Bronsåldersminnen i Fjädrundaland Karlinder, K.A.
Fornvännen 36, 223-237
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1941_223 Ingår i: samla.raa.se
BRONSÅLDERSMINNEN I FJÄDRUNDALAND
AV
K. A. K A R L I N D E R
Av de fem h ä r a d , som t i l l s a m m a n s utgjorde det gamla F j ä d r u n d a l a n d , U p p l a n d s västligaste folkland, till- h ö r a som bekant de tre sydligaste ( Å s u n d a hd., L a g u n d a hd. och T r ö g d e n ) U p p s a l a l ä n , varemot de två nord- ligaste (Simtuna hd. och T o r s t u n a hd.) ä r o förda till V ä s t m a n - l a n d s 1 ä n. De två s e n a r e h a ä n d a till v å r a d a g a r i ecklesiastikt avseende bibehållit en y n g r e form av det g a m l a folklandets n a m n . F j ä r d h u n d r a1 n o r r a och s ö d r a k o n t r a k t .
G a n s k a påfallande ä r den s t o r a olikheten i frekvens av hällrist- n i n g a r inom F j ä d r u n d a l a n d . U n d e r det att i den s ö d r a delen en stor m ä n g d dylika r i s t n i n g a r iakttagits och anmälts,2 s å finnes i T o r s t u n a hd. endast e n s k e p p s r i s t n i n g r a p p o r t e r a d , nämligen vid R o t b r u n n a i H ä r n e v i ( k ä n d sedan 1918), och slutligen h a r även i S i m t u n a hd. a v u n d e r t e c k n a d 1929 k o n s t a t e r a t s e n h ä l l r i s t - n i n g , s e d e r m e r a av m i g i n m ä t t å r 1934.3
U r den till r i k s a n t i k v a r i e n den 5 dec. s i s t n ä m n d a å r i n s ä n d a r a p - porten m å h ä r bl. a. a n f ö r a s n å g r a u t d r a g .4
1 Fjärdhundra som ortnamn är ej äldre än från 1900-talets första decen- nium, då den nyanlagda järnvägsstationen i Simtuna socken erhöll denna benämning.
2 A kartan representerar i allmänhet varje beteckning för hällristning oj en enstaka dylik utan en hel grupp av inhuggna skeppsbilder m. m. Ett ej obetydligt antal torde måhända oj ännu i detalj ha anmälts till A. T. A.
• Sedan detta manuskript antagits till tryckning i Fornvännen, ha tvenne författare i Upplands fornminnesförenings tidskrift XLVI, 1939, behandlat delar av samma ämne, nämligen G r e t a A r w i d s s o n , Bronsåldersfyndet från Domta vad etc. samt E i n a r K j e l l é n , Nyupptäckta hällristningar i Sydvästra Uppland. Några ändringar i föreliggande arbete ha ej därav löranletts med undantag av att till fyndförteckningen tillfogats S. H. M.
21998, vilket fynd oj tidigare var av mig känt.
4 Till docenten Holger Arbman, vilken bistått mig med värdefulla råd vid utarbetandet av föreliggande uppsats ber jag att få framföra mitt varma tack.
224 K. A. K A Ii L I N D E R
Pig. 1.
K a b y med hällristningsblocket, mot vilket pilen är riktad. (Ekonomiska kartbladet.)
Abb. 1. Kaby mit dem eine Felszeichnung tragenden Findlingsblock, auf den der Pfeil hinweist.
»Uppland 1934. Kaby, Simtuna socken och härad. Hällristning och älvkvarnar å en jordfast sten i åkerjorden.
Ristningen befinner sig på översidan av en jordfast sten å hem- manet Kaby nr 4, Simtuna socken (fig. 1). Denna gård, som utgör ett mantal,5 låg tidigare under Tisby gård i Simtuna men frånsåldes 1929 till den nuvarande ägaren, Edvin Andersson.
Meddelande om ristningens förekomst har lämnats till underteck- nad av läraren vid Lundby skola, A. Löthman, och grundade sig på
uppgifter av skolbarn, vilka berättat, att 'ett djur var inhugget i en sten vid Kaby'.>
Sedan jag vid besök på platsen konstaterat, att »djurets» kropp i själva verket skulle föreställa ett skeppsskrov och att dess många
»ben» utgjordes av skeppets bemanningsstreck m. m., lämnades härom en muntlig rapport till antikvarien G. Hallström, Riksantikvarie- ämbetet. Sommaren 1932 besökte jag platsen ånyo tillsammans med
6 I orig. »hemman*.
B R O N S A L II E It S M I N N E N I F J Ä D R U N D A L A N D 225 fil. kand. Claes Claesson. — På antikvarien K. A. Gustawssons önskan verkställdes av mig sommaren 1934 inmätning av rist- ningens lokal och avteckning av ristningen, älvkvarnar m. ni. var- jämte en del fotografier togos.
Fig. 2.
Gipsavgjutning av hällristningsskeppcl vid K a b y . Abb. 2. (iipsabgiiss des Felszeiehnungsschilfes bei Kaby.
Av »skeppet» har sedermera genom Västmanlands Fornminnes- förening tagits ett par gipsavgjutningar, av vilka ett exemplar av undert. år 1936 som gåva lämnats till Statens Historiska Museum (fig- 2).
Marken, å vilken den jordfasta stenen — ett flyttblock (fig. 3) — befinner sig, sluttar sakta från nordväst mot sydost. Då emellertid blockets tjocklek kraftigt tilltager i samma riktning, får stenens övre yta — här betecknad »hällen» — en ganska stark lutning mot nord- väst. Hällen ligger mer än 60 cm högre i söder än i norr och i öster c:a 30 cm högre än i väster. Hällens utsträckning i N—S är c:a 3,8 ra och i ö—V c:a 3,3 ni.
Ristningen och älvkvarnarna äro emellertid ej anbragta på häl- lens sluttande partier utan fördelade på trenne områden, som ej avsevärt avvika från horisontalplanet.
Talrikast förekomma älvkvarnsgroparna på hällens högsta del i söder och sydost. Detta parti är skarpt avgränsat dels i s y d o s t från ett mindre förklyftningsområde med två tydliga och några
15 — Fornvännen 1941.
226 K. 1. K A R L I N D E R
Fig. 3.
Blocket med ristningen, frän norr. Skeppets plats markeras av kameravflskan.
Slätten i bakgrunden Marstallarna.
Abb. 'A. Der Felsblock m i l der Zeichnung, von N o r d e n gesehen. Die Slelle des Schilles ist d u r c h die Kaineralasclic m a r k i e r l . Die Bbene im I linlei-gi-iiiide Marslallarna.
osäkra — ej inmätta — älvkvarnsgropar, dels i n o r r från ett an- nat, större dylikt område, som omfattar hällens norra del. Ett mindre parti — i ö s t e r (av det norra förklyftningsområdel) — bildar en nästan plan yta, på vilken skeppet är inhugget (fig. 4). Norr ora .skeppsbilden iakttagas 3 älvkvarnar, av vilka en — hällens största grop — har 8,5 cm diameter och är 1,5 cm djup. De inmätta älvkvar- narnas antal är 22. Deras diameter varierar mellan 8,5 och 3,5 cm samt djupet mellan 1,8 och 1 cm.
Skeppsristningen, vars längd är 40 cm och största höjd (den framåtböjda figuren) c:a 30 cm, är nästan exakt placerad i ostväst- lig riktning med framstammen vänd mot väster (d. v. s. farkosten kan tänkas röra sig i solens riktning).
Skeppsristningen vid Kaby företer en del avvikelser från de el- jest allmännast förekommande typerna, i vilka skrovet utmärkes av tvenne parallella linjer och där bemanningsstrecken utgå från det översta av dem.
Kaby-skeppet har elt helt fördjupat (urskålat, rännformigt) skrov.
Motsvarigheterna till bemanningsstrecken — i förevarando fall vore kanske ordet bemanningsfigur lämpligare — äro också helt för- djupade — fem till antalet — och börja ett stycke o v a n f ö r själva
B H O N S Å L D E H S M I N N E N I F J Å D U V N D A L A N D 227
/ e r * / é * f 3/ , „ **& XABY. S/mL7fA Jn, VPPIA/W O t t 3 4 S •
***** A 3 ^ ^
s o °
, 0
o 0 o
Fig. 4.
Inmätning av hällen med ristning och älvkvarnar.
A b b . 1. Vermessung der oberen 1'latte des Felsblocks m i t /.cielinnng u n d »Klfenmiiblem
skrovet. Ett av dem är högre än de andra och vinkelböjt framåt mot fören. Framstammen och aktern äro uppböjda, den förra i en hög båge, den senare något lägre i nästan rät vinkel.
Beträffande själva ingreppen i hällens yta visa de fördjupningar, sora bilda såväl själva skeppet som bemanningsfigurerna, överens- stämmelse med älvkvarn-groparnas håligheter dels med avseende på djupet — i allmänhet 1 å 1,5 cm — dels också därigenom, att de i bottnen och upp mot skåligheternas kanter äro särdeles släta, på- minnande om de älvkvarnar, som ända in i våra dagar plägat
»smörjas».
Markens nivå vid blocket med ristningarna bestämdes av under-
22S A. K A It L I N D B li
Fig. 5.
Utdrag nr generalstabskartan (Salabladet 1925;.
Abb. ."i. Auszug aus der Gcncralslabskarle.
tecknad vid u n d e r s ö k n i n g e n approximativt lill något mer än 28 m ö. h.
Sedermera h a r vid en av kand. Claes Claesson d. 10 j u l i 1936 utförd n o g g r a n n a v v ä g n i n g — med u t g å n g s p u n k t från fixpunkten 26,17 m vid F o r s b y — k o n s t a t e r a t s , att nivån vid blockets fot ä r 28,55 m ö. b . Själva s k e p p s r i s t n i n g e n befinner sig 1,60 m över m a r k - ytan, således 30,15 m ö. h.
M a r k e n vid stenblocket s l u t t a r mot de vidsträckta, n u odlade ä n g s - m a r k e r inom Simtuna, F r ö s t h u l t och T o r s t u n a s o c k n a r , vilka sedan gammalt b e n ä m n a s Marstallen eller M a r s t a l l a r n a .0 ( F i g . 5.)
I en stor båge s l i n g r a r sig ö r s u n d a å n genom Marstalls-slätten ooh ä n d r a r därvid sitt lopp från h u v u d s a k l i g e n nord-sydligt till väst- östligt.7 I sitt övre lopp, d. v. s. n o r r om Marstallen, flyter ö r s u n d a - ån i n ä r h e t e n av den väldiga D a l k a r l s - å s e n ( = E n k ö p i n g s - å s e n ) och följer dess v ä s t r a s l u t t n i n g i mer eller m i n d r e d j u p a d a l g å n g a r genom V. L ö v s t a och A l t u n a s o c k n a r .
6 Uttalas Mar-stallen, Mar-stallarna.
7 örsundaåns nivå vid >Marstalls-bron» nedanför Gästre i Frösthult angives vara 16,7 m ö. h. å Generalstabskartan (Salabladet) 1925.
B B O N S Å L D E R S M I N N E N I F J A I) li U N 1) A L A N D 229 Marstalls-slätten sammantränges mot öster till en smal dalgång, genom vilken ån söker sig fram mellan höga brinkar och utgör — vid den gamla »Konungsbyn» Jädra i Torstuna socken — gränsen mellan Torstuna socken i norr och Härnevi i söder. I sitt fortsatta lopp sänker sig ån och genomflyter, sedan den upptagit Vittingeåns vatten, de låglänta, vidsträckta odlingsområden, som ännu i dag be- nämnas »Sunden» (inom Torstuna, Långtora och Nysätra socknar).
Trakten är särdeles rik på fornminnen omkring de fordom mot norr uppskjutande havsvikarna i synnerhet på åsens krön och slutt- ningar samt — efter havets tillbakavikande — på kullarna runtom do bördiga åkerfälten. Boplatslämningar finner man inom Torstuna och Simtuna hd. från tidig stenålder (Rarasjö i Vittinge och Nyskot- tet i Altuna socken), och från bronsåldern i Härnevi socken.8
I detta sammanhang bör observeras, att ett depåfynd av flinta på- träffats omkring 300 ra nordväst om ristningen. Den del av fyn- det som förvaras i Statens Historiska Museum består av en körtel och 8 avslag, allt av s y d s k å n s k f l i n t a , vilka utgöra en del av en större samling dylika flintor, som påträffades c:a % m djupt i on åker rätt söder om Lundby by och c:a 30 m söder om Altuna- vägen. (Inv. 19693.)
Ytterligare ett depåfynd av flinta från Testeby, Vårfrukyrka, Åsunda härad, är markerat å kartan fig. 7. Det består av 3 flint-
8 I Härnevi socken av Torstuna härad liar påträffats cn boplats vid L.
Härnevi. En preliminär undersökning utfördes därstädes år 1938 av andre antikvarien Erik Floderus. Härvid anträffades stolphål och härdar samt stora mängder av lerklining. På platsen ha sålunda funnits lerklinade hyd- dor, vilkas form dock ej kunnat närmare bestämmas. I övrigt anträffades blott keramik, däribland rester av ett bikoniskt lerkärl. Platsen för det stora depåfyndet å L. Härnevi nr 5 (Prästgården) ligger 335 m S 10° V om boplatsen.
I Vårfrukyrka socken, Åsunda härad, h.-i mulor åren 1931 och 1932 av aman. Odloberg undersökts lämningar nv bronsgjuteriverkstäder vid Skälby, c:a 3,5 km NNÖ om Enköping. Här påträffades i tvenne jord- kullar bl. a. ett 250-tal fragment av deglar och c:a 350 fragment av gjut- formar; dessutom lerkärlsfragment, lerkliningsbitar och skörbrända stenar.
( A n d r e a s O l d o b e r g, Dot nordiska bronsåldersspänncts historia s.
214, 215).
Vid Boda, Bred socken, Åsunda härad, utgrävdes en rundat oval hydd- botten (längd 9,5 m, bredd 7 m) av professor Oscar Almgren 1900. Beskriv- ning i Fornvännen 1912: En uppländsk bronsuldershydda, sid. 132—151.
230 K. A. K A R L I N D E li
körtlar av mörkgrå, sydskånsk flinta, längd resp. 22,6, 25,5 och 25,8 cm, vikt 7,5 kg; 2 oornerade krukskärvor; tandpärla och en svin- tand. Föremålen äro funna i en mosse på 1,5 m djup.9 (S. H. M.
Inv. 18718.)
Föremål från bronsåldern ha inom Simtuna och Torstuna hd. på-
rMia.
Fig. (i.
Vadet 1925.
A b b . 6. Die Flirt 1SI25.
träffats mångenstädes. Bland bronsåldersfynden må särskilt nämnas några enstaka fynd från per. I i Altuna, Simtuna och Torstuna socknar,10 vidare de intressanta fynd från per. II, vilka framkommo vid den av antikvarien K. A. Gustawsson och landsantikvarien Sven Drakenberg ledda undersökningen av ett märkligt gravröse vid Ulleråker i Simtuna sn. Från bronsålderns sista skede, per. V—VI, härröra tvenne depåfynd, nämligen det rikliga och ofta beskrivna fyndet från Härnevi och dessutom ett under de senasto åren fram- grävt depåfynd från Domta vad i österunda sn.10
• Ett liknande depåfynd lär ha påträffats även vid Berga, Simtuna sn, men av oförstånd skingrats och intet tillvaratagits.
10 Se fyndkartan, fig. 7 samt Fyndförteckning, sid. 234 ff. Obs. not 15, sid. 232!
B R O N S Å L D E R S M I N N E N I F J Ä D R U N D A L A N D 231
Beträffande Kaby-ristningens ålder må här lämnas åsido det typo- logiska bedömandet av densamma. Det förefaller, som om urskål- ningarna såväl i detta som i andra liknande fall måhända kunde ha tillkommit för andra — för oss okända — ändamål än de parallella linjerna i det stora flertalet ristade skeppsskrov och att båda ty- perna kanske i vissa fall varit samtidiga.
Däremot kan en approximativ bestämning av gränserna för havs- ytans nivå vid ristningens tillkomst vara möjlig, om man antager, att denna inhuggits vid en tid, då befolkningen i den omgivande trak- ten ännu kunde över Marstallsviken med sina båtar nå fram till havet, en hypotes, som visserligen ej kan bevisas, men genom blockets läge på den i Marstallen utskjutande udden förefaller sannolik.
Då emellertid blocket med ristningar och älvkvarnar antagligen utgjort något slags offerplats, måste man väl också förutsätta, att havsstranden vid ristningens anbringande befunnit sig på något lägre nivå än blockets fot (28,55 m ö. h., se ovan sid. 228).
Såväl en överblick över terrängen omkring blocket med ristningen som en blick på Generalstabens karta (Sala-bladet 1925), fig. 5, visar, att Kaby-området utgjort en i sydlig riktning utskjutande halvö i den forna havsvik, vars tydligt markerade botten var den nuvarande Marstallsslätten. Stranden vid denna halvö befinner sig — enligt upp- lysning från Geodetiska byrån — c:a 22 m ö. h.11 På grund av gynnsamma omständigheter äga vi även kännedom om den nivå, vid vilken Marstallsviken tömdes vid den fortskridande landhöj- ningen.
Vid 1926 års muddring av Örsundaån bortsprängdes i åns botten mellan Jädra by i Torstuna sn och Danskebo i Härnevi ett berg- parti, som tidigare hämmat vattenavloppet och på Marstallen ofta åstadkommit besvärliga översvämningar.
Nämnda bergparti bildade ett under årtusenden använt v a d12 (tig. 6), vilket ännu så sont som 1914 på Ekonomiska kartan för
11 För denna uppgift står förf. i tacksamhetsskuld till statsgeodeten kapten O. Thufvesson, som härom haft vänligheten göra följande, uttalande: »Med stöd av fixpunkten 26,17 (Forsby) och verkställd avvägning till blockets fot bör nivån vid Kaby-halvöns strand kunna anses hava varit 22 m>. — Mitt tack gäller även ingeniör W. Kjellén, som vid jämförelse med andra fixpunkter kommit till samma resultat.
18 K. A. K a r l i n d e r , Ett försvunnet vadställe och en glömd konungsby, Vestmanlands Länstidnings julnummer (»Länstidningens julläsning») 192G.
2 3 2 K. A. K A R L I N D E R
Västmanlands län (Frösthult-bladet) markeras med beteckningen
»sämre körväg». Enligt avvägningsprotilen var vadets högsta punkt c:a 19,2 m ö. h. Då landet höjt sig till denna nivå, avskars här båt- leden till havet från den c:a 6 å 7 km från vadet belägna »Kaby- halvön». — Möjligheten att med fartyg från nämnda plats direkt nå havet inskränkes sålunda till den tidsperiod, innan havsytans nivå sänkts från 22 m till 19 m ö. h.
Under förutsättning att Granlunds landhöjningskurva för Upp- salatrakten13 kan tillämpas i detta fall, skulle alltså ristningen — om ovan framställda hypotes är tillämplig — ha tillkommit tidigast 1400 (å 1350) år f. Kr. och senast omkring 1000 (å 1050) år f. Kr.14
Härigenom skulle för ristningens tillkomst uppstå ett tidsintervall av omkring 400 år.
För att ge en översikt över bronsåldersbebyggelsen i Simtuna och Torstuna hd. ha å bifogade karta, fig. 7, jämte tillhörande för- teckning (sid. 234 ff.) upptagits fyndplatserna för samtliga brons- åldersföremål jämte de två kända hällristningslokalerna.15
Det är att hoppas att med ledning av här angivna fyndplatser en inventering skullo ytterligare bringa en eller annan hällristning i dagen i dessa Upplands äldsta bygder och sålunda i någon mån bi- draga till ökad kännedom om det gamla Fjädrundalands bebyggelse- historia.
Till sist några ord om Kaby (tidigare Kadeby). Denna by var ännu på 1500-talet huvudorten i ett av de gamla uppbördsdistrikten.
som i denna trakt benämndes åttingar. Kadeby ottungh (ottingh.
åttingh, åtting) namnes i jordeböckerna för »Väsby län»1G åren 1538
—1548. Först 1549 redovisas jorderäntan socknevis.17
Att denna indelning troligen går tillbaka till tiden före kristen- domens införande torde måhända framgå därav, att i de flesta av
II E r i k G r a n l u n d , Kungshamnsmossens utvecklingshistoria. Sthlm 1931, sid. 21.
14 Dessa tidsbestämningar i enlighet med Granlunds originalkurva ha benäget meddelats mig av assistenten Carl Larsson vid Sveriges geolo- giska undersökning.
15 Inom de tre sydliga häradena däremot äro endast de kända hällrist- ningsområdena markerade.
III Väsby intill Sala var vid donna tid kungsgård och beboddes av ko- nungens fogde.
17 Västmanlands handlingar, Kammararkivet.
I m
7
I rSOnéuna Tbrséuna / c / Åsunc/a A c / /.ayunc/a A</
Trögc/en Stac/syrä/Tis Cånspråns Mörac/syrons w //ö/Zris/n/nG
3op/afa/ä/7vi/n& /rön
e 3 / m s ö / & e r s / y n c / O £)epå/ynt/ av ///h/o
Fig. 7. Det gamla Fjädrundaland. Inom »Fjärdhundrabygden» (I och II), som hor till Västmanlands län, äro markerade såväl hällristningar som fyndplatser för bronsålderstöremål;
inom de till Uppsala län hörande häradena (III, IV och V) endast hällristningar; lör hela området äro angivna platser för bostadslämningar från bronsåldern och för depåfynd av flinta.
Abb. 7. Das alte Fjädrundaland. Im Bezirk »FJärdlnmdrabygdcn» (I und II), der zum Län Västman- land gehört, sind sowohl Felszeichnungen als auch Fundorle fiir bronzezeitlichc Gegenstände bezeich- net; in den zum Län Uppsala gehörigen Häraden (III, IV und V) nur l"elszcichnungen; fiir das ganze Gebiet sind Slellcn mit Resten bronzezeitlicher Wohnstätten und mit Feuerstcindepotrunden angegeben.
2 3 4 K- A. K A R L I N D E R
S i m t u n a h ä r a d s u p p b ö r d s d i s t r i k t ä r o till en och s a m m a åtting sam- manförda byar, som n u tillhöra två eller flera olika s o c k n a r . Så t. ex.
n a m n e s ej o r t n a m n e t S i m t u n a i n å g o n å t t i n g , e h u r u den v i d s t r ä c k t a K a d e b y å t t i n g o m f a t t a d e det område, d ä r k y r k a n n u l i g g e r . T i l l K a d e b y å t t i n g h ö r d e 10 b y a r i S i m t u n a socken och de 2 s y d l i g a s t e b y a r n a i A l t u n a socken. A l t u n a å t t i n g d ä r e m o t omfattade u t o m 6 b y a r i n u v . A l t u n a s o c k e n ä v e n 4 b y a r av den i n o r r b e l ä g n a n u v . V ä s t e r - L ö v s t a socken o. s. v. S. k. u t j o r d a r ä r o ej h ä r m e d r ä k n a d e . M å h ä n d a f a n n s redan före K a d e b y - n a m n e t s uppkomst något för o s s ej k ä n t s a m m a n h a n g mellan s j ö s ä t t n i n g av b r o n s å l d e r n s lång- färdsskepp vid n å g o n avseglingsplats i t r a k t e n och heliga, lycko- b r i n g a n d e rituella s m ö r j n i n g a r av ä l v k v a r n a r n a och av den ur- s k å l a d e s k e p p s r i s t n i n g e n med dess figurer på » K a b y halvön».
BRONSALDERSFYND FKAX SIMTUXA (S) OCH TOBSTUNA (T)
HXRADEB1
A. F y n d p I a t s e n u n g I v • n Altuna sn, S.
D r ä v 1 e. Kantyxa, per. I, lik Minnen 790. Funnen 1915 vid plöjning å hemmanet ö. Drävle nr 1 (nivå ca 35 m). S. H. M. 15440. Ekh. s. III.
F n y s i n g o . Holkyxa, per. V, typ Ekh. fig. 96. U. M. 4885. Ekh. s. XVII.
N y s k o t t e t2 (F l ö s t a ) . Bronsspiral av en rund ten, per. V—VI, nålhuvud av typ Ekh., fig. 113. S. H. M. 12377: 6. Ekh. s. XVII.
S j ö b o .8 »Simpelt hålcelt», per. V, typ Ekh. fig. 121. Funnet 1885 vid potatisupptagning. S. H. M. 8065: 1. Ekh. s. XVII.
1 S. H. M. = Statens Historiska Museum, U. M. = Uppsala Universitets Museum. —• Ekh. = Gunnar Ekholm, Studier i Upplands Bebyggelsehistoria II, Bronsåldern. — G. Arw. = Greta Arwidsson, Bronsåldersfyndet fr. Domta vad etc. Upplands Fornminnesförenings tidskrift XLVI, sid. 65—80. — Min- nen = Oscar Montelius, Minnen från vår forntid I. — A. T. A. = antikv.-to- pogr.-arkivet. — Uppgifterna om fynd i S. II. M. äro av författaren hämtade från A. T. A. De senaste förvärven till U. M. äro benäget meddelade av fil.
lic. Greta Arwidsson.
1 Som fyndort för bronsspiralen uppgives i A. T. A. Flosta i Altuna.
Emellertid är föremålet funnet på nuvarande egnahemsområdet Nyskottet, som tidigare var ett torp under det nu styckade Cronhielmska fideikommis- set Flosta.
5 I A. T. A. uppgives föremålet vara funnet »vid Sjöhagen å Simtuna all- männing». En plats med detta namn fanns ej på uppgivet område varken 1885 eller senare. Däremot har under nedskrivandet av denna uppsats upp-
B R O S S Å L D E R S M I S S E S I F J Ä D R U N D A L A N D 235
Frösthult sn, S.
E k e b o r g . Holkyxa av brons, yxan avslagen vid eggen, per. V, typ Min- nen 1178. U. M. 5524: 2.
Härnevi sn, T.
L H ä r n e v i . Depåfynd, per. V. Funna vid L. Härnevi nr 5 (Prästgården).
S. H. M. 11635, 16120. Ekh. s. XV, XVI.
Nora sn, Våla hd4 (tidigare Simtuna hd).
ö s t a by.5 Glasögonformigt bronsspänne, per. V, (ena skivan saknas), typ Minnen 1349. Funnet i östa by, % m under markytan i sandåsen, som här har en höjd av 60 m ö. h. Spännet hittades vid grävning, invuxet i en stubbe. Ena halvan fattas, men fanns vid påträffandet. Gåva av Per
Olof Olsson, östa by, Ingbo, Tärnsjö. U. M. 5383.
Simtuna sn, S.
L u n d b y . Depåfynd, en flintkörtel och 8 avslag, sydskånsk flinta. Funnet Vi m djupt i en åker ca 30 m söder om Altunavägen. S. H. M. 19693.
M e l l e r s t a . Massiv skafthålsyxa, per. II, typ Ekh. fig. 25. Påträffad 1847 vid potatissättning på 'A m djup med eggen nedåt vid en stor sten.
Inlöst 1848. S. II. M. 1477. Ekh. s. VIII.
P r ä s t g å r d e n . Holkyxa, per. III, huvudtyp Minnen 996. Påträffad 1937 vid dikning å Simtuna prästgårds ägor ung. ett spadtag under jordytan.
S. H. M. 21998. G. Arw. s. 77.
U l l e r å k e r . Rakkniv, per. V. S. H. M. 19184. Drakenberg och Gustaws- son i Studier tillägnade G. Ekholm 1934, sid. 210 ff.
U l l e r å k e r . Avsatsyxa av brons, spjutspets av brons, bronsdolk och flintspets, per. II. S. II. M. 20153. Drakenberg och Gustawsson i Studior tillägnade G. Ekholm 1934, s. 210 ff.
V ä n d e r s t a . Kantyxa, per. I, lik Minnen fig. 797. Inköpt 1877. S. H. M.
5973. Ekh. s. III.
V. V a d . Depåfynd, per. V—VI, bronsspänne, brutet i två delar, nålen borta, typ Ekh. fig. 88, av ovanlig storlek, 203 X 90 cm, och övre delen av en stor bronsnål av typ Ekh. 93. »Funna i en bergskreva» 1869.
S. H. M. 4288—4289. Ekh. s. XVII.
lysts av Alfred Johansson, Domsätra, Altuna, att fyndet tillvaratagits ax- hans moder vid Sjöbo, Altuna socken, och »för några öro sålts till en kringvandrande uppköpare». Sjöbo, vars åbyggnador nu äro bortrivna, var beläget vid Dragmansbosjön (även benämnd Sjöbo- eller på äldre lantmäteri- kartor Båll-sjön). Enligt Generalstabskartan (Sala-bladet), uppmätt 1919—
1921, är nämnda sjös nivå 61,2 m ö. b. (Sjöbo återfinnes å Ekon. kartan Tärnabl. 1914).
4 Nordvästligaste delen av Nora sockon har ursprungligen tillhört Sim- tuna härad. I Wilh. Tham's Beskrifning öfver Westerås län (Stockholm 1849) uppgives (sid. 91, 93), att »0,272 kvadratmil i nordväst hör till Sim- tuna härad». A äldre Gen.-stabskartor, Gysingebladet, betecknas östa by såsom belägen inom detta område.
5 Fyndplatsen ej markerad å kartan.
2 3 6 K. A. K A R L I N D E R
Torstuna sn, T.
II o 1 ni s t a. Holkyxa, öglan bortbruten, per. IV, typ Ekh. fig. 62. Funnen vid grävning. S. H. M. 11156. Ekh. s. XI.
J ä d r a . Skaftkantyxa, per. I, typ Minnen 806, Ekh. fig. 6. Funnen vid grävning i en backe i ett gruslager 2 tum under jordytan. Inlöst 1873.
S. H. M. 4899. Ekh. s. III.
T o r s l u n d a . Holkyxa, per. IV—V, typ Ekh. fig. 96. Funnen i en åker.
S. H. M. 12451:1. Ekh. s. XV.
V a p p e b y. Guldring, per. V, typ Ekh. fig. 82, ornerad, med »trattlikt ut- vidgade ändar». Diam. 6,5 cm. Vikt »43% ducater». Ej inlöst. Ekh. s. XV.
Vittingc sn, T.
ö s by. Holkyxa, starkt skadad, per. III. »Funnen 1894 i Ösby österäng vid odling av torrlagd starrmark.» S. II. M. 17343: 1444. Ekh. s. X.
Väster Lövsta sn, T.
H e b y . Holkyxa, per. V. U. M. 3821. Ekh. s. XVII.
O r v e n b o. Holkyxa, per. IV, typ Minnen 1065. Funnen vid odling i en backe. U. M. 5466. G. Arw. s. 77.
R ö c k l i n g e . Bronskniv, per. III, huvudtyp Minnen 1019. Funnen vid potatisupptagning å hemmanet Röcklinge nr 1, på höjden väster om örsundaån. Ägare: hemmansägare Albert Pettersson. S. II. M. 19373
(kopia). G. Arw. s. 77.
österunda sn, T.
D ö m t a. Depåfynd, per. V—VI, 2 bältekupor och 3 armringar. U. M. 5690.
G. Arw. s. 67—74.
O x s j ö n. Doppsko till svärdsslida, per. III, »roraboidiskt tvärsnitt», under- sidan prydd med rombornament. Funnen 1918. U. M. 4864. Ekh. s. III.
B. F y n d p l a t s e n e j n ä r m a r e a n g i v e n Simtuna sn, S.
Spjutspets av brons, per. I, typ Minnen 919. Ekh. fig. 11. Funnen i ott stenröse. S. II. M. 8086. Ekh. s. III.
»Liten tutulus», kanterna skadade, per. II, typ Minnen 949. Ur häradshöv- ding O. Söderboms samling. S. H. M. 8853. Ekh. s. VIII.
»Torstuna eller trakten närmast däromkring , T.
Holkyxa, per. IV, typ Minnen 1058. Yxan har tillhört frih. v. Essens samling, Signildsberg 1873. Samlingen införlivades 1897 med U. M. En- ligt Ekh. finnes yxan ej där. Antikv. Tidskrift för Sv. 3, s. 215. Ekh.
s. XV.
Vittingc sn, T.
Holkyxa av brons, per. V, typ Minnen 1189. S. II. M. 15393.
Spjutspets, nedre hälften saknas, per. III, typ Ekh. fig. 29. »Kommen med skrot från Vittinge» 1914. U. M. 4391. Ekh. s. X.
II R O N S A L D E R S M I N N E N I F J Ä D R U N D A L A N D 2 3 7
Z U S A M M E N F A S S U N G
K. A. KARLINDER: Bronzezeitliche Denkmäler in Fjädrundaland.
Verf. gibt eine Ubersicht iiber die bisher bekannten bronzezeitlichen Denk- mäler in dem westlichsten der »Volklande» der Provinz Uppland, Fjäd- rundaland, und stellt dabei die ungleichmässige Verteilung der Fels- zeichnungen in dem genannten Gebiet fest. In dem jetzt zum Län Uppsala gehörigen Teil des alten Fjädrundaland (III—V auf der Karto Abb. 7) sind sie zahlreich, fiir den Teil dagegen, der nunmehr zum Län Västmanland gehört (I—II auf der Karte), kennt man nur eine Zeichnung aus jedem der beiden Ilärade ( = Kreise) desselben, Simtuna und Torstuna. Die eine dieser Zeichnungen, aus Kaby im Kirchspiel und Härad Simtuna, deren Vor- handensein vom Verf. 1929 festgestellt wurdo, wird ausfiihrlich beschrioben.
Sie ist angebracht auf einem Findlingsblock, gelegen 28,55 m ii. d. M. auf einer Anhöhe, die gegen eine vorzeitliche Meeresbucht, nunmehr kultiviorter Wiesenboden, »Marstallarna» genannt, abfällt. Die Zeichnung stellt ein 40 cm långes Schiff mit fiinf Beniannungsfiguren dar; es ist umgeben
von 22 schalenförmigen Oruben, 1—1,8 cm tief und 3,5—8,5 cm im Durch- messer, sog. Elfenmiihlen (schwed. älvkvarnar). Verf. nimmt an, dass die Zeichnung zustande gekommen ist, bevor die fragliche Meeresbucht im Zuge der fortschreitenden Landhebung von dem Meere isoliert worden ist.
Aus der Tatsache, dass das vorzeitliche Uferniveau ca. 22 m ti. d. M. ge- legen war und dass die Passchwelle der Bucht sich auf einer Höhe von ca. 19,2 m ii. d. M., befindet, folgt, dass eine direkte Schiffsvorbindung mit dem Meer nicht mehr möglich gewesen ist, nachdem das Niveau des Meeres- spiegels von 22 m auf 19 m ti. d. M. gesunken war. Vorausgesetzt, dass E. Granlunds Landhobungskurve fiir die Gegend um Uppsala hier an- wendbar ist, wäre die Zeichnung irgendwann während der Zeit von 1 400 (evtl.
1350)—1000 (evtl. 1050) v. Chr. zustande gekommen. Verf. stellt schliess- lich die Hypothese auf, dass an dem Kaby-Stein möglicherweise rituelle Zeremonien mittels Schmieren der Schiffszeichnung und der Elfenmiihlen beim in-See-setzen bronzezeitlicher Schiffe verrichtet wurden.
