Den heliga Birgitta och Codex Gisle i Osnabrück Norberg, Rune Fornvännen 1939(34), s.226-239 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1939_226 Ingår i: samla.raa.se

Den heliga Birgitta och Codex Gisle i Osnabrück Norberg, Rune

Fornvännen 1939(34), s.226-239 : ill.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1939_226 Ingår i: samla.raa.se

DEN HELIGA BIRGITTA OCH CODEX GISLE I OSNABRUCK

AV

RUNE N O R B E R G

En av de största sevärdheterna i den för oss svenskar så min- nesrika staden Osnabriick utgör en höggotisk handskrift, som numera tillhör domgymnasiet i Osnabriick, men tidigare till- hört cistercienserklostret Rulle utanför staden. Denna hand- skrift är en av de skönaste och bäst bevarade gotiska som överhuvud- taget finnas i Tyskland och dessutom av stor vikt för Birgittaforsk- ningen. Den är i facklitteraturen känd under namnet Codex Gisle och blev mera allmänt bekant genom en förträfflig publikation år 192G.¹ Utgivaren, Christian Dolfen, ansåg handskriften tillkommen omkring år 1350 och stödde denna datering huvudsakligen på ikonografiska detaljer. Han trodde sig nämligen kunna påvisa, att den som utfört de förnämsta miniatyrerna i flera fall varit direkt inspirerad av Birgittas uppenbarelser och klosterregler. De flesta konsthistoriker — både före och efter Dolfens publikation — som sysslat med problemet ha emellertid avvikande mening, i det de av stilhistoriska skäl datera handskriften till omkring 1300, varvid de få stöd i en uppgift i handskriften själv. Då denna fråga givetvis är av stor vikt för vår uppfattning om Birgittas originalitet torde en närmare presentation av Codex Gisle och de sammanhängande problemen vara väl moti- verad.²

Codex Gisle är ett graduale, d. v. s. den innehåller text och melo- dier för körerna vid högmässan m. m. Utsmyckningen följer kyrko- årets rytm och koncentreras huvudsakligen till adventstiden, julen och påsken. Miniatyrer i guld och färger eller initialer i guld och purpur trängas på sidorna för att uttrycka jultidens eller påskens

1 Codex Gisle. Herausgegeben von Christian Dolfen unter Mitwirkung von M. Wackernagel etc, Berlin 1926.

* Förf. står särskilt i tacksamhetsskuld till prof. Alfred Stange, Bonn, som genom en demonstration av handskriften gav uppslaget till denna un- dersökning.

D E N H E L I G A B I R G I T T A O. C O D E X G I S L E I O S N A B R U C K 2 2 7

Fig. 1.

Maria tillber Jesusbarnet. Initial ur Codex Gisle. Omkr.

1300. Osnabriick. ( = Detalj ur Tat. 6 i Dolfens Codex Gisle).

Abb. 1. Maria betet das Jesuskind an. Initiale aus dem Codex (Jlslc Um 1300. Osnabriick. ( = Detail au» Tal. 6 in Dollens Codex liisle.)

känslor av glädje och tacksamhet. Färgerna äro klara och reua, figurerna elegant och livligt tecknade, stundom med en innerlighet och värme, som höjer dem till den religiösa konstens högsta sfärer.

De av Dolfen påvisade direkta överensstämmelserna med Birgittas skrifter äro i flera fall slående. Så t. ex. i framställningen av Maria tillbedjande det nyfödda Jesus-barnet, fig. 1. Maria knäböjer här framför sin son. Detta motiv var under medeltidens slut vanligt i hela den europeiska bildkonsten och detta ofta just genom inverkan från Birgittas uppenbarelser.3 I sjunde boken, kap. XXI, skildras ' S e L i n d b l o m , A n d r e a s , Den heliga Birgitta, Stockholm 1918, s.

50 och 53. C o r n e l l , H e n r i k , The iconography of the nativity of Christ, Uppsala 1924, och där anförd litteratur. K u n s t l e , K., Ikono- graphie der christlichen Kunst, I, Freiburg i. Br. 1928, bestrider Bir- gittas inflytande (s. 350) och hänvisar till Italien som ursprungsland (Giotto i undre kyrkan i Assisi). Kiinstlo torde ha rätt i att motivet från början icke är att tillskriva någon viss författare (Pseudo-Bonaventura eller Birgitta) utan att det uppstått i den av mystikon genomträngda and- liga världen, men dotta har skett redan under 1200-talot. Italiens prioritet är ingalunda bevisad. Betr. 1300-talets slut och 1400-talet torde Cornells förklaring alltjämt gälla.

228 RUNE NORBERG

Fig. 2.

Jesu födelse. Initial ur Codex Gisle. (= Detalj ur Taf. 8)

Abb. 2. Die Geburt Jesu. Initiale aus dem Codex Gisle.

( = Detail aus Tal. 8.)

födelsen på följande sätt:4 »Cum igitur virgo sensit se iam peperisse statim inclinato capite et iunctis m a n i b u s cum m a g n a honestate et r e u e r e n t i a a d o r a u i t p u e r u m et dixit illi: Bcne veneris deus meus, dominus meus et filius mens, . . . »

4 Don gammalsvenska texten lyder; >Ok nar jomfrun kände at bon hafdhe födt barnit vände hon sik til barnit mz bögdho hofdhe ok saman lögdbom handom mz mykle höuisklikhet ok wyrdning Ok sagdhe Var väl komin min gudh ok min borra oc min s o n . . . » Hel. Birgittas Uppenba-

relser, utg. av G. E. K l e m m i n g , III, 1861, s. 281.

D E N H E L I G A B I R G I T T A O. C O D E X G I S L E 1 O S N A B R U C K 2 _

Fullt kongruent med Birgittas vision är framställningen i Codex Gisle emellertid icke. Enligt Birgitta hade Maria tagit manteln av sig och alla de av Birgitta nämnda detaljerna, som under 1400-talet spela en stor roll och just bekräfta beroendet av det svenska hel- gonet, saknas. Man skulle t. ex. ha väntat att Jesus-barnet fram- ställdes lysande (.. • filium, a quo tanto lux ineffabilis et splendor exibat . . . ) eller att Marias ovan citerade hälsningsord: Bene veneris etc. skulle ha fått sin plats på ett av de många språkbanden. Dolfen menar, att orden: »Ipsum, quem genuit, virgo adoravit» på det ne- dersta språkbandet skulle återge visionens innersta mening. Det är emellertid knappast troligt, att någon som direkt inspirerats av Bir- gittas fascinerande skildring skulle ha nöjt sig med så allmänna ordalag. Snarare kunde man förutsätta, att det är fråga om en il- lustration till framställningen i Pseudo-Bonaventuras Meditationes, där det i översättning heter: »Modern tillbad honom med böjda knän .. .»•'

Den stora födelsescenen, fig. 2, innehåller också ett motiv, som direkt sammanhänger med Birgittas skildring i ovannämnda kapitel, där det heter: . . . »et sicul ambo, scilicet ipsa et Joseph, posuerunt in praesepio». Både Maria och Josef tillsammans placera barnet i krubban, en i och för sig ovanlig framställning, som är av stort ikonografiskt intresse. Josef spelade i allmänhet en mycket obetydlig eller åtminstone passiv roll. Det säkraste beviset för framställning- ens beroende av Birgitta såg Dolfen i den rad av nunnor som fram- ställas omedelbart under födelsescenen och som äro iförda en ordens- dräkt, som nära överensstämmer med birgittincrnunnornas. Denna dräkt förekommer på ytterligare två ställen i handskriften, se fig.

5 och 6.

En initial med framställning av Kristus på korset, omgiven av Maria och Johannes (fig. 3), är också såsom en illustration till den av smärtans mystik genomträngda skildringen hos Birgitta.0 Icke endast den allmänna uppfattningen utan också en sådan detalj som att den sörjande Marias hjärta genomborras av ett svärd återkommer på båda ställena. Denna ikonografiska detalj har emellertid nyligen av en amerikansk forskare visats vara en typisk tysk företeelse,

5 B e i s s e l , S., Geschichte der Vorohrung Marias in Deutschland, Froi- burg i. Br. 1909, s. 604. Opera Sancti Bonaventurao, VI, 339 (kap. VII).

" Revelationea ITT, kap. 15, och IV, kap. 70.

230 R U N E N O R B E R G

som är känd i ett stort antal fall — både i måleri och skulptur — från 1200-talets mitt och under 1300-talets förra hälft.7 De oss när- mast liggande exemplen äro korsfästelseframställningarna å kalk- målningarna i Lärbro kyrka på Gotland (fig. 4) och i Heiliggeist-

Fig. 3.

Korsfästelsegrupp. Initial ur Codex Gisle. (= Detalj ur Taf. 1).

Abb. 3. KrenziRunBsgruppe. Initialc aus dem Codex Gisle. ( = Detail aus Taf. 12.)

spital i Lubeck, båda besläktade och härrörande från 1200-talets slut.8 I övrigt torde ursprunget vara att söka i den rhenländska 1200-talskonslen, där motivet uppstått under inverkan av domini- kanermunkarnas mystiska skrifter.

Också i en symbolisk framställning av livsträdet, fig. 5, vill Dolfen se birgittinska drag, icke endast därför att de båda nunnorna på den nedersta grenen t. v. bära den birgittinerliknande dräkten utan även för den förmodade betoningen av och försvaret för dubbcl- ordensprincipen. Mitt emot do båda nunnorna sitta nämligen två mun- kar, den ene i prästerlig dräkt, den andre i diakonens dalmatika.

Detta sammanställcs med klosterreglernas kap. XI, där det talas om präster och diakoner såsom munkar i birgittinerklostret. Då det,

7 M o r l e y , C. R., A group of gotbic ivories in the Walters Art Gallery.

The Art Bulletin 1936, s. 199 ff. Målningen i Lärbro, fig. 4, publicerad i Sveriges Kyrkor, Gotland II, 1935, s. 108, var ej känd av Morley.

8 S t a n g e , A l f r e d , Deutsche Malerei der Gotik, I, Berlin 1934, fig.

116. Lubcckmålningen dateras där till omkring 1300. Lärbromålningon dateras i Sveriges Kyrkor till omkr. 1280.

D E N H E L I G A B I R G I T T A O. C O D E X G I S L E I O S N A B R U C K 2 3 1

k • i

Fig. 4.

Korsfästelsegrupp. Kalkmålning i Lärbro kyrka, Golland. Omkr. 1280. Efter Sveriges Kyrkor.

Abb. 4. KreuzigunKSgruppe. Wandraalerei in der Kirohe zu Lärbro, Gotland.

frånsett n u n n e d r ä k t e r n a (se nedan sid. 235) icke finnes någon direkt och g r i p b a r a n k n y t n i n g till Birgitta, ä r en framställning av ett livsträd (peridexion) med parallellt avbildade m u n k a r och n u n n o r i och för sig en alltför allmän framställning för att man med be- stämdhet måste förutsätta birgittinska t a n k e g å n g a r .

Dolfen påvisar också a n d r a ,9 m i n d r e slående överensstämmelser, som ä r o av m e r a allmän art, men för vilka f ö r u t s ä t t n i n g a r hos Birgitta vore t ä n k b a r a . P å f a l l a n d e är emellertid att bland de m å n g a i n s k r i f t e r n a i| handskriften icko n å g o n enda kunnat! visas vara l å n a d u r Birgittas skrifter.

9 D o l f e n , a. a. s. 18 och 20, botr. uppståndelsefraraställningen; s. 19 betr. konungarnas tillbedjan (att härleda Jesusbarnots stående ställning från Birgitta, VII, kap. 4, är något långsökt, eftersom dotta motiv är allmänt redan under 1200-talets slut). Se vidare a. a. s. 20—21.

232 R U N E N O R B E R G

Fig. 5.

Livsträd (peridexion). Ur Codex Gisle. (= Detalj ur Taf. 28).

Abb. 5. Lcbcnsbam (Peridexion) Aus dem Codex Oislo. ( = Detail aus Tal. L'8.)

Om Dolfens bär återgivna och med skenbart bestickande argumen- tering framförda åsikt vore riktig, skulle vi alltså i Codex Gisle ha det tidigaste och ett av de allra förnämligaste exemplen på Birgittas inflytande på konsten. Dateringen av handskriften till omkring 1350 slödes emellertid huvudsakligen genom det nämnda sammanhanget

D E N H E L I G A B I R G I T T A O . C O D E X G I S L E I O S N A B R U C K 2 3 3

med Birgittas skrifter. Uppenbarelserna kunna enligt Dolfen icke vara allmänt kända före 1344 och klosterreglerna icke före 1346.

Till detta kan fogas att en del av uppenbarelserna, och detta just bok VII, troligen icke nedskrivits förrän under vistelsen i Italien

/ ^ ^

Fig. 6.

Nunnan Gisle. Detalj av initial med framställning av Jesu uppståndelse.

(= Detalj ur Tat. 16).

Abb. 6. Die Nonne Gisle. Detail einer Initiale mit Darstellung der Auferstehung Jesu. (Detail

aus Tal. 16.)

1371—73. Såsom ovan visats äro även andra och tidigare inspira- tionskällor än Birgitta tänkbara. Mot den sena dateringen tala dess- utom, som nyss antytts, dels inskriften i codexen, dels stilhistoriska drag. En undersökning av själva skriften, av nottecknen eller av dräkter och andra detaljer ger ett negativt resultat, såtillvida som de kunna förekomma både omkr. 1300 och senare.

De skäl som tala för en datering till omkr. 1300 äro följande. På en för övrigt tom sida i början av handskriften står inskriften:

»Istum egregium libriim scripsit, illustravit, illuminavit, notavit aureis lilleris et pulchris imaginibus decoravit vcnerabilis ac devota

2 3 4 R U N E N O R B E R G

virgo Gysela de Kerzenbroeck in sui memoriam A n n o MCCC. C u j u s a n i m a requiescat in sancta pace. Amen.»

D e n n a inskrifts äkthet och d a t e r i n g till 1300-talet h a r icke på allvar k u n n a t ifrågasättas, och dess u t s a g o s t a r k e s genom att n a m - net Gisle ( = Gisela) förekommer två g å n g e r i bildserien, dels på bädden i födelsebilden, dels invid en n u n n a i b i r g i t t i n e r d r ä k t t. v.

om M a r i a i uppståndelsebilden (se fig. 2 och 6 ) . Att samma Gisela existerat vid denna tid bestyrkes också av klostret Rulles dödsbok.1 0

d ä r det heter: »10. J a n u a r . 1300, venerabilis ac devota s o r o r Gisela de Kersenbroik q u a e dedit p u l c h e r r i m u m G r a d u a l e in Choro.»

H u r u v i d a Gisela von K e r s s e n b r o c k verkligen själv ulfört mål- n i n g a r n a i handskriften, såsom den först citerade inskriften anger, ä r väl mera tvivelaktigt. S n a r a r e torde dödsbokens uppgift — dedit (skänkte) — v a r a den troligare, s å mycket m e r a som åtminstone två olika k o n s t n ä r e r torde h a utfört m å l n i n g a r n a .1 1

U r konsthistorisk s y n p u n k t möter det icke n å g o n s t ö r r e svårig- het att i n o r d n a Codex Gisle till tid och rum.1 2 T r a d i t i o n e r från Nieder- Sachsen h a påvisats, men a n k n y t n i n g a r till kölnermåleriet eller till flamländsk eller engelsk konst s a k n a s icke heller.1 3 E n n ä r s t å e n d e k ö l n e r m å l a r e ä r t. ex. J o h a n n von V a l k e n b u r g , vilkens b å d a signe- rade g r a d u a l e n ä r o daterade 1299. I det l å g s a c h s i s k a områdets måleri från omkr. 1300 s t å r en bibel i stadsbiblioteket i B r a u n s c h w e i g och ä n n u mera en handskrift, som n u f ö r v a r a s i Oxford, Codex Gisle n ä r a . Den s i s t n ä m n d a handskriften torde tillhöra det lågsach- s i s k a konstområdet men visar s t a r k västlig inverkan. V. C. Habicht1 4

h a r visserligen härlett stilen direkt och e n b a r t från F r a n k r i k e , vilket

10 J ä g e r, J., Mitteilungen des Vereins fiir Geschichte und Landoskundc von Osnabriick, Bd 27 (1902), s. 300 ff.

11 C 1 c m e n, P a u l , Die gotischen Monumcntalmalereien der Rhein- lando, Dusseldorf 1930, s. 15.

12 C 1 e m e n, a. a. s. 15. S t a n g e, a. s. s. 104 ff. H a b i c h t, V. C , Der nieder-sächsische Kunstkrois, 1930, s. 252 ff., anger att Gisela v. K. själv utfört hela gradualet och anser att nunnan på fig. 5 är ett självporträtt av målarinnan.

13 Se särskilt S t a n g e , a. a. s. 105—06. Jfr också C l e m e n , a. a. s. 15.

14 Die mittelalterliche Malerei Niedersachsens, I, Strassburg 1919, s. 56.

Senare, i Der Nieder-Sächsische Kunstkrois, s. 253, hänvisar H a b i c h t ånyo till Frankrike och förbigår lör övrigt den Dolfen-Wackernagelska da- teringen med tystnad.

D E N H E L I G A B I R G I T T A O. C O D E X G I S L E 1 O S N A B R V C K 2 3 5

knappast är möjligt, men åsikten kanske kan förklaras därigenom, att det franska miniatyrmåleriet just omkring 1300 är starkt på- verkat av engelskt och belgiskt måleri. Det förekommer också vissa likheter mellan Codex Gisle och »Légende de saint Denis» av år 1317.15 I stilhänseende förefaller Codex Gisle att stå emellan »la Somme de Roi» av år 129516 och den nyssnämnda »Légende de saint Denis». Beträffande de övriga rent konsthistoriska sammanhangen hänvisas till utredningen hos Stange. Så gott som alla forskare som behandlat Codex Gisle ha utan tvekan uttalat sig för dess datering till 1300.¹⁷

Om — som här gjorts gällande — de båda samstämmiga inskrif- terna äro trovärdiga och den konsthistoriska forskningens stilhisto- riskt grundade datering är riktig, så stå vi inför det mäktiga fak- tum att scener ur några av de mera bekanta uppenbarelserna i Birgittas Revelationes — även i detaljer — föreligga i bild redan före Birgittas födelse samt att birgittinerdräktens främsta karakte- ristikum, den vita kronan av linneband mod fem röda applikationer, som skulle erinra om Kristi fem sår, likaledes existerade före Bir- gitta.18

Det starkaste ledet i Dolfens bevisföring är åtminstone skenbart de på tre olika ställen avbildade nunnorna i birgittinerdräkt. Detta skulle alltså innebära att handskriftens Gisle varit en birgittiner- nunna och detta skulle i sin tur medföra, att det i cistercienser- klostret Rulle omkring 1350 existerade en hel grupp av birgittiner- nunnor, vilket i och för sig är högst otroligt, så mycket mera som ordensreglerna stadfästes först 1370 och de första birgittinerklostren

15 Bibi. nationale Francaiso 2091. Jfr M a r t i n , H., La Miniaturc Fran- caise, Paris et Bruxelles 1924, pl. 28—29. Beträffande det engelska och belgiska inflytandet omkr. 1300, se L i n d b l o m , A n d r e a s , La peinture gotique on Snede etc, Stockholm 1916, s. 167.

16 Bibi. Mazarine 870, M a r t i n , a. a. pl. 16.

17 Ett undantag utgör prof. W a c k e r n a g e l , som i förordet till Dol- fen, a. a., bl. a. säger: >... eine Stilstufe zu crkennen, dio wenigstens aus- serhalb Frankreich, nirgcndwo vor der Mitte des 14. Jahrhunderts er- reicht war.»

18 Beträffande birgittinordräktcn se L i n d b l o m , A n d r e a s , Den he- liga Birgitta, Stockholm 1918, samt C o l l i j n , I sa ak, Iconographia Bir- gittina typographica, Stockholm 1918—1925.

2 3 6 R v s E S O It B E Ii G

i Tyskland stiftades under 1390-talet.¹⁹ Så sent kan handskriften icke under några omständigheter ha tillkommit. Som Stange redan påpekat²⁰ förekommer en liknande krona på den ena av altarskåps-

Fig. 7.

S:ta Gertrud och S:ta Elisabeth. Detalj ur altarskäps- dörr frän Altenburg a. d. Lahn. Omkr. 1330. Städel-

Museum, Frankfurt a. M.

Abb. 7. St. Gertrud und St. Kllsabelh. Detail einer Altarsehreintur aus Altenburg a. d. l.ahn. Um L8S0. Stiidelsches Museum, Frank-

furt a. M.

19 Det första i Tyskland torde ha varit Marienburg vid Soest, som är dokumentariskt känt redan 1393. Jfr B o s, Noderlandsebc Archief voor Korkgeschiedenis, t. 3, Gravoiibagcn 1901, s. 196.

20 S t a n g o. a. a. B. 106.

D E N H E L I G A B I R G I T T A O. C O D E X G I S L E I O S N A B R U C K 2 3 7

dörrarna från Altenberg a. d. Lahn,21 ett premonstratensernunne- kloster. Denna huvudbonad bäres här av den heliga Gertrud, som var klostrets abbedissa åren 1248—1297 och som sålunda icke kan ha med birgittinerorden att göra. Målningen ifråga torde vara ut- förd i Marburg och tillhöra tiden 1320—30.22

Även den i Oxford förvarade ovan nämnda handskriften, som i stilistiskt avseonde visade stora likheter med Codex Gisle, uppvisar liknande nunnedräkter. Dolfen har för övrigt själv anfört ett skrift- ligt belägg på att liknande huvudbonader vid vissa tillfällen an- vändes inom cistercienserorden.²³ Skillnaden var här att endast ett rött kors förekom på linnekronan och att den bars under doket.

Även hos fontebraldenserna, denna även i övrigt med birgittiner- orden så nära besläktade dubbelorden, vilkens statuter stadfästes redan år 1113, förekom de påsydda röda lapparna, ehuru här endast fyra till antalet.24 De anförda exemplen bevisa att dräktdetaljen i fråga var »modärn» inom flera olika nunneordnar före Birgittas uppträdande och att »birgittinerdräkten» bortfaller såsom bindande bevis för Codex Gisles birgittinska ursprung. Vad som efter ovan- stående utredning återstår av »birgittapåverkan» i de olika bild- framställningarna är i allmänhet av mera allmän, tidsbetonad art och måste anses väga lätt mot de dokumentariska bevisen och de konsthistoriska synpunkterna. Vi måste med största sannolikhet räkna med att Codex Gisle tillkommit, om icke precis år 1300, så åtminstone under de närmast följande åren.

Hur skall man nu förklara de birgittinska inslagen i handskrif- ten? Det ligger närmast till hands att tänka sig saken så, alt det

21 Nu i Städel-Muscum, Frankfurt a. M. Se S t a n g e , a. a. fig. 86—87 och G r a f S o l m s - L a u b a c h , Der Altenborger Altar, Städel-Jahrbucb V (1926), s. 33 ff. I en handskriven krönika, Antiquitates Altonbergenscs, från 1600-talets mitt, nu i arkivet i Braunfols, säges uttryckligen att dotta är ordensdräkt: » . . . 8 . Elisabetha kniet fur ihr boata nostra Gertrudis in ihrem weissen, unserm ginstlicben Habit mit dem Kreuz auf ihrer St i rnen.>

22 S t a n g e , a. a. s. 16, datorar målningen till omkr. 1340, men har muntligcn meddelat, att omkr. 1330 torde vara riktigare.

" D o l f e n , a. a. s. 16. L y s s m a n n, Nachrichtcn uber das im Liino- burgischen belegene ehemalige Cisterzionser-Nonnenklostcr Medingen.

H e l m s t e d t u. å.

24 F o g e l k l o u , E m i l i a , Die Heiligo Birgitta von Schweden, Miinchen 1929, s. 136. C o n n i c r , M i c h., Fontis-Ebraldi exordium, Flexiac 1641.

2 3 8 R U N E N O R B E R G

— liksom för d r ä k t e n — fanns f ö r u t s ä t t n i n g a r för vissa av Bir- gittas u p p e n b a r e l s e r inom den samtida litteraturen och bildkonsten och detta helt s ä k e r t inom s a m m a k r e t s a r . J u s t inom cistercienser- och p r e m o n s t r a t e n s e r o r d n a r n a växte fram emot 1300 en mystik- betonad reformrörelse fram. Även f r a n c i s k a n e r och d o m i n i k a n e r spelade som bekant en stor roll i detta s a m m a n h a n g .2 5 Bir- gitta k a n ha gjort b e k a n t s k a p med dessa n y a s t r ä v a n d e n antingen indirekt genom s i n a cisterciensiska v ä n n e r och biktfäder eller direkt u n d e r s i n a resor, varvid s ä r s k i l t p i l g r i m s r e s a n till Compostella i Spanien o m k r i n g 1340 k a n komma i fråga. V ä g e n gick då delvis genom v ä s t r a T y s k l a n d och det ä r i n g a l u n d a omöjligt att Birgitta med egna ögon sett och b e u n d r a t Codex Gisle.

E n såvitt möjligt fullständig monografi över B i r g i t t a s uppen- b a r e l s e r h ö r j u sedan länge till de stora önskemålen inom vår medel- tidshistoria. H i s t o r i k e r och religionsvetenskapsmän, litteraturhisto- r i k e r och k o n s t h i s t o r i k e r h a r e d a n dragit m å n g a s t r å n till stacken.2 0

De s t o r a r t a d e resultaten av samarbetet mellan olika vetenskapsmän i s a m b a n d med Birgitta-utställningen 1918 v a r s l a om att ett fort- satt samarbete ä r den bästa lösningen. Avsikten med föreliggande m a r g i n a l a n t e c k n i n g a r till Codex Gisle ä r endast att visa, att den k o n s t h i s t o r i s k a vetenskapen icke h a r uttömt s i n a möjligheter att b i d r a g a till det s t o r a verket.

Om resultatet — vilket j a g ä r fast övertygad om — en g å n g kom- mer att bekräfta de h ä r framförda s y n p u n k t e r n a , så blir Birgittas verk icke mindre betydande för det. S i e r s k a n och mystikern får m e r a m ä n s k l i g a drag. H o n h a r helt enkelt varit grundligt förberedd för en del av s i n a visioner. Och om Birgitta i m å n g a fall endast

25 G r u n d m a n n, H e r b e r t , Religiöse Bowcgungen des Mittelalters.

Historischc Studien 267. Berlin 1935. Det är för övrigt troligt att Bir- gitta själv tillhört franciskanernas tredje orden och överhuvudtaget haft goda förbindelser även med denna för mystikens uppkomst så viktiga orden. Se S t e f f e n , R., den heliga Birgittas uppenbarelser, Stockholm 1909, s. VII—VIII.

26 C o r n e l l , H e n r i k , har i Samlaren 39 (1918) s. 191 (En birgittinsk revelation och dess litterära förebilder) påpekat att Uppenbarelsernas bok III, kap. 17—18 ha nästan helt dominikanskt innehåll. För övrigt hänvisas till A n d e r s s o n , I n g v a r , Källstudier till Sveriges historia 1230—1436, Lund 1928, och där anförd litteratur samt K r a f t , S a l o m o n , Textstudier till Birgittas revelationer, Uppsala 1929.

D E N H E L I G A B I R G I T T A O. C O D E X G I S L E I O S N A B R U C K 2 3 9

sammanfattat de i tiden liggande idéerna, s å h a r hon gjort det på ett så kraftfullt, personligt och g r i p a n d e sätt, att det r e d a n för sam- tiden framstod som hennes originella och självständiga skapelse, som fängslade andliga och lekmän, k o n s t n ä r e r och l ä r d e ä n n u å r h u n d r a - den efter h e n n e s död. Det s t o r a r t a d e intresse som B i r g i t t a s uppen- barelser väckte i hela den samtida kristenheten2 7 k a n för övrigt k n a p p a s t f ö r k l a r a s , om hon icke sammanfattat och k l a r g j o r t j u s t det som tiden sökte och delvis r e d a n nått.

27 Härom vittnar vältaligt kardinalen Johannes Torquemada under stri- digheterna om Birgitta vid konciliet i Basel 1431—1443. Jfr S c h w a b , J o h., Johannes Gerson und seine Zeit, Wiirzburg 1858, s. 364.

Z U S A M M E N F A S S U N G

R U N E N O R B E R G : D i e heilige B i r g i t t a u n d der Codex Gisle i n Osnabriick.

Als der Codex Gisle 1920 veröffentlicht wurde, datierten die Herausgeber die Malereien desselben in die Mitte des 14. Jahrhunderts, und zwar haupt- sächlich auf Grund einer Reihe ikonographischer Ubereinstimmungen mit den Offenbarungen der beil. Birgitta sowie des vermointlicben Vorkom- mens der Birgittinnentracht in mehreren der Malereien. Die Kunsthisto- riker im allgemeinen habon aus stilgeschichtlichon Grunden an der durch eine Inschrift im Codex gegebenen Jahreszahl 1300 festgehalten. Im vor- liegenden Aufsatz wird naehgewiesen, dass die Motive — besonders Maria, das Jesuskind anbetend, und die Kreuzigungsszene — dio mit der Dar- stellung in don Revelationes ubereinstimmen, in ähnlicher Form inner- halb des deutschen Kunstboreichs schon während der zweiten Hälfto dos 13. Jahrhunderts bekannt sind. Ausserdem kommen Trachten desselben Typs wie dio Birgittcnnonnontracht schon vor Birgittas Zeit sowohl bei den Zisterziensern wie auch bei den Prämonstratensern und Fontebralden- sern vor. Die ikonographischen Einwändo gegen die stilgeschichtliche Datierung des Codex Gisle in die Zeit um 1300 sind somit hinfällig. Fiir unsere Kenntnis des Verhältnisses Birgittas zu ihrer Mitwelt hat diese Tatsache grosse Bedeutung, und bei einer kiinftigen monographischen Behandlung der Offenbarungen dor hl. Birgitta muss auch das kunst- gcscbiclitlicbo Material der hier borubrton Art ausgenutzt wordon.