En kvalitativ utredning om unga klienters identitetsskapande på särskilda ungdomshem
Linda Hansen
Sociologi, magister 2021
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik, konst och samhälle
Syftet med denna utredning var att undersöka hur unga klienter skapar och utvecklar sin identitet som intagna på SiS särskilda ungdomshem. Ingen datainsamling har skett i samband med utredningen. Istället har utredningen utgått från ett publicerat material; tre upplagor av bokserien SiS unga berättar. Utredningen har genomförts med utgångspunkt i en kvalitativ ansats med fokus på beskrivning, tolkning och förståelse. Materialet analyserades med hjälp av en kvalitativ textanalys som bestod av två steg: kodning och tolkning. Olika mönster, teman och nyckelbegrepp identifierades vid kodningen. Vid tolkningen relaterades de olika delarna i kodningen till varandra och kopplades till teoretiska begrepp samt jämfördes med tidigare forskning. Goffmans (2014) teori om totala institutioner och Giddens (1999) teori om identitet användes som teoretiska utgångspunkter i den här utredningen. Resultatet av utredningen visade att tillvaron på de särskilda ungdomshemmen kan ha betydelse för unga klienters identitetsskapande då klienterna lever i en mycket speciell kontext utan handlingsfrihet och med mycket begränsade kommunikationsmöjligheter. Även sociala relationer kan bidra till unga klienters identitetsskapande. För unga klienter är ofta relationen med familj och vänner mycket värdefull och trygghetsskapande. Samtidigt tyder utredningens resultat på att komplicerade relationer med representanter från socialtjänsten är vanligt bland unga klienter. Framtiden är viktig men oviss för många unga klienter. Både handlingar i klientens förflutna och framtida möjligheter kan vara betydelsefulla för de unga klienternas identitetsskapande.
Nyckelord: ungdomar, unga klienter, särskilda ungdomshem, behandlingshem, identitetsskapande, självreflexivitet
Abstract
The purpose of this investigation was to explore how young clients create and develop their identity as inmates at SiS special residential homes. No data collection has been made during the investigation. Instead, the investigation has been based on a published material; three editions of the Swedish book series SiS Unga berättar. The investigation has been carried out on the basis of a qualitative approach with a focus on description, interpretation and understanding. The material was analyzed using a qualitative text analysis that consisted of two steps: coding and interpretation. Different patterns, themes and key concepts were identified during the coding. In the interpretation, the different parts of the coding related to each other were linked to theoretical concepts as well as previous research. Goffman's theory of total institutions and Gidden’s theory of identity were used as a theoretical perspective in this investigation. The results of the investigation showed that the environment in the special residential homes can be important for young clients' identity creation as the clients live in a very special context without freedom of action and with very limited communication opportunities. Social relationships can also contribute to young clients' identity construction.
For young clients, the relationship with family and friends is often very important and contributes to the clients feeling of safety. At the same time, the results of the investigation indicate that complicated relationships with representatives from the social services are common among young clients. The future is important but uncertain for many young clients.
Both actions in the client's past and future opportunities can be important for the young clients' identity construction.
Keywords: youth, young clients, special residential homes, therapeutic communities, identity construction, self-reflexivity
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Avgränsningar ... 2
1.3 Disposition ... 2
2 Fördjupad bakgrund – ungdomsbrottslighet, ungdomsvård och huvudmän för ungdomsvård ... 4
2.1 Ungdomsbrottslighet ... 4
2.2 Ungdomsvårdens historia ... 5
2.3 Statens institutionsstyrelse ... 7
2.3.1 Incidenter på statliga ungdomshem ... 8
2.3.2 Statskontorets myndighetsanalys ... 10
2.4 Sammanfattning ... 11
3 Tidigare forskning ... 12
3.1 Ungdomar i utanförskapsområden ... 12
3.2 Miljön på SiS särskilda ungdomshem ... 13
3.3 Sluten ungdomsvård, LVU eller fängelse? ... 14
3.4 Unga klienters banor och tillvaro ... 15
3.5 Flickor vid särskilda ungdomshem ... 17
3.6 Sammanfattning ... 18
4 Teoretiska utgångspunkter ... 19
4.1 Den totala institutionen ... 19
4.2 Identitetskonstruktion ... 20
5 Metod ... 25
5.1 Genomförande ... 25
5.2 Empiri och urval ... 26
5.3 Analysprocess ... 28
5.4 Vetenskapsteoretiska reflektioner ... 28
5.5 Etiska ställningstaganden ... 30
6 Resultat och analys ... 31
6.1 Tillvaron på särskilda ungdomshem ... 31
6.2 Unga klienters sociala relationer ... 35
6.2.1 Familj och vänner ... 35
6.2.2 Familjehem och HVB-hem ... 38
6.2.3 Socialtjänsten ... 40
6.2.4 Behandlingspersonal ... 43
6.3 Unga klienters tankar om framtiden ... 45
7 Diskussion ... 50
7.1 Tillvaron och dess betydelse ... 50
7.2 Betydelsen av sociala relationer ... 52
7.3 Framtidsplaner, drömmar och ambitioner ... 54
7.4 Slutsatser ... 55
7.5 Förslag på vidare forskning ... 56
8 Källförteckning ... 57
Figurförteckning
Tabell 1. Antal texter och bortfall av analysenheter ... 27 Tabell 2. Könsfördelning av klienter i SiS unga berättar ... 27
Förkortningslista
BvL Barnavårdslagen BrB Brottsbalk (1962:700) BRÅ Brottsförebyggande rådet
IVO Inspektionen för vård och omsorg JO Justitieombudsmannen
LSU Lag (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård
LUL Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare LVM Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
LVU Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga SiS Statens institutionsstyrelse
SoL Socialtjänstlagen
SOU Statens offentliga utredningar
1
1 Inledning
Rapporten inleds med bakgrund och problemformulering följt av utredningens syfte och frågeställningar. Kapitlet avslutas med avgränsningar och en disposition av rapportens delar.
Ungdomstiden är för många en tid av utforskande, jämförelse och självreflexivitet. Det är också under ungdomsåren som människor börjar att skapa och utveckla sin identitet (Frisén & Hwang, 2020). Under ungdomen söker många svar på frågor om vem man är, varför man är den man är, hur man blev den man är idag och vem man kommer att bli i framtiden (Frisén & Hwang, 2020). I dagens samhälle tycks också många människor sträva efter att vara ungdomar eller leva ett ungdomsliv så länge det är möjligt (Côté, 2000). Generellt sett vill alltså människor i högre grad undvika vuxenlivets ansvarsområden, vilket gör att ungdomstiden blir allt längre i senmoderna samhällen. Enligt Côté (2000) är den värld som unga växer upp i idag mer kaosartad än i tidigare förmoderna samhällen och unga människors förtroende för andra människor har minskat. Detta, menar han, till viss del beror på individualiseringen som har gjort att barn som föds in i denna värld växer upp i en ostrukturerad kontext där vuxna skjutit ifrån sig ansvaret att fostra och guida sina barn (Côté, 2000). Den kontext vi lever i idag behöver dock inte upplevas som kaosartad och ostrukturerad för alla individer, men för de som drabbas kan kaoset leda till större bekymmer. Ett liv präglat av kaos och bristande förtroende för vuxna kan ibland leda till att barn och ungdomar hamnar i utanförskap eller kriminalitet (Brottsförebyggande rådet [BRÅ], 2009). Samhället har ett ansvar att skydda och stödja barn och unga som riskerar att fara illa och utvecklas ogynnsamt (Socialstyrelsen, 2020). Barn och ungdomar som begår brott eller har allvarliga psykosociala problem alternativt missbruksproblem kan därför omhändertas med stöd av Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga [LVU] (SFS 1990:52). Beslut om utredning och omhändertagande fattas då av socialnämnden i respektive kommun (Socialstyrelsen, 2020). När en ung person med problematisk bakgrund omhändertas enligt LVU (SFS 1990:52) har Statens institutionsstyrelse [SiS] det övergripande ansvaret att vårda, behandla och skapa bättre förutsättningar för den unga personen (SiS, 2020b). Barn och unga som placeras på SiS särskilda ungdomshem får ofta flytta långt ifrån familj och vänner och har en begränsad handlingsfrihet eftersom de inte kan lämna ungdomshemmet på eget bevåg eller använda elektroniska kommunikationsmedel för att kommunicera med utomstående utan personalens tillåtelse (SiS, 2021). Unga personer som vårdas och behandlas på SiS särskilda ungdomshem lever alltså under mycket speciella
2
förhållanden jämfört med andra barn och unga vilket gör det intressant att undersöka hur de förhåller sig och skapar identitet i relation till deras omgivning.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med utredningen är att undersöka hur unga klienter skapar och utvecklar sin identitet som intagna på SiS särskilda ungdomshem. För att besvara utredningens syfte tillämpas följande tre frågeställningar:
1. På vilket sätt har tillvaron på särskilda ungdomshem betydelse för unga klienters identitetsskapande?
2. Vilken betydelse har sociala relationer för unga klienters identitetsskapande?
3. Hur kommer unga klienters framtidsplaner, drömmar och ambitioner till uttryck i deras berättelser?
1.2 Avgränsningar
Utredningen avgränsas geografiskt till Sverige där SiS verksamhet finns. Utredningen förhåller sig till barn och ungdomar i åldern 12 till 21 år som placerats på SiS särskilda ungdomshem.
Det underlag som utredningen bygger på är en del av bokserien SiS Unga berättar som har givits ut av SiS årligen sedan år 2003. Eftersom bokserien SiS Unga berättar består av ett mycket omfattande material (totalt 15 upplagor), valdes tre upplagor från det senaste decenniet;
”Att vara jag i en Volvo” från år 2010, ”Jag älskar dig ändå” från år 2015 och ”Svär, det kommer bli bra!” från år 2020. I rapporten används begreppet (unga) klienter synonymt med barn och unga som vårdas på SiS särskilda ungdomshem.
1.3 Disposition
Rapporten inleds med en kort beskrivning av ungdomen och dess förändring på senare tid samt en redogörelse av samhällets skydd mot barn och unga som riskerar att fara illa eller utvecklas ogynnsamt. Denna information mynnar sedan ut i utredningens syfte och frågeställningar samt avgränsningar. I rapportens andra kapitel ges en mer detaljerad och fördjupad bakgrund av ungdomsvårdens historia, Statens institutionsstyrelse och Statskontorets myndighetsanalys. I rapportens tredje kapitel presenteras en översikt av tidigare forskning följt av det fjärde kapitlet som behandlar teoretiska begrepp och utgångspunkter. I det femte kapitlet ges en beskrivning
3
av utredningens genomförande, empiri och urval, analysprocess samt en reflektion över validitet, reliabilitet och etiska ställningstaganden. I rapportens sjätte kapitel redovisas utredningens resultat som också härleds till teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning. I rapportens sjunde och sista kapitel diskuteras resultatet av utredningen följt av slutsatser och förslag på vidare forskning.
4
2 Fördjupad bakgrund – ungdomsbrottslighet, ungdomsvård och huvudmän för ungdomsvård
I detta kapitel ges en historisk återblick och fördjupning av ungdomsbrottslighet, den slutna ungdomsvården, Statens institutionsstyrelse samt en redogörelse för Statskontorets myndighetsanalys.
2.1 Ungdomsbrottslighet
Under de senaste 30 åren har brottsligheten för ungdomar under 21 år legat på en relativt stabil nivå i Sverige. De mest förekommande brotten som begås av unga personer är lindriga stöldbrott och skadegörelse (BRÅ, 2008; Polismyndigheten, 2021). Brottsligheten tenderar dock att variera en del mellan pojkar och flickor. Det är vanligare att pojkar misstänks för brott än flickor i åldersgruppen 15-20 år (BRÅ, 2020a). Bland pojkar som misstänks för brott är skadegörelse, misshandel och olovlig körning särskilt vanliga brott. För flickor som misstänks för brott är snatteri, bedrägeri och narkotikabrott mer vanligt förekommande (BRÅ, 2008). År 2019 dömdes ungdomar i genomsnitt till 11,8 månader sluten ungdomsvård. I många fall handlar det om ungdomar som begått tillgreppsbrott som till exempel rån, men även mycket allvarliga brott mot liv och hälsa, till exempel mord och dråp förekommer (BRÅ, 2020b).
Enligt SOU (2013:13) kan en av de större källorna till ungdomsbrottslighet vara låg grad av sysselsättning bland unga. Ungdomar i åldern 16-19 år som varken arbetar eller studerar löper även större risk för att hamna i utanförskap även på lång sikt (SOU 2013:13). För en ung person kan en misslyckad skolgång också leda till misslyckanden på andra områden förutom skolan.
En misslyckad skolgång ökar till exempel risken för att en person ska hamna i kriminalitet och begå brott (BRÅ, 2009; SOU 2013:13). Två viktiga faktorer som uppvisat starka samband med egen brottslighet är ungas betyg och inställning till brott. Det handlar framförallt om ungdomar med låga eller ofullständiga betyg som är en överrepresenterad grupp bland personer som begår brott (SOU 2013:13). Andra förhöjda riskfaktorer för kriminalitet är till exempel ekonomiska problem i familjen, mycket stränga eller allt för milda uppfostringsmetoder, om det sker övergrepp eller brott bland den ungas föräldrar, om föräldrarna har missbruksproblematik eller om relationen mellan förälder och barn är bristfällig (BRÅ, 2009). Antalet riskfaktorer har också betydelse för unga personers utveckling. Ett barn eller en ungdom som påverkas av många riskfaktorer har större risk att hamna i kriminalitet och begå brottsliga handlingar. På
5
samma sätt har en ung person med få riskfaktorer större chans att utvecklas i en positiv riktning utan kriminalitet (BRÅ, 2009).
Ungdomsbrottsligheten har setts som ett växande problem sedan efterkrigstiden (Estrada, 1999). Bilden av kriminella ungdomar är delad menar Estrada (1999), dels kan de uppfattas som svaga eller sårbara och ses som ett tecken för framtida utslagning. Men de kan också ses som hänsynslösa och kränkande då de ger sig på andra människors liv och egendom (Estrada, 1999). Ungdomsbrottslighet kan också tolkas som ett tecken på framtida sociala problem på både individ- och samhällsnivå och bör därför tas på allvar menar BRÅ (2008).
Ungdomsbrottsligheten tyder alltså inte bara på samtida problem utan kan också leda till större och mer omfattande problem om den inte hindras i ett tidigt skede. I den svenska samhällsdebatten är ungdomsbrottslighet ett mycket omdiskuterat ämne och ett centralt problemområde. I media rapporteras det bland annat om ökade orosanmälningar om barn och unga som misstänks ha en koppling till gängkriminalitet (Clason, 2020, 27 september).
Droghandeln i Sverige tycks expandera och det beror till viss del på kriminella nätverk som utnyttjar yngre ungdomar för att sälja droger (Clason, 2020, 27 september). Ungdomar under 15 år blir särskilt attraktiva för de kriminella gängen eftersom de ses som barn och kan därför inte dömas till påföljd enligt 1 kap. 6 § Brottsbalken [BrB] (SFS 1962:700). Desperata ungdomar med låg socioekonomisk status blir således lockade in i kriminaliteten redan i tidig ålder med risk för att fastna i en nedåtgående spiral och hamna i utanförskap (Lindmark, 2005).
2.2 Ungdomsvårdens historia
Institutionsvård för barn och unga har existerat under lång tid och för att förstå den grund som dagens ungdomsvård vilar på behöver vi förflytta oss några år bakåt i historien. Förr i tiden fanns så kallade ”uppfostringsanstalter” som hade till uppgift att ta hand om minderåriga med social beteendeproblematik som inte ansågs vara acceptabel i samhället. Unga personer som begått brott, skolkat i skolan eller på annat sätt haft ett avvikande beteende blev ofta skickade till en uppfostringsanstalt (Nationalencyklopedin [NE], u.å.).
De första institutionerna för uppfostring av minderåriga grundades i slutet av 1830-talet (NE, u.å.). Den 1 januari 1903 infördes barnavårdslagen som på ett mer detaljerat sätt reglerade samhällsingripanden mot barn och ungdomar (SOU 2015:71). Lagen tillkom till viss del på grund av en uppfattning om att industrialiseringen hade negativ inverkan på föräldrars förmåga
6
och villighet att uppfostra sina barn. Beslutet att införa lagen motiverades av att barn utan fostran riskerade att bli missanpassade eller ”vanartiga” som det uttryckligen beskrevs i äldre lagtexter (SOU 2015:71). Barnavårdslagen gjorde det möjligt för kommunen att tillsätta en särskild barnavårdsnämnd eller att utse någon annan part med ansvar för nämndens uppgifter.
”Lagen var tillämplig för barn under 15 år och skilde mellan de barn som i sedligt avseende var försummade men som ännu inte utvecklat någon vanart och de som redan var så vanartade att hemmets och skolans uppfostringsmedel befanns otillräckliga för deras tillrättaförande” (SOU 2015:71, s. 154-155). Barnavårdsnämnden beslutade hur respektive fall skulle hanteras utifrån barnavårdslagen. Om barnet var grovt försummat kunde nämnden utse en övervakare och tilldela barnet en allvarlig varning och ibland även i form av aga, det vill säga kroppslig bestraffning (som senare förbjöds i Sverige år 1979). I de fall då åtgärderna inte lett till någon förbättring hade barnavårdsnämnden rätt att skilja barnet från hemmet utan vårdnadshavarens samtycke (SOU 2015:71).
År 1924 reformerades barnavårdslagen (SFS 1924:361) vilket innebar att kommunala barnavårdsnämnder blev obligatoriska, åldersgränsen för lagen höjdes till 16 år och möjligheter till ingripande och omhändertagande av unga personer vidgades. År 1960 skedde ännu en reform av barnavårdslagen [BvL] (SFS 1960:97) vilket innebar en ökad satsning på förebyggande åtgärder genom råd och stöd. Jämfört med den tidigare barnavårdslagen från 1924 krävdes nu barnets samtycke till vård om han eller hon fyllt 15 år. Om den unges samtycke till vård varken gavs av barnet själv eller vårdnadshavaren skulle beslutet om BvL underställas en högre instans (SOU 2015:71). Under denna period infördes också Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare [LUL] (SFS 1964:167) som bland annat reglerar att rättsprocessen för unga personer som begår brott ska bedrivas med särskild skyndsamhet, vilket innebär att brott som begås av unga ska prioriteras i rättssammanhang.
Under 1980-talet omdiskuterades de tidigare formerna av barnavårdslag och barnavårdsnämnd och efter en lång debatt antogs Socialtjänstlagen [SoL] (SFS 2001:453) som trädde i kraft år 1982. I och med denna lag ersattes barnavårdsnämnderna med en socialnämnd som avsåg att besluta om sociala frågor (SOU 2009:99). Förutom Socialtjänstlagen tillkom även Lagen om vård av missbrukare i vissa fall [LVM] (SFS 1988:870) och Lagen med särskilda bestämmer om vård av unga [LVU] (SFS 1990:52).
7
Sluten ungdomsvård infördes år 1999 som en påföljd för ungdomar i åldern 15-17 år som begår allvarliga brott. Den slutna ungdomsvården inrättades som ett alternativ till fängelse för personer under 18 år och ansvaret för verkställandet av vården lades på SiS (BRÅ, 2020b).
Jämfört med den tidigare hanteringen av unga som begått brott i form av uppfostringsanstalter, barnavårdslagar och nämnder skiljer sig den nuvarande formen av ungdomsvård markant.
Begreppet straff har bokstavligt talat bytts ut mot behandling. Det fokus som förr låg på att fostra, straffa och skrämma olydiga ungdomar genom olika rättsåtgärder har således förflyttats mot en individanpassad vård och rehabilitering.
2.3 Statens institutionsstyrelse
SiS är den myndighet som har hand om tvångsvård och behandling av ungdomar med allvarliga psykosociala problem och vuxna med missbruksproblem (SiS, 2020b). SiS huvudsakliga uppdrag är att skapa bättre förutsättningar för ungdomar vars liv präglats av kriminalitet, psykosociala problem och missbruk (Regeringen, u.å.). Myndighetens behandlingsverksamhet är indelad i ungdomsvård, sluten ungdomsvård och missbruksvård.
På SiS särskilda ungdomshem vårdas ungdomar mellan 12 och 21 år enligt LVU (SFS 1990:52).
I dagsläget har SiS 22 särskilda ungdomshem med cirka 700 vårdplatser fördelade på olika platser runt om i landet. Socialtjänsten har i uppgift att utreda unga personers behov av vård på SiS särskilda ungdomshem. Om socialtjänstens utredning visar att den unga personen har så stora problem att tvångsvård är nödvändigt lämnar socialtjänsten en begäran om tvångsvård till förvaltningsrätten som sedan beslutar om det är aktuellt med ett omhändertagande (SiS, 2020b).
Det totala antalet inskrivna ungdomar på särskilda ungdomshem uppgick till 1 107 under år 2018 (SiS, 2020c).
Förutom särskilda ungdomshem bedriver SiS även missbruksvård på LVM-hem där vuxna personer med missbruksproblem tvångsomhändertas med stöd av LVM (SFS 1988:870). SiS har i dagsläget cirka 400 platser fördelade på 11 LVM-hem. Omhändertagandet av en vuxen person enligt LVM (SFS 1988:870) sker genom att en läkare eller socialsekreterare gör en LVM-anmälan till socialtjänsten som sedan gör en utredning. Om socialtjänstens utredning visar att personen behöver vård skickas en begäran till förvaltningsrätten som fattar beslut om tvångsvård (SiS, 2020b). Under år 2019 bestod det totala antalet intagna klienter på LVM-hem av 927 personer (SiS, 2020c).
8
Ungdomar som begår allvarliga brott i 15 till 17-års åldern kan dömas till sluten ungdomsvård istället för fängelse av domstol (SiS, 2020b). En sådan dom stöds av bestämmelserna i Lag om verkställighet av sluten ungdomsvård [LSU] (SFS 1998:603). Straffet som avtjänas vid sluten ungdomsvård är alltid tidsbestämt och strafftiden får maximalt uppgå till fyra år. Socialtjänsten beslutar tillsammans med SiS om vilket ungdomshem den dömde ska bo på och hur tiden på SiS ungdomshem ska genomföras (SiS, 2020b).
2.3.1 Incidenter på statliga ungdomshem
Den senaste tiden har problematik om SiS institutioner synliggjorts och diskuterats i massmedia. Sveriges Radio har gjort en granskning av incidentrapporter som rör hot eller våld på SiS ungdomshem under de senaste fem åren (Andrén, 2021, 9 mars). Granskningen visade att de flesta anmälningar om hot eller våld drabbar personal på SiS ungdomshem, men hoten och våldet ökar även mellan de intagna. År 2020 inkom nästan 2 600 anmälningar om hot eller våld på SiS ungdomshem vilket är en fördubbling jämfört med antalet anmälningar som inkom år 2015 (Andrén, 2021, 9 mars). En förklaring till varför antalet anmälningar ökat är dels att ungdomshemmen gör anmälningar i större utsträckning än tidigare. Men det ökade antalet anmälningar kan också bero på att våld i samhället generellt blivit grövre bland vissa grupper.
SiS ungdomshem har till exempel drabbats av beväpnade fritagningar av intagna, något som tidigare inte har varit ett problem (Andrén, 2021, 9 mars).
Under sommaren 2020 inträffar två uppmärksammade rymningar från SiS särskilda ungdomshem (Skogelin, 2021, 27 januari). En 18-åring som blivit dömd till sluten ungdomsvård enligt LSU (SFS 1998:603) fritas under en bevakad permission den 23 juli. Kort därefter, den 19 augusti, sker ytterligare en händelse. Två ungdomar dömda för mord respektive mordförsök fritas från ett av SiS ungdomshem av två maskerade och beväpnade män. Dessa uppmärksammade händelser har bland annat medfört att SiS implementerat fler åtgärder för att höja säkerheten på några särskilt utsatta ungdomshem (Skogelin, 2021, 27 januari).
Den tredje december år 2020 stängdes SiS ungdomshem Björkbacken på grund av misslyckade åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet samt brister i att säkerställa de unga klienternas trygghet (SiS, 2020a). I ett avsnitt av dokumentärserien Uppdrag granskning visar en övervakningskamera från ungdomshemmet Björkbacken hur en i personalen misshandlar en
9
intagen (SVT, 2021). Avsnittet fortsätter med några unga tjejer som berättar om deras vistelse på SiS ungdomshem. Tjejerna, som tvångsvårdats på SiS ungdomshem, vittnar om hur personalen på ungdomshemmet Björkbacken utsatt dem för extremt våld vid flera tillfällen (SVT, 2021). I dokumentäravsnittet intervjuas också en sjuksköterska som arbetat på Björkbacken. Under sin tid som anställd på ungdomshemmet upplevde hon att de intagna varken fick vård eller behandling (SVT, 2021). I media har det också rapporterats om sexuella övergrepp på SiS ungdomshem. En behandlingsassistent har dömts till fängelse för våldtäkt mot barn efter att han förgripit sig på en 17-årig flicka som tvångsvårdades på ett av SiS ungdomshem (Kvarnevik & Stjärnered, 2021, 12 februari).
I en rapport från Skyddsvärnet redogör Eriksson och Klinteberg (2020) för ungdomars berättelser om sexuella övergrepp och trakasserier på statliga ungdomshem under en femårsperiod. De unga klienterna vittnar om att majoriteten av de övergrepp som sker på ungdomshemmen inträffar då personalen (förövaren) är ensam med den intagne (Eriksson &
Klinteberg, 2020). I rapporten framgår också att förövaren ofta är av manligt kön och att både flickor och pojkar utsätts för övergrepp. Slutligen menar Eriksson och Klinteberg (2020) att SiS, Inspektionen för vård och omsorg [IVO] och Justitieombudsmannen [JO] har varit dåliga på att upptäcka övergrepp som sker på ungdomshemmen.
SiS generaldirektör, Elisabet Åbjörnsson Hollmark, har medgett att det finns en del problem med myndighetens verksamhet. I en debattartikel publicerad i Svenska Dagbladet argumenterar Åbjörnsson Hollmark (2021) för hur socialtjänsten felaktigt placerar unga personer med svåra psykiatriska problem på SiS ungdomshem. Åbjörnsson Hollmark (2021) skriver: ”Att ungdomar med svåra psykiatriska problem placeras på ungdomshem i stället för inom psykiatrin innebär ett lidande som kunnat undvikas”. Åbjörnsson Hollmark (2021) menar att ungdomar med svår psykisk ohälsa är i behov av psykiatrisk vård som inte kan ges av SiS eftersom myndigheten saknar den särskilda kompetens som psykiatrin besitter inom området. Trots att SiS verksamhet anpassar vården efter unga personers individuella behov menar Åbjörnsson Hollmark (2021) att det kan vara svårt att bemöta ungdomar som varit utsatta för till exempel trauma eller psykostillstånd.
10 2.3.2 Statskontorets myndighetsanalys
På uppdrag av regeringen har Statskontoret (2020:7) genomfört en myndighetsanalys av SiS.
Syftet med uppdraget var att analysera hur SiS fullgör sitt uppdrag samt analysera hur interna och externa faktorer påverkar myndighetens möjligheter att fullfölja sitt uppdrag (Regeringsbeslut, 2019). Skälet till utredningen var de omfattande förändringar som SiS verksamhet genomgått på senare tid. Med anledning av dessa förändringar ansåg regeringen det lämpligt att undersöka huruvida nuvarande organisering och styrning svarar mot verksamhetens behov. Uppdraget genomfördes med Statskontorets modell för myndighetsanalys och som underlag har intervjuer, enkäter och dokumentgenomgångar använts (Statskontoret, 2020:7).
I Statskontorets (2020:7) bedömning framkom att SiS verksamhet går mot en positiv utveckling samtidigt som det fortfarande finns flera utvecklingsbehov i myndighetens styrning, uppföljning och samverkan. Det är framförallt rättssäkerheten och likvärdigheten som behöver utvecklas. Den vård som ges på SiS institutioner kan variera i hög grad mellan institutionerna och intagna flickor och pojkar behandlas ibland olika, vilket är problematiskt. Trots att SiS fullgör viktiga delar av sitt uppdrag råder alltså vissa ojämlikheter fortfarande. SiS kan ofta erbjuda en plats på väldigt kort tid, ibland inom ett dygn. Statskontoret (2020:7) menar också att många ungdomar och klienter är nöjda med vistelsen vid SiS. Vidare kom de fram till att missförhållanden har förekommit på SiS institutioner, då intagna har behandlats illa av medarbetare. SiS har även svårt att erbjuda individanpassad vård, särskilt då det gäller hanteringen av individer med svår psykiatrisk problematik, samsjuklighet, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, grov kriminalitet och gängkriminalitet. Slutligen kom Statskontoret (2020:7) fram till att individer i behov av tvångsvård inte alltid får en lämplig placering på SiS institutioner och avdelningar, vilket försvårar deras förutsättningar att utvecklas positivt.
Statskontorets rapport avslutas med några förslag om SiS verksamhet och fortsatta utveckling.
Statskontoret (2020:7) föreslår bland annat att de strategiska målen bör ses över så att de reflekterar hela SiS uppdrag och inkluderar följande områden: samverkan, jämlikhet och rättssäkerhet. Ett annat förslag är att SiS bör följa upp samverkan med socialtjänsten och vårdens innehåll och kvalitet. Vidare föreslår Statskontoret (2020:7) att myndigheten bör säkerställa att de uppfyller lagkravet av verksamhetsuppföljning vid avslutad vård. Slutligen föreslås att SiS bör se till att uppföljningar är baserade på underlag av god kvalitet samt se över om socialtjänstenkäten kan hanteras centralt vid SiS (Statskontoret, 2020:7).
11 2.4 Sammanfattning
Den information som presenterats i detta kapitel ger en övergripande bild av ungdomsbrottslighet i Sverige, SiS verksamhet och dess funktion i samhället, lagar som reglerar verksamheten, säkerhet och problem samt en beskrivning av Statskontorets myndighetsanalys.
Bakgrunden utgör en viktig förförståelse för utredningens kommande kapitel där tidigare forskning, resultat och analys samt diskussion och slutsatser presenteras. Den grupp som i allra högsta grad påverkas av SiS institutioner är ungdomar som med anledning av kriminell bakgrund eller psykosociala problem vårdas på SiS ungdomshem. Ur ett sociologiskt och samhällsvetenskapligt perspektiv är unga klienters identitetsskapande intressant att undersöka eftersom de lever och skapar identitet i en mycket speciell kontext på SiS särskilda ungdomshem med regler, begränsningar och övervakning. Myndighetens vård- och behandlingsmetoder är avgörande för många unga klienters levnadssätt (SiS, 2020b). SiS ungdomsvård har en betydande roll för många unga människors framtid, som i sin tur har en stor betydelse för det framtida samhället i frågor om bland annat utanförskap, sysselsättning, kriminalitet (SiS, 2020c). Det är således viktigt att genom denna utredning synliggöra unga klienters identitetsskapande för att i någon mån bidra till deras goda framtidsutsikter, eftersom de alltid kommer till SiS med någon slags bakgrundsproblematik. Eftersom SiS verksamhet finansieras med statliga medel kan föreliggande utredning bidra till en mer transparent insyn i myndigheten. Utredningen är också betydelsefull för unga klienter då den bidrar till att deras personliga berättelser och reflektioner blir synliga, vilket också kan bana väg för fortsatta studier om unga klienters identitetsskapande. På grund av de olika problem som synliggjorts om SiS särskilda ungdomshem i media på senare tid är det också viktigt att unga klienter kommer till tals genom denna utredning.
12
3 Tidigare forskning
I detta kapitel presenteras en litteraturöversikt med tidigare forskning som publicerats inom det studerade området. Forskningen handlar övergripande om ungdomar i utanförskapsområden, unga klienter, särskilda ungdomshem och ungdomsvård.
3.1 Ungdomar i utanförskapsområden
En vetenskaplig artikel av Dahlstedt (2017) belyser och analyserar social exkludering bland unga människor i svenska förorter. Uppror mot polisen, bilbränder och stenkastning bland ungdomar i utanförskapsområden har varit särskilt uppmärksammat i media under de senaste åren. Medias rapporter om våld och kriminalitet går emot den harmoniska bild som tidigare getts av Sverige och svensk välfärdspolitik enligt Dahlstedt (2017). Det handlar framförallt om utanförskapsområden som kännetecknas av social exkludering, marginalisering, låginkomsttagare, arbetslösa och invandrare menar Dahlstedt (2017). Trots att svenska utanförskapsområden ofta beskrivs som otrygga i media uppger ungdomar som bor i dessa områden att de känner sig trygga och att de är omgärdade av familj och vänner. I förorten upplever de tillhörighet till skillnad från övriga samhället där de upplever otrygghet, utanförskap och att de behandlas annorlunda på grund av deras etnicitet. Samma ungdomar menar att den sociala exkluderingen som sker av individer är en av de största utmaningarna för boende i utanförskapsområden (Dahlstedt, 2017).
Dahlstedt (2017) menar att ungdomars berättelser om deras nuvarande levnadssätt i utanförskapsområden också påverkar deras tankar om framtiden, både för egen del och för samhället i stort. Ett tydligt mönster i ungdomarnas berättelser om framtiden är en stark vilja och önskan om att förändra nuvarande levnadsvillkor. Enligt Dahlstedt (2017) menar ungdomar att deras framtid absolut påverkas av att de bor i utanförskapsområden eftersom de förväntar sig fler svårigheter och utmaningar endast på grund av deras boendesituation. Många ungdomar i utanförskapsområden ser dock fortfarande möjligheter och har en stark vilja att utvecklas trots att de upplever motstånd från övriga samhället. De utmaningar som svenska utanförskapsområden innebär för ungdomar och övriga samhället är omfattande och för varje dag som går växer problemen. Dahlstedt (2017) menar därför att frågan om hur samhället kan bemöta dessa problem och skapa ett mer inkluderande samhälle är aktuell och viktig.
13 3.2 Miljön på SiS särskilda ungdomshem
Nolbeck, Wijk, Lindahl och Olausson (2020) har undersökt ungdomars erfarenheter av miljön på sluten ungdomsvård vid statliga ungdomshem. I studien har unga klienter dokumenterat och fotograferat miljön på SiS ungdomshem med hjälp av kameror. Totalt deltog 14 barn och ungdomar i åldern 15-19 år. Åtta av respondenterna var flickor och sex av dem var pojkar. Efter att respondenterna fick möjlighet att fotografera sin omgivning på ungdomshemmen genomförde Nolbeck et al. (2020) uppföljande intervjuer med samtliga respondenter. Under intervjuerna fick respondenterna möjlighet att beskriva fotografierna och förklara varför de tagit dem. De respondenter som inte tagit några foton fick också möjlighet att berätta om miljön på ungdomshemmen (Nolbeck el al., 2020).
Enligt studien upplever unga klienter ofta vistelsen på SiS ungdomshem som en tid av väntan (Nolbeck et al., 2020). De unga klienterna väntar och uttrycker en längtan efter att få komma ut till ett liv i frihet menar Nolbeck et al. (2020). De upplever att tiden är annorlunda och mer diffus på institutionen. De unga klienterna vill också känna sig som hemma men är medvetna om att de befinner sig i en temporär situation. Klienterna i studien menar att de hela tiden observeras och utvärderas av personal. Samtidigt menar de att miljön på institutionen är tråkig och att de sällan finns möjlighet att utföra någon aktivitet. Rummen som klienterna tilldelas är privata, men de får ofta dela badrum och toalett med andra intagna. Enligt Nolbeck et al. (2020) beskriver respondenterna rummen som ”tråkiga” och ”deprimerande”. Några klienter, mestadels flickor, har dekorerat väggarna med bilder och citat. Några andra klienter, mestadels pojkar, har gjort en signatur av det egna namnet på väggarna (Nolbeck et al., 2020). I klienternas rum finns ofta en säng och en öppen garderob eller en hylla. I en del rum finns också ett sängbord, ett skrivbord med stol och en fåtölj. Av säkerhetsskäl är möblerna i klienternas rum ofta fastskruvade i väggen. Rummen har alltid minst ett fönster med eller utan persienner alternativt gardiner (Nolbeck et al., 2020).
För klienterna innebär den slutna ungdomsvården reglering och kontroll vilket i sin tur skapar känslor av frustration och kontrollförlust (Nolbeck et al., 2020). Klienterna upplever en ständig underlägsenhet mot personalen på ungdomshemmen och en begränsad handlingsfrihet då de är oförmögna att röra sig fritt mellan institutionen och det omgivande samhället beskriver Nolbeck et al. (2020). Miljön är mer anpassad efter säkerhet än klienternas behov, vilket i sin tur skapar känslor av ångest och maktlöshet hos de unga klienterna. Vidare menar Nolbeck et al. (2020) att klienterna ibland upplever tillit och hopp, ofta genom relationer med andra intagna men
14
också genom relationer med personalen. Klienternas hopp och drömmar är ofta kopplade till personliga tillhörigheter vilka återspeglar minnen, längtan och tillhörighet (Nolbeck et al., 2020).
Miljön på ungdomshemmen kännetecknas av påträngande och ogenomträngliga utrymmen där det ibland skapas tillfällen av ljus och hopp menar Nolbeck et al. (2020). Påträngande eftersom personalen kan utöva makt mot de unga klienterna och ogenomträngliga eftersom klienterna är isolerade från övriga samhället. Jämfört med livet utanför institutionen är klienternas tid och tillvaro på ungdomshemmen präglad av långsamhet och tröghet. Klienterna upplever alltså att tiden går mycket sakta på ungdomshem. Slutligen menar Nolbeck et al. (2020) att den slutna ungdomsvården huvudsakligen verkar styras av säkerhetsföreskrifter trots att SiS hävdar att den primärt utgår från särskilda vård- och behandlingsplaner.
3.3 Sluten ungdomsvård, LVU eller fängelse?
På uppdrag av SiS har Palm (2003) genomfört en utvärdering av ungdomars upplevelser av sluten ungdomsvård. I rapporten jämför Palm (2003) vårdmiljön vid sluten ungdomsvård jämfört med vård enligt LVU (SFS 1990:52) och fängelse. Studiens syfte var att undersöka om ungdomars vistelse på SiS institutioner kunde leda till mindre negativ påverkan samt mer vård och behandling jämfört med ett fängelsestraff, förutsatt att vistelsen på SiS höll samma nivå av repression/straff. Studien genomfördes med en enkätundersökning riktad mot ungdomar som vid ett enskilt tillfälle befann sig på fyra av SiS särskilda ungdomshem samt intagna som befann sig på två kriminalvårdsanstalter för ungdomar under våren år 2000. För att identifiera eventuella förändringar och utöka det insamlade materialet gjordes en upprepning av studien under våren 2001. Enkäterna innehöll frågor om det rådande klimatet och situationen på respektive institution samt frågor om påföljd, placering, kontakt med yttervärlden och erhållna behandlingsinsatser. Förutom frågorna innehöll enkäten även några påståenden om maktlöshet, meningslöshet, normlöshet och isolering samt påståenden om situationen på institutionen.
Enligt Palm (2003) deltog totalt 160 ungdomar från särskilda ungdomshem och 70 ungdomar från kriminalvårdsanstalter i studien. Vid studiens genomförande var ungdomarna mellan 13 och 20 år gamla (Palm, 2003).
I rapportens resultatdel beskriver Palm (2003) att ungdomar på institutioner ofta påverkas av andra jämnåriga, samt lär sig en slags ”internkultur” tillhörande den kriminella världen.
15
Ungdomar på sluten ungdomsvård och fängelser umgås också i högre grad med andra medintagna än med personalen som ofta uppfattas som vakter. Majoriteten av fängelseklientelet uppgav också att de hellre skulle anförtro sig till en annan intagen med anledning av att denne skulle ha större förståelse för deras situation. Nästan alla respondenter i Palms (2003) studie svarade att de hade skapat nya vänskapsrelationer med andra intagna som de också umgicks med på fritiden.
Över 40 procent av respondenterna i Palms (2003) studie svarade att vistelsen på institutionen hjälpt dem på något sätt, till exempel genom att de blivit lugnare eller slutat förtära alkohol. En hög andel (77 %) av de LVU-placerade uppgav dock att vistelsen varit till skada för dem. En del menar att institutionsvistelsen skadat dem psykiskt medan andra menar att den haft negativa effekter på deras sociala liv genom att de tappat kontakten med närstående. Samtidigt svarade flera respondenter i Palms (2003) studie att de upplevde att det inte fanns någon hjälp av få på institutionen.
Avslutningsvis diskuterar Palm (2003) problematiken med tvångsanstalter. Hon menar att det gemensamma ungdomshemmet för LVU-placerade och ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård kan vara problematiskt eftersom det innebär att LVU-placerade som befinner sig på ungdomshemmet i behandlingssyfte blandas med ungdomar som avtjänar straff. Trots att de olika grupperna befinner sig på ungdomshemmet av två helt olika anledningar skiljer sig vistelsen mellan ungdomarna inte nämnvärt mycket. Ungdomarna som deltagit i studien har uppvisat ett tydligt missnöje med sin tillvaro på institutionen. Slutligen menar Palm (2003) att det saknas tillräcklig forskning om ungdomar som vårdas på särskilda ungdomshem enligt LVU eller LSU.
3.4 Unga klienters banor och tillvaro
Enell (2014) har genomfört en studie om ungdomar som genomgått utredning vid SiS institutioner. Studien som pågick under två års tid genomfördes med enkäter som tilldelades 16 unga klienter, deras socialsekreterare och andra yrkesverksamma (där bland annat utredningspersonal ingick). Syftet med artikeln var att i relation till SiS utredningar analysera en sekvens av unga utredda klienters banor i samhällsvården (Enell, 2014).
16
I artikeln fokuseras sociala processer utifrån den amerikanska sociologen Anselm L. Strauss begrepp ”banor” (eng. trajectories). Enell (2014, s. 49) argumenterar för att den utredning som unga klienter vid SiS institutioner genomgår kan förstås som ”en del av en bana som formas i interaktion mellan den unge och olika aktörer”. Banan startar när den unge personen kommer i kontakt med socialtjänsten. Enell (2014) menar att unga personer i samhällsvård kan ha en instabil tillvaro både före och efter tiden i samhällsvård, till exempel genom att de måste flytta vid upprepade tillfällen. Fulländade utredningar av unga klienter kan förebygga en instabil tillvaro i samhällsvården (Enell, 2014).
I artikeln beskriver Enell (2014) fyra olika banor som identifierats bland intervjupersonerna.
Den första, kampbanan, utmärks genom att ungdomarna och socialsekreterarna har skilda uppfattningar och fokus. Tillit mellan parterna saknas och samspelet mellan dem kan liknas med en kamp. De unga klienterna kände sig missförstådda och hade svårt att tro att vuxna, särskilt representanter från socialtjänsten, ville dem väl. De unga eftersträvade hela tiden att bli frisläppta från socialtjänstens placeringar eller göra dem mindre strikta. Ur de ungas perspektiv ansågs utredningarna vara meningslösa (Enell, 2014).
Dialogbanan var en annan bana som Enell (2014) identifierade. Ungdomar i denna bana uppfattade att yrkesverksamma kunde lyssna och låta dem framföra synpunkter. Men precis som ungdomarna i kampbanan saknade även dessa ungdomar tillit till vuxna. För de unga i den här gruppen upplevdes utredningstiden som jobbig men meningsfull, eftersom de unga kände att de fick vara med och påverka åtgärdsförslagen (Enell, 2014).
En tredje bana som Enell (2014) identifierade var passagerarbanan. Ungdomar och sekreterare i denna bana lät sig styras av andra, vilket fick dem att framstå mer som passagerare än som förare. Unga i den här gruppen hade större tillit till vuxna än unga i andra grupper. De unga accepterade också i högre grad yrkesverksammas beskrivningar av problem och behov.
Målsättningen för de unga var att få komma hem igen. För att få komma hem behövde de dock följa andras vilja, som innebar att de skulle sköta sig. Förtroendet för socialtjänsten var inte stort bland de unga men de accepterade trots allt situationen. Ur de ungas perspektiv upplevde de att vuxna kunde lyssna, men utan att förstå vad de egentligen menade. De unga tog också avstånd från socialtjänstens behandlingsplan vilket gjorde att socialtjänsten blev beroende av andras bedömningar och familjens inställning till behandlingen (Enell, 2014).
17
Slutligen identifierade Enell (2014) övertalningsbanan, där unga som hade en komplicerad relation till socialtjänsten inkluderades. Samtliga ungdomar i övertalningsbanan var på olika sätt beroende av socialtjänstens stöd. Tillvaron på SiS-institutionen präglades av en väntan på att få komma därifrån. De åtgärder som socialtjänsten satte in blev en besvikelse eftersom de inte uppnådde ungdomarnas förväntningar. När de unga till slut lämnade samhällsvården uppfattade de att alla positiva förändringar som skett endast berodde på dem själva. Detta skapade en känsla av att socialtjänsten svikit dem (Enell, 2014).
En övergripande slutsats som Enell (2014) kom fram till var att de utredningar som SiS genomför med unga klienter inte är någon tydlig markör för att kunna förutspå de ungas banor.
Ungas tid i samhällsvård reflekteras alltså av unika och komplexa sociala processer.
3.5 Flickor vid särskilda ungdomshem
Vogel (2016) har genomfört en diskursanalys av socialsekreterares uppfattning av unga flickor vid särskilda ungdomshem. I studien undersöker hon hur socialsekreterare som beslutar om SiS-placeringar resonerar kring flickor i behov av denna vårdform samt vilka föreställningar de har om flickor som kommer i kontakt med socialtjänsten. Studiens underlag består av intervjuer med sju kvinnliga socialsekreterare (Vogel, 2016).
Vogel (2016) hävdar att socialsekreterare har en uppfattning om att flickor ofta håller frustration och ilska inom sig till skillnad från pojkar som ofta blir mer utåtagerande. Psykisk ohälsa och utsatthet är vanligt för flickor som kommer i kontakt med socialtjänsten. Flickors våldsamhet och aggressivitet kopplas ofta till psykisk ohälsa, särskilt posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och ångest. Flickors psykiska ohälsa kopplas ofta till familjära förhållanden och hemsituation.
Ofta konstrueras flickor som offer för omkringliggande omständigheter, till exempel anknytningsproblematik och brister i omsorgen (Vogel, 2016).
Resultatet av Vogels (2016) studie visar också att socialsekreterare ofta bedömer att flickor som placeras vid SiS särskilda ungdomshem är mer utåtagerande än andra flickor. Ur socialsekreterares synpunkt är flickor med SiS-placering mer benägna att vidta våld mot andra ungdomar eller personal. Socialsekreterarna uttrycker en oro om att flickor på särskilda ungdomshem är mycket unga, har hamnat snett i livet och att de kan vara en fara för sig själva (Vogel, 2016).
18
Socialsekreterarna i Vogels (2016) studie tycks ha en delad uppfattning om SiS-institutioner.
Vårdformen på SiS ungdomshem bedöms vara problematisk samtidigt som den kan användas för att skydda ungdomar i behov av vård menar socialsekreterarna. De ser också SiS- institutionen som ett viktigt verktyg för att bryta det mönster som flickor i behov av särskild ungdomsvård anammat (Vogel, 2016).
3.6 Sammanfattning
Den forskning som presenteras i detta kapitel är viktig för att förstå hur ungdomar i utanförskapsområden påverkas av social exkludering, hur unga klienter upplever miljön och tillvaron på SiS särskilda ungdomshem samt hur unga klienter kan delas in i olika slags ”banor”
som formas i samverkan med relationer till olika aktörer i klientens omgivning. Även om det finns en del forskning om unga klienter på särskilda ungdomshem verkar urvalet av fördjupande studier om just unga klienters identitetsskapande vara mycket begränsat. Föreliggande utredning kan i viss mån bidra till att minska denna forskningslucka genom att unga klienters identitetsskapande synliggörs i förhållande till den mycket speciella kontexten på SiS särskilda ungdomshem.
19
4 Teoretiska utgångspunkter
I detta kapitel presenteras de teoretiska utgångspunkter som legat till grund för utredningen.
Goffmans (2014) teori om totala institutioner har använts för att förstå hur tillvaron på särskilda ungdomshem kan uppfattas från de unga klienternas perspektiv. En annan teoretisk utgångspunkt som presenteras i kapitlet är Giddens (1999) teori om identitetskonstruktion, vilken bidrar till förståelsen om hur unga klienter skapar identitet i en mycket speciell kontext.
4.1 Den totala institutionen
Erving Goffman (1922-1982) beskriver totala institutioner ur individens perspektiv. Enligt Goffman (2014) kommer individer ofta till institutionen med en beteendekultur som härstammar från livet och världen utanför institutionens väggar. De lever och beter sig på ett sätt som de tar för givet ända fram till inställelsen på institutionen. Samtidigt kan de totala institutionerna inte ersätta den kultur som den intagne varit delaktig i innan institutionsplaceringen. Om en kulturell förändring sker har det ofta att göra med frånvaron av vissa handlingsmöjligheter, det kan också vara svårt att komma ikapp de sociala förändringar som sker i samhället utanför institutionens inneslutande väggar (Goffman, 2014). En slags
”diskulturation” kan dock inträffa om den intagne vistas på institutionen under mycket lång tid.
Denna ”diskulturation” sker genom att individen blir tillfälligt oförmögen att genomföra vardagliga sysslor som tillhör livet i frihet eftersom sådana sysslor inte tillhör institutionslivet.
Det kan alltså vara svårt för en intagen att återanpassa sig till övriga samhället eftersom han eller hon under lång tid anpassat sig till institutionslivet och kommit bort från de vardagliga sysslor som kännetecknas av livet utanför institutionen (Goffman, 2014).
Under intagningsprocessen kan den intagne utsättas för vissa förödmjukelser, degraderingar och förnedringar. Goffman (2014) menar att den intagnes personlighets undertrycks systematiskt på institutionen, något som ofta sker oavsiktligt. Med andra ord skulle man kunna säga att den intagne bryts ned, genom att hans uppfattningar om sig själv och om andra blir förändrade. Den första inskränkningen av personligheten utgörs av de barriärer som totala institutioner bygger upp mellan den intagne och samhället utanför. De sociala roller som klienten är bekant med från övriga samhället försvinner successivt då den intagnes isolering från omvärlden är konstant i den mening att den pågår dygnet runt. Goffman (2014) menar således att en rollförlust inträffar eftersom den intagne ständigt är isolerad och oförmögen att ta kontakt med personer på utsidan. Goffman (2014) förklarar också att vid frivillig inställelse
20
på institution har den som är på väg att bli intagen redan tagit avstånd från det som kan kännetecknas som hans privata värld. När den frivillige klienten anländer till institutionen har han eller hon alltså redan börjat acceptera sin livssituation som innebär att han eller hon inte längre kommer att leva under samma förhållanden som tidigare.
Vidare menar Goffman (2014) att intagningsprocessen i sig ofta sker på ett förödmjukande sätt, genom till exempel visitering, fotografering, vägning, fingeravtryck och även avklädning.
Inträdesprocedurer utförs ofta för att ge den intagne en uppfattning om regler och förpliktelser.
I denna procedur förlorar också den intagne sina personliga tillhörigheter och tilldelas ett nummer. ”Inträdesproceduren kan karaktäriseras som ett bortlämnande och ett påtagande, där mellanläget är fysisk nakenhet” beskriver Goffman (2014, s. 23). Den intagne lämnar alltså bort sina personliga tillhörigheter och integritet samtidigt som han tvingas rätta sig efter institutionens ramar och regler.
Goffmans (2014) teori om totala institutioner är viktig i föreliggande utredning för att förstå institutionens värld och kultur ur den intagnes perspektiv. Teorin tillför också en beskrivning av hur makt och kontroll utövas på institutionen samt hur den intagne isoleras från omvärlden, vilket är betydande för förståelsen av hur de unga klienternas identitetsskapande sker i en mycket speciell kontext på SiS särskilda ungdomshem.
4.2 Identitetskonstruktion
Sociologen Anthony Giddens beskriver b.la. förhållandet mellan moderniteten och det individuella jaget. Till skillnad från tidigare epoker kännetecknas moderniteten av stark och oförutsägbar förändring. Den trygga värld av seder och traditioner som tidigare omringade individen i förmoderna samhällen saknas i moderniteten. I moderniteten ställs individen också inför en mängd olika valmöjligheter samtidigt som individen är utelämnad att göra dessa val på egen hand utan vägledning. Giddens (1999) menar att relationen mellan självidentitet (så som individen tolkar och uppfattar sig själv) och moderniteten kan påverkas av flera omkringliggande faktorer. Även Hall (1992) och Castells (2000) menar att människors identitet formas i interaktionen mellan det individuella jaget och det omkringliggande samhället.
Giddens (1999, s. 45) menar att, i moderniteten, måste det förändrade självet ”utforskas och konstrueras som en del av en reflexiv process, där det handlar om att koppla ihop personlig och social förändring”. De skyddsnät som existerade under tidigare epoker i små samhällen har
21
successivt försvunnit under moderniteten och globaliseringen har utgjort en bidragande faktor till denna effekt menar Giddens (1999). För individen har moderniteten inneburit en avsaknad av den trygghet och det psykologiska stöd som den traditionella kontexten erbjöd (Giddens, 1999). I moderniteten är individen alltså i högre grad exponerad för sin omvärld och utelämnad åt sig själv i fråga om olika valmöjligheter som individen påträffar i livet.
Giddens (1999) menar att den tillit som barn ofta känner för omsorgspersoner kan betraktas som ett slags skydd eller som han uttrycker det, en typ av emotionell vaccinering mot existentiell ångest, det vill säga faror och hot som barnet kan stöta på i framtiden. Med detta skydd kan individen bevara hopp och mod oavsett vilken situation individen än kommer att hamna i menar Giddens (1999). Detta argument kan dock ifrågasättas eftersom varje enskild individ troligtvis har olika upplevelser av en viss situation, och på grund av att det antagligen finns fler omkringliggande faktorer som kan påverka individens handlande. Giddens (1999) menar också att grundläggande tillit är en viktig del i individens identitetsskapande. Tilliten gör att barnet vågar avskilja sig från omsorgspersoner och därmed blir barnet medveten om den verkliga värld som vi lever i samtidigt som barnet upptäcker att han eller hon är en egen individ som skiljer sig från objekt i omgivningen. Individer som inte har fått möjlighet att utveckla en grundläggande tillit kan påverkas av en overklighetskänsla menar Giddens (1999).
Overklighetskänslan tar sig ofta uttryck genom att dessa individer upplever att andra människor och objekt har en skugglik existens. Individer med avsaknad av grundläggande tillit kan också ha svårt att känna kontinuitet i deras självidentitet menar Giddens (1999).
Identitet kan fungera som ett verktyg som fyller det gap som uppstår mellan en individs personliga (privata) och publika värld, det vill säga där individen är omringad av andra människor (Hall, 1992). Enligt Giddens (1999, s. 68) är självidentitet ”självet så som det reflexivt uppfattas av personen utifrån hans eller hennes biografi”. Självidentitet handlar alltså om individens egen reflexiva tolkning av självet. Enligt Giddens (1999) måste självidentitet också skapas och upprätthållas rutinmässigt genom reflexiva aktiviteter, det vill säga genom att individen reflekterar över sig själv och sina egna handlingar. Den reflexiva processen av självet är viktig för att sammankoppla social och personlig förändring. Giddens (1999) menar att individer med dålig självkänsla ofta saknar en stabil känsla av biografisk kontinuitet, de uppfattar alltså att tiden är uppdelad i åtskilda moment vilket gör det omöjligt se tiden som en helhet. Individer med dålig självkänsla kan också bli handlingsförlamade i miljöer som påverkas av ständig förändring eftersom de ofta är upptagna med att identifiera potentiella
22
risker som kan drabba hans eller hennes existens. Dessa individer kan också ha svårt att skapa eller bevara en tillit till den egna självintegriteten vilket ofta leder till att individen känner en slags tomhet då de är oförmögna att känna självuppskattning. Istället för att bedriva självuppskattning finns det en risk att individen ägnar sig åt tvångsmässig självrannsakan av egna handlingar och tankar enligt Giddens (1999). Karaktärsmässigt är en individ med god och stabil självkänsla rena motsatsen till en individ med dålig självkänsla. Personer med stabil självkänsla upplever en biografisk kontinuitet som de är reflexivt medvetna om. Dessa personer har också tidigt i livet skapat sig en skyddshinna av trygghet som fungerar som ett filter mot de vardagliga faror som hotar självets integritet. Till skillnad från personer med dålig självkänsla kan de se sin självintegritet som något värdefullt. Individens egen självuppskattning hjälper också till att bevara känslan av ett levande själv (Giddens, 1999).
Självidentiteten hos en individ kan vara både stark och ömtålig menar Giddens (1999). Eftersom den kan hjälpa individen att agera i olika sociala miljöer och hantera olika situationer är den stark. Samtidigt kan självidentiteten vara ömtålig eftersom den självbild som individen har om sig själv egentligen bara är en av många potentiella reflexiva berättelser (Giddens, 1999).
Självidentiteters ”innehåll” kan också variera socialt och kulturellt menar Giddens (1999). Med
”innehåll” syftar han på de egenskaper som kan påverka en individs självbiografi. Som exempel ger Giddens (1999) en persons namn vilket är ett starkt inslag i en individs självbiografi.
Namngivning, släktnamn och namnändringar varierar mellan olika kulturer. Sociala och kulturella sammanhang kan alltså påverka vår självidentitet.
Ett centralt tema för moderniteten är existentiella frågor om vad man ska göra, hur man ska agera och vem man vill vara (Giddens, 1999). Dessa frågor är något som alla människor ställs inför och måste besvara i någon mening. Ibland bedriver människor en slags rekonstruktion av det förflutna genom att de tänker tillbaka på händelser och känslor som har hänt vid ett tidigare skede. Giddens (1999) menar att en rekonstruktion av det förflutna går hand i hand med individens förväntade framtid. Individer kan också utföra något som Giddens (1999) kallar för självterapi vilket innebär att individen funderar över sina egna handlingar. Individer som för en ständig dialog med tiden kan identifiera stressfyllda händelser, både i det förflutna och i framtiden, och acceptera eventuella konsekvenser.
Enligt Hall (1992) och Castells (2000) kan den enskilda individen omfattas av ett omfång av olika identiteter under sin livstid. Enligt Giddens (1999) är identitetsskapandet ett ständigt
23
pågående projekt för individen. Castells (2000) menar att mängden identiteter kan ge upphov till slitningar och motsägelser i både individens självpresentation, det vill säga hur individen reflekterar över sig själv, och hans sociala handlande. Enligt Giddens (1999) erbjuder moderniteten en rad olika komplexa val för individen. Men modernitetens mångfald av val gör det också svårt för individen att välja sin livsplan (Giddens, 1999).
Giddens (1999) menar att vi under högmodernitetens villkor tvingas att följa livsstilar. Giddens (1999, s. 101) definierar livsstil som ”en mer eller mindre integrerad uppsättning praktiker som en individ följer, inte bara därför att sådana praktiker tillfredsställer nyttobehov, utan därför att de ger en materiell inramning till en speciell berättelse om självidentiteten”. Livsstilar är särskilt applicerbart i moderna kulturer eftersom de innefattar en mängd olika möjligheter som inte var lika aktuella i traditionella kulturer menar Giddens (1999). Livsstilar handlar om individuella rutiner som klädval, matvanor, handlingssätt och valet av umgänge. Dessa rutiner är dock öppna och föränderliga i enlighet med självidentitetens rörlighet. Individens egna beslut om olika val, till exempel kläder eller uppförande, bidrar till rutiner av detta slag. Individens val handlar dock inte bara om handling utan också om vem individen strävar efter att vara (Giddens, 1999).
Modernitetens unika mångfald av val innebär dock inte att alla individer har tillgång till samma val eller möjlighet att fatta samma beslut. Möjligheten till olika val varierar alltså från individ till individ. Enligt Giddens (1999) är livsstilar bundna till specifika handlingsmiljöer. Därmed är livsstilsmöjligheterna också ofta bundna till beslut som rör dessa specifika miljöer, vilket kan vara på bekostnad av individens andra möjliga alternativ. Giddens (1999) menar också att individer kan uppleva otrygghet när de vistas i miljöer som av någon anledning ifrågasätter deras livsstil.
Giddens (1999, s. 106) talar vidare om begreppet livsplanering vilket han definierar som ”ett medel för att förbereda framtida handlingsförlopp, som mobiliseras utifrån självets biografi”.
Livsplanering är beroende av att tiden organiseras utifrån vissa kriterier då den reflexiva konstruktionen av självidentiteten är bunden till både framtida förberedelser och reflektion över händelser i det förflutna. Enligt Giddens (1999) utgör livsstilsval och livsplanering institutionella ramar som påverkar individens handlande. En individ som är bunden till en särskild livsstil, till exempel ett liv i fattigdom, tvingas därför forma sina handlingar utifrån de val och villkor som finns inom den särskilda livsstilen. Livsmöjligheterna bestämmer således alltid över individens livsstilsval enligt Giddens (1999).
24
I det moderna samhället finns nya sorters problem som skiljer sig från de traditionella problemen i det förmoderna samhället. Identitetsskapande för svenska ungdomar kan vara komplicerat i den mening att det samhälle ungdomarna lever och växer upp i idag präglas av marginalisering, segregation, diskriminering och växande nyfattigdom (Peterson, Svensson &
Addo, 2003). Ungdomars identitetsskapande påverkas alltså av flera olika faktorer som blivit mer framträdande moderna samhället. Av denna anledning är också teorin om identitet viktig för att förstå hur unga klienter konstruerar sin identitet i den mycket speciella kontexten på SiS särskilda ungdomshem.
25
5 Metod
I detta kapitel presenteras utredningens genomförande, empiri och urval, analysprocess samt vetenskapliga reflektioner och etiska ställningstaganden.
5.1 Genomförande
Utredningen har genomförts med fokus på beskrivning, tolkning och förståelse. Dessa centrala begrepp har varit viktiga för att lyfta fram unga klienters egna berättelser från SiS särskilda ungdomshem. Föreliggande utredning har således genomförts med utgångspunkt i en kvalitativ ansats med innebörden att ”beskriva, analysera och förstå beteendet hos enskilda människor och grupper med utgångspunkt från dem som studeras” (Lundahl & Skärvad, 1999, s. 101).
Utredningen kan bedömas vara av induktiv karaktär eftersom den genererat en allmän förklaring eller teori utifrån slutsatser grundade på en mängd av liknande omständigheter (Bryman, 2011, Gibbs, 2018). Utredningen har utgått från ett hermeneutiskt perspektiv med huvudsyfte att tolka och förstå hur unga klienter skapar identitet på SiS särskilda ungdomshem.
Det är nödvändigt att tolka individers beteende och handlingar för att nå kunskap om deras livsvärld (Lundahl & Skärvad, 1999). I detta fall har unga klienters berättelser tolkats med fokus på tillvaro, sociala relationer och framtid.
SiS institutioner omgärdas av stark sekretess vilket innebär att det finns vissa hinder, till exempel integritetsskäl, som gör det svårt att för utomstående att ta del av klienters egna berättelser av vården och vistelsen på ungdomshemmen. Förutom SiS säkerhets- och sekretessföreskrifter har även den pågående covid-19 pandemin medfört att SiS tillfälligt valt att införa särskilda besöksrestriktioner vilket utgjort ännu ett hinder för att få direkt insyn i SiS särskilda ungdomshem. På grund av SiS regler om säkerhet, sekretess och besökare samt tillfälliga covid-19 restriktioner var det alltså svårt att genomföra utredningen på plats med till exempel personliga intervjuer eller observationer, som ofta används i utredningssammanhang (Lundahl & Skärvad, 1999). Istället valdes kvalitativ textanalys av bokserien SiS unga berättar som ett alternativt tillvägagångssätt för genomförandet av utredningen. Analysprocessen förklaras mer ingående under rubrik 4.3 i kapitlet men först beskrivs den empiri som utredningen utgått från och det empiriska urval som gjorts.
26 5.2 Empiri och urval
Den empiri som legat till grund för utredningen är en del av bokserien SiS unga berättar som finns fritt tillgänglig att ladda ned eller beställa från SiS webbplats (https://www.stat-inst.se/).
Utredningen har således utgått från ett redan befintligt material (sekundärdata) och det har inte skett någon annan datainsamling kopplad till utredningens syfte. Eftersom det befintliga och ursprungliga materialet (SiS unga berättar) som använts som empiri i den här utredningen inte har bearbetats eller analyserats av någon tidigare forskare kan det betraktas som ”rådata”. Det bör dock nämnas att det finns en möjlighet att ”rådatan” även kan ha använts vid annan forskning. Som utredare har det varit värdefullt att få ta del av ett redan befintligt och helt obehandlat material eftersom det inneburit att mer tid kunnat avsättas till utredningens analys och tolkning av empiri (Bryman, 2011). Samtidigt har ett kritiskt förhållningssätt mot sekundärdata använts från utredningens början till slut eftersom de källor som sekundärdata hämtas ifrån ibland kan vara ofullständiga, vinklade och gjorda på tveksamma urval (Lundahl
& Skärvad, 1999). Eftersom materialet (SiS unga berättar) som använts för utredningen är utgivet av en statlig myndighet bör materialet dock kunna betraktas som en relativt trovärdig och fullständig källa. Materialet, det vill säga texterna i SiS unga berättar, är oredigerade och har inte heller vinklats eller omformulerats på något sätt. Texterna består alltså helt och hållet av klienternas egna berättelser och skildringar. I övrigt används SiS unga berättar som informationsmaterial, dels till ungdomar som blivit placerade på SiS ungdomshem, dels till intressenter och aktörer som vill få insyn i SiS verksamhet.
Varje år ger SiS ut en ny upplaga av SiS unga berättar där unga klienter får möjlighet att berätta om sina liv, fantasier, drömmar och förhoppningar med egna ord. Texterna i SiS unga berättar författas av klienterna själva och är allt från några rader till flera sidor långa. Majoriteten av texterna är skrivna på svenska men en del är också skrivna på engelska. Eftersom bokserien SiS unga berättar består av ett mycket omfattande material, i dagsläget 17 upplagor med hundratals texter från år 2003 till år 2020, gjordes ett slumpmässigt systematiskt urval av upplagorna. Ett slumpmässigt systematiskt urval innebär att samtliga analysenheter i populationen ingår i en förteckning som sedan används för att välja ut till exempel var tredje eller var fjärde enhet (Esaiasson, 2007). Utredningens fokus har huvudsakligen legat på det senaste decenniet och därför inkluderades endast upplagor av bokserien från år 2010 till år 2020 i urvalet. För att skapa ett så brett urval som möjligt men ändå begränsa den totala mängden empiri valdes respektive upplaga med ett fem års intervall. Detta innebär att empirin som valdes ut för utredningen bestod av tre olika upplagor från åren 2010, 2015 och 2020. Upplagan från år 2010
