ASSOCIATION SUEDOISE DE LINGUISTIQUE APPLIQUEE (ASLA)
Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap
Tvärkulturell kommunikation i tid och rum
Utgiven av Nils Granberg
Rapport från ASLA:s höstsymposium Umeå, 7-9 november 1996
ASLA
ASLA:s skriftserie 10
ASSOCIATION SUEDOISE DE LINGUISTIQUE APPLIQUEE (ASLA) Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap
Tvärkulturell kommunikation i tid och rum
Utgiven av Nils granberg
Rapport från ASLA:s hästsymposium Umeå, 7-9 november 1996
ASSOCIATION SUEDOISE DE LINGUISTIQUE APPLIQUEE (ASLA) Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap
ASLA ingår i den internationella huvudorganisationen AILA som har med- lemmar i drygt trettio länder världen över. Föreningen har som huvudsyfte att på olika vägar främja och sprida information om språkvetenskaplig forskning med anknytning till praktiska språkproblem i samhället. Detta syfte ska ASLA söka uppnå genom att:
- anordna konferenser, symposier och seminarier, - publicera ett medlemsblad,
- ge ut symposierapporter och andra skrifter, - distribuera meddelanden och skrifter från AILA,
- delta i AILA:s vetenskapliga kommissioner, arbetsgrupper och kongresser.
Medlemsbladet ASLA-Information utkommer med tre nummer per. Där informeras om litteratur, konferenser etc. Ett nummer per år innehåller dessutom en avdelning med utförligare presentationer av pågående forskning och utvecklingsarbete inom den tillämpade språkvetenskapen.
Årligen anordnas ett symposium omkring ett tema som har intresse för såväl forskare som praktiker. Rappmierna från dessa höstsymposier publiceras i ASLA:s skriftserie. Böckerna i skriftserien är årsböcker och distribueras gratis till ASLA:s medlemmar.
Medlem i ASLA blir man genom att betala avgiften (175:- för budgetåret 96/97) till Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap, postgiro 40 32 86-8.
Medlemmar får årsboken i ASLA:s skriftserie, ASLA-Information, AILA Review och AILA News. Bland övriga medlemsförmåner kan nämnas att till rabatterat pris delta i föreningens symposier samt att - också till nedsatt pris - köpa tidigare nummer i ASLA:s skriftserie. Beställning av ASLA:s skrifter sänds till följande adress: ASLA, c/o FUMS, Box 1834, 751 48 Uppsala.
Tvärkulturell kommunikation i tid och rum. Rapport från ASLA:s höstsymposium, Umeå, 7-9 november 1996. Nils Granberg (utg). ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Uppsala 1997.
ISBN 91-87884-10-0 ISSN 1100-5629
© ASLA och författarna
Uppsala universitet Repro HSC, Uppsala 1997
inmemoriam Elsie Wijk-Andersson
1939 -1997
Förord
Värderingar, beteenden och tillhörande attribut som karakteriserar en kultur tas ofta för självklara av de människor som lever i den kulturen. Det är först i mötet med andra kulturer, överskridandet av kulturgränser, som skillnader och likheter tydliggörs. Dessa kulturmöten kan fungera berikande, utvecklande och inspirerande, men kan också resultera i alltifrån konflikt eller kulturchock till oengagerade axelryckningar. För att bidra till att öka den interkulturella förståelsen som en grund för tolerans och samexistens, anordnade ASLA hösten 1996 ett symposium med temat
"Tvärkulturell kommunikation i tid och rum".
Symposiet hölls i Humanisthuset vid Umeå universitet den 7-9 november 1996 och samlade drygt 50 forskare från Sverige, Finland och Baltikum. En arbetsgrupp bestående av personer från fem olika institutioner deltog i förarbetet: Pirkko Forsman-Svensson, Institutionen för finska; Leila Kalliokoski, Institutionen för lingvistik; Neville Shrimpton, Institutionen för engelska; Mikael Svonni, Institutionen för samiska, samt Nils Granberg, Institutionen för nordiska språk, som även samordnade arbetet och hade huvudansvaret för genomförandet av symposiet.
Vid symposiet medverkade fem inbjudna plenarföreläsare. Suzanne Romaine talade om såväl inomkulturella som utomkulturella svårigheter att ändra attityderna till det engelskbaserade kreolspråket på Hawaii, Hawai'i Creole English. Tove Skutnabb-Kangas pläderade för ett erkännande av språkliga mänskliga rättigheter, Linguistic Human Rights, d.v.s. individens rätt till sitt eget modersmål bland annat inom undervisningsväsendet manifesterat i internationella överenskommelser och avtal. Erling W ande diskuterade etnicitet och identitet utifrån språksituationen i Tornedalen och visade på den starka anknytningen till språket, meänkieli, som uttryck för den ökande etniska medvetenheten bland tornedalingarna. Lars-Erik Edlund illustrerade hur ortnamnen i norra Sverige vittnar om urgammal flerspråkighet i området och hur namnen kan hjälpa oss att identifiera och belysa förhistoriska kulturkontakter. Jens Allwood, slutligen, talade i sitt
föredrag om tvärkulturell kommunikation utifrån ett icke-verbalt perspektiv (Allwood deltar tyvärr ej i denna volym).
Symposiet blev i sig ett exempel på tvärkulturell kommunikation i tid och rum. Vi förflyttades från urnordisk tid till nutid, från Lettland via Skandinavien till Hawaii, och i föredragen återspeglades många olika infallsvinklar. Exempelvis belystes flera språkliga minoriteters situation vad gäller t.ex. språkbevarande/språkbyte och etnicitet/identitet, i Lettland (Priedite), i ryska Karelen (Pyöli), på Nordkalotten (Svonni och Wande) och på Hawaii (Romaine). Vidare berördes tvärkulturella attityder kopplade till talad svenska och finska (Bijvoet) och till främmandespråks- undervisning (Lundgren), samt, i flera föredrag, minoriteters rättigheter (t.ex. Skutnabb-Kangas, Svonni och Wande, m.fl.). Ytterligare infalls- vinklar som gavs berörde äldre invandrares sociala och språkliga situation (Callmar), innehållet i läromedel för majoritetens studier av minoritets- språket (Wikström) och den enspråkiga enögdheten (Ladberg). Hur språket påverkas i tvärkulturell kommunikation diskuterades även, exempelvis vad gäller argumentationsmönster (Jansson) och samtalsstilar (Suikkari).
Sammanfattningsvis kan konstateras att detta symposium tillfört forskningsområdet värdefulla aspekter som kan hjälpa oss att synliggöra det svårfångade begreppet tvärkulturell kommunikation. Ett varmt tack till s ymposiedeltagarna !
Jag vill även rikta ett stort tack till medarbetarna på Institutionen för nordiska språk för deras medverkan, särskilt till Mattias Hansson som höll i kansliet och de organisatoriska trådarna, till Eva Aniansson som ansvarade för samkvämet och symposiemiddagen med exotisk mat och samisk jojk, samt till studerandegruppen i Svenska som andraspråk som tillhandahöll hembakt fikabröd och var allmänt behjälpliga. Symposiet möjliggjordes ekonomiskt med bidrag från Svenska Institutet och Umeå universitet.
Umeå i oktober 1997 Nils Granberg
ii
Innehållsförteckning
Språkattityder bland svenskar, finnar och sverigefinnar ... 1 Ellen Bijvoet, Uppsala universitet
Som en fisk i ett akvarium - en studie om medelålders och äldre
invandrares språk- och kommunikationssituation i Sverige ... 15 Björn W Callmar, Stockholms universitet
Språk i möte i norr. Om nordsvenska språk- och kulturkontakter
i äldre tid ... 25 Lars-Erik Edlund, Umeå universitet
Tvärkulturella skrivstrategier. En studie av argumentations-
mönster hos utländska studenter ... 37 Gunilla Jansson, Stockholms universitet
Om enspråkiga fördomar och flerspråkig verklighet -
och om mötet mellan dem ... .49 Gunilla Ladberg, Stockholm
Vi och dom - interkulturell kompetens, en ny utmaning
för språklärare ... 57 Ulla Lundgren, Högskolan i Jönköping
Språk och kultur i Lettland. Möte eller konflikt -
vinst eller förlust ... 69 Aija Priedite, UNDP Latvia
iii
Om attityder och identitet i rysk-karelsk kontext ... 81 Raija Pyöli, Joensuu universitet
Changing attitudes to Hawai'i Creole English: Fo' find one good
job, you gotta know how fo' talk like one haole ( abstract) ... 93 Suzanne Romaine, University of Oxford
The Nordic countries and linguistic human rights in education ... 95 Tove Skutnabb-Kangas, Roskilde universitetscenter
Gardering i tvärkulturell kommunikation ... 115 Kristiina Suikkari, Uleåborgs universitet
Talar någon samiska år 2096? ... 127 Mikael Svonni, Umeå universitet
Etnicitet och identitet - några reflektioner med utgångspunkt
i språksituationen i Tornedalen ... 141 Erling Wande, Stockholms universitet
Litterära och andra kulturella inslag i läromedel i svenska
vid den finska skolan ... 159 Kaj Wikström, Joensuu universitet
iv
Språkattityder bland svenskar, finnar och sverigefinnar
Ellen Bijvoet, Uppsala universitet
Inledning
Sedan början av 1960-talet har en rad språkattitydundersökningar utförts världen över där man har använt sig av matched guise-tekniken. I min undersökning om språkattityder bland svenskar, finnar och sverigefinnar har jag använt en anpassad form av denna teknik. Jag vill mäta attityder till olika varieteter av talad svenska och finska (talarnas namn anges inom parentes):
- finnsvenska = svenska på finskt substrat (Unto och Jyrki) - svenskt standardspråk (Bo)
- stockholmska (Arne) - finlandssvenska (Peter) - finskt standardspråk (Peter)
- en finsk dialekt: tavastländska (Kimmo)
- sverigefinska = finska såsom det talas av finnar som har bott i Sverige under längre tid (Unto och Jyrki)
Av de för min undersökning centrala varieteterna finnsvenska och sverigefinska finns två prov på stimulusbandet, de övriga varieteterna förekommer en gång. Det är självklart omöjligt att få tag i en talare som klarar av att tala in samtliga varieteter och därför har jag varit tvungen att arbeta med olika talare. Tre av talarna är dock tvåspråkiga och talar in två versioner. I dessa fall är det alltså den ursprungliga matched guise-tekniken som använts. I en tidigare artikel (Bijvoet 1996) har jag behandlat attityderna bland svenskar, finnar och sverigefinnar till dessa tre tvåspråkiga talares två skepnader. I denna artikel vill jag dock ta ett annat perspektiv och dels jämföra de svenska, de finska och de sverigefinska testpersonernas bedömningar av en och samma talare med varandra, dels
2 Om språkattityder
göra jämförelser inom en etnisk bedömargrupp på generations- och könsnivå.
Testet har genomgåtts av 73 svenskar, 80 finnar och 77 sverigefinnar, jämnt fördelade över kön och generation. Testpersonerna ur första generationen (35-55 år) hämtades övervägande på fackliga kurser och institut för vuxenutbildning i och kring Stockholm resp. Helsingfors, och de ur andra generationen (16-19 år) på gymnasieskolor i förorter till de båda huvudstäderna.
Dessa testpersoner fick lyssna på ett i förväg inspelat band med nio prov på de ovannämnda språkvarieteterna och ombads bedöma varje talare på en blankett med 17 Osgood-skalor (se figur 1). Tidigare forskning har visat att de två viktigaste bedömningsdimensionerna för språkattityder är status och solidaritet (Ryan 1979, Ryan, Giles & Sebastian 1982, Gallois, Callan & Johnstone 1984, Cunningham-Andersson & Engstrand 1988), och det är således viktigt att välja Osgood-skalorna till ett matched guise- test utifrån dessa dimensioner. Bedömningar på statusskalorna speglar vilken relativ socio-ekonomisk status och prestige talarna av den aktuella språkvarieteten har, medan bedömningar på solidaritetsskalor speglar till vilken grad en bedömare solidariserar sig med talaren i fråga (Ryan 1979).
Följande status- och solidaritetsskalor har valts till min undersökning (i fortsättningen använder jag beteckningen SO för solidaritet, och ST för status):
SO-skalor:
mjuk-hård osäker -trygg opålitlig - pålitlig rolig - tråkig elak- snäll
utåtriktad - inbunden osympatisk -sympatisk hänsynsfull - påträngande
Bearbetning av materialet
ST-skalor:
kort-lång
beslutsam - obeslutsam ful-snygg
kraftlös - kraftfull noggrann - slarvig misslyckad - framgångsrik flitig - lat
intelligent - dum passiv - aktiv
För att på ett enkelt sätt kunna redovisa materialet har alla skalor vänts i samma riktning (positiv-negativ). För den statistiska bearbetningen av materialet har en kombination av olika test (ANOV A + t-test + Bonferroni- korrigeringen) använts. Detta för att eliminera den risk för mass-
E. Bijvoet 3
signifikans som uppstår ifall man upprepar t-testet flera gånger på samma testgrupp. Denna testkombination är ett mycket strängt testförfarande dvs.
den är inte generös med signifikanser. Med hjälp av detta test får man fram om två gruppers bedömningar på en viss skala skiljer sig signifikant eller inte.
Oberoende av antalet signifikanta skillnader som ett test ger för de 17 skalorna kan man studera riktningen mellan två testade gruppers bedömningar på SO- resp. ST-skalor: denna riktning kan vara mycket enhetlig (t.ex. kan sverigefinnarna ha positivare värden på samtliga SO- skalor än finnarna). Eftersom SO-skalorna är tänkta att mäta olika sidor av samma dimension är det svårt att tänka sig att det kan bero på slumpen om en viss grupp konsekvent svarar mera positivt på dessa skalor än en annan grupp, även om det inte föreligger några signifikanta skillnader alls på de enstaka skalorna (samma gäller förstås ST-skalorna). Om denna riktning är signifikant enhetlig har jag testat med Chi 2-testet + Fisher exact- korrigeringen.
Några ord om språkförståelsen
Eftersom både de (hel)svenska och de (hel)finska testpersonerna i denna undersökning bl.a. bedömer talare som använder ett för dem främmande språk (finska resp. svenska), vill jag börja med att säga några ord om språkförståelsen. De finska testpersonerna har ombetts att göra en uppskattning av hur pass bra de förstår svenska. Svaret skulle kryssas in på en femgradig skala (mycket bra; bra; någorlunda; dåligt; inte alls). Av samtliga finska testpersoner uppgav 10% att de förstår svenska bra eller mycket bra, 78% att de förstår svenska någorlunda eller dåligt, och 12% att de inte alls förstår svenska. Trots att språkförståelsen är ganska låg har de finska testpersonerna utan tvekan känt igen språkproven som svenska men de har inte kunnat placera några av språkproven exakt och kunnat differentiera mellan svenskt standardspråk, stockholmska etc. En liknande situation gäller för de svenska testpersonerna: de har säkert identifierat språket i de finska proven som finska, men de har inte kunnat placera språkproven närmare som ett exempel på standardfinska, tavastländska etc.
Enligt Cunningham-Andersson & Engstrand (1988) påverkas attityderna om ett språkprov inte kan identifieras rätt: ju mera exakt man kan identifiera ett språkprov, desto tydligare blir attityderna. It.ex. svenskarnas fall skulle detta innebära att de svenska testpersonernas bedömningar av de finska språkproven antagligen påverkas av generella stereotypa uppfattningar om finnar. Det enda som svenskarna egentligen kan bedöma
4 Om språkattityder
när det gäller dessa språkprov är ju talarbundna faktorer som röstkvalitet, taltempo, flyt etc. (och samma gäller förstås finnarnas bedömning av de flesta svenska språkproven). Laman (1976) har dock visat att lyssnare som inte kan bjudspråket ändå gör samma eller mycket likartade bedömningar som infödda talare.
Jämförelser inom en etnisk grupp
Jämförelser inom en etnisk grupp efter faktorn generation ger endast utslag (i form av signifikanta skillnader på enstaka skalor) för en eller två talare i varje grupp:
De svenska yngre och äldre testpersonernas bedömningar går isär när det gäller en av de finnsvenska versionerna (Untos svenska): de äldre testpersonernas bedömningar av denna sverigefinska talares svenska version är mera positiva än de yngres. Detta är ett intressant resultat. Det är en inte ovanlig företeelse att äldre är mera toleranta gentemot icke- standardvarieteter än yngre (Giles & Coupland 1991). Detta gäller dock främst inhemska icke-standardvarieteter (dialekter, regionala varieteter etc.) och kan förklaras av att äldre själva ofta har ett mera dialektnära tal.
För dem representerar det därför större solidaritetet än standardvarieteten.
Charles Westin (1987) fann i sin undersökning om inställningen till invandrare att ju äldre människor blir, desto mindre vänligt inställda är de till invandrare (och förmodligen även till invandrarsvenska). I samma undersökning fann han dock att finnarna (jämte danskar och norrmän) intar en speciell plats bland invandrare: när svenska testpersoner ombads att rangordna olika invandrargrupper efter etnisk distans hamnade dessa tre grupper av nordbor högst upp i rangordningen; de upplevs alltså vara mest lik svenskar, vilket bl.a. medför att det är lättare för svenskarna att solidarisera sig med människor från dessa länder än med medlemmar från andra invandrargrupper.
När det gäller attityder till den stockholmska versionen ger de yngre svenskarna något mera positiva svar på de skalor som berör solidaritetsdimensionen. Att ungdomar ofta har lokala sociolingvistiska ideal är ett fenomen som också har beskrivits i tidigare forskningsrapporter (Giles m.fl. 1987, Giles & Coupland 1991).
De sverigefinska yngre och äldre testpersonernas bedömningar går isär när det gäller både den finska och den svenska versionen av den andra av de sverigefinska talarna (Jyrki): de äldre sverigefinnarnas bedömningar av båda dessa språkprov är mera positiva än de yngres. Det är inte omöjligt att
E. Bijvoet 5
tänka sig att de äldre sverigefinnarna i högre grad identifierar sig med denna sverigefinska talare än de yngre.
De finska yngre och äldre testpersonernas bedömningar går isär när det gäller både den standardsvenska och den standardfinska versionen: de yngre finnarna är mera positiva i sin bedömning av den standardsvenska versionen än de äldre, medan de äldre testpersonerna tvärtom är mera positiva gentemot den standardfinska versionen än de yngre. Detta kan möjligen ses som ett utslag av trenden att de yngre i Finland i större utsträckning än de äldre ser saker och ting i ett mera nordiskt perspektiv (kanske i samband med den globala vågen av internationalisering): med finskan klarar man sig ju endast i Finland, med svenska åtminstone i hela Norden (se även Virta 1994, Bijvoet 1996).
Faktorn kön ger nästan inget utslag alls och verkar (åtminstone att döma av dessa jämförelser inom en etnisk grupp) något överreklamerad inom sociolingvistisk forskning.
Utifrån dessa resultat skulle man alltså kunna dra slutsatsen att alla tre grupperna är mycket homogena i sina bedömningar: för de flesta talarna ger faktorerna generation och kön ju inget tydligt utslag. Intressant är att det (i de få fall där det förekommer signifikant olika bedömningar) antingen är faktorn generation eller kön som ger utslag för en viss talare, aldrig båda samtidigt.
Chi 2-testet för riktningen ger ett litet tydligare resultat; detta test handlar ju om riktningens homogenitet (se ovan) och tar ej hänsyn till signifikans eller icke-signifikans på skalnivå. Trots de få signifikanta skillnaderna på skalnivå vid en jämförelse mellan äldre och yngre svenskar, sverigefinnar resp. finnar förekommer det rätt ofta att riktningen mellan antingen bedömningarna på SO- eller ST-skalorna (eller båda) blir signifikant enhetlig. En genomgående trend i samtliga etniska grupper är att de äldre testpersonerna när det finns en signifikant enhetlig riktning, i majoriteten av fallen är mera positiva än de yngre. Denna trend är starkast i den sverigefinska gruppen.
Jämförelser mellan etniska grupper
Jag vill börja med att jämföra de odelade etniska gruppernas bedömningar med varandra för att sedan gå ner på generations- och könsnivå. De största skillnaderna finns förstås mellan svenska och finska bedömningar. Min undersökning avser dock i första hand sverigefinnarnas attityder i jämförelse med svenskarnas och finnarnas attityder. Därför kommer jag att koncentrera mig på de sverigefinsk-svenska och de sverigefinsk-finska
6 Om språkattityder
jämförelserna. De frågor som jag vill ha svar på är bl.a.: vilken attityd intar sverigefinnarna i förhållande till svenskarna resp. finnarna? Ansluter de sig till en av de andra testgrnpperna eller har de sin egen attitydbas? Man kan hypotetiskt tänka sig att sverigefinnarnas attityder intar en mellanposition mellan svenskarnas och finnarnas, men att de ligger närmare svenskarnas.
Och hur mycket betyder generations- och könstillhörighet för attityderna?
Här kan man tänka sig att de yngre sverigefinnarna oftast ansluter sig till de svenska ungdomarnas attityder, medan de äldre sverigefinnarna i flera fall ansluter sig till de äldre finnarna.
För tre av de nio språkproven (Peters finlandssvenska, Untos finnsvenska och Bos standardsvenska) kommer ett intressant och tydligt mönster fram där sverigefinnarna antingen ansluter sig nära till svenskarnas bedömningar eller till finnarnas. För de övriga sex språkproven är antingen skillnaderna i bedömningarna mellan de tre grupperna inte så stora, eller också är mönstret som träder fram inte så tydligt som i de ovan behandlade fallen. Av utrymmesskäl väljer jag här att behandla endast de tre förstnämnda fallen.
Peters finlandssvenska
Det finns stora skillnader mellan sverigefinnar och svenskar vad gäller bedömningarna av Peters finlandssvenska (se figur 1). Dessa bedömningar blir signifikant olika på 9 av de 17 skalorna (med tonvikten på ST- skalorna). Sverigefinnarna är i samtliga fall mera positiva än svenskarna.
Även Chi 2- testet för riktningen bekräftar detta resultat. Mellan sverigefinnar och finnar går bedömningarna däremot knappt isär.
Den närmast tillhandsliggande förklaringen är förstås att svenskarna nedvärderar finlandssvensktalande (och dialekttalande i allmänhet).
Tendensen att nedvärdera dialekter har belagts i många attitydstudier världen över. I detta fall är situationen dock mera komplicerat: sannolikt har svenskarna inte känt igen finlandssvenska som en genuin svensk varietet (se även Cunningham-Andersson & Engstrand 1988) och antagligen tror de att de har att göra med en sverigefinne som talar en felfri svenska med ovanligt bra flyt. Ändå är det inte omöjligt att de uppfattar Peters finlandssvenska accent som en rätt så grav brytning:
finlandssvenskan har ju en från rikssvenskan starkt avvikande intonation.
Tidigare forskning har utvisat att brytningens styrka påverkar attityderna:
ju starkare brytningen är, desto mera negativa blir attityderna (Ryan, Carranza & Moffie 1977, Sebastian, Ryan & Corso 1978, Cunningham- Andersson & Engstrand 1988).
E. Bijvoet
Figur I: De tre testgruppemas attityder till Peters finlandssvenska
Figur 2: De tre testgruppem.is attityder till Untos finnsvenskn
I ---
si ---, --6-- II
Figur 3: De tre testgruppemas attityder till Bos stnndardsvenskn för sverlgefinsk vs svensk:>= p<.05, < = p<.01
för sverigefinsk vs finsk: :io = p<.05, • = p<.01 för svensk vs finsk:~= p<.05, :S: = p<.01
7
8 Om språkattityder
Både sverigefinnar och finnar borde känna igen finlandssvenskt standardspråk som en genuin svensk varietet och ha kunskap om att denna varietet länge haft en direkt koppling till utbildning, hög status, etc. Denna kunskap om finlandssvenskans ställning är något som förenar de sverigefinska och de finska testpersonerna och kan vara en förklaring till varför deras bedömningar är så likartade.
Untos finnsvenska
De sverigefinska och finska bedömningarna av Untos svenska språkprov går tydligt isär (se figur 2). Signifikant olika (alla på 1 %-nivå) är bedömningarna på 8 av de 17 skalorna. Återigen ligger tonvikten på ST- skalorna. De finska testpersonerna är i samtliga fall mera positiva än de sverigefinska. Detta resultat bekräftas även av Chi 2- testet för riktningen.
Skillnaden mellan de svenska och de finska attityderna är ännu större. De sverigefinska och de svenska testpersonerna har däremot mycket likartade bedömningar.
Det är en inte ovanlig företeelse att en minoritetsgrupp ansluter sig till majoritetsgruppens attityder. Lambert kallar detta för "the minority group reaction". Ibland leder denna "minority group reaction" till och med till att minoritetsgruppen har en negativare inställning till sin egen språkvarietet än majoritetsgruppen (se t.ex. Lambert 1960). Så är dock inte fallet här:
även om sverigefinnarnas och svenskarnas bedömningar är signifikant olika endast på en av de 17 skalorna, visar Chi 2- testet att sverigefinnarna är mera positiva till Untos svenska än svenskarna för ST-skalorna. För SO- skalorna är riktningen inte signifikant enhetlig.
Det är mycket intressant att de finska testpersonerna är mera positiva till Untos finnsvenska språkprov än både sverigefinnarna och svenskarna.
Finnarna har antagligen ingen eller ringa kunskap om vilken låg status denna svenska varietet med finsk brytning har i Sverige, och är av den anledningen mera positiva än svenskarna och sverigefinnarna. Även det redan tidigare omtalade "nordiska tänkande" som har börjat sprida sig i Finland kan ha gett utslag här.
Bos standardsvenska
Det finns återigen stora skillnader mellan sverigefinnar och finnar vad gäller bedömningarna av Bos standardsvenska version (se figur 3). Dessa bedömningar blir signifikant olika på 12 av de 17 skalorna (nästan alla på
E. Bijvoet 9
1 %-nivå) och gäller både SO- och ST-skalor. Sverigefinnarna är genomgående positivare än finnarna (även om det faktiskt är Bo som finnarna bedömer positivast av samtliga svenskspråkiga talare). Chi 2- testet för riktningen bekräftar detta resultat. De sverigefinska och svenska bedömningarna är däremot i stort sett lika (Chi 2-testet visar dock att svenskarnas bedömningar är genomgående mera positiva än sverigefinnarnas både för SO- och ST-dimensionen, trots att det endast blir signifikans på en av 17 skalor). Återigen kan detta ses dels som en nära anslutning till majoritets gruppens attityder, dels ( och härmed sammanhängande) som en följd av det faktum att samtliga sverigefinska testpersoner har bott länge i Sverige - ungdomarna är nästan alla födda här - och är väl integrerade i det svenska samhället med alla dess regler och normer, dels som en påverkan av själva testsituationen: tidigare forskning har visat att attityderna påverkas även av faktorer som var och på vilket språk information om testet ges (Giles m fl 1987, 588-589, Rönnholm ref. i Virta 1994). Information på majoritetsspråket främjar positiva attityder till just majoritetsspråksprovet, medan information på minoritetsspråket främjar positiva attityder till minoritetsspråksprovet. I detta fall utfördes testet i Sverige, och informationen om testet gavs (åtminstone till största delen) på svenska. Detta kan ha bidragit till att standardspråkstalaren Bo har fått så pass positiva bedömningar av de sverigefinska testpersonerna.
Faktorn generation
Jag hade väntat mig att resultaten av ANOVA + t-testet skulle visa att sverigefinska ungdomars attityder till ett flertal talare i stor utsträckning skulle vara desamma som svenska ungdomars, medan äldre sverigefirinars bedömningar i stället ansluter sig till äldre finnars. Så är dock inte fallet - detta mönster uppträder endast två gånger i mitt material, nämligen vid bedömningar av Peters finska och Untos finska språkprov.
Det vanligaste sättet på vilket generationsfaktorn ger utslag är dock att antalet signifikant olika bedömningar för en viss talare skiljer sig mellan generationerna. Vid jämförelser mellan sverigefinnar och svenskar på generationsnivå är det vanligare med fler signifikant skilda bedömningar i delgrupperna med äldre tcstpersoner, dvs. attityderna går mera isär bland äldre sverigefinnar och svenskar än bland yngre. Vid jämförelser mellan sverigefinnar och finnar är det däremot något vanligare att bedömningarna i delgrupperna med yngre testpersoner går mera isär.
JO Om språkattityder
Resultaten av Chi 2-testet bekräftar ovannämnda tendens och visar att faktorn generation ger starkast utslag vid jämförelser mellan sverigefinnar och svenskar. Det förekommer mycket mera sällan vid jämförelser mellan de yngre sverigefinska och svenska testpersonerna att riktningen mellan dessa gruppers bedömningar på SO- resp. ST-skalor är signifikant enhetlig än vid de äldre. Detta, kombinerat med faktumet att ANOV A + t-testet visar att det knappt förekommer några signifikant skillda bedömningar på skalnivå alls, tyder på att de yngre sverigefinnarnas och svenskarnas bedömningar är mera likartade än de äldres. Attityderna bland de äldre sverigefiwlama och svenskarna går isär mera.
Faktorn kön
Faktorn kön ger inte lika stark utslag som faktorn generation, men det finns dock vissa tendenser. I de flesta fall skiljer delgrupperna med kvinnliga testpersoner sig mera än delgrupper med manliga testpersoner; här ger ANOV A + t-testet de flesta signifikanta skillnaderna. Det är möjligt att kvinnor som en följd av de yrken de arbetar med, är mera vana vid att uttrycka värderingar om andra människor än män, vilket resulterar i en större spridning av svaren på Osgood-skalorna i de kvinnliga testgrupperna, vilket i sin tur gör att det är lättare att få signifikans.
Könsfaktorn slår hårdast vid jämförelser mellan finnar och svenskar.
Chi 2-testet ger ett litet annat resultat, men detta test handlar ju om riktningens homogenitet och tar ej hänsyn till signifikans eller ej- signifikans. Enligt detta test ger faktorn kön starkast utslag vid jämförelserna mellan sverigefinnarna och svenskarna. Den ovannämnda tendensen att attityderna bland kvinnor skiljer sig mera än attityderna bland män förstärks dock av Chi 2-testets resultat: hos de manliga testpersonerna i den sverigefinsk-svenska jämförelsen förekommer det mera sällan att bedömningarna på SO- resp. ST-skalorna är signifikant enhetliga beträffande riktningen än vid de kvinnliga testpersonerna. Detta, återigen kombinerat med faktumet att ANOV A + t-testet visar att det knappt förekommer några signifikant skillda bedömningar på skalnivå alls, tyder på att de sverigefinska och svenska männens bedömningar är mera likartade än kvinnornas.
E. Bijvoet Il
Några slutsatser
De största skillnaderna finns förstås mellan attityderna i den svenska och dem i den finska gruppen. Jag är dock mest intresserad av att se hur sverigefinnarnas attityder förhåller sig till de svenska resp. de finska attityderna och koncentrerar mig här på dessa jämförelser. Mina förväntningar infriades inte helt och hållet, men delvis:
Den sverigefinska gruppen har tydligen bildat sin egen bas, där kunskap om och erfarenhet av de två olika kulturerna styr attityderna. Den odelade sverigefinska gruppen ansluter sig i endast två av de nio fallen till svenskarnas attityder, nämligen när det gäller attityderna till Untos finnsvenska och Bos standardsvenska. För Peters finlandssvenska ansluter sverigefinnarna sig till attityderna i den finska gruppen, och skillnaden mellan de sverigefinska och svenska bedömningarna är stora i detta fall.
Analyser med grupper indelade efter generation visar att de sverigefinska ungdomarna ansluter sig närmare till motsvarande svenska grupp än de sverigefinska äldre gör. Detta resultat bekräftas av Chi 2-testet som är ett mått på hur enhetlig riktningen är på SO- resp. ST-skalorna.
Detta visar alltså att attityderna bland de yngre sverigefinnarna och svenskarna är mera lika varandra, medan attityderna bland de äldre sverigefinnarna och svenskarna går mera isär. För den sverigefinsk-finska jämförelsen är det något vanligare att bedömningarna i delgrupperna med yngre testpersoner går isär. Detta resultat bekräftas dock inte av Chi 2- testet för riktningen.
Könsfaktorn är inte alls lika framträdande. De få gånger som den ger tydligt utslag skiljer grupperna med kvinnliga testpersoner sig i de flesta fall mera åt i sin karaktärisering av de olika talarna än männen. Chi 2-testet för riktningen visar att det framför allt är vid de sverigefinsk-svenska jämförelserna som faktorn kön ger utslag: i de manliga grupperna förekommer det mera sällan att riktningen mellan bedömningarna på SO- resp. ST-skalorna är signifikant enhetlig än i de kvinnliga grupperna.
Ytterligare ett intressant resultat är förekomsten av icke-signifikans i Chi 2-testet (när resultatet av ett Chi 2-test är icke-signifikans innebär detta att riktningen mellan två testade gruppers bedömningar på SO- resp. ST- skalor inte är signifikant enhetliga, dvs. att den ena gruppen inte konsekvent svarar mera positivt eller negativt än den andra).
Vid jämförelser inom en etnisk grupp (mellan grupper indelade efter generations- och könstillhörighet) förekommer det lika ofta att riktningen på SO-skalorna inte är signifikant enhetlig som att riktningen på ST- skalorna är icke-signifikant.
Vid jämförelser mellan etniska grupper på olika nivåer är det mycket mera sällsynt med icke-signifikans för ST-skalornas riktning än för SO-
12 Om språkattityder
skalornas. Det finns antagligen tydliga normer inom de olika etniska grupperna för vilken status en språkvarietet har. Bedömningarna på SO- skalorna är däremot mera personliga, inte lika normerade på samhällsnivå.
Litteratur
Bijvoet, Ellen, 1996: Status- och solidaritetsdimensioner i attityder till svenska ochjinska. SoLiD 5 (FUMS Rapport 179). Uppsala universitet.
Uppsala.
Cunningham-Andersson, Una & Engstrand, Olle, 1988: Attitudes to immigrant Swedish - a literature review and preparatory experiments.
(PERILUS VIII.) Stockholm.
Gallois, Cynthia, Callan, Victor J. & J ohnstone, Michael, 1984: Personality judgements of Australian aborigine and white speakers: ethnicity, sex and context. I: Journal oj Language and Social Psychology 3. S. 39-57.
Giles, Howard & Coupland, Nikolas, 1991: Language: contexts and consequences. Milton Keynes, Open University Press.
Giles, Howard m.fl., 1987: Research on language attitudes. I: Ammon, Ulrich, Dittmar, Norbert & Mattheier, Klaus J. (eds.), Sociolinguistics.
An international handbook of the science oj language and society 1.
Berlin & New York, Walter de Gruyter. S. 585-597.
Kramarae, Cheris, 1982: Gender: how she speaks. I: Ryan, Ellen B. &
Giles, Howard (eds.), Attitudes towards language variation. Social and applied contexts. London, Edward Arnold. S. 84-98.
Lainio, Jarmo, 1995: The use ofFinnish and Swedish in two generations of Sweden Finns. I: Fase, Willem, Jaspaert, Koen & Kroon, Sjaak (eds.), The state of minority languages. International perspectives on survival and decline. Lisse, Swets & Zeitlinger b.v. S. 201-227.
Lambert, Wallace E. m.fl., 1960: Evaluational reactions to spoken language. I: Journal oj Abnorma! and Social Psychology 60. S. 44-51.
Loman, Bengt, 1976: Linguistic performance and social evaluation: a sociolinguistic attitude test. I: International Journal oj the Sociology of Language 10. S. 85-102.
Ryan, Ellen B., 1979: Why do low-prestige language varieties persist? I:
Giles, Howard & St. Clair, Robert (eds.), Language and social psycho!ogy."Oxford, Basil Blackwell. S. 145-157.
Ryan, Ellen, Carranza, Miguel & Moffie, R., 1977: Reactions toward varying degree of accentedness in the speech of Spanish-English bilinguals. I: Language and Speech 20. S. 267-273.
E. Bijvoet 13
Ryan, Ellen B., Giles, Howard & Sebastian, Richard J., 1982: An integrative perspective for the study of attitudes toward language variation. I: Ryan, Ellen B. & Giles, Howard (eds.), Attitudes towards language variation. Social and applied contexts. London, Edward Arnold. S. 1-19.
Rönnholm, Raimo, 1982: Suomalainen siirtolaisoppilas oman ja ruotsalaisen kulttuurin vuorovaikutuksessa. Licentiatavhandling i pedagogik, Åbo universitet. Åbo.
Sebastian, Richard J., Ryan, Ellen B. & Corso, L., 1978: Socialjudgements oj speakers with dif.fering degrees oj accentedness. Paper presented at the meeting of the Ninth World Congress of Sociology. Uppsala.
Virta, Erkki, 1994: Tvåspråkighet, tänkande och identitet. Studier av finska barn i Sverige och Finland. Del 1. Sammanfattning. Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Stockholm.
Westin, Charles, 1987: Den toleranta opinionen. Inställningen till invandrare 1987. Rapport nr 8 från DEIFO (Delegationen för invandrarforskning).
15
The key and basic symbolism oj man is language. All the other symbolsystems can be interpreted only by means oj language. It is the instrument by means oj which every designation, every interpretation, every conceptualization and almost every communication oj experience is accomplished.
Joyce 0. Hertzler
Som en fisk i ett akvarium - en studie om medelålders och äldre invandrares språk och kommunikations- situation i Sverige.
Björn W Callmar, Stockholms universitet
Inledning
Att Sverige idag mer och mer förvandlas till ett multietniskt och mångkulturellt samhälle är inte längre ett nytt och kontroversiellt påstående. Under den moderna historien har Sverige influerats av många olika kulturer och länge utgjort en mångkulturalitet, inte minst vad gäller den språkliga aspekten. Män och kvinnor, unga och gamla, från alla världens hörn packar sina koffertar och emigrerar till vad som för många fortfarande ses som det förlovade landet. De flyr eller flyttar, tillsammans med sin familj - barn, föräldrar och släktingar. I vardagligt tal kallas de för invandrare men utgör ingen homogen grupp utan olika etniska och religiösa minoriteter med varierande kulturella rötter och ursprung. Detta faktum gör det emellertid inte mindre aktuellt att söka förnyad kunskap om hur kulturella och språkliga möten påverkar vårt samhälle och dess medborgare idag.
Det finns dessutom många obesvarade frågor rörande den grupp som än idag kan kallas "den osynliga gruppen" - de invandrare som kommit till Sverige i övre medelåldern eller som äldre. När invandrarfamiljer fått uppehållstillstånd och etablerat sig i sitt nya hemland är det inte ovanligt att deras äldre föräldrar eller släktingar flyttar efter för att förenas med sina familjemedlemmar. De föräldrar eller släktingar som invandrar till Sverige för att förenas med sina familjer kallas anhöriginvandrare eller anknytningsinvandrare1•
För några år sedan fick jag möjligheten att göra en studie om äldre assyrier/syrianer i Södertälje och deras sociala situation i Sverige.
1 När man talar om anhöriginvandrare/anknytningsinvandrare, till skillnad från arbetskraftsinvandring, rör det sig vanligtvis om äldre föräldrar till tidigare invandrade yngre familjemedlemmar och som har invandrat till Sverige efter det att de har fyllt 60 år. Denna definition tycks emellertid vara flytande.
16 Som en fisk i ett akvarium
Södertälje är ett av de invandrartätaste kommunerna i Sverige med en koncentration av just assyrier/syrianer men också av finska invandrare.
Mötet med de äldre gav en fördjupad kunskap om gruppen assyrier/syrianer och att de äldres situation varierar ganska mycket beroende på de sociala faktorer de levde under. Vad som framförallt kom att bli en intressant iakttagelse i studien var just de äldres språk- och kommunikationssituation i sitt nya hemland. Det var i mycket hög grad just denna situation, tillgången eller avsaknaden av det svenska språket och en kommunikation med samhället, som påverkade och styrde deras sociala situation - kontakten med den egna etniska gruppen, familjen och syrisk- ortodoxa kyrkan - och det svenska samhället - svenskar, staten och de olika myndigheter de kom i kontakt med.
Innan jag går vidare vill jag först nämna något om förhållningssättet till äldre invandrare. Arbetet med äldre invandrare är inte så begränsat som det kan tyckas vara - snarare tvärt om. Vi lever fortfarande i ett land med en stark "svensk" kulturprägel där klyftan mellan olika generationer och åldersgrupper tycks vara stor och som kanske tenderar att bli ännu större och ses som ett naturligt inslag i vår kultur. Mötet med äldre invandrare kan, mot denna bakgrund, ge ytterligare ett perspektiv på den svenska kulturen - och på andras. Att möta den äldre invandrargenerationen är på sätt och vis också att möta den yngre och medelålders. Generationerna interagerar alltid på ett eller annat sätt och påverkar varandra.
Det är vidare farligt att beskriva alla äldre invandrare som en enda homogen grupp människor. Media har ofta en irriterande förmåga att generellt utmåla äldre invandrare som ensamma, isolerade, övergivna och kuschade. Äldre invandrares sociala situation varierar lika mycket som äldre svenskars situation, just p g a den vida mångkulturalitet Sverige faktiskt har. Detsamma gäller äldre invandrares språk- och kommunikationssituation.
De äldre assyrier/syrianer som jag intervjuade kom från ett dels flerspråkigt, dels ett i hög grad talspråkigt samhälle. Alla talade gruppens språk - suryoyo/syrianska (inte syriska), men många behärskade också turkiska, kurdiska, persiska, arabiska, armeniska ( d v s hade långt vidare språkkompetens än många svenskar). Men - ingen av dem kunde svenska.
De kunde kommunicera med sina egna och andra invandrargrupper - men inte direkt med det svenska samhället. Problemet (om man skall prata om problem och inte situation) för dessa äldre uppstod om kontakten med familjen och t ex kyrkan bröts (p g a fysiskt nedsatt förmåga att helt enkelt lämna hemmet) och de äldre tvingas leva ensamma. Många av de äldre gav också uttryck för svårigheten att klara sig själva i det svenska samhället
B WCallmar 17
och en rädsla att hamna på sjukhus eller behöva flytta till ett svenskt ålderdomshem.
En studie om medelålders och äldre invandrares språk- och kommunikationssituation i Sverige
Dessa iakttagelser resulterade i vidare studier om äldre invandrare, denna gång med fokus på just språk- och kommunikationssituationen. I examensarbetet för en fil.mag. i pedagogik har jag fått möjligheten att skriva om medelålders och äldre invandrare som läser och lär sig svenska på Sfi (Svenska för invandrare) och Grundvux/Sfi i Stockholm och Södertälje.
En övergripande frågeställning som jag, under arbetets gång, har bearbetat var hur språk- och kommunikation - kunskap i det svenska språ- ket - kan påverka medelålders/äldre invandrarnas sociala situation i Sverige och, om möjligt, förbättra deras liv på äldre da'r i ett främmande land. En viktig fråga i studien har varit vad medelålders/äldre invandrare har för motiv för att delta i svenskundervisning. Varför vill de lära sig svenska?
Varför är det viktigt att som medelålders och äldre lära sig svenska? Andra frågeställningar har varit hur kunskapen i det svenska språket har påverkat deras situation och hur de förväntar sig att denna kunskap skall påverka de- ras situation i Sverige. Ytterligare en fråga har berört huruvida medelålders och äldre invandrarelever känner att ålderdomen är ett hinder för att lära sig ett nytt språk eller inte? Mitt förhållningssätt i studien var att försöka besvara dessa frågeställningar utifrån de medelålders och äldres egna per- spektiv.
Studiens syfte var således att, utifrån de medelålders och äldre invandrarelevernas eget perspektiv, kunna beskriva och få en djupare förståelse för vad svenskundervisning betyder för dem mot bakgrund av deras språkliga, kulturella, sociala och åldersmässiga situation.
Studiens empiriska del bestod av en deltagande observationsstudie un- der våren 1995 samt 18 tolkade intervjuer och 10 informella samtal på svenska med medelålders och äldre invandrarelever på Sfi i Stockholm och Grundvux/Sfi i Södertälje. Intervjupersonerna var i åldrarna 50-73, hade varierande nationell, etnisk och religiös bakgrund samt var alltifrån analfa- beter till högutbildade akademiker. Majoriteten av intervjupersonerna var kvinnor. Det empiriska materialet användes i min analys och slutdiskus- s10n.
18 Som en fisk i ett akvarium
Motiv för att läsa och lära sig svenska
Det skall inledningsvis påpekas att samtliga personer i intervjustudien starkt uttrycker en vilja att läsa och lära sig svenska. Intervjupersonernas berättelser om varför de vill läsa och lära sig svenska återspeglar mycket av deras unika personer men också ett stort antal inera generella motiv varför det i deras situation som medelålders och äldre invandrare i Sverige är så viktigt att behärska det svenska språket.
Det första motivet för att lära sig svenska rör arbete och den socioekonomiska situationen i Sverige. Intervjupersonerna vill lära sig svenska för kunna få ett arbete och tjäna sitt uppehälle. De konstaterar att de måste kunna svenska för att ha möjligheten att kunna "tacka ja" om de blir erbjudna ett arbete på den svenska arbetsmarknaden. Detta skulle vara en omöjlighet om de inte behärskar det svenska språket. Intervjupersonerna motiverar viljan att tjäna pengar för att inte behöva gå på socialbidrag och vara beroende av svenska staten eller av andra i den egna etniska gruppen utan kunna klara sig på egen hand. En chilensk kvinna berättar:
Jag bor hos min dotter och p g a deras ekonomiska situation kan de inte stå för mina kostnader. Och eftersom jag inte kan språket kan jag inte få något arbete. Jag mår inte bra som jag lever nu. Det är klart att om jag har ett arbete kan jag tjäna pengar och vara oberoende för nu bor jag hos min dotter. Om jag då har ett eget hem dit jag kan bjuda mina vänner skulle det bli ett helt annat liv (Clara).
Ytterligare ett socioekonomiskt motiv hos de äldre invandrareleverna är att kunna tjäna sitt eget uppehälle då det ekonomiska stödet i form av socialbidrag inte alltid räcker till. En bosnisk man berättar om sin ekonomiska situation i Sverige:
Socialbidraget jag och min fru får är varken bra eller dåligt utan mitt emellan, men jag har inte råd att t ex gå på kafe. I Bosnien kunde jag ibland dricka mig full. Jag är van vid att ha bil i Bosnien. Ibland vill jag avstå från att köpa mat för att spara till en bil, men det går inte. Allt jag har på mig kommer från Bosnien, jag har inte råd att köpa nya kläder här i Sverige (Yosif).
Motivet att lära sig svenska för att kunna få ett arbete är hos flertalet medelålders och äldre i intervjustudien mycket starkt.
Ett andra motiv rör möjligheten att kunna orientera sig i samhället och bemästra vardagslivet i Sverige. Intervjupersonerna vill lära sig svenska för att kunna förstå och göra sig förstådda, på något sätt bli integrerade i det svenska samhället och kunna uträtta praktiska ärenden som att t ex handla. Många nämner likaså svårigheten att utan kunskap i det svenska språket inte kunna kommunicera i kontakten med svensk vård och omsorg och äldreomsorg. Tanken över att i framtiden hamna på sjukhus och vara
B WCallmar 19
beroende av tolkhjälp skrämmer flertalet intervjupersoner.
Ackulturationsprocessen resulterar för vissa äldre invandrare i att de blir ensamstående eller på ett eller annat sätt beroende av den svenska staten.
Motivet att kunna orientera sig i samhället och klara av vardagssysslor tycks vara speciellt starkt hos de medelålders och äldre invandrarelever som är ensamstående i Sverige. En ensamstående bosnisk kvinna berättar:
Den största anledningen [till att läsa svenska] är för att jag skall klara mig i samhället. Jag lever ju helt ensam. Jag måste kunna språket. Vissa människor som har sina barn här, de tar sina barn till t ex posten. Det är barnen som ställer frågorna och det är de som uträttar deras saker. Men jag har inga barn så jag måste klara mig själv. När man tänker lite framåt då tänker jag på vad som skall hända och så. Språket är mycket viktigt. Jag känner mig säkrare i det svenska samhället efter ett år, jag känner mig fri och trygg (Fijah).
Det tredje motivet rör kontakten med svenskar och försvenskade släktingar. Intervjupersonerna vill lära sig svenska för att kunna kommunicera,."umgås och kunna prata" med sin svenska omgivning och bli socialt integrerade i samhället, att också känna en gemenskap utanför familjen, men likaså underlätta kontaktnätet med sina egna landsmän. "Om man inte kan kommunicera med världen kan man inte utveckla sig heller", säger en av de syrianska kvinnorna i intervjustudien, och vidare, "Man kommer ingenstans när man inte kan prata med varandra". För en polsk kvinna är språkets sociala funktion den viktigaste:
Alla andra pratar svenska och jag sitter bara där och fattar ingenting, jag vill prata, jag vill kommunicera. Jag bor här och jag vill kunna prata med andra.
Man kan inte bara sitta och inte säga någonting (Hanna).
Det fjärde motivet rör fritidssysselsättning och aktivitet. Intervjuperso- nerna ville lära sig svenska för att hitta en annan sysselsättning än den som begränsar sig inom hemmets väggar. "Jag vill inte bara gå hemma och äta mat, jag vill inte det", säger en syriansk kvinna. En landsmaninna lägger till:
De äldre kvinnorna har för det mesta det här med att laga mat och tvätta.
Jag har ingen som jag kan gå till. Vi lagar mat åt våra barn, sedan har vi ingenting att göra (Mitra).
I alla de ovanstående motiven tycks många av intervjupersonerna - framförallt kvinnorna - ge uttryck för ett övergripande motiv - att till en viss del vara självständig och oberoende i samspel med det svenska samhället och den egna folkgruppen. En syriansk kvinna säger som exempel:
Jag vill lära mig svenska för att kunna klara mig själv, jag vill inte vara beroende av andra, jag vill göra saker och ting på egen hand (Leila).
20 Som en fisk i ett akvarium
Att ständigt vara beroende av tolkhjälp menar hon är en omöjlighet och bär henne emot. Hon tycks motivera viljan att tjäna pengar för att inte behöva gå på socialbidrag och vara beroende av svenska staten eller av andra familjemedlemmar utan kunna klara sig på egen hand. Att kunna orientera sig i samhället och klara vardagssituationer, ha en social kontakt med svenskar och egna landsmän och kunna finna en egen sysselsättning utanför hemmet tycks vara ett uttryck för hennes vilja att vara självständig och oberoende.
Motiven tycks emellertid också bygga på en tacksamhetsskuld till det svenska samhället. Många av de äldre invandrareleverna ger uttryck för denna tacksamhetsskuld och viljan att kompensera det stöd de har fått genom att lära sig svenska, arbeta och klara sig på egen hand. En irakisk man berättar:
Naturligtvis vill vi lära oss svenska för att kunna umgås med människor och så, sedan är det så att det svenska samhället har hjälpt oss väldigt mycket, vi måste lämna tillbaka den här hjälpen. Det är därför vi vill lära oss svenska fort, så att vi kan hjälpa dem så som de har hjälpt oss (Vahid).
Motivet självständighet och oberoende leder in på de äldres psykosociala situation. Ett femte motiv rör således intervjupersonernas självförtroende och deras bild av sig själva. Många av de intervjuade menar att de (trots sin stora kunskap i andra språk) utan det svenska språket känner sig underlägsna och stympade och att de blir osäkra inför och misstänksamma mot andra människor i sin omgivning.
En syriansk kvinna berättar att hon är rädd att de som hör på henne skall skratta åt det hon säger när hon inte behärskar det svenska språket.
Att vara en kommunikativ människa är förutsättningen för att kunna
"utveckla sig" och komma någonstans, anser hon.
En rumänsk kvinna berättar följande om betydelsen av att läsa och lära sig svenska:
Jag tycker inte om att vara en robot som inte förstår någonting, jag tycker inte om att bara sitta och inte göra någonting. Jag vill göra saker som är av värde, inte värdelösa. T ex när jag kommer till skolan så har jag känslan av att gör något värdefullt (Anna).
Ett sjätte motiv rör intervjupersonernas ålder då de vid en relativt låg ålder har tvingats in i en situation som kan liknas vid en pensionärs.
Anhöriginvandrare tycks ofta behandlas som pensionärer oavsett ålder (socialdistrikten säger inte socialbidrag utan socialpension för äldre anhöriginvandrare). Det faktum att många av intervjupersonerna vare sig är speciellt gamla eller känner sig gamla leder till en självklarhet att lära sig det nya språket. De känner dessutom ett ansvar gentemot sina barn. Det finns också en rädsla och oro inför ålderdomen p.g.a. risken att bli sjuk och
B WCa/lmar 21
inte kunna kommunicera med den sjukvård eller äldreomsorg de kan komma att bli beroende av. En rumänsk kvinna säger:
Jag kan inte komma till en läkare, jag kan inte handla, det minsta kan jag inte uträtta utan språk. Så därför vill jag lära mig åtminstone så mycket så att jag kan klara mig i det dagliga livet (Anna).
Ett viktigt inslag i intervjuerna är att svenskundervisningen och den sysselsättning den innebär tycks ge många av intervjupersonerna en känsla av att vara unga på nytt.
Ett sista motiv var också att känna det som en glädje att åter sitta i skolbänken och att med ett genuint intresse lära sig något nytt. Detta motiv fanns hos flertalet intervjupersoner.
Om kunskap i det svenska språket leder till integrering och orienteringsmöjligheter i det svenska samhället, en social interaktion med svenskar och andra invandrare, ett psykologiskt stöd, självständighet och oberoende, en tryggad ålderdom och god självbild torde detta indirekt leda till ett psykosocialt välbefinnande hos de medelålders och äldre invandrarna.
Som en fisk i ett akvarium - den existentiella förståelsen
Med tanke på det begränsade antalet medelålders och äldre invandrare som har deltagit i studien är det svårt att dra generella slutsatser utifrån mina empiriska fakta. Det är inte möjligt att definiera olika motiv, åsikter och känslor hos intervjupersonerna som allmängiltiga för medelålders och äldre invandrare i Sverige i stort. Detta skulle vara möjligt först i en mer omfattande och djupgående studie. En studie med både elever som deltar i någon form av svenskundervisning och de som inte gör det skulle ge en mer generell bild av det svenska språkets betydelse för denna grupp invandrare.
Intervjupersonerna har genom sina berättelser emellertid gett mig möjligheten att förstå hur det i deras situation kan upplevas att vara medelålders och äldre invandrare i Sverige. Motiven säger en hel del om deras situation i Sverige. Sammanfattningsvis ger intervjupersonerna i sina berättelser uttryck för ett behov av att bli en kompetent aktör som är ekonomiskt oberoende och kan orientera sig i samhället och bemästra vardagslivet i Sverige. Hit hör att vara en social människa med möjlighet till fritidssysselsättning och aktivitet. Dessa önskemål tycks bottna i en strävan efter en viss självständighet och ett visst oberoende. Vidare speglar motiven deras självbild och ger uttryck för en strävan att bli betraktad som
22 Som en fisk i ett aharium
en betydelsefull och 'levande' individ. Motiven flätas in i och kompletterar varandra, blir en logiskt sammansvetsad kedja i en strävan efter samhörighet med andra i det nya samhälle där de nu bor.
De medelålders och äldre invandrareleverna i studien har alla minst ett språk som de behärskar till fullo, åtminstone i talspråkig form. Med dess hjälp kan de delta i en grundläggande symbolisk interaktion med signifikanta andra i sin egen språkgrupp. Borde inte denna språkkompetens påverka och i någon mån kompensera deras sociala och existentiella utsatthet i Sverige? Svaret på denna fråga beror nog i stor utsträckning på hur stor gruppen är som talar det egna modersmålet och vilka kontaktnät de har etablerat i den egna etniska gruppen.
För de medelålders och äldre invandrare som har invandrat helt ensamma utgör det egna språket ett språk som kanske enbart kan förmedla en personlig värld, omöjlig att dela med andra språkgrupper som man möter i vardagen. Unde.r sådana omständigheter förlorar språket mycket av sin sociala funktion och kan knappast alls bidra till att upprätthålla känslan av en positiv identitet och självaktning.
För de som är ensamstående men lever nära sina familjer och släktingar, har språket en naturlig men ändå begränsad social funktion. För den som kan träffa andra landsmän och umgås med dem på sitt eget modersmål kan det egna språket återigen fylla en viktig funktion.
Även de intervjupersoner som bodde hos sina familjer i Sverige och har kontakt med sina landsmän uttrycker emellertid en stark strävan att läsa och lära sig svenska. Detta för att bli en del i det svenska samhället. Hur skall denna strävan förstås?
Vad som gav mig iden till titeln på arbetet och som förde mig närmare kärnan i dessa personers situation i Sverige var ett inslag i Pl: s Tendens där en äldre bosnisk kvinna, Gordina, beskriver sig själv som "en fisk i ett akvarium". Gordinas berättelse ger möjligheten att förstå hur intervjupersonerna själva upplever innebörden i att inte kunna prata och kommunicera på svenska. Akvariet, som hon talar om, blir en metafor för det instängda livet i hemmet, med familjen och de egna landsmännen.
De medelålders och äldre invandrareleverna i studien ger på ett liknande sätt uttryck för känslan att vara som en fisk i ett akvarium. Man talar om känslan av att vara "instängd", att leva "mer slutet", att "vara utanför", att känna sig "fängslad" och som en "fånge", att "gå hemma".
Detta trots att de lever tillsammans med sina familjer. Det svenska samhället finns utanför akvariets väggar men utan kunskap i det svenska språket finns det ingen möjlighet att interagera i och med detta samhälle.
Staten som många av de intervjuade, på ett eller annat sätt, är beroende av
B WCallmar 23
finns också utanför akvariets väggar, men utom räckhåll för kommunikation.
Intervjupersonema uttrycker en vilja och ett behov av att ha en kontakt och en kommunikation med det svenska samhället vid sidan om sina familje- och släktrelationer. Det är emellertid viktigt att poängtera att detta inte på något sätt innebär att eller kan tolkas som om familjen saknar betydelse. Inte alls. Familj och släkt är mycket viktig för de medelålders och äldre i intervjustudien. Framförallt har barnens och barnbarnens välbefinnande och stöd en avgörande betydelse. Känslan av att vara instängd behöver inte betyda att de känner sig instängda av sina familjer, utan snarare att de känner sig utestängda från världen runtomkring.
Samboendet med familjen tycks inte alltid räcka till för att de medelålders och äldre familjemedlemmarna skall känna sig som interagerande och betydelsebärande aktörer i det nya samhälle de lever i.
Det behövs en interaktion med både den nära familje- eller släktsfären och med samhället utanför. Detta fulla aktörsskap är en viktig förutsättning för att de skall kunna bevara sin identitet och uppleva sig själva som identitetsbärare. För de ensamstående är möjligheten att kunna kommunicera och interagera med det svenska samhället av ännu större vikt.
Det är möjligt att även många yngre invandrare upplever en liknande instängdhet om de inte behärskar det svenska språket. Till skillnad från medelålders och äldre invandrare kanske yngre ändå.lättare får en kontakt med det svenska samhället, då framförallt genom skolan.
På samma sätt som Gordina känner sig vissa intervjupersoner instängda som i ett akvarium och många strävar efter en interaktion med det svenska samhället. Det finnas många sätt att tillmötesgå medelålders och äldre invandrare i Sverige - inte minst genom att bejaka deras egna språkliga bakgrund. Svenskundervisning och kunskap i det svenska språket skulle emellertid kunna vara ytterligare en möjlighet att krossa akvariets väggar.
Källförteckning
Blumer H. (1969/1986): Symbolic Interactionism - Perspective and Method. University of California Press, Berkeley.
Callmar B. W. (1995): Barn av Svärdets Är - en studie om äldre assyrie,i syrianer i Södertälje kommun. Stockholms Läns Landstings Äldrecentrum rapportserie 199 5: 1, Stockholm.
Charon J. M. (1979/1992): Symbolic Interactionism, an Introduction, an Interpretation, an Integration. Prentic-Hall, Inc, Englewood Cliffs, New Jersey.
Språk i möte i norr
Om nordsvenska språk- och kulturkontakter i äldre tid
Lars-Erik Edlund, Umeå universitet
25
För cirka fyrtio år sedan redovisade Norrländsk-tidskrift i en rad artiklar den forskning som då bedrevs om de nordliga delarna av Sverige. Vad man slås av vid läsningen är dels vilka stora utmaningar som fanns för dem som viHe arbeta med norrländska problem, dels vilka uppenbara luckor i vårt vetande som ådagalades. Kombinationen av stora utmaningar och bety- dande brister i kunskapsläget, kändes säkert mycket lockande för de for- skare som knöts till det vid mitten av 1960-talet grundlagda Umeå universitet. Genom tvärvetenskapliga satsningar såsom Luleälvsprojektet fördjupades så småningom det humanistiska samarbetet, samtidigt som det breddades ut mot samhälls- och naturvetenskaperna.
Jag är själv en produkt av denna umensiska forskningsrniljö och har en- gagerat mig i olika nordskandinaviska studier, främst inom onomastikens och dialektologins områden. Under de senaste åren har jag såsom chefre- daktör för Norrländsk uppslagsbok - som just utkommit med sitt fjärde och sista band - fått privilegiet att vara med i sammanfattandet av min generations vetande om det nordsvenska området. Man får konstatera att kunskapstillväxten varit betydande under universitetets trettioåriga existens. Mest notabelt är kanske att bilden av den nordliga provinsens förhistoria i grunden omskapats.
Arbetet med Norrländsk uppslagsbok har gett mig värdefulla per- spektiv på "kunskapsobjektet" Norrland, men också indikerat att det fortfarande kvarstår ibland generande luckor i vårt vetande om Norrland och de angränsande, geografiska områdena. Som ytterst ansvarig för det Riksbanksstödda tvär- och mångvetenskapliga forskningsprogrammet Kulturgräns norr: Förändringsprocesser i tid och rum som förhopp- ningsvis kommer att kunna bedrivas under en sexårsperiod fram till 2002,
