Antikvarisk förundersökning och preliminär konsekvensanalys

Antikvarisk förundersökning och preliminär konsekvensanalys

- Hyresgästanpassning av verkstadslokal 206 och del av maskinverkstad 202 med tillbyggnad. F.d. Atlas Copcos industriområde, Sickla, Nacka.

2005-04-13

LjungbergGruppen AB

INNEHÅLL

ANTIKVARISK FÖRUNDERSÖKNING 3

Förutsättningar 3

AB Atlas Diesels expansion 3

202 Maskinverkstad 1914 4

206 Sicklaverkens kontor 1914/1916 6 Sammantaget kulturhistoriskt värde 8

PRELIMINÄR KONSEKVENSANALYS 8

Planerade åtgärder 9

Åtgärder som skulle bidra till att återskapa förlorat

kulturhistoriskt värde 11

KÄLLOR 12

ANTIKVARISK

FÖRUNDERSÖKNING OCH PRELIMINÄR

KONSEKVENSANALYS

- Hyresgästanpassning av f.d. verkstads- lokal 206 b.v. och del av f.d. maskin- verkstad 202 med tillbyggnad. F.d. Atlas Copcos industriområde, Sickla, Nacka.

Stockholm 2005-04-13

genom

Urban Nilsson, byggnadsantikvarie Hannah Schill, byggnadsantikvarie

Beställare:

LjugbergGruppen AB Omslagsbild:

Tillbyggnad till hus 202. Källa:

Nacka lokalhistoriska arkiv.

Nyréns Arkitektkontor Nackagatan 4

Box 4709

116 92 Stockholm Tel. 08 698 43 00

ANTIKVARISK FÖRUNDERSÖKNING

FÖRUTSÄTTNINGAR

Denna förundersökning har föranletts av en stundande hyresgästanpassning av en f.d.

industrilokal i Sickla, Nacka. Förundersökning och antikvarisk egenkontroll är en del av byggherrens kontrollplan och fungerar som underlag vid bygglovprövning och i sam- band med bygganmälan (PBL 3:10 och 3:12). De ombyggnadsåtgärder som nu plane- ras (mars-april 2005) påverkar i olika grad flera byggnader i området.

Maskinverkstaden, vilken är en av de berörda byggnaderna, är en av de byggnader i området som har högst kulturhistorisk värdenivå enligt de klassificeringskartor som tagits fram i den antikvariska förundersökning som tidigare gjorts för hela området 1999-04-15 Atlas Copcos f.d. industriområde i Sickla, Nacka.

Rapporten är skriven utifrån preliminärhandlingar framtagna till och med 2005 04 05 och muntlig redovisning av projektet till samma datum.

Avgränsning

Interiört påverkas delar av maskinverkstaden och dess tillbyggnad från 1927 liksom den envåniga verkstadsbyggnad från 1914 som sparats i bottenvåningen av verkstads- kontoret från 1961. Exteriört påverkas samma byggnader men även de gaturum

fasaderna vetter mot.

Denna rapport begränsar sig interiört till bottenvåningen på hus 206 samt till de på bilden bredvid markerade delarna av hus 202. Exteriört behandlas dessa byggnader men även kontorsbyggnaden 206 i övrigt samt de gaturum som fasad-

förändringarna påverkar.

AB ATLAS DIESELS EXPANSION

Företagen Nya Atlas och Disels Motorer gick samman, etablerade gemensamt huvudkontor vid Brunkebergs torg men produktionen fortgick som tidigare dels på Atlasområdet i Vasastaden, dels i Sickla.

Atlas som grundats 1873 var ursprungligen inriktat på tillverkning av järnvägsmaterial och gjutgods medan Diesel var inriktat på tillverkning av dieselmotorer. Vid sekelskiftet 1900 blev tryckluftbaserade verktygsmaskiner och kompressorer viktiga produkter.

Tryckluften har sedan efter hand ökat i betydelse och större delen av företagets

202 206

Situationsplan Berört område inom byggnadskroppen markerat med grått.

Fasad mot norr, hus 202

produktion utgår numera från tryckluft. Motortillverkningen lades ned 1948 och efter några år ändrades företagets namn till Atlas Copco AB (Copco = Compagnie pneumatique commersielle).

202 MASKINVERKSTAD 1914

Den monumentala monteringshallen (201) tillbyggdes österut redan 1912 med ytterligare en stor, något lägre verkstadshall om fem långa fack.

I bearbetningshallen (202)arbetade man med dieselmotorerna. I varje fack fanns en travers på traversbana vilka idag till större delen avlägsnats. Efter motortillverkningens nedläggning 1948 började lokalerna att användas för annan produktion.

Ursprunglig utformning

Hus 202 är främst att betrakta som en tillbyggnad, en förlängning av 201 åt öster. Hus 201:s flacka taklutning togs upp och drogs ut över tillbyggnaden. På den stora takytan byggdes 11 lanterniner som gick vinkelrätt mot fackens riktning och gav dagsljus till byggnadens djupa inre.

Trots de båda byggnadernas likhet och relativa samtidighet finns det dock avsevärda skillnader mellan dem. Byggnadens stomme är av stål och betydligt slankare än

201:ans kraftiga betongstomme. 202: ans tegelmurar är bärande och för detta ändamål försedda med strävpelare. Pelarstommen är av nitade järnpelare samtidigt som

tegelmurarna i detta fall är bärande.

Exteriör

Byggnaderna har trots olika konstruktionslösningar en enhetlig fasadarkitektur dels genom tegelfasader med höga stickbågiga fönster, dels genom kontreforer som markerar facken och pelarradernas lägen. Den profilerade taklisten är murad av tegel.

Fönsteröppningarna har stickbågiga valv med karm och bågar av trä. Den ursprungliga östfasaden rymde samma slags fönsterpartier plus en hög och bred stickbågig port- öppning genom vilken ett stickspår från järnvägen gick in i byggnaden.

Mot nordfasaden utanför vilken ytterligare ett stickspår av Saltsjöbanan gick, ligger marknivån något högre, varför fönsterpartiernas bröstningshöjd nästan tar mark, i vissa av dessa partier finns därför fönsterdörrar.

Det väldiga, mot öster svagt sluttande taket, utmärktes av de långa sadelformade glas- lanterniner som krävdes för att ge verkstadshallarna dagsljus. Lanterninerna hade en järn- eller stålstomme.

Interiör

Även denna byggnad rymmer stora hallar som består av fem parallella fack varav ett ursprungligen var entresolerat i södra delen och rymde omklädningsrum nertill och verkstadskontor en trappa upp.

Konstruktion

Byggnadens grundläggning är av armerad betong, ytterväggarna av bärande

tegelmurverk och en pelarstomme av stål. Pelarna bär dels taket, dels traversbanorna.

Ytterväggarnas pelare utformades som kontreforer. Yttermurar och inre mellanväggar är murade av högbränt tegel. Med denna konstruktionstyp återgår man till en

Den överbyggda gården tagen mot norr, här betydligt längre än idag.

Äldre foto. Källa: Nacka lokalhistoriska arkiv.

konstruktionsprincip som användes för den första verkstaden (204) d v s bärande tegelmurverk samt pelarstomme och takkonstruktion av stål.

Ändrad utformning

Omkring 1927 förlängdes 202 med ytterligare ett fack åt öster.

En åtgärd som innebar att gården eller gatan mellan 202 och 206/203 överbryggades med ett tak på en stomme enligt ett eget system. Det är i sam- band med detta som de forna fasadernas fönster och fönster- bröstningar i har avlägsnats.

Den 1927 tillbyggda länken rymde en stor traversbana och takkonstruktion av betong på vilken nedåtvända lanterniner med både ytter och innerglas satt monterade.

Förändringar

- 1927 tillbyggdes 202 med ytterligare ett något bredare fack mot öster (se ovan Ändrad utformning). Utvidgningen kunde ske genom att den långsmala gården eller gatan överbyggdes.

- Lanterninerna har avlägsnats i samband med att taktäckningen bytts.

Taköppningarna finns dock kvar.

- Lanterninernas stomme finns kvar på tillbyggnaden från 1927. Glaset har avlägsnats och ersatts med plåt.

- Stommens stålpelare har i sen tid klätts in med ett skivmaterial, sannolikt av brandskyddsskäl.

- Den södra delen av den överbyggda gården revs för att ge plats åt byggnaden ångpannan.

Kulturhistoriska kvaliteter

Bearbetningshallen eller hus 202 var under lång tid en del av industriområdets

viktigaste fabriksbyggnad och därmed del av den, ur arkitektonisk synvinkel, viktigaste byggnaden vid Marcusplatsen.

Byggnaden speglar främst den motorbyggande verkstadsindustri som bedrevs här från 1910 till 1948. Byggnadens inre har ännu karaktär av till varandra länkade verkstads- hallar med nitade stålpelarrader där dock lanterninernas ljusintag och traverserna med stålbanor saknas. I de fall verkstadskaraktären byggts bort är denna möjlig att åter- skapa.

Exteriör:

- Byggnadens volym.

- Tak med igensatta öppningar för lanterniner.

- Den regelbundna tegelfasaden artikulerad av kontreforer.

- Fönsteröppningar med stickbågiga valv och ursprungliga karmar och bågar i trä med glas.

Interiör:

- Planlösning med stora fria ytor och stora rumsvolymer.

- Öppningar för lanterniner, i det östligaste facket även lanterninens stomme (i dag täckta).

- Travers och traversbana i det östligaste facket

- Väggarnas tegelmurning, urskiljbar under den målade ytan.

Konstruktion:

- Grundläggning av betong.

- Stomme av bärande tegelmurverk och nitade stålpelare (stålpelarna är idag inklädda)

- Takkonstruktion av armerad betong och taklanterniner av stål och glas.

- Upplag för traversbana i betong.

Byggnadens kulturhistoriska värde är främst av arkitektonisk, byggnadsteknikhistorisk och industrihistorisk art.

206 SICKLAVERKENS KONTOR 1914/ 1961

1961 byggdes Sicklaverkens kontorsbyggnad efter ritningar från Karl G H Karlssons ingenjörs- och arkitektbyrå, Bromma. Byggnadens formspråk överensstämmer väl med det av samma arkitektkontor, ett par år tidigare, ritade huvudkontoret. Förutsättningar- na var speciella eftersom man beslöt att som bottenvåning i den nya byggnaden spara den gamla envåniga verkstadslängan från 1914 vilket har medfört att byggnaden har byggnadstekniska och kulturhistoriska egenskaper som den annars skulle ha saknat.

Ursprunglig funktion

Den ursprungligen envåniga byggnad 206 rymde något slags verkstadsverksamhet.

Även efter ombyggnaden rymde denna del troligen verkstadslokaler.

Hus 206 rymde kontor för Sicklaverket som växt ur sina gamla lokaler i hus 203.

Ursprunglig utformning

En mindre verkstadsbyggnad om sju fack med vanligt sadeltak och längsgående lanternin byggdes 1914 eller något tidigare. Byggnaden var murad av tegel med stickbågiga fönsterpartier och hade sannolikt en takkonstruktion av stålfackverk.

Den östra fasaden med den äldre verkstads- byggnaden synlig.

Kontorsbyggnaden från 1961. Bilden tagen över det nordöstra hörnet.

Ändrad utformning

Redan på 1930-talet ändrades byggnaden genom att den ursprungliga

takkonstruktionen byttes mot en platt takkonstruktion, en förvandling som flera byggnader genomgick som en följd av en allmän moderniseringsiver på företaget.

Den ursprungliga envåniga byggnaden förvandlades fullständigt 1961 då ett modernt sexvånigt kontorshus byggdes över det ursprungliga huset. Betongstommen göts något bredare än det ursprungliga huset och den nya byggnaden ställdes på ett slags

betongben som tar mark i räta rader strax utanför den ursprungliga fasaden. Till förutsättningarna hörde även det faktum att det nya hus 206 uppfördes som en

tillbyggnad till hus 202. Detta ledde bla till att fasaden väster ut i våningen 1 trappa upp fick små högt och djupt sittande fönster pga taklinjens höga höjd i hus 202.

Bland det ritningsmaterial som finns arkiverat på Atlas Copco finns ett bygglovsmaterial över hus 206 i ett tidigt skede (1961 01 27). Arkitekten Karl Karlsson har här i ett följebrev formulerat sina tankar kring vad han vill med kontorsbyggnaden.

“Till denna byggnad, som är placerad inom och ovan andra byggnadskroppar, har jag skissat ett otal fasader innan jag fastnat för den slutligen föreliggande. Densamma anser jag vara tillräckligt kärv och strikt för att falla in i sin miljö inom området. Här gäller också att inte på något sätt konkurrera med huvudkontorets dominans. Materialet är rött tegel inramat i betongpelare.“

Exteriör

I övrigt är hus 206 ett, för det slutande 50-talet och det tidiga 60-talet, typiskt och gediget byggt kontorshus. Fasadgestaltningen bygger på principen stående enlufts- fönster i tegelklädda ytterväggar som står i kontrast till de båda nedre våningarnas ljust målade fältindelning, ljusa hörnmarkeringar och det ljusa bandet strax under taklisten.

Indelningen består av den i fasaden exponerade betongstommen. De två nedre våningarna är indelade i fält där bottenvåningen har ett helt avvikande uttryck med det gamla tegelmurverket, de större stickbågiga fönsterpartierna, den murade takfoten etc.

De moderna fasaderna har stående, regelbundet placerade enluftsfönster,

utfackningsväggar klädda dels med liggande löpsidor över och under fönstren, dels med stående löpsidor mellan fönstren.

De ursprungliga ritningarna visar att man tidigare tänkt sig att fältindelningens vertikaler skulle dras ända upp till taklinjen dvs i ett slags släktskap med de äldre byggnadernas fasadgestaltning.

Interiör

Bottenvåningens rymmer två tidsskikt - dels den gamla verkstadsbyggnaden dels den nya pelarstommen.

Konstruktion

Byggnaden har en betongstomme med utfackningsväggar av tegel. Bottenvåningens bärande tegelmurverk bär ett fd takbjälklag med stomme av stålbalkar.

Förändringar

Byggnadens ursprungliga kvaliteter är till stor del bevarade både exteriört och interiört.

- Utrymningstrappans transparenta hinna av konstruktionsglas har, troligen på

1980-talet, klätts med isolering och ett plåtmaterial. Konstruktionsglaset finns dock kvar under det nya skiktet.

Kulturhistoriska kvaliteter

Kontorsmiljön har trots modifieringar bevarat en anda av tidig 1960-tal, en strängt utformad och gedigen modernism

Tegelfasaderna med regelbunden fönsterplacering rymmer, genom den bevarade äldre byggnaden en bottenvåning, en oväntad irrationalitet som gör byggnaden kulturhisto- riskt mer intressant än om den varit en utpräglad 1960-talsprodukt.

Exteriör:

- Byggnadens volym och dess höjd ger en kontrastverkan mot de lägre verkstadshallarna som breder ut sig på större ytor.

- Tegelfasaderna.

- Bottenvåningens bärande murverk - Den putsade betongstommen

- Fönsteröppningar, regelbundet placerade, med stickbågiga valv, bröstningar och ursprungliga karmar och bågar i trä med glas.

- Utrymningstrappa.

Interiör:

- Rumsvolymen

- Fönster åt norr i bottenvåning, vertikalt pivåhängda.

- Den före detta fasadens stickbågiga valvöppningar (idag igensatta) - Väggarnas tegelmurar, urskiljbara under den målade ytan.

Konstruktion:

- Stomme av bärande tegelmurverk i bottenvåning.

- Grundläggning av betong.

- Stomme av armerad betong.

Byggnadens kulturhistoriska värde består i dess arkitektoniska, byggnadsteknikhisto- riska och industrihistoriska kvaliteter.

SAMMANTAGET KULTURHISTORISKT VÄRDE

Ovan har de olika byggnadernas kulturhistoriska värde preciserats var för sig. Då dessa byggnader idag, med olika delar ingår i ett gemensamt ombyggnadsförslag bör de också kommenteras som enhet i den utsträckning som projektet omfattar.

Sammantaget kan sägas att den mot norr sammanhållna, repetitiva och miljöskapande fasaden är en mycket viktig exteriör kulturhistorisk kvalité. Den östra fasadens tydligt redovisade och samexisterande tidsskikt i form av verkstadslokalens fasad innanför verkstadskontorets betongstomme, bidrar till en förståelse för områdets additativa och dynamiska framväxt.

Interiört är det rumsvolymerna som i sig berättar något om de dimensioner som hante- rats i lokalerna. Till denna läsbarhet hör även traversen, traversbanan och dess upplag vilka tillsammans med rumsvolymerna är karaktärsskapande och ger en förståelse för rummets tidigare användning.

Även interiört är de olika tidsskikten möjliga att läsa. I synnerhet redovisnigen av de olika byggnadernas forna fasader respektive interiörer gör framväxten begriplig. Därför är de bärande murverken i de forna fasaderna respektive pelarstommen i interiören viktiga delar.

PRELIMINÄR KONSEKVENSANALYS

Utifrån ett antal preliminära ombyggnadspunkter, som presenterats, följer nedan kommentarer med avseende på hur åtgärderna inverkar på byggnadens

kulturhistoriska värde.

Kontorsbyggnaden från 1961 med sitt karaktäristiska ljusputsade motiv.

Delvis inklädd takfot och ventilationsdragning

PLANERADE ÅTGÄRDER

Åtgärd:

Mot den östra fasaden planeras en glasad utbyggnad för skyltning, som upptar ca två meter av gatumarken mellan hus 206 och 309, att uppföras. I samband med detta tillägg planeras även rivning av fönster och bröstningar.

Kommentar:

Då kontorsbyggnaden från 1961 har ett för fasaden karaktäristiskt motiv i form av en ljusputsad fältindelning, som tydligt redovisar betongstommen, är det viktigt att ett eventuellt skyltutrymme infogas på ett sätt som gör att detta motiv är fortsatt tydligt exteriört.

Bröstningar, fönster och fönsteröppningar är viktiga delar av byggnadens kulturhistoriska värde. Genom att söka bevara två, om möjligt tre, av bröstningarna och fönstren skulle bottenvåningens tegelmur teckna sig, även efter planerad ombyggnad, som fasad vilket är viktigt för läsbarheten och förståelsen av de övriga delarna av byggnaderna 202 och 206. En f.d.

muröppning för en gångdörr har i sen tid murats igen. Denna kan med fördel åter tas upp för att fungera som öppning i butiken.

Takfoten på bottenvåningen i hus 206 är delvis dold. Utformningen av den tillbyggda glasfasaden ska utföras med omsorg om denna detalj. I de fall befintliga håltagningar kan nyttjas för ny

ventilation är detta gott. I övrigt bör takfotens tegelmurning repareras.

Åtgärd:

Ett liknade skyltutrymme som sträcker sig över bottenvåningens samtliga fönsteröpp- ningar planeras även mot den norra fasaden på hus 206.

Kommentar:

Verkstadsbyggnadens långa fasad längs järnvägsgatan är ett viktigt kulturhistoriskt värde p.g.a. att Saltsjöbanans tidigare stickspår var en viktig förutsättning för hela områdets utveckling. Av den anledningen är det väsentligt att eventuella utbyggnader utmed denna sträckning hålls ned i omfattning och skala och utformas med omsorg.

206

Tänkta tillbyggnader i fasad

N

Igenmurade interiöra stickbågiga öppningar

De vertikalt pivåhängda fönstren bidrar både exteriört och interiört till det sakliga uttryck som arkitekten eftersträvat. På grund av fönstrens kvalitet är det viktigt att dessa, vid eventuellt byte, demonteras och sparas. Det är också av vikt att fönsteröppningarna och de låga bröstningarna i muren lämnas intakta för att ett eventuellt återmontage av fönstren skall vara möjligt.

Åtgärd:

Renovering av befintliga fönster i den norra fasaden i hus 202. I de två muröppningar där inlastning och utrymning inpassas nytillverkas de partier som är av trä. Bågar och/eller karmar kan komma att flyttas från de muröppningar som modifieras för att efter renovering återanvändas i de övriga fyra muröppningarna.

Den princip som tillämpats när det gäller byggnaden som helhet (201 och 202) tillämpas även här d.v.s. befintliga fönster i tillräckligt bra skick renoveras och där fönster saknas nytillverkas fönster i enlighet med ursprunglig utformning.

Kommentar:

De ursprungliga fönstren är en viktig del av byggnadens autenticitet. Nya fönster bör endast ersätta de ursprungliga där dessa inte går att renovera. Då fönstren, enligt uppgift, är i dåligt skick bör en statusbesiktning göras för att bestämma behovet av nytillverkning. Utrymningsdörrar och dörrar för inlastning till lager bör ej placeras i de ursprungliga fönsterpartier som renoveras utan i de som nytillverkas.

Åtgärd:

Placering av dörrparti för inlastning till lager i ett av de stickbågiga fönsteröppningarna i den norra fasaden.

Kommentar:

Vid utformningen av inlastningsdörrarna bör det ursprungliga fönsterpartiets rytm och indelning följas.

Interiör Åtgärd:

Hyresgästanpassningen av de tre lokalerna medför önskemål om att avlägsna delar av de mellanväggar som skiljer lokalerna åt liksom en del mellanväggar inom lokalerna.

Kommentar:

Ett återställande av de stickbågiga öppningar som idag är igenmurade återger byggnaden en del av sin ursprungliga karaktär och tydliggör utbyggnads- faserna och de olika byggnadsdelarnas inbördes förhållande.

Övriga lättmellanväggar kan tas bort i sin helhet då det medför att det ursprungliga rummets volymer återskapas. Genom detta återtas något av det förlorade kulturhistoriska värdet.

Väggarnas murverk är idag tydligt avläsbart då

väggarna är målade. Detta är en kvalitet som ska bibehållas varför tegelmurar ska målas, ej putsas, där de varit oputsade. I undantagsfall kan det bli nödvändigt att med hjälp av putsbruk reparera förstört murverk.

Brandutrymning i norra fasaden.

Det vore av intresse att undersöka ursprunglig färgsättning i syfte att använda det som kunskapsunderlag vid ny färgsättning.

ÅTGÄRDER SOM SKULLE BIDRA TILL ATT ÅTERSKAPA FÖRLORAT KULTURHISTORISKT VÄRDE

Punkterna nedan har inte en direkt koppling till det aktuella bygglovärendet och den aktuella bygganmälan. De ska ses som idéer till hur det kulturhistoriska värdet skulle kunna förstärkas nu och/eller på sikt.

- Att återställa det överljus lanterninerna i tillbyggnaden från 1927 gav skulle återge byggnaden en del av sin ursprungliga karaktär. Då både hål och bärkonstruktion för lanterninerna finns kvar torde detta vara möjligt.

- Den vägg som byggts mellan de bärande stålpelarna i hus 202 gör rummets ursprungliga struktur otydlig. Att flytta väggen så att stålpelarna blev fristående skulle tydliggöra det ursprungliga öppna rummet med återkommande rader av fristående stålpelare.

- De idag inklädda stålpelarna skulle kunna återges sin ursprungliga utformning genom att det isolermaterial som nu täcker dem togs bort och de istället målades med brandskyddsfärg vilket skulle bidra till autenticiteten i rummet.

- Brandutrymningen från hus 206 har, när den kommer ner på taket och fasaden till hus 202, en iögonfallande lösning. I det, ur kulturhistorisk synvinkel, viktiga fasadlivet mot norr är detta olyckligt och en annan lösning skulle kunna återge byggnaden en obruten fasad och ta bort en del av gaturummets baksides karaktär.

KÄLLOR

Ockulärbesiktning 2005 04 01

AtlasCopcos f.d. industriområde i Sickla, Nacka. Antikvarisk förundersökning 1999 04 14

Berörda fönster och öppningar i norrafasaden.