Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 2015.

(1)

Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar

i Östergötlands skärgård 2015

(2)

Sammanfattning

Rapporten redovisar resultaten från transektinventeringar av undervattensvegetation på bottnar i Östergötland skärgård 2015. Inventeringen utgör det nionde året i det regionala

miljöövervakningsprogrammet för grunda vegetationsklädda havsbottnar. Inventeringen har utförts av Jonas Edlund (Litoralis naturvårdskonsult) och Eva Siljeholm (Zostera) på uppdrag av Länsstyrelsen Östergötland. Arbetet har finansierats av Länsstyrelsen med stöd av Motala ströms

vattenvårdsförbund.

Övervakningsprogrammet består av elva stationer. Varje station utgörs i sin tur av tre transekter.

Under 2015 inventerades fem stationer, det vill säga femton transekter. Två av stationerna är referenser som besöks årligen medan resterande inventeras vart tredje år. Följande stationer inventerades detta år:

 Bråvikens kustvatten (västra delen)

 Trännöfjärden

 Kärrfjärden (referensstation)

 Hesselöfjärden (referensstation)

 Yttre Valdemarsviken

Inventeringen följer den nationella metoden för miljöövervakning av undervattensvegetation på ostkustens grunda bottnar. Metoden innebär att transekterna dykinventeras från den djupaste punkten upp till ytan vid strandkanten. Maxdjupen i 2015 års transekter har varit mellan 9,5 och 23,5 meter och längden från 26 till 105 meter.

För varje station har ekologisk status beräknats. Klassningen bygger på djuputbredningen hos ett antal referensarter, bland annat blåstång, ishavstofs, kräkel och rödblad. Utifrån de största djupen arterna hittas på inom respektive transekt beräknas ett EK-värde, varifrån stationens ekologiska status bestäms. Resultaten visar att fyra av stationerna har en hög ekologisk status och en station har en god ekologisk status (se tabell 1). De inventerade stationerna bibehåller den status de hade när de senast inventerades.

Tabell 1. EK-värden och ekologisk status vid de fem stationer som inventerades 2015.

S^TATION EK-^VÄRDE EKOLOGISK STATUS

Bråvikens kustvatten (västra delen) ^0,91 ^Hög

Trännöfjärden ^0,75 ^God

Kärrfjärden (referensstation) 0,83 Hög

Hesselöfjärden (referensstation) ^0,93 ^Hög

Yttre Valdemarsviken ^0,91 ^Hög

(3)

Bland referensarterna är blåstång den art som varierat mest under övervakningsprogrammets nio år.

Under de första åren, från 2007 till 2011, ökade tången sin utbredning. Ökningen var tydligast när det gäller artens yttäckning (se figur 1), men sågs även hos blåstångsbältets nedre gräns. I många

transekter ökade även blåstångens maxdjup. Med start 2011 började omfattande betningsskador observeras i flertalet transekter, ett mönster som fanns kvar till 2014. Vid årets inventering observerades betningsskador, men i betydligt minde omfattning än under de senaste åren.

Omfattande betningsskador noterades bara i två av de inventerade transekterna, båda i Kärrfjärden.

Under samma period som betningsskadorna observerats har blåstångsamhället påtagligt förändrats.

Förändringarna har främst bestått i en minskad sammanlagd yttäckning och en grundare djupgräns för tångsbältet. I många fall har även växtdjupet för de djupast växande plantorna förskjutits uppåt.

Årets inventering har visat att tången fortsatt att minska i transekterna i Bråvikens kustvatten, Trännöfjärden, Kärrfjärden och Yttre Valdemarsviken. I Hesselöfjärdens transekter har dock en återkolonisation av tidigare bevuxna ytor noterats under de senaste två åren.

Figur 1. Blåstångens genomsnittliga yttäckning inom de fem stationerna åren 2007 till 2015. Yttäckningen uttrycks i Cover index där varje enhet motsvarar en meter av transekten med hundra procents täckning av arten.

Blåstångens tydliga mönster med minskad utbredning sedan cirka 2011 syns inte bland övriga referensarter. Detta stärker hypotesen att blåstångens minskning inte är kopplad till ett försämrat ljusklimat, utan hänger samman med betningsskadorna.

Totalt påträffades 27 makrofytarter. Av dessa var 4 grönalger, 7 brunalger, 7 rödalger, 2 kransalger och 7 kärlväxter. Grönalgerna grönslick och tarmalg, brunalgerna ishavstofs och brunslick samt rödalgerna fjäderslick och kräkel påträffades i samtliga transekter. Den rödlistade fisken tånglake (NT) observerades i 2 transekter (E 06 och E 14).

0 3 6 9

2007 2009 2011 2013 2015

Yttäckning (Cover index)

Bråvikens kustvatten (västra delen) Trännöfjärden Kärrfjärden (referens) Hesselöfjärden (referens) Yttre Valdemarsviken

(4)

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING ... 1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 3

INLEDNING ... 4

VEGETATIONSKLÄDDA BOTTNAR ... 4

MILJÖÖVERVAKNINGSPROGRAMMET ... 5

METOD ... 5

FÄLTINVENTERINGEN ... 5

BEDÖMNING AV EKOLOGISK STATUS ... 7

RESULTAT OCH DISKUSSION ... 9

EKOLOGISK STATUS ... 9

BLÅSTÅNG ... 14

LOKALBESKRIVNINGAR ... 16

BRÅVIKENS KUSTVATTEN (VÄSTRA DELEN) ... 16

TRÄNNÖFJÄRDEN ... 22

KÄRRFJÄRDEN (REFERENSSTATION) ... 29

HESSELÖFJÄRDEN (REFERENSSTATION) ... 35

YTTRE VALDEMARSVIKEN ... 41

REFERENSER ... 49

BILAGA A. TRANSEKTUPPGIFTER ... 50

BILAGA B. ARTLISTOR ... 52

BILAGA C. PRIMÄRPROTOKOLL ... 55

BILAGA D. KARTOR OCH BILDER PÅ TRANSEKTLÄGEN ... 71

(5)

Inledning

2015 års regionala miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar har utförts av Jonas Edlund (Litoralis naturvårdskonsult) och Eva Siljeholm (Zostera) på uppdrag av Länsstyrelsen Östergötland.

VEGETATIONSKLÄDDA BOTTNAR

De vegetationsklädda bottnarna är centrala för kustens biologiska mångfald och erbjuder viktiga ekosystemtjänster. I djungeln av växter trivs smådjur som snäckor, musslor och kräftdjur. Här leker många fiskarter och smådjuren blir så småningom föda åt de uppväxande småfiskarna. Större fiskar kommer i sin tur hit för att jaga småfisk. Även fåglar hittar föda här och väljer ofta att häcka i närheten av större sammanhängande vegetationsklädda områden. Och när de är på flytt rastar dom gärna på dessa platser. De grunda vegetationsklädda bottnarna har alltså en nyckelroll för havets ekosystem.

Bild 1. Blåstång är en viktig strukturbyggare och har en nyckelroll i de grunda, vegetationsklädda bottnarnas ekologi. Transekten vid Låga skäret (E 05) i stationen Bråvikens kustvatten. Foto Eva Siljeholm.

Vattenväxternas utbredning styrs bland annat av vattnets salthalt, vilket material botten består av och hur exponerad platsen är för vågor och strömmar. Eftersom växterna behöver ljus för att kunna växa är även djupet en viktig faktor. I klara vatten tränger ljuset långt ner. Här kan vattenväxterna växa på större djup än i grumligare vattenområden. Vattnets siktdjup påverkas av oss människor.

Utsläpp av näringsämnen, markläckage och erosion innebär att vattnet blir grumligare, vilket i sin tur leder till att vattenväxterna inte kan växa lika djupt. Djuputbredningen kan därmed fungera som ett mått på hur stor övergödningspåverkan är. Genom att följa hur växternas djuputbredning varierar under en längre följd av år kan man få en god bild av hur övergödningspåverkan förändras över tiden.

(6)

MILJÖÖVERVAKNINGSPROGRAMMET

Undersökningsområdet rymmer några av de örikaste skärgårdarna i Östersjön. Här finns mycket höga naturvärden, såväl över som under ytan. För att följa utvecklingen hos områdets vegetationsklädda bottnar finns sedan 2007 ett regionalt miljöövervakningsprogram. Programmet omfattar elva stationer, från Bosöfjärden och Bråvikens kustvatten i norr till Kvädöfjärden i söder. Varje station består av tre transekter som tillsammans syftar till att spegla tillståndet hos de vegetationsklädda bottnarna inom respektive vattenförekomst.

Två av stationerna, Kärrfjärden och Hesselöfjärden, är referenser och inventeras varje år. Övriga besöks vart tredje år enligt ett rullande schema. Detta betyder att fem stationer inventeras varje år. I tabell 2 finns en förteckning över programmets elva stationer samt vilka år de inventerats.

Tabell 2. Förteckning över miljöövervakningsprogrammets stationer och ingående transekter samt inventeringsår.

S^TATION T^RANSEKTER 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015

Bosöfjärden E 01-03 • • •

Bråvikens kustvatten (västra delen) E 04-06 • • •

Bråvikens kustvatten (östra delen) Ka 3, 7, 8 • • •

Arkö- och Aspöfjärden E 07-09 • • •

Trännöfjärden E 10-12 • • •

Kärrfjärden (referens) E 13-14 • • • • • • • • •

Sankt Anna skärgårds kustvatten E 16-18 • • •

Ytteröområdet E 19-21 • • •

Hesselöfjärden (referens) E 22-24 • • • • • • • •

Yttre Valdemarsviken E 25-27 • • •

Kvädöfjärden E 28-30 • • •

Metod

FÄLTINVENTERINGEN

Inventeringen i fält utfördes enligt den nationella metoden för miljöövervakning av

undervattensvegetation på grunda bottnar längs ostkusten (Naturvårdsverket 2004 och Kautsky 1999). Syftet med metoden är att på ett systematiskt sätt samla in information om vegetationens utbredning och artsammansättning inom ett begränsat utsnitt av botten, från ytan ner till det djup där vegetationen upphör. Bottenutsnittet som inventeras benämns transekt.

Från transektens startpunkt i strandkanten läggs ett måttband ut längs botten. Måttbandet går vanligtvis ungefär vinkelrätt mot djupkurvorna och strandlinjen. För att möjliggöra upprepade inventeringar är transektens startpunkt och riktning noga definierad.

(7)

Metoden innebär att en dykande biolog inventerar en tänkt korridor längs måttbandet på botten.

Korridoren är sex till tio meter bred, alltså tre till fem meter på vardera sidan om måttbandet.

Transekten inventeras från den djupaste punkten och upp till ytan vid strandkanten. Under dyket noteras uppgifter om bottenförhållanden, vegetation och allmänt förekommande bottenlevande djurarter. Noteringarna görs inom olika avsnitt av transekten. Varje gång det sker förändringar av bottenförhållanden eller vegetations artsammansättning eller täckning avgränsas ett nytt avsnitt.

Arter som inte kan bestämmas i fält samlas in för senare artbestämning i mikroskop eller stereolupp.

Vid avsnittsgränserna noteras djup och avstånd på måttbandet. Djupuppgifter läses av från en djupmätare och korrigeras mot aktuellt vattenstånd.

Bild 2. Inventering av Älgbådskärsklabbens transekt (E 15) i Kärrfjärdens referensstation. Foto Jonas Edlund.

Inom varje avsnitt noteras förekomsten hos alla avsnittets arter och bottentyper. Förekomsterna anges i en sjugradig skala (se tabell 3). Fiskar och de flesta ryggradslösa djur anges dock i en tregradig skala (se tabell 4). Dessutom noteras sedimentpålagringen i en fyrgradig skala (se tabell 5) inom varje avsnitt. För växtarter anges om arter förekommer lösliggande eller som påväxt på blåstång. För blåstång anges dessutom påväxtens täckningsgrad samt förekomst av bitmärken,

fortplantningsorgan och årsplantor. Resultatet blir en detaljerad beskrivning av bottenstruktur, vegetationssammansättning, täckningsgrader och djuputbredning hos olika arter.

All inventeringsdata har kvalitetsgranskas, matats in i accessdatabasen MarTrans och rapporterats till SMHI, som är nationell datavärd för marin miljödata. Primärdata från respektive transekt finns i Bilaga C.

I Bilaga A finns tabeller med transekternas startposition, riktning, exponeringsklass, maxdjup och längd. Positioner och riktningar är inmätta med GPS och kompass i fält och kvalitetsgranskade mot digital flygbild och fastighetskarta. Exponeringsklass har hämtats från GIS-material sammanställt inom projektet Sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljö (Lindblad & Wennberg m fl 2006). I Bilaga A finns också uppgifter om inventeringsdatum, inventerare, siktdjup och salinitet.

Siktdjup och salinitet har mätts på representativ punkt i anslutning till transekten.

(8)

Tabell 3. Skala för täckningsgrad hos växter, bottenmaterial och vissa vanliga djurarter.

TÄCKNINGSGRAD (%) B^ETYDELSE

1 Enstaka individer

5 Fler än enstaka individer, men knappast täckande av ytor 10 Mer än enstaka, men inte upp till en fjärdedel

25 Klart mindre än hälften, men ändå bältesbildande 50 Ungefär hälften av botten täckt

75 Ej heltäckande, men klart mer än hälften 100 Heltäckande med endast små hål

Tabell 4. Förekomstskala för djurarter.

A^NTALSKLASS B^ETYDELSE

1 Enstaka

2 Vanlig

3 Mycket vanlig

Tabell 5. Skala för sedimentpålagring.

SEDIMENTATIONSKLASS B^ETYDELSE

1 Ingen sedimentation

2 Sparsam sedimentation. Lägger sig genast om det virvlas upp 3 Måttlig sedimentation. Lägger sig efter ett tag om det virvlas upp

4 Kraftig sedimentation. Virvlas lätt upp och förstör sikten för resten av dyket

BEDÖMNING AV EKOLOGISK STATUS

Ekologisk status har beräknats utifrån Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (Havs- och vattenmyndigheten 2013). Klassningen utgår från sambandet mellan vattnets grumlighet och vattenvegetations djuputbredning där ett klarare vatten innebär att ljus tränger längre ner i vattenmassan och växter därmed kan växa på större djup.

Statusen beräknas utifrån djuputbredningen hos ett antal referensarter, vilka i allmänhet är

långlivade och relativt långsamväxande. Utbredningen av dessa arter speglar miljön i området under en längre tid. Statusbedömningen är alltså ett sammanvägt mått på hur grumligt eller

övergödningspåverkat ett vattenområde är.

(9)

För varje transekt beräknas ett indexvärde utifrån de observerade referensarternas maxdjup.

Arternas maxdjup motsvarar ett poäng mellan ett och fem. För stationerna Trännöfjärden, Kärrfjärden, Hässelöfjärden och Yttre Valdemarsviken används referensarter och djupklasser från tabell 6. För Bråvikens kustvatten (västra delen) används referensarter och djupklasser från tabell 7.

Indexvärdet för respektive transekt utgörs av medelvärdet av poängen delat med fem. Indexvärdet kan högst vara ett, vilket det blir om alla observerade referensarter påträffas inom det djupaste intervallet.

Tabell 6. Referensarter och djupgränser för Trännöfjärden, Kärrfjärden, Hässelöfjärden och Yttre Valdemarsviken, vilka ligger inom typområde 12.

R^EFERENSART 5 4 3 2 1

Blåstång > 6 > 4 > 2 ≤ 2 Utslagen

Kräkel > 10 > 6 > 3 ≤ 3 Utslagen

Rödblad > 8 > 5 > 2 ≤ 2 Utslagen

Rödris > 10 > 6 > 3 ≤ 3 Utslagen

Ishavstofs > 10 > 6 > 3 ≤ 3 Utslagen

Tabell 7. Referensarter och djupgränser för Bråvikens kustvatten (västra delen), vilken ligger inom typområde 14.

R^EFERENSART 5 4 3 2 1

Blåstång > 8 > 5 > 3 ≤ 3 Utslagen

Kräkel > 10 > 6 > 3 ≤ 3 Utslagen

Rödblad > 10 > 6 > 4 ≤ 4 Utslagen

Ålnate > 7 > 4 > 2 ≤ 2 Utslagen

Rödris > 10 > 6 > 4 ≤ 4 Utslagen

Ishavstofs > 12 > 8 > 4 ≤ 4 Utslagen

Havsrufse > 6 > 3 > 1 ≤ 1 Utslagen

Ålgräs > 7 > 4 > 2 ≤ 2 Utslagen

Nästa steg är att beräkna stationens ekologiska kvalitetskvot, EK-värdet. Värdet utgörs av

medelvärdet av de indexvärden som beräknats för stationens transekter. EK-värdet kan vara mellan noll och ett och används för att bestämma ekologisk status. Klassgränser framgår av tabell 8.

Metoden kräver att minst tre referensarter påträffas inom varje transekt. Dessutom måste

transekterna innehålla substrat för de ingående referensarterna, minst ner till gränsen till djupklass 5 för den djupast växande arten. För Trännöfjärden, Kärrfjärden, Hässelöfjärden och Yttre

Valdemarsviken innebär detta att hårdbottensubstrat måste finnas ner till tio meter, för Bråvikens kustvatten (västra delen) tolv meter.

(10)

Tabell 8. Klassgränser för bedömning av ekologisk status.

EK-^VÄRDE EKOLOGISK STATUS 0,80  1,00 Hög status 0,60  0,79 God status 0,40  0,59 Måttlig status

0,20  0,39 Otillfredsställande status 0,00  0,19 Dålig status

Resultat och diskussion

Totalt inventerades femton transekter 2015. Inom de tolv som låg i mellanskärgårdsområdet typområde 12 (stationerna Trännöfjärden, Kärrfjärden, Hesselöfjärden och Yttre Valdemarsviken) varierade maxdjupet mellan 9,5 och 23,5 meter. Även maxdjupet för hårdbotten varierande mellan 9,5 och 23,5 meter. Inom de tre ytterskärgårdstransekterna i typområde 14 (stationen Bråvikens kustvatten) varierade maxdjupet mellan 12,1 och 17,0 meter. Även maxdjupet för hårdbotten varierande mellan 12,1 och 17,0 meter.

Samtliga transekter uppfyllde bedömningsgrundernas krav om förekomst av minst tre referensarter.

Transekten Vårholmen (E 11) i stationen Trännöfjärden uppfyllde inte kraven på att det ska finnas hårdbottensubstrat ner till det växtdjup som krävs för att erhålla högst poäng vid indexberäkningen, i detta fall 10 meter. Här avslutades transekten på 9,5 meters djup eftersom siktförhållandena var så dåliga att djupare inventering inte var möjlig. Den djupast växande referensarten, ishavstofs,

upphörde dock vid redan vid 7,4 meters djup, varför vi ändå valt att inkludera transekten i resultatet .

EKOLOGISK STATUS

Miljöövervakningsstationerna Bråvikens kustvatten (västra delen), Kärrfjärden, Hesselöfjärden och Yttre Valdemarsviken har bedömt ha en hög ekologisk status och Trännöfjärden en god status (se tabell 9). Detta bekräftar bilden från tidigare år med ett generellt sett gott tillstånd inom de vegetationsklädda hårdbottnarna i skärgårdsområdet. Mindre förändringar av EK-värdet har skett inom samtliga stationer, men samtliga bibehåller tidigare statusklassning (se figur 2).

(11)

Tabell 9. EK-värde, standardavvikelse och ekologisk status vid de fem stationer som inventerades 2015.

S^TATION EK-^VÄRDE STANDARDAVVIKELSE EKOLOGISK STATUS

Bråvikens kustvatten (västra delen) ^0,91 ^0,06 ^Hög

Trännöfjärden ^0,75 ^0,11 ^God

Kärrfjärden (referensstation) 0,83 0,02 Hög

Hesselöfjärden (referensstation) 0,93 0,02 Hög

Yttre Valdemarsviken ^0,91 ^0,01 ^Hög

Figur 2. Tidsserier av EK-värden vid de fem stationer som inventerades 2015. EK-värdet kan ligga mellan noll och ett. Observera att y-axelns skala går från 0,75 till 1,00. Gränsen mellan god och hög ekologisk status går vid 0,80.

Bråvikens kustvatten (västra delen) har ett EK-värde på 0,91 vilket motsvarar hög ekologisk status.

Stationen har tidigare inventerats 2009 och 2012. Vid dessa tillfällen var EK-värdet 0,91 respektive 0,87 vilket innebär att statusklassen inte förändrats under inventeringsperioden. EK-värdets variation är kopplad till referensarterna blåstång, ishavstofs, ålgräs och ålnate. I transekt E 04 har blåstången först minskat sin maximala djuputbredning och sedan försvunnit helt. Detta hänger sannolikt

samman med det exponerade läget och är inte kopplat till ett försämrat ljusklimat. I transekt E 05 har blåstångens maximala djuputbredning varierat över klassgräns. Även här bedöms variationerna bero på det exponerade läget, eftersom de observerade maxdjupen är för små för att vara ljusbegränsade.

Indexvärdet har också påverkats av ishavstofs, vars djuputbredning pendlat kring en klassgräns.

Eftersom de observerade maxdjupen fanns vid transektens maxdjup kan arten eventuellt förekomma djupare. Detta är också troligt, då ishavstofs är vanlig på större i djup i denna del av

skärgårdsområdet. I transekt E 06 har ålgräs och ålnate påträffats en gång vardera, vilket påverkat indexvärdet. Variationerna är sannolikt kopplade till mellanårsvariationer eller skillnader i

transektens exakta position på botten. Sammantaget bedöms EK-värdets variationer alltså inte vara kopplade till ett förändrat ljusklimat.

0,75 0,80 0,85 0,90 0,95 1,00

2007 2009 2011 2013 2015

EK-värde

Bråvikens kustvatten (västra delen) Trännöfjärden Kärrfjärden (referens) Hesselöfjärden (referens)

Yttre Valdemarsviken

(12)

Trännöfjärden har ett EK-värde på 0,75 vilket motsvarar god ekologisk status. Trännöjärden har det lägsta EK-värdet av de 11 stationerna som ingår i miljöövervakningsprogrammet och är den enda stationen som inte hamnar i klassen hög ekologisk status. Stationen har tidigare inventerats 2009 och 2012. Vid dessa tillfällen var EK-värdet 0,85 respektive 0,77. Detta betyder att statusklassen minskat från hög till god under inventeringsperioden. EK-värdets variation är kopplad till referensarterna blåstång, kräkel och rödblad. I transekt E 10 har kräkel minskat sin djuputbredning från 11,8 meter 2009 till drygt 6 meter 2012 och 2015. Rödblad fanns också ner till 11,8 meter 2009, men påträffades inte 2012 och 2015. I transekt E 11 har både blåstång och kräkel minskat sin djuputbredning under hela perioden, men minskningen fick inte genomslag i EK-värdet förrän 2015. I transekt E 12 har djuputbredningen hos blåstång och kräkel varierat över klassgränserna, men variationerna tar ut varandra och påverkar inte indexvärdet. Variationer i djuputbredning finns även hos övriga referensarter, men dessa har inte skett över klassgränser vilket innebär att de inte haft någon påverkan på indexvärden. Sammantaget har de flesta referensarterna minskat sin djuputbredning i transekterna, vilket indikerar försämrade förhållanden.

Kärrfjärdens referensstation hade 2015 ett EK-värde på 0,83 vilket motsvarar hög ekologisk status.

Stationen har inventerats varje år sedan 2007. Under perioden har EK-värdet pendlat mellan 0,82 och 0,93 med en svag trend mot ökande värden. Statusklassen har dock varit oförändrad under

inventeringsperioden. EK-värdets variationer mellan åren är nästan uteslutande kopplad till referensarterna blåstång och kräkel, där förändringar i maximal djuputbredning skett över klassgränser.

Referensarterna rödblad och ishavstofs uppvisar svaga trender mot minskad maximal djuputbredning under programperioden (se figur 3 och 4). De två sista åren avviker dock med något ökande maxdjup.

Rödblad påträffades ner till 13,5 meters djup 2007 medan 2013 års maxdjup var 12,6 meter. 2015 var maxdjupet 12,9 meter. Även maxdjupens medelvärden och stationens lägsta maxdjup följer samma mönster. Ishavstofs noterades ner till 12,6 meter 2007 medan 2013 års maxdjup var 11,2 meter.

2015 påträffades ishavstofs ner till 11,8 meters djup. Medelvärdet av maxdjupen följer samma mönster.

Figur 3. Maxdjupet för rödblad inom de tre transekterna i Kärrfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2015. Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll.

11 12 13 14

2007 2009 2011 2013 2015

Maxdjup för rödblad (m)

E13 E14 E15 Medelvärde

(13)

Figur 4. Maxdjupet för ishavstofs inom de tre transekterna i Kärrfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2015. Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll.

Blåstång uppvisar en motsatt utveckling med en svag trend mot ökad maximal djuputbredning (se figur 5). Ökningen var tydligast från 2007 till 2011 då djuputbredningen ökade i alla tre transekter, mest markant i transekt E 14. Under denna period ökade maxdjupet i medeltal från 3,4 till 4,7 meter.

2011 började omfattande betningsskador på blåstången att observeras längs länets kust. Därefter bröts den tydliga trenden mot en större djuputbredning och variationerna inom och mellan

transekterna ökade. I transekt E 13 har djuputbredningen minskat med 1,7 meter från 2011 till 2015.

Djuputbredningen har minskat inom transekt E 14 och E 15 också, men utvecklingen är mindre tydlig.

För kräkel är variationen inom och mellan transekterna större än hos övriga referensarter och utvecklingen följer inget tydligt mönster.

Figur 5. Maxdjupet för blåstång inom de tre transekterna i Kärrfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2015. Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll.

9 10 11 12 13

2007 2009 2011 2013 2015

Maxdjup för ishavstofs (m)

2 3 4 5

2007 2009 2011 2013 2015

Maxdjup för blåstång (m)

(14)

Bland referensarterna finns alltså trender mot både ökad och minskad maximal djuputbredning.

Sammantaget har dock fler artförekomster minskat än ökat sin djuputbredning. Detta skulle kunna bero på försämrade förhållanden, exempelvis ett minskat siktdjup eller en ökad sedimentation.

Skillnaderna skulle även kunna bero på inbyggda osäkerheter i metoden där exempelvis variationer i sedimentations- och siktförhållanden samt transektens exakta läge kan påverka resultatet.

Hesselöfjärdens referensstation hade 2015 ett EK-värde på 0,93 vilket motsvarar god ekologisk status. Trots att stationen ligger relativt långt in i skärgårdsområdet hör EK-värdet till de högre i länet. Med undantag av 2011 har stationen inventerats varje år sedan 2007. Under perioden har EK- värdet pendlat mellan 0,88 och 0,97. Variationen är kopplad till referensarterna blåstång, kräkel och rödris, där förändringar i maximal djuputbredning skett över klassgränser. Det lägsta EK-värdet är från 2013. Det avvikande värdet hänger samman med hur indexvärdet för transekt E 24 tidigare beräknats. I beräkningarna har en icke ljusbegränsad förekomst av blåstång inkluderats. Om denna exkluderas ökar stationens EK-värde 2013 från 0,88 till 0,93. Beräkningen påverkar dock inte statusbedömningen, vilken varit oförändrad under inventeringsperioden.

Referensarten ishavstofs har ingen påverkan på EK-värdet, men uppvisar en svag trend mot ökad maximal djuputbredning (se figur 6). Detta syns i transekt E 23 och E 24 där arten påträffades 3,4 respektive 1,9 meter djupare 2015 än 2007. Förändringarna skulle eventuellt kunna bero på

förbättrade förhållanden, exempelvis ett ökat siktdjup eller en minskad sedimentation. Skillnaderna skulle även kunna bero på inbyggda osäkerheter i metoden där exempelvis variationer i

sedimentations- och siktförhållanden samt transektens exakta läge kan påverka resultaten.

Utvecklingen mot ökad djuputbredning syns inte hos de andra referensarterna, där variationen inom och mellan transekterna är större och tydliga trender saknas.

Figur 6. Maxdjupet för ishavstofs inom de tre transekterna i Hesselöfjärdens referensstation under perioden 2007 till 2015. Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll.

15 18 21 24

2007 2009 2011 2013 2015

Maxdjup för ishavstofs (m)

E 22 E 23 E 24 Medelvärde

(15)

Yttre Valdemarsviken har ett EK-värde på 0,91 vilket motsvarar hög ekologisk status. Stationen har tidigare inventerats 2009 och 2012. Vid dessa tillfällen var EK-värdet 0,90 respektive 0,89.

Statusklassen har alltså inte förändrats under inventeringsperioden. EK-värdets variation är kopplad till referensarterna blåstång, kräkel, rödblad och rödris. Förändringar har även skett hos ishavstofs, men dessa har inte påverkat indexvärden. Det går inte att utläsa några tydliga mönster i

förändringarna hos referensarternas maximala djuputbredning.

BLÅSTÅNG

Blåstång är den art som varierat mest under miljöövervakningsprogrammets nio år. Under de första åren, från 2007 till cirka 2011, ökade tången sin utbredning. Ökningen var tydligast när det gäller artens yttäckning (figur 3), men kan även ses hos blåstångsbältets nedre gräns (figur 4). I många transekter ökade även blåstångens maxdjup (figur 6). Med start 2011 började omfattande betningsskador observeras i flertalet transekter, ett mönster som fanns kvar till 2014. Vid årets inventering observerades betningsskador, men i betydligt minde omfattning än under de senaste åren. Omfattande betningsskador noterades bara i två av de inventerade transekterna, båda i Kärrfjärden.

Under samma period som betningsskadorna observerats har blåstångsamhället påtagligt förändrats.

Förändringarna har främst bestått i en minskad sammanlagd yttäckning och en grundare djupgräns för tångsbältet. I många fall har även växtdjupet för de djupast växande plantorna förskjutits uppåt.

Årets inventering har visat att tången fortsatt att minska i transekterna i Bråvikens kustvatten, Trännöfjärden, Kärrfjärden och Yttre Valdemarsviken. I Hesselöfjärdens transekter har dock en återkolonisation av tidigare bevuxna ytor noterats under de senaste två åren.

Figur 7. Blåstångens genomsnittliga yttäckning inom de fem stationerna åren 2007 till 2015. Yttäckningen uttrycks i Cover index där varje enhet motsvarar en meter av transekten med hundra procents täckning av arten.

0 3 6 9

2007 2009 2011 2013 2015

Yttäckning (Cover index)

(16)

Figur 8. Blåstångsbältets genomsnittliga maxdjup inom de fem stationerna åren 2007 till 2015. Varje station består av tre transekter.

Figur 9. Blåstångens genomsnittliga maxdjup inom de fem stationerna åren 2007 till 2015. Varje station består av tre transekter. Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll.

0 1 2 3 4

2007 2009 2011 2013 2015

Bältets genomsnittliga maxdjup (m)

3 4 5 6

2007 2009 2011 2013 2015

Tångens genomsnittliga maxdjup (m) Bråvikens kustvatten

(västra delen) Trännöfjärden Kärrfjärden (referens) Hesselöfjärden (referens) Yttre Valdemarsviken

(17)

Lokalbeskrivningar

BRÅVIKENS KUSTVATTEN (VÄSTRA DELEN)

Vattenförekomsten Bråvikens kustvatten omfattar ytterskärgården i Arkösunds skärgård upp mot Oxelösund i norr och drygt 15 kilometer ut i havet. I söder sträcker det sig till Stångskären och Galtbrotten. Stationen ligger i yttre delen av Bråvikens naturreservat och präglas av

ytterskärgårdsförhållanden. Öarna är mestadels små och bevuxna med björkskog men även helt kala fågelskär förekommer. Vattenomsättningen är god genom närheten till öppet hav och avsaknaden av stora avskärmande öar. De tre transekterna ligger med några kilometers avstånd från varandra. Den ekologiska statusen har bedömts som hög baserat på djuputbredningen hos tre referensarter på transekten Stora Blacken (E 04) och fyra referensarter i transekterna Låga skäret (E 05) och Stora Alön (E 06) (se tabell 10).

Tabell 10. Observerade maxdjup för referensarter inom stationens tre transekter, beräknade indexvärden för transekterna samt stationens EK-värde och ekologiska status.

BRÅVIKENS KUSTVATTEN (VÄSTRA DELEN) E04 E05 E06

Blåstång - 2,3 3,8

Kräkel 15,7 12,1¹⁾ 11,5

Rödblad 17,0¹⁾ 12,1¹⁾ 14,5¹⁾

Ålnate - - 5,8

Rödris 13,3 - -

Ishavstofs 17,0¹⁾ 12,1¹⁾ 14,5¹⁾

Havsrufse - - -

Ålgräs - - -

Transektens indexvärde 1,0 0,85 0,88

Stationens EK-värde ± standardavvikelse 0,91 ± 0,06

Stationens ekologiska status Hög

1) Vid transektens djupaste punkt. Kan eventuellt växa djupare, men djupare förekomst påverkar inte transektens indexvärde.

E 04 – Stora Blacken

Inventeringsdatum 2015-07-29 Startposition N 58,51664º E 17,05284º

Exponeringsklass Skyddad Transektriktning 320º

Orientering

Stora Blacken ligger drygt sju kilometer nordost om Arkösund. Lokalen är belägen vid öns nordvästra strand. Transekten utgår från en sluttande häll drygt 100 meter sydväst om öns nordudde, någon meter söder om en större spricka. Transekten går i västnordvästlig riktning mot Lilla Blackens nordligaste udde.

(18)

Beskrivning

Transekten som helhet är relativt brant ner till drygt tretton meters djup. Kortare partier med flackare profil gör den trappstegsformad. Ner till drygt tretton meters djup dominerar hårdbotten i form av häll även om sandinslaget inom kortare avsnitt är betydande. Djupare än tretton meter dominerar sand. Den djupaste hårbotten utgjordes av block och sten på 17,0 meters djup där transekten avslutades 105 meter ut längs måttbandet.

De djupast växande makrofyterna var ishavstofs, rödblad och fjäderslick som hittades på 17,0 meters djup. Därefter tillkom kräkel på 15,2 meters djup och rödris på 13,3 meter. Enstaka rosendun

noterades på 11,6 meters djup.Ingen blåstång hittades i transekten.

Bild 3. Brant häll med fintrådiga alger och blåmusslor, transekt E 04. Foto Jonas Edlund.

Fintrådiga ettåriga alger förekom i relativt måttliga mängder, främst inom transektens grundare delar. Närmast ytan och ner till 0,9 meters djup dominerade grönslick tillsammans med enstaka tarmalg. Ullsläke hittades i en zon därunder med upp till 25 procents täckningsgrad tillsammans med brunslick. Violettslick noterades i enstaka exemplar mellan 5,1 och 7,2 meters djup.

Totalt påträffades tolv makrofytarter. Dessutom noterades fyra djurarter, bland annat sandstubb, skrubbskädda och blåmussla. Blåmussla hittades inom hela transekten. De högsta tätheterna fanns ner till drygt tio meters djup där arten förekom med 50 till 75 procents täckning.

I transektens grundare delar, från cirka en till tio meters djup, hittades cyanobakterier med upp till tio procents täckning. Djupare, från tretton till sjutton meters djup, fanns stora mängder lösliggande fintrådiga alger, vilka täckte 75 procent av botten. Även svavelvätebakterier noterades, men i mindre omfattning.

(19)

Bild 4. Block med blåmusslor och ullsläke, transekt E 04. Foto Jonas Edlund.

Tidigare undersökningar

Transekten har även inventerats 1999 (Edlund & Siljeholm 2002) och 2004 (Edlund & Siljeholm 2004).

Inom ramen för miljöövervakningsprogrammet har den inventerats 2009 (Borgiel & Qvarfordt 2009) och 2012 (Borgiel & Qvarfordt 2013).

E 05 – Låga skären

Orientering

Låga skären ligger sex kilometer nordost om Arkösund. Lokalen är belägen på öns nordöstra strand, cirka 90 meter sydost om öns nordudde och cirka 50 meter nordost om viken som skär in i ön från söder. Transekten går i östlig riktning mot den västra av Lövskärens nordudde drygt 800 meter bort.

Beskrivning

Transekten är förhållandevis brant ner till cirka tio meters djup där den succesivt planar ut.

Hårdbottensubstrat dominerar ner till elva meters djup. Block och sten är vanligast, men även grus och en del häll förekommer. Sand och finsediment finns fläckvis från drygt en till tio meters djup.

Från 10 meters djup dominerar finsediment. Djupaste hårdbotten noterades på 12,1 meters djup där transekten avslutades, 120 meter ut längs måttbandet.

(20)

Den djupast växande makrofyten var ishavstofs, rödblad och kräkel som hittades på transektens djupaste punkt, 12,1 meters djup. Där fanns även lösliggande rödblad med 10 procents täckning.

Därefter tillkom fjäderslick på 11,0 meters djup samt ullsläke på 10,0 meter.

Blåstång påträffades ner till 2,3 meters djup och var bara bältesbildande från 0,3 till 1,6 meter. I bältet var täckningsgraden 50 procent. Enstaka årsplantor noterades. Förökningskroppar fanns i måttlig mängd. Måttligt med betningsskador förekom. Påväxten på plantorna var 75 procent och dominerades av brunslick, men även tångludd, mossdjur och blåmussla förekom.

Bild 5. Ytlig blåstång på häll, transekt E 05. Foto Eva Siljeholm.

Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Närmast ytan dominerade brunslick och ullsläke tillsammans med en del tarmalg och enstaka grönslick. Även i blåstångsbältet dominerade de fintrådiga algerna av brunslick. Djupare tog ullsläke över dominansen.

Rosendun förekom i enstaka exemplar på djup mellan 1,6 och 3,1 meters djup.

Kärlväxterna borstnate och hårsärv växte utefter transekten. Borstnate var vanligast och förekom med 25 procents täckning från 2,3 till 4,5 meters djup. Men enstaka exemplar hittades ända ner på 6,4 meters djup. Hårsärv hade ungefär samma utbredningsmönster men i något glesare bestånd.

Totalt påträffades femton makrofytarter. Dessutom noterades sex djurarter, bland annat blåmussla, svart smörbult och mindre havsnål. Blåmussla hittades inom hela transekten. De högsta tätheterna fanns på 0,3 till 11,0 meters djup där arten förekom med 50 till 75 procents täckning. Cyanobakterier förekom med 10 till 25 procents täckning från drygt fyra till tio meters djup

(21)

Bild 6. Borstnate i transekt E 05. Foto Eva Siljeholm.

Transekten har även inventerats 2008 (Hallén & Wibjörn 2008). Inom ramen för

miljöövervakningsprogrammet har den inventerats 2009 (Borgiel & Qvarfordt 2009) och 2012 (Borgiel & Qvarfordt 2013).

E 06 – Stora Alön

Orientering

Stora Alön ligger sex kilometer nordost om Arkösund. Lokalen är belägen på öns västra strand, i södra delen av den större bukten cirka 60 meter nordost om öns sydvästra udde. Transekten utgår från två sprickor som löper ihop i en liten inbuktning vid vattenbrynet. Transkekten går i västlig riktning mot Östra Gröskärsklabben 1,2 kilometer bort.

Beskrivning

Transekten är relativt flack men trappstegsformad med de brantaste partierna mellan två och fyra meters djup samt mellan nio meter till transektens djupaste punkt. Hårdbottensubstrat dominerar ner till cirka åtta meters djup. Häll är vanligast men även block och sten förekommer frekvent. Sand är vanligt från cirka två till sex meters djup varefter finsediment blir allt vanligare. Den djupaste hårdbotten noterades på 14,5 meters djup där transekten avslutades, 102 meter ut längs måttbandet.

(22)

De djupast växande makrofyterna var ishavstofs, rödblad och fjäderslick, vilka hittades på 14,4 meters djup. Därefter tillkom kräkel på 11,5 meters djup och violettslick på 8,6 meter.

Blåstång påträffades ner till 3,8 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,7 till 1,7 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 50 procent. Påväxten i bältet var 50 procent och utgjordes av mossdjur, smalskägg, tångludd, brunslick, och blåmusslor. Betningsskador var sällsynta.

Förökningskroppar och årsplantor förekom i måttlig mängd.

Bild 7. Bältesbildande blåstång i transekt E 06. Foto Jonas Edlund.

Brunalgen sudare hittades i enstaka exemplar från cirka fyra till sex meters djup. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga inom transektens grundaste delar. Närmast ytan dominerade grönslick medan brunslick var vanligast något djupare. Av kärlväxter förekom borstnate, hårsärv, ålnate, och vitstjälksmöja sparsamt från två till knappt sex meters djup.

Totalt påträffades arton makrofytarter. Dessutom noterades sex djurarter, bland annat blåmussla, skorv, sandstubb och tånglake (NT). Blåmussla hittades inom hela transekten dock inte i så höga tätheter. Från drygt fyra meters djup och djupare förekom lösdrivande alger. De högsta tätheterna fanns mellan 4,5 och 8,6 meters djup där mellan 50 och 75 procent av botten täcktes. Cyanobakterier förekom i måttlig omfattning på samma djup. Enstaka partier med svavelvätebakterier hittades inom transektens grundare delar.

Transekten har även inventerats 2008 (Hallén & Wibjörn 2008). Inom ramen för

miljöövervakningsprogrammet har den inventerats 2009 (Borgiel & Qvarfordt 2009) och 2012 (Borgiel & Qvarfordt 2013).

(23)

Bild 8. Häll med blåmusslor, överlagrad med lösliggande fintrådiga alger och cyanobakterier. Transekt E 06.

Foto Jonas Edlund.

TRÄNNÖFJÄRDEN

Trännöfjärdens vattenförekomst omfattar skärgårdsområdet utanför Slätbakens tröskel vid Eknön. I norr avgränsas det mot Vikbolandskusten och i söder och öster mot Torön och de stora öarna Djursö, Lagnö och Lilla Rimmö. Vattenförekomsten har dåligt vattenutbyte med havet, bäst ventilering finns i nordost. Stationen ligger drygt en mil sydväst om Arkösund och avståndet mellan de tre transekterna är cirka fem kilometer. Den ekologiska statusen har bedömts som god baserat på djuputbredningen hos fyra referensarter i transekten Lilla Pukö (E 12) och tre arter i transekterna Simpholmen (E 10) och Vårholmen (E 11) (se tabell 13).

Transekten Vårholmen (E 11) uppfyllde inte bedömningsgrundens krav på att det ska finnas

hårdbottensubstrat ner till det växtdjup som krävs för att erhålla högst poäng vid indexberäkningen, i detta fall 10 meter. Här avslutades transekten på 9,5 meters djup eftersom siktförhållandena var så dåliga att djupare inventering inte var möjlig. Den djupast växande referensarten, ishavstofs,

upphörde dock vid redan vid 7,4 meters djup, varför vi ändå valt att inkludera transekten i resultatet .

(24)

Tabell 11. Observerade maxdjup för referensarter inom stationens tre transekter, beräknade indexvärden för transekterna samt stationens EK-värde och ekologiska status.

TRÄNNÖFJÄRDEN E10 E11 E12

Blåstång 4,1 3,0 3,3

Kräkel 6,1 3,0 7,5¹⁾

Rödblad - - 10,6²⁾

Rödris - - -

Ishavstofs 8,7 7,4 10,6

Transektens indexvärde 0,8 0,60 0,85

Stationens EK-värde ± standardavvikelse 0,75 ± 0,11

Stationens ekologiska status God

1) Avser stationär lösliggande förekomst, inga fastsittande individer påträffades.

2) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 8,7 meter vilket inte påverkar EK-värdet.

E 10 – Simpholmen

Exponeringsklass Mycket skyddad Transektriktning 240º

Orientering

Simpholmen är stationens sydligaste transekt och ligger fyra kilometer sydost om Bottna. Transekten utgår från öns västligaste udde, på en hällstrand bredvid en större spricka. Den går i sydvästlig riktning mot Trännöhalsens nordostligaste udde, cirka 600 meter bort.

Beskrivning

Transekten är förhållandevis brant utefter hela sin sträckning. Häll dominerar tillsammans, men det förekommer även ett mindre inslag av block och sten. Finsediment finns endast inom begränsade delar. Transekten avslutades på 11,8 meters djup, 26 meter ut längs måttbandet.

De djupast växande makrofyterna var ishavstofs och fjäderslick, som hittades ner till 8,7 respektive 7,8 meters djup. På 6,1 meter tillkom kräkel.

Blåstång påträffades ner till 4,1 meters djup och var bältesbildande från 0,4 till 2,2 meter.

Täckningsgraden i bältet var 50 procent. Påväxten var 75 procent och dominerades av mossdjur, och smalskägg, men även havstulpan och blåmusslor noterades. Betningsskador och årsplantor förekom i måttlig mängd. Förökningskroppar var sällsynta.

Av fintrådiga ettåriga alger dominerade grönslick närmast ytan tillsammans med enstaka brunslick, smalskägg och tarmalg. Bestånden var glesa och täckte bara drygt tio procent av hällen. Inte heller djupare var utbredningen av fintrådiga alger stor. Brunslick var vanligast i blåstångsbältet och fjäderslick något djupare.

Enstaka exemplar av kärlväxten axslinga förekom mellan två och fyra meters djup.

(25)

Bild 9. Grund häll med havstulpan och tarmalg i transekt E 10. Foto Jonas Edlund.

Totalt påträffades elva makrofytarter. Dessutom noterades fyra djurarter, bland annat blåmussla och sandstubb. Blåmussla hittades från ytan och ner till transektens djupaste punkt på 11,8 meter. De högsta tätheterna återfanns på fyra till åtta meters djup där arten täckte 25 procent av botten.

Lösliggande fintrådiga alger förekom från två till sex meters djup och täckte där cirka tio procent av botten. Cyanobakterier hittades på samma djup men i mindre tätheter. I transektens djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten mycket lösa. Sikten var mycket dålig, speciellt på lite större djup.

Bild 10. Blåstångsplanta på häll under bältet, transekt E 10. Foto Jonas Edlund.

(26)

Transekten har även inventerats 2009 (Borgiel & Qvarfordt 2009) och 2012 (Borgiel & Qvarfordt 2013), båda gångerna inom ramen för miljöövervakningsprogrammet.

E 11 – Vårholmen

Exponeringsklass Mycket skyddad Transektriktning 90º

Orientering

Vårholmen ligger strax nordost om Eknön och sex kilometer ostsydost om Stegeborg. Lokalen ligger vid öns ostligaste udde. Transektens utgår från en utskjutande, tydligt kantig häll cirka fem meter söder om öns ostligaste punkt. Den går i rak ostlig riktning, mot Kåreholm 1,5 kilometer bort.

Beskrivning

Transekten börjar förhållandevis flackt för att efter drygt 2 meters djup bli något brantare. Efter en inledande häll från ytan och ner till 0,3 meters djup vidtar en grusdominerad mosaikbotten med mycket block och sten. Från drygt två meters djup tillkommer finsediment, vars inslag ökar med ökande djup. Sten och grus förekommer dock i betydande mängd på transektens djupaste punkt.

Transekten avslutades på 9,5 meters djup, 26 meter ut längs måttbandet. Här var siktförhållandena så dåliga att djupare inventering inte var möjlig.

Den djupast växande makrofyten var ishavstofs som hittades på 7,4 meters djup. Därefter tillkom fjäderslick på 5,9 meters djup. Kräkel hittades från 3,0 meters djup.

Bild 11. Grunt block med tarmalg, trådslick och blåstång i transekt E 11. Foto Jonas Edlund.

(27)

Blåstång påträffades ner till 3,0 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,3 till 1,5 meters djup och täckte där 50 procent av botten. Plantorna i bältet hade 50 procents påväxt, dominerat av smalskägg. Även brunslick och tångludd påträffades. Förökningskroppar och årsplantor förekom i måttlig mängd. Betningsskador var sällsynta.

Transektens enda kärlväxt borstnate växte som djupast på 2,4 meters djup. Något grundare, på 1,5 till 2,0 meters djup, förekom arten i nästan heltäckande bestånd.

Fintrådiga ettåriga alger var vanligast inom transektens grundare delar där de täckte närmare hälften av bottenytan. Närmast ytan dominerade grönslick, men även tarmalg, brunslick och enstaka

smalskägg noterades.

Totalt påträffades tolv makrofytarter. Dessutom noterades tre djurarter, bland annat blåmussla och havstulpan. Blåmussla hittades ner till 9,5 meters djup. De högsta tätheterna fanns på 4,6 till 7,4 meters djup. Här förekom arten med 75 procents täckning. Måttligt med lösliggande fintrådiga alger hittades på 3,0 till 4,6 meters djup. Cyanobakterier noterade sparsamt på 2,4 till 5,9 meters djup. I transektens djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten mycket lösa.

Bild 12. Bältesbildande blåstång i transekt E 11. Foto Jonas Edlund.

(28)

E 12 – Lilla Pukö

Exponeringsklass Extremt skyddad Transektriktning 320º

Orientering

Lilla Pukö ligger en kilometer sydost om Stora Hummelvik och knappt tre kilometer sydost om Kåreholm. Lokalen ligger vid öns nordvästra strand. Transekten utgår från klippstranden cirka 75 meter från öns västra udde och drygt tio meter sydväst om några större stenar vid stranden.

Transekten går i nordvästlig riktning mot Vargholmarnas högsta punkt, cirka 500 meter bort.

Beskrivning

Transekten är svagt trappstegsformad. Den startar med en förhållandevis brant del för att därefter bli ganska plan ner till drygt sju meters djup. Där följer ännu ett lite brantare avsnitt till transektens djupaste punkt på 12,6 meters djup. Hårdbottensubstrat i form av häll med inslag av block och sten dominerar ner till tre meters djup där sand övertar dominansen. Vid 7,5 meters djup övergår botten till finsediment, vilket dominerar ner till transektens djupaste punkt. Inslaget av block och sten är dock bitvis betydande. Transekten avslutades på 12,6 meters djup, 70 meter ut längs måttbandet.

De djupast växande makrofyterna var löslevande rödblad och ishavstofs, vilka hittades på 10,6 meters djup. Fastsittande rödblad tillsammans med fjäderslick och östersjösallad tillkom på 8,7 meters djup. Kräkel hittades som djupast på 7,5 meters där den levde lösliggande. Även enstaka sudare växte på det djupet.

Bild 13. Havsrufse i transekt E 12. Foto Eva Siljeholm.

(29)

Blåstång påträffades ner till 3,3 meters djup. Den var bältesbildande från 0,3 till 2,9 meter.

Täckningsgraden var 25 till 50 procent med högst tätheter i bältets djupare delar. Påväxten var 50 procent och bestod av mossdjur, brunslick, ullsläke, hydra och blåmusslor. Betningsskador och årsplantor förekom i måttlig mängd. Förökningskroppar var sällsynta.

Spridda förekomster av kärlväxter noterades ner till fyra meters djup. Mest frekvent förekom ålnate som kring tre meters djup täckte tio procent av botten. Axslinga, vitstjälksmöja och borstnate växte mer sparsamt. Kransalgen havsrufse noterade i för arten relativt stora mängd. På djup mellan två och fyra meter täckte den upp till fem procent av botten.

Av fintrådiga ettåriga alger dominerade grönslick närmast ytan, men även brunslick och tarmalg förekom i en smal zon. Brunslick växte i spridda tofsar under blåstångsplantorna tillsammans med enstaka tarmalg. Östersjösallad hittade inom flera avsnitt utefter transekten. Högst täthet noterades på djup mellan fyra och fem meter.

Bild 14. Bältesbildande blåstång i transekt E 12. Foto Eva Siljeholm.

Totalt påträffades sexton makrofytarter. Dessutom noterades fem djurarter, bland annat blåmussla, och skorv. Blåmussla hittades från ytan och ner till transektens djupaste punkt på 12,6 meter. De högsta tätheterna fanns på 7,6 till 10,5 meters djup. Här förekom arten med 25 till 50 procents täckning. Cyanobakterier hittades sparsamt på fyra till drygt sju meters djup. I transektens djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten mycket lösa.