Norman, Carl
Fornvännen 1976(71), s. 47-56 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1976_047 Ingår i: samla.raa.se
Synpunkter beträffande grunden till stavkyrkan i Silte1
I Gotländskt Arkiv 1972 redogör Gustaf Trotzig i en artikel benämnd " E n stav- kyrka i Silte" för framgrävningen av en bygg- nadsgrund belägen innanför den nuvarande stenkyrkans murar.2
Att grunden tillhört en kyrka uppförd i resvirkekonstruktion, en stavkyrka, framstod klart.
G r u n d m u r a r n a bestod av tvenne parallella stenrader med en cirka decimeterbred ränna emellan. Den yttre raden var utförd av klumpstenar under det att den inre var u p p - byggd som en kallmur av tunna kalkstensflis.
Undersökningen visade att ovanför den sist- n ä m n d a muren hade en träbjälke legat. En- ligt Trotzig torde de på denna bjälke, syllen, stående väggplanken med sin nedre del skju- tit ner i rännan och genom press från klump- stenarna hållits fast mot syllen. (Bild 1.)
Överbyggnaden, av vilken m a n ej fann några rester i Silte, torde i övrigt ha överens- stämt med den stavkyrka, varav stora delar år 1896 påträffades i Hemse p å Gotland.3
Emil Ekhoff, som i början av århundradet undersökte Hemsematerialet, som utgjordes av trävirke till överbyggnaden, ansåg att väggstavarna slutade i nivå med syllens un- derkant. H a n uteslöt dock ej möjligheten av att stavarna kan ha räckt nedanför denna nivå, vilket Trotzig genom den funna grun- den i Silte anser att de gjorde. (Bild 2.) Grävningen i Silte visade även att den gamla stavkyrkan hade haft ett putsgolv.
Vid upptagandet av ett första provschakt i golvet i nordöstra hörnet i långhuset i sten- kyrkan i Silte konstaterade Gustaf Trotzig att
1 Synpunkterna har framförts av författaren vid en doktorandkurs vid Konstvelenskapliga institutionen i Stockholm under ledning av Jan Svanberg ht 1974.
2 Trotzig, C., En stavkyrka i Silte. Gotländskt Arkiv 1972.
3 Ekhoff, E., Svenska stavkyrkor, Stockholm 1914
—16.
4 Lagerlöf, E., Var den medeltida träkyrkan från Eke en stavkyrka? Gotländskt Arkiv 1973.
" I kallmuren fanns ett urtag för en grov tvärgående (således orienterad i N—S) trä- bjälke, av vilken ännu fanns delar bevarade."
Sedan golvet avlägsnats i hela långhuset vi- sade det sig enligt Trotzig att "Tvärs över den äldsta kyrkans långhus fanns spår av två bjälkar, vilka låg under putsgolvet och myn- nade i stavrännan på vardera långsidan. Ge- nom att bjälkarna förmultnat, hade golvet sjunkit ovanför dem så att diken bildades i putsen."
Beträffande dessa bjälkar säger Trotzig att
" E n konststruktionsdetalj i Silte som före- faller gåtfull, är de tvärgående bjälkarna under putsgolvet. På bild 12 visas ett försök att förklara deras funktion som stabilisatorer i sidled." (Bild 3.)
Beträffande stavkyrkofyndet i Eke på Got- land säger Erland Lagerlöf i uppsatsen " V a r den medeltida kyrkan från Eke en stav- kyrka?": "Stavkyrkan hade troligen också stabiliserats i sidled genom två tvärgående bjälkar som under syllstocken nådde vägg- plankorna och sammanhöll de båda lång- väggarna."4
Trotzig anger ej exakt var i planen de två tvärgående bjälkarna låg men med hjälp av uppmätningsplanen som uppgjordes i sam- band med framgrävningen av grunden till stavkyrkan kan m a n någotsånär noga fast- ställa läget. Avståndet från de nord—sydliga stavrännornas centrum till bjälkarnas cent- rum torde vara cirka 1,4—1,5 meter. Av- ståndet mellan bjälkarnas centrum blir då cirka 5,8 meter. (Bild 4.)
Skulle bjälkarnas uppgift vara att stabili- sera långväggarna tycker m a n att de skulle legat närmare mitten, helst på sådant avstånd att måttet mellan bjälkarna och måttet mel- lan bjälke och nord—sydlig syll varit lika eller lika med cirka = 2,9 meter. Nu är
3
måttet mellan bjälkarna alltså det dubbla.
Trotzig visar (se bild 3) h u r han tänkt sig bjälkarnas fasthållning av långväggarna.
Fornvännen 71
Fornvännen 71
K
4 Förmännen Fornvännen 71
Genom en ä n d t a p p i den tvärgående bjälken slås trädubbar på utsidan av väggplanken.
Den hållfasthet en dylik konstruktion har är ringa. Dessutom kommer tappen med till- hörande dubbar, som ligger utanför väggplan- ken och i stavrännan, att inom kort vara upp- ruttnad. Det synes mig därför knappast tro- ligt att bjälkarna har haft den funktion som Trotzig anser vara tänkbar.
Jämför m a n planen över syllar och tvär- gående bjälkar till Silte stavkyrka med mot- svarande plan till den sista stavkyrkan i Urnes i Norge upptäcker m a n vissa likheter.
I Urnes är syllarna under långväggarna u p p - lagda på ä n d a r n a av tvärgående bjälkar in- dragna en bit från gavlarna p å ett avstånd i stort lika med förhållandet i Silte. (Bild 5 och 6.)
Anordningen i Urnes med syll upplyftad över marken h a r tillkommit för att så mycket som möjligt förhindra markfukt att komma i beröring med syllen. D e två tvärgående bjälkarna i Siltegrunden kanske också har uppburit syllar, väggar och tak! Varför skulle m a n utfört en dylik konstruktion istället för att låta syllarna bäras av en g r u n d m u r och skulle den ur hållfasthetssynpunkt vara möj- lig? Låt oss först försöka besvara den första frågan.
En detalj av stavrännan i Silte visar att på utsidan av rännan är rännväggen uppbyggd av stora runda klumpstenar under det att rännans insida är uppförd av flata kantiga kalkstensflis, som i motsats till klumpstens- sidan bildar en relativt j ä m n sida och jämn horisontell överyta. (Bild 7.) Varför h a r man byggt den ena sidan av stenar av a n n a t for- m a t och a n n a n form än stenarna i den andra sidan?
Kravet på den utvändiga muren h a r givet- vis varit att den skall vara uppbyggd av ste- n a r av stor tyngd för att med kraft kunna klämma fast väggplanken. Någon j ä m n yta i rännan h a r ej varit nödvändig på grund av väggplankens sammanhållning genom nåt- fjädersystemet. Ej heller har överytan behövt vara jämn. Skulle då ej den inre muren kun- na ha uppförts av klumpstenar?
Vi tänker oss en syll upplagd på runda
stenar och syllen belastad av väggplank enligt Trotzig. Belastningen av planken kominer på syllens yttersida men på grund av stenarnas r u n d a form samt planken som går ner förbi stenarna, kommer syllens anliggningspunkt mot stenarna att ligga avsevärt längre in.
Syllen kommer på grund härav att vilja
" k a n t r a " . Flata stenar skulle däremot kunna helt eller delvis eliminera denna nackdel. En uppläggning av syllramen p å underliggande bjälkar är fördelaktigt ur denna synpunkt.
(BildS.)
Men om nu syllarna bär väggarna utan hjälp av en underliggande stengrund, varför kan man då inte ta stenar av vilken form som helst? T a l a r inte just detta att m a n använt flata stenar istället för r u n d a för att man eventuellt vis av tidigare dåliga erfarenheter med r u n d a stenar övergått till flata för att vid samverkan mellan stenar och syll slippa den besvärande "kantringen"?
Ytterligare en orsak till att m a n utfört den inre muren med flata stenar kan vara följande:
O m man under syllen, alltså inifrån kyrkan, återfyllt med jord, grus eller liknande utan någon stenmur eller med en m u r av runda stenar med stora mellanrum, hade denna återfyllning runnit ut i rännan under stavar- na. På grund av kapillaritet hade fukt från rännan sugits u p p i jorden och såväl syll som stavändar hade kommit att ligga mot fuktig jord med ty åtföljande uppruttning som följd. För att bryta denna kapillaritet och för att förhindra återfyllningen att rinna ut i rännan har kallmuren av flata mindre kalk- stensflis byggts. M a n har väl dessutom varit medveten om att i händelse av sättningar i överbyggnaden kontakt kunde uppstå mellan stenmur och syll och skulle då stenarna varit r u n d a skulle den tidigare n ä m n d a "kant- ringen" kunnat uppstå. Därför utförde m a n muren under syllen som m a n gjorde. Med flata stenar.
D å uppläggningen av väggstavarna på syll- kanten under alla omständigheter utgör en risk för syllens kantring h a r m a n för att ytterligare säkra sig mot denna effekt hop- fogat syllarnas hörn ej medelst "bladning", som är den enklaste hopfogningskonstruktio- Fornvännen 71
nen, utan medelst den mera komplicerade
"slitsningen". Se bild 6 och 8.
På Hemsesyllarna kan konstateras att
"slitsning" utförts i samtliga hörn utom i korets sydöstra, där "bladning" kommit till användning. Detta kan förklaras av de till- stötande väggarnas korta längd samt av att syllarna i a n d r a änden är "slitsade" respek- tive " t a p p a d e " .
Trotzig säger vidare: "Skärningen av stav- rännan bjöd på en överraskning. Den visade sig vara mer genomtänkt i konstruktionshän- seende än vad m a n kunde antaga, överst mot putsgolvet låg kalkstensflis u p p till 50 cm stora. U n d e r dessa kom själva kallmuren av avsevärt mindre stenar i 4—5 skift och så underst kom ånyo större flis, som dels bil- dade underlag till kallmuren och dels ut- gjorde botten i stavrännan. Konstruktionen fick i profil en vinklad S-form. Den nedersta flisan syntes luta något nedåt u t å t och rän- nans botten var mot kallmuren delvis tätad med lera."
V i d a r e : "Stavrännan var genomgående 45 cm djup. Avvägningar gav vid handen, att den var anlagd med största precision helt horisontell."
Även Erland Lagerlöf yttrar sig över Siltes grund i sin artikel om Eke kyrka i Sveriges Kyrkor.5 H a n säger om muren av kalkstens- flis: " P å denna välbyggda stengrund låg syll- ramen, som u p p b a r väggplankorna."
Ett fotograferat tvärsnitt av stavrännan (se bild 7) samt en uppritad tvärprofil genom kyrkans mittparti, bägge visade i Trotzigs uppsats om Silte, tyckes mig tyda på motsatta förhållanden. (Bild 9.)
Den stora kalkstensflisen, som bildar botten av r ä n n a n och på vilken rännans bägge sido- m u r a r vilar, är enligt tvärprofilen grundlagd ej på den fasta moränen utan på mylla, som är ett allt annat än gott grundläggningsmate- rial. Att bottenstenen lutar en aning utåt kan bero dels på detta förhållande, stenplat- tan h a r sjunkit på klumpstenssidan när den tunga stenen vältrats ner på plattan, dels på
' Lagerlöf, E. och Stolt, B., Eke kyrka. Sveriges kyrkor. Volym 156, 1974. Av samma: Hemse kyrka.
Sveriges kyrkor. Volym 131, 1969.
att den inre muren av kalkstensflis eventuellt ej var uppförd vid detta tillfälle.
Det fotograferade tvärsnittet liksom den tecknade tvärprofilen visar en m u r av kalk- stensflis, som verkar synnerligen skranglig och ej ger intryck av att vara en nämnvärt "bä- r a n d e " konstruktion. Mellanskiften av mindre flis ligger snett samt är endast delvis u p p - lagda på bottenplattan.
Det redovisade materialet synes mig tyda på att muren under syllen förmodligen an- bringats först sedan syll, väggplank och klumpstenar anordnats och då i första hand för att skapa en fuktavvisande konstruktion mot syllens undersida samt väggplankornas innersida. M a n h a r emellertid strävat att vid undermurningen även skapa en något sånär skaplig sekundärt bärande konstruktion till syllen. Att rännan fått ett exakt djup torde bero på att m a n haft syllen, som då låg på plats, att mäta efter.
De tvärgående bjälkarna h a r emellertid med all sannolikhet ej varit friska länge. De:
har viserligen legat rätt skyddade för väta utifrån men det putsade golvet h a r blivit- deras fördärv.
U n d e r kalla vinterdagar h a r luften i kyr- kan blivit kallare och torrare än luften i mar- ken under kyrkan och den fukt som då fun- nits i marken h a r då diffunderat uppåt som vattenånga. På grund av det relativt diffu- sionstäta golvet av kalkbruk har vattenångan hindrats att strömma ut i luften i kyrkorum- met och h a r vid kontakt med kalkgolvets kalla underyta kondenserat, varvid vatten bildats. Detta vatten har strömmat neråt i marken under golvet och fuktat ner de tvär- gående bjälkarna, som legat helt inbäddade i golvfyllningen. En snar förmultning av dessa torde ha blivit följden.
Genom clcs>a bjälkars uppruttning har upp- laget för syllarna förstörts. Syllarna, som le- gat skyddade för yttre väta och även legat i en "luftig" konstruktion, h a r ej angripits av fukt. D å de bärande tvärgående bjälkarna förstörts har syllarna kommit att sjunka ner på muren av kalkstensflis. Förutom att syllar- na sjunkit vertikalt har en kantring eventuellt skett. O m sylländarna under hörnstavarna från början fått en omsorgsfullare grund-
Fornvännen 71
ALT, A.
SAMMAN FOGN ING AV SYLLARNA MEDELST , BLADNiNG.
FN GA TVÄRGÅENDE BJÄLKAR UNDER SYLLRAMEN.
ÄLL_B_
SAMMAN FOGN ING AV 5VLLARNA MEDELST S L I T S N I N Go
INGA TVÄRGÅENDE BJÄLKAR UNDER SYLLRAMEN.
ALT. C
SAMMAN FOGN ING AV SYLLARNA M E D E L S T S J ^ L L N G . . „
TVÄRGÅENDE BJÄLKAR UNDER SYLLRAMEN.
BILD 8 . ALTERNATIVA SAMMAN FOGN IN GAR 0,CH UPPLÄGG NINGAR AV SYLLAR. VERKNINGSSÄTT.
CN
l.
nn»
B: LP 9 . TVÄR PROFIL GENOM MITTPARTIET I SILTE KYRKA ECTER G. TROTZIG.
Fornvännen 71
HORNSTOLPE
. . J _
© P l
®
— V ^ —
MC RAN KALKSTENS F l
i l ? » / , } » * ' / " i
^ '"""'MORÄN ^ -~~rnr~^r< MORÄN
KLUMPST.
"1
K?)GJALTA.Q _ KjALKBKUK ISTRAND
:LAPPER :NAR
MYLLA I
51 LP IC. ARBETSGÅNG.
REKONSTRUKTION
(LEKA i/Nl\'LLA MÖRAN
CN
Fornvännen 71
läggning av kalkstensflis än syllarna i övrigt, vilket ej är otänkbart med tanke på de tunga hörnstolparna, har syllarna sjunkit mera mot väggmitten än vid hörnen. En del av vägg- planken kan då ha sjunkit ner med syllen under det att andra kanske hänger fast uppe i hammarbandet, som ej sjunkit i samma mån som syllen. D å väggen ej längre åt vägg- mitten till stöttar u p p h a m m a r b a n d och tak kan vid stark blåst uppstå en rörelse i taket, som kommer att överföras på de plankor, som
"fastnat" i hammarbandets nåt. En rörelse mellan dessa plankor och plankorna, som sjunkit ner samtidigt med syllen blir då följ- den och otätheter kommer att uppstå mellan plankorna. För att pressa ner samtliga plan- kor mot syllen och samtidigt hålla h a m m a r - bandet i press mot planken h a r trädubbar inslagits inifrån ovanför plankändarna, ej in i dem. De dubbar ovanför plankändarna, som Ekhoff anser vara felaktigt placerade dubbar, vilka är alla utom tre, som inslagits i plank- ä n d a r n a , torde enligt detta resonemang vara riktigt anbringade under det att de tre övriga är "missar".
Att dessa arbeten med trädubbar skulle in- dikera en tidigare åtgärd än fastsättningen av tätningslisterna mellan stavarna medelst järnspikar på grund av att trä använts och ej järn, kan medelst detta resonemang ej vara riktigt då spik ej ger den önskade effek- ten.
Med stöd av det ovan framförda torde ar- betsgången vid uppförandet av kyrkan varit följande: (Bild 10.)
På moränen, som bildade markytan, utla- des de tvärgående bjälkarna. Bjälkarna u p p - pallades eventuellt medelst kalkstensflis så att de kom att ligga i ett något sånär horisontellt plan. På ä n d a r n a av bjälkarna upplades syl- larna, som inbördes var hopfogade medelst slitsning och i vissa fall även med relativt klena dubbar av trä genom sylländarna. En ytterligare horisontering kunde eventuellt ut- föras medelst träkilar mellan syll och under- liggande tvärbjälke.
O m väggstavarna restes innan h a m m a r - banden var monterade vet m a n ej. Skulle detta varit fallet måste m a n förutsätta att klumpstcnarna på ett tidigt stadium i u p p -
förandet rullats mot stavändarna för att hålla stavarna i ett lodrätt läge. Konstruktionen är emellertid ej vidare stabil, varför det troliga är att när syllarna väl kommit på plats h a r m a n rest hörnstolparna och avsträvat dessa, varefter h a m m a r b a n d e n upplagts. Därefter har väggstavarna monterats på syllarnas nåt och u p p in i hammarbandens nåt. Ett spel- r u m uppstår härvid mellan väggstavstappens övre ände och botten i hammarbandets nåt.
Detta kan också vara orsaken till att vid blåst taket kommit att vicka och rörelse uppstått mellan stavarna enligt det tidigare resone- manget. M a n h a r då tillgripit dubbning för att h a m m a r b a n d e t skall ligga still i förhållan- de till väggstavarna.
I n n a n väggstavarna rests h a r en grund ränna grävts under syllen och området när- mast utanför. D e n n a ränna förhindrar regn- vatten att rinna in under kyrkan och marken inuti denna kominer följaktligen att hålla sig torr. I rännbotten lägges flata stenar på mylla, som användes för att ge den stenbe- lagda rännbotten ett j ä m n t övre plan.
Klumpstcnarna rullades sedan in över rän- nans botten mot väggstavarna så a t t dessa pressades fast mot syllen. Tyngden av dessa stenar kom rännbottens yttre kant att sjunka något.
Inifrån staplades nu under syllarna en kall- m u r av kalkstensflis för att förhindra åter- fyllningen av mylla inuti kyrkan att rinna ut i rännan och för att förhindra fukt att kom- ma i beröring med stavändar och syllar. Slut- ligen fylldes golvet u p p till närheten av syllar- nas underkant medelst mylla, lera och klap- persten i nämnd ordning, varpå utlades ett putsgolv. Takets färdigställande kunde ha skett vid vilken tidpunkt som helst sedan h a m m a r b a n d e n kommit på plats. Troligt är dock att omedelbart efter det att dessa mon- terats takbjälkarna anbringats för att ge stadga åt stommen.
Ovanstående skulle alltså vara förklaringen till att m a n lagt u p p stavkyrkan på de tvär- gående bjälkarna istället för på en stenmur.
J a g skall slutligen övergå till att försöka besvara den andra frågan som ställdes i bör- jan, nämligen om konstruktionen var möjlig ur hållfasthetssynpunkt. En statisk undersök- Fornvännen 71
11
TILLÅTNA P A K A K N I N G A R FOR SÅGAT KONSTRUK- TIONSVIRKE E*4L. 5 B N 67 ;
EK MOTSV; TJOO : BÖJNING '. G " '1'0 *P/ C M2 SKJUVN1NC: T1 ' * ' TRYCK : Ö i * 30 *
I w VIKT) I I
W 1 A R : O S i . O J I - O . S S • 0,090 M P / M
I I M l M "1» " «-«
- f ^ -t-fe-
"I
-q, : oft5-o,D:-o(«s. o.jc - o.ooi M - QJ ; 0/5.0,15.0,15-1,70 - o,:u (•
Qj ••/o.i5.oi5-o.i5.o,oi/o,»5o,7o •
• i g ?. -
~ C 0,117 .
_~ i ~i-«, ,iLII i i -
<*\ EyiwsTC;
PlANKTjOCKLEK» BO MM fi.^-U^-fiJ.-0.08'0,65.1 - 0,373 Ml»
B £ U £ r a m t F* HÖRNSTOLPARNA Av GAVELRCSTE OCH T A K S T O L : R - 0 373 • 0 373 » 0 . 7 ( 1 MP
HAMMARBAND ; 0,35* 0 / 7 ' 0 , 8 5 -» 0 051 M P / M - / Q R N W L P E : / O f i » t 0(t 5 / * 0 , 1 7 * 0,3', » 3 , 9 - 0 7 t MP
TAKKONS'R'JKTIQN :
r . / • • ; • ; • • , . • • ' • . ' • i i
VASTK* y V L L E H : / W H W R B A M M O f t C t K T MEN EJ TAK / , ' ' ' . ' é l M P / M
•r- 5' " - T - H . . ^ ,:' . - , :5 H 1 ' " ' • • : B ^ » - 300• 310 . EFTER AVDRAG I 4 R NÄT B-H, • 2 5 0 - 310 I f V a - L i i .1, J S O l * - . , . 1 0 * - . '
NORRA <-JVI U A t C OCH T£J<e.'.iLKifi ANC*CNADE NEN EJ TAKKONVRlJKtlON I ÖVRIGT, S % ,. |f P • i.W t O j O S U l . t S * C*.- 0,130* t- 0.71 - i . r MP
i
.m
! r rr < * - 0,C2 M P / ML « 3 , 3 7 - 1 5 tr, t 2 - J J ? _ = 0 5 * 0 . 3 1 - 5 , 3 t MFM G " - t i - L U U * * ! * 134 KP/CM' I
A ' ' » » » * Vi l . 10*
RA, --» 3 ' 1 - 0 62-1,0 - 3 9 3 \'.P T - 1 . 5 . _ ? _ - 1 , 5 - J J 9 ? J 0 ? . 7 a K P / C M1
1 ' ' A 7,7-1ÖT ' '
/HrJbjä . ' ' . - ' . 3.18MPM, C " . U i * l £ « »5 KP/CM2
OM SYLLEIt VC«E U l f UCO VIS -VJWflUA 0 OCH £ i
HC- OJJM « 8 , 8 * - I;I W H; C lTW ; $ • T ? K P / C M1/
DE 2 ST. ' i _ ; 4 N U 6 B * H - 3 1 0 - 310 , W > 3_J . 5 - 10 OHJ
W - S - W i Pl . B |P A - J , i2. S J - I O1 CM2
* ; t l - » M . . , -x ± P - >,M • :,9 - 0 . « - 5,8 MP
* ] J * 4300 Hj ^ . V M » M « W H « ( , C T - ^ - a ^ . TO KP/C*2
R ' f t - A . » « M j M 0,2^0,65•I-J-O.l^OjT
• > m - 0,373 MP
R AV ENBAM TAKBJÄLKE • t t . 0 , 2 ? - 0 , 8 5 -- 0,130 MP
O S J J L J O . • 6 K^/CM2 3 1 - 3 1
H A R K P A K Ä N N I M G U N C E R S T E N A R N A * :
Cj~ „ - i ' rgo i 3,8 K P / W
Fornvännen 71
ning h a r utförts och påkänningarna i syllar och tvärbjälkar h a r beräknats.
Förutsättningar h a r varit att överbyggna- den i princip överensstämmer med överbygg- naden i Hemse stavkyrka, d ä r ett relativt säkert material föreligger, samt att sedan syllar, hörnstolpar, h a m m a r b a n d , väggstavar och takbjälkar anbringats grunden utförts.
I n n a n denna byggts och taket i övrigt pålagts har syllarna burit hela stavkyrkan, med un- d a n t a g för taket, utan medverkan av grun- den. Därefter antas att grunden till viss del understöttat syllarna.
Konstruktionskontrollen framgår av bild 11.
D e n största påkänningen erhåller syllarna vid uppläggningen på ä n d a r n a av de tvär- gående bjälkarna. Böjpåkänningen uppgår d ä r till cirka 135 kp/cm2 och skjuvpåkän- ningen till cirka 8 kp/cm2. I Svensk Bygg- norm 67 tillätes för sågat konstruktionsvirke av ek med en brotthållfasthet av 300 kp/cm2
en böjpåkänning av 120 kp/cm2 och en skjuvpåkänning av 12 kp/cm2. Böjpåkän- ningen i syllen ligger alltså något över den m a n tillåter på dagens konstruktioner men med en betryggande säkerhet under brottpå- känningen. Säkerheten är så stor att även
taket kunde uppbäras av syllramen utan risk för brott.
Förutsätter m a n vidare att de bägge tvär- gående bjälkarna varit uppallade p å kalk- stensflis enligt bild 11 och utför en motsva- rande påkänningskontroll är säkerheten mot brott här än mer betryggande. Bjälkarna har då förutsatts ha samma dimensioner som syllarna. Påkänningarna är emellertid så små att betydligt klenare bjälkar kan använ- das utan risk för brott.
Till slut har markpåkänningen under dessa grundstenar undersökts varvid konstaterades att moränen utan vidare kunde u p p b ä r a hela kyrkan på sätt som antagits.
Sammanfattningsvis kan alltså följande framhållas:
Stavkyrkan uppbyggdes helt eller delvis på de två tvärgående bjälkarna i grunden innan den inre kallmuren av kalkstensflis uppfördes.
D e n n a hade ej som egentlig uppgift att upp- bära syllarna utan tjänade som en vattenav- visande gräns mot syllar och stavändar. Dess- utom förhindrade den golvfyllningen inne i kyrkan att rinna ut i stavrännan i grunden.
Detta bestyrks genom hållfasthetskontrollen.
Carl Norman
Views on the Foundations of the Stave Church at Silte
At the end of 1971, stone foundations, which seem to have belonged to a stave church, were found under the floor of the stone church at Silte on Gotland.
Remains of walls, e t c , of timber churches have been found on Gotland earlier, and together with the new find, they give an almost complete picture of a Gotland stave church.
Some unclear points remain, however.
Among other things, traces of two beams were found. These beams had lain across the näve at a level below the sills. T h e function of these beams has been considered puzzling, but Gustaf Trotzig, who reported the results of the excavations in Gotländskt Arkiv, 1972,
thinks that it was to stabilize the long walls of the church. Trotzig also considers that the stone foundations beneath the sills supported the weight of the church.
T h e present author, however, has arrived at the conclusion that it was the beams that bore up the church, in the first place, and that the stone wall under the sills was made to prevent the filling under the floor from running out in a groove in the lower ends of the staves and to prevent d a m p from the soil from coming into contact with the sills and wall staves. Secondarily the stone walls may have supported the weight of the church.
A scrutiny of the construction of sills and cross beams supports this theory.
Fornvännen 71
