Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Fysisk aktivitet på recept (FaR®) till barn och ungdomar
Familjens upplevelser av att ordineras FaR®
Författare Handledare
Karin Fagerberg Doris Hägglund
Bodil Forenius
Examinator Clara Aarts Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp 2013
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Övervikt är ett ökande problem bland barn och ungdomar. Ett försök att minska denna problematik är att fysisk aktivitet på recept (FaR®) ordineras. Hur detta upplevs av barnen/ungdomarna och deras föräldrar är inte klarlagt. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur barn/ungdomar och deras föräldrar upplevde bemötande och information i samband med att få fysisk aktivitet på recept ordinerat samt vad de hade för förväntningar på detta. Metod: Studien utgjordes av en deskriptiv design med kvalitativ data, i form av semi- strukturerade intervjuer med familjer vars barn/ungdomar förskrivits FaR®. Resultat: De flesta familjer var nöjda med kontakten med Friskvårdslotsen och upplevde en trygghet i att någon följde upp hur arbetet fortskred. Ordinationen av FaR® hade fått vissa deltagare att börja fokusera mer på kosten. Bemötandet från såväl förskrivande personal som Friskvårds- lotsen har av majoriteten upplevts som gott. Att en uppföljning görs ansågs positivt och gav en ökad drivkraft i arbetet med FaR®. Ett flertal deltagare uttryckte att informationen vid förskrivningen inte var så omfattande men att detta senare klarnade. Slutsats: Studien visar att både barn/ungdomar som ordinerats FaR® och deras föräldrar överlag är nöjda med såväl information som bemötande. Förväntningarna och hur väl dessa uppfylldes påverkades dock av vilken information som gavs i samband med förskrivningen samt under det fortsatta arbetet.
Nyckelord: FaR®, barn, ungdomar, upplevelse, aktivitet.
ABSTRACT
Background: Obesity is a growing problem among children and young people. An attempt to reduce this problem is to prescribe exercise on prescription (FaR®). How this is
experienced by children/young people and their parents are not clear. Aim: The aim of this study was to examine how children/young people and their parents experienced the attitude and information associated with getting exercise on prescription prescribed and what expectations they had on this. Method: The study was a descriptive design with qualitative data, in the form of semi-structured interviews with families whose children/young people prescribed exercise on prescription. Results: Most families were satisfied with the contact with Friskvårdslotsen and experienced a safety that someone followed up on how the work progressed. Exercise on prescription made some participants begin to focus more on the diet.
The attitude from prescribing staff as well as Friskvårdslotsen has the majority perceived as good. Follow-ups were seen as positive and gave a further impetus to the work of exercise on prescription. Several participants expressed that the information on the prescription was not as extensive, but this later cleared. Conclusion: The study shows that both children/young people that are prescribed exercise on prescription and their parents are generally satisfied with both information and attitude. Expectations and how well these were met, however, affected by the information given in relation to the prescribing and during subsequent work.
Keywords: FaR®, children, young people, experience, activity.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BAKGRUND ...5
Problemformulering ...7
Syfte ...7
METOD ...8
Design ...8
Urval ...8
Kontext ...9
Datainsamlingsmetod ...9
Tillvägagångssätt ...10
Forskningsetiska överväganden...11
Bearbetning och analys ...11
RESULTAT ...14
Information vid förskrivning...15
Information från Friskvårdslotsen...16
Bemötande ...17
Förväntningar på FaR®...18
Förväntningar på Friskvårdslotsen...19
DISKUSSION ...20
Resultatdiskussion...21
Metoddiskussion...24
Forskningsetiska överväganden...26
Kliniska implikationer...27
Behov av vidare forskning...27
Klinisk relevans...27
Slutsats...27 REFERENSER...
Bilaga 1 – Intervjuguide...
Bilaga 2 – Informationsbrev till deltagare...
Bilaga 3 – Samtyckesformulär...
Bilaga 4 – Informationsbrev till verksamhetschef...
5
BAKGRUND
De senaste decennierna har övervikt och fetma blivit allt vanligare bland barn och ungdomar i Sverige (Klasén McGrath, 2011).2Den mest aktuella uppgiften om andelen överviktiga barn författarna hittat finns i en studie från 2011 gjord bland barn från hela Sverige. I denna framkommer att 17% av barnen i årskurs 1 och 2 har övervikt eller fetma. Författarna (Sjöberg, Moraeus, Yngve, Poortvliet, Al-Ansari & Lissner, 2011) beskriver att övervikts- problem i unga år ofta fortsätter senare i livet och att det därför är av största vikt att identifiera riskgrupper samt sätta in förebyggande åtgärder tidigt för dessa. Denna ökning kan till viss del bero på ärftliga faktorer och felaktig kost, men även på ett allt mer stillasittande liv då barn tillbringar mer tid framför TV och dator än tidigare. En mer aktiv livsstil skulle inte bara leda till en minskad övervikt hos barn och ungdomar utan även stärka deras skelett och utveckla balans och rörelsemönster samt förbättra ork, koncentration och psykisk hälsa (Strasser, 2011). Braet, Tanghe, Decaluwé, Moens och Rosseel (2004) har undersökt effekten av ett träningsläger för överviktiga barn. Barnen fick regelbundna måltider och röra på sig dagligen under vistelsen på lägret. Studiens resultat visar att detta läger inte bara gav en betydande viktnedgång utan även gav bättre psykiskt välbefinnande och ökad självkänsla.
I boken FYSS (Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling) står att läsa att fysisk aktivitet även har positiva effekter på stämningsläge och fysisk hälsa. FYSS är en bok utgiven av Statens folkhälsoinstitut och kan fungera som ett hjälpmedel för vårdpersonal som förskriver fysisk aktivitet på recept. I boken beskrivs 33 olika diagnoser och tillstånd där fysisk aktivitet kan verka förebyggande och/eller behandlande. Ett av bokens kapitel handlar specifikt om barn och ungdomar.
Uppsala-Örebroregionen har tagit fram ett vårdprogram för att förebygga och behandla övervikt och fetma hos barn och ungdomar. I detta beskrivs att fler aspekter än kost- och motionsvanor måste undersökas innan behandling för barn med övervikt sätts in. Bland dessa nämns bland annat missbruksproblematik hos ungdomar eller föräldrar, ärftlighet och sociala relationer vara faktorer som kan påverka barnets/ungdomens vikt (Landstinget i Uppsala län, 2012).
Fysisk aktivitet på recept (FaR®) är ett koncept som tagits fram av Statens folkhälsoinstitut.
Behandling med FaR® kan komplettera eller till och med ersätta läkemedel
(Riksidrottsförbundet, 2011). FaR® kan förskrivas av all legitimerad vårdpersonal som har
6 kunskap om patientens aktuella hälsotillstånd, positiva effekter av fysisk aktivitet,
patientcentrerat samtal (MI) samt hur FaR® används (Statens folkhälsoinstitut, 2012). Denna metod används inte bara till patienter med övervikt eller fetma utan även till de som
exempelvis har någon hjärt-kärlsjukdom, diabetes eller någon annan diagnos då fysisk aktivitet kan vara en viktig del i behandlingen (Berg, 2008). Då denna metod har visat sig vara effektiv, såväl förebyggande som behandlande, hos vuxna patienter pågår just nu försök att tillämpa detta arbetssätt även på patientgrupperna barn och ungdomar.
Brülde (2011) menar att information och behandling måste anpassas till individen. Det beskrivs hur en ojämlikhet i hälsa kan uppkomma då den välutbildade delen av befolkningen lätt tycks kunna ta till sig information om hälsorisker, medan den grupp som är viktigast att nå, riskgrupper och lågutbildade, inte alltid har denna förmåga i samma utsträckning.
Socialstyrelsen (2011) beskriver att denna ojämlikhet kan motverkas med hjälp av
livsstilsinriktade hälsosamtal. Då dessa samtal visat större effekt i lågutbildade grupper kan ökad jämlikhet i hälsa därmed uppnås mellan personer med låg respektive hög utbildnings- nivå.
När barn och ungdomar inom Uppsala län får FaR® ordinerat kontaktas alltid Friskvårds- lotsen, oavsett barnet/ungdomens förutsättningar i form av exempelvis övriga familjens aktivitetsvanor, boendesituation och föräldrars utbildningsnivå. Friskvårdslotsen består av tre hälsopedagoger och drivs av Upplands Idrottsförbund på uppdrag av landstinget i Uppsala län. Dessa kan fungera som stöd i arbetet för ett mer fysiskt aktivt liv. Stödet som erbjuds består av information och motiverande samtal kring fysisk aktivitet. Dessa samtal förs över telefon och i de flesta fall genomförs tre samtal. Utöver motiverande samtal driver Friskvårds- lotsen, i samarbete med Uppsala Handikappidrott, ett projekt som kallas Kom-igånggruppen.
Denna grupp riktar sig till barn i årskurs 4 – 7 och syftar till att låta barn och ungdomar prova på olika idrotter för att komma igång med fysisk aktivitet.
Författarna har inte funnit någon vetenskaplig evidens för att använda FaR® till barn och ungdomar. Det är varken klarlagt huruvida metoden fungerar eller om hur den mottas av barnen/ungdomarna eller deras föräldrar (Lindholm & Kallings, 2011). Detta bekräftas av Socialstyrelsen som beskriver att det saknas vetenskapligt underlag för de åtgärder som i dagsläget vidtas vid ohälsosamma kostvanor hos barn och ungdomar (Socialstyrelsen, 2011).
En studie gjord på vuxna patienter som förskrivits FaR® visar att majoriteten upplevde detta
7 positivt och blivit motiverade till en mer aktiv livsstil. Deltagarna i studien uppgav att det kändes tryggt att någon utifrån brydde sig om dem och att de känt sig bekräftade och sedda.
De upplevde Friskvårdslotsarna som välvilligt inställda och engagerade. De deltagare som var mindre nöjda med FaR® uttryckte en önskan om vägledning och träning mer utformad efter individens specifika behov (Hansson & Liehr, 2007).
Denna studie kommer att utgå från ett familjeperspektiv. En familj kan beskrivas som en helhet där medlemmarna utgör enskilda individer. Wright, Watson och Bell (1996) beskriver vikten av att se individerna i en familj. Vidare menar Wright och medarbetare att det är viktigt att involvera de personer patienten anser höra till familjen och låta dessa fungera som stöd i behandlingen. Dock har Golan, Kaufman och Shahar (2006) i en studie jämfört
behandlingsresultat mellan två grupper som genomgått ett hälsoprogram för överviktiga barn som var 6 – 11 år. I den ena gruppen ingick både barn och föräldrar och i den andra endast föräldrarna. Resultatet av denna studie visade att exkluderandet av barnen gav en större viktminskning och främjade en hälsosam livsstil. För att intervjua barn behövs en viss
erfarenhet och kompetens, då barn har ett annat uttryckssätt än vuxna (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2000). I denna studie deltog endast föräldrar och inte någon annan form av vårdnadshavare, varför ordet ordet ”förälder” genomgående används.
Problemformulering
Då FaR® för barn och ungdomar nyligen introducerats var det oklart hur denna metod skulle komma att uppfattas av barnen/ungdomarna och deras föräldrar. En farhåga var att
förskrivning av FaR® skulle kunna upplevas som stigmatiserande och skuldbeläggande medan förhoppningen var att FaR® skulle göra att barn och ungdomar motiveras till att bli mer fysiskt aktiva. Med anledning av detta önskade FFoU (Folkhälsa Forskning och Utveckling) i Uppsala län en undersökning om hur barn/ungdomar och deras föräldrar upplever att ordineras och använda FaR®.
Syfte
Syftet med denna studie var att undersöka hur barn/ungdomar och deras föräldrar upplevde bemötande och information i samband med att få fysisk aktivitet på recept ordinerat samt vad de hade för förväntningar på detta.
8
METOD
Design
Studien utgjordes av en deskriptiv design med kvalitativ data, i form av semistrukturerade intervjuer med familjer vars barn/ungdomar förskrivits FaR®. Denna design passade tidsplanen för arbetet och är enligt Polit och Beck (2010) lämplig för att beskriva och dokumentera individers tankar och åsikter.
Urval
Gruppen som undersökts i denna studie utgörs av barn och ungdomar, samt deras föräldrar, som i Uppsala län ordinerats fysisk aktivitet på recept. Under 2012 ordinerades 40
barn/ungdomar fysisk aktivitet på recept. Med barn och ungdomar menas här personer under 18 år. Dock fokuserades denna studie på barn från 9 år då dessa förväntades kunna förstå frågorna och uttrycka sina egna åsikter bättre än yngre barn. Då en del av de barn/ungdomar som ordinerades FaR® under 2012 hunnit avsluta sin kontakt med Friskvårdslotsen
involverades även barn/ungdomar som ordinerats FaR® under 2013, för att få ett tillräckligt stort underlag till studien. Inklusionskriterierna var således att patienten var 9 – 18 år och hade ordinerats fysisk aktivitet på recept i Uppsala län samt varit i kontakt med
Friskvårdslotsen. För att studien skulle spegla familjeperspektivet involverades även minst en förälder i intervjun. Varje intervju bestod därmed av två till tre deltagare utöver författarna.
Endast barn/ungdomar och föräldrar som på grund av bristande språkkunskaper,
funktionsnedsättning eller annan anledning inte kunde uttrycka sin egen åsikt på svenska exkluderades.
Friskvårdslotsen tillfrågade föräldrarna till barn/ungdomar som uppfyllde dessa kriterier om att ta emot ett informationsbrev om studien. Hur många av dem som erbjudits att ta emot brevet men tackat nej till detta är okänt. Informationsbrevet skickades till totalt nio familjer, varav fem tackade ja till deltagande. Barnen/ungdomarna var i åldern 9 – 14 år och hade alla förskrivits FaR® på grund av övervikt. Det varierade mellan barnen/ungdomarna huruvida deras föräldrar bodde tillsammans eller inte. Vid en av intervjuerna deltog barnet/ungdomen och båda föräldrarna, i övriga endast barnet/ungdomen och en förälder. För sammanfattad information om deltagande familjer se tabell 1.
9 Tabell 1. Information om kön, ålder, medverkande vuxna samt boendesituation i intervjuerna
Intervju Kön
barn/ungdom Ålder
barn/ungdom Medverkande
vuxna Boendesituation
1 flicka 9 år en förälder Bor i stan växelvis hos skilda föräldrar
2 flicka 9 år båda föräldrarna Bor på landet med båda sina föräldrar
3 pojke 14 år en förälder Bor i stan med båda sina föräldrar
4 pojke 13 år en förälder Bor på landet växelvis hos skilda föräldrar
5 pojke 13 år en förälder Bor i stan med båda sina föräldrar
Kontext
Intervjuerna genomfördes hemma hos deltagande fem familjer, enligt deras önskemål.
Erbjudande om att träffas på annan plats där samtalet kunde utföras ostört gavs. Detta för att författarna ansåg att platsen för intervjun skulle kännas trygg för deltagarna så att dessa kände sig bekväma med att samtala om ämnet.
Datainsamlingsmetod
Denna studie genomfördes i form av semistrukturerade intervjuer med barn/ungdomar som förskrivits FaR® samt minst en av deras föräldrar. Intervjun innehöll elva frågor och fyra exempel på lämpliga följdfrågor, se bilaga 1. Innan intervjuerna påbörjades klargjordes att samtliga deltagare förstått den information som givits och detta dokumenterades genom att deltagarna fick skriva på ett samtyckesformulär, se bilaga 3.
Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) beskriver att då intervjuer med barn genomförs som samtal uppmuntras de att dela med sig av sina tankar i större utsträckning än vid en mer strikt intervju. Frågorna ska vara omväxlande, övergripande och specifika. Med övergripande frågor kan barnet inrikta svaret på det som känns relevant för honom/henne, medan specifika frågor ger struktur och mer konkreta svar.
Intervjun innehöll frågor som gav utrymme för öppna svar och reflektion hos deltagarna.
Intervjufrågorna fokuserade på deltagarnas upplevelser av bemötande samt informationen om och förväntningarna på konceptet FaR® (se bilaga 1). Frågorna formulerades så att de kunde besvara studiens syfte och samtalet under intervjun kom att vara avgörande för i vilken ordning frågorna ställdes. Följdfrågor konstruerades och förbereddes för att öka möjligheten för deltagarna att konkretisera sina svar. Inledningsfrågan ”Vad tänker ni på när ni hör ordet FaR®?” förväntades inbjuda deltagarna till att svara fritt utan påverkan av författarnas
förväntningar (Wibeck, 2012). Även frågor angående ålder, kön, anledning till förskrivning av FaR® och boendesituation ställdes för att eventuellt kunna analysera huruvida dessa faktorer
10 påverkar upplevelsen av att få FaR® ordinerat (se bilaga 1). Dessa frågor klargör även i vilket sammanhang studien är genomförd vilket enligt Lundman och Graneheim (2003) är
nödvändigt för att kunna tolka vad som sägs i intervjuerna.
En provintervju genomfördes för att utvärdera huruvida planerade intervjufrågor besvarade studiens syfte. Att prova en intervju i förväg är av största vikt när barn intervjuas då det kan vara svårt att föreställa sig hur barn uppfattar frågorna. Eventuellt kan en omformulering av frågorna komma att bli nödvändig efter en provintervju (Doverborg & Pramling Samuelsson).
Provintervjun genomfördes med den första av de i studien fem deltagande familjerna. Efter genomförandet av denna intervju analyserades vad som kunde förbättras. En del frågor ändrades för att bli mer öppna och locka till mer uttömmande svar istället för att kunna besvaras med ja eller nej. Dessutom konstaterades att en del frågor måste riktas tydligare till barnet under intervjun för att inte endast föräldern skulle svara. En annan lärdom som drogs av provintervjun var att låta det vara tyst emellanåt för att uppmuntra respondenterna till eftertanke och mer nyanserade svar.
Tillvägagångssätt
Friskvårdslotsen ombads att under sina stödsamtal tillfråga barnen/ungdomarna och föräldrarna om de accepterade att ta emot ett informationsbrev (se bilaga 2) om att delta i denna studie. I detta brev framgick studiens syfte samt att deltagande var frivilligt och anonymt, att allt material skulle behandlas konfidentiellt och att deltagande när som helst kunde få avslutas utan att detta skulle komma att påverka stödet från Friskvårdslotsen eller annan vård. Det tillfrågades även om tillstånd att lämna ut familjernas kontaktuppgifter till författarna. Tackade de ja till detta skickade Friskvårdslotsen ut, de av författarna förberedda, informationsbreven och efter ett par dagar kontaktade författarna familjerna för att eventuellt boka in en intervju.
Samtliga intervjuer genomfördes hemma hos respektive deltagande familj eftersom dessa önskade detta. Intervjuerna tog i genomsnitt 20 minuter och spelades in med hjälp av två diktafoner. Dessa kopplades sedan till en dator där ljudfilen lades in för att underlätta vid transkriberingen. Transkriberingarna utfördes manuellt av författarna tillsammans för att minimera risk för att höra fel och göra feltolkningar. Ljudfilen raderades så snart respektive transkribering var genomförd.
11 Tillstånd för genomförande av studien ansöktes hos och beviljades av såväl verksamhets- chefen för Friskvårdslotsen som primärvårdsdirektören.
Forskningsetiska överväganden
Ordinationer av FaR® till barn/ungdomar skulle kunna uppfattas som stigmatiserande och skuldbeläggande för dem och deras föräldrar och därför kunna vara känsligt att diskutera. Då berörda familjer fått information via telefon från såväl Friskvårdslotsen som författarna samt ett informationsbrev om studien förväntades de vara förberedda på att diskutera detta
eventuellt känsliga ämne. Innan intervjuerna påbörjades informerades deltagarna om att frågor som upplevs som för känsliga inte behövde besvaras. Arlebrink (2006) beskriver att det inte alltid är de som ställer upp som försökspersoner som i framtiden kommer att dra nytta av resultatet av forskningen. Det var därför av stor vikt att deltagarna var väl upplysta om vad medverkan i studien innebar i form av information om frivillighet, anonymitet och
konfidentialitet.
I all forskning är det av största vikt att respektera människovärdet (Eriksson, 2012). I informationsbrevet klargjordes tydligt syftet med studien samt att deltagandet skulle vara anonymt, frivilligt och när som helst kunde få avslutas. Detta i enlighet med
Etikprövningsnämndens bestämmelser (2003). Intervjumaterialet kodades för att säkerställa konfidentialiteten under arbetet med materialet. Så snart bearbetningen var färdig kasserades insamlat material. Detta i enlighet med International Council of Nurses (ICN) etiska kod (2007), som uttrycker att ”system för journalföring och informationshantering som garanterar sekretess” ska användas. När barn involveras i forskning krävs särskilda tillstånd (Codex, 2013). För att undvika att detta skulle komma att skapa problem för studiens genomförande ansågs det lämpligt att föra ett gruppsamtal där barnens /ungdomarnas föräldrar närvarade.
Bearbetning och analys
Intervjuerna spelades in för att sedan transkriberas och avidentifieras. Insamlad data granskades med hjälp av Graneheim och Lundmans (2003) tolkande kvalitativa
innehållsanalys. De begrepp som ingick i denna analysform var meningsenhet, kondensering, kod, underkategori och kategori, se tabell 3. Detta var en, för denna studie, lämplig
analysmetod som identifierade och beskrev likheter och skillnader i insamlad text.
Meningsenhet bestod av ord, meningar eller stycken som utgjorde den meningsbärande delen i texten, vilken inte fick vara för omfattande eftersom det då kunde finnas utrymme för mer än
12 en betydelse. Att texten kondenserades innebär att den kortades ned och gjordes mer
lättöverskådlig utan att centrala delar försvann. Vid kodningen förkortades meningsenhetens innehåll ytterligare. Koden bildade därmed en slags rubrik på meningsenheten. Flera koder med liknande innehåll bildade en kategori. Dessutom formulerades mer beskrivande och specificerade underkategorier vilka kunde besvara frågan ”Vad?”. Viktigt var att alla delar av texten hörde till en kategori och heller inte kunde tillhöra mer än en kategori. Kategorierna och underkategorierna utgjorde sedan rubriker i resultatdelen (Lundman & Graneheim, 2003).
Något som hade kunnat komma att påverka analysen var författarnas förväntningar och föreställningar kring ämnet som studerades. Detta beskriver Brülde (2011) kan vara aktuellt i just studier som behandlar livsstilsförändringar, såsom exempelvis rökavvänjning och
viktminskning. Den ”professionelle hjälparen”, i detta fall vårdpersonal, Friskvårdslotsen och författarna, visste i förväg vilket problem som skulle åtgärdas. Detta hade kunnat medföra att deltagarna till viss del fråntogs sin autonomi och därmed lät sina svar påverkas av författarnas förväntningar, alternativt att författarna tolkade svaren utifrån sin förförståelse. För att minska risken för feltolkningar på grund av förförståelse genomförde författarna varsin provanalys av en av intervjuerna. Dessa jämfördes sedan och det konstaterades att såväl kategorier som underkategorier var samstämmiga. Författarnas förförståelse utgjordes av en uppfattning om att familjer vars barn förskrivits FaR® skulle vara negativt inställda och omotiverade till detta. Denna uppfattning grundade sig i ett antagande om att fysisk aktivitet inte skulle uppfattas som en behandlingsform likvärdig farmakologisk behandling samt att receptet inte endast förskrivs läkare, vilka vanligtvis ses som de som ska ordinera behandling.
13 Tabell 2. Exempel på innehållsanalys.
Meningsenhet Kondensering Kod Underkatergori Kategori Och en sån sak
(information om specifik aktivitet, författarnas anm.) är också bra att det står i receptet. För då vet vi det, ”ja men hur mycket tycker dom att han ska träna nu då på det här gymmet.” Skulle det inte stå nånting, då vet vi ju inte riktigt.
(Intervju 5)
Det är bra att det på receptet står angivet vilken aktivitet som avses samt i vilken omfattning denna ska utövas.
Positivt att det på receptet finns information kring aktiviteten.
Recept tydliggör Information vid förskrivning
Jag tycker nog också att dom (Friskvårdslotsen, författarnas anm.) nog har kunnat svara på frågor också om man har haft och kunnat liksom ställt frågor och dom har svarat på dom. Absolut, det tycker jag.
(Intervju 2)
Friskvårdslotsen har inte bara stöttat genom coachning, utan även kunnat besvara frågor som dykt upp under arbetets gång.
Friskvårdslotsen upplevdes såväl kunna coacha som besvara frågor.
Upplevelse av utförlig information
Information från Friskvårdslotsarna
... hon (Friskvårdslotsen, författarnas anm.) ville ju gärna hjälpa till så mycket hon kunde och hon kunna ju tänka sig att prata med dig (NN) om det behövdes liksom för att hjälpa till och motivera och... hon kommer ju att följa upp... ja, hur det har gått och sådär så jag tycker att det var jättepositivt.
(Intervju 5)
Friskvårdslotsen var hjälpsam och flexibel. Att hon skulle följa upp arbetet fungerade motiverande och upplevdes som väldigt positivt.
Friskvårdslotsen upplevdes som hjälpsam, motiverande och flexibel.
Professionellt
bemötande Bemötande
Vad jag hade för förväntningar... Att, att man kunde få hjälp. Till en början i alla fall. Och kanske få (NN)
intresserad av nån fysisk aktivitet... (Intervju 3)
Förväntningar på att få hjälp. Hoppades på att få upp ett intresse för en fysisk aktivitet.
Hoppades på hjälp och att få upp ett intresse för en aktivitet.
Förväntningar om hjälp med att komma igång
Förväntningar på FaR®
Om nån ligger på mig flera gånger och jag vet att dom kommer höra av sig och undrar hur det har gått så gör det att jag gör saker... (Intervju 4)
Att någon följer mitt arbete gör att jag agerar.
Uppföljning leder
till agerande. Uppföljning förväntades ge motivation
Förväntningar på Friskvårds- lotsarna
14
RESULTAT
Resultatet redovisas i form av underkategorier och kategorier, se tabell 3. Dessa beskrivs mer ingående i löpande text och styrks av ett eller två citat. Endast föräldrar är citerade i resultatet då dessa oftast uttryckte samma åsikter som barnen/ungdomarna men på ett utförligare sätt.
Under intervjuerna tillfrågades familjerna även om familjen bodde på landet eller i stan samt om barnet bodde hos båda föräldrarna i de fall dessa var skilda, se tabell 1. Inget samband mellan upplevelse och boendesitation kunde utläsas.
Tabell 3. Sammanställning av familjernas upplevelser gällande information, bemötande och förväntningar kring fysisk aktivitet på recept.
Underkategori Kategori
FaR® – ökat fokus på kost och motion Information vid förskrivning Recept tydliggör
Upplevelse av utförlig information Information från Friskvårdslotsarna Upplevelse av otillräckligt stöd
Professionellt bemötande Bemötande
Upplevelser av uppföljningen
Förväntningar om hjälp med att komma igång Förväntningar på FaR®
Motiverad men lätt skeptisk inställning
Förväntningar om hjälp att hitta lämplig fysisk aktivitet Förväntningar på Friskvårdslotsarna Uppföljning förväntades ge motivation
Positiv upplevelse av Kom-igånggruppen
15 Information vid förskrivning
FaR® – ökat fokus på kost och motion
Alla deltagare har uppfattat anledningen till varför de fått receptet förskrivet. Informationen som givits i samband med förskrivningen av FaR® har i övrigt inte varit så omfattande men detta har heller inte upplevts som nödvändigt då Friskvårdslotsen senare kunnat besvara de frågor som uppstått. Deltagarna har uppfattat FaR® som en hjälp att komma igång med fysisk aktivitet samt i viss mån fått exempel på lämpliga aktiviteter. De har dock inte informerats om tillvägagångssättet, utöver att receptet ger möjlighet att få stöd och vidare information av Friskvårdslotsarna.
Ja, tanken, det var väl mer att för och få nån som liksom ska typ coacha eller hitta aktiviteter som finns i närheten så att man kommer vidare med det.(...) Det var egentligen inte så mycket mer, vad det innebar. (Intervju 2)
Även för de deltagare som inte hade kommit igång med aktiviteter hade ändå FaR® haft positiva effekter. Det sågs som en bra motivation för att komma igång med fysisk aktivitet men även ett incitament till att börja fokusera mer på kosten. FaR® har på så sätt bidragit till en anpassning av kosthållningen efter hur mycket fysisk aktivitet som utövas. Trots att kunskap om detta funnits sedan tidigare har förskrivningen av receptet lett till en ökad insikt om vikten av en god balans mellan dessa två faktorer.
...så tycker jag att du har ju ändå fått dig en liten tankeställare för du tänker ju på vad du äter mer och du tar ingen extraportion.(...) liksom ett wake up. Att han verkligen förstår att det går inte bara att sitta vid datan utan...(...) Att det inte bara går att... sitta och äta gott utan.. rör man på sig så kan man unna sig... det här lilla extra. (Intervju 3)
Recept tydliggör
Då det varierade mellan förskrivarna om de gav receptet direkt vid förskrivningen eller
skickade det i efterhand uppfattades informationen som olika utförlig av olika familjer. Till en början kunde informationen därmed uppfattas som otydlig men senare klarna av texten i receptet. Detta bidrog till en ökad förståelse för vad receptet innebar och hur arbetet med FaR® skulle komma att genomföras.
Ja, alltså vi fick... vi fick ju inte jättetydlig information egentligen av läkaren.(...) Sen när receptet kom så stod det så utförligt på det hur allting skulle gå till. Så att då tyckte jag att det kändes som att jag visste vad det gick ut på. (Intervju 5)
16 Information från Friskvårdslotsen
Upplevelse av utförlig information
Friskvårdslotsarnas arbete bestod inte enbart av en envägskommunikation där hälsopedagogen endast delgav information om aktiviteter samt motiverande och stöttande samtal, utan
deltagarna uppfattade att de förde en dialog. Familjerna uttryckte att Friskvårdslotsarna hade en god förmåga att såväl lyssna som att besvara eventuella frågor och vara flexibla kring om samtalet skulle föras med barnet/ungdomen eller föräldern. Denna tvåvägskommunikation uppskattades av de deltagande familjerna.
Jag tycker nog också att dom (Friskvårdslotsen, författarnas anm.) nog har kunnat svara på frågor också (utöver stöttning, författarnas anm.) om man har haft och kunnat liksom ställt frågor och dom har svarat på dom. Absolut, det tycker jag. (Intervju 2)
Till skillnad från informationen vid förskrivningen, som inte uppfattades som så utförlig, ansågs informationen från Friskvårdslotsarna vara omfattande. Under intervjuerna framkom att en del av familjerna varit på ett möte som inleddes med gemensam information för
barnen/ungdomarna och deras föräldrar. Därefter fick barnen och ungdomarna följa med en av Friskvårdslotsarna som visade olika aktiviteter. Föräldrarna fick då muntlig information om vilka aktiviteter som kunde erbjudas samt om Friskvårdslotsarnas roll i arbetet. Utöver detta informationsmöte har information även givits via telefon. Denna information upplevdes som givande: ”Ja, jo det var väldigt utförligt. Och... ja det var det.” (Intervju 3).
Upplevelse av otillräckligt stöd
Majoriteten av familjerna hade uppfattat att stödet från Friskvårdslotsen skulle bestå av lotsning, information och motivation. Dessa familjer förväntade sig stöd i form av just detta och såg Friskvårdslotsarna som en källa till inspiration och information. Dock uttryckte en förälder en besvikelse över stödet från Friskvårdslotsen: ”Bara på recept och hänvisar mig till hemsidor, så ger det inte mig mycket. Då blir det inte av.” (Intervju 1). Föräldern hade fått en uppfattning om att stödet skulle bestå av mer än telefonsamtal och information om vilka aktiviteter som fanns att tillgå. Under intervjun framgick inte vilken information familjen fått, varför inga slutsatser kan dras om huruvida informationen varit felaktig eller missförståtts.
17 Bemötande
Professionellt bemötande
Samtliga familjer beskrev bemötandet vid förskrivningen av FaR® som gott. Förskrivarna har bestått av personal från flera yrkeskategorier såsom dietister, sjuksköterskor och läkare. Ingen skillnad i bemötandet har noterats mellan de olika professionerna. En förälder uttrycker bemötandet som ” Jättebra. Syster Malte (sjuksköterskan, författarnas anm.) tycker jag är väldigt trevlig.” (Intervju 4), vilket bekräftas av ytterligare en förälder: ”Det var jättebra, där har jag ingen speciell synpunkt.” (Intervju 1).
Friskvårdslotsarna har uppfattats som trevliga, flexibla och professionella i sitt bemötande.
Genomgående i intervjuerna har Friskvårdslotsarnas bemötande beskrivits i positiva ordalag, såsom: ” ’Toppen’ säger jag! (...) Jättetrevliga och professionella.” (Intervju 2). Familjerna har känt att Friskvårdslotsarna är måna om att stötta och vägleda. Dessutom har de kunnat anpassa information och stöd efter respektive familjs behov, bland annat genom att erbjuda sig att tala med såväl barnet/ungdomen som dess föräldrar.
... hon (Friskvårdslotsen, författarnas anm.) ville ju gärna hjälpa till så mycket hon kunde och hon kunna ju tänka sig att prata med dig (NN) om det behövdes liksom för att hjälpa till och motivera och... hon kommer ju att följa upp... ja, hur det har gått och sådär så jag tycker att det var jättepositivt. (Intervju 5)
Upplevelser av uppföljningen
Majoriteten av föräldrarna uttryckte att det kändes tryggt att ha någon att vända sig till och att man inte är ensam i arbetet. Flera föräldrar beskrev att kontakten med någon, utanför familjen, angående motion gjorde att barnet/ungdomen blev mer motiverad till fysisk aktivitet än när föräldrarna själva påtalade vikten av detta. Kontinuiteten i Friskvårdslotsarnas insats
uppskattades av deltagarna. Genom att återkoppla och följa upp arbetet skapades en möjlighet att gemensamt sätta upp delmål och mål. Detta skapade i sin tur en positiv press. Då
deltagarna kände att någon regelbundet stämde av hur arbetet fortskred uttrycktes en större vilja att verkligen nå uppsatta delmål och prioritera barnets/ungdomens fysiska aktivitet även under stressiga perioder. Dessutom upplevde familjerna det som tryggt att stöd fanns att få om funderingar eller motivationsbrist uppstod.
Jag tycker det har varit bra... Det jag tycker jag upplever som positivt är att dom
(Friskvårdslotsen, författarnas anm.) ringer upp och återkopplar.(...) ’Till nästa gång ska ni ha fixat det här’ och...Så det blir ju större press på en själv också att faktiskt agera.(...) Och känner man att man kör fast så får man ju hjälp då. (Intervju 2)
18 Under en intervju framkom att personkemi kan påverka upplevelsen av Friskvårdslotsarnas bemötande till viss del. Både vem av Friskvårdslotsarna som ringde samt hur många olika Friskvårdslotsar familjen hade kontakt med påverkade upplevelsen. Det första samtalet upplevdes som trevligt medan samtal nummer två inte varit lika uppmuntrande.
Det var första gången när dom ringde faktiskt, då var det en trevlig kille och sånt där men andra gången var det nån annan som ringde och jag vet inte. Det var lite lugnare ton och...man kände det var inte mycket uppmuntran. Det hade nog varit bättre tror jag (om samma person skött samtalen, författarnas anm.)..(...) Istället för olika personer (Intervju 1)
Förväntningar på FaR®
Förväntningar om hjälp med att komma igång
Flera familjer upplevde det som positivt när FaR® kom på tal och uttryckte en känsla av hopp att barnet/ungdomen då skulle komma igång med fysisk aktivitet. Trots vetskap om att
konceptet fysisk aktivitet på recept finns överraskades flera föräldrar av att det även kunde erbjudas till barn. ”...jag blev jätteglad. För jag tänkte ’ja men nu kan vi få hjälp så att det blir nånting bra för (NN)’. Så jag blev positivt överraskad.” (Intervju 5). När förskrivaren
berättade om receptet ingavs förhoppningar och förväntningar om att komma igång med motion och att hitta en lämplig fysisk aktivitet. ”Vad jag hade för förväntningar... Att, att man kunde få hjälp. Till en början i alla fall. Och kanske få (NN) intresserad av nån fysisk
aktivitet...” (Intervju 3)
Motiverad men lätt skeptisk inställning
En familj hade initialt en mer ambivalent inställning till FaR®. Familjen hade sedan tidigare erfarenhet av kontakt med personer som fått FaR® ordinerat och ansåg sig inte ha sett några positiva resultat av detta. Familjen var intresserad av att prova alla tänkbara medel att få barnet att bli mer fysiskt aktiv men var skeptiskt till att denna metod skulle fungera. Familjens inställning ändrades dock efter en tid då det framkom att Friskvårdslotsen bidrog med att motivera till och påminna om fysisk aktivitet.
’Jaha, vad blir det då?’ Så tänkte jag. Men sen, vi prova... Jag är beredd att prova allt så... nej men jag tänkte väl att vi får väl se.(...) Lätt skeptisk.
(...) Det var inte såhär ’Åå, det här blir jättebra’ utan ’jaha, då får vi se!’(Intervju 4)
19 Förväntningar på Friskvårdslotsen
Förväntningar om hjälp att hitta lämplig fysisk aktivitet
Det framkom under intervjuerna att det upplevdes som svårt att hitta lämpliga aktiviteter på grund av barnens/ungdomarnas fysiska förutsättningar. Förväntningarna på Friskvårdslotsarna bestod i dessa fall främst av hopp om lotsning till passande aktiviteter. Dessa föräldrar har tidigare försökt stötta sitt barn genom att själva delta i olika aktiviteter och letat lämpliga träningsformer på egen hand, vilket sällan gynnat eller uppskattats av barnet/ungdomen.
Också det där att jag som mamma har ju liksom fått traggla och hitta... försöka hitta
träningsformer för dig (...) Nu kanske det går att lösa så att nån annan kan komma in också och hjälpa till och tala om vad det ska va och kanske göra ett program för (NN) och sådär.
(Intervju 5)
En förälder uttryckte dock besvikelse då hen hade förväntat sig mer konkret stöd i form av hjälp med att hitta aktiviteter och med att anmäla barnet till dessa: ”Jag hade önskat mer att dom skulle vara mera aktiva och komma in och hjälpa till och få en plats.” (Intervju 1). Det är oklart huruvida de fått bristfällig information eller om de missförstått given information. Dock kan konstateras att oavsett vad det beror på uppfylldes inte förväntningarna kring FaR® och Friskvårdslotsarna.
Uppföljning förväntades ge motivation
Det upplevdes motiverande att någon utifrån skulle komma att följa upp arbetet emellanåt.
Genom upplevelsen av att, i positiv bemärkelse, bli kontrollerad ökade intresset av att nå de uppsatta målen: ”Om nån ligger på mig flera gånger och jag vet att dom kommer höra av sig och undrar hur det har gått så gör det att jag gör saker...” (Intervju 4). Dessutom påmindes familjerna om arbetet med att vara fysiskt aktiv genom att Friskvårdslotsarna följde upp det.
Positiv upplevelse av Kom-igånggruppen
Att se att det finns andra barn/ungdomar som också har ett behov av fysisk aktivitet på recept förväntades kunna fungera motiverande. En förhoppning fanns om att detta skulle kunna bidra till att komma igång med arbetet, då det varit svårt att hitta passande aktiviteter där ingen tidigare erfarenhet krävts.
Och just att det är andra barn i samma situation och då kanske det kan peppa dig. När det är andra också. När man ser att det är andra barn som också behöver. Eeh... en liten knuff i sidan för att komma igång. (Intervju 3)
20 Ett konkret förslag som framkom i flera intervjuer var att dela in Kom-igånggruppen i en barn- och en ungdomsgrupp. Detta skulle bidra till en större motivation hos framförallt ungdomarna. Att som tonåring komma till en grupp med endast yngre barn fick snarast motsatt effekt, medan en grupp med äldre ungdomar hade skapat en större samhörighet mellan deltagarna.
Och då visade det sig att (NN) var ju bland dom äldsta där. Eller bara en... Dom andra var väldigt mycket yngre. Och då förstod jag ju att han var ju inte intresserad. Dom kanske var nio, tio år och han är ändå fjorton och det är ganska stort hopp. (Intervju 3)
DISKUSSION
Resultatet av studien visade att förväntningarna speglade vad deltagarna hade uppfattat att Friskvårdslotsens arbete bestod av. De flesta familjer var nöjda med kontakten och upplevde en trygghet i att någon följde upp hur arbetet fortskred. Flera deltagare uttryckte en önskan om att Kom-igånggruppen skulle vara indelad i en barn- och en ungdomsgrupp. Detta för att deltagarna lättare skulle kunna identifiera sig med varandra och på så vis bidra till ökad motivering. Resultatet visade även att en ordination av FaR® hade fått vissa deltagare att börja fokusera mer på kosten och tänka mer på vad och hur mycket de äter. Bemötandet från såväl förskrivande personal som Friskvårdslotsen har av majoritet upplevts som gott. Att en uppföljning görs ansågs positivt och gav en ökad drivkraft i arbetet med fysisk aktivitet på recept. Ett flertal deltagare uttryckte att informationen vid förskrivningen inte var så om- fattande men att detta klarnade efter bland annat en informationsträff med Friskvårdslotsen.
I denna studie framkom inga skillnader i upplevelser som kunde härledas till barnets/
ungdomens boendesituation. Tidigare studier har visat att förekomst av övervikt varierar mellan stad och landsort. Sjöberg och medarbetare (2011) beskriver att övervikt och fetma är mer förekommande bland lågutbildade. Vidare menar dessa forskare att andelen överviktiga är högre i mindre orter och på landet än i storstäder. Detta för att befolkningen i stan generellt sett har en högre utbildningsnivå. I vårdprogrammet Övervikt och fetma hos barn och
ungdomar – prevention och behandling (2012) nämns att föräldrar spelar en viktig roll i behandlingen av övervikt hos barn och ungdomar. Detta för att livsstilsförändringen som kan krävas påverkar hela familjen. Föräldrarna ska vara goda förebilder för sina barn och
uppmuntra till såväl fysisk aktivitet samt bidra till en god kosthållning. Dessutom krävs enligt detta vårdprogram att föräldrarna ställer lagom höga krav och försöker motivera barnet/
21 ungdomen att röra på sig. Med anledning av detta skulle det kunna vara svårare för en ensam förälder att stötta sitt barn i arbetet med FaR® men bland familjerna i denna studie kan inga sådana samband ses. Detta skulle dock kunna bero på att studien har ett litet undersöknings- underlag.
Resultatdiskussion Information
Morrow, Hier, Menard och Leirer (1998) har gjort en studie på hur patientens förståelse för förskrivning och medicinering kan förbättras. Detta för att informationen om läkemedel och administrering kan misstolkas. För att undvika detta utformades ett system för att förtydliga hur och när läkemedlet skulle tas. Resultatet blev att patienternas förståelse ökade, vilket gav en ökad följsamhet. Hänsyn till detta skulle kunna tas även vid förskrivning av FaR®, då majoriteten av deltagarna upplevde att de inte fick så mycket information om konceptet FaR®
i samband med förskrivningen. Det var först när receptet togs emot, alternativt vid kontakt med Friskvårdslotsen, deltagarna eventuellt förstod vad förskrivningen innebar. Den ringa mängden information har dock inte uppfattats som bristfällig och bör därför inte behöva utökas. I ett fall skapades dock orimliga förväntningar på FaR® troligtvis på grund av otillräcklig information. En familj uttryckte besvikelse över stödet från Friskvårdslotsarna, trots att detta var detsamma som övriga familjer mottagit, i form av information och motiverande samtal. Detta skulle kunna tolkas som att ett större behov av stöd föreligger i vissa fall. Möjligtvis behöver en del som fått FaR® förskrivet även ett mer konkret stöd i form av exempelvis hjälp med att anmäla barnet/ungdomen till en aktivitet eller ett tydligt utformat träningsprogram. Socialstyrelsen (2011) beskriver att en ojämlikhet i hälsa mellan låg- respektive högutbildade grupper kan motverkas genom att föra livsstilsinriktade
hälsosamtal. Dessa samtal är redan en del av Friskvårdslotsens arbete men behöver möjligen anpassas till olika individer ytterligare för att få god effekt.
Tillvägagångssättet i utformningen och administreringen av recepten skilde sig mellan olika förskrivare. En del familjer fick receptet på plats hos förskrivaren medan andra fick det hemskickat i efterhand. Vissa fick väldigt konkret utformad information på receptet med förslag på såväl typ av aktivitet som hur ofta och länge denna skulle utövas medan andra blev hänvisade till att diskutera detta med Friskvårdslotsarna. Swinburn, Walter, Erroll, Tilyard och Russell (1997) betonar vikten av att information ges skriftligt vid förskrivning av fysisk
22 aktivitet som behandling. Detta för att skillnader synts i hur väl patienterna följer receptet då de fått endast muntlig information jämfört med om denna kompletterats med skriftlig
information. Det är därför av stor vikt att förskrivaren verkligen utgår från individen och dennes förutsättningar och specifika behov och utformar informationen på receptet utifrån detta.
Kristoffersen, Nortvedt och Skaug (2005) menar att en god dialog mellan vårdgivare och vårdtagare möjliggör vägledning och en optimal delaktighet i behandlingen. Vidare beskrivs måste vårdgivaren försäkra sig om att vårdtagaren förstått given information samt att
informationen anpassas efter individen. Ett recept med tydliga instruktioner skulle underlätta såväl familjens som Friskvårdslotsarnas arbete eftersom alla inblandade då vet vad som förväntas och planerats göras. Detta bekräftas av Hansson och Liehr (2007) som beskriver att de personer som var missnöjda med FaR® ofta önskade mer vägledning och individanpassad träning. Författarna anser att förskrivning av FaR® kan jämställas med förskrivning av
läkemedel. Melnikow och Kiefe (1994) menar att hur väl en patient följer ett förskrivet recept påverkas av vilken information som givits och hur den uppfattats samt vilken tilltro patienten har till att läkemedlet kan bota eller motverka sjukdom. Detta anser författarna är relevant även vid förskrivning av FaR®.
Bemötande
Samtliga familjer upplevde bemötandet vid förskrivningen som gott. I de fall där barnet/ung- domen deltagit vid förskrivningen anpassades informationen och språket för att alla
involverade skulle förstå. Såväl barnen/ungdomarna som föräldrarna upplevde att de kunde ställa frågor, samt få svar på dessa, under förskrivningstillfället. Ett gott bemötande vid förskrivningen anser författarna torde kunna bidra till att familjerna får en positiv inställning till FaR® och ge en ökad motivation till att komma igång med arbetet. Detta bekräftas av Melnikow och Kiefe (1994) som beskriver att bemötandet från förskrivaren påverkar följsam- heten hos patienten. Friskvårdslotsarna ansågs vara trevliga och professionella vilket skulle kunna bidragit både till att FaR® upplevdes som viktigt och att deltagarna kände sig trygga med att be om den hjälp de behövde. Liksom i Hansson och Liehrs (2007) studie på vuxna personer uttryckte de flesta deltagarna att Friskvårdslotsarna var engegerade och upplevde en trygghet i att någon följde upp arbetet. Dessutom ansågs Friskvårdslotsarna vara flexibla och
23 detta är förmodligen en nödvändig egenskap för att arbetet ska fungera då hänsyn måste tas till hela familjen.
Trots att Friskvårdslotsarna erbjudit sig att kontakta både föräldrar och barn hade endast föräldrarna i studien samtalat med dem. I ett fall skulle det kunna bero på att föräldrarna inte berättat för barnet om FaR® medan det i andra fall kan bero på barnens ålder eller att det inte upplevdes vara nödvändigt. Även personkemin mellan Friskvårdslotsarna och deltagarna visade sig påverka hur bemötandet upplevdes. En förälder upplevde det första telefonsamtalet som mer uppmuntrande än det andra. Om detta framförallt berodde på vem som ringde eller det faktum att det var två olika Friskvårdslotsar som ringde är oklart men båda aspekter spelade enligt föräldern in. Om det första samtalet leder till en bra kontakt och positiv
stämning kan det vara bra att en och samma Friskvårdslots bibehåller kontakten med familjen.
Hjortdal och Laerum (1992) beskriver att patienter som får en kontinuerlig vård och personlig kontakt med vårdpersonal upplever en tillfredsställelse. Dessutom påverkades upplevelsen av hur tillgänglig personalen ansågs vara. Detta överensstämmer med deltagarnas åsikter, då de familjer som upplevt Friskvårdslotsarna som flexibla också var nöjda med kontakten. Värt att ha i åtanke är ändå att Friskvårdslotsarna förmodligen uttrycker sig lite olika och därmed passar bättre för vissa familjer än andra. Detta talar för att lyhördhet är en viktig egenskap hos Friskvårdslotsarna. Detta bekräftas av Kristoffersen och medarbetare (2005) som beskriver vikten av att vårdgivaren har en förmåga att kommunicera på ett empatiskt och respektfullt sätt samt vara lyhörd.
Förväntningar
När förskrivarna föreslog fysisk aktivitet på recept skapade detta olika förväntningar hos deltagarna. Tidigare kunskap om och erfarenheter av FaR® påverkade förmodligen vilka förväntningar familjerna fick. En förälder uppgav sig ha varit i kontakt med vuxna som fått FaR® ordinerat och inte tyckt sig se några större framsteg. Detta kan ha påverkat
förväntningarna då föräldern kände en viss skepsis inför att barnet ordinerats FaR®.
Majoriteten fick dock positiva förväntningar om att få hjälp att komma igång med fysisk aktivitet och att uppföljning skulle bidra till motivation. Vilka förväntningar familjerna fick berodde troligtvis också på vilken information som gavs vid förskrivningen. Bowling, Rowe, Lambert, Waddington, Mahtani, Kenten, Howe, Francis (2012) menar att om personalen känner till patientens förväntningar kan detta öka förståelsen för patienten och förbättra
24 kommunikationen. Att förskrivaren anpassar informationen till mottagaren av receptet bidrar förmodligen till att familjerna får rimliga förväntningar. Detta skulle i sin tur kunna leda till att förväntningarna uppfylls och att familjerna därmed känner sig nöjda med arbetet.
Metoddiskussion
Lincoln och Guba har tagit fram kriterier för att bedöma en kvalitativ studies trovärdighet (Polit och Beck, 2010). Tre av dessa är tillförlitlighet, giltighet och överförbarhet.
Tillförlitlighet
Tillförlitligheten värderas genom att bedöma om studiens resultat skulle bli detsamma om studien upprepades med samma eller liknande deltagare. Då en intervjuguide använts samt att intervjuerna genomförts i respektive familjs hem torde detta öka studiens tillförlitlighet eftersom samma frågor ställdes vid samtliga intervjuer och deltagarna intervjuats i en för dem trygg miljö. Författarna genomförde varsin provanalys av en och samma intervjutext. Detta för att kunna jämföra och därmed upptäcka eventuella misstolkningar av intervjun. Dessa konstaterades vara samstämmiga då författarna valt att lyfta fram liknande citat samt
konstruerat snarlika kategorier och underkategorier. För att tydliggöra stegen i analysen och visa på väldefinierade kategorier som är avgränsade mot varandra utformades en tabell med exempel från studiens innehållsanalyser, se tabell 2. Det inspelade intervjumaterialet
transkriberades av författarna tillsammans. Detta ansågs av författarna minimera risken för att höra fel eller göra misstolkningar eftersom författarna under transkriberingen då kunde
diskutera vad som verkligen sades. Genom att lägga in ljudfilen i datorn underlättades
transkriberingsarbetet då möjlighet att pausa och gå tillbaka i materialet fanns. Då författarna utvecklats i sin intervjuteknik under arbetets gång blev svaren mer uttömmande i de senare intervjuerna varför dessa svar möjligen har starkare tillförlitlighet och förmodligen skulle bli desamma vid en upprepning av studien. Detta kan dock även ha berott på vem som
intervjuats.
Giltighet
Studiens giltighet bedöms som hög då syftet med studien har uppfyllts. Detta kan bero på att frågorna i intervjuguiden var väl förberedda för att på bästa sätt få fram det författarna avsett att undersöka. Bland de förberedda frågorna fanns såväl omväxlande, övergripande som specifika frågor, vilket enligt Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) är ett effektivt sätt
25 att få fram barns åsikter. En provintervju genomfördes för att avgöra hur väl de förberedda frågorna gav svar på studiens syfte. Trots att denna intervju ledde till en del förändringar inför kommande intervjuer inkluderas den ändå då författarna ansåg att svaren som kom fram var relevanta för studiens resultat. Förändringarna bestod av omformulering av vissa frågor för att ge mer öppna svar, ett ökat fokus på att låta det vara tyst emellanåt för att locka till eftertanke samt att rikta frågorna mer till barnet/ungdomen under intervjun. Den femte och sista
intervjun föll väl ut vilket skulle kunna tolkas bero på en ökad erfarenhet hos författarna som skapat en förbättrad intervjuteknik. Framförallt hade författarna en ökad förmåga att invänta svar vilket gav respondenterna möjlighet att reflektera mer över dessa.
Överförbarhet
Viss risk föreligger att det finns andra aspekter på upplevelsen av att förskrivas FaR® än de som kommer fram under intervjuerna. Detta på grund av att tre specifika frågeområden (information, bemötande och förväntningar) formulerades och författarna därmed inte aktivt sökt andra svar. Detta ledde till att även de kategorier som framkom ur innehållsanalyserna kom att bestå av dessa tre områden. Då antalet deltagande familjer var lågt är det svårt att överföra resultatet till andra grupper. Studien undersöker upplevelser, vilka alltid är personliga, och har därför låg överförbarhet. Dock svarade majoriteten av deltagarna på samma sätt, vilket skulle kunna tala för att även andra grupper kan ha samma uppfattning (Polit & Beck, 2010). Författarnas förförståelse var att deltagarna skulle uppfatta FaR® som en otillräcklig hjälp och att de därför skulle vara omotiverade till att arbeta med detta. Hos den första deltagande familjen stämde detta men ju fler intervjuer som genomfördes desto mer framkom att detta inte var majoritetens uppfattning.
Författarna hade som mål att göra 8 – 12 familjeintervjuer som underlag till studien. Detta uppnåddes inte då endast fem familjer tackade ja till att delta i studien. Intervjuerna
involverade totalt elva personer vilket bidrog till att många åsikter ventilerades. Författarna känner inte till hur många som tackat nej till att ta emot ett informationsbrev om studien.
Däremot är det klarlagt att fyra familjer tackade nej till deltagande efter att de fått
informationsbrevet om studien medan fem tackade ja. Ingen motivering krävdes av de som tackade nej, vilket gör att ingen slutsats kan dras kring huruvida de deltagare som ställde upp var de mest nöjda eller missnöjda. En anledning till att välja att inte deltaga i studien skulle kunna vara att det finns ett missnöje och besvikelse kring hur arbetet har fungerat. Detta
26 missnöje skulle kunna medföra att inget intresse finns för att dela med sig av sina åsikter.
Samtidigt skulle ett missnöje även kunna leda till en önskan om att få uttrycka detta och att därmed vilja deltaga i studien.
Att det endast är föräldrar som citeras i resultatdelen skulle kunna ses som en svaghet. Detta berodde dock på att barnen uttryckte samma åsikter som sin föräldrar men på ett mindre utförligt sätt. Det är oklart om barnen/ungdomarna i denna studie hade svarat som de gjorde om inte föräldrarna varit närvarande. Majoriteten av barnen/ungdomarna var reserverade och yttrade sig inte så aktivt under intervjuerna, vilket skulle kunna tolkas på flera sätt. Såväl ålder som personlighet kan påverka vilken förmåga barnet/ungdomen har att uttrycka sig verbalt.
Tystnaden skulle kunna tolkas som instämmande men en viss risk föreligger att tystnaden berodde på att barnet/ungdomen inte ville yttra en avvikande åsikt i föräldrarnas närvaro.
Därför finns det risk att denna studie speglar föräldrarnas åsikter bättre än barnens/ungdom- arnas, vilket enligt Wright och medarbetare (1996) skulle kunna anses som negativt då de beskriver vikten av att se individerna i en familj. I ett fall bottnade tystnaden även i att barnet inte kände till receptet utan föräldern hade valt att sköta kontakten med Friskvårdslotsarna på egen hand. Att inte involvera barnet i arbetet skulle i detta fall kunna anses strida mot Wright och medarbetares (1996) teori om att familjemedlemmarna ska fungera som stöd, då barnet i fråga inte känner till sin behandling.
Forskningsetiska överväganden
Författarna anser att det under studiens genomförande tagits hänsyn till de forskningsetiska aspekter som beskrivits i metoddelen samt att familjerna haft stort inflytande och kunnat påverka sitt deltagande. De aspekter som tagits hänsyn till är anonymitet, frivillighet och konfidentialitet vilka såväl Eriksson (2012) som Etikprövningsnämnden (2003) beskriver som viktiga. Information om studiens syfte och genomförande samt att deltagande var frivilligt och när som helst kunde avslutas gavs såväl muntligt som skriftligt. Genom denna information torde deltagarna varit medvetna om under vilka premisser de medverkade i studien. Då osäkerhet uppstått huruvida en deltagare velat svara på en fråga eller inte har författarna gått vidare med nästa fråga utan att motivering krävts. Dock kan författarna inte uttala sig om i vilken grad barnens/ungdomarnas medverkande i studien var frivilligt eller om de påverkats av sina föräldrar. Det är heller inte säkert att barnen skulle ha svarat som de gjorde om de intervjuats enskilt, utan sin föräldrar. Dock gjordes bedömningen att det var nödvändigt att
