Examensarbete 15 hp – Journalistik
Domaren, domslutet
och lokaltidningen
En kvantitativ innehållsanalys av
fotbollsdomarens roll i lokal sportjournalistik
Författare: Makoto Asahara Författare: Hjalmar Tell Handledare: Maria Elliot Examinator: Namn Namnsson Termin: HT16
Abstract
Author: Makoto Asahara, Hjalmar Tell Title: The ref, the call and the local paper Location: Linnaeus University
Language: Swedish Number of pages: 50
In this study our purpose was to investigate how and if swedish local, printed sport journalism fulfill their social responsibility to football referees. A study we conducted through examining how often referees are mentioned in local football match texts, in what way the reporter describes the referee and his/her decisions and what kind of authority in the public sphere the referee is given by the media.
Our method was a quantitative content analysis where we analyzed 971 articles in local swedish newspapers. We used football articles that were written after a match and we studied swedish football from the top to the bottom divisions, both men and women. The hypotheses we had in the beginning of the study were quite different from what we could see in the conclusion. The numbers we received from our study showed that sports journalists in a way do take a social responsibility for the referees and their representation, as most articles contained neutral descriptions of the referee and his or her calls. Although, our numbers also showed that the referees were not allowed to speak by themselves, as not a single referee was quoted in all the 971 articles.
Nyckelord
Innehåll
1 Inledning
”Someone said 'football is more important than life and death to you' and I said 'Listen, it's more important than that".
Citatet kommer från fotbollsklubben Liverpools legendariske fotbollstränare Bill
Shankly (1981) och har blivit ett av idrottsvärldens mest kända. Vare sig om det handlar om en Champions League-final på ett kokande Santiago Bernabeu eller en benbrytande korpdrabbning på en lerig åker är fotbollen en idrott och en företeelse som väcker känslor och passion. Oavsett scen, oavsett nivå, finns det dock alltid en eller flera andra aktörer på planen utöver de som har som uppgift att sparka in ett runt föremål i
motståndarnas mål. En eller flera domare, som ska se till att fotbollens reglemente följs och att känslorna, passionen och viljan att segra inte går överstyr. Likt en domare i mer rättslig mening, till exempel en tingsrättsdomare, som har som uppgift att utöva rättvisa när en tvist mellan två parter har uppstått. I en rättssal på tingsrätten är det dock åtalade och eventuella vittnen som är de som står till svars, och dessutom inte bara gentemot en domstol utan mot samhället som helhet. I fotbollsdomarens rättssal, fotbollsplanen, är det snarare domaren själv som hamnar under en kritisk lupp på ett helt annat sätt än vad en tingsrättsdomare skulle.
Vare sig det handlar om adrenalinpumpande fotbollsspelare med orubbliga vinnarskallar på planen, en fanatisk supporter med tillhörande glasögon fastklistrade över näsan eller en förälder vid sidlinjen på en pojklagsmatch som sett sitt barn få syna ett färgat kort. Denna konstanta ström av kritik från håll och kanter växer i takt med en teknisk utveckling inom idrotten, där den TV-sända fotbollsmatchens utbud av högdefinierade repriser i slow motion och ett oberäkneligt antal kameravinklar innebär att den som ska ta besluten nuförtiden kan anses vara den som har sämst förutsättningar att lyckas göra det korrekt (Borel-Hänni, 2015; Webb, 2016). Lägg därtill en vardag för
gjort där det framkommer att 21 av 24 distrikt lider av domarbrist. Arbetsmiljön är långt ifrån optimal även för domare på elitnivå enligt en annan SVT-granskning, där tre av tio allsvenska fotbollsdomare svarade att de någon gång under sina karriärer funderat på att sluta döma på grund av hot (2016-04-27). När detta inledningsstycke författas är det heller inte allt för många dagar sen Aftonbladet (2016-10-23) rapporterade om en pojklagsdomare som hamnade i slagsmål med föräldrar och tränare. Båda dessa
exempel visar prov på den otrygga miljö som fotbollsdomaren utsätter sig för varje gång han eller hon tar visselpipan i mun.
Vi vill argumentera för att det finns en annan faktor som i högsta grad bidrar till denna utsatta roll. Nämligen sportjournalisten och sportjournalistiken.
Vi anser det därför vara av intresse att undersöka fotbollsdomarens roll i sportjournalistik, för att kartlägga hur det egentligen ser ut. På vilket sätt bidrar journalistiken till fotbollsdomarens utsatta vardag?
Denna fråga är intressant för sportjournalistiken förutsatt att man utgår från vår premiss att sportjournalistiken med sin rapportering av idrottshändelser har ett kollektivt socialt ansvar gentemot idrottssamhället. I och med att journalistiken har förmågan att bilda opinion och agera som en offentlig sfär genom sin rapportering, så menar vi att sportjournalistiken har ett ansvar för fotbollsdomaren och dess auktoritet och roll i samhället. Vi vill dessutom argumentera för att den lokala sportjournalistiken i
synnerhet kan tillskrivas ett socialt ansvar mot lokalsamhället och breddidrotten, i och med att den lokala sportjournalistiken är den enda som kan förmedla en bild av det som utspelar sig bortom de internationella och nationella strålkastarna. Underlag till denna argumentation och de fundament av teorier som vi byggt syftet med denna studie på beskrivs utförligare i teorikapitlet av denna uppsats.
1.1 Syfte och frågeställning
Vår huvudfrågeställning ser alltså ut enligt följande:
Hur tar den lokala sportjournalistiken sitt sociala ansvar mot fotbollsdomaren? 1.1.1 Delfrågor
För att besvara vår huvudfrågeställning har den övergripande frågan operationaliserats ner i ett flertal delfrågor som vi kommer att använda oss utav i vår kvantitativa
undersökning. Dessa delfrågor kommer att fungera som grund vid utformandet av de variabler vi vill undersöka och vår slutliga analys av resultatet.
a. Hur synliggörs domaren i texterna?
b. Vilken auktoritet hos domaren förmedlar den lokala sportjournalistiken? c. Hur skiljer sig den lokala sportjournalistikens approach till domaren utifrån matchens kategori?
På fråga b syftar vi både på auktoritet kopplad till domaren som individ samt auktoritet som möjlighet att påverka utgången av fotbollsmatcher. Med katgori på fråga c syftar vi på oberoende variabler som kategoriserar i vilket sammanhang matchen spelas. Här vill vi studera domaren och sportmediernas skildringar av denne utifrån nivå på lagen, kön på lagen och även årstid.
1.1.2 Hypoteser
Utifrån vår sammanlagt mer än decennielånga erfarenhet av sportjournalistiskt arbete på lokaltidningar har vi vissa hypoteser om det resultat vi kommer få fram i vår studie. Framförallt gällande delfråga c. Vi förväntar oss bland annat att se en mer vinklad och åsiktsbaserad representation av fotbollsdomaren i de lägre divisionerna än på elitnivå, i och med att man ofta i lägre divisioner skriver texter enbart utifrån en tränares
2 Bakgrund
I detta kapitel presenteras viss bakgrundsinformation om bland annat
sportjournalistiken, och då i synnerhet fotbollsjournalistiken, både internationellt och nationellt. Det presenteras även bakgrundsinformation om matchtexten som fenomen och om domarens förekomst i idrottsmedierna.
2.1 Fotbollsjournalistikens utveckling
Att i större skala rapportera nyheter rörande fotboll och andra idrotter har anor från så långt tillbaka som på slutet av 1800-talet, då rapporteringen av fotbollsmatcher fick ett stort genomslag i Storbritannien. Så tidigt som 1880 stod det klart att fotbollsrelaterade nyheter hade ett allmänintresse (Murray, 1994). I takt med radion och TV:ns framfart fortsatte sedan fotbollen och rapporteringen om den att nå fler och fler hushåll (Webb, 2015).
2.2 Sportjournalistiken i Sverige
Den svenska sportjournalistiken började i form av allmänreportrar som intresserade sig för det som då var ett nytt samhälleligt fenomen vid namn idrott. Reportage och texter från idrottens värld skrevs i tidningarna för att informera allmänheten om idrottens charm och för att generera fler utövare och åskådare. Rapporteringen av idrottsliga händelser legitimerades genom att sporthändelser kopplades till samhällelig relevans (Wallin, 1998). Sportjournalistiken fick enligt Ulf Wallin (1998, s.256) på så sätt sitt uppsving i takt med att tidningarna av samhällsfrämjande skäl ville stödja den växande idrottsrörelsen, både av skälet att stärka banden hos befolkningen under
mellankrigstiden och även av propagerande anledningar.
Wallin (1998, s.258) menar dock att sportjournalistiken har vuxit ifrån detta ideal de grundades på i takt med kommersialiseringen och de allt tyngre ekonomiska faktorerna i idrottsvärlden, och att sportjournalistiken idag saknar ett samhällsfrämjande ideal att luta sig på.
en kommentar. Medan själva tävlingarna har hamnat i bakgrunden är det numera de tävlande som är det intressanta. Likväl är fortfarande matchen/tävlingen och dess resultat som helhet en viktig komponent, där de egna synpunkter som framförs av skribenten oftast rör styrkerelationen mellan de två lagen eller de x antal tävlande (Lundin, 2016).
Det är den här typen av texter vi i vår undersökning väljer att kalla matchtexter och som vi senare kommer granska i vår kvantitativa innehållsanalys.
2.3 Domaren och sportjournalistiken
I samband med att etermediernas genombrott också förde med sig ett medialt
genombrott för fotbollen i ögonen hos den bredare publiken (Webb, 2016) så var det också i samma tidsperiod som domaren hamnade i större fokus. Ett exempel på denna utveckling under 1920 och 1930-talet finns personifierat i den brittiska domaren W.P. Harper, som Tom Webb använder som exempel i sin studie Knight of the Whistle (2016).
Webb (2016) skriver också om förhållandet mellan medierna och domarna och hur det har utvecklats genom åren. Det är inget enkelt förhållande då den ökade
3 Tidigare Forskning
Vi har under våra sökningar efter tidigare kunskap inte påträffat några tidigare studier om fotbollsdomare kopplade specifikt till lokal sportjournalistik likt den studie vi har gjort. Den lokala sportjournalistikens domarskildringar nämns dock ibland, bland annat genom ett citat av den franske tidigare elitdomaren Franck Sergeant, som menar att den lokala sportjournalistiken är mer positiv och uppmuntrande mot domaren och dennes roll än den rikstäckande (Borel-Hänni, 2015).
Även om lokaljournalistiken och domarnas relation som sagt inte har haft någon central punkt i någon av de dokument vi stött på under vår litteratursökning, så har vi däremot hittat en hel del forskning om fotbollsdomaren och dennes relation med sportmedierna. Både med fokus på mediernas skildringar och med fokus på domarens uppfattning om medierna.
3.1 Fotbollsdomaren och TV-mediet
Bland de artiklar vi läst har det framför allt förekommit artiklar rörande framställningen av fotbollsdomare i TV-sända fotbollsmatcher.
En av dem har utförts av Tom Webb (2016) på University of Portsmouth. Webb
granskade framställningen av domarna i 20 TV-sända Premier League-matcher, där han framförallt fokuserade på kvantitativt innehåll. Webb fann 267 specifika händelser där domaren på ett eller annat sätt hade ett finger med i spelet. Han mätte även tiden som kommentatorerna gav för att diskutera domaren, där Webb klassificerade
kommentarerna som positiva, negativa, ifrågasättande eller neutrala (2016, s.8-9). Det Webb kom fram till kan tyckas vara överraskande sett till andra studier som tidigare gjorts i ämnet, nämligen att det framkom betydligt fler positiva kommentarer, 69
stycken, än negativa, som var 29 stycken. Ska klargöras att “positiva” i Webbs
definition innebar alla kommentarer från TV-kommentatorerna där de på ett eller annat sätt höll med i domarens bedömning och tillskrev honom ett korrekt domslut.
3.1.1 Den aldrig ifrågasatta tekniken
TV-experternas ordval som bidrar till underminerandet, utan snarare TV-bildernas utveckling och tillgänglighet. I och med att det TV:n visuellt förmedlar, när det handlar om huruvida en boll i VM 1974 var över mållinjen eller huruvida någon spelare var offside eller inte, aldrig ifrågasätts och anses ge en absolut sanning. Borel-Hänni presenterar flera exempel på detta från den franska fotbollshistorien, där journalister i allt högre utsträckning hellre förlitat sig på teknologin än domarens expertis (2015, s. 402). Borel-Hännis studie argumenterar också för på vilket sätt sportjournalistiken bär ett socialt ansvar gentemot domaren, dess yrkesroll och dess auktoritet. En syn vi delar och kommer argumentera för i teoridelen av denna uppsats.
3.2 Domarens syn på medierna
Christopher Baldwin (2008) på Australian Catholic University har granskat domare i Australien och hur de påverkas av medierna gällande stress och ångest. För att få en inblick i vad domarna ansåg i frågan skickade Baldwin ut en enkät på fem frågor till 150 fotbollsdomare i Australien. Han fick svar från 101 domare och med hjälp av dessa kunde han sedan konstatera att sportjournalistiken spelar en stor roll när det kommer till stress och ångest hos fotbollsdomare. Hela 77 av de svarande domarna ansåg att
medierna bidrar till stress bland domarkåren. En annan intressant del i undersökningen handlar om huruvida domarna anser att sportjournalister och kommentatorer ska vara kritiska mot felaktiga domslut. 68 domare av de 101 svarande ansåg att sportjournalister inte ska vara så kritiska. När Baldwin sedan genomförde intervjuer med ett antal
sportjournalister poängterade de att journalistiken syftar på att besvara frågan “varför?” och att det var en av anledningarna till att domarna ofta hamnade i fokus. Dessutom talar domare väldigt sällan efteråt om sina beslut på planen och är därför ett enkelt mål för journalisten.
Även i Tom Webbs (2016) studie om W.P. Harper som nämnts tidigare så framkommer det att åtminstone Harper själv hade en liknande syn på mediernas påverkan på domare. Enligt Webb menade domaren Harper under sin karriär på 1920 och 30-talet att
3.3 Övrig domarforskning
I en studie om fotbollsdomare, hot och våld från Karlstad Universitet (Folkesson, Norlander, Nyberg, 2001) uppgav 36 procent av de tillfrågade domarna att de någon gång känt sig hotade av antingen spelare, ledare eller publik. Om man lade till de som någon gång utsatts för någon form av våld, så uppgick siffran till 72 procent av de tillfrågade som upplevt antingen hot eller våld i sitt fotbollsdomarutövande (Folkesson, Norlander, Nyberg, 2001). Även om dessa siffror är 15 år gamla vid skrivande stund, är de fortfarande en tydlig indikator på att arbetsmiljön för fotbollsdomarna är utsatt och långt ifrån optimal.
Alexandre Joly och Jean-Nicholas Renaud menar att domaryrket i sig beskådas utifrån med väldigt negativa ögon i sin studie från 2015, där de studerade hur franska
4 Teoretisk diskussion
Som tidigare nämnt kommer vi i följande stycke att argumentera för hur den lokala sportjournalistiken i sin rapportering bär ett ansvar gentemot lokal- och breddidrotten, samt mot samhället i stort, vilket i sin tur legitimerar den frågeställning vi presenterade i inledningen av denna uppsats. Denna diskussion ska även belysa vikten av denna studie, inte bara för fotbollsdomarens vardag utan för sportjournalistiken som helhet. Även om Ulf Wallin (1998) menar att de samhällsfrämjande ideal som sportjournalistiken
grundats på har överskuggats av kommersialism på senare år, menar vi att
sportjournalistiken fortfarande har ett ideal värt att sträva efter. Även om detta ideal kanske inte lyser lika starkt idag som förr finns det dock enligt forskning nya krav på sportjournalistiken.
4.1 Finns ansvar och vem är ansvarig?
För att ge oss en grund att stå på måste vi först definiera hur vi ser på ordet “ansvar”, som är den bärande delen i det “sociala ansvar” som vi anser att sportjournalistiken har. Så här definierar Nationalencyklopedin ordet ansvar:
“Ansvar betyder ungefär ’att stå till svars’. Betydelsen skiljer sig åt beroende på sammanhang. Beröm och kritik är nära kopplat till ansvar. Den som är ansvarig är den som får skulden när något går fel, men också den som kan ta åt sig äran om det går bra. Frivillighet är viktigt för att någon ska kunna hållas ansvarig. Har man blivit tvingad eller hindrad på något sätt kan man inte hållas ansvarig. Vad som menas med tvång är ibland oklart. Det kan vara något hos en själv som gör att man inte klarar att utföra sin uppgift. Man kanske är psykiskt sjuk eller kanske inte medveten om vad man gör. Det kan även vara andra personer eller något i situationen som hindrar. En fråga är hur man ska kunna avgöra graden tvång.” (NA, 2016-11-23).
Att definiera ansvar som att stå till svars för något stämmer väl överens med det latinska ursprunget för den engelska översättningen av ordet, nämligen responsibility
(Grafström, Göthberg, Windell, 2010).
anses vara ansvarig för något överhuvudtaget. Grundpremissen för ansvar anses av de flesta filosofiska skolor vara att den ansvarige ska ha agerat frivilligt utan hinder, med andra ord varit en fri agent (Grafström, Göthberg, Windell, 2010, s. 31), något som även stämmer överens med NE:s definition ovan.
En premiss i sin tur leder till en filosofisk problematik på en annan nivå, nämligen huruvida man egentligen kan agera frivilligt, vilket med hjälp av logiskt resonemang kan leda till att ansvar faktiskt inte existerar, vilket Feinberg och Shafer-Landau gjorde 1999 enligt Grafström, Göthberg och Windell. I denna uppsats som går inom
medieforskningens ramar ska vi dock inte fördjupa oss alltför mycket i dessa mer grundläggande och filosofiska frågor om människans fria vilja, då det inte skulle få plats inom uppsatsens ramar. Dock är det fortfarande en aspekt som är viktig att ha i åtanke.
Ett filosofisk aspekt angående ansvarsbegreppet som vi däremot behöver ta i beaktande är kollektivets ansvarsförmåga. Även om vi till vardags tar för givet att till exempel ett företag, en organisation eller en grupp människor inom en annan titelram, kan hållas ansvariga för saker, så kvarstår fortfarande frågor som huruvida ett kollektiv kan vara fria agenter likt individer eller huruvida det är en enskild individ i en grupp eller samtliga gruppens individer som bär det kollektiva ansvaret (Grafström, Göthberg, Windell, s.49).
4.1.1 Lokal sportjournalistik som ett kollektiv
I denna studie har vi valt att utgå från Frenchs argument för ett kollektivt ansvar som presenteras av Grafström, Göthberg och Windell (2010), nämligen att det kollektiva ansvaret i dagens samhälle existerar i praktiken, i form av till exempel lagstiftning. Även om det kollektiva ansvaret som teoretisk idé kan ifrågasättas så finns det i högsta grad i vår kultur. När vi sedermera argumenterar för den lokala sportjournalistikens sociala ansvar kommer vi att granska den lokala sportjournalistiken som ett kollektiv. Även om den lokala sportjournalistiken som helhet inte har en fri vilja, i och med att individerna inom gruppen, som i detta fall är de olika dagstidningarna, har olika
Med andra ord är det alltså den lokala sportjournalistiken som kollektiv som i vår studie tillskrivs ett socialt ansvar.
4.1.2 Vill men kan inte ta ansvar?
Det går naturligtvis att tillskriva den lokala sportjournalisten som individ eller den lokala sportredaktionen ansvar också beroende på var i kedjan man väljer att fästa ansvaret. I denna studie tillskriver vi dock inte den enskilde sportjournalisten detta ansvar av anledningen att de inte fullt kan anses följa sin fria vilja och därmed inte heller hållas fullt ansvariga.
I och med hur kommersialiserad sportjournalistiken har blivit så innebär det också likt tidigare nämnt att den enskilde sportjournalistens samhällsfrämjande ideal, förutsatt att de existerar, fått stå i skymundan för ekonomiska faktorer (Wallin, 1998). Vilket också innebär att en sportjournalist kan känna ett samhälleligt ansvar i sin profession, även fast han eller hon inte har friheten att uppfylla detta ansvar. När Francois Borel-Hänni i sin studie intervjuade ett flertal franska sportjournalister var alla mer eller mindre överens om att ett socialt ansvar existerade i deras arbete. Däremot var ansvarskänslan överskuggad av krav på tittarsiffror, klick och ekonomisk profit (2015, s. 409). Detta gäller inte bara inom sportjournalistiken, där en studie av Weibull (1991) visar på en arbetsmiljö där ett flertal journalister känner sig begränsade av organisatoriska faktorer i utövandet av sin profession. Något som enligt Dahlgren (1995) innebär att en hel del journalister arbetar inom begränsningar, vilket strider mot den gemene bilden av den hjältemodiga journalisten som avslöjar orättvisor (s. 27). Något som också bidrar till att vi i denna studie valt att studera den lokala sportjournalistiken som kollektivt
ansvarstagande.
4.2 Journalistikens sociala ansvar
Efter att ha definierat vem som har ansvaret och dessutom klargjort utgångspunkten att ett kollektivt ansvar existerar i den världsbild som vår studie genomförs kommer nästa steg. Att definiera vad den lokala sportjournalistikens sociala ansvar i sig faktiskt innebär.
För att definiera formen av den lokala sportjournalistikens sociala ansvar behöver man först beskåda ämnet med en bredare utgångspunkt, nämligen genom att studera
som är tilldelat och pålagt utifrån, ansvar som en del av en överenskommelse mellan berörda parter och självutnämnt ansvar. Den lokala sportjournalistiken, åtminstone om vi håller oss till dagspress, går att koppla till både tilldelat och självutnämnt ansvar, men har i och med pressfriheten inget “kontrakterat” ansvar mot läsarna. Däremot kan det beroende på mediehus finnas ett kontrakterat ansvar för sportjournalisten mot
ledningen, om det finns vissa specifika regler. Man skulle dock kunna argumentera för att pressfriheten i sin existens för med sig ett ansvar mot samhället. McQuail (2013, s.43) refererar här till Petersons (1956) sociala ansvarsteori samt den amerikanska pressfrihetskommisionen, som båda menar att pressfriheten är en frihet som givits med ett ansvar för pressen att verka för samhällsnytta i sin rapportering. Denna teori
återspeglas i sin renaste form i public service-medierna, som även om de, åtminstone i Sverige, inte arbetar i myndigheternas tjänst utan som en fristående organisation. Däremot är det en organisation som har ett socialt ansvar inskrivet i sina stadgar. 4.2.1 Habermas och den offentliga sfären
Jürgen Habermas teori om den offentliga sfären är en teori som i högsta grad påvisar ett samhällsansvar, eller i just detta fall ett demokratiskt ansvar, hos journalistiken som samhällsinstitution. Peter Dahlgren (1995) beskriver Habermas idé om den offentliga sfären som en situation där medborgare i ett samhälle möts upp och bildar åsikter genom utbyte av information och diskussioner om samhällsrelaterade problem. Men i och med att dagens moderna samhälle enbart tillåter en mindre andel av samhällets medborgare att fysiskt närvara för diskussion, så får massmedierna en vital roll i opinionsbildningen hos samhällsmedborgarna och som forum för diskussion.
Medierna erbjuder en representation av världen som därefter medborgarna kan bilda sig sin världsbild utifrån. Denna medierepresentation rör sig om punkter som vad som porträtteras och på vilket sätt det porträtteras (Dahlgren, 1995, s.15). Medierna, och då framförallt journalistiken, bidrar enligt McQuail (2013, s.42) också med att
sammanlänka medborgarna med styrande organ och med att ge folket en röst, samt mobilisera samhällsengagemang.
egenskap.Vilket Borel-Hänni applicerar på fotbollsdomarens auktoritet och hur både TV-bilder och sportjournalistiken som helhet bidrar till att underminera den. Enligt den franske elitdomaren Stephane Lannoy (Borel-Hänni, 2015) så har franska
fotbollsförbundet förbjudit honom och hans kollegor från att offentligt uttala sig om matcher de dömt inom de närmaste timmarna efter matchen, och från att överhuvudtaget diskutera specifika domslut. Även om denna regel inte finns i alla fotbollförbund, visar detta på ett maktförhållande som i högsta grad tillskriver sportjournalistiken ett ansvar mot domaren. I och med att domaren inte får komma till tals, blir sportjournalistikens representationer den enda bild som medborgarna i den offentliga sfären kan ta del av för att få en bild av domaryrket. På så sätt står sportjournalistiken, i ordet ansvars rätta bemärkelse, till svars för domaryrkets auktoritet.
4.3 Sportjournalistiken som profession
Sättet som sportjournalister skriver om idrotten har förändrats markant över tiden (Wallin, 1998). Tidigare rekryterades journalister ur idrottsleden och det var inte
ovanligt att personer med roller inom föreningar eller klubbar skrev på sportsidorna. De senaste decennierna har emellertid den sportjournalistiska professionen genomgått en förvandling till det professionella hållet. En sportreporter i dag ska vara oberoende och kunna kritiskt granska den verksamhet de skriver om. Det verkar också, åtminstone utifrån de tendenser vi har sett, som att idrottsprofiler utan journalistisk utbildning idag snarare söker sig till TV-mediet än till att arbeta med det skrivna ordet. Rollen av så kallad expertkommentator eller studioexpert är mer eller mindre utifrån det vi sett alltid tillägnad en person med en bakgrund inom den idrott som man bevakar.
Samtidigt beskriver Coakley (2015) en verklighet där dagens sportjournalister allt mer har övergått till att fokusera på mjuka nyheter. Sportjournalister prioriterar inte
undersökande journalistik, i stället är det kändisar, underhållning och så kallade “flash”-nyheter som fokuseras också på sportsidorna, enligt Coakley. Han menar också att tyckandet inom sportjournalistiken har tagit plats från den mer faktabaserade och objektiva bevakningen. Enligt Raymond Boyle (2006) har det också hänt att
sportjournalistiken som helhet kategoriserats som en mer lättsam och “oseriös” form av journalistik, med många avvikelser gentemot den mer traditionella nyhetsjournalistiken. Boyle menar att sportjournalistiken traditionellt sett har beskrivits som
Lowe (1999) argumenterar för en liknande kategorisering av sportjournalistikfältet, där han menar att mer hårda och tunga nyheter “uppgraderas” från sport eller nöjessidorna till de allmänna nyhetssidorna.
Däremot, menar Boyle också att den imagen har fått allt större motstånd genom åren, då allt fler sportjournalister kommer från en journalistutbildning, och det tuffa och
krävande arbetsklimat som råder i branschen har blivit allt mer känt (2006). I och med denna professionalisering av den sportjournalistiska yrkesrollen anser vi att det också är väsentligt att tillämpa de riktlinjer som gäller allmänjournalistik på sportjournalistiken, då båda branscherna rättmätigt kan kallas journalistik. Utifrån denna definition av den sportjournalistiska professionen, kombinerat med vår tidigare argumentering för journalistikens sociala ansvar, härleder vi att sportjournalistiken har ett socialt ansvar. Huruvida sportjournalistiken uppfyller detta ideal är en annan fråga. Lowe definierar sportjournalistikens ideologi som en ideologi som arbetar utifrån de stora ligornas kommersiella intressen. Långt ifrån det samhällsfrämjande ideal vi i denna studie argumenterar för att sportjournalistiken har:
“...the prevailing philosophy among sports newsworkers is that consumers want to read about their favourite major-league sports teams and celebrities; moreover, the sort of news they perceive that readers want to have is of the ‘gossipy’ insider sort, along with the traditional games stories laden with banal clichés uttered by key players and coaches. By extension, the sports section is regarded as a place to escape from the drudgeries of everyday life…” (Lowe, 1999, s. 99).
Viktigt att ha i åtanke här är att Lowes ideologiska definition till stor del rör rikstäckande medier. Dessutom i ett land, USA, där de stora ligorna och sporterna genomsyras av en helt annan form av kommersialism än i Sverige.
4.3.1 Lokal sportjournalistik
Boyle (2006, s.47) beskriver Skottlands huvudstad Glasgow på 1970-talet. Då existerade tre lokaltidningar med sportinnehåll som samtliga slogs om läsarna efter fotbollslagen Celtic och Rangers matcher. Om båda lagen vunnit sina respektive matcher kunde tidningarna vara slutsålda på bara någon timme. Men när tv och radio senare blev det primära nyhetsmediet för resultat och rapporter tappade tidningen i värde. Idag är det bara en av de tre tidningarna i Glasgow som fortfarande existerar. I stället har de förändrade tiderna tvingat lokaltidningar att fokusera mer på de riktigt lokala lagen. Ändå är sport, och har alltid varit, en viktig del i regionala och lokala tidningar i Storbritannien. Boyle betonar också hur viktigt det är för de lokala sportredaktionerna att värna om relationen med lokala sportföreningar.
Detta kan däremot också vara ett problem för den gemene sportjournalisten, framför allt på lokaltidningsnivå där journalisten har daglig kontakt med lokala sportklubbar.
Lowe (1999) skriver om objektiviteten och de svårigheter som uppstår genom
förhållandet källor/journalist. Flera sportreportrar i USA berättar för Lowe (1999) om att vikten av att ha trovärdiga källor inte ska underskattas. Samtidigt som källorna är en viktig del av nyhetsarbetet gäller det att inte förstöra sina kontakter med klubbarna och många gånger kan det innebära att klubbarna eller deras företrädare agerar mot
journalister.
Lowe redovisar några exempel i sin studie. En av de handlar om sportjournalisten Bobby Barnes som efter att ha skrivit en artikel där han satte betyg på ett lag, spelare för spelare, efter halva säsongen. Dagen efter var han hos klubben för klassiskt fältarbete när följande situation utspelade sig:
“when the players basically surrounded him in the dressing room and tried to
intimidate him, you know, somebody threw a great big container of water on him… He was pretty intimidated , because he was there all alone, basically the team and him.” (Lowe, 1999, s.83).
4.4 Teoretisk sammanfattning
Utifrån den teoretiska redogörelse som gjorts i detta kapitel kunde vi sammanfattningsvis fastslå dessa premisser för vår fortsatta studie:
intresse kan sportjournalistiken inte frånsäga sig sitt ansvarstagande mot samhället. Detta är den premiss som fastslår att det är av intresse för
journalistiken att granska dess framställning av, i detta fallet, fotbollsdomaren och dess domslut.
- Sportjournalistikens representationer av fotbollsdomaren blir bas för den syn på fotbollsdomare som florerar i den offentliga sfären och hos medborgarna i samhället. På så sätt står sportjournalistiken till svars för domarens auktoritet i de fall domaren inte får komma till tals. Utifrån denna premiss vill vi granska hur den representationen ser ut i den lokala sportjournalistikens skildringar av domaren. Detta genom att studera på vilka sätt domarrollens auktoritet
förmedlas och vilken vikt domaren ges i fotbollsmatcher.
- Utifrån tidigare forskning känner sportjournalisten att det existerar ett socialt ansvar i sin profession, även om denne inte alltid får friheten att rapportera utifrån dennes egna arbetsideal. Denna premiss är även den kopplad till sportjournalistikens kollektiva ansvar mot fotbollsdomaren.
5 Metod och material
I följande del redogör vi för den kvantitativa metod vi använde oss av i studien. Vi presenterar det frågebatteri vi utformade utifrån vår frågeställning och även urvalsprocessen för att ta fram de enheter vi ville granska.
5.1 Kvantitativ innehållsanalys som metod
I vår studie kommer vi använda oss av en kvantitativ innehållsanalys. Det är en metod som passar utmärkt när det kommer till att analysera en större mängd material (Nilsson, 2010). Det viktiga i en kvantitativ innehållsanalys är att ha ett systematiskt och ett på förhand bestämt upplägg för att på så sätt kunna dra slutsatser av de resultat man får. Det handlar om att översätta forskningsfrågorna till variabler som man sedan kan mäta i innehållet, dvs operationalisera.
Nilsson (2010) redovisar fyra grundläggande begrepp för att beskriva den kvantitativa innehållsanalysen: objektivitet, systematik, kvantitet och manifest. Objektivitet betyder i det här fallet att analysen av innehållet ska vara oberoende av den forskare som utför den. Olika forskare ska kunna göra om analysen med samma resultat. Systematik
handlar om tydlighet. Vi måste på förhand definiera hur vi ska gå tillväga med analysen. Kvantitet innebär att variablerna ska kunna mätas i mängd och via resultat av dessa ska det sedan gå att fastställa statistiska samband. Manifest handlar om att begränsa
analysen till det som går att utläsa ur texterna, det vill säga utforma variablerna och anvisningarna så tydliga som möjligt för att minimera subjektiva tolkningar av innehållet.
Fyra begrepp som tar utgångspunkt i Berelsons (1971) beskrivning av metoden. Enligt Berelson är den ett forskningsredskap för det objektiva, systematiska och kvantitativa beskrivandet av manifest kommunikationsinnehåll.
5.2 Kodschemat
I följande del kommer vi att presentera det kodschema som vi använde oss utav för vår studie. Kodschemat byggdes upp utifrån de delfrågor som vi presenterade i
Innan vi gav oss in på delfrågorna och frågebatteriet som sådant fanns det dock vissa premisser som gällde för samtliga frågor. Bland annat valde vi att se på domare som inte bara huvuddomare, utan även assisterande domare, linjedomare, fjärdedomare eller den mer moderna och lyxigare företeelsen målområdesdomare. Med andra ord när vi skriver domare, så syftar vi på alla dessa kategorier av rättskipare.
Vi valde också att göra en distinktion mellan domare och domslut. Domslut, syftar på den handling som domaren gör för att upprätthålla fotbollsmässig lag och ordning, medan domare, syftar på just domare. Däremot kan, som vi förklarar mer ingående framöver här i detta kapitel, domare och domslut i vissa frågor likställas, i och med att ett värderande av domaren eller ett värderande av ett domslut kan ske genom en
representantion av den andra. Med andra ord, kan uttrycket “domaren hade fel” syfta på ett domslut som var inkorrekt även om orden i sig syftar på domaren (mer om det senare i detta metodkapitel). Likväl har vi haft i åtanke att det finns en skillnad mellan att välja synliggöra den ena eller den andre.
5.2.1 Hur synliggörs domaren i texterna?
För att besvara denna fråga valde vi att studera två saker. Det ena domare och domslut och huruvida de över huvud taget förekom i texterna. Och om de förekom, var i texten? Här valde vi som tidigare nämnt att skilja på domare och domslut. När vi analyserade utifrån frågan huruvida domare nämns så syftar vi på när ordet domare faktiskt förekommer i texten. Alternativt ett pronomen syftandes på domaren. Med domslut menas då både domarens handlingar i sig och även resultatet av handlingen.
På denna delfråga valde vi också att granska hur ofta domaren kommer till tals i texten och om denne nämns vid namn. Vi valde att skilja på när domaren kom till tals i direkta citat av just domaren, samt när domarens ord återgavs av en andra part, som kunde vara spelare, ledare eller till och med reporter.
5.2.2 Vilken auktoritet hos domaren samt betydelse av domaren förmedlar den lokala sportjournalistiken?
Detta ville vi granska genom den enkla frågan om hur domarens domslut värderas, där vi granskade huruvida domsluten beskrevs med korrekt, inkorrekt, ifrågasättande eller neutral tonalitet. I och med att domaren kan förekomma fler än en gång valde vi därför att ge separata frågor med variabelvärdena ja och nej till de fyra tonaliteterna. Dessutom också med en restkolumn om inga domslut förekom i texten.
Med ett korrekt domslut menas helt enkelt när domaren, genom en åsikt i reportertext eller citat, värderas ha bedömt en situation korrekt. Inkorrekt när domslutet benämns som felaktigt, och ifrågasatt helt enkelt när texten ger ett skimmer av att beslutet inte var hundraprocentigt korrekt. Detta, eller åtminstone korrekt kontra inkorrekt, kan vid en första anblick tyckas vara simpelt att kategorisera. Det är dock mycket snårigare än så i och med fotbollsjournalistikens breda ordförråd. Vi utgick1 från följande premisser i vår kodning:
Ett korrekt domslut förekommer i vår studie i tre situationer. För det första när domslutet beskrivs med någon form av rättfärdigande adjektiv. T.ex. korrekt, odiskutabel, solklar. Ska tilläggas att dessa adjektiv, för att domslutet ska värderas korrekt, måste vara direkt anslutna till domslutet som sådant. T.ex. ger meningen “Frisparken var solklar” ett korrekt domslut medan meningen “Det var solklar hands” kan innebära olika saker beroende på sammanhang. Om domaren har gett en straff eller frispark för handboll innebär adjektivet att domslutet var korrekt. Om domaren däremot t.ex. valde att låta spelet fortgå, skulle adjektivet solklar i denna bemärkelse innebära ett felaktigt domslut.
Ett annat scenario där vi bedömde domslutet som korrekt var när orsaken till domslutet beskrivs, och att den orsaken stämmer överens med fotbollens regelverk. T.ex.
rättfärdigar det också i sin tur hans domslut, i och med att domaren alltid bedöms på sina domslut. Och inte på t.ex. andra former av egenskaper som hårfärg, favoritmusik eller bollkänsla.
Ett inkorrekt domslut följer samma premisser som ett korrekt domslut fast tvärtom. Adjektiv som beskriver domslutet som inkorrekt gav logiskt nog ett inkorrekt domslut, t.ex. felaktig, feldömd, horribel, gräslig. Samma gäller också här om orsaken till beslutet beskrivs med viss tonalitet. T.ex. “Ronaldo filmar och domaren pekar på straffpunkten” eller “Ronaldo lägger sig och domaren pekar på straffpunkten”
kategoriserades som inkorrekta domslut. Även i kategori tre menade vi att en inkorrekt värdering av ett domslut förekom när domaren i sig nedvärderades. T.ex. om det stod “Domaren är inkompetent”, “Domaren gjorde en riktigt dålig insats” alternativt “Domaren borde skaffa glasögon”. Som ni kanske märkte så var det sista alternativet ett statement om domarens fysiska förmågor snarare än hans rättfärdighet. Däremot vet vi från egen erfarenhet att just synen är en egenskap som ofta ifrågasätts när spelare, ledare eller övriga vill kritisera domare. Därför väljer vi att plocka med alla på något sätt nedvärderande beskrivningar om domaren som individ.
Med ett ifrågasatt domslut menas när man genom ett adjektiv ställer sig frågande till huruvida domaren agerat korrekt eller ej. Uttryck som tveksam, billig, diskutabel och inte solklar gick alla in inom denna kategori.
Ett neutralt värderat domslut är helt enkelt ett domslut som inte får någon värdering i texten. Till exempel: “IFK fick en straff som Ronaldo förvaltade till 1–0.” eller “Ronaldo fick rött kort och IFK tvingades avsluta matchen med tio man”. I dessa exempel existerar domslutet, men värderas inte. Även: “Ronaldo knorrade in en frispark” eller “Ronaldo gjorde mål på straff” valde vi att klassificera som domslut, även om det egentligen endast är resultatet av domslutet som visar sig i texten, d.v.s. frisparken eller straffen.
de spelregler som finns. Trots vår mångåriga erfarenhet av fotbollstittande och fotbollsjournalistik så är det svårt att på rak arm räkna upp alla de olika former av domslut som en fotbollsdomare kan ta i en match då, som den svenske
förbundskaptenen Janne Andersson skulle ha uttryckt det, varje match har sitt eget liv. Några saker en domare mer eller mindre alltid utdelar i någon riktning i en match är en fast situation. I begreppet fast situation ingår frisparkar, straffar, hörnor och inkast, där de två förstnämnda döms mot det lag som enligt domaren brutit mot reglerna i någon form. De två sistnämnda, hörnor och inkast, ges när bollen passerar kort- eller sidlinjen. I och med att fasta situationer ger en extra stor möjlighet till mål (Lundin, 2016, s.137) är detta det kanske tydligaste sättet som domaren kan påverka matchresultatet, förutom då att döma mål, som i sig ofta kan bli en diskussionspunkt efter matchen. I och med att den svenska fotbollen inte har tagit till tekniska hjälpmedel likt målkameror, som man implementerat bland annat i världsmästerskapen och i engelska Premier League, förekommer fortfarande frågor om huruvida en boll passerat mållinjen eller inte. Något som då istället blir upp till domaren att avgöra.
En domare kan även påverka matchutgången genom att visa ut spelare genom att dela ut ett rött kort. Antingen direkt för en väldigt ojuste förseelse eller som resultat av två gula kort för något mildare ojustheter, eller varningar som de logiskt nog kallas.
För en linjedomare så är det genom offsideavvinkningar som denne kan göra mest skillnad i en match, då mål kan dömas bort i enlighet med offsideregeln.
Med alla dessa möjligheter till påverkan i åtanke valde vi att tolka varje enskild text för att se huruvida den totalt sett gav ett sken av domaren som en matchpåverkande figur. Oavsett om domsluten representerades vara korrekta, ifrågasatta, felaktiga eller neutrala. Vi bedömde här att om en matchförändrande situation med påverkan på matchresultatet föranleddes eller orsakades av resultatet av ett domslut så kategoriserade vi den artikeln som en artikel där domaren och domslutet var matchpåverkande. Med andra ord så räckte det till exempel med att ett av målen i en 4–0-seger gjordes i en tilltrasslad situation efter ett inkast för att vi skulle räkna den matchen och artikeln som en artikel där domaren fick en resultatpåverkande roll. Detta kan tyckas ganska ologiskt ur en rent fotbollsmässig ståndpunkt. Däremot ur forskningssynpunkt är det viktigt att belysa även de mer subtila representationerna av en domare som auktoritär.
5.2.3 Hur skiljer sig den lokala sportjournalistikens approach till domaren utifrån matchens kategori?
På denna fråga krävdes det inte lika tydliga instruktioner för kodningen, då vi studerade faktorer som rörde lagen inblandade i matchen snarare än texten i sig. Genom att koda egenskaper som division och huruvida det handlar om herr eller damfotboll, så kunde vi få siffror där vi skulle ha möjligheten att se ett samband mellan nivån av fotboll och skildringen av fotbollsdomaren. Vi valde även här att koda namnet på den tidning som artikeln förekom i, för att ge oss möjligheten att även analysera huruvida regionala skillnader i landet existerar. En analys som vi planerade i mån av tid och möjlighet. Även om vi tidigare använt variabelvärdet ‘0’ som icke-förekommande eller restkategori, valde vi i divisionskategorin att klassificera svensk elitfotboll, d.v.s. allsvenskan och superettan som 0. Detta då det underlättar för oss i vårt kodande om division I också får variabelvärdet 1, division II = 2, och så vidare.
5.3 Urvalsprocessen
Eftersom att vi i denna studie ville få en översikt över hela den svenska lokalpressens skildringar av fotbollsdomaren, så ville vi också ha ett brett spektra av analysenheter. Därav anledningen till att den kvantitativa innehållsanalysen var den mest lämpade metoden för vårt syfte.
5.3.1 Analysenheterna
För det första valde vi i vår studie att studera tidningsartiklar som analysenhet, där vi räknade antalet artiklar som innehåller en viss variabel. T.ex. om vi fick fram 72 Ja-svar på frågan huruvida en korrekt värdering av ett domslut förekom i texten, så behövde detta nödvändigtvis inte innebära att det var 72 separata tillfällen detta skedde.
matcher, även om de oftast uppfyllde 100-ordsgränsen. När vi väl hade en text som matchade kriterierna, tog vi enbart hänsyn till rubrik, ingress och brödtext. Vi valde alltså att INTE analysera text i faktarutor samt bildtexter. I matchtexter förekommer det väldigt ofta en ruta med resultat och målskyttar. Ibland står även varningar och
utvisningar samt domarens namn med i denna ruta. Dock har vi valt att helt ignorera denna faktaruteinramade statistik i vår studie av anledningen att vi ansåg att statistiken och resultatet hade blivit missvisande om vi inkluderat faktarutorna. Särskilt också då olika tidningar har olika regler för faktarutornas utformning. Totalt blev det efter vårt urval 971 texter/analysenheter som uppfyllde de kriterier vi satt upp och som vi analyserade i vår studie.
5.3.2 Mediearkivet och mer om urvalet
Även om det kanske hade varit mindre komplicerat för oss i vår urvalsprocess att välja ett fåtal tidningar och studera dem över en längre tid, så hade det inte gett en helt rättvis bild. Detta i och med att bevakningen till stor del påverkas av vilka lag man har inom bevakningsradien. Om vi till exempel valt att studera Kristianstadsbladet hade vi inte fått med resultat från herrallsvenskan eller elitettan för damer. Och om vi hade valt en annan tidning så hade det varit någon annan serie som inte lyckades komma med. Med detta i åtanke valde vi därför att göra ett urval över hela Sveriges matchtexter under två separata matchhelger.
Vi valde att hitta våra artiklar genom att söka i mediearkivet Retriever. Det är ett digitalt nyhetsarkiv som innehåller en majoritet av Sveriges tryckta dagstidningar, tidsskrifter och affärspress. I vår undersökning valde vi enbart att söka bland de tryckta
dagstidningarna, detta eftersom lokalfotbollsbevakning fortfarande är i första hand något för den tryckta tidningen. Oavsett om mediehuset arbetar utifrån den äldre
modellen med papperstidningen i första hand eller efter rena trafikmål på nätet, så visste vi från egen erfarenhet att matchtexterna från lokalfotbollen alltid har en plats i
tidningen.
(Tidningarnas telegrambyrå), valde vi exkludera alla artiklar som innehöll ordet TT. Detta gjorde vi genom att söka på artiklar där ordet “TT” inte förekom.
Vi valde två helger, en på våren och en på hösten, och kryssade i rutorna för prioriterad landsortspress, landsortspress och stadsdelspress. Vilket innebar att när vi sedan gjorde vår sökning i databasen, att vi fick med artiklar från alla tidningar inom denna ram, som var allt från större lokaltidningar som Nerikes Allehanda och Norrköpings Tidningar till storleksmässigt mindre aktörer som Lysekilsposten och Falköpings Tidning. Vi valde dessutom att lägga till Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och
Göteborgsposten, som i och med sin storlek inte ingick i ovanstående kategorier. Dock tyckte vi att dessa tidningar också skulle representeras då det är hela den svenska lokala sportjournalistiken vi ville granska, oavsett hur stor “lokalen” som bevakas är.
Med parametrar som landslagsuppehåll, säsongsupplägg och matchscheman i åtanke valde vi att göra våra sökningar på datumen 15-16 maj 2016 samt 18-19 september 2016. En annan anledning till att det blev just dessa datum var att de båda var helger, vilket är då den mesta av lokalfotbollen spelas. Från början var vår intention att endast se på måndagstidningarna då de flesta lokaltidningar inte ges ut på söndagar, men efter en initial sökning insåg vi att det var en hel del tidningar som också gavs ut på
söndagar. Så för att även få med dessa i beräkningen valde vi att analysera söndags- och måndagstidningar. Vi diskuterade även möjligheten att addera tisdagstidningar och lördagstidningar till vårt urval, för att på så sätt få med bland annat fredagsomgångar i de lägre divisionerna och måndagsmatcher i allsvenskan, men valde efter noga
övervägande att urvalet då hade blivit för stort sett till uppsatsens ram tidsmässigt. Vi valde dessutom att ha datum i just maj och september för att i så hög grad som möjligt inte riskera att vissa serier inte hade inletts alternativt redan spelats färdigt. Allt för att få ett så pass brett spektra av matcher och tidningar som möjligt.
Vi gjorde sedan ett urval från de texter som vi sökte fram och filtrerade bort de artiklar som vi inte ansåg matcha de kriterier för matchtexter som vi tidigare beskrivit.
5.4 Metodkritik
Det finns kritik mot den kvantitativa innehållsanalysen som metod. Bland annat har den kritiserats för att vara selektiv, det vill säga att forskaren väljer ut separata delar av innehållet och att helhetsperspektivet därmed går förlorat. Det finns också kritik mot metoden, främst från kvalitativa forskare, som menar att det inte går att gå på djupet och tolka innehållet i en kvantitativ analys (Nilsson, 2010).
Likt andra studier av kvantitativ natur tampades även vi i vår studie med liknande former av problem.
För att undvika selektivitet valde vi som sagt att analysera tidningar i hela landet. Dock bara under två separata helger, vilket också innebar att vissa tidningar eller delar av landet kunde framställas i en viss dager beroende på just de dagarnas händelser. Till exempel var det en match mellan Dalkurd och Degerfors i Superettan en av helgerna, där domaren bland annat glömde att visa ut en spelare som fått två gula kort. Händelser likt denna innebär i sin tur att domaren hamnar mer i fokus än i en match utan några händelser av kontroversiell natur. Dock hade det varit omöjligt för oss att analysera hela Sveriges sportjournalistik över ett ännu större tidsspektrum sett till de personal- och tidsresurser vi hade till vårt förfogande.
En annan svaghet finns i att vi valt att analysera sportjournalistikens gestaltningar av fotbollsdomaren utifrån antalet artiklar. Även om vi diskuterade att införa ett längdmått så valde vi att inte göra detta i slutändan. Något som också innebar att en artikel där tio av tio domslut värderades vara inkorrekta fick samma värde som en artikel där enbart ett domslut av tio bedömdes felaktigt. Denna brist var en brist vi hade i åtanke när vi valde hur vi skulle utforma vår studie. Däremot bedömde vi att det var ett bortfall vi
accepterade att ta för att på så sätt ha möjlighet att analysera ett så brett spektrum av enheter som möjligt. I och med att vi ville ge en bild av den svenska lokala
sportjournalistiken som en helhet ansåg vi att en kvalitativ och mer djupgående studie hade inneburit en ännu mer selektiv approach som inte hade kunnat säga något om helheten.
en effekt även på vår studie, då det i vissa fall var så många som fem olika tidningar som mer eller mindre publicerade samma artiklar. Västerviks-posten, Linköpings Tidning/Kinda-Posten och Vimmerby Tidning var tre tidningar som mer eller mindre publicerade samma material. Detta innebar också att vissa artiklar tog en större plats i studien genom att klassas som en analysenhet per tidning artikeln var publicerad i. Vi funderade på att plocka bort dessa former av dubbletter men valde i slutändan att inte göra detta. Av den anledning att vi granskade sportjournalistikens sociala ansvar och inte den enskilde sportjournalisten. Därav var det inte av vikt vilken penna eller signatur som ligger bakom texten, utan vad sportjournalistiksverige gemensamt har publicerat på sina sidor. Om samma text förekom i fem olika tidningar behövde det utifrån denna princip innebära att vi skulle klassa den texten som fem separata texter i studien. Västerviks-posten står bakom och ansvarar för det de publicerar på sina lokala
sportsidor. Detsamma med Vimmerby Tidning. Oavsett om det är exakt samma artiklar. Orsaken till att vi trots detta valde att exkludera artiklar av TT var i och med att det var just den lokala sportjournalistiken som vi hade som intresse att studera.
Totalt sett menade vi att valet att inte kvittera ut textdubbletter stärkte vår studies
validitet. Validiteten stärktes även av att vi valde ett brett spektra av analysenheter, samt att vi genom den kvantitativa metoden också kunde jämföra resultaten utifrån
parametrar som division och kön. Att kunna göra detta ansåg vi var viktigt för det syfte vi hade med studien, i och med att vi valde att titta på helheten snarare än individen. Naturligtvis finns detaljer, så som att gå på djupet hur domaren representeras, där en kvalitativ studie hade kunnat bidra med mer. Däremot ville vi som sagt skapa en grogrund för framtida studier, där absolut en kvalitativ approach hade kunnat vara passande. I vilken form man skulle kunna gå vidare från denna studie kommer vi diskutera mer utförligt i vår analysdel.
5.4.1 Reliabilitet och ett interkodarreliabilitetstest
med i sökningen. Dock hade det varit omöjligt för oss att gå igenom tidning för tidning för att dubbelkolla, så vårt urval fick helt enkelt utgå från mediearkivets sökfunktion. Vi bedömde att det trots ett visst bortfall var ett urval som gav en helhetsbild av landets sportjournalistik. Att ha arbetat igenom kodschemat och sökorden innan den riktiga kodningen tillförde väldigt mycket på reliabilitetskontot. Just kodschemat var oerhört viktigt att diskutera, testa och utvärdera noggrant i och med dess komplexa natur. Även om vi trots ett genomarbetat kodschema ibland råkade ut för vissa komplexa situationer under kodningen, så hade dessa situationer förekommit väldigt mer markant om vi inte hade lagt ner det förhandsarbetet som vi gjorde. I vårt interkodarreliabilitetstest
analyserade vi 50 enheter, där vår analys överenstämde till cirka 95 procent. Vi diskuterade och analyserade de felande fem procenten för att vara överens om tolkningarna inför den riktiga kodningen.
5.4.2 Ett för “bra” kodschema?
Något som vi dock funderade över efter avslutad kodning och beskådning av resultaten från denna var om vi möjligtvis hade gett för lite tolkningsföreträde i vår utformning av kodschemat. I och med att vi i så stor mån som möjligt ville göra ett kodschema med så pass stor reliabilitet som möjligt så valde vi medvetet att limitera möjligheten att tolka för kodaren i den mån det gick för att det inte skulle bli en fråga om godtycklighet. Detta förde dock med sig, precis som det till viss del kommer att visa sig i kommande resultat och analysdel, att det fanns en del statistik som gick förlorad. Från vår kodning mindes vi bland annat en text där en domare och hans beslut kritiseras från topp till tå av reporter, spelare och ledare, men där domare inte alls ficl komma till tals.
“Korrektvariabeln”, där en förklaring till domslutet likställdes med ett korrekt beslut, kunde även den bli missvisande, i och med att de inkorrekt värderade domsluten rakt igenom varit domslut som betecknats som just felaktiga. Sen är det värt att tillägga att den kvantitativa innehållsanalysen vi valde som metod har som uppgift att redogöra för kvantitativa skillnader och inte djupgående språkliga tolkningar av texterna. Även om det finns många frågor som ej besvarades i vår studie och en del information som vi gick miste om, så ansåg vi i efterhand att metoden vi valde gav siffror med hög reliabilitet i och med att godtyckligheten och tolkanden hade minimerats under
5.5 Forskningsetik
I resultaten av vår studie valde vi medvetet att varken namnge de som skrivit texterna samt vilka tidningar som genererat vilka resultat. I och med att vi analyserade endast två helger menade vi, i enlighet med det vi diskuterat i metodkritiken, att det skulle vara missvisande och orättvist att redogöra för varje tidning för sig i och med att varje tidning har bevakat olika matcher. Detta går inom Vetenskapsrådets (2011, s.68) riktlinjer för anonymitet, som menar att de enskilda individernas identitet inte är av intresse i studier som studerar en bestämd grupps variationer i inställning till ett visst ämne. Detta kan dock föra med sig problem som att forskningsuppgifterna blir svåra att kontrollera samt att en hel grupp kan diskrimineras genom publicering av
forskningsresultat utan att någon inblandad kan identifieras. Dock menar vi att resultaten i vår studie går att kontrollera om så önskas i och med att datumen för publicering offentliggörs. Samtidigt är det just som grupp vi vill granska
6 Resultat
I denna del av vår studie kommer vi att redogöra för de resultat vi fick fram genom vår kvantitativa innehållsanalys. Vi presenterar siffrorna uppdelade efter den delfråga som de förväntas bidra till att besvara.
6.1 Hur synliggörs domaren i texterna?
Under denna delfråga valde vi helt enkelt att granska hur ofta en domare eller ett
domslut förekom i matchtexter. Det är här oerhört viktigt att ännu en gång poängtera att den analysenhet vi valt att beskåda är artiklar och inte citat, meningar, tidningar eller något annat dylikt. Oavsett längd på artikeln är det alltså antal artiklar som sådana som behandlas i de tabeller som vi presenterar som helhet i tabellbilagan (bilaga A). Den distinktion som vi valde att göra mellan att nämna en fotbollsdomare och ett domslut gav som förväntat också en skillnad i tabell 1 samt 2 (se sida 28), där vi kunde se att domslut nämns i en betydligt större andel artiklar än vad domare gör. Denna markanta skillnad tror vi beror på att även resultatet av ett domslut ingår i den definition vi satt för att det ska gälla som ett “ja” i tabell 2. I och med att straffar, frisparkar, hörnor och inkast är företeelser som är så pass vanligt förekommande i fotbollen och dess språk, innebär det också att dessa uttryck används flitigt för att beskriva hur mål och situationer uppkommer under en match. Likväl är det av intresse att, och framförallt är det enligt dessa siffror tydligt, att representationer av domarens aktioner, handlingar och konsekvenserna av dessa får betydligt mer plats än representationer av domaren som individ.
Tabell 1. Andelen matchtexter fotbollsdomare
Tabell 2. Andelen matchtexter domslut
nämns i lokal sportjournalistik (procent). –––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Förekomst av domslut –––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Ja 45 Nej 55 Summa 100 –––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Antal artiklar 971
Var i texterna görs då dessa representationer? Om man enbart granskar de fall där domaren respektive domslutet förekommer (tabell 3 och 4, se sida 29), kan man se att det i båda fallen främst är genom reportern som domaren eller domslutet förekommer. I 71 procent av texterna nämner reportern domaren som person. När det kommer till domslut ligger siffran på 89 procent, vilket vi tror beror på den vanliga förekomsten av neutralt presenterade resultat av domslut. Däremot ser vi en skillnad åt motsatt håll procentuellt om vi granskar citat av tränare respektive spelare. Här ser vi att domaren nämns av tränaren i 35 procent av texterna där domaren förekommer. En spelare nämner domaren inom samma kategori i 19 procent, cirka en femtedel av texterna med
domarinnehåll. Samma statistik på domsluten ger istället 27 respektive elva procent.
Tabell 3. Andelen matchtexter där domare
Tabell 4. Andelen matchtexter där domslut
nämns av olika aktöreri lokal sportjournalistik (procentandelar). –––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Nämns av: –––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Reporter 89 Tränare 27 Spelare 11 –––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Antal artiklar 441 –––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Anm: Procenten är den totala andel texter domslut nämns, både enskilt och samtidigt som andra parter.
Värt att klargöra ytterligare angående tabell 3 och 4 är att alla dessa siffror gäller den andel artiklar där parten uttalat sig ensamt eller tillsammans med andra. En text kan ha haft både en tränare och en reporter som nämner domaren eller ett domslut. Likväl kan man utifrån dessa siffror fastslå att spelare, tränare och inblandade aktörer oftare uttalar sig om domaren som person än om domsluten och resultaten av dessa, samtidigt som reportern hellre fokuserar på domsluten. Även om det fortfarande är reportern som i båda fall står för majoriteten av synliggörandet av rättskiparen och domsluten, verkar det fortfarande som att ledare och spelare bidrar mer till synliggörandet av domaren än till synliggörande av domslutet och dess konsekvenser.
Tabell 5. Andelen matchtexter domaren kommer
till tals i lokal sportjournalistik (procent)
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Domarcitat:
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Domare förekommer inte 88
Nej (men förekommer i texten) 11
Indirekt (genom reporter, spelare, tränare eller övrig aktör) 1
Summa procent 100
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Antal artiklar 971
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Anm: Procenten rör andelen artiklar av analysenheterna.
Det visade sig också vara sällan som domaren namngavs enligt tabell 6 här nedan. Även om det ofta förekommer att domaren namnges i en faktaruta, så ingick detta som sagt inte i ramen för vår kodning. I fyra procent av texterna presenterades domaren med namn. Detta är cirka en tredjedel av de texter där domaren förekom. I de resterande två tredjedelarna beskrevs domaren endast med pronomen eller just ordet “domare”.
Tabell 6. Andelen matchtexter domaren namnges
i lokal sportjournalistik (procent).
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Domarnamn:
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Domare förekommer inte 88
Nej (men förekommer i texten) 8
Ja 4
Summa 100
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Antal artiklar 971
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Detta gjorde vi bland annat genom att undersöka hur fotbollsdomare och domslut
påverkar matchresultat, det vill säga hur ofta vi fann att domare eller domslut på ett eller annat sätt påverkade hur matchen slutade.
Tabell 7 (se sida 31) visar att av de artiklar vi kodat påverkar domaren eller domsluten matchresultaten i 36 procent av fallen, medan domaren eller domsluten inte har en påverkan i 64 procent av artiklarna. Värt att ha i åtanke när man studerar dessa siffror är, återigen, att det inom dessa 36 procent ingår en hel del texter där domsluten inte påverkat vilket lag som vinner eller förlorar. Däremot har ett domslut eller domaren påverkat resultattavlan på ett eller annat sätt.
Tabell 7. Andelen matchtexter som fotbollsdomare
och domslut påverkar matchresultatet i lokal sportjournalistik (procent). –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Påverkan på matchresultat: –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Ja 36 Nej 64 Summa 100 –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Antal artiklar 971
Ett annat sätt att ta reda på vilken påverkan domarna och domsluten har i matchtexterna var att granska var i texterna de förekom. Enligt tabell 8 (se sida 32) värderades
Tabell 8. Plats i artikeln där domare eller domslut förekommer först (procent). –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Förekomst av domare/domslut –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Förekommer inte 54 Rubrik 4 Ingress 4 Brödtext 38 Summa 100 –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Antal artiklar 971
Ett annat sätt att studera vilken auktoritet hos domaren som förmedlas var att ta reda på hur domsluten värderades i matchtexterna. För detta valde vi att undersöka i vilken mån korrekta domslut, inkorrekta domslut, ifrågasättande domslut och neutrala domslut förekom.
Noterbart är att de tre förstnämnda kategorierna fick nästintill likadana resultat (se tabell 9-11, sida 32-33). Avrundat så innehöll åtta procent av texterna korrekta, inkorrekta eller ifrågasättande domslut, 37 procent innehöll inte det och 55 procent av artiklarna innehöll inte något domslut över huvud taget.
Tabell 9. Andelen matchtexter med korrekt värderade
domslut i lokal sportjournalistik (procent)
Tabell 10. Andelen matchtexter med inkorrekt
värderade domslut i lokal sportjournalistik (procent) –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Inkorrekt värdering: –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Ja 8 Nej 37 Inga domslut 55 Summa procent 100 –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Antal artiklar 971
Tabell 11. Andelen matchtexter med ifrågasatta
domslut i lokal sportjournalistik (procent)
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Ifrågasättande värdering: –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Ja 8 Nej 37 Inga domslut 55 Summa procent 100 –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Antal artiklar 971
Däremot skiljde sig det markant när det kom till neutralt värderade domslut (se tabell 12).
Tabell 12. Andelen matchtexter med neutralt
I vår undersökning innehöll 37 procent av artiklarna neutralt värderade domslut, endast nio procent saknade neutralt värderade domslut medan 54 procent inte innehöll några domslut alls. Man ska dock komma ihåg att ett neutralt värderat domslut kan vara exempelvis en hörna eller en frispark, vilka sällan kan betecknas som korrekta, inkorrekta eller ifrågasatta.
Likväl går utifrån dessa siffror att konstatera att domslut framställs i neutral dager för det mesta i matchtexter.
6.3 Hur skiljer sig den lokala sportjournalistikens approach till
domaren utifrån matchens kategori?
För att besvara denna fråga applicerade vi de frekvenser vi tagit fram för de två första delfrågorna, men beskådade dem utifrån diverse parametrar, för att studera huruvida det förekom skillnader i rapporteringen. Det första vi granskade var skillnader mellan texter om herr- och damfotboll.
Vi ville ta reda på hur skillnaderna mellan könen var när det gällde förekomst av domare. Det visade sig att domaren förekom i fler texter på damsidan än på herr (se tabell 13).
Tabell 13. Andelen matchtexter som fotbollsdomare nämns
i lokal sportjournalistik efter kön (procent).
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Spelarkön:
Förekomst av domare: Herr Dam
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Ja 11 13 Nej 89 87 Summa 100 100 ––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Antal artiklar 726 245
Sett till domslut (se tabell 14) var det dock fler herrfotbollstexter där domslut förekom. Där fanns det dessutom en mer betydande skillnad på sju procentenheter. Här bör
noteras att antalet kodade texter om herrfotboll var betydligt fler och det kan naturligtvis ha påverkat resultatet.
Tabell 14. Andelen matchtexter som domslut nämns
i lokal sportjournalistik efter kön (procent).
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Spelarkön:
Förekomst av domslut: Herr Dam
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Ja 47 40 Nej 53 60 Summa 100 100 ––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––– Antal artiklar 726 245
Ännu större skillnad kunde man urskilja på statistiken över andelen texter där domaren eller ett domslut hade en påverkan på matchresultatet (se tabell 15). Här var skillnaden nio procentenheter mellan herr och damfotbollen, där 38 procent av herrfotbollstexterna hade en domare eller ett domslut som påverkade matchresultatet. Också här kan
naturligtvis mängden analyserade enheter ha en påverkan på det slutgiltliga resultatet.
Tabell 15. Andelen matchtexter som fotbollsdomare och
domslut påverkar matchresultatet i lokal sportjournalistik efter kön (procent) ––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
