Linnéuniversitetet
Socialtjänstens arbete med våldsutsatta barn
- Socialsekreterares handlingsutrymme och anknytningens betydelse i arbete med barn som utsätts för våld i nära relation.
Författare: Veronika Zverinova Handledare: Anna Piasecka Examinator: Torbjörn Forkby Termin: HT20
Ämne: Socialt arbete Nivå: Grundnivå Kurskod: 2SA47E Antal ord: 14 201
Examensarbete
ABSTRACT
The social services' work with children exposed to violence - The social secretaries' room for maneuver and the significance of the attachment in work with children who are exposed to violence in close relationships.
The purpose of the study is to higlight the social services' perception of the scope for action a which a social secretary has based on the legislation and the use of child's attachment in assessments of possible family home placement, relocation or granting of voluntary contributions due to violence in close relationships. The study is of qualitative character and based on a hermeneutical approach, together with attachment and action space theory. Empirical data were obtained through semi-structured interviews. The results show that the child's attachment is important in work with abused children and that investigators and therapists need to take the child's connection into account in order to create security for the child.
This security creates better conditions for the child to be able to assimilate treatment efforts. Furthet, the results show that social workers feel that they have both large and small room for maneuver, particularly in relation to legislation and within the framework of the exercise of authority. While the social services need to comply with the legislation, there is also an opportunity for carrying out motivational work, not least within the framework of social work, in order to increase the possibility to meet childrens need for security, protection and safety.
The results indicate that efforts are primarily directed at the parents, both the biological and foster parents. The reason for this is that parents need to understand their own attachment pattern in order to understand the attachment pattern och the child. In order for the child to be able to assimilate efforts without guilt and loyalty conflict arising towards the parents, there is a need for creating security and stability in the home environment. The child needs the support of his parents to be able to dare to talk about his feelings and experiences at the same time as the parents need to gain more knowledge about the child's development and the consequences which the parents' actions can have for the child in adulthood.
Certainly, tje work with violence in close relationships is constantly evolving,Yet the field of social services still requires more knowledge about this type of
violence and its consequences. There is also a need for more knowledge about the work of social services and other social actors in general, as much as of the opportunities for support, almed for families where violence occurs.
Keywords Våld och barn, ”domestic violence”, ”child abuse”,
attachment, handlingsutrymme.
Förord
Jag vill tacka handledaren för all tid och konstruktiv kritik som du gett mig. Du har hjälpt och stöttat mig i att hitta nya idéer och komma på nya sätt att tänka när jag hade fastnat i egna resonemang. Du har uppmuntrat mig och gett positiv feedback på mina idéer och resonemang.
Jag vill tacka er som har valt att delta och vara en del av min studie, utan era erfarenheter och kunskaper hade jag inte kunnat få ett trovärdigt och verklighetsbaserat resultat. Jag är mycket tacksam och det har varit mycket givande att prata med er. Jag vill även ägna ett tack till opponenterna som har tagit sig tid att läsa och reflektera igenom mitt arbete för att ge positiv feedback men även konstruktiv kritik för att min studie ska vara så givande och användbar som möjligt.
Tack ska ni ha!
Växjö 2021-01-08 Veronika Zverinova
Innehållsförteckning
ABSTRACT ... 3
FÖRORD ... 5
1.INLEDNING ... 1
1.1 Problembakgrund ... 1
1.2 Problemformulering ... 5
1.3 Syfte ... 5
1.4 Frågeställningar ... 5
2. TIDIGARE FORSKNING ... 6
2.1 Våld i nära relation ... 6
2.2. Socialtjänstens arbete med våldsutsatta barn ... 7
3. TEORI ... 10
3.1.ANKNYTNINGSTEORI ... 10
3.2.HANDLINGSUTRYMME ... 13
4.METOD ... 14
4.1.VETENSKAPSTEORETISK ANSATS ... 14
4.2.DATAINSAMLINGSMETOD ... 15
4.2.1. Semistrukturerade intervjuer ... 15
4.2.2 Urvalsgrupp ... 16
4.2.3 Litteraturgenomgång ... 16
4.2.4. Informationssökning ... 17
4.2.5 Analys av tidigare forskning ... 18
4.2.6. Utskrift och analys av intervjuerna ... 18
4.2.7. Transkribering ... 19
4.2.8. Innehållsanalys ... 20
4.3.METODDISKUSSION ... 20
4.4.TROVÄRDIGHET OCH ÄKTHET ... 22
5. FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 23
6. RESULTAT OCH ANALYS ... 24
6.1.SOCIALTJÄNSTENS HANDLINGSUTRYMME ... 25
6.1.1. Handlingsutrymme i förhållande till lagstiftningen ... 25
6.1.2. Handlingsutrymme inom ramen för myndighetsutövning ... 29
6.1.3. Handlingsutrymme inom beviljad behandling ... 31
6.2.ANKNYTNINGENS BETYDELSE I ARBETE MED VÅLD I NÄRA RELATION... 34
6.3.SAMMANFATTNING AV RESULTAT ... 38
7. DISKUSSION ... 39
REFERENSER ... 41
BILAGA 1 ... 43
MISSIV TILL DELTAGARE I STUDIEN ... 43
BILAGA 2 ... 45
FÖRFRÅGAN OM MEDVERKAN I C-UPPSATS ... 45
INTERVJUGUIDE ... 47
1.Inledning
Den här studien kommer att riktas mot socialtjänstens arbete med våldsutsatta barn. Det som fångade mitt intresse är framförallt mitt arbete. Jag har i två år arbetat som socialsekreterare inom Barn- och familj och nästan dagligen kommer i kontakt med familjer och barn där våld förekommer i hemmet.
Temat i min studie är av relevans inom det sociala arbetet då våld är ett stort problem i samhället och socialtjänsten har ett viktigt uppdrag i att säkerställa skydd, trygghet och säkerhet för personer som utsätts för våld, därmed också barn.
Då jag i mitt dagliga arbete arbetar med familjer där våld i hemmet förekommer upplever jag att den frågan som behöver besvaras är vilket handlingsutrymme socialtjänsten faktiskt har inom ramen för sin myndighetsutövning i arbete med våldsutsatta barn. Även hur barnets anknytningsmönster tas tillvara av socialsekreterare inom myndighetsutövningen samt behandlingen behöver enligt min uppfattning undersökas närmare. Förhoppningen är att denna studie kan bidra till ökad förståelse för hur socialsekreterare upplever vilket handlingsutrymme de har i arbete med våldsutsatta barn samt hur betydelsen av barnets anknytning till omsorgsgivare tas till vara i myndighetsutövning och behandling.
1.1 Problembakgrund
Våld i nära relation är ett av de största sociala problemen i samhället. Våld är ett väldigt brett begrepp som kan yttra sig på olika sätt (Socialstyrelsen, 2019). Den definitionen som används mest inom socialtjänsten i Sverige för att beskriva vad våld är, kommer från den norske psykologen Isdal (2009).
Isdal (2009) beskriver att våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom denna handling skadar, skrämmer, smärtar eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller får att göra det den vill.
Våld i nära relation är i många fall en hemlighet i familjen. Enligt Solberg i Eriksson (2007) tystar föräldrarna ner barnet när det kommer till frågor om våldsutsatthet. Våldet blir ofta normaliserat hos barnet och därmed pratar inte barnet om sin utsatthet för sin omgivning. Det kan leda till att våldet som barnet utsätts för eller bevittnar aldrig
2
uppmärksammas av omgivningen och därmed inte kommer till socialtjänstens kännedom. Hot från föräldrarna om att socialtjänsten kommer att hämta och skicka barnet till en annan familj, ifall man pratar om att föräldrarna slår barnet, leder till en rädsla hos barnet. En rädsla att förlora det man håller kärt uppstår hos barnet. Barnen som utsätts eller bevittnar våld i sitt hem blir ofta tystlåtna, håller ihop om det finns syskon, kan gömma sig vid våldssituationer eller agerar för att lugna situationen.
Barnen vågar inte prata om det som pågår hemma och bär därmed på en svårhanterlig hemlighet. Barnen skapar en lojalitet till sina föräldrar genom att inte prata och inte berätta om det som pågår i hemmet (Solberg i Eriksson, 2007; Schofield och Beek, 2014).
Inom socialtjänsten och i samverkan med andra myndigheter såsom skola eller vård- och omsorg uppkommer ofta frågor och frustration att socialtjänsten inte agerar för barnets bästa eller inte agerar tillräckligt snabbt, i tillräcklig omfattning. Många upplever att det inte händer något trots upprepade anmälningar enligt 14:1 SoL och barnen blir ofta tysta. Skolan eller andra aktörer som omfattas av anmälningsskyldigheten får inte någon kännedom om barnets utsatthet då barnet inte vill berätta (Jonhed, 2018).
Enligt 5 kap 1§ Socialtjänstlagen (2001:453) ska socialtjänsten se till att främja och stötta familjer där barn far illa. Socialtjänsten ska aktivt arbeta för att säkerställa barnens skydd, trygghet och säkerhet samtidigt som socialtjänsten även ska erbjuda möjlighet till stöd för att förebygga att barnets/ den unges hälsa och utveckling skadas. Vidare ska socialtjänsten ta särskild hänsyn till barnets bästa när barnet utsätts för våld eller övergrepp (Socialstyrelsen, 2016).
Socialstyrelsen (2016) har i handboken Våld – socialtjänsten och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relation kommit fram till att i samtal med barnet bör mognad och utvecklingsnivå hos barnet tas till beaktande. Samtalet måste anpassas till barnets nivå. Barnet har rätt till att få veta att våld mot barn ät olagligt i det svenska samhället och att föräldrarna gör inte är rätt. Det är av vikt att säkerställa att barnet inte skuldbeläggs av föräldrarna ifall barnet återvänder hem efter samtal på socialtjänsten. I 11 kap 10§ SoL står det att:
När en åtgärd rör ett barn ska barnet få relevant information. Ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet. Om barnet inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Barnets åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad.
Mullender, A., Hague, G., F Imam, U., Kelly, L., Malos, E., & Regan, L. (2003) beskriver hur viktigt det är att myndigheterna tar sitt ansvar för att minskar risk för barnens utsatthet och erbjuda stöd för att gynna barnens hälsa och utveckling. De kommer i sin studie fram till att myndigheterna inte riktigt har kommit tillrätta med det stöd som dessa våldsutsatta barn behöver. Författarna menar att, eftersom myndigheterna har det yttersta ansvaret behöver även insatser som beviljas anpassas på ett sätt som gynnar barnet och som ger barnet möjlighet till att prata om sin utsatthet.
Socialtjänsten står ofta bakbundna då ”glappet” mellan LVU och SoL är stort. Med glappet menas här att familjer ofta är återkommande till socialtjänsten då villkor för agerande enligt LVU bedöms av socialsekreterarare inte vara uppfyllda, familjen tar inte emot det stödet som erbjuds enligt SoL samtidigt som socialtjänsten bedömer att behov för stöd i familjen finns. Även då socialtjänsten alltid inleder utredning enligt 11 kap 1§
SoL när misstanke finns om att barn eller den unge utsätts för våld, hedersrelaterat våld och förtryck eller sexuella övergrepp, vill inte alltid föräldrarna ta emot de erbjudna insatserna. Det är inte alltid som bedömningen görs om att barnet på grund av inkommen anmälan och innehållet i den bedöms behöva akut skydd. Inte alltid placeras därmed barnet i ett familjehem. I många fall inleds utredning och barnet stannar kvar i hemmet då villkor, för att agera akut enligt LVU, bedöms av socialsekreterare inte vara uppfyllda. Då fortlöper utredningen medan barnet fortsatt bor i sitt hem. När utredning inleds, då det kommer på olika sätt till socialtjänstens kännedom om barnets utsatthet, behöver socialsekreterare göra viktiga och nogranna bedömningar om barnets akuta behov av skydd, och övervägningar göras för vilket stöd barnet är i behov av.
Förhastade beslut om exempelvis omhändertagande eller kontakter kan leda till att barnets risk för utsatthet, våld eller hot kan öka och därmed misslyckas socialtjänstens med sitt uppdrag. Om utredaren kommer till slutsatsen att barnet och föräldrarna är i behov av stöd, men då villkor för LVU inte är uppfyllda och familjen i vissa fall inte är mottagliga eller samtycker till erbjudna insatser av den frivilliga karaktären enligt SoL,
4
kan socialtjänsten inte tvinga familjen till att ta emot något stöd eller placera barnet i ett familjehem (Jonhed, 2018).
Inom ramen för beslutsfattande om öppenvårdsinsatser inom socialtjänsten för våldsutsatta barn har, enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) (2018) framkommit att det finns en mängd olika metoder. Metoderna kan användas för att ge våldsutsatta barn stöd i att kunna bearbeta det barnet har varit med om samt gynna barnets fortsatta utveckling.
SBU (2018) beskriver i sin studie insatser som riktas till både barn och föräldrar och dessa insatser uppfattas ha olika effekt. I sina studier har Isdal (2009), Tegnell (2011) och Pernebo (2018) kommit fram till att när barn bevittnar eller utsätts för, kan det leda till allvarliga konsekvenser både i form av koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet i skolålder, men även senare i vuxenlivet. Barnet kan utveckla en desorganiserad anknytning med svårigheter att hantera relationer som vuxen, att hela tiden känna sig lämnad, att inte kunna förutse eller förlita sig på någon annan vuxen. Det kan leda till att barnet som vuxen person får psykiska problem i form av exempelvis posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), ångest, depression eller panikattacker.
Fager och Forsberg (2018) menar att ett barn inte kan låta bli att knyta an till sin omsorgsgivare. Att bli utsatt för våld, skrämmas och utsättas för farliga situationer av sin omsorgsgivare leder då till förvirring hos barnet. Barnet kan då utveckla en desorganiserad anknytning som leder till sociala problem i vuxen ålder. Barnet behöver enligt Fager och Forsberg (2018) en säker bas och trygghet för att kunna bearbeta och hantera det farliga och skrämmande som barn upplever i sitt hem.
Både Isdal (2009) och Pernebo (2018) menar att för att arbeta med våld i familjen behöver våldsutövaren ha insikt i hur våldet och hans/hennes beteende påverkar barnet.
Våldsutövaren behöver förstå, ha en vilja att acceptera en förändring som innebär att få nya verktyg och tankar kring hur hen kan agera på annat sätt i situationer då hen ofta använder sig av våld.
1.2 Problemformulering
Socialtjänsten har enligt socialtjänstlagen (SoL) det yttersta ansvaret för att säkerställa skydd, trygghet och säkerhet för barn som utsätts för eller bevittnar våld i sina hem.
Utifrån befintlig forskning kan man konstatera att gällande insatser som beviljas för dessa utsatta barn, saknas underlag för vilka faktorer som är mest avgörande för att barnet ska uppleva en förändring efter avslutad behandling (SBU, 2018). Utifrån tidigare forskning av exempelvis Forsberg och Fager (2018) kan man även se att barnets anknytning kan utgöra en av de avgörande faktorer i arbete med familjer där våld förekommer. Att se kopplingen mellan hur barnets anknytning påverkar socialtjänstens beslutsfattande och vilket handlingsutrymme som socialtjänsten har i arbete med våldsutsatta barn utifrån gällande lagstiftning, kan ha betydelse i det fortsatta arbetet inom socialtjänsten och med våld i nära relation. Handlingsutrymmet hos socialsekreterare inom socialtjänsten kan både skapa en maktposition gentemot familjen om det blir för stort, samtidigt som det kan skapa frustration hos dem om de inte får tillräckligt med handlingsutrymme för att agera utifrån principen om barnets bästa.
1.3 Syfte
Syftet med studien är att belysa hur handläggare inom socialtjänsten uppfattar sitt handlingsutrymme i relation till arbetet med våldsutsatta barn samt hur barnets anknytning till sin omsorgsgivare tas till vara i deras bedömningar av familjehemsplacering eller omplacering på grund av våld i nära relation.
1.4 Frågeställningar
• Hur arbetar socialtjänsten med att motivera föräldrar till att ta emot stöd där våld i nära relation förekommer?
• Vilket handlingsutrymme har socialtjänsten vid bedömningar i arbete med våldsutsatta barn utifrån gällande lagstiftning?
• Hur påverkar barnets anknytning till sin omsorgsgivare socialtjänstens bedömningar och arbete med barnets våldsutsatthet?
6
2. Tidigare forskning
Här kommer en beskrivning av tidigare forskning inom två områden som jag har valt att presentera. Dessa två områden är våld i nära relation samt socialtjänstens arbete med våldsutsatta barn. Två områden som enligt min uppfattning på ett bra sätt kommer att förbereda dig som läsare för syftet med denna studie, vad som redan är känt om ämnet sedan tidigare och vad tidigare forskning anser är av vikt att fortsätta utveckla, undersöka och forska vidare om.
2.1 Våld i nära relation
Isdal (2009) beskriver att våld i nära relation är viktigt att prata om. Det är viktigt att synliggöra och ge barn möjlighet att kunna beskriva sina egna känslor i sin våldsutsatthet. Våld delas enligt Isdal (2009) in i flera olika delar: fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt, ekonomiskt, latent samt hedersrelaterat. Tegnell (2011) och Isdal (2009) beskriver våldets olika delar på liknande sätt. Fysiskt våld handlar om fysisk skada mot annan person. Psykiskt våld handlar om kränkningar eller hot. Sexuellt våld innebär att utövaren tvingar offret till sexuella handlingar mot offrets vilja. Materiellt våld innebär att utövaren skrämmer offret genom att slå i väggen eller ta sönder materiella saker som har stort värde för offret eller observatören. Inom det ekonomiska våldet använder utövaren pengar och ekonomi för att såra, skada eller skrämma offret.
Latent våld innebär att man skräms av händelser eller rörelser som påminner om en skrämmande eller våldsam upplevelse som offret varit med om eller bevittnat.
Hedersrelaterat våld innebär att offret blir utifrån en hederskontext ofta utsatt för kontroll och förtyck, hot, våld, bortgifte eller könsstympning. Ofta är dessa typer av våld på olika sätt sammankopplade och som barn kan man utsättas för eller bevittna flera olika typer samtidigt (Isdal, 2009; Tegnell, 2011).
Isdal (2009) beskriver att det finns flera olika typer av aktörer som kan identifieras inom våld i nära relation och på olika sätt bidrar till att våld i nära relation uppstår. Isdal (2009) menar att den som själv utsätts för olika typer av våld och får ”känna på” våldet på egen kropp eller själv kallas för offer. Att bli utsatt för våld är ofta väldigt traumatiserande och påverkar offret i vardagslivet. Det är viktigt att uppmärksamma
våldet och våga prata om det. Att ge stöd till både utövaren, offret och observatören/den som bevittnar våldet är viktigt för att minska risk för fortsatt våld i hemmet.
2.2. Socialtjänstens arbete med våldsutsatta barn
Insatser som av socialtjänsten beviljas för att motverka ogynnsam utveckling hos barn som utsätts för eller bevittnar våld i hemmiljön bör enligt Socialstyrelsen (2016) vara anpassade efter barnets ålder och mognad för att uppnå den önskade effekten. Insatserna ska vara individanpassade och samordnade.
Lampinen och Sexton-Radek (2010) beskriver att insatser kan beviljas utifrån olika aspekter inom ramen för våld i nära relation. Insatserna beviljas främst för föräldrar som har en psykisk ohälsa som leder till stress och misstolkningar av barnets beteende. Detta leder inte sällan till fysiskt våld mot barnet för att bestraffa eller tillrättavisa barnets beteende. Mullender, A., m.fl. (2003) påpekar även att i många fall där barnet utsätts för våld i sitt hem leder upplevelserna och barnets erfarenheter till att barnet härmar förälderns beteende och normaliserar det på ett sätt som inte är gynnsamt för barnet i framtiden. Barnet kan på så sätt bli en våldsutövare mot egen framtida familj.
Forsberg och Fager (2018) beskriver att ett barn som skapar en desorganiserad anknytning till sin omsorgsgivare löper stor risk för att hamna i utanförskap. Dessa barn lär sig hantera farliga situationer genom kraftiga känslouttryck och impulsivitet. Barnet har lärt sig att förutspå hur föräldern kommer reagera i vissa situationer som barnet har lärt sig är farliga och utvecklar strategier som i sin tur leder till att barnet senare i livet agerar inadekvat i liknande situationer såsom sociala sammanhang och förhållanden.
Även interaktion mellan barn och förälder anses vara en stark bidragande faktor till att våld i nära relation uppstår i hemmet. Lampinen och Sexton-Radek (2010) menar att föräldrarna inte har tillräckligt kunskap om barnets ålder, mognad och utveckling eller exempelvis inte har förståelse och kunskap för barnets funktionsnedsättning som bidrar till att föräldern använder våld för att lösa konflikter eller situationen där kommunikationen misstolkas eller inte fungerar inom interaktionen i familjen.
Lampinen och Sexton-Radek (2010) menar socialtjänstens insatser kan vara uppbyggda på olika sätt och fokuserar på olika aspekter och faktorer i arbete med att förhindra
8
våldet. Dessa insatser kan vara baserade på kognitivt beteende terapi (KBT) eller behaviorism, det vill säga baserade på beteendemönster. Detta bekräftar även SBU (2018) som har kunnat identifiera i sin studie att insatser som beviljas till våldsutsatta barn baseras på anknytningsmönster, empowerment, KBT, multisystematisk terapi eller familjebehandling.
SBU (2018) har kunnat konstatera att insatser som riktas till att arbeta med anknytningsmönster hos barnet samt involvering av både barn och föräldrar i behandling kan vara av vikt och uppfattas ge bättre effekt för insatsen. Schofield och Beek (2014) beskriver att barnet behöver ha en trygg bas i sitt hem. Det innebär att föräldrarna behöver finnas för barnet för att barnet ska kunna få sitt behov av trygghet tillgodosett. En trygg bas är en metod som används för att stötta föräldrarna i att de behöver finnas för barnet inte bara fysiskt, men även känslomässigt. Föräldrarna behöver stötta barnet i att utveckla en självkänsla och känna en trygghet i sitt hem.
Föräldrarna ska skapa den tryggheten för barnet för att barnet ska känna sig behövt och välkommet i familjen.
Tegnell (2011) beskriver i sin studie att ATV – alternativ till våld-,- som skapades som behandlingsmetod av norske psykologoden Per Isdal, är den mest dominerande behandlingsmetoden inom socialtjänsten när det gäller arbete med våld i nära relation.
SBU (2018) menar dock att ATV som metod saknar tillförlitligt forskningsunderlag för att kunna implementera resultat på.
Jonhed (2018) beskriver att Trappan, Child Parent PsychoTherapy (CPP) och Traumafokuserad Kognitiv beteendeterapi (TF-KBT) är några av de metoder som är mest spridda i Sverige i arbete med våldsutsatta barn. Trappan är den mest utspridda individuella insatsen. Såklart finns det både för- och nackdelar med alla insatser och enligt Jonhed (2018) kan det vara att Trappan enbart kan erbjudas om barnet är mottagligt och vill prata om sin våldsutsatthet och det som sker hemma. Nackdelen med individuella insatser är att de kräver ofta certifikat, utbildning och därmed är mycket kostsamma för kommunerna. Det finns även gruppinsatser som beskrivs vara mycket använda inom socialtjänster i Sverige. En fördel med att erbjuda barn som utsätts för eller bevittnar våld i sina hem, är möjlighet till att möta andra barn som befinner sig i
samma situation. Nackdelen är åt andra sidan, att det är svårt att få barn att delta i dessa grupper.
De insatser som studien av SBU (2018) undersöker är Anknytningsbaserade insatser, CPP, Kids Club och Moms Empowerment program (MEP), Kognitiv Integrerad behandling vid barnmisshandel (KIBB), Multisystematisk terapi vid våld och försummelse mot barn (MST-CAN), Parent Child Interaction therapy (PCIT), Project support, TF-KBT, Enhanced Group Behavioral Family Intervention (EBFI) och Family Behavior Therapy (FBT). Studiens resultat visar att enbart i tre av dessa studier kan en liten effektskillnad utläsas. Insatser som skiljts åt är anknytningsbaserade insatser, Project Support samt PCIT. Studien har påvisat att dessa tre insatser kan ha en gynnsam effekt där våld mot barn eller att barn bevittnar våld minskar samt att barn med mindre sannolikhet utvecklar en så kallad desorganiserad anknytning. Schofield och Beek (2014) menar att barnet är i behov av trygghet i sitt hem och hos sina föräldrar för att kunna utforska världen och kunna ta emot stöd som behövs för att genomföra en förändring. Insatserna syftar också till att förbättra samspelet och anknytning mellan föräldrarna och barnet som uppfattats har gynnsam effekt för barnets fortsatta utveckling samt ökar förståelse för hur föräldrarna uppfattas av barnet i situationer där våldet uppstår. Mullender, A., m.fl. (2003) menar att anknytningsmönster påverkas av våldet och kan leda till problem för barnet i vuxen ålder i det sociala samspelet med andra människor.
Thullin (2019) beskriver i sin studie att insatsen Combined Parent Child Cognitive Behavioral Therapy (CPC-CBT) har en positiv effekt för barnet och är en av få insatser som involverar både förälder och barn. Denna insats går ut på att skriva ett avtal under behandlingstid om att våld inte längre får förekomma i hemmet.
Pernebo (2018) kommer fram till att det är av vikt att inkludera även små barn i behandlingar. Även Mullender, A., m.fl. (2003) kommer till konklusion om att barnens egen röst är viktig och att barnen sällan ges möjlighet till att på egen hand prata om sin utsatthet. Istället riktas insatser till föräldrarna och främst till våldsutövaren.
Både studien av SBU (2018) och Pernebo (2018) har kunnat påvisa ett stort behov av att få bättre forskningsunderlag för vilka insatser som uppfattas vara mer eller mindre
10
verksamma i arbete med våld i nära relation riktat mot barn. Studierna visar även otillräckligt underlag för att beskriva barnens upplevelser av olika insatser. Pernebo (2018) påpekar vikten av att även små barn deltar i interventionerna, gruppbehandlingar och individuella behandlingar för att på bästa sätt förebygga och motverka psykisk ohälsa hos dessa barn.
3. Teori
Den här studien utgår ifrån ett perspektiv som fokuserar på socialsekreterares handlingsutrymme i sin yrkesutövning samt anknytningsteori. Dessa två teorier beskriver dels socialtjänstens möjligheter till rättssäker myndighetsutövning, dels synen på anknytningens betydelse i socialtjänstens arbete. Anknytning är en stor del i barnets utveckling enligt den befintliga forskningen. Dessa två teorier utgör en utgångspunkt i denna studie, då båda uppvisar möjligheter till hur socialsekreterare kan utföra en rättssäker myndighetsutövning utifrån lagstiftningen, regler, samhällets förväntningar och värdering samtidigt som socialsekreterare behöver ha klientens bästa i fokus. Både socialsekreterares eget handlingsutrymme som påverkas av många ovannämnda faktorer samt barnets anknytning till sin omsorgsgivare kan utgöra avgörande faktorer i socialsekreterarens bedömningar, beslut och ställningstagande i frågor om barnets behov av skydd eller stöd från socialtjänsten utifrån barnets våldsutsatthet.
3.1. Anknytningsteori
När barnet föds ingår barnet i ett system, en familj. I familjen har barnet i de flesta fallen två vårdgivare som har i uppgift att säkerställa barnets grundläggande behov av omsorg, skydd, trygghet och säkerhet. Vissa barn kan aldrig uppleva att ingå i en familj med sina biologiska föräldrar och istället uppfostras av släktingar eller i ett familjehem (Killén, 2009).
Anknytning innebär ett samspel mellan barnet och dess vårdgivare. Enligt Forsberg och Fager (2018) knyts alla barn till en eller flera omsorgsgivare. Det är omöjligt för barn att inte knyta an. Bowlby som utvecklade en så kallad anknytningsteori beskriver att barnet knyter an till en eller flera av sina omsorgsgivare oavsett hur det blir behandlat av dem.
Det finns enligt Forsberg och Fager (2018) fyra olika typer av anknytningsmönster. En trygg anknytning innebär att barnet får sina grundläggande behov tillgodosedda av sin omsorgsgivare och därmed kan förstå sig själv, utvecklar empati och sociala färdigheter.
En otrygg anknytning delas i tre olika grupper – ambivalent, undvikande och desorganiserad. Dessa anknytningsmönster tyder på att barnet inte har fått sina grundläggande behov tillgodosedda av sin omsorgsgivare.
Forsberg och Fager (2018) beskriver att barn som utsätts i sitt hem för exempelvis våld, missbruk eller andra konflikter och växer upp i en otrygg hemmiljö kan skapa olika verktyg och strategier att hantera det som i hemmet är skrämmande, jobbigt och svårhanterligt för barnet. Barnen med ambivalent anknytning vet inte om föräldern som ska utgöra trygghet kommer att finnas där för barnet vid behov av skydd eller inte.
Barnet söker tröst, men vet inte det får tröst eller inte. Barnet kan då maximera sitt utagerande och negativt beteende för att få föräldern till att finnas där. Däremot barn med undvikande anknytning är vana vid att bli avvisade av sina föräldrar. Barnen får inte närhet och föräldrarna finns inte känslomässigt för barnet, barnet lär sig att hantera sina känslor på egen hand och ”självtröstar”. Barnet lär sig att inte uppsöka vuxna på grund av föräldrarnas avvisande beteende. Barnet ställer höga krav på sig själv och i skolan och på förskolan är det svårt att upptäcka om barnen utsätts för våld i sitt hem.
Barn som utvecklar en desorganiserad anknytning till sina omsorgsgivare har inte fått lära sig strategier för att få stöd och tröst vid behov. Barnet har bemötts på ett skrämmande sätt av sin omsorgsgivare och därmed hamnat i ett förvirringstillstånd.
Barnet kan inte få den tryggheten det behöver varvid barnet istället aktiverar sina försvarsmekanismer för att överleva på grund av den rädslan som omsorgsivaren skapar hos barnet. Barnet lär sig att stänga av sina känslor. Barnet lär sig att agera kontrollerande mot föräldern för att hitta en trygghet i att minska risk för förälderns skrämmande beteende. Antingen agerar barnet vänligt och gör allt för att minska risken för att göra föräldern arg, eller blir självt aggressivt, förödmjukande och befallande mot föräldern. Barnet agerar för att förutsägbarhet i hur föräldern agerar och reagerar i olika situationer i hemmet (Forsberg & Fager,2018).
Enligt Killén (2009) är det viktigt att man som behandlare tar hänsyn till barnets anknytningsmönster. Killén (2009) menar att barnets reaktion när omsorgspersonen
12
exempelvis lämnar rummet kan tyda på hur barnet är behandlat i familjen. Barn till föräldrar som uppfattas vara trygga, kärleksfulla och ger både grundläggande och känslomässig omsorg till barnet får oftast en trygg anknytning. Dock behöver inte detta vara livslångt. Barn som växer upp med föräldrar som inte stöttar barnet, har ett avvikande och krävande relation till barnet och ställer höga krav kan utveckla en så kallad otrygg anknytning. I vuxen ålder kan en otrygg anknytning hos barnet leda till svårigheter i sociala relationer. En trygg anknytning hos barnet leder i vuxen ålder till att barnet har lätt att skapa tillit och meningsfulla sociala relationer (Forsberg & Fager, 2018).
Barn och unga som växer upp i en otrygg hemmiljö där våld förekommer och konflikter uppstår kan leda till att barnet utvecklar en otrygg anknytning till sina omsorgsgivare.
Detta blir för barnet mycket förvirrande då de personer som ska ge barnet stöd, trygghet och se till att barnet är i säkerhet samtidigt är de personer som skapar otrygghet och osäkerhet för barnet i det egna hemmet (Forsberg & Fager, 2018).
Barnet har behov av trygghet och skydd i sin vardag av sina omsorgsgivare. Barnet går igenom olika utvecklingsfaser där barnet är i behov av vägledning, stöd och omsorg för att kunna utveckla sin personlighet och strategier i det sociala livet och relationer.
Barnet utvecklar en samvaro med sin omgivning. Barnet utvecklar strategier för att hitta sätt att bli hört och sett och få sina behov tillgodosedda. Detta kan vara genom olika ljud, skrik eller gråt. Barnet lär sig snabbt att tolka och förstå om omsorgsivaren finns där och kommer till stöd och hjälp för barnet eller inte (Forsberg & Fager, 2018).
Enligt Skog (2014) är det av vikt att inom familjeterapi ställa individen och familjen mot yttre och inre påverkansfaktorer. Dessa innebär att både individen i sig och familjen som helhet påverkas av olika faktorer. Individerna delar erfarenheter och upplevelse både sina egna, och de som familjen upplevt tillsammans. Familjens struktur, bakgrund och religion kan vara några faktorer som individerna i familjen tolkar och förstår på sitt eget sätt. Därmed behöver man som behandlare förhålla sig till varje individ för sig, men se till sammanhanget som påverkar individen och dess handlingar.
Skog (2014) beskriver även att en familj som system påverkas även på flera andra nivåer. Familjen kan påverkas av samhällets normer och värderingar. Som
socialarbetare behöver man ha kunskap och ta hänsyn till att individen i ett system inte enbart påverkas av personer och händelser i sin närhet, men även i större utsträckning av samhället. För att kunna förstå en individ och dess handlingar behöver man tolka och förstå sammanhanget i sin helhet som påverkar individens personliga erfarenheter, värderingar och bakgrund.
3.2. Handlingsutrymme
Svensson, K., Johansson,E. & Laanemets,L. (2008) beskriver handlingsutrymme som resultat av självständiga bedömningar, rutiner och ansvaret socialsekreterare har i myndighetsutövningen. Socialtjänstens handlingsutrymme inom ramen för myndighetsutövning i arbete med våldsutsatta barn påverkas av olika faktorer. Dessa faktorer kan vara lagar och regler som socialsekreterare behöver förhålla sig eller exempelvis kommunens ekonomiska läge. Lagar lämnar även utrymmet för tolkning, vilket ger socialsekreterare ökat handlingsutrymme i beslutsfattandet.
Handlingsutrymmet påverkas även av arbetsplatsens och den specifika socialkontorets regler och rutiner kring hur bedömningar ska göras och exempelvis syn på vad barnets bästa är. Socialsekreterares handlingsutrymme påverkas även av den enskildes egna erfarenheter och värderingar. Att ha handlingsutrymme ger möjlighet till att på ett självständigt sätt kunna fatta beslut i ärendet. Socialsekreterare ska på egen hand i förhållande till rådande lagstiftning och regler på arbetsplatsen göra självständiga bedömningar utifrån barnets bästa i arbete exempelvis med våldsutsatta barn (Svensson m.fl. 2008).
Handlingsutrymme påverkas även av socialsekreterarens kunskap och erfarenhet.
Svensson m.fl. (2008) beskriver att det finns fyra olika strategier som man kan öka sitt handlingsutrymme med. Svensson m.fl menar att man som socialsekreterare kan välja att rakt av finna sig i situationen där lagar och regler följs till punkt och pricka, men man kan även skapa konstruktiva diskussioner på arbetsplatsen kring lagar och regler, värderingar i samhället, egen kunskap och erfarenhet för att utöka sitt handlingsutrymme. En annan strategi som Svensson m.fl (2008) beskriver är att socialsekreterare kan på egen hand utifrån egen kunskap och erfarenhet hitta sätt att lösa problem på inom ramarna för de givna lagarna och reglerna.
14
Att ha handlingsutrymme kan både vara en för- och nackdel i socialsekreterares arbete.
För mycket handlingsutrymme kan leda till obalans och skapa en maktposition i kontakt med klienten, där klienten kan uppleva sig vara i underläge då socialsekreterare har makt över klientens situation och klienten själv kan känna sig maktlös. Å andra sidan, kan för lite handlingsutrymme skapa frustration hos socialsekreterare i att inte kunna fatta beslut för barnets eller familjens bästa då socialsekreterare inte har något val mer än att förhålla sig strikt till beslut, regler och lagar som någon annan skapat.
Socialsekreterare har enligt Svensson m.fl. möjlighet att göra egna självständiga val i sina bedömningar samtidigt som socialsekreteraren även har möjlighet att påverka organisationens utrymme. Socialsekreterare som har professionell kunskap kan använda sitt handlingsutrymme till att göra bra bedömningar för klientens bästa (Svensson m.fl.,2008).
4.Metod
4.1. Vetenskapsteoretisk ansats
Studier som använder metoder inom en kvalitativ forskning, använder sig av att se helheten och kontexten. Inom kvalitativ forskning är det förståelse att komma närmare det mänskliga tänkande och beteende. Forskaren inom kvalitativa metoder är inte lika utbytbar, som inom de kvantitativa metoderna då det bedöms vara av vikt att kunna skapa en relation till respondenter, en databas eller statistisk metod har inte möjlighet att läsa av respondentens kroppsspråk, kan validera hans eller hennes kunskaper och erfarenheter. Inom kvalitativ forskning använder man sig av öppenhet inför studiens resultat då det saknas ramar eller några förutbestämda värden (Yin, 2013).
Utgångspunkten för denna studie är hermeneutik. Hermeneutik som utgångspunkt syftar till att skaffa sig ny kunskap genom att kunna förstå och tolka andra människors handlingar och beteende, utan att försöka förklara dessa (Thomassen, 2007). I min studie kommer det innebära att försöka förstå och tolka socialsekreterarnas handlingsutrymme i deras myndighetsutövning samt erfarenhet av arbete med våldsutsatta barn utifrån anknytningsperspektiv. För att kunna förstå och tolka utan att förklara eller hoppa till slutsatser behöver forskaren ha en utvecklad empatisk förmåga.
Det innebär att forskaren behöver kunna leva in sig i respondentens situation, arbetssätt, tankar och handlingar (Yin, 2013).
Jag önskar att försöka förstå socialtjänstens arbete, deras erfarenhet och upplevelse av faktorer som påverkar vilka konsekvenser insatserna får för barn och deras familjer. Då min studie har hermeneutik som utgångspunkt har jag försökt att förstå orsaken till insatsernas konsekvenser för våldsutsatta barn. Inom hermeneutiken är det viktigt att inte förklara eller tolka, utan förstå syfte, orsak och anledning till konsekvenser av insatser som socialtjänsten tillhandahåller och erbjuder till våldsutsatta barn.
4.2. Datainsamlingsmetod
4.2.1. Semistrukturerade intervjuer
I den här studien var tanken att använda sig av semistrukturerade intervjuer i fysisk form som metod för att inhämta empiriskt data. Semistrukturerade intervjuer innebär att forskaren använder ett huvudbegrepp för att lättare minnas syftet med frågorna under intervjuns gång (Yin, 2013). Semistrukturerade intervjuer har använts då det ger utrymme att kunna ställa följdfrågor, men ha en bas att utgå ifrån för att kunna rikta samtalet på ett visst spår. Semistrukturerade intervjuer blir inte så fastbundna som strukturerade och ger utrymmet till att få nya idéer och möjligheter i samtalet med hjälp av följdfrågor.
En fördel är att forskaren tar hjälp av intervjufrågor som används som en guide i samtalet (se bilaga). Frågorna skickas ut till respondenten, intervjupersonen i förväg, för att respondenten ska ha möjlighet till att förbereda sig inför själva intervjutillfället.
Semistrukturerade intervjuer använder sig av så kallade öppna frågor för att respondenten ska ha frihet i sina svar (Yin, 2013). Det ger även forskaren möjlighet till att kunna ställa relevanta följdfrågor som inte är förberedda i intervjuguiden, men som kan öka relevans och tillförlitlighet av svaren.
Nackdelar som kan identifieras med denna metod, kan vara att frågorna blir för omfattande då de ställs som öppna och ger frihet för respondenten att prata utan egentlig begränsning. Underlaget kan därmed bli för omfattande för fortsatt databearbetning.
Omfattande underlag för med sig ett tidskrävande arbete för databearbetning (Yin, 2013).
16
I denna studie har jag valt att ställa frågor öppna, men ändå riktade till det ämnet som på bästa sätt kan ge svar på frågeställningarna. Det har därmed varit lättare att hålla sig till ämnet genom denna strategi. I och med att frågorna har varit öppna, men riktade har det insamlade materialet av största delen kommit till användning i resultatet för denna studie.
4.2.2 Urvalsgrupp
Intervjupersoner till intervjun har valts ut utifrån syfte med studien som innebär att urvalet är ett riktat urval. Urvalsgruppen är gruppen som på bästa sätt kan representera helheten inom ett typ av organisation och som direkt kan vara relevant för att besvara frågor som på bästa och mest relevanta sätt hjälper till att besvara studiens syfte (Yin, 2013).
I denna studie har jag intervjuat ett flertal socialsekreterare som både arbetar med myndighetsutövning, behöver använda sitt handlingsutrymme i beslutsfattande av insatser eller andra åtgärder inom frågor gällande barnets våldustatthet samt arbetar med verkställighet av insatser som beviljas inom socialtjänsten. Jag har valt att intervjua två socialsekreterare som arbetar som behandlare, två socialsekreterare som arbetar med att utreda barnets behov enligt 11 kap 1§ SoL, för att få både en bredare och djupare förståelse för de grunder som insatser beviljas på. Jag har även intervjuat en socialsekreterare som arbetar inom familjehemsvården, efter att barnet placerats på grund av våld i hemmet enligt 6 och 2 §§ LVU. Mina val av respondenter har fokuserat på att intervjuer med dem på bästa sätt ska ge material som kan besvara syftet och problemformuleringen i denna studie. Alla intervjupersoner har minst två års erfarenhet av arbete med myndighetsutövning inom socialtjänsten eller behandling av barn och unga i ålder 0-18 år.
4.2.3 Litteraturgenomgång
Artiklar har använts, som belyser problematiken våld mot barn samt insatsernas effektivitet i arbete att förhindra att barnen utsätts för våld i nära relation. Tyngdpunkten låg på den empiriska data som framkom ur intervjuerna som jag genomfört med professionella inom yrket.
Att använda sig av befintlig litteratur och vetenskapliga artiklar har både fördelar och nackdelar. De fördelarna som kan identifieras är att man får mer fördjupad kunskap och förståelse för ämnet genom att läsa resultaten av befintliga forskningsstudier samt att dessa resultat kan ställas i relation och analyseras mot varandra. Dessa resultat kan även användas i min egen analysdel för att kunna koppla mitt resultat av denna studie till den redan befintliga litteraturen. Yin (2013) påtalar vikten av att kunna utveckla en förmåga till att kunna kritiskt analysera texter som underlag för att kunna avgöra dess trovärdighet och relevans för studien som genomförs.
Nackdelar med att använda sig av redan befintlig litteratur är att man utgår ifrån den redan genomförda studien och kan lätt bli partisk eller ovillig att se nya resultat. Även då jag redan har både en del kunskap och erfarenhet inom arbete med våldsutsatta barn har jag skapat en intervjumall med frågor som kommer hjälpa mig att besvara min problemformulering och öka trovärdigheten i mitt resultat i denna studie.
Det bedöms av mig vara av vikt att gå igenom litteraturen mer än en gång och använda litteraturen löpande under hela studiens process. Det är enligt Yin (2013) tidskrävande att hitta relevanta artiklar som bedöms ha en hög tillförlitlighet. Yin (2013) beskriver även att det under studiens gång kan behövas en omvärdering av litteraturen och dess relevans för det undersökta ämnet. Under studiens gång och bearbetning av litteraturen kan man använda sig av att hitta nyckelord som ökar möjlighet till att hitta relevant litteratur för studiens syfte och problemformulering.
4.2.4. Informationssökning
Vetenskapliga publikationer och artiklar har sökts via Linnéuniversitetets databaser såsom OneSearch eller Artikelsök. Orden som användes för att söka fram relevant information var ”våld mot barn”, ”våld”, ”socialtjänst”, ”domestic violence,
”anknytning”, ”attachment”, ”trygghetscirkel”, ”handlingsutrymme”, ”child abuse”.
För att minska antalet träffar som inte är relevanta för studien har vissa begränsningar i sökningarna gjorts. Begränsningarna har bestått av peer review, åldersspann på artiklarna till åren 2005-2020. Att avgränsa genom peer review ökar tillförlitlighet då dessa artiklar är vetenskapligt prövade och särskilt granskade. Artiklarna söktes även via Socialstyrelsens hemsida. För att få så mycket relevanta träffa som möjligt har även sammanbindande ord ”och” och ”eller” använts.
18
För att spara tid då jag inte hade möjlighet att läsa alla artiklar i sin helhet för att kunna göra en bra bedömning av dess relevans, har jag valt att läsa förord och inledning för att få en bild av innehållet och syftet samt på vissa artiklar har jag även valt att delvis läsa resultatet av studien.
Varje sökning gav en del träffar där artiklarna bedömdes inte relevanta för denna studie som utgjorde ett stort bortfall. Bortfallet bestod av artiklar som inte innehåller socialtjänstens arbete med våldsutsatta barn, utan beskriver socialtjänstens arbete med andra insatser och målgrupper. Artiklar som valdes bort handlade även om våldsutsatta vuxna där barn inte förekommer i familjen eller exempelvis artiklar som är riktade mot vuxna med andra sociala problem.
4.2.5 Analys av tidigare forskning
Sammanställning av analys av tidigare forskning genomfördes genom främst genomläsning där relevant information och relevanta delar ströks under med markeringspenna eller markerades digitalt i datorn. För att säkerställa att artikeln har en vetenskaplig kvalité har begreppen reliabilitet och validitet varit centrala i analysen.
Enligt Kvale och Brinkmann (2009) innebär validitet, artikelns trovärdighet och reliabilitet påvisar artikelns pålitlighet. När litteraturgenomgången var klar påbörjades intervjuerna där den insamlade data bearbetades efteråt
4.2.6. Utskrift och analys av intervjuerna
Tid för intervjuer begränsades i varje fall till 40 minuter. Inför intervjutillfället har respondenten muntligt samtyckt till att intervjun spelas in. Under tiden som intervjun pågick har även anteckningar gjorts med hjälp av stödord för att senare lättare kunna koppla anteckningar till den inspelade intervjun. Intervjun spelades därefter upp gång på gång för att fånga viktiga aspekter i respondentens svar samt att kunna använda sig av citat för att öka tillförlitlighet i resultatet. Transkriberingen, utskriften, genomfördes inte, som innebär att ord för ord omvandla det talade intervjun till skrift, istället skrevs citat och meningar som omformulerades direkt i studien. Analysen genomfördes direkt efter intervjun för att på bättre sätt kunna fånga relevant information på ett bra sätt.
Transkriberingen genomfördes inte på grund av tidsbrist samt att det bedömdes ge bättre resultat att kunna bibehålla mänskligheten i svaren av respondenten då tolkningar
gjordes av respondentens kroppsspråk eller exempelvis ironi (Kvale och Brinkmann, 2009).
För att kunna bibehålla objektivitet i analysen har ett kritiskt förhållningssätt varit en viktig del av analysen.
4.2.7. Transkribering
I min studie har jag valt att inte använda mig av transkribering av intervjuerna i sin helhet. Jag spelade in intervjun samt antecknade under intervjuns gång. Min bearbetning av den inhämtade empiriska data genomfördes genom att lyssna på inspelningen om och om igen för att fånga citat och inte missa någon viktig information från intervjun. Ur skrift kan man dock inte tolka ironi eller känslan som man som forskare upplever av det talade språket.
Kvale och Brinkmann (2009) hävdar att genom transkribering tappar intervjun den mänskliga aspekten av ironi, gestikulation och kroppsspråk i sin helhet. Som forskare kan man dock minnas mycket av känslan man hade under intervjun av det talade som finns inspelat, men det är svårt att fånga ut det skriftliga vid transkribering.
För och nackdelar med transkribering
Fördelar med transkribering är att man kan använda sig av en del specifika citat i sin helhet, utan förvrängningar eller ändringar i det som intervjupersonen uttryckt. Att spela in intervjun under tiden kan vara hjälpsamt då intervjuaren inte distraheras av att föra anteckningar under tiden intervjun pågår. Dock behövs senare en transkribering, en transformering från tal till skrift, av hela intervjun för att på ett bra sätt fånga andan i intervjun. Intervjuaren kan förlita sig på att man har ett bra minne och kommer ihåg stora delar av intervjun, dock kan minnet svika och därför kan transkribering vara ett bra alternativ för att ”minnas” (Kvale och Brinkmann, 2009).
Nackdelar med att skriva ut intervjun är att transkriberingen är mycket tidskrävande och inte hållbart utifrån en miljöaspekt. Det är av vikt att ha kännedom om hur den utskrivna intervjun, efter analysen och sammanställning av den inhämtade data, ska hanteras. Uppgifterna ska inte lagras och inte sparas på något sätt för att inte röja intervjupersonen detta kan därmed medföra något etiskt problem. Det är därför viktigt att kunna bibehålla konfidentialitet för intervjupersonen (Kvale och Brinkmann, 2009).
20
4.2.8. Innehållsanalys
I denna studie har jag valt att använda mig av innehållsanalys för genomgång av den samlade empiriska data. Innehållsanalys innebär att i den inkomna informationen från intervjuerna leta efter koder och likheter. Detta för att lättare hitta ett mönster i den erhållna data samt för att på ett enklare sätt kunna koppla ihop den valda teorin och den inkomna informationen. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) innebär en innehållsanalys, kodning av den insamlade data utifrån begrepp eller teman. Dessa begrepp eller teman kan vara bestämda i förväg eller kan skapas inom ramen för analys av den insamlade empiriska data. Tolkning och kodning av data görs genom att återupprepade gånger lyssna på den inspelade intervjun eller återupprepade gånger läsa den skrivna texten för att leta efter likheter i just det förbestämda temat eller utifrån de förbestämda teman.
I denna studie förekommer begrepp som barnets anknytning samt socialtjänstens handlingsutrymme och utgör de viktigaste delarna i dataanalysen. Inom ramen för den insamlade datan har de inkomna skriftliga svaren genomlästs ett flertal gånger för att sortera och koda likheter i dem utifrån dessa två begrepp för att på bästa sätt besvara studiens syfte. Även den inspelade intervjun har analyserats med hjälp av innehållsanalys då transkribering valdes bort utifrån tidsbrist. Innehållsanalys har bedömts av mig vara mer möjligt att genomföra utifrån studiens tidsramar samtidigt som teman i denna studie har varit sedan tidigare bestämda och därmed var det lättare för mig att hitta likheter och skillnader i svaren från respondenterna. Intervjun som genomfördes genom den digitala plattformen Teams och inte kunde spelas in har även denna analyserat med hjälp av kodning och innehållsanalys.
4.3. Metoddiskussion
Tanken med metoden semistrukturerade intervjuer har varit att få en möjlighet till att ha en öppen dialog med respondenterna samt kunna erbjuda möjlighet till att respondenterna på egen hand beskriver sin uppfattning utifrån ställda grundfrågor som ger möjlighet att ställa följdfrågor. Utifrån rådande situation med pandemin covid-19 samt mycket hård belastning inom socialtjänsten har det varit svårt att kunna genomföra intervjuerna med respondenterna personligen på plats. Semistrukturerade intervjuer har
genomförts med två respondenter. En av intervjuerna har även kunnat spelas in samtidigt som jag har fört anteckningar under tiden. Det har gett mig möjlighet att senare kunna lättare använda mig av citat då jag valt att inte transkribera intervjun.
Under den andra intervjun har tekniken inte tillåtit att intervjun spelas in. Intervjun genomfördes via Teams, en digital plattform, där ljudet inte fungerade och intervjuaren behövde ha hörlurar för att ljudet ska fungera korrekt. Därav har möjligheten att spela in intervjun försvunnit och anteckningarna har förts istället under intervjuns gång. Därefter har intervjuaren sammanställt anteckningarna i ett dokument som skickats till respondenten för korrigering, tillägg och kommenterar. Resterande intervjupersoner har av olika anledningar såsom arbetsbelastning valt att inte genomföra intervjun muntligt utan har fått intervjuguiden skickad till sig via mail och besvarat frågorna skriftligt.
Resterande intervjuer hade därmed mer blivit strukturerade med möjlighet till följdfrågor och fortsatta resonemang via mail. Det har dock gett mig ökad möjlighet till att kunna använda intervjupersonernas egna ord och citat.
Innehållsanalysen har i denna studie valts för genomgång av texter. Jag anser att det har varit en bra metod för att analysera den inhämtade data från intervjupersoner då intervjuerna inte har kunnat genomföras som tänkt från början. Att transkribera intervjuerna har valts bort både utifrån tidspress, men främst utifrån att det på grund av rådande pandemin enbart en av intervjuerna kunnat spelas in. Innehållsanalys har genomförts med hjälp av kodning och tolkning av data utifrån de förutbestämda begrepp barnets anknytning samt socialsekreterarnas handlingsutrymme inom ramen för deras myndighetsutövning.
Ett annat problem som hade uppstått i sökande efter intervjupersoner har varit att få intervjupersoner från en och samma kommun. För att få ett tillförlitligt underlag har jag därmed valt att använda de intervjupersoner som hade möjlighet och tid att delta i denna studie. Intervjupersonerna kommer därmed från olika kommuner i Södra Sverige och arbetar inom olika socialtjänsten fast på samma positioner, som socialsekreterare inom Barn- och familj. Södra Sverige har varit naturligt val för mig utifrån att jag själv både arbetar och bor i två olika kommuner i södra Sverige. Jag har fått kontakt med intervjupersoner både genom mina egna privata kontakter, gamla kollegor, vänner och samarbetsparter. Alla intervjupersoner uppfyller krav som ställts åpå urvalsgruppen,
