7, 8

• • •

Arkö- och Aspöfjärden E 07-09

• • •

Trännöfjärden E 10-12

• • •

Kärrfjärden (referens) E 13-14

• • • • • • • • • •

Sankt Anna skärgårds kustvatten E 16-18

• • •

Ytteröområdet E 19-21

• • •

Hesselöfjärden (referens) E 22-24

• • • • • • • • •

Yttre Valdemarsviken E 25-27

• • •

Kvädöfjärden E 28-30

• • • •

Metod

FÄLTINVENTERINGEN

Inventeringen i fält utfördes enligt den nationella metoden för miljöövervakning av

undervattensvegetation på grunda bottnar längs ostkusten (Naturvårdsverket 2004 och Kautsky 1999). Syftet med metoden är att på ett systematiskt sätt samla in information om vegetationens utbredning och artsammansättning inom ett begränsat utsnitt av botten, från ytan ner till det djup där vegetationen upphör. Bottenutsnittet som inventeras benämns transekt.

Från transektens startpunkt i strandkanten läggs ett måttband ut längs botten. Måttbandet går

vanligtvis ungefär vinkelrätt mot djupkurvorna och strandlinjen. För att möjliggöra upprepade

(6)

Metoden innebär att en dykande biolog inventerar en tänkt korridor längs måttbandet på botten.

Korridoren är sex till tio meter bred, alltså tre till fem meter på vardera sidan om måttbandet.

Transekten inventeras från den djupaste punkten och upp till ytan vid strandkanten. Under dyket noteras uppgifter om bottenförhållanden, vegetation och allmänt förekommande bottenlevande djurarter. Noteringarna görs inom olika avsnitt av transekten. Varje gång det sker förändringar av bottenförhållanden eller vegetations artsammansättning eller täckning avgränsas ett nytt avsnitt.

Arter som inte kan bestämmas i fält samlas in för senare artbestämning i mikroskop eller stereolupp.

Vid avsnittsgränserna noteras djup och avstånd på måttbandet. Djupuppgifter läses av från en djupmätare och korrigeras mot aktuellt vattenstånd.

Bild 2. Inventering av transekten vid Stora Marö (E 03) i Bosöfjärden. Foto Jonas Edlund.

Inom varje avsnitt noteras förekomsten hos alla avsnittets arter och bottentyper. Förekomsterna anges i en sjugradig skala (se tabell 3). Fiskar och de flesta ryggradslösa djur anges dock i en tregradig skala (se tabell 4). Dessutom noteras sedimentpålagringen i en fyrgradig skala (se tabell 5) inom varje avsnitt. För växtarter anges om arter förekommer lösliggande eller som påväxt på blåstång. För blåstång anges dessutom påväxtens täckningsgrad samt förekomst av bitmärken,

fortplantningsorgan och årsplantor. Resultatet blir en detaljerad beskrivning av bottenstruktur, vegetationssammansättning, täckningsgrader och djuputbredning hos olika arter.

All inventeringsdata har kvalitetsgranskas, matats in i accessdatabasen MarTrans och rapporterats till

SMHI, som är nationell datavärd för marin miljödata. Primärdata från respektive transekt finns i

Bilaga C.

(7)

I Bilaga A finns tabeller med transekternas startposition, riktning, exponeringsklass, maxdjup och längd. Positioner och riktningar är inmätta med GPS och kompass i fält och kvalitetsgranskade mot digital flygbild och fastighetskarta. Exponeringsklass har hämtats från GIS-material sammanställt inom projektet Sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljö (Lindblad & Wennberg m fl 2006). I Bilaga A finns också uppgifter om inventeringsdatum, inventerare, siktdjup och salinitet.

Siktdjup och salinitet har mätts på representativ punkt i anslutning till transekten.

Tabell 3. Skala för täckningsgrad hos växter, bottenmaterial och vissa vanliga djurarter.

TÄCKNINGSGRAD (%) BETYDELSE

1 Enstaka individer

5 Fler än enstaka individer, men knappast täckande av ytor 10 Mer än enstaka, men inte upp till en fjärdedel

25 Klart mindre än hälften, men ändå bältesbildande 50 Ungefär hälften av botten täckt

75 Ej heltäckande, men klart mer än hälften 100 Heltäckande med endast små hål

Tabell 4. Förekomstskala för djurarter.

ANTALSKLASS BETYDELSE

1 Enstaka

2 Vanlig

3 Mycket vanlig

Tabell 5. Skala för sedimentpålagring.

SEDIMENTATIONSKLASS BETYDELSE

1 Ingen sedimentation

2 Sparsam sedimentation. Lägger sig genast om det virvlas upp 3 Måttlig sedimentation. Lägger sig efter ett tag om det virvlas upp

4 Kraftig sedimentation. Virvlas lätt upp och förstör sikten för resten av dyket

BEDÖMNING AV EKOLOGISK STATUS

Ekologisk status har beräknats utifrån Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering

och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (Havs- och vattenmyndigheten 2013). Klassningen utgår

från sambandet mellan vattnets grumlighet och vattenvegetations djuputbredning där ett klarare

(8)

Statusen beräknas utifrån djuputbredningen hos ett antal referensarter, vilka i allmänhet är

långlivade och relativt långsamväxande. Utbredningen av dessa arter speglar miljön i området under en längre tid. Statusbedömningen är alltså ett sammanvägt mått på hur grumligt eller

övergödningspåverkat ett vattenområde är.

För varje transekt beräknas ett indexvärde utifrån de observerade referensarternas maxdjup.

Arternas maxdjup motsvarar ett poäng mellan ett och fem. För samtliga stationer 2016 används referensarter och djupklasser från tabell 6. Indexvärdet för respektive transekt utgörs av medelvärdet av poängen delat med fem. Indexvärdet kan högst vara ett, vilket det blir om alla observerade referensarter påträffas inom det djupaste intervallet.

Tabell 6. Referensarter och djupgränser för 2016 års stationer (samtliga inom typområde 12).

REFERENSART 5 4 3 2 1

Blåstång > 6 > 4 > 2 ≤ 2 Utslagen

Kräkel > 10 > 6 > 3 ≤ 3 Utslagen

Rödblad > 8 > 5 > 2 ≤ 2 Utslagen

Rödris > 10 > 6 > 3 ≤ 3 Utslagen

Ishavstofs > 10 > 6 > 3 ≤ 3 Utslagen

Nästa steg är att beräkna stationens ekologiska kvalitetskvot, EK-värdet. Värdet utgörs av

medelvärdet av de indexvärden som beräknats för stationens transekter. EK-värdet kan vara mellan noll och ett och används för att bestämma ekologisk status. Klassgränser framgår av tabell 7.

Metoden kräver att minst tre referensarter påträffas inom varje transekt. Dessutom måste

transekterna innehålla substrat för de ingående referensarterna, minst ner till gränsen till djupklass 5 för den djupast växande arten. För 2016 års stationer innebär detta att hårdbottensubstrat måste finnas ner till tio meters djup.

Tabell 7. Klassgränser för bedömning av ekologisk status.

EK-VÄRDE EKOLOGISK STATUS

0,80  1,00 Hög status 0,60  0,79 God status 0,40  0,59 Måttlig status

0,20  0,39 Otillfredsställande status

0,00  0,19 Dålig status

(9)

Resultat och diskussion

Totalt inventerades tolv transekter 2016. Maxdjupen varierade mellan 12,0 och 23,6 meter och längden från 60 till 88 meter. Maxdjupen för hårdbotten varierade mellan 10,7 och 21,5 meter.

Samtliga transekter uppfyllde därmed bedömningsgrundernas djupkrav och hade hårdbottensubstrat ner till det växtdjup som krävs för att erhålla högst poäng vid indexberäkningen. Transekterna

uppfyllde också kraven om förekomst av minst tre referensarter.

EKOLOGISK STATUS

Samtliga fyra stationer bedöms ha en hög ekologisk status (se tabell 8). Detta bekräftar bilden från tidigare år med ett generellt sett gott tillstånd inom de vegetationsklädda hårdbottnarna i

skärgårdsområdet. Mindre förändringar av EK-värdet har skett inom samtliga stationer, men samtliga bibehåller tidigare statusklassning (se figur 1).

Tabell 8. EK-värde, standardavvikelse och ekologisk status vid de fem stationer som inventerades 2016.

STATION EK-VÄRDE STANDARDAVVIKELSE EKOLOGISK STATUS

Bosöfjärden 0,90 0,00 Hög

Kärrfjärden (referensstation) 0,85 0,05 Hög

Hesselöfjärden (referensstation) 0,90 0,00 Hög

Kvädöfjärden 0,90 0,00 Hög

Figur 1. Tidsserier av EK-värden vid de fyra stationer som inventerades 2016. EK-värdet kan ligga mellan noll och ett. Observera att y-axelns skala går från 0,8 till 1,0 och alltså bara innefattar klassen hög status.

Variationerna i EK-värde mellan åren bör inte övertolkas. De kan både bero på faktiska skillnader i arternas djuputbredning och faktorer kopplade till metoden. Exempel på det senare är skillnader i transektens exakta position på botten och variationer i siktförhållanden och skymmande

trådalgsförekomst mellan olika inventeringstillfällen, vilket påverkar möjligheten att upptäcka djupt växande, glesa artförekomster. Ytterligare ett exempel är fynden av framför allt ishavstofs, vilka vid flera tillfällen noterats på den djupast påträffade hårdbotten. I dessa fall går det inte att avgöra om

0,80 0,85 0,90 0,95 1,00

2007 2010 2013 2016

EK-värde

Bosöfjärden

Kärrfjärden (referens) Hesselöfjärden (referens) Kvädöfjärden

(10)

Bosöfjärden har ett EK-värde på 0,90 vilket motsvarar hög ekologisk status. Stationen har tidigare inventerats 2007, 2010 och 2013. Vid dessa tillfällen var EK-värdet 0,92, 0,87 respektive 0,83 vilket innebär att statusklassen inte förändrats under inventeringsperioden. EK-värdets variation är främst kopplad till förändringar i djuputbredning hos referensarterna blåstång och kräkel, men även rödblad har viss påverkan. I tabell 9 redovisas referensarternas maxdjup för de olika åren.

Tabell 9. Maxdjupet för de aktuella referensarterna blåstång (Fucus vesiculosus), kräkel (Furcellaria lumbricalis), rödblad (Coccotylus/Phyllophora) och ishavstofs (Battersia arctica) inom Bosöfjärdens

övervakningsstation åren 2007, 2010, 2013 och 2016. Blå färgkod innebär att arten förekom ner till djupklass 5, grön djupklass 4 och gul djupklass 3.

ÅR E01 E02 E03

BLÅSTÅNG

2007 4,8 4,8 3,4

2010 3,0 4,2 3,7

2013 3,0 3,8 2,8

2016 2,2 4,2 3,9

KRÄKEL

2007 10,9 8,8 13,2

2010 8,6 8,6 9,1

2013 6,5 8,2 7,6

2016 11,5 8,1 8,7

RÖDBLAD

2007 - 12,5 13,2

2010 8,6 11,5 9,1

2013 - 11,3 12,2

2016 11,5 11,9 12,4

ISHAVSTOFS

2007 13,1 12,5 13,0

2010 13,0 12,7 12,6

2013 11,4 12,4 13,4

2016 12,1 11,6 14,3

Kärrfjärdens referensstation hade 2016 ett EK-värde på 0,85 vilket motsvarar hög ekologisk status.

Stationen har inventerats varje år sedan 2007. Under perioden har EK-värdet pendlat mellan 0,82 och 0,93 vilket innebär att statusklassen varit oförändrad under inventeringsperioden.

EK-värdets variationer är nästan uteslutande kopplad till referensarterna blåstång och kräkel, där

förändringar i maximal djuputbredning skett över klassgränser. I figur 2, 3 och 4 redovisas

variationerna i maxdjup för referensarterna rödblad, ishavstofs och blåstång.

(11)

Figur 2. Maxdjupet för rödblad (Coccotylus/Phyllophora) inom de tre transekterna i Kärrfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2016. Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll.

Figur 3. Maxdjupet för ishavstofs (Battersia arctica) inom de tre transekterna i Kärrfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2016. Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll.

Figur 4. Maxdjupet för blåstång (Fucus vesiculosus) inom de tre transekterna i Kärrfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2016. Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll.

11 12 13 14

2007 2010 2013 2016

Maxdjup för rödblad (m)

E13 E14 E15 Medelvärde

9 10 11 12 13

2007 2010 2013 2016

Maxdjup för ishavstofs (m)

2 3 4 5

2007 2010 2013 2016

Maxdjup för blåstång (m)

(12)

Hesselöfjärdens referensstation hade 2016 ett EK-värde på 0,90 vilket motsvarar hög ekologisk status. Med undantag av 2011 har stationen inventerats varje år sedan 2007. Under perioden har EK- värdet pendlat mellan 0,88 och 0,97, vilket innebär att statusklassen varit oförändrad under

inventeringsperioden. Variationen är kopplad till referensarterna blåstång, kräkel och rödris, där förändringar i maximal djuputbredning skett över klassgränser. Det lägsta EK-värdet är från 2013. Det avvikande värdet hänger samman med hur indexvärdet för transekt E 24 beräknats. I beräkningarna har en icke ljusbegränsad förekomst av blåstång inkluderats. Om denna exkluderas ökar stationens EK-värde 2013 från 0,88 till 0,93. Beräkningen påverkar dock inte statusbedömningen.

I figur 5, 6 och 7 redovisas variationerna i maxdjup för referensarterna rödblad, ishavstofs och blåstång. Ishavstofs har ingen påverkan på EK-värdet, men uppvisar en svag trend mot ökad djuputbredning. Förändringarna skulle eventuellt kunna bero på förbättrade förhållanden, exempelvis ett ökat siktdjup eller en minskad sedimentation.

Bild 3. Blåstångsplanta på sten- och blockrik botten överlagrad av lösliggande fintrådiga alger i transekten vid

Larshagsudden (E 29) i Kvädöfjärden. Foto Jonas Edlund.

(13)

Figur 5. Maxdjupet för rödblad (Coccotylus/Phyllophora) inom de tre transekterna i Hässelöfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2016. Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll.

Figur 6. Maxdjupet för ishavstofs (Battersia arctica) inom de tre transekterna i Hesselöfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2016. Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll.

Figur 7. Maxdjupet för blåstång (Fucus vesiculosus) inom de tre transekterna i Hässelöfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2016.

12 15 18 21 24

2007 2010 2013 2016

Maxdjup för rödblad (m)

15 18 21 24

2007 2010 2013 2016

Maxdjup för ishavstofs (m)

E 22 E 23 E 24 Medelvärde

0 2 4 6 8

2007 2010 2013 2016

Maxdjup för blåstång (m)

(14)

Kvädöfjärden har ett EK-värde på 0,90 vilket motsvarar hög ekologisk status. Stationen har tidigare inventerats 2007, 2010 0ch 2013. Vid dessa tillfällen var EK-värdet 0,95, 0,93 respektive 0,91 vilket innebär att EK-värdet sjunkit något under inventeringsperioden.

EK-värdets variation är främst kopplad till förändringar i djuputbredning hos referensarterna blåstång och kräkel, men även rödblad har viss påverkan. I tabell 10 redovisas referensarternas maxdjup för de olika åren.

Tabell 10. Maxdjupet för de aktuella referensarterna blåstång (Fucus vesiculosus), kräkel (Furcellaria lumbricalis), rödblad (Coccotylus/Phyllophora) och ishavstofs (Battersia arctica) inom Kvädöfjärdens

övervakningsstation åren 2007, 2010, 2013 och 2016. Blå färgkod innebär att arten förekom ner till djupklass 5, grön djupklass 4 och gul djupklass 3. Observera att fastsittande och löslevande individer av framför allt rödblad redovisats på olika sätt olika inventeringsår.

ÅR E28 E29 E30

BLÅSTÅNG

2007 4,5 4,3 4,8

2010 5,1 6,4 4,9

2013 4,1 2,2 2,8

2016 3,7 2,1 4,6

KRÄKEL

2007 14,3 12,0 10,8

2010 9,5 6,4 15,9

2013 12,3 14,2 10,2

2016 12,1 15,0 9,3

RÖDBLAD

2007 14,3 17,2 14,2

2010 14,7 - 17,3

2013 14,0 - 19,0

2016 14,2 16,3 18,9

ISHAVSTOFS

2007 17,7 17,2 16,1

2010 18,5 17,2 18,7

2013 18,1 14,2 18,1

2016 17,4 17,3 18,9

BLÅSTÅNG

Blåstång är den art som varierat mest under miljöövervakningsprogrammets tio år. Under de första åren, från 2007 till cirka 2011, ökade tången sin utbredning. Ökningen var tydligast när det gäller artens yttäckning (figur 10-12) och blåstångsbältets nedre gräns (figur 9). I många transekter ökade även blåstångens maxdjup (figur 8). Ökningen var mer eller mindre tydlig i flertalet av

miljöövervakningsprogrammets stationer, men kunde inte ses i Bosöfjärden.

(15)

Med start 2011 började omfattande betningsskador observeras i flertalet transekter, ett mönster som fanns kvar till ungefär 2014. Vid årets inventering observerades måttliga betningsskador inom flertalet transekter. Riklig förekomst av betningsskador noterades enbart inom transekt E 23 i Hässelöfjärden och E 30 i Kvädöfjärden.

Sedan betningsskadorna började observeras har påtagliga förändringar hos blåstångsamhället

observerats. Förändringarna har främst bestått i en minskad sammanlagd yttäckning och en grundare nedre djupgräns för tångbältet. I många fall har även växtdjupet för de djupast växande plantorna förskjutits uppåt.

Sedan 2014 har en återkolonisation av tidigare bevuxna ytor skett inom bland annat Hässelöfjärden, medan återhämtningen uteblivit i Kärrfjärden och flera andra stationer. 2016 års undersökningar stärker dock bilden att en bredare återhämtning håller på att ske.

Figur 8. Genomsnittligt maxdjup för blåstång (Fucus vesiculosus) inom de fyra stationerna åren 2007 till 2016.

Varje station består av tre transekter. Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll.

Figur 9. Genomsnittligt maxdjup för bältesbildande blåstång (Fucus vesiculosus) inom de fyra stationerna åren 2007 till 2016. Med bältesbildande tång avses bestånd med minst 25 procents täckningsgrad. Varje station består av tre transekter.

3 4 5 6

2007 2010 2013 2016

Tångens genomsnittliga maxdjup (m)

Bosöfjärden

0 1 2 3 4

2007 2010 2013 2016

Bältets genomsnittliga maxdjup (m)

Bosöfjärden

(16)

Figur 10. Genomsnittliga yttäckning för blåstång (Fucus vesiculosus) inom de fyra stationerna åren 2007 till 2016. Yttäckningen uttrycks i Cover index där varje enhet motsvarar en meter av transekten med hundra procents täckning av arten. Varje station består av tre transekter.

Figur 11. Yttäckning för blåstång (Fucus vesiculosus) inom de tre transekterna i Kärrfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2016. Yttäckningen uttrycks i Cover index där varje enhet motsvarar en meter av transekten med hundra procents täckning av arten.

Figur 12. Yttäckning för blåstång (Fucus vesiculosus) inom de tre transekterna i Hässelöfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2016. Yttäckningen uttrycks i Cover index där varje enhet motsvarar en meter av transekten med hundra procents täckning av arten.

0 3 6 9

2007 2010 2013 2016

Yttäckning (Cover index)

Bosöfjärden

0 3 6 9 12

2007 2010 2013 2016

0 2 4 6 8

2007 2010 2013 2016

(17)

Lokalbeskrivningar

BOSÖFJÄRDEN

Bosöfjärden omfattar större delen av Arkösunds skärgård mellan Lönö i väster och Gränsö i öster.

Merparten av vattenområdet präglas av mellanskärgårdsförhållanden, men längs fastlandsstranden finns vikar och fjärdsystem av innerskärgårdskaraktär. De tre transekterna ligger cirka fyra kilometer ostnordost om Marviken inom en relativt välventilerad del av Bosöfjärden. Den ekologiska statusen har bedömts som hög baserat på djuputbredningen hos fyra referensarter per transekt (tabell 11).

Tabell 11. Observerade maxdjup för referensarter inom stationens tre transekter, beräknade indexvärden för transekterna samt stationens EK-värde och ekologiska status.

BOSÖFJÄRDEN E01 E02 E03

Blåstång 2,2 4,2 3,9

Kräkel 11,5

¹⁾

8,1 8,7

³⁾

Rödblad 11,5 11,9

²⁾

12,4

³⁾

Rödris - - -

Ishavstofs 12,1 11,6

⁴⁾

14,3

⁴⁾

Transektens indexvärde 0,90 0,90 0,9

Stationens EK-värde ± standardavvikelse 0,90 ± 0,00

Stationens ekologiska status Hög

1) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 6,5 meter. Bedömningen påverkar EK-värdet (stationens indexvärde blir 0,90 istället för 0,85).

2) Avser stationär lösliggande förekomst. Inga fastsittande plantor påträffades. Bedömningen påverkar EK-värdet (stationens indexvärde blir 0,90 istället för 0,87).

3) Avser stationära lösliggande förekomster. Djupast fastsittande kräkel noterades på 5,7 meter. Inga fastsittande rödbladsplantor påträffades. Bedömningen påverkar EK-värdet (stationens indexvärde blir 0,90 istället för 0,73).

4) Vid transektens djupaste hårdbotten. Kan eventuellt växa djupare.

E 01 – Hällen väster om Röbraskär

Inventeringsdatum 2016-08-20 Startposition N 58,56488º E 16,89256º

Exponeringsklass Skyddad Transektriktning 231º

Orientering

Röbraskär ligger knappt fyra kilometer ostnordost om Marviken. Knappt hundra meter väster om ön

ligger en namnlös häll varifrån transekten utgår. Transektens startposition ligger fem till tio meter

söder om en liten vik på hällens västra strand. Transekten går i sydvästlig riktning mot nordvästudden

på den västra av öarna Granskär drygt två kilometer bort. Transektens läge och riktning anges med

röda färgmarkeringar på berget.

(18)

Beskrivning

Transekten består av relativt brant sluttande hällar ner till knappt tio meters djup. Där övergår botten till finsediment och planar succesivt ut. Hällen återkommer på djup mellan 12 och 13 meter för att därefter återigen ersättas av finsediment. Det djupaste hårdbottensubstratet noterades på 12,7 meter. Transekten avslutades på 14,5 meters djup 60 meter ut längs måttbandet.

Bild 4. Ytlig häll med blåstång i transekten vid hällen väster om Röbraskär (E 01). Foto Jonas Edlund.

Den djupast växande makrofyten var ishavstofs som hittades på 12,1 meters djup. Därefter tillkom kräkel och rödblad som båda växte på 11,5 meters djup. Fjäderslick förekom som djupast på 8,5 meter.

Blåstång växte ner till 2,2 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,6 till 1,8 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 75 procent. Plantorna i bältet hade 50 procents påväxt bestående av tångludd, tångbark, blåmusslor och smalskägg. Betningsskador förekom i måttlig omfattning och förökningskroppar och årsplantor hittades i måttliga mängder.

Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Grönslick var vanligast och förekom med upp till 75 procents täckning inom transektens grundaste halvmeter.

Totalt påträffades elva makrofytarter. Dessutom noterades sju djurarter, bland annat blåmussla,

svart smörbult, sandstubb och skorv. Blåmussla hittades inom hela transekten. De högsta tätheterna

fanns på två till åtta meters djup där arten förekom med 50 till 75 procents täckning.

(19)

Bild 5. Häll med tätt bestånd av blåmusslor i transekten vid hällen väster om Röbraskär (E 01). Foto Jonas Edlund.

Lösliggande fintrådiga alger var vanligast på två till åtta meters djup och täckte där 50 till 100 procent av botten. Svavelväte- och cyanobakterier förekom, dock i ringa omfattning, på två till åtta meters djup. I transektens djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten lösa.

Tidigare undersökningar

Transekten är även inventerad 2007, 2010 och 2013 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund &

Siljeholm 2007 och 2013 samt Borgiel & Qvarfordt 2010).

E 02 – Röbraskär

Orientering

Röbraskär ligger knappt fyra kilometer ostnordost om Marviken. Lokalen är belägen på öns sydvästra udde där transekten utgår från den sydligaste av tre små uddar. Transekten går i sydvästlig riktning mot fyren Bosö sten 2,6 kilometer bort. Transektens läge och riktning anges med röda

färgmarkeringar på berget.

(20)

Beskrivning

Transekten är relativt flack med hårdbottendominans inom de övre tre metrarna. Från tre meters djup övertar finsediment dominansen förutom på åtta till nio meters djup där det ligger en häll. Det djupast noterade hårdbottensubstratet var sten på 11,6 meters djup. Transektens avslutades på 12,7 meters djup 80 meter ut längs måttbandet.

Den djupast växande makrofyten var rödblad vilken hittades på 11,9 meters djup. Därefter tillkom ishavstofs på 11,6 meter. Fjäderslick och ullsläke hittades ner till 9,0 meters djup. Violettslick förkom sparsamt kring fem meters djup.

Bild 6. Bältesbildande blåstång i transekten vid Röbraskär (E 02). Foto Jonas Edlund.

Blåstång påträffades ner till 4,2 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,7 till 1,7 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 75 procent. Plantorna i bältet var omkring 30 centimeter höga och hade 50 procents påväxt. Tångbark dominerade, men även tångludd, skäggalg, brunslick och blåmussla noterades. Betningsskador och förökningskroppar förekom i måttliga mängder liksom årsplantor.

Brunalgen sudare noterades ner till 6,7 meters djup och täckte som mest tio procent av botten.

Kärlväxter hittades sparsamt mellan 3,4 och 4,9 meters djup. Arter som noterades var borstnate, ålnate, hornsärv och hårsärv.

Spridda plantor av grönalgen östersjösallat noterades kring tre till fyra meters djup. Ettåriga alger var

vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Grönslick var vanligast och noterades med 50

procents täckning inom de översta sju decimetrarna.

(21)

Bild 7. Musselbank i transekten vid Röbraskär (E 02). Foto Jonas Edlund.

Totalt påträffades arton makrofytarter. Dessutom noterades nio djurarter, bland annat blåmussla, skorv, svart smörbult och tånglake. Blåmussla hittades inom hela transekten. De högsta tätheterna fanns på fyra till åtta meters djup där arten förekom med 25 till 50 procents täckning.

Cyanobakterier förekom i måttlig omfattning på fem till tio meters djup. I transektens djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten lösa.

Tidigare undersökningar

Transekten är även inventerad 2007, 2010 och 2013 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund &

Siljeholm 2007 och 2013 samt Borgiel & Qvarfordt 2010).

(22)

E 03 – Stora Marö

Exponeringsklass Extremt skyddad Transektriktning 3º

Orientering

Stora Marö ligger knappt fem kilometer öster om Marviken. Lokalen ligger vid öns västra udde där transekten utgår från ett större block i vattenbrynet nära norr om fyren på udden. Transekten går i nordlig riktning mot den östra udden på den största och sydligaste av Herrmanshällarna knappt 800 meter norrut. Transektens läge och riktning anges med röda färgmarkeringar på berget.

Beskrivning

De översta sju metrarna är relativt branta. Här utgörs bottensubstratet av häll med varierande inslag av block. Därefter blir botten successivt flackare. Efter ett kortare avsnitt med finsediment vidtar återigen häll ner till tio meters djup. Därefter försvinner hällarna och finsediment blir det helt dominerande bottensubstratet, men spridda block finns ner till transekten avslutning på 14,3 meters djup 85 meter ut längs måttbandet.

De djupast växande makrofyterna var ishavstofs och rödblad vilka hittades på 14,3 respektive 12,4 meters djup. Därefter tillkom kräkel och fjäderslick, vilka påträffades på 8,7 respektive 7,4 meters djup.

Bild 8. Bältesbildande blåstång i transekten vid Stora Marö (E 03). Foto Eva Siljeholm.

(23)

Blåstång växte ner till 3,9 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,3 till 2,3 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 75 procent. Plantorna i bältet var omkring 30 centimeter höga och hade 50 procents påväxt. Påväxten dominerades av tångbark, smalskägg och tångludd, men även tarmalg, grönslick och trådslick noterades. Betningsskador, förökningskroppar och årsplantor förekom i måttliga mängder.

Kärlväxten borstnate hittades på 0,3 till 2,3 meters djup. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga,

speciellt inom transektens grundare delar. Grön- och brunslick var vanligast och förekom i upp till 50 respektive 25 procents täckning inom de grundaste två metrarna.

Totalt påträffades fjorton makrofytarter. Dessutom noterades sju djurarter, bland annat blåmussla, svart smörbult och tånglake. Blåmussla hittades inom hela transekten. De högsta tätheterna fanns på en till tio meters djup där arten förekom med 50 till 100 procents täckning.

Lösliggande fintrådiga alger var vanligast på en till två meters djup och täckte där 50 procent av botten. Cyanobakterier förekom i måttlig omfattning sju till åtta meters djup.

Tidigare undersökningar

Transekten är även inventerad 1999 och 2004 (Edlund & Siljeholm 2002 och 2004) samt 2007, 2010 och 2013 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund & Siljeholm 2007 och 2013 samt Borgiel &

Qvarfordt 2010).

(24)

KÄRRFJÄRDEN (REFERENSSTATION)

Kärrfjärden omfattar de centrala delarna av Sankt Anna skärgård öster och nordost om Norra Finnö.

Mot öster avgränsas vattenområdet av Långa skäret och Stora Gråskär. Vattenförekomsten är finskuren och varierad och rymmer områden med varierande vattenomsättning. De tre transekterna ligger en dryg kilometer norr om Missjö och Lökö i områdets södra del. Den ekologiska statusen har bedömts som hög baserat på djuputbredningen hos fyra referensarter per transekt (se tabell 12).

Tabell 12. Observerade maxdjup för referensarter inom stationens tre transekter, beräknade indexvärden för transekterna samt stationens EK-värde och ekologiska status.

KÄRRFJÄRDEN E13 E14 E15

Blåstång 4,1 3,8 3,5

Kräkel 6,3 9,8 9,4

Rödblad 12,0

¹⁾

13,1

³⁾

12,7

⁴⁾

Rödris - - -

Ishavstofs 11,9

²⁾

9,8 10,7

²⁾

Transektens indexvärde 0,90 0,80 0,85

Stationens EK-värde ± standardavvikelse 0,85 ± 0,05

Stationens ekologiska status Hög

1) Noterades vid transektens största djup, kan eventuellt växa djupare. Avser dessutom stationär lösliggande förekomst.

Djupast fastsittande på 11,9 meter. Påverkar inte EK-värdet.

3) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 11,3 meter. Påverkar inte EK-värdet.

4) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 10,7 meter. Påverkar inte EK-värdet.

E 13 – Yttre Kärrö

Exponeringsklass Mycket skyddad Transektriktning 140º

Orientering

Yttre Kärrö ligger fyra kilometer nordost om Tyrislöt, i inre delen av Missjö naturreservat. Lokalen är belägen på öns sydudde. Transekten går i sydostlig riktning mot Älgbådsskärsklabbarnas västra strand.

Beskrivning

Transekten är relativt flack, men några brantare partier på djup från sex till drygt åtta meter förekommer. Vid tolv meters djup var transekten nästan helt plan. Block, häll och sten är vanligast ner till knappt nio meter. Bitvis är dock inslaget av finsediment stort mellan hårdbottenryggarna.

Djupare än nio meter utgörs bottensubstratet av finsediment med inslag av enstaka block och häll.

Den djupaste hårdbotten hittades på 11,9 meters djup. Transekten avslutades på 12,0 meters djup

74 meter ut längs måttbandet.

(25)

Bild 10. Bältesbildande blåstång med stort inslag av sudare i transekten vid Yttre Kärrö (E 13). Foto Eva Siljeholm.

Den djupast växande makrofyten var rödblad som hittades lösliggande på 12,0 meters djup. Därefter tillkom ishavstofs och fjäderslick på 11,9 meters djup där även fastsittande rödblad förekom.

Rödalgen kräkel noterades från 1,8 till 6,3 meters djup.

Blåstång påträffades ner till 4,1 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,2 till 1,8 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 75 procent. Påväxten var 75 procent i bältet och dominerades av smalskägg och tångbark, men även tångludd och hjärtmussla noterades. Betningsskador,

årsplantor och förökningskroppar förekom i måttlig omfattning.

Brunalgen sudare noterades från 0,2 ner till 7,1 meters djup. Mellan 1,8 ner till 2,8 meters djup förekom den med 25 procent täckningsgrad. Östersjösallat påträffades med 25 procents täckning från 4,1 till 5,5 meters djup. Kärlväxten axslinga växte sparsamt mellan 1,8 och 2,8 meters djup.

Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Närmast ytan dominerade grönslick, under den tillkom brunslick.

Totalt påträffades fjorton makrofytarter. Dessutom noterades sju djurarter, bland annat blåmussla, sötvattenssvamp och svart smörbult. Blåmussla hittades utefter hela transekten. De högsta

tätheterna fanns på cirka två till drygt elva meters djup där arten förekom med 25 till 75 procents

täckning. Cyanobakterier hittades i ringa omfattning på fem till sex meters djup. I transektens

(26)

Tidigare undersökningar

Transekten har inventerats 2005 (Edlund & Siljeholm 2005). Inom miljöövervakningsprogrammet har den inventerats årligen sedan 2007 (Edlund & Siljeholm 2007, 2008, 2013, 2014 och 2015 samt Borgiel & Qvarfordt 2009, 2010, 2011 och Borgiel m fl 2012).

Bild 11. Hällar, block och stenar med blåmusslor i transekten vid Yttre Kärrö (E 13). I mitten av bilden syns ett svampdjur. Foto Eva Siljeholm.

E 14 – Östra Kärröklabben

Orientering

Östra Kärröklabben ligger fyra kilometer nordost om Tyrislöt, i inre delen av Missjö naturreservat.

Lokalen är belägen vid en liten blocksamling på öns östra strand. Transekten går i östlig riktning mot sydudden på Tröningsskär.

Beskrivning

Transekten har en relativt stor lutning ner till tolv meters djup där den succesivt planar ut. I de

djupaste delarna är transekten nästan helt plan. Inom de övre sju metrarna utgörs botten av hällar

med varierande men bitvis stort inslag av block och sten. På något avsnitt finns också fickor med

finsediment. På större djup dominerar finsediment, förutom i ett mindre avsnitt mellan tio och elva

meters djup där hårdbotten återigen dominerar. Den djupast noterade hårdbotten återfanns på 11,3

meter. Transekten avslutades på 13,2 meters djup 60 meter ut längs måttbandet.

(27)

Den djupast växande makrofyten var rödblad som hittades lösliggande på 13,1 meters djup och fastsittande på 11,3 meters djup. På 9,8 meters djup förekom ishavstofs. Därefter tillkom kräkel på 9,8 meters djup och fjäderslick på 6,8 meter. Enstaka violettslick hittades på djup mellan 0,8 och 1,7 meter.

Blåstång påträffades ner till 3,8 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,3 till 1,7 meters djup med en maximal täckningsgrad på 75 procent. Plantorna i bältet hade 50 till 75 procents påväxt.

Smalskägg dominerade, men även tångbark, tångludd, ullsläke och små hjärtmusslor noterades.

Årsplantor förekom i riklig mängd, förökningskroppar och betningsskador i måttlig mängd.

Bild 12. Bältesbildande blåstång i Östra Kärröklabbens transekt (E 14). Foto Eva Siljeholm.

Brunalgen sudare noterades från 0,3 till 6,8 meters djup. Bitvis täckte den upp till 25 procent av botten. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Närmast ytan dominerade grönslick med inslag av tarmtång medan brunslick och ullsläke förekom lite djupare ner.

Totalt påträffades tretton makrofytarter. Dessutom noterades fem djurarter, bland annat blåmussla,

sötvattenssvamp och sandstubb. Blåmussla hittades ner till 13,1 meters djup. De högsta tätheterna

fanns på fyra till tio meters djup där arten förekom med 50 till 75 procents täckning. Cyanobakterier

hittades i ringa omfattning på cirka sju till tio meters djup. I transektens allra djupaste delar var

sedimentpålagringen kraftig och sedimenten mycket lösa.

(28)

Tidigare undersökningar

Transekten har inom ramen för miljöövervakningsprogrammet inventerats årligen sedan 2007 (Edlund & Siljeholm 2007, 2008, 2013, 2014 och 2015 samt Borgiel & Qvarfordt 2009, 2010, 2011 och Borgiel m fl 2012).

Bild 13. De djupast växande blåstångsplantorna i transekten vid Östra Kärröklabben (E 14). Foto Eva Siljeholm.

E 15 – Älgbådskärsklabben

Orientering

Älgbådsskärsklabbarna ligger fyra kilometer nordost om Tyrislöt, i inre delen av Missjö naturreservat.

Lokalen är belägen vid södra delen av öns västra strand. Transekten går i sydvästlig riktning mot Rötappskärs nordudde.

Beskrivning

Transekten inleds med en lodyta och fortsätter att vara förhållandevis brant ner till tolv meters djup.

Därefter avtar lutningen succesivt. Inom transektens övre sju meter dominerar hårdbottnar. Hällar är

vanligast, men även block, sten och grus förekommer, bitvis i stora mängder. På några avsnitt finns

dessutom små inslag av finsediment. Från cirka sju meters djup dominerar finsediment. Den djupaste

hårdbotten noterades på 10,7 meters djup. Transekten avslutades på 13,3 meters djup 70 meter ut

längs måttbandet.

(29)

Den djupast växande makrofyten var rödblad som hittades lösliggande på 12,7 meters djup.

Fastsittande rödblad förekom tillsammans med ishavstofs på transektens djupaste hårdbotten på 10,7 meter. Därefter tillkom kräkel och fjäderslick på 9,4 meters djup.

Blåstång påträffades ner till 3,5 meters djup. Arten hade en maximal täckningsgrad på 10 procent och var alltså inte bältesbildande. Plantorna hade 50 procents påväxt. Påväxten bestod av tångbark och ullsläke, men även små hjärtmusslor och blåmussla förekom. Förökningskroppar och årsplantor hittades i måttlig omfattning. Även betningsskadorna var måttliga.

Bild 14. Häll med glest växande blåstång i transekten vid Älgbådskärsklabben (E 15). Foto Jonas Edlund.

Brunalgen sudare noterades från 1,0 till 6,7 meters djup. Som mest täckte den tio procent av botten.

Östersjösallat förekom från 3,5 till 5,9 meters djup, oftast i låga tätheter men fläckvis högre.

Kärlväxter hittades sparsamt mellan 1,0 och 2,4 meters djup. Arter som noterades var borstnate, ålnate och axslinga. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar.

Närmast ytan dominerade grönslick med inslag av tarmtång och ullsläke. Brunslick förekom i måttlig mängd något djupare tillsammans med spridda näckhår. Till lite ovanliga arterna hör bergborsting som växte i ett bestånd på knappt en meters djup.

Totalt påträffades arton makrofytarter. Dessutom noterades sex djurarter, bland annat blåmussla,

sötvattenssvamp, sandstubb och svart smörbult. Blåmussla hittades ner till 12,7 meters djup. De

högsta tätheterna förekom på den grunda lodytan ner till en meters djup där de täckte 75 procent av

botten. Lite djupare noterades de högsta tätheterna på sju till cirka tio meters djup. Här förekom

arten med 25 procents täckning.

(30)

Lösliggande fintrådiga alger var vanliga från cirka sju till nio meters djup där de täckte omkring 25 procent av botten. Cyanobakterier förekom i måttlig omfattning på cirka tre till tolv meters djup. I transektens djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten lösa.

Tidigare undersökningar

Transekten har inventerats 2005 (Edlund & Siljeholm 2005) samt årligen inom

miljöövervakningsprogrammet sedan 2007 (Edlund & Siljeholm 2007, 2008, 2013, 2014 och 2015 samt Borgiel & Qvarfordt 2009, 2010, 2011 och Borgiel m fl 2012).

Bild 15. Bestånd av östersjösallat och sudare i transekten vid Älgbådskärsklabben (E 15). Foto Jonas Edlund.

(31)

HESSELÖFJÄRDEN (REFERENSSTATION)

Hesselöfjärdens vattenförekomst ligger norr och öster om Gryt och omfattar vattenområdet mellan fastlandet och de stora öarna Bondekrok, Väggö, Håskö, Kråkmarö och Fångö. De tre transekterna ligger i områdets inre, västra del, nära gränsen till Orren. Den ekologiska statusen har bedömts som hög baserat på djuputbredningen hos fyra referensarter per transekt (se tabell 13).

Tabell 13. Observerade maxdjup för referensarter inom stationens tre transekter, beräknade indexvärden för transekterna samt stationens EK-värde och ekologiska status.

HESSELÖFJÄRDEN E22 E23 E24

Blåstång 3,9 5,7 4,3

Kräkel 12,4 10,0 9,2

Rödblad 21,3

¹⁾

20,3 19,3

²⁾

Rödris - - -

Ishavstofs 21,3

¹⁾

20,3 17,8

³⁾

Transektens indexvärde 0,90 0,90 0,90

Stationens EK-värde ± standardavvikelse 0,90 ± 0,00

Stationens ekologiska status Hög

1) Vid transektens djupaste punkt. Kan eventuellt växa djupare.

2) Vid transektens djupaste punkt. Kan eventuellt växa djupare. Avser dessutom stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 17,8 meter. Påverkar inte EK-värdet.

E 22 – Stora Gåsön

Orientering

Stora Gåsön ligger knappt sex kilometer nordnordväst om Fyrudden, i nordvästra delen av Ängelholms naturreservat. Lokalen är belägen vid några stora block omedelbart öster om

klippstranden mitt på öns södra strand. Transekten går mot udden norr om viken Mörkebås knappt 500 meter söderut.

Beskrivning

Transekten är förhållandevis brant, speciellt inom de övre tio metrarna. Vid omkring sjutton meters

djup avtar lutningen och botten planar succesivt ut. Hårdbottensubstrat dominerar ner till cirka tio

meters djup. Block och sten är vanligast. Grus och en del sand påträffas också, men oftast i mindre

mängder. Djupaste hårdbotten noterades på 21,3 meters djup. Transekten avslutades på 23,6 meters

djup 76 meter ut längs måttbandet.

(32)

De djupast växande makrofyterna var ishavstofs och rödblad som hittades på 21,3 meters djup.

Därefter tillkom kräkel på 12,4 meters djup och fjäderslick på 10,5 meter.

Blåstång påträffades ner till 3,9 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,1 till 2,5 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 75 procent. Plantorna i bältet hade 75 procents påväxt. Den dominerades av smalskägg, men även tångbark, tångludd och små hjärtmusslor påträffades.

Betningsskador, förökningskroppar och årsplantor förekom i måttlig omfattning.

Bild 16. De djupare delarna av blåstångsbältet i transekten vid Stora Gåsön (E 22). Foto Eva Siljeholm.

Brunalgen sudare noterades från 0,1 till 10,5 meters djup. Som mest täckte den tio procent av botten. Kärlväxten borstnate hittades sparsamt mellan 0,9 och 2,5 meters djup. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Närmast ytan dominerade grönslick medan brunslick förekom lite djupare ner. Sparsamt med ullsläke hittades från ytan och ner till nästan sex meters djup.

Totalt påträffades fjorton makrofytarter. Dessutom noterades åtta djurarter, bland annat svart smörbult, sjustrålig smörbult, mindre havsnål och blåmussla. Blåmussla hittades ner till 21,3 meters djup. De högsta tätheterna fanns på fyra till tio meters djup där arten förekom med 75 procents täckning. Lösliggande fintrådiga alger var vanliga och noterades på cirka en till tio meters djup och täckte där upp till 100 procent av botten. I transektens djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten mycket lösa.

Tidigare undersökningar

Med undantag från 2011 har transekten inventerats årligen sedan 2007 (Edlund & Siljeholm 2007,

2008, 2013, 2014 och 2015 samt Borgiel & Qvarfordt 2009, 2010 och Borgiel m fl 2012).

(33)

E 23 – Stora Gåssankan

Orientering

Stora Gåssankan ligger knappt sex kilometer nordnordväst om Fyrudden, i nordvästra delen av Ängelholms naturreservat. Lokalen är belägen vid den västra delen av den lilla blockstranden på öns sydvästra strand. Transekten går mot Dalauddens östra spets, cirka 750 meter söderut.

Beskrivning

Större delen av transekten är förhållandevis brant, men lutningen avtar något från omkring 19 meters djup. Hårdbotten i form av häll och block dominerar den översta metern. Djupare vidtar blandbotten med omväxlande häll, block, sten, grus, sand och finsediment ner till sex meters djup.

Finsediment dominerar därefter ner till transektens djupaste punkt. Djupaste hårdbotten noterades på 21,5 meters djup. Transekten avslutades på 22,9 meters djup 86 meter ut längs måttbandet.

De djupast växande makrofyterna var rödblad och ishavstofs vilka hittades på 21,5 meters djup på transektens djupast liggande hårdbotten. Därefter tillkom fjäderslick på 11,8 och kräkel på 9,2 meters djup. Rödalgerna violettslick och rosendun noterade sparsamt ner till 9,2 respektive 5,7 meters djup.

Blåstång påträffades ner till 5,7 meters djup. Arten var bältesbildande i en smal zon från 0,2 till 0,8 meters djup och hade där en täckningsgrad på 50 procent. Plantorna i bältet hade 75 procents påväxt. Den dominerades av brunslick, men även smalskägg och tångbark påträffades. Årsplantor var vanliga liksom betningsskador på tången. Förökningskroppar noterades i måttlig omfattning.

Bild 17. Ytlig blåstång i transekten vid Stora Gåssankan (E 23). Foto Jonas Edlund.

(34)

Brunalgen sudare växte från en halv till cirka sex meters djup i för arten relativt täta bestånd.

Kärlväxter hittades från en till sex meters djup. Borstnate var vanligast, men även enstaka hårsärv påträffades. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Grönslick dominerade i en smal zon vid ytan tillsammans med tarmalg, ullsläke och brunslick. Brunslick övertog dominansen i blåstångsbältet strax under.

Totalt påträffades femton makrofytarter. Dessutom noterades tre djurarter bland annat blåmussla, och hydror. Blåmussla hittades utefter hela transekten. De högsta tätheterna fanns på sex till tio meters djup där arten förekom med 50 procents täckning. Enstaka fläckar med cyano- och svavelvätebakterier noterades från tolv till tretton meters djup.

Tidigare undersökningar

Med undantag från 2011 har transekten inventerats årligen sedan 2007 (Edlund & Siljeholm 2007, 2008, 2013, 2014 och 2015 samt Borgiel & Qvarfordt 2009, 2010 och Borgiel m fl 2012).

Bild 18. Musselbank i transekten vid Stora Gåssankan (E 23). Foto Jonas Edlund.

E 24 – Ängholmen

Orientering

Ängholmen ligger knappt fem kilometer norr om Fyrudden, i östra delen av Ängelholms

naturreservat. Lokalen är belägen vid en blocksamling på öns östra strand, cirka tio meter norr om

sydudden. Transekten går mot Lindholmens östra udde cirka 1,5 kilometer söderut.

(35)

Beskrivning

Transekten är förhållandevis brant. Den planar ut något vid tretton meters djup och från cirka sjutton meters djup är transekten svagt sluttande. Hårdbottensubstrat dominerar inom de översta dryga sex metrarna. Block är vanligast, men bitvis finns även mycket sten, grus, sand och en del häll.

Finsediment förekommer från fyra meters djup och dominerar på djup över sex meter. Djupaste hårdbotten noterades på 17,8 meters djup. Transekten avslutades på 19,3 meters djup 86 meter ut längs måttbandet.

Den djupast växande makrofyten var lösliggande rödblad som hittades på 19,3 meters djup. Därefter tillkom enstaka ishavstofs och fastsittande rödblad på 17,8 meters djup. Fjäderslick och sudare noterades på 10,8 meter och kräkel och ullsläke på 9,2 meters djup.

Bild 19. Blåstångsbälte i transekten vid Ängholmen (E 24). Foto Eva Siljeholm.

Blåstång påträffades ner till 4,3 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,1 till 2,5 meters djup och hade där en täckningsgrad på 25 procent. Plantorna täcktes av påväxt till 50 procent. Smalskägg dominerade, men även tångludd, tångbark, ullsläke blåmussla och små hjärtmusslor förekom.

Årsplantor var vanliga, medan förökningskroppar och betningsskador var sällsynt förekommande.

(36)

Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Grönslick dominerade och förekom med 75 procents täckningsgrad i en zon närmst ytan tillsammans med enstaka tarmalg.

Mellan 0,9 och 2,5 meters djup var brunslick den vanligaste ettåriga fintrådiga algen med en täckningsgrad på upp till 25 procent. Enstaka violettslick växte på djup mellan 3,8 och 4,3 meter.

Totalt påträffades tretton makrofytarter. Dessutom noterades fyra djurarter, bland annat blåmussla, hjärtmussla och hydra. Blåmussla hittades inom hela transekten. De högsta tätheterna fanns på cirka fyra till nio meters djup där arten förekom med 50 procents täckning. Lösliggande fintrådiga alger var vanligast på drygt fyra till fjorton meters djup och täckte som mest 75 procent av botten. I

transektens djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten lösa.

Tidigare undersökningar

Med undantag från 2011 har transekten inventerats årligen sedan 2007 (Edlund & Siljeholm 2007, 2008, 2013, 2014 och 2015 samt Borgiel & Qvarfordt 2009, 2010 och Borgiel m fl 2012).

KVÄDÖFJÄRDEN

Kvädöfjärdens vattenförekomst omfattar ett stort vattenområde söder om Valdemarsvikens mynning. Det sträcker sig från Bokö i norr till Torrö i söder och in den djupa Kråkviken norr om Åsvikelandet. Österut omfatta området betydande ytor utanför de yttersta skären. De tre transekterna ligger i närheten av Licknevarpefjärdens mynning vid södra delen av Kvädö. Den ekologiska statusen har bedömts som hög baserat på djuputbredningen hos fyra referensarter per transekt (tabell 14).

Tabell 14. Observerade maxdjup för referensarter inom stationens tre transekter, beräknade indexvärden för transekterna samt stationens EK-värde och ekologiska status.

KVÄDÖFJÄRDEN E28 E29 E30

Blåstång 3,7 2,1 4,6

Kräkel 12,1 15,0

¹⁾

9,3

Rödblad 14,2 16,3

¹⁾

18,9

²⁾

Rödris - - -

Ishavstofs 17,4 17,3

²⁾

18,9

²⁾

Transektens indexvärde 0,90 0,90 0,90

Stationens EK-värde ± standardavvikelse 0,90 ± 0,00

Stationens ekologiska status Hög

1) Avser stationära lösliggande förekomster. Djupast fastsittande kräkel noterades på 8,9 meter. Inga fastsittande rödbladsplantor påträffades. Bedömningen påverkar EK-värdet (stationens indexvärde blir 0,90 istället för 0,80).

2) Vid transektens djupaste punkt. Kan eventuellt växa djupare.

(37)

E 28 – Näspinnen

Orientering

Transekten Näspinnen ligger i Kvädö naturreservat, knappt tre kilometer västsydväst Ekuddens brygga. Lokalen ligger vid Kvädös södra strand mellan Sörvik och inloppet till Licknevarpefjärden.

Transekten utgår från stranden några meter nordväst om tre stora block och går i riktning mot Sörös västudde drygt 500 meter åt sydväst. Transektens läge och riktning anges med röda färgmarkeringar.

Beskrivning

De översta arton metrarna av transekten är branta, men variationerna är relativt stora med

småbranter, lodytor, hyllor, stora block och flackare partier om vartannat. Vid omkring arton meters djup blir transekten flackt lutande. Hårdbottensubstrat dominerar inom de översta sexton metrarna.

Häll är vanligast, men inom de övre åtta metrarna finns det även mycket block. Partier med finsediment förekommer i mindre avsnitt mellan hällarna och blocken. Finsediment dominerar på djup över sexton meter. Djupaste hårdbotten noterades på 17,8 meters djup. Transekten avslutades på 20,9 meters djup 60 meter ut längs måttbandet.

De djupast växande makrofyterna var ishavstofs och rödblad vilka hittades på 17,4 respektive 14,2 meters djup. Därefter tillkom kräkel och fjäderslick som växte till 12,1 meters djup.

Bild 20. Ytlig häll med grönslick och blåstångsplanta i transekten vid Näspinnen (E 28). Foto Jonas Edlund.

Blåstång påträffades ner till 3,7 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,3 till 1,3 meters djup

och hade en maximal täckningsgrad på 25 procent. Betningsskador var måttligt förekommande

medan förökningskroppar och årsplantor förekom rikligt. Påväxten på plantorna i bältet var 50

procent och dominerades av tångbark, men även smalskägg, tångludd, brunslick och havstulpan

(38)

Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Vanligast var grönslick, men även tarmalg, brunslick och ullsläke förekom. Rödalgen rosendun hittades sparsamt på fyra till fem meters djup.

Totalt påträffades tolv makrofytarter. Dessutom noterades åtta djurarter, bland annat blåmussla, skorv och svart smörbult. Blåmussla hittades inom hela transekten förutom inom de allra grundaste delarna. De högsta tätheterna fanns på fyra till sexton meters djup där arten förekom med 25 till 75 procents täckning.

Cyanobakterier och svavelvätebakterier förekom i ringa till måttlig omfattning på en till åtta meters djup. I transektens djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten lösa.

Tidigare undersökningar

Transekten är även inventerad 2007, 2010 och 2013 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund &

Siljeholm 2007 och 2013 samt Borgiel & Qvarfordt 2010).

Bild 21. Storblockig brant med täta musselbestånd i transekten vid Näspinnen (E 28). Foto Jonas Edlund.

(39)

E 29 – Larshagsudden

Orientering

Transekten Larshagsudden ligger i Kvädö naturreservat, drygt två kilometer sydväst om Ekuddens brygga. Lokalen ligger vid Larshagsudden på Kvädös södra strand, rakt öster om Sörö. Transekten utgår från ett stort block på blockstranden drygt 30 meter öster om uddens sydspets och går i riktning mot Göklabbens västudde, drygt en kilometer söderut. Transektens läge och riktning anges med röda färgmarkeringar.

Beskrivning

Transekten sluttar förhållandevis brant, framför allt från sex till tolv meters djup. Hårdbotten i form av block och sten dominerar inom de översta två metrarna, men inslaget av grus och sand är bitvis stort. Från ungefär två till nio meters djup övertar sand dominansen. Här finns även en hel del block, sten och grus, men inslaget avtar med ökande djup. Finsediment dominerar på djup större än nio meter. Hårdbottensubstrat noterades ner till 17,3 meters djup. Transekten avslutades på 18,8 meters djup 88 meter ut längs måttbandet.

Bild 22. Ytligt blåstångsbälte i transekten vid Larshagsudden (E 29). I mitten av bildens syns en sjustrålig

smörbult. Foto Jonas Edlund.

(40)

De djupast växande makrofyterna var ishavstofs och lösliggande rödblad vilka hittades på 17,3 respektive 16,3 meters djup. Därefter tillkom lösliggande kräkel som påträffades på 15 meters djup och fjäderslick på 11,7 meter. Snärjtång och ullsläke växte ner till 6,6 meters djup.

Blåstång påträffades som djupast på 2,1 meter. Arten var bältesbildande från 0,2 till 1,5 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 75 procent. Plantorna i bältet var omkring 40 centimeter höga. Betningsskador, förökningskroppar och årsplantor förekom i måttligt omfattning. Påväxten på blåstången var cirka 50 procent och dominerades av tångbark, men även brunslick, tångludd, hydror och blåmusslor noterades.

Kärlväxter hittades på 1,5 till 5,6 meters djup. Ålgräs var vanligast och växte med en täthet på 25 procent från 2,1 till 5 meters djup. Även borstnate, axslinga och hårsärv påträffades. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Grönslick var vanligast, men även tarmalg, brunslick och ullsläke förekom.

Bild 23. Ålgräsäng i transekten vid Larshagsudden (E 29). Foto Jonas Edlund.

Totalt påträffades femton makrofytarter. Dessutom noterades åtta djurarter, bland annat blåmussla, skorv, sjustrålig smörbult, svart smörbult och tånglake. Blåmussla hittades inom hela transekten. De högsta tätheterna fanns på cirka sex till tolv meters djup där arten förekom med 25 procents täckning.

Lösliggande fintrådiga alger var vanliga på två till nio meters djup och täckte där 50 till 75 procent av botten. Cyanobakterier förekom sparsamt på sex till tolv meters djup.

Tidigare undersökningar

Transekten är även inventerad 2007, 2010 och 2013 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund &

Siljeholm 2007 och 2013 samt Borgiel & Qvarfordt 2010).

(41)

E 30 – Östra Sörö

Orientering

Transekten Östra Sörö ligger i Kvädö naturreservat, knappt tre kilometer sydväst om Ekuddens brygga. Lokalen ligger vid Sörös södra strand och drygt 120 meter väster om öns östudde. Transekten utgår från klippstranden några meter öster om en markant häll som skjuter söderut ut i vattnet och går i riktning mot Kalvens västudde, cirka 200 meter åt sydost. Transektens läge och riktning anges med röda färgmarkeringar på berget.

Beskrivning

Transekten är förhållandevis brant, speciellt från cirka en till nio meters djup. Från nio meter blir lutningen bitvis mindre. Hårdbotten dominerar inom de övre nio metrarna. Häll och block är

vanligast, men även sten och grus är bitvis vanligt. Finsediment förekommer från cirka tre meter och dominerar bottnarna från nio meters djup och djupare. På transektens djupaste punkt dominerar återigen hårdbotten i form av häll och block. Transekten avslutades på 18,9 meters djup 87 meter ut längs måttbandet.