F. t SCHOLANDERS SKRIFTER.

Det här verket har digitaliserats i ett samarbete mellan Litteraturbanken och universitetsbiblioteken i Göteborg, Lund, Umeå och Uppsala.

Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den tolkade texten kan innehålla fel.

Därför bör du visuellt jämföra den tolkade texten med de scannade bilderna för att avgöra vad som är riktigt.

Om du anser dig ha upphovsrätt till detta material, ber vi dig vänligen kontakta Göteborgs universitetsbibliotek.

The digitisation of this work is a collaboration between The Literature Bank and the university libraries in Gothenburg, Lund, Umeå and Uppsala.

All printed text is OCR processed into machine readable text. This means that you can search the document and copy its text. Older documents with print in poor condition can be hard to process and may contain errors. Compare the interpreted text visually to the scanned image to determine what is correct.

If you believe you own the copyright to this work, please contact the Gothenburg University Library.

L B

Va/ ^fà-i

MUSIKBILAGA

TILL

F. t SCHOLANDERS SKRIFTER.

STOCKHOLM.

P. A. NO R R T E D T & R (") N E K R F Ö 11 LAG.

Pris 2 kr. 50 öro.

: v - ■

AF

F. W. SCHOLANDER.

(M U S I K B I L A G A.)

STOCKHOLM.

p. A. N O R S T R D T & SÖNERS FÖRLAG.

1NNERÂ.LL8FÔRTBCKMNG.

Den blödande rosen Knng Bregder .... ...

"“Trohet...

Från tcorstågen...

Gif akt!...

Bkjnts-Olle...

Missmod...

Förklaring

Trägen rinner...

Gammal folkmsa...

Berenata... ...

L’image...

Den trotsiga...

sid. 2.

» 4^

» 6^.

» 8.

» 10.

» 11^.

» 12^.

» 14^.

» 16^.

» 17^.

» 18.

» 19.

» 20^.

Dessa ballader oek nisor komponerades ursprungligen till guitarr oek blefuo utförda inom den trängsta räu- oek familjekrets. Det är endast på förnyade uppmaningar från flere kåll som man beslutit sig för att låta de anspråkslösa sångerna framträda inför allmänketen.

DEN BLODANDE ROSEN.

1862^.

Sånt]

Pianot

ÊÉ|Ê 5

r>.

? »/ N

gs ^{/ JJ-}

0

0 0

mdB_m ^-&■

aîTïkfÆi

p^i

AT, 1, f)VVt

£s w:0..0.. i

&

I=£=q?±

ç=f—-gfcq» (... j> J». - - j#- - - - #-^-1^—

»

*

#- - - - d=^~- - - Ui- -

ß—

J—

e? —I- - - - k““ —r-H^r—»v-»7- - - - Jt- - -

fBeiwtt j'öt.de Àlwxfi^A&yn-S-icÿïiil éSx^tanx^Sji clcvnô -t- dm /vlltmtaruL /wt C; ÎÏÏat

I

kancien.) dm/wi/ctAjuliCy det.ta ^o^nwmyàaliu^nvple^iani^jetXa a| cj/Wtl/, asc

H

Lu-ncpri/, det. ta jt>Paa/in; c) å 'dzijncjjié- l'irnw (tj.&c. ta aj- tj vaB,

s,

#ffülüü w mm wm

Skön jungfrun af riddaren löste i lek mång pant med sin rosendemund ; dä bleknade kungen och tänkte på svek att krossa den älskog i grund.

’Och hör I, herr Bengt, af ert huggvana svärd jag rönt månget lysande dåd,

pokalen jag nu er kredensar som gärd af furstelig huldhet och nåd.

Stolts Sigrid, den vänsta i tärnornas rad, må stånda med er under pell.

Att hemta min biktfar rid derför åstad, han skall eder signa i qväll.»

Med gullringen röd fäste riddarn sin skatt, och hon tog från harmen en ros;

den band hon med perlor vid brudgummens hatt, förr’n han drog i mörkret sin kos.

Men kungen på genvägar sände två män med armborst och skäktor af stål:

»Det gäller ert lif, om I kommen igen och ej hafven träffat ert mål.

Herr Bengt måste stupa likt vingskjuten falk och grafvas vid alträsket ned, -

ty han är i landet den argaste skalk, som någonsin gångare red.»

Och nattmännen lydde det skändliga ord, för mördarehand föll herr Bengt,

och lönligt han myllades neder i jord, hans ros blef i hjerteblod dränkt.

Men der tog den rot och sköt uppåt med fart ; ett järtecken himmelen gaf:

ty plantan spred väldiga törnen, som snart betäckte den skuldlöses graf.

Skön Sigrid begrät med mång tusende tår sin vän, som så plötsligt försvann,

och falskt qvidde kungen: »Ack, aldrig jag får en kämpe så dråplig som han.»

Fast fursten var misstänkt, han giljande bjöd åt ungmön sin hand och sin borg,

der gycklares harpolek stundeligt ljöd, ett hån för den tröstlösas sorg.

Och henne till ära der bröts mången lans i riddarspels glänsande prakt,

men kungen livar qväll tvang den sorgsna till dans, hon tvangs hvarje morgon på jagt.

Så redo de vilse en gång djupt i skog och kommo till alträsket hän,

der dimman sin svepduk kring stränderna drog, och korpar uppstämde sitt skrän.

»Fort, vändom, skön jungfru, ty döder mans stoft här bådas af mötande flägt.»

»Ack nej, stränge herre, så ljuft käns ett doft af rosor, dem sommaren väckt.»

»Skön Sigrid 1 i gryningens dunkel der står en vålnad, som isar min merg.» —

»O nej, jag blott skönjer bland törniga snår en blomma med oskuldens färg.»

Vred höjde då kungen sitt stålsmidda svärd och hastigt mot törnbusken red:

»Om än dina rötter nå skärseldens härd, jag fäller dig, spökgömma, ned!»

Knappt hugget dock hven ifrån blixtrande glaf, förr’n gripen blef hädarens arm

af törnenas slingor. Men rosen höggs af och flög till den sorgbundnas barm.

Skön Sigrid tog blomman i skälfvande hand, med skräck hon den kände igen:

ty q var satt kring stjelken det per Iprydda band, som hon hade gifvit sin vän.

Förtviflad hon kysste sin hugkomsts klenod, tungt föll på dess snöblad en tår,

då började rosen att drypa af blod så stridt som ur banedjupt sår.

»Nxi vet jag fullväl, att all verldenes väg han farit, min fästman så båld.

Mot dig ropar blodet, dn nidfurste! Säg, hvi stupade han för ditt våld?»

Så rödt hlödde rosen. Men bleknande gled skön Sigrid ur sadeln af gull,

och hjertat det brast, icke mera det led för älskogs och trofasthets skull.

Och dagen förgick. Det blef skumt, det blef natt, kring träsket, der kungen så vild

likt nätfångad nlf uti törnbojan satt, af brottet en gruselig bild.

Så fans han af dem, som sig gifvit på färd och sökt dagen ■ om, utan rast ;

de höggo med yxor, de höggo med svärd, men tornet höll fången dock fast.

Sist hemtades biktfadern. Lyckliga fynd, för nidingens eviga väl! -

Med ruelse fick han bekänna sin synd, med bön fick han rena sin själ.

Och vigvatten, rikligt i törnsnåret stänkt, befriade järteeknets slaf

och signade mullen, som höljde herr Bengt, så att lian fick ro i sin graf.

Der byggdes en kyrka till baneniansbot, och snart söngo klockornas ljud,

att riddarens grift tog högtidligt emot skön Sigrid, hans korade brud.

I grus ligga kyrka och graf länge se’n, dock undret från fordom består,

ty törnbusken gror bland ruinerna än och grönskar så fagert hvar vår.

Och än i dess blomskörd af purpur och snö man trohetens vårdtecken ser,

det får hvarje Törnvallasven af sin mö.

Men — rosorna blöda ej mer.

4^.

KUNG SVEGDER.

I860^.

Sång

Piano<

<3 _{v. 1. Plci}^f

fi «Ü» if* * • * r~ * ä p crr^---

•> t/ . • -

ptet

P > 1

e4=EE!—=■ • ... j ;-^=3

y j: j #

EgÉÉÉ

PPP

i> ii )

W ^<#-—#

(lw| Sv^W o _ >lp£-_ -itfc, -ted/ aenom <5<x£j o-cii

ü

w r~~,sr $ ^v-1—#

natt : cJcuy jwi/ti&z- n(Hj 0 Ee-a-'t CL&fyåvd üîiy yéSlrf/, S)

»j»iw

/Rcmiiot |a<( vid 4 o. P3 mené >fu4f !

£4

^ofi .^jp_ aa*-de- jP -len ocft

«* (É*

•——9-

£

-T"7 ^j-tt. *rr^

p p

f

s.

ty- y

jlå.n 'Idj.t (io pt .

Jwmt %* h _-MAM

11CU1 i wmr:.

rr\XJt

F= l : K # te v*

g-*-

£ö---0U?—« *---*---é-1 ■■ - —- 1 »/ r---« t ,

—^--- =p=

a! ! yxa, cw f

______________

lA tun ^- fet q,«. ^, i^O r.t l q.<

-V A, ---k~

I t* IT^{xvn, m litj.. St>te}

--- ...« --- 1--- -i—°---V ... -Æ-* . *r , V « J~i--: — ; -1 1------mm— ----^{- a} il ^ —• ■/ ^ir * i --- 1f--- 4----i *--- i * ! . ^..

K * -^ 4i- 4

'r i- * “Ej*— 5 # JS

4: -$ _{iV ' 9} ^ fl

s—w~---wr- —f r ^{0 0} i p -jg iir r ^W. -,---1#--- ---

. . .♦—L » y—P

\ J i—H^W---1 --- -tyr r ' T —/^---i •

v——-— ^« ---r

t

r

atl

I 5^4-

Och öster ut bar det med vilda språng i skogsdjup, fast stig ej fans,

der hördes blott ugglornas klagande sång, der glimmade irrbloss i dans.

Snart störtade springarn, men kungen drog- sitt breda slagsvärd och log:

»Dess bättre, nu banar en väg jag lätt : man Oden skall söka med stål.

Mitt mål

är den starkes rätt;

den segrar, som motstånd ej tål.»

Ett kummel stod hejdande vandrarns fart ; djerft välte han mossig sten.

Ur djupet förnam då den rastlöse snart en underbar sång oeli ett sken.

Der hamrade dvergar med konstfull flit och lockade: »Svegder, kom hit;

den gamle hor här; för din klara blick här Asgård, det. sökta, du ser, kom ner!”

Dårad kungen gick,

men — upp kom han aldrig mer.

ß.

TROHET.

Sang.

P i a n o .<

Con edpwàéionù .ù~~r~b a

186Î.

^ 1 OS \ s p „ f* O P

v.l. cte- - ()• to (kcxj voxt jxcm v-ox _ qe-n -J _ -ne* -l ta _ ta

mm

SE- - - » ^{/ é € -}S ₁I

1 ^2Z

î î ï J f -#-»---#i- -

^nnr i

r^-|J

m=$

v “

o .

>a-m-,

I

SU - <5 am ^ .fùt-acSe /at- _ ae-a,

f~ ^J&Z. % i i

w ttt<r -r -r*- î- ^{5 {}

%

■ÿ S

S ^{O -Gr}

m -m ^ i ±

dS ³U ■ J-* ' f

ofpo ti^ >a j'tdn i-ßepp-efc >tam : y \m~r~~V

îîî

(S _s

Ô aac*a ?, - a-vivi-ty

- [""-BB i——i- ■ f mif—

æ—t 4 —ë-~w-

$=4=&-t==S^ l l

=Ê

-&■

cilti v ►

Ë m

.^ttà-n. cie-x. OC - jatj å - lat- _ -v-äix _ c) at, ci_{« M C _ OCX}

hki&ifi i*t Vqirf . -.. T \ ---- ——f----

—

; ut» E— ■ - i- =£= ,■ i l

f-4^ ---é--- * 1 -f -- - - - ^{^} p. .

mete t ^M?c! 6,

(L.”

3^ttcu) aüwwvïd

il s m

&

K s

-6*

%

Ë É ÉIÉ1J ÉSÉi

sr

|:H>j^#f5ïll

É

CLÎ _i*i

m

rfrrr^=p^jT§

Ê

i

Inez gick öm ocli trogen, längtande till sin vän, frågade myrtenskogen :

»Kommer lian ej igen?

O, Guadalquivirs stränder, om snart ej hit lian länder, en graf af er

jag ber.»

Ann kom hidalgon åter, falskt hade hoppet blänkt.

Inez ej mera gråter, hon åt en ann’ sig skänkt.

O, Guadalquivirs stränder, sällan vid er det händer, att sorg och tro

der bo.

8^.

FRÅN KORSTÅGEN.

Melodien 1866) Orden 1875.

V ^IWIVO VMO

1. _ IW ^I

*7 ^■'r~ ■ tÈ./I É

77

Sov ! _{Xi cc .} vi tt , Kxo-[&j_ va- _ >1«. _ _ po/£-

---- #—

9 0

ZZI n~j~] ^m ^•/ Mi-

T

T

rr

r

a.

& .Vaju _ /(kX'.ie-in^ vaAAfü,

> Moder, saliga moder, Iijelp i helgonens namn, hjelp mig Jerusalem hinna, kläd mig i dufvohamn,

förrn’ solen går ned i heliga landet.»

Riddaren föll vid sin fana, innan stormningen slöt.

Snöhvit, förblödande dufva störtade till hans sköt.

Oeh solen gick ned i heliga laudet.

10,

GIF AKT!

1847.

Sång

iMip-c j iJ

^ 1 Vt 1. SRJcJjven Ran cpt- > t(|,vcv >o _ tea, $Vxi!yft o ed ■£ - - PaJl ätltan cmAcuj (T>.. r r O •• o ■, SJT 0 9 0 0 P - 9 ^■■ ! °

-. 2. Clino-t att väw» tt-n /r-a-jven ëPJ lum/ttteiWt t /lijatttite ■Vt K ,-i’a

■Vt oa

Pian

I P

p- p p ■yl-7l

c^tiujwtte lim h-'mmt motaï-t1.'. jViic 0 k'U n. c' jTi/.He; .'mc. !

¥

Jwmom jbå, üx-rn^e J

F ^{s-rH teF'P}

r

pgjÿ

k*4-J-

^j >

Pe|* _wrv, tXit _te-n. ,ea-; aPL _ taa at- j>tie _ _ ilot >må- !

il.

SKJUTSOLLE.

1880.

lufé oî - le ■xe-6 lé met) Axn-

Piano,

t-4\- - - 1- - - ----r--- r---0--- s---r t . -N-r- *1 .. ~ç=

ar—k—w--- 1 ---h---m prr7 ►----Ï--

---\i----h—Hrr a 1 .7 0ï C--- ß---«--- fi----é1—

W)—--- ---y---r---y—r—r J---Li--- U--- 1 d

na - 'too i'AV coj .-r-cd xn _ cpiLci c-n ^<?tl /skil-- fotluuli' -fi_W--- K---- ——ⁱ---;—- - ---bnz--- s- nr ”^ - j 4----

---w* [.■■■——... ---i ---£

Vn--- ---! ---fe --- a -U-5--- 2---

€ i 4 « » # 4

t--- -h—--- --- r ~M«---j--- ---

Jl, i---• i1 F z m--- 4 --- .

cr-fe---_—v ---

——

i

l---y---J 1 r~ -rf—_{* -+}

Tß

frF=l

fefe ^ -$= V— fe- < ⁱ

fr-

Jåi. Dort dt

1 rf f "»

w Öefi i

--- 4

en. at

—é1— - —

tn^lm éliatinn.Cx ma

—d i

■t ixäa _ d

^ .

?--- a ---

i feVT ... -'-‘ii " ... - "FÅ ... . ' ^ ii æ ---

)e7 l rf-i—*---²²

-©

’rf—■ rf« o •

J .

f ^{A* +}.—^{»i- —m ---- ,jm =sa=feta rf # —!} --- 2--- Jf—

\ )‘ L ■ k-m

-hr-=—^V"..lr ---# ---Yrm Ife Ife--- --- --- —---

-ft* ... * “ET1 VW- - * 9

I"5 L =i

-#

¥ » r ^{\>:\t :i► irf 1}

•i

-1L

£

»Säg, far du, hvi dingla de arme väl sâ ocli välla det knarrande ljudet?”

»De bofvarne» — svarade skjutsbonden dâ —

»de bröto mot sjunde Guds-budet.»

Oeli tio är efter en ann’ liten sven for vägen, klart upplyst af månen.

Då hängde i galgen två tjufvar igen:

det Skjuts-Olle var jemte sonen.

it,

MISSMOD.

Sång. §È "V

1

--(5

ri?.rf5

F iTP 'E^E

éo jwn IiA’-avv (W in-uj Harte* : ^fiaA^ iHa^tair jxrv-&<-X<XAV

0 fl

1

13.

-tl--- r4r-4--- — 1

7 K * -v 0 0 W. m ~ --- 1

Tzsrv -jg—•--- ⁷---- wr... u U Ft—

xv . u n n&--- n---n— j .. Il ^ ;... .at--- u--- y—

ïj r v r[— r - y~ ; y

w-rt. cyvt.rutj 1 1 q .fit _ ilc >|kvix _ 'hxevc, »5XEE fVtömn m-t-

r Vf

in'-, *wt - ! i - cpco

; XJ~ n K” Éf\--- 'I--- --- !--- HT*---- - *s3m- i---- ——r w » / -år- -, "•P ~T~ - --- ---- -j----Yf-%)--- -- m I gå

i rm-r-n---■] r ---v*- !

i—h-J--- i —m »■ . i. 9^m

)<D -0-

\

2

f~*---

! r n -U'... ~] . . ..

\ br— -v... --- a *

\ —vdz—* •--- --- ± n -

irphMj. J|J; 2 - '1 - |

Æ ^'tormnaA>rieé/é^.'^i ^_ t^ a 'îccriï>

Ä •

£•

□a: örz: ³³

Ö O f

Der ser jag dig leende äter, jag trycker din älskade liand, af svallande känslor jag gråter, de qval du mig gjort jag förlåter i drömmarnes saliga land.

Men gällheten hägrar ju bara och undflyr det verkligas strand Må vakande lifvet då fara, din älskling jag evigt vill vara i drömmarnes saliga land.

14

FÖRKLARING.

Sång.

Piano:

£c.—ÉL t

p

ii/O

-v. 1. ^fcui-^ey (lc£/li.vou)tia (5 a- ckx|I><

te

i¥

.*/...

3E

f

y ^V

3

f

*4— bj

r r=r

iS.

i§

îx'oét e-l ^{u (?} cia^-^u/fu^', tt|/ nutt /h-pï' _ 'fit' {-lit

Tror du, förnöjelse bringar ögat ocli munnen att le?

Nej, löjet döljer tårar, dem ingen bör få se.

Låt mig den visan då sjunga, som du mig lärde en gång.

Snart skall nog hjertat kallna;

då tystnar ock min sång.

16.

TRAGEN VINNER.

1867.

".i. WÈm du. jïoi-i/yfcv cjw1/. gm-, Jtuvî' clet- Ijiât.lleit j.iolf

Piano/

Svärtadt bief mitt rykte. - Till ditt hulda sköt

Andra gången sedan:

månen silfver göt, men jag var i nedan, då du kom, emedan nyss ;jag stjelpt med slädan ack, hvad du var söt.

du en annan tryckte, jag mig mördad tyckte, liåret af mig ryckte — du var grym, men söt.

ilins, hur se’n på balen stapplande — mitt nöt — jag med dig i salen föll, slet af dig själen och blef nästan galen, ty du var så söt.

Kal må hj essan blänka — dig ock sorg ej tröt — unga vi oss tänka nu, då du vill skänka mig din hand — som enka alltid lika söt.

GAMMAL FOLKVISA.

17.

1830.

! vam. ma/v o ¹

”Och inte så dör du på sotende säng, ej heller blir du slagen i krig;

men akta dig väl för de böljorna blå, att de icke förråda ditt lif.” —

”Och dör jag inte på sotende säng, och blir jag inte slagen i krig, nog aktar jag mig för de böljorna blå, att de icke förråda mitt lif.”

SERENATA.

Roma 1844.

Piano,

tom, _ eio it.

Milil sz

it tlio /Vvect

rvn <! i ie _ i i

sU ii

iptjti

■ffa«1

r/sxr:

19^.

■0 > ■ 0

6 t4.ii .lo. tttn io e taXXi- _ vo. ma- e motto cLi amo%i-n--ve'ï-l_ ta !

ggipi

i

m

P ^-&

ß 77 V IMAGE

1847.

-te - po -Ae Awe te paume tu, /cvtoÀA> Ptop le mon et _ _ ma ,

Piano.-

rrW —y "—PH --- 1*— —#----n---- #--- »7—^ ■M ^. h—N—s--- S-1--- ü-rr- <v y.—JJ# 1 ff*--- ff---- t—7 ^{T .} 9 *zL H N-—r æ * -,j—--- /

v v;.... * j s---H— —n----w,--- w--- wH— * .- Ll éL—y--- pL.

çj ^--- CO-&U4f;

_ miHW.

-A-4

—r pOUÆ

cetr-

■{ut monttet le mo-'ta,-oo, te tu- -ne >aié ce pue-e-'eét-en- - e-o .. -tte ton-

touA AU w^AA^mlMmÂ’mi- Anvti'è oi-m-ep, Aetéùtfc tou,-

/V/ t -aa» - —9i —

—ms--- r*n—-- H--- — . —_J r J _- * ^{J J} ..

vt?—in---î , i—*a -—--- ---- 1--- « ___ .

P

f —n vr “7X" * i JU *ù -

\—:----—&t--- i gL a -P

Jj> iéud AU -tevep do Ao io 0-011, _ fient,.

tou- _ iowtô ôccimet, Ae XoJwe tou-. iouto .

ÅO,

Sang.

CruitarrJ

DEN TROTSIGA.

ÖÅiupo moHviai^o.

4 4 l>1,2-, 3,4 & 6 v«A«ma.

F=^

1849

V-1. u)un - l,:n ! pu, p.ru. t,. It.p „ /ii p(Jt l'.t'i. tt!/)i r,.

l-ptp f—

) wupmc

'0ji=d=

i i :

)tv ut pa />m--tp t=d- - - b=^-~—

!=p£ 1

tu _ vJut _ -^0U1

j... .rf:. ...

- - - -r... J' p

1 4jx>. ©eß tUn>

g—^t=S=±r-^=

►- - - -0- - - ?_- - - 1■J- - - 4- - - 1---- - - - ---0—

' ]

CJS

$=-- r "T ^tî ^^

fion, juiit ocit ut tu _ -naï.nux- .fet, tpu, i

V f-

*

r _f r

42 r-...i 09. Ç t,- P !.. j^-ewa-n/ de ^{0'C^ d,o.} ©cil de-t-Mwtcjei- fwnjH'dt odi aï-^mO . ' V> „ ... oT7

1 'W.... I... é

0---- • ï

#--- #-

P r

^=&^=^=à=f—f, AiP |j> J) ^pj

ji|

to _ aet-ri«, Ißt- D i ät -tu tie JitLtu^cc Hott o-eli c)ö .

-j-8...

FINE.

j ^uft

f

r r ^{r r r}

21.

Ù ' Wtt.

Sång,

J w.jy.eFih, )}'u*/ „utù)et- /yl/%'(ii:Uj.<t-tn,e- ittv_ c> e-^min,liant), 0c^IxJmwdC'

). t * PP) J J”!" i 1 3 J j—i i 2

0-üitarr.(^SLi.| :» -t- v I ri^^" -I

;£ f ■ 1 ■ p -■* Tl^r3

. ^.. , i, , J> IJ -J J J ^

l^t/iTi nas- j.atj t>Üt v4J:iei'ixpLka. lij-, y3 toit{^iW l>otinÆti Vii £*>.«* T-O*

J-l'/l ^ î J

y3 tx>itj//-à a l>o;tin.et i Vu

2 ; /I ^ J ^ rfrrtr^

f ■ J) J> J MJ *=#

cie-t tki -niicj' 4aru> D tied i ^ jü . AÏk.a \u)-en. iiedit'u elim Juaij\ -v^6. t)Tar#

P*? J: rl ^ /I 3 «n i /I =

53^ ^z=35z

D.S.al Fine, $

»Som vårdag förvandlas till frostkylig natt, sä är ungersvennens ömhet snart förbytt, ocli den trohet, han lofvat och svurit sin skatt, är ett hjertelöst eko, som flytt.

Ja, friar än kejsaren sjelf i sin skrud, ger jag nej, hur ödmjukt han än bugar sig, hellre må jag i djupet med necken stå brud, om han kommer och törs spela för mig.»

Så sang hon förmätet, den trotsiga mön, der hon vaggade i bräcklig farkost fram;

plötsligt hördes en harpa då klinga ur sjön, och med skräck hon en stämma förnam.

Nu var det förbi med det trotsiga mod.

full af oro vände ungmön hem igen, och af fruktan för necken hon snarliga stod under pell, hand i hand med en sven.

^ IÖe>ntfl>tiotévruc k co^omponjenumcjtl ttil-v.5, ulmätiia- ,

På P. A. NORSTEDT & SÖNERS förlag

SIKIIR.IIEPTIEIR,

. AF,

F. W. SCHOLANDER.

FÖRSTA DELEN.

B ALLADE B. SMÅDIKTER. N 0 V E L L E R.

Pris inb. 7 kronor.

”DEN BLÖDANDE ROSEN”,

DIKTAD, RITAD OCII TONS ATT

AF

F. W. SCHOLANDER.

SJU TAFLOR I HEL10OR A V V R

(i)EiiAF EN MED NOTER).

I portfölj med litogr. omslag. Pris 20 kronor.

SCH ÖLAND ERS SAGOBOK. 1.

SAGOR BERÄTTADE OCII RITADE

AF

F. W. SCHOLANDER.

D E N H Å M N D L Y S T N E. F L Y G S M E I) E N.

I karton med litogr. omslag. Pris 2 kronor.