grottor kinas väldiga En laserskanner gör det möjligt att utforska sverige

(1)

story name here 81 80 national geographic • month 2011

grottor kinas väldiga

En laserskanner gör det möjligt att utforska underjordiska grottor på ett helt nytt sätt.

Klättraren Emily Harrington väljer den svåra vägen uppför den väldiga valv

bågen Moon Hill i södra Kina. Moon Hill utgör resterna av en kollapsad grotta.

Turister kan välja en mindre strapatsrik rutt: en stenlagd gångstig till en utkiks

post och därifrån en naturstig till toppen.

(2)

Fotografens lampor lyser upp den gröntonade floden Getu He i Miao

kammaren – som betraktas som världens näst största grotta sett till ytan.

(3)

namn som ”noshörningen beundrar månen” och ”stenen sjunger hyllningssånger om blommor”.

(4)

86 national geographic • 8/2014 China Caves 87

V

i sitter hopkrupna i leran på golvet i en av de största grottkamrarna i Kina. Vi hör bara vår egen andning och ljudet av droppande vatten i fjärran. Vi ser ingenting. Sedan tän- der vi skärmen på en bärbar dator kopplad till en laserskanner, och hela Hong Meigui-kammaren tonar fram framför oss. Vi svävar upp till grottans tak, som bildar ett valv som i en kate- dral 290 meter ovanför det spruckna lergolvet, där vi kryper ihop för att inte störa skannersig- nalen. Vi glider fram över en sjö, och landar på stranden på den motsatta sidan.

”Det är ungefär som i filmen The Matrix”, sä- ger den sardiska geofysikern Daniela Pani, som sköter datorn.

Den digitala versionen av grottan verkar mer realistisk än verkligheten. I själva verket är grottor extremt mörka. Även med moderna LED- pannlampor med betydligt större ljusstyrka än de gamla acetylenlamporna kan man bara se högst 50 meter framför sig eller upp i en stor kammare. Givetvis vill man se mer än så.

Det var just önskan om att se mer som förde Andy Eavis till södra Kina för över 30 år sedan.

Detta på den tiden isolerade land var och är hemvist för världens största koncentration av karstlandskap – en topografi som inte liknar något annat på vår jord: slukhål, stenpelare, täta skogar av sten spiror och dolda floder bilda de genom århundraden, efter hand som regnvatten löst upp berggrunden, som i regel består av kalksten. Detta gröna berglandskap hyser jordens största koncentration av outforskade grottor.

Det är även för att se mer som Andy Eavis nu återvänt till Kina, denna gång med ryggsäcken full med datorer, batterier och en hyrd 3D-laserskanner till ett värde av över 650 000 kronor.

I en grotta kan tekniken registrera det som und- flyr det mänskliga ögat. Planen är att tillbringa

en månad i minst tre av världens största underjordiska grottkamrar, starta skannern – och för första gången någonsin mäta upp dem precist.

Andy Eavis är en drygt 60 år gammal britt som tjänat en förmögenhet inom plastindustrin.

Det sägs att han har utforskat fler kilometer okänt territorium än någon annan nu levande människa. Expeditioner under hans ledning har kartlagt över 53 mil nya grottpassager. ”Det är därför jag utforskar grottor”, säger han. ”För att upptäcka något nytt. Där kan man vara först.”

Andy Eavis är i dag ordförande för The British Caving Association, och han kom till Kina första gången 1982. Besöket i landets karsthuvudstad, Guilin, som ligger i den fuktiga, sydöstra delen av landet, var bara ett kort uppehåll på väg hem från en expedition i Indonesien. På den tiden var staden helt annorlunda: Där fanns massor av cyklar, men endast få bilar; bönderna bar blå overaller, och utlänningar eskorterades runt.

Andy Eavis och hans partner hoppade över stör- re delen av turistprogrammet och träffade i stäl- let representanter för institutet för karstgeologi, och det blev startskottet till ett samarbete. Upp- täckterna kom oerhört snabbt.

Den här gången är Andy Eavis i Guilin med en internationell grupp av tio grottforskare. Vid ankomsten möts vi av ett konstant oväsen från taxibilar och skotrar. I dag har staden svällt till ungefär en miljon invånare. Det nya Kina – med motorvägar, luxuösa köpcentrum och bergstop- par som byggboomen förvandlat till stenbrott – är en förbluffande syn, i synnerhet för två av expeditionsdeltagarna. Richard Walters och Pe- ter Smart var i Guilin med Andy Eavis 1985 och 1986 – de två första av de totalt cirka 24 expedi- tionerna i det banbrytande China Caves Project.

Ingen av dem har varit i Kina sedan dess.

Richard Walters är entreprenör inom tele- industrin, och han ska sköta skannern ihop med aV mckEnziE funk foto carstEn pEtEr

Cedar Wright, Matt Segal och Emily Harrington bestiger en kalkstensspira i Enshiravinen.

(5)

88 national geographic • 8/2014 kinas väldiga grottor 89 Daniela Pani. Hon har tidigare arbetat med att

lokalisera fartygsvrak från andra världskriget i Medelhavet och bistått astronautträning i grottorna på Sardinien, där hon är född och upp- vuxen. Peter Smart är en ansedd karstforskare, som år 2009 gick i pension och lämnade sin tjänst vid University of Bristol. Med helskägg och ett par glasögon som ständigt sitter snett ser han ut som sinnebilden av en professor. Det krävdes en del övertalning för att få honom att använda modern rappelleringsutrustning – han lät hälsa att hans gamla klättringssaker var all- deles utmärkta. Han är emellertid entusiastisk inför laserskannern. Trots de stora förändringar- na i Kina kan vi konstatera att Peter Smarts pro-

läger utan ett ålderstiget hotellkomplex i staden Leye, som hade 5 000 invånare, när China Ca- ves-projektet besökte staden första gången. An- talet invånare har mångdubblats sedan dess, och staden tar årligen emot över 160 000 turister, som kommer för att se Dashiwei Tiankeng, ett 610 meter brett och 610 meter djupt slukhål, som upptäcktes 1998 av forskare från karstinsti- tutet och utforskades av The China Caves Project två år senare. På det lokala museet har man ställt ut ett fotografi av Andy Eavis.

För att komma ut till Hong Meigui kör vi varje dag till en parkeringsplats inte så långt från staden, där vi tar på våra overaller, klätterselar, hjälmar och pannlampor. Härifrån är det bara

ett par minuters promenad till en öppning i den skogsklädda bergssidan. På andra sidan av en betongcistern, som lantbrukarna använder för att samla upp det vatten som droppar ned från ett uthängande klipptak, blir grottan plötsligt markant kallare, brantare och mörkare. Snart befinner vi oss i en helt annan värld.

På två ställen har gruppens bästa grottforskare, Tim Allen och Mark Richardson, redan mon- terat linor för att underlätta forceringen av två stycken fem respektive femton meter djupa fall, men bortsett från det sker nedstigningen till fots. Under min första nedstigning följer jag Jane Allen, Tims fru, som också är en mycket erfaren grottforskare, ned genom en trappa av små dammar, som glittrar i skenet från våra pannlampor, och in i en rörliknande passage, där ytan liknar – och ibland också är – en flod av lera.

Det känns både bekant och svindlade främ- mande, när vi kliver in i själva Hong Meigui- kammaren. Jag kan paradoxalt nog se att den är stor, eftersom jag inte längre kan se särskilt mycket alls – ljuskäglan från min pannlampa träffar inte längre tak eller väggar. Luften är fylld med små svävande partiklar, för inte ens vinden kan komma ned hit. Ett stenblock stort som en lastbil har rasat ned från en plats mycket högt uppe och har skapat en nedslagskrater omgiven av tryckvågor avtecknade i leran. Vi kallar det

”meteoriten.” Någonstans borta i andra änden av rummet – det är svårt att bedöma exakt hur långt bort det är – dansar ljuskäglan från någons pannlampa omkring. Först när jag kämpar mig uppför en grusslänt börjar det hela kännas bekant. Slänten är så stor, lutningen så långsträckt, och terrängen så ogästvänlig att det känns som att bestiga ett berg mitt i natten.

grottornas oregelbundna former gör det svårt att avgöra var det enskilda rummet slutar, och var man ska dra skiljelinjerna. Vad utgör en grottkammare, och vad är bara en mellangång?

Denna semantiska fråga diskuteras konstant av expeditionsdeltagarna, för ett av syftena med 3D-skanningen är att sätta ihop en rankinglista över världens allra största grottkammare utifrån deras totala volym.

fessionella beskrivning av landskapet fortfarande är mycket träffande, när vi rör oss västerut från Guilin i riktning mot de största grottkamrarna: ”Sett ovanifrån liknar det en äggkartong.”

till ytan anses Hong Meigui-kammaren vara stor som åtta fotbollsplaner. Det är den första vi har planerat att skanna. Kammaren ligger på åttonde plats på en lista från 2012 över världens största kända grottrum, bakom konkurrenter i Malaysia, Spanien, Oman, Belize och andra platser i Kina. Vilken placering den har sett till volym är emellertid en fråga som vi nu hoppas kunna börja besvara i 3D. Vår bas under denna del av expeditionen är inte ett underjordiskt

I dag är det betydligt fler inhemska än utländska turister i området.

(Fortsätter på sidan 94)

(6)

story name here 91

90 national geographic • month 2011 CHina Caves 91

0 km 100

Floden Shuitang He försvinner ned under marken Floden Shuitang He

försvinner ned under marken Floden Getu He försvinner Floden Getu He försvinner

Ström väller upp ovan jord Ström väller upp ovan jord MIAOKAMMAREN

(förstorad nedan) MIAOKAMMAREN (förstorad nedan) FÖRSTORAT

OMRÅDE FÖRSTORAT OMRÅDE

FÖRSTORAT OMRÅDE FÖRSTORAT OMRÅDE

N

Boeing 747 (visar storleks- förhållandet) 305 m

852 m 191 m

54 000

m2

118 000 ^m2

Miao Näst störst NAMN

VÄRLDS- RANKING

48 000

m2

Titan Femte

Åttonde Hong Meigui Guilin

Guilin Peking Peking KINA KINA

TAIWAN TAIWAN Enshi-

ravinen Enshi- ravinen Karst

Karst

GUANGXI GUANGXI GUIZHOU

GUIZHOU

YUNNAN YUNNAN

NATIONALPARKEN ZIYUN GETU HE CHUANDONG Gebihe- och Yanzigrottorna Titan-

kammaren

Crowngrottan MoonHill LEYE-FENGSHAN GEOPARK STONE

FOREST

GEOPARK Dashiwei Tiankeng och Hong Meigui- kammaren

Guilin Yangshuo Leye Fengshan

Guiyang

Nanning

Kunming Li

Yu Röda floden

VIETNAM KINA

bukten Tonkin-

Under regniga perioder strömmar ett vattendrag genom kammaren, gräver ut den och forslar bort lös sten. Ibland stiger vattnet genom ett schakt i botten.

3Dskanningen visar klipprester från kollapsade grottor. Forskarna kan nu studera materialet för att ta reda på hur kammaren växer.

Områden som skan

nern inte når syns som hål eller ”skuggor” i datamaterialet.

En GrottforskarEs paraDis

Några av världens största grottor ligger i kalkstens

grunden under Guangxi och Guizhouprovinserna. I ena änden av Gebihesystemet ligger Miaokammaren, som är en del av ett stort underjordiskt vattendrag och betraktas som världens näst största grottkammare till ytan. Sarawakkammaren i Malaysia är störst.

JUaN VElaSCO, MarTIN GaMaCHE & laUrEN JaMES, NG. GraFIK: STEFaN FICHTEl, IxTraCT GMbH. bEHaNDlING aV SKaNNINGDaTa: JOE bEECHING

KällOr TIll 3D-KarTläGGNING: aNDY EaVIS, TIM allEN, rICHarD WalTErS, PETEr SMarT, DaNIEla PaNI, JaNE allEN & MarK rICHarDSON, CHINa CaVES PrOJECT; ZHaNG HaI, INSTITUTET För KarSTGEOlOGI, GUIlIN, KINa

miaokammaren

Nationalparken Ziyun Getu He Chuandong, Guizhouprovinsen

3Dskanningen avslöjade en hittills okänd passage och andra element som inte har kunnat upptäckas i mörkret.

Upp till 45 meter höga stalagmiter – bland de största i världen – vittnar om kammarens höga ålder.

Cirka 99 meter under jordytan

kinas unDErJorDiska kunGarikE

Södra Kina hyser världens största koncentration av den erosionstopografi som kallas för karst. I mer än 600 miljoner år var denna region täckt av hav, och därför bildades kilometertjocka avlagringar av bland annat kalksten. Geologiska höjningar och erosion har skapat de väldiga grottor som vi kan besöka i dag.

kinas

supErGrottor

Under södra Kinas många toppar, valv och spiror har en grupp forskare upptäckt några av världens största underjordiska kammare. År 2013 använde en expedition under brittisk ledning en avancerad laserskanner för att mäta åtskilliga grottsystem med en oerhörd detaljrikedom. De mätte bland annat Gebihesystemet, vars Miao

kammare (här återgiven utifrån expeditionens data) har en maxhöjd av 191 meter.

För att komma in i grottan fick expeditionen segla över en sjö, skapad av en damm, vid ingången.

Gebihe- systemet

skannaDE kammarE Gå på upptäcktsfärd i vårt stora grotttema på natgeo.se/grottor

(7)

Medlemmarna av en expedition under brittisk ledning tar en paus vid en underjordisk sjö på väg till Titan

kammaren i södra delen av Guizhou

provinsen. Här faller det över 1 270 millimeter regn om året. Sjön uppstår och försvinner igen i takt med regnet.

(8)

94 national geographic • 8/2014 kinas väldiga grottor 95 Det kommer att vara omöjligt, om

man inte enas om en definition.

Den största kammare man känner till är Sara- wakkammaren i Malaysia, som Andy Eavis och två andra upptäckte 1980 och var med och skannade 2011. Denna grotta tros ha en volym av 9,57 miljoner kubikmeter – över tre gånger så stor som Londons nya Wembley Stadium.

När jag kommer ikapp skanninggruppen står de på den krackelerade leran i närheten av me-

teoriten, inte så långt från kanten av sjön och den lodräta kalkstensvägg som leder upp till grottans osynliga tak. Den här platsen är en av de 17 skanningstationerna i Hong Meigui – att det är så många beror på att en laserskanner inte kan se runt hörn eller genom stenblock. Skan- nern skickar ut laserimpulser och mäter hur lång tid det tar, innan de studsar tillbaka. Avstånden kan enkelt avgöras utifrån ljusets hastighet. Vår modell är en Riegl VZ-400. Den används vanligt vis i samband med byggnadsarbeten, in- genjörsarbeten och gruvdrift och nu för första gången alltså även för grottforskning. Apparaten består av en metallcylinder stor som ett män- niskohuvud och väger 9,5 kilo, om man inte

och trycker på en knapp på lasern, som vaknar till liv och ljudlöst börjar snurra runt, medan hela gruppen håller andan.

Tre minuter senare tar resultatet form på Da- niela Panis skärm. Den digitala avbildningen är i svartvitt och i låg upplösning, men det är en imponerande syn. Medan vi kurar ihop oss i leran och stirrar på den lysande skärmen i mörkret, flyger Daniela Pani oss genom den vir- tuella grottan – och äntligen kan jag se var jag är. Det är en utomkroppslig upplevelse.

Medan expeditionen förflyttar sig vidare till två andra stora grottkammare, Miao och Ti- tan, påminns vi om att Hong Meigui är unik i Kina även av andra orsaker än enbart dimensio- nerna. Kammaren utforskades första gången år 2001 av utländska grottforskare, och innan de kom dit hade ingen människa satt sin fot i grottan – kanske för att de båda branta klipporna vid ingången hade avskräckt lokalbefolkningen.

Människor har använt många grottor i södra Kina ända tillbaka till Qin- och Handynastierna för två årtusenden sedan. Den tidens utforskning av underjorden styrdes av sökandet efter chi eller livsenergi, som karstregioner ansågs besitta i överflöd. I stalagmiter och avlagringar av kalkspat runt grottsjöar fann man ingredien- serna till tidiga läkemedel och älskogsmedel, och grottor användes som platser för bön. Än i dag använder lantbrukare grottingångar för att lag- ra och torka spannmål.

På väg till Hong Meigui hade vi stannat till i Fengshan, som ligger åtta timmars bilfärd väster om Guilin och är en del av den nya, 930 kvadrat- kilometer stora geoparken Leye-Fengshan. Här finns den stora grottan Chuanlongyan, som hyser en väg med två filer, ett friluftsmuseum och en amfiteater öppen för allmänheten.

Andy Eavis, Peter Smart och Jean Bottazzi visade några grova skanningar av de lokala grottorna för en ämbetsman i Fengshan. Han fråga- de genast om skanningarna kan visa vilka delar av en grotta som är instabila. Andy Eavis fram- gång som grottforskare vilar till stor del på att han är bra på att hantera ämbetsmän. Så han var snabb att haka på mannens praktiska tankegång.

n Stöd från NG Grottexpeditionen under brittisk ledning och Cedar Wrights, Emily Harringtons och Matt Segals klättringsexpedition har delfinansierats via din prenumeration på National Geographic.

räknar med de två batterierna på vardera fyra kilo, stativet, den bärbara datorn och diverse kablar. Under skanningen är den placerad un- gefär i ögonhöjd, där den snurrar runt och utför upp till 122 000 mätningar i sekunden av allt inom en radie av 610 meter.

När Richard Walters ställer upp skanningsta- tionen använder han först ett litet vattenpass för att se till att stativet står rakt, varpå han ställer in skannern med hjälp av en kompass. Därefter drar han fram en 17-tums bärbar dator ur ett vattentätt etui och räcker den till Daniela Pani, som sätter sig ned på marken med datorn i knät.

Andy Eavis står i närheten. De kopplar nu ihop skanner och dator med en blågrön ethernetkabel

Turister stakas nedför floden Poxin, som dyker upp ur underjorden.

Floden ingår i en omfattande geopark, som även omfattar en 610 meter djup, kollapsad grotta som kallas Dashiwei Tiankeng.

(Fortsätter)

(9)

En bit från den jättelika Miaokammaren bor 21 familjer från minoritetsfolket Miao i en grotta. Enligt byns äldste kom folket ursprungligen till platsen på grund av en tillförlitlig vattenkälla. Grottan innehåller i dag en basketplan och till för kort tid sedan fanns det även en skola.

(10)

98 national geographic • 8/2014

”Ja, givetvis”, svarade han. Peter Smart tillfogade:

”Ni skulle kunna spärra av de farliga områdena, så att turisterna går bara på säkra platser.” Karst- regionens blomstrande turistnäring – driven av den växande kinesiska medelklassen och den nostalgiska längtan efter ikoniska landskap – är en central fråga i mångas medvetande.

I Fengshan såg vi även familjer i orange flytvästar, som stakades uppför en flod och in under stalaktiterna i de låga grottorna. Tio timmars bilfärd norrut har nationalparken Ziyun Getu He Chuandong redan börjat locka klättra- re. När vi kommer fram efter att ha varit i Leye och Hong Meigui, är arbetare i färd med att borra en gångstig för turisterna i de höga grott- väggarna i Yanzigrottan. Gångstigen leder fram till en modern hiss. I nationalparken skannar vi vad som betraktas som världens ytmässigt näst största grottkammare, Miaokammaren, som är lika stor som 19 fotbollsplaner.

En dag går jag med Andy Eavis och Daniela Pani för att se en hel by, som ligger i en 183 meter bred grotta i närheten, där 21 familjer bor i bambuhus utan tak. Så många turister kommer nu dit att det sägs att ämbetsmän betalar de boende i grottan för att stanna kvar.

Innan vi lämnar nationalparken och kör söderut till vårt sista skanningmål, Titankam- maren, försöker den amerikanske expeditions- deltagaren Michael Warner få rätsida på syftet med det vi gör. Alla de grottor vi söker upp har redan haft besök av människor före oss, konstate rar han. Om inte av grottforskare så av lantbrukare – så det vi gör kan egentligen inte kallas för upptäckande. Å andra sidan betyder

”upptäckande egentligen bara att man dokumenterar något för första gången”, resonerar Michael Warner. ”Och laserskanning är det hittills bästa sättet att dokumentera en grotta på.”

Titan är den perfekta grottan för att testa en laserskanning under jorden – en teknik som fortfarande är i sin linda. Mitt i grottans enorma kammare stiger sluttningar täckta av stenar och spridda dammar högre och högre upp till 15 meter höga dubbelstalagmiter, som står på toppen av ett underjordiskt berg. Om man placerar

skannern ovanpå den högra stalagmiten, som är den största, kan man få med nästan hela Titan – omkring 50 000 kvadratmeter, en lite större yta än Hong Meigui – i en enda 360°-skanning.

På andra sidan av toppunkten finns det flera stalagmiter, bland annat en formation som är skrämmande lik ett krokodilhuvud, och en underjordisk sjö, som torkar ut och blir till en fårad lerbank, medan vi fortfarande är där.

När vi kommer upp till ytan igen är vi smut- siga och utmattade. Vi tror att expeditionen är slut, men Andy Eavis har en överraskning till oss näst sista dagen, innan vi ska flyga hem: en färd på floden Li ned genom karstlandskapet, Guilins största turistattraktion, med ett besök i en grotta, som hans grupp var de första som ut- forskade 1985. Han färdades själv samma sträcka 1982. Då var det inte mer än en 30–40 båtar på floden. Nu kan det vara upp till flera hundra om dagen, var och en av dem med hundratals turister ombord. Crown Cave är fullkomligt över- svämmad av turister i tusental.

Floden Li är fortfarande vacker, men efter att ha varit i Titan är Crown Cave en antiklimax. Vi föses in i grottan i grupper om 20, varje grupp ledsagad av en guide med en mikrofon och en billig högtalaranläggning, som ropar för att överrösta kakofonin av de andra guidernas rös- ter. Inne i grottan är stalagmiterna och vatten- ansamlingarna upplysta av det grälla ljuset från gröna, röda och lila lampor. Det finns stigar och räcken och i en del kammare souvenirbodar. En bit in i grottan finns en hiss av glas. Vår guide skyndar på oss för att få oss att ställa oss i kö till det underjordiska tåg som tar oss bort till kön till den underjordiska seglatsen, som för oss förbi den underjordiska bergochdalbanan över broarna över den underjordiska floden.

Andy Eavis sackar efter för att ta bilder. En gång var han ensam i Crown Cave för att kart- lägga den och hitta okända passager. Och nu detta. ”Känns det märkligt?” frågar jag honom.

”Nej”, säger han. I dag är det turisterna som med kameror dokumenterar vartenda hörn av grottan, som är synlig i den artificiella belysningen – det är också ett slags utforskning. För Andy Eavis är det den naturligaste sak i världen. j

Matt Segal och Cedar Wright under nedstigningen från ”Stora bågen” i natio

nalparken Ziyun Getu He Chuandong.

En ny glashiss tar turister ned till bågens fot. ”I Kina har man en annan attityd till saker och ting”, säger Cedar Wright.