Qvinno qulan
kamratstöd för mammor
på väg ut ur ett beroende
( (
Qvinnoqulan började som en liten, ideell mötesplats för kvinnor med beroende- bakgrund på Söder i Stockholm. Besökar- na började vidareutveckla verksamheten, och några av dem tog så småningom över som personal. Idag har de tagit fram en helt egen arbetsmodell som erbjuder ett starkt komplement till myndigheter- nas insatser för socialt utsatta mödrar – och deras barn. Nyckelorden är kamrats- kap, behov och helhet: på Qulan hjälps man åt att ”bygga liv”.
RFHL:s medlemsföreningar har startat kvinno- verksamheter, Qvinnoqulor, på flera orter i Sverige. Först ut var Qvinnoqulan i Stockholm, som öppnade för sju år sedan av RFHL:s Stock- holmsavdelning. Målgruppen var kvinnor med missbruk. Målet: att genom kamratstöd hjälpa varandra att komma ifrån missbruk eller bero- ende – på de deltagande kvinnornas villkor.
Snart stod det klart att många besökare var mammor. En del hade ännu vårdanden om sina barn. Andra hade i något skede förlorat den eller kom till möteslokalen för att få hjälp att inte tappa umgängesrätten. Det ställde särskilda krav på mottagandet. Det som från
På Qulan byggs liv
början var en liten pilotverksamhet i en källa- re på Söder i Stockholm har med åren – med deltagarnas idéer och behov som riktmärke – utvecklats till ett unikt arbetssätt att nå mödrar med beroende eller andra sociala problem, och indirekt deras barn.
Idag har all personal som arbetar på Qvin- noqulorna själva en bakgrund av beroende, eller som anhöri-
ga till personer med beroende- problem. Utgångs- punkten för verk- samheterna är varje Qvinnoqu- las unika erfar-
enheter och gruppsammansättning. Med det finns också en gemensam ideologi i Qvinnoqu- lornas arbetssätt. Den vill vi försöka beskriva i den här foldern, med Qvinnoqulan i Stockholm som exempel: de var ”pionjärerna”.
I intervjuerna som följer med foldern ger de deltagande kvinnorna sin bild av Stockholms- Qulan och vad den har betytt för dem. Det är bara genom deras berättelser som vi får hela bilden.
Det är besökarna som formar Qvinnoqulan, och som har gjort den till ett så viktigt komplement till vad myndigheterna kan erbjuda Stockholms mödrar i utanförskap och deras barn!
”Alla som arbetar på Qvinnoqulorna har en bakgrund
i beroende.”
( (
Qvinnoqulans arbetssätt
Qvinnoqulans verksamhet bygger helt på fri- villighet och de flesta av besökarna är kvinnor som just avslutat eller vill avsluta sitt använ- dande av droger eller andra beroendeskapande medel. Andra har nyss fått en diagnos som till exempel ADHD, och känner behov av stöd un- der tiden de ställs in på medicin. Ytterligare en grupp har en bakgrund av långvarig psykisk ohälsa eller har en allmänt betungande social situation som gör det svårt att orka med var- dagen.
Qvinnoqulan har inget program utan formar aktiviteterna helt efter besökarnas aktuella behov. Verksamhetsledarna på Qvinnoqulan i Stockholm har alla själva börjat som deltagare i verksamheten: Man är både personal och före
detta besökare, och i rollen som ledare vill man ab- solut undvika att uppfattas som be- handlare. ”Vi be- handlar ingen här!
Vi möter deltagar- na där de är just nu, och med det de har i bagag- et när de kommer in genom dörren”, samman- fattar en av de anställda.
Det är också vad deltagarna själva beskriv-
”Gemensamt för alla är behovet av stöd
i mycket som gäller barnen.”
( (
er som den viktigaste orsaken till att de valt att stanna på Qvinnoqulan. Det känns viktigt med den egna inflytandet över verksamheten, fokuset på att lösa vardagens problem och att inte känna sig dömd av personalen eller någon annan i gruppen.
Den stora merparten av deltagarna har barn som de antingen själva har vårdnad om eller som är omhändertagna av de sociala myn- digheterna. Inte sällan har man återfått vård- naden efter avslutat missbruk, men många har också valt att sluta med drogerna då de blivit gravida. Gemensamt för alla dessa mammor i olika stadier av mödraskapet är behovet av stöd och råd i mycket som gäller barnen.
Peer to peer
För att möta de här behoven har verksamhets- ledarna med tiden utvecklat en egen form av Peer to Peer-utbildning 1), som handlar både om möten med de enskilda besökarna och en lösningsfokuserad gruppverksamhet med ett försiktigt, informellt ledarskap.
I RFHL har man länge talat om denna prin- cip som Exemplets makt. Genom att verk- samhetsledarna delar med sig av egna erfar- enheter synliggörs möjligheter för deltagarna att förändra en komplicerad livssituation. Det här förhållningssättet kombineras med prak-
tisk ”verkstad”. Då läggs tyngdpunkten på råd- givning och hjälp att hitta konkreta lösningar på de – ofta akuta – problem som många besökare har när de först kommer till Qvinnoqulan.
Målet i varje enskilt fall är att möta den besökande kvinnan efter hennes aktuella be- hov, att informera och stötta i drogförebyggan- de syfte och att börja arbeta med föräldrarollen.
Erfarenheterna från Qvinnoqulans verksam- het är att såväl barn som föräldrar får ett bättre psykiskt mående efter deltagande i verksam- heten som Qvinnoqulan bedriver.
1 Peer refererar till någon som har en jämbördig position till den andra eller som tillhör samma samhälleliga/sociala grupp (UN- AIDS 1999) *). I svenska språket saknas motsvarande etablerade begrepp men översättningar som ”jämlike till jämlike”, ”lika lär lika” eller ”kamratutbildning” används.
En vanlig utgångspunkt för peer education är att man an- vänder deltagare inom en grupp för att förändra kunskap eller beteenden hos andra medlemmar i gruppen (UNAIDS 1999).
Det bör åtminstone finnas viktiga likheter vad gäller t ex livs- situation, erfarenheter, bekymmer och intressen mellan de som utbildar och de som deltar i utbildningen. En rad olika fördelar med peer education har framhållits, inte minst när det handlar om att utbilda personer vilka ägnar sig åt stigmatiserande eller illegala aktiviteter.
(Torkel Richert, ”Hiv- och hepatitprevention på institution”, Malmö Högskola 2011)
*) http://data.unaids.org/publications/IRC-pub01/jc291-peer- educ_en.pdf (UNAIDS)
Mammornas bild av Qvinnoqulan – ett stöd till utveckling
Tio besökande kvinnor djupintervjuas i ett material som bifogas denna folder och finns att läsa på webben*. Här beskriver mammorna sina upplevelser av verksamheten, men berättar också om sin egen uppväxt, sin väg in i och ut ur ett beroende och om relationen till sina barn.
Kvinnorna framhåller kvaliteterna i verksam- heten på ett antal återkommande punkter:
n Verksamheten känns personlig, fri från
”myndighetstänk”.
n Man känner igen sig i personalen.
n Aktuella behov styr, inte scheman eller fär- digdesignade insatser.
n Qulan blir ett vardagsrum där man bygger upp ett nytt nätverk och ett systerskap.
n Man får verktyg att ändra sitt liv: hjälp och stöd i praktiska frågor, som rättegångar, bostad, sysselsättning, möten med myndigheter och hälso- och sjukvård.
n Man får jobba med sin roll som mamma, uti- från sina och barnens behov.
n Man får ansvar genom att man är med och utvecklar verksamheten på Qulan och erbjuds delaktighet i föreningslivet.
n Det blir personliga relationer mellan person- al och deltagare.
Kvinnorna beskriver hur de fått metoder och stöd att bryta med sitt tidigare sätt att leva, det gäller inte bara alkohol och droger, utan också andra de- struktiva livssit- uationer. Mam- morna beskriver också en annan syn på föräldraskapet, och en större medveten- het om att stärka barnens självkänsla och und- vika onödiga konflikter.
Intervjuerna ger intryck av att Qulan lever upp till sitt motto: ”Vi skapar inga behov, vi fyl- ler behov.”
*) Intevjuerna med mammorna och mer om Qvinnoqulans verk- samhet finns att läsa på RFHL Riks hemsida under fliken Social- politik/QQ–Föräldrastöd.
”Det blir personliga relationer mellan
personal och deltagare.”
( (
Målgruppens behov kommer alltid först
Annika, som arbetar på Qvinnoqulan i Stockholm, berättar om styrkan i att även personalen har bakgrund i missbruk:
”De kvinnor som använder sig av Qvinnoqulan upplever att det forum för samtal som Qvinnoqulan erbjuder ger större möjligheter för kon- struktiva, öppna diskussion- er om mammarollen och barnens situation, än vad de
upplever i kontakt med olika myndigheter. Inte sällan har man själv en problematisk uppväxt och många känner att de har brister i kunskap- en om hur de ska hantera sina barn.
En annan faktor är att missbrukande föräldrar har svårt att känna sig välkomna till, och bekväma med samhällets verksamheter för föräldrar på grund av den stigmatisering som det innebär att vara missbrukande förälder.
Rädsla för att barnen ska tas om hand av sociala myndigheter samt känslan av skuld och skam, är faktorer som bidrar till utanförskapet. Sam- tidigt finns det erfarenheter som visar att dessa
föräldrar kan leva upp till ett gott föräldraskap om de får rätt stöd och hjälp.
Detta har vi i Qvinnoqulans personal, som alla har egen bak- grund i missbruk eller andra socia- la problem, tagit fasta på när de ut- vecklat verksamheterna i såväl Stockholm som de andra städer Qvinnoqulor nu startats.”
”Mammorna kan leva upp till ett
gott föräldra- skap om de får
rätt stöd.”
( (
”Vi bygger liv här på Qvinnoqulan. Själva verksamheten kan ju se ut på ett helt an- nat sätt i en annan ort, utifrån de behov som kvinnor i olika delar av landet har.
Alla personer är unika, och deras behov också. Vi försöker helt enkelt möta dem som kommer hit där”, säger Therece Teir, verksamhetsledare, som här berättar om arbetsmetoderna.
Vår metod på Qvinnoqulan erbjuder en diametralt olik process för tillfrisknande än den som de i sjukvården och socialtjänsten etablerade behandlingsmetoderna in- nebär.
Det sätt vi jobbar på kan
kortfattat beskrivas som strukturerat kam- ratstöd, delvis i grupp, där vi är mentorer – ett slags mentorskap för föräldrar. Det har blivit en egenutvecklad form av Peer to Peer-utbild- ning, med inslag av KOMET-pedagogik när det gäller att arbeta med relationen mellan mam- morna och barnen. Två av verksamhetsledarna
Personalen: “Vi möter
kvinnorna där de är”
har KOMET-utbildning, och vi startar grupper för utbildning när behovet finns bland de som kommer till oss *).
Att bli mött som hel person
Qvinnoqulans besökare har ofta en multiprob- lematik när de kommer, och som de känner sig maktlösa i. Vår utgångspunkt är en helhetssyn:
vi vill möta kvinnorna som hela personer. Och vi utgår från nuläget för mammorna och deras barn, både praktiskt och känslomässigt.
Kvinnorna kommer till oss av vitt skilda skäl. En del för att få struktur i en svårhanter- lig vardag eller gå en kurs i föräldraskap. Många behöver få hjälp att lösa vårdnadsfrågor eller boende, man behöver bisittare i möten med myndigheter och hjälp med överklagande av myndighetsärenden. Andra kommer förbi för att få ett trivsamt rum under en dag för sig själv eller tillsammans med sitt barn, eller bara ta en fika och prata om vardagliga ting eller för det som för stunden känns angeläget. Vi måste vara så behovsanpassade som möjligt.
I gruppen stöttar och speglar kvinnorna va- randra. Vi pratar mående och att struktur, att alla bitar får falla på plats. Vi pratar inte alls om droger och alkohol, det är en underordnad del av att på sikt få ett liv som man har kontroll över.
Just den delade erfarenheten är själva grunden
för att det vi gör ska vara framgångsrikt.
Qvinnoqulan beskrivs av besökarna som just det vi vill vara: ”användbara”. Många besökare håller också lång-
varig kontakt med oss efter att man slutat delta re- gelbundet. En del kommer förbi och hälsar på, med eller utan sina
barn. Och vi ser förändringarna i kvinnornas liv, och deras barns.
Att inte ”behandla” – en styrka
Vi vet att vår mötesplats är ett viktigt komple- ment till den missbruks- och beroendevård som bedrivs i landstingets och kommunernas regi i länet – inte minst när det gäller föräldras- kapet.
Vårt sätt att arbeta skiljer sig från hur man arbetar i de flesta fall inom sjukvården och so- cialtjänsten bland annat genom att:
n vi aldrig intar en ”behandlande” roll
n frivilligheten är central i alla möten – vi är in- gen myndighet
n vi frågar inte efter diagnoser
n vi understryker likheter i erfarenheter och
”Många håller långvarig kontakt
med oss efter att de slutat delta
regelbundet.”
( (
jämlikhet mellan personal och besökare
n våra samtal planeras inte, utan ska få upp- komma i det spon- tana mötet mel- lan kvinnorna och personalen med starkt fokus på gemensam, inte minst praktisk, problemlösning n vi alltid strävar efter ett holistiskt förhåll- ningssätt i mötet med deltagarna
n vi bygger personliga relationer mellan per- sonal och deltagare
n deltagarna är, de som vill, medskapande till verksamheten
n vi tänker i termer av ”praktisk empower- ment” – deltagarna väljer ibland även att vara aktiva i vår förenings styrelsearbete.
*) www.kometprogrammet.se.
”Våra samtal planeras inte, utan ska få upp-
komma i det spontana mötet.”
( (
Ett samarbetsprojekt mellan RFHL och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL
Sveriges Kommuner och Landsting arbetar med föräl- drastöd till gruppen föräldrar med missbruks- och beroen- deproblem genom projektet Kunskap till praktik. RFHL och Qvinnoqulan har under 2012-2014 ett samarbetsprojekt med SKL, för att delge sina erfarenheter av föräldrastöd i flera av sina verksamheter. Att utveckla samtalsmetod- er och stödfunktioner för gruppen mammor i missbruk är en viktig förutsättning för att ge verktyg till förbättrade relationer mellan föräldrar och barn. Relationen med de biologiska föräldrarna är en skyddsfaktor för barn i risk- miljöer där missbruk/beroende förekommer, men många barn i denna målgrupp saknar stadigvarande kontakt med sin föräldrar. SKL:s satsning på föräldrastöd pågår i hela landet (http://kunskaptillpraktik.skl.se/utvecklingsomra- den/foraldrastod).
Samarbetsavtalet 2012 har gällt RFHL:s Qvinnoqulor i Stockholm och Gävle. 2013 medverkar också Qvinnoqulan i Malmö. Qvinnoqulornas arbetsmetod för föräldrastöd ska under projektets tredje år spridas och börja användas i an- dra delar av landet.
Nästa år kommer vi tillbaka med beskrivning av Qvinno- qulorna i Gävle och Malmö.
