Den inre klockan EXAMENSARBETE

(1)

EXAMENSARBETE

Den inre klockan

Ett arbete om metronomövning

Jonathan Westling

2013

Konstnärlig kandidatexamen Musik

Luleå tekniska universitet

(2)

Den inre klockan

Ett arbete om metronomövning

Jonathan Westling

Konstnärlig kandidatexamen

Musik

Luleå tekniska universitet

(3)

2

Den inre klockan

Jonathan Westling

Konstnärlig kandidat – inriktning studiomusiker

Huvudhandledare: Arne Hagström

Forskningshandledare: Åsa Unander-Scharin

Examensarbete, 2014

Konstnärlig kandidatexamen, Musik Luleå Tekniska Universitet,

(4)

3

Pocket/time-feel consistency. The metronome can help to ensure that key elements of a groove are placed consistently. In rock music, we typically want the bass drum played strongly on beat 1. In jazz, beats 2 and 4 on the hi-hat are integral to how much a groove swings. The idea is that over time, these elements will become more

consistent when you’re not playing with the metronome—like on a gig! – Jeremy Hummel

– MAY 8, 2012

POSTED IN: DRUMMERS, EDUCATION, MD EDUCATION TEAM

Abstrakt

Syftet med mitt arbete är att undersöka om man kan förbättra sin förmåga att hålla ett stadigt tempo i sitt spel med och utan metronom med hjälp av en specifik

övningsmetod som jag hittat på själv med inspiration ifrån Fred Dinkins bok ”It’s about time”. Jag har för resultatets skull spelat in en egenkomponerad låt på musikhögskolan i Piteå där jag spelade in en tagning med och en utan metronom. Sedan följde en månads övning då jag satt i en timme per övningspass och övade på att hålla så exakta tempon som möjligt, med nytt tempo, komp-stil och taktart för varje dag.

Slutligen så spelade jag in samma låt två gånger igen på samma vis och avgjorde efteråt med metronom i hand om jag höll tempot bättre efter all övning på de inspelningarna.

I kombination med detta så har jag även intervjuat olika yrkesverksamma musiker, både i USA och i Sverige för att få inblick i deras syn på att hålla stadiga tempon. Det blev tre stycken i USA och en i Sverige. Tillsammans med detta så har jag fört dagbok över varje övningspass med tankar och reflektioner. Min övningsmetod kombinerad med intervjuer och mina inspelningar gav mig nya insikter och hjälpte mig att bygga upp en säkerhet i mitt spel samtidigt som jag övade på att spela så exakt som möjligt med en metronom eller click-track1 för att kunna dra nytta av det i framtiden och undersöka hur bra denna metod fungerade för mig.

Resultatet blev inte riktigt vad jag väntat mig, men visade sig ändå vara lönsamt efteråt. Detta arbete är en inblick i hur det gick till för mig när jag kombinerade disciplinerad övning, övningsdagbok, intervjuer och inspelningar för att ta reda på om min övningsmetod fungerar, åtminstone för min egen del. Denna dokumentation tror jag att man kan dra fördel av oavsett vilket instrument man spelar.

1_{Click-track betyder att man bygger en egen rytm som utgår ifrån en puls som man får från}

(5)

4

Förord

Jag vill rikta ett stort tack till alla medverkande musiker på mina inspelningar: Andreas Jacobson, Nils Royen Larsson, Gustav Afsahi, Gustaf Sjösvärd, Nicklas Dahlin och Lars Ullberg.

Jag vill också tacka mina assisterande ljudtekniker på min första inspelning: Zakarias Lindhammar och Jona Hammarström.

(6)

5

Innehållsförteckning

Abstrakt……….3 Förord………4 Inledning………....6 Personlig bakgrund………...7

Syfte & frågeställningar………...9

Metod & material……….10

Processbeskrivning………...13 Övningsdagbok……….14 Reflektion: Låtskrivandet……….22 Inspelning 1………...22 Övningen………...22 Inspelning 2………...23 Egna övningsreflektioner………...………...23 Insikter i efterhand………....23 Egen intervju……….24 Inspelad Låt………...27 Spårlista...27 Medverkande musiker………...27 Källförteckning….……….28

Bilaga 1: Medmusikanternas reflektioner…….………...29

Andreas Jacobson (elgitarr)……...……....…….……….29

Gustav Afsahi (piano/keyboard)………...30

Egen sammanfattning………....31

Bilaga 2: Intervjuer.………...32

Intervju 1: Andrew Megna………….………...32

Intervju 2: Michael Mennell………...34

Intervju 3: Dave Salinas……….…...39

Intervju 4: Joakim Ekberg………...…...40

(7)

6

Inledning

Jag har som trummis sedan 12 år tillbaka funderat mycket på detta med att hålla ett stadigt tempo. Enligt min erfarenhet så är det är något som alla duktiga trummisar förväntas kunna göra, samtidigt som vi också ska kunna öka och sakta ner tempot på precis rätt sätt för att gynna musiken vi spelar enligt egna eller andras önskemål. Utöver det så ska vi även kunna spela stilenligt korrekt men samtidigt ha nya fräscha idéer för att hålla musiken underhållande och intressant.

Just detta med att hålla ett stadigt tempo är dock den uppgift som man kanske oftast kommer i kontakt med som trummis och som jag valt att rikta in mig på.

För att bli bra på detta så har man ofta en så kallad metronom till hjälp, som har till uppgift att hålla ett stadigt tempo på exempelvis fjärdedelar som man sedan spelar till och försöker pricka in i sitt spel så att så exakt som möjligt i enlighet med den. En del säger att man ska spela väldigt mycket till metronom för att bli bra på att hålla tempo och en del säger att man ska vara försiktig så att man inte blir beroende av den för att kunna prestera ett taktfast spel.

(8)

7

Personlig bakgrund

Under mina år som trumslagare har jag fått spela med många duktiga musiker både i och utanför skolan inom alla möjliga genrer. Som trumslagare har vi ofta rollen som själva navet i musiken, motorn som ska gå stadigt och föra musiken framåt och helst av allt med ett rytmiserande som gör att folk mår bra och vill röra på sig, även kallat ”sväng”. Detta är det som fick mig att vilja spela trummor ifrån första början, det som händer när musikens upprepade stadighet gör att det svänger och gör att man vill röra sig i takt med det. När jag spelar i grupp och verkligen känner att alla medmusikanters instrument sitter ihop perfekt i musiken, att det verkligen svänger, så är det en häftig upplevelse. Känslan jag har i kroppen då är skön, avslappnad och känns lekfull och kreativ men samtidigt så har jag på något sätt en total fokusering på det jag gör. Den typen av fokus har jag just då för att jag vet att känslan kan försvinna på en halv sekund om jag t.ex. skulle råka spela fel i trumkompet eller byta spelsätt som gör att musiken tas i en annan riktning som eventuellt inte känns lika bra. Men när allting ”limmar” perfekt och alla medmusikanter är på samma spår så känns det spännande, roligt och känns i stunden som att jag och alla i bandet är i ett med musiken. Det är total fokus och avslappnad lekfullhet på samma gång och jag glömmer i den stunden alla mina problem. Den känslan är det som har gjort att jag har velat fortätta spela i alla år. Om detta ”sväng” är metronomiskt exakt eller inte är i grund och botten inte viktigt i alla sammanhang och musikstilar enligt mitt tycke, men när detta krävs och man upplever att man har problem att hålla detta exakta tempo, då dyker det upp frågor och funderingar för mig.

Detta ligger till grund för min forskning i ämnet. Jag vill ta reda på hur man övar på detta. Krävs det att man har haft en metronom till hjälp som man suttit och övat till när man sedan ska spela stadigt inför publik? Lärare och vänner, alla man diskuterat detta med har gett ganska olika svar. En del övar väldigt mycket med metronom för att uppnå detta, andra inte alls och det verkar fungera bra för dem ändå.

Practicing without a metronome can actually hinder your drumming, as you may learn how to play a drum fill or solo off time! - www.freedrumlessons.com; Essential Practice

Tips.

Det som fick igång hela denna frågeställning för mig var helt enkelt att jag ibland upplevde att det var väldigt svårt att hålla ett tempo när man spelade i grupp.

(9)

8 metronombaserat spel som möjligt. Det kändes konstigt att man inte kunde

åstadkomma det efter alla år av övning. Vad berodde detta på? Och hur övar jag på det?

(10)

9

Syfte & frågeställningar

Mitt syfte med detta arbete är att ta reda på om denna 50/50 metronom-metod2_{som jag}

ger mig in på fungerar. Min förhoppning är att detta ska ge svar eller i alla fall insikt till andra musiker som går runt och funderar på samma sak, så att de får reda på huruvida just denna metod med min egen variation fungerar eller inte.

Mina frågeställningar för detta lyder:

• Fungerar det att använda sig av denna metod för att bli bättre på att hålla stadiga tempon?

• Finns det fler knep utöver detta att ta till rent mentalt som man kan ha nytta av? • Blir det kontraproduktivt att ”snöa in sig” såhär mycket i fenomenet att hålla

ett tempo? Bygger man kanske bara upp ett så kallat hjärnspöke av detta som gör att musiken blir lidande?

Timing över huvud taget är ju väldigt intressant. Det där är någonting som jag ofta upplever att det pratas mycket om och ofta är det så att de som pratar mest om det är också de som har de största problemen och det är de som också sprider en osäkerhet, i

regel. Det gör i sin tur att även de som har bra time blir lite osäkra i sitt spel. ”Drev jag iväg nu” eller ”sackade jag där?” Bara för att det är en person i bandet som kanske är väldigt osäker på sin time som får för sig att det sackar eller ökar eller så, som då sprider en osäkerhet. Till sist så sitter kanske all fem i bandet och är osäkra på

var tempot eller timingen är någonstans. Det är otroligt mycket mentalitet inblandat i det där. – Ur min intervju med Joakim Ekberg, trumlärare vid musikhögskolan i Piteå.

I mina intervjuer har jag ställt fem frågor om tempo. Frågorna var ganska korta och raka, men gav en hel del olika och givande svar. Dessa intervjuer återfinns sist i dokumentet som bilagor.

Jag vill understryka att jag med mitt arbete inte menar att om man gör som jag har gjort så blir man en bättre musiker. Att vara en bra musiker och att spela med en exakt taktfasthet är olika saker enligt mig. Jag fördjupade mig endast i en aspekt av mitt spel för att ha ytterligare bredd när jag spelar och skapar musik i framtiden.

2_{Med 50/50 metod menar jag att man spelar halva tiden med klick och halva utan, eftersom}

(11)

10

Metod & material

Jag använde mig av följande metoder:

• Intervjuat verksamma musiker och lärare som jag träffar både i USA och i Sverige.

• Komponerat en låt som har ungefär samma längd som en vanlig pop låt, minst 3 min lång med vers, brygga och refräng samt outro och intro, men som även innehåller metriska moduleringar och tempo förändringar för att göra det hela lite extra svårt.

• Spelat in låten med trummorna först för att inte påverkas av andra rent tempomässigt.

• Övat i en timme om dagen på olika tempo övningar, minst varje vardag en månad i sträck.

• Fört övningsdagbok där jag antecknar vad jag gjort och reflektioner som gjorts efter varje pass.

• Spelat in samma låt igen på samma vis.

• Bedömt skillnader mellan inspelningarna samt reflekterat själv och diskuterat med mina medmusikanter och vänner.

• Låtit gitarristen och keyboardisten avgöra i en kort reflektion vilken tagning som kändes bäst för dem att spela till och varför. Detta utan att veta vilken som var vilken.

Efter att jag skrivit låten under tiden jag var i USA och studerade de första tre månaderna av läsåret 2013/14 så var det dags att spela in de första tagningarna. Jag valde att spela in trummorna före andra instrument, detta för att inte påverkas av de andra musikerna rent tempo-mässigt. Jag satt och spelade igenom hela låten, en gång med en metronom i mina öron och en gång bara med ett start-tempo, för att sedan spela resten av låten utan metronom.

Jag fick max två försök på mig per gång, detta för att inte få för mycket övning på låtens tempo. Sedan fick de andra instrumenten spela in efter det.

De andra instrumenten lades av musiker som jag själv kände ifrån skolan. Några fick komma och spela in i studion på skolan direkt efter mina grunder, som t.ex. blåset och elbasen. Sedan fick en del de inspelade grunderna skickade till sig för att spela in det själva på egen hand för att sedan skicka till mig. Sedan följde min övningsmånad. Idén till övningsmetoden fick jag genom att ha provat en del liknande övningar när jag var yngre ur en bok som heter ”It’s about time” skriven av Fred Dinkins.

Men själva idén valdes och hittades på av mig själv på grund av att jag själv kände att det verkade vettigt att öva på detta sätt.

(12)

11 som går ut på att man lyssnar på en förinspelad grund som man spelar till i ett visst antal takter varefter det blir tyst lika länge innan bandet kommer in igen. Tanken är att man ska ha hållt samma tempo även under pausen så att man kommer in rätt igen sen när bandet återkommer i högtalarna eller hörlurarna. Så jag tog den idén och gjorde en egen variant av den som ser ut såhär:

Kvart 1: Metronomen går på fjärdedelar, eller åttondelar som exempelvis i ett 7/8 komp i fyra takter och försvinner i fyra takter om och om igen. Min uppgift är här att spela ett komp utan fills eller något annat. Man spelar samma komp hela tiden, med undantag för någon enstaka hi-hat-öppning eller cymbalaccent på slag 1.

Exempel:

Kvart 2: Metronomen fortsätter på samma sätt som i kvart 1. Enda skillnaden är att man här ska improvisera där metronomen är tyst. Denna kvart är även mer öppen för improvisation även under kompdelen.

(13)

12 Kvart 3: Här är metronomen förändrad, exempelvis så att det enda slaget man hör ifrån den är sista sextondelen i varje takt eller att metronomen är programmerad i datorn till en specifik rytm, även kallat click-track.

Här ska man som hela tiden hålla samma komp som i kvart 1. Exempel:

Kvart 4: Samma sak som i kvart 3 men här ska man improvisera där metronomen är tyst.

Exempel:

Metronom- eller click-trackspåren programmerade jag själv på min dator i musikprogrammet Logic.

Efter en månads övning med olika tempon och taktarter varje dag så spelade jag in samma låt på samma sätt igen för att bedöma om det blivit någon skillnad.

Tillsammans med dessa övningar, den egenkomponerade låten, övningsdagboken och mina intervjuer har jag grävt mig djupare i vad det kan innebära att hålla ett tempo och har fått nya inblickar i hur man kan ta sig an det rent mentalt.

Jag bad även gitarristen och keyboardisten att tycka till, efter att alla grunder var lagda, om vilken tagning de tyckte bäst om att spela till och vilken de tror hade spelats till metronom och inte, vilket de inte fick veta vid inspelningstillfället.

(14)

13

Processbeskrivning

Jag började med att komponera en låt medan vi var i USA.

Låten skulle först få bli en så kallad fusionlåt3 där det känns mest naturligt att ha taktartsbyten och andra utmaningar att spela, men det slutade med att jag skrev en låt som är mer i stilen soul. Detta berodde mycket på att jag själv inte lyssnade speciellt mycket på fusion i den perioden av mitt liv, utan mer på soul-, pop- och funkmusik. Därför kändes det roligare att göra en låt i den stilen och försöka göra en riktig låt av det istället för att ha en låt med endast en massa svåra passager bara för sakens skull. Jag passade även på att göra intervjuer med olika lärare på skolan där jag studerade under den tiden. Så i januari när vi kommit hem så var det dags för inspelning, så vi lade en grund med trummorna först, sedan elbas och blås.

Efter den första inspelningen så övade jag i en månad, det blev 21stycken pass med en kort inspelning till varje pass, som finns med att lyssna på till varje övning.

Inspelningarna är korta sammanfattningar av hur varje kvart lät för varje pass. I en övningsdagbok skrev jag efter varje övningspass ned tankar och reflektioner som dykt upp under passet.

Sedan spelade vi in samma grund igen på samma sätt och skickade sedan alla fyra grunderna till gitarristen och keyboardisten så att de kunde lägga sina instrument på egen hand då de inte kunde medverka på plats just då, och för att de inte skulle veta vilken tagning som var vilken.

Intervjuerna gjordes när det fanns tid för det i USA. En av dem gjordes den 12:e november 2013 med min dåvarande trumlärare på Musicians Institute i Los Angeles vid namn Andrew Megna, i lokalen där jag hade trumlektioner med honom. Den andra intervjun gjordes med en av skolans baslärare Michael Mennell den 2:a december 2013 på ett café som ligger strax utanför skolan. Den tredje gjordes via email med Dave Salinas, en annan av skolans trumlärare. Det blev via email för att han inte hade tid att träffas under tiden jag var där. Han skickade sina svar den 19 december 2013. Den fjärde intervjun gjordes med min trumlärare här i sverige Joakim Ekberg i lokalen J104 på musikhögskoan där vi brukar ha trumlektioner den 12:e mars 2014. De tog vardera 20 minuter att utföra vilket kändes som en lagom lång tid för att få tillräckligt mycket information men samtidigt hålla dem inom en rimlig tidsram så att de skulle ha tid att svara på alla frågor.

Loggbok fördes även över den första fasen i min process, låtskrivar- och intervjufasen, för att minnas alla frågor och slutsatser som dykt upp under processen och för att få en överblick över långt man kommit och för att komma ihåg allt som man kommit fram till, jag glömmer det så lätt annars.

När jag hade spelat in allting klart och slutfört övningsmånaden så skickades alla tagningar till mixning av Zakarias Lindhammar, som är en ljudteknikstudent vid Musikhögskolan i Piteå, för att ha tid att mixa dem medan jag skrev klart detta arbete.

3_{Fusion är en musikgenre som är en blandning av två eller fler olika musikstilar, exempelvis}

(15)

14

Övningsdagbok

Dag 1: Tempo 100 Bpm4. Taktart: 4/4. Kompstil: Avskalat grundläggande trum komp.

Metronom: Kvart 1 & 2

Fjärdedelar.

Sista 16-delen på varje pulsslag.

Logg: Ibland har jag lätt för att öka i tempo, men jag märker att det går lättare om jag

verkligen fokuserar och tänker på att få till slag 1 i baskaggen så att den verkligen sitter på 1:an.

Dag 2: Tempo 100 Bpm. Taktart: 7/8. Kompstil: Valfritt groove.

Två fjärdedelar följt av två punkterade 8-delar.

Egenkomponerad rytm.

Logg: Tycker redan att jag har börjat känna på mig i förväg när jag ökat eller saktat

ned under metronomens paus. Vet inte om jag inbillar mig men man börjar liksom höra klicket även under pausen när man sitter så länge i sträck.

Dag 3: Tempo = 120 Bpm. Taktart: 6/8. Kompstil: Snabb för att vara en 6/8, nästan mer av ett shuffle komp. En utmaning är dock att räkna den som en 6/8 på detta sätt.

Två punkterade fjärdedelar.

Tredje & Sjätte åttondelen.

Logg: Jag hade bra flöde över lag tycker jag, mest troligt för att det är ett välkänt

komp, även om detta oftast noteras som en ”shuffle”, så kändes det roligt att tänka den som en snabb 6/8 istället. Jag hade värmt upp för lite den här dagen kände jag vilket gjorde att jag fick ont i leder och fingrar. Om man tappar för mycket fokus, som t.ex. att man får ont någonstans så far tempot nämligen lättare iväg för att man börjar fokusera mer och mer på det. Det gäller att kunna ”vara i groovet” även om

4_{Bpm = Beats Per Minute. Det är Bpm-antalet som man anger på en metronom för att avgöra}

(16)

15 distraktioner uppstår. Detta gäller oavsett spelsituation och typ av komp enligt min åsikt. Jag upptäcker mer och mer för varje pass att det oftast blir ett mera taktfast spel om man spelar med en stor pondus, mer än att oroa sig över hur bra man spelar. Det betyder inte att man ska spela starkare, det handlar mer om att lita på sig själv och sin talang.

En idé som jag har märkt hjälper till att hålla pulsen stadig är att nynna på en låt medan man spelar, påhittad eller ej.

Dag 4: 165 Bpm. Taktart: 4/4. Kompstil: Snabbt ”Busy” komp – mycket som händer.

Fjärdedelar.

8-delar i baktakt.

Logg: Uppvärmning är extra viktigt inför ett snabbt komp som detta för att inte skada

sig. Fick lite ont i högerhandens tumme på grund av att jag höll trumstocken med handflatan vänd för långt åt sidan, även kallat ”jazz grepp”. Detta blev bättre när jag vinklade ner handflatan. Vad gäller trumfills så upptäckte jag att det gick mycket lättare att hålla tempot under pauserna när jag försökte hålla igång 16-delarna hela tiden med hjälp utav spökslag och annat för att fylla ut alla luckor.

Det var väldigt uttröttande att spela detta i en timme, så att värma upp är av extra vikt som sagt.

Dag 5: = 77 Bpm. Taktart: 4/4. Kompstil: Långsamt ”avskalat” komp.

Två halvnoter.

Accent på andra 8- delen på pulsslag 1 & 3.

Logg: Det blir lättare om man försöker att underdela i huvudet, som t.ex. att tänka 16

delarna. Denna typ av groove går väldigt långsamt, vilket kräver mycket fokus och åter igen pondus i sitt spel.

Dag 6: 117 Bpm. Taktart: 4/4. Kompstil: Shuffle.

Fjärdedelar.

(17)

16

Sista 8-dels-triol-slaget på varje pulsslag.

Logg: Detta var svårt. Jag ökade nästan alltid i pauserna, speciellt under kvart 3 & 4.

För mig var just detta pass mycket bra övning.

Dag 7: 120 Bpm. Taktart: 4/4. Kompstil: Inspirerat av låten ”Du söker bråk, jag kräver dans” av ”Linnéa Henriksson”

Fjärdedelar.

”Egen rytm”

Logg: Detta pass tyckte jag var svårt. Tricket tror jag ligger i att fokusera på 1:an med

baskaggen och speciellt baktakten i högerhanden. Idag fick jag även insikten att jag har lätt för att öka i tempo när jag spelar fill, så jag måste tänka på att behålla tempot i kroppen medan jag fillar. Då blir det lättare.

Dag 8: 120 Bpm. Taktart: 4/4. Kompstil: Inspirerat av låten ”Tailormade av O’spada”

Fjärdedelar.

”Tumbao5” rytm.(går normalt i 2/4 takt.)

Dag 9: 111 Bpm. Taktart: 5/8. Kompstil: Valfritt groove

Påhittad rytm.

Logg: Detta komp blev lättare att hålla tempot på om man sjöng en melodi i huvudet

medan man spelade, som t.ex. en basgång.

5_{Tumbao är en afro-kubansk rytm som normalt spelas på bas och bastrumma i olika}

(18)

17

Dag 10: = 97 Bpm. Taktart: 6/8. Kompstil: Ballad.

Punkterade fjärdedelar

Sista 16-dels triolslaget innan 8-del 1 & 4

Logg: Detta komp tog ett tag att väja sig vid tyckte jag. Åtminstone i andra

halvtimmen av passet. Även här så hjälper det att tänka på att baskaggen verkligen landar på slag 1 i varje takt.

Dag 11: 84 Bpm. Taktart: 4/4. Kompstil: 16-dels shuffle funk.

Fjärdedelar.

Påhittad rytm.

Logg: Den andra halvtimmen av passet kändes lättare. Jag tror att det beror på att det

är en rytm som jag anser ”svänger av sig själv.” Nyttigt att öva på att verkligen behålla shuffle-känslan hela tiden. Speciellt i hi-haten då det hjälper om man fokuserar mycket på den.

Dag 12: 153 Bpm. Taktart: 4/4. Kompstil: Jazz spel med vispar, shuffle underdelning.

Fjärdedelar

Baktakt i 8-delar

Logg: Detta tyckte jag var skönt att spela för att jag lär mig att slappna av i groovet

(19)

18

Dag 13: 103 Bpm. Taktart: 2/4. Kompstil: Songo. (Spelade här i 8 takter, för att det skulle bli en längre period att spela för övningens skull.)

Fjärdedelar.

16-delar

Logg: Här upplevde jag att det var en utmaning att spela så länge i sträck på grund av

att det är ett komp där det händer mycket hela tiden och innefattar ofta att man drar i tempot åt lite olika håll, även kallat ”Time-stretch.”

Dag 14: 113 Bpm. Taktart: 4/4. Kompstil: Inspirerat av låten ”Medicine” av bandet ”Two Ton Shoe.”

Fjärdedelar.

Sista två sextondelarna innan varje pulsslag.

Logg: Det var svårt att få till alla 16-delarna så jämna som möjligt med en hand, samt

att få till accenten på slag 2 i varje takt efter som att det direkt åtföljs av 3 stycken 16 delar. Detta var ett bra tillfälle att öva upp sina fingerslag.

Dag 15: 73 Bpm. Taktart 4/4. Kompstil: 2nd Line à la New Orleans.

Fjärdedelar.

Sista 16-dels triolslaget innan varje pulsslag.

Logg: Detta var bra övning för att lära sig att vila i ett tempo och till och med våga

(20)

19

Dag 16: 162 Bpm. Taktart: 4/4. Kompstil: ”Halvtempo” ibland även kallat ”alla breve”. Inspirerat av låten ”Steve McQueen” av ”Sheryl Crowe.”

Fjärdedelar.

Andra 8-delen efter 4-del 1 & 3.

Logg: Idag krävdes det mycket fokus från min sida för att spela rätt. Det hjäper även

här som alltid att spela med mycket pondus, att man verkligen trycker dit slagen där de ska landa, för den här övningsmetoden. Det blev lättare att undvika att sakta ner tempot genom att fokusera mycket på hi-hat handen, så att den verkligen ligger rätt. Att spela svagare hjälpte mig för att jag då bättre kunde känna efter var tempot

egentligen var och framförallt för att slappna av mer, vilket gjorde det hela lättare som det så ofta gör. Att spela starkt bidrar ofta till en spändhet och därav är det större chans att man då drar i tempot åt något håll bara på grund av det.

Dag 17: 101 Bpm. Taktart: 4/4. Kompstil: Inspirerat av låten ”Glorious” av ”Andreas Johnson.”

Fjärdedelar.

Baktakt i 8-delarna.

Logg: Skönt groove att spela tycker jag. Nyckeln är här för mig att vara noggrann med

16-delarna i hi-haten och samtidigt spela lite hängigt med virveltrumman. Eftersom att händerna spelar 16-delar så är det lätt att man ligger lite för tidigt med virveln

upplever jag nämligen, vilket kan göra att man ökar i tempo.

Dag 18: 94 Bpm. Taktart: 4/4. Kompstil: 16-dels shuffle à la ”Superstition” av ”Stevie Wonder.”

Fjärdedelar.

2:a sextondelen efter varje pulsslag.

Logg: Att känna lugnet utan att sacka och är viktigt i den här typen av komp anser jag,

(21)

20 svänget upplever jag. Detta är en bra övning för att lära sig att behålla svänget även under metronomens pauser.

Dag 19: 110 Bpm. Taktart: 4/4. Kompstil: ”Funk-Rock”

Fjärdedelar.

Baktakt i 8-delarna.

Logg: Det hjälper även här att hålla ett öga på högerhanden. Detta gäller för alla som

har den som ledande hand anser jag oavsett komp, din hi-hat hand alltså. Man glömmer lätt bort den.

Pay attention to your leading hand, which would be your hi-hat or ride hand. Make shure that you’re aware of what it’s doing. A lot of times we get so comfortable

with our muscle memory for different ostinatos with that hand that we’re focusing more on our snare and kick drum sound. We’re kind of forgetting about our leading

hand bacause it’s so easy, and that’s where everything starts to lapse. – Ur min

intervju med Andrew Megna, trumlärare på Musicians Institute.

Dag 20: 120 Bpm. Taktart: 2/4. Kompstil: Samba-variant.

Fjärdedelar

16-del 2 & 3 på varje fjärdedel.

Logg: ”Avslappnat” är nyckeln här kände jag. Det är också hjälpsamt att försöka

(22)

21

Dag 21: 124 Bpm. Taktart 6/4. Kompstil: Inspirerat av låten ”Armérika” av ”Kultiration”.

Fjärdedelar

”Tumbao” rytm.

Logg: Här hade jag vissa problem rent tekniskt, då det är mycket som händer

samtidigt och det är mycket dynamik inblandat. Efter ett tag så började det sitta där det var tänkt och återigen så blev det lättare att hålla tempot när jag fokuserade på

baskaggen och försökte spela den så distinkt som möjligt. Mycket bra övning!

Kortfattade tankar om min övningsmetod

Det som jag märkte tydligt var att det oftast blev lättare att hålla tempot när

metronomen var en specifik rytm som man kunde inkorporera i sitt trumkomp. Det blir lite känslan av att ha en percussionist med sig som hjälper en att behålla svänget. Även under pauserna upplevde jag det som att man lättare behöll känslan av groovet när metronomspåret var utformat på det sättet.

Till exempel om jag ska spela en 12/8 så brukar jag ha en shaker på åttondelarna och kanske en klave på de punkterade fjärdedelarna. Då har man dels relaterat klicket till musiken men det är också som att man spelar med en tight percussionsektion, så det blir samtidigt musik av klicket. – Ur min intervju med Joakim Ekberg, trumlärare på

musikhögskolan i Piteå.

(23)

22

Reflektion

Låtskrivandet

Låten jag skrev tog ganska lång tid att komponera, bland annat därför att jag hade fullt upp med skolan medan jag var i USA och samtidigt ville hinna uppleva staden så mycket som möjligt. Jag höll på länge och laborerade till höger och vänster om vilket stuk låten skulle ha och hur lång den behövde vara och så vidare. Där hjälpte skype-samtalen med min handledare Arne Hagström väldigt mycket. Jag blev lugnare och mer klarsynt om vad målet egentligen var. Exempelvis började jag att att skriva en sångtext och gav mer och mer tid åt sådant som egentligen inte var väsentligt för just vad mitt arbete skulle gå ut på, vilket han hjälpte mig att inse.

Sångmelodi, sångtext eller inte, det viktiga är att mina frågor undersöks och forskas i, inte hur jag arrangerar kör-stämmor. Det kan jag göra på låten senare i så fall om det skulle bli så att jag vill ge ut den som en utförligare låt någon gång.

Det blev mer och mer så att jag valde ut de idéer som jag tyckte lät bra och byggde upp den mer och mer som en vanlig låt är uppbyggd med intro, vers, refräng och outro. Med hjälp av duktiga vänner som kom med tips och tankar och genom att lyssna på sådan musik som jag ville efterlikna, där den store Donny Hathaway var min

inspiration, så blev det en låt till slut. Inspelning 1

Den första inspelningen gick bra och jag hade ganska låga krav på att spela perfekt, eftersom att jag hade en hel övningsmånad framför mig, så jag tog allting med ett lugn och en tanke att även om det blir lite felspelat av mig just nu, så är det väl bara bra för mitt framtida resultat eftersom att det blir större skillnad då. Med det sagt så gjorde jag ändå självklart mitt bästa och det blev faktiskt riktigt bra ändå tycker jag.

Övningen

Vad gäller själva övningen som följde så gick jag in stenhårt och var jättetaggad på att komma igång. Jag övade fokuserat och flitigt och skrev ner vad jag lärt mig efter varje pass. Ex. ”Den här typen av komp i detta tempo mår inte bra av att man spelar för hårt i virveln” eller ”i den här typen av komp så hjälper det att man håller i stockarna mer avslappnat och verkligen fokuserar på att spela kaggen lite hängigt för att hålla tempot bättre”, för att ge några exempel på hur de insikterna kunde se ut.

Med tiden så insåg jag dock att min första idé om att öva varje dag i en månad med dessa tempo-övningar faktiskt var att ta i. En timme lät inte mycket i mina öron från början; eftersom jag övat trummor i ett antal år, så skulle det inte vara några problem tyckte jag, men det visade sig vara för mycket. Ibland på grund av tidsbrist men också på grund av att jag själv kände att min hjärna behövde en dags paus då och då ifrån detta dagliga malande med att hålla så strikta tempon som möjligt.

(24)

23 Inspelning 2

När jag skulle spela in andra gången efter övningsmånaden så fick jag boka ett rum själv och sköta inspelningen på egen hand, på grund av att ljudteknikern och alla de mikrofoner som skulle behövas var uppbokade på musiktävlingen SMASK just då. Detta fick jag reda på bara några dagar innan det var dags att göra den sista

inspelningen, så som tur var så lyckades jag boka ett rum och lösa det ändå.

Vad gäller min prestation den gången så kände jag att jag var trött och ofokuserad och eftersom jag bara hade två försök på mig per tagning så blev det så att jag på grund av felspel i formen på låten fick nöja mig med den tagning som jag tog mig igenom på, även om jag själv kände att den jag spelade fel på kändes bättre överlag. Jag hade ju satt mina egna regler och de var till för att följas.

Jag började med att spela in trummorna, sedan kom basisten och spelade in bas och senare kom blåset och spelade in sitt, precis som på förra inspelningen. Därefter spelade jag in tamburin på både den nya inspelningen och på den gamla ifrån K9, då det inte hunnits med på inspelningen före övningsmånaden heller. Sedan skickades alla spår till gitarristen och pianisten så att de kunde lägga sitt. De fick då alla fyra tagningarna, både de två från K9 och de två ifrån J104, som var det rummet jag lyckats boka för inspelning nummer två. När alla instrument var lagda så skickades de till ljudteknikern så att han kunde mixa alla tagningarna.

Övningsreflektioner

Vad gäller själva resultatet om huruvida denna metod fungerar så skulle jag säga att svaret är både ja och nej. Min andra inspelning efter övningsmånaden blev som sagt inte lika bra. Men även om det är min uppfattning så har jag fått så pass många knep och nycklar på vägen genom att öva på just olika tempon och stilar i de olika passen kombinerat med loggboksföring att det ändå har gett utdelning. Jag har på ett effektivt sätt lyckats gå igenom de allra vanligaste stilarna i olika tempon på förhållandevis kort tid och har fått lärdomar som jag kan ta till till framtida spelningar. Jag kommer fortfarande att ha kvar samma ”nyckel” för att hålla tempot stadigt, även om jag under min övningsmånad inte övade trumkompet i det tempot som jag eventuellt ska komma att göra i framtida sammanhang.

Sen så är det också så att det är mycket beroende på dagsform hur man spelar. Som Joakim Ekberg, min nuvarande trumlärare, sa under intervjun att är man trött så brukar man ligga rätt långt bak i ”time” och är man stressad så kommer man mest troligt att ligga på i ”time”, vilket jag kan styrka efter min undersökning. Det är just därför som dessa ”nycklar” kommer att vara till nytta; även om man har en dålig dag, så är man mer medveten om hur man kan hjälpa det i alla fall.

Insikter i efterhand

(25)

24 och bli bättre på, som vi alla har på olika sätt, ska du lämna åt sidan tills du sitter och faktiskt övar. Som Joakim också säger i intervjun, ”se till att ha en av och på knapp”. Så summan av kardemumman av mitt arbete kan enkelt sammanfattas som att ”övning ger färdighet”, visst, men jag hoppas att arbetet även belyser alla fördelar som man kan få ta del av när man djupdyker i ett specifikt ämne och undersöker det på flera olika sätt. Som i mitt fall att jag använde mig av både intervjuer och inspelning i kombination med en disciplinerad övning som även innefattar en dagbok och ljudspår att analysera. Det tror jag har varit min nyckel till att ändå få ut så pass mycket gott ur detta arbete.

Jag ställde även mig själv samma intervjufrågor som jag ställt till dem som jag intervjuat under processen:

Egen intervju

Fråga 1 – Vad har jag för tankar kring att hålla ett tempo, generellt. Varför

är det viktigt?

Som trummis så ser jag det som mitt jobb. Det kan dock innebära att man ska driva på tempot uppåt eller nedåt för att det är det som behövs just då i en låt. Hur man avgör det kan vara svårt om man inte får tydliga direktiv från början från t.ex. en

kapellmästare eller dirigent. Det lär man sig med tiden om man är ödmjuk och har ”stora öron”, då man med tiden lär sig de olika ”koderna” för hur musiken rör sig och vart man ska leda den som trummis. Man hör vad som händer hos de andra

instrumentalisterna och agerar helt enkelt därefter. Det kan också innebära att om man följer med någon annan instrumentalist, t.ex. en gitarrist som spelar ett solo och man märker att han eller hon drar iväg i tempo, då ska man inte sitta och bromsa den personen genom att sitta och vara stoppkloss med inställningen att ”här är faktiskt tempot” anser jag. Allt beror på situationen och man får med erfarenhetens hjälp avgöra vad som behövs just där och då. Det är dock viktigt att man har så pass mycket erfarenhet och övningstimmar i ryggen att man klarar av att hålla ett tempo när det behövs, men det är olika i olika situationer på vilket sätt man gör det och hur viktigt det är att ett helt konsekvent tempo hålls.

Fråga 2 – Hur har jag övat på att hålla tempo och hålla tempo utan

metronom främst? Finns det speciella övningar som jag kan dela med mig

av?

(26)

25 minne av hur just den trummisen lät som jag eventuellt vill efterlikna, så att man inte spelar som en rocktrummis till exempel. Jag säger inte att det nödvändigtvis är fel, men för breddens skull så tycker jag att det är ett bra verktyg att kunna ta till. Jag har övat väldigt lite ur trumböcker, då det inte intresserat mig så mycket. Men jag tror att man kan ha stor nytta av det då det finns i princip oändligt många övningar att lära sig ur dem, som man kanske inte hade kommit på på egen hand.

Fråga nr 3 – Har det varit vissa situationer då jag har upplevt det extra

svårt att hålla ett tempo? Exempelvis på live-spelningar. Var det främst på

grund av andra medmusikanter eller var det mer av en personlig

svårighet?

Ja. När det har känts som en personlig svårighet så är det ofta i live-sammanhang när jag blivit lite för exalterad på scen och tempona har då stuckit iväg. Men det som jag har börjat inse mer och mer är hur viktigt det är att alla medmusikanter samarbetar. Förut så har jag bara tänkt på mig själv och mina egna problem när jag upplevt det som svårt. Men det är verkligen allas ansvar. Om det känns som att det är svårt att få allting att sitta ihop, så försöker jag nu lyssna mer på hur alla spelar och tar därefter upp en konstruktiv diskussion. Ibland är det allt som behövs för att alla ska få upp öronen och spela mer tillsammans. Så det är både och. Alla ska ha koll på sin del, men också lyssna på helheten i musiken och ha en ödmjuk inställning till vad man kan behöva ändra på, så brukar det lösa sig. Jag tror att nyckeln till att jag har lärt mig att lyssna på helheten i musiken är att jag har spelat mycket i ensemble, i grupp. På så sätt har jag fått lära mig att lyssna på vad medmusikerna gör och tänkt på att försöka spela mer tillsammans än att bara tänka på vad jag själv gör.

Fråga Nr 4 - När kan användandet av en metronom bli en nackdel?

Det beror på vad man är ute efter. Om man spelar in och känner när man lyssnar att det låter för återhållsamt och att man skulle vilja ha lite mera rörlighet och live-känsla, då kan det dels vara på grund av att alla kanske inte är så vana vid att spela till metronom, men det kan också vara en bra idé att prova spela utan metronomen en gång och känna efter sen. Det är vanligt att musiker som inte är så vana att spela med metronom fokuserar för mycket på den istället för att bara spela musik och mer tänka på metronomen som en hjälp snarare än ett hinder.

Sedan beror det också på vad det är för musikstil. Vissa genrer vill man kanske ha i ett konstant tempo, medan andra stilar kan må bra av lite mer rörlighet. Det ena är inte objektivt bättre än det andra, utan det handlar om hur man vill att låten i fråga ska kännas när man lyssnar på den.

Fråga Nr 5 – Har jag andra tips, generellt, om timing övningar, sätt att

tänka på det osv?

(27)

26 på vart jag skulle gå. Jag tror att en kombination av övning utan metronom samt med metronom är en bra metod för att uppnå det. Det har jag i alla fall märkt nu, sedan jag börjat spela mer utan metronom och lärt mig att ha en mer avslappnad syn på tempon. Jag kan fortfarande känna en viss osäkerhet men inte lika mycket på liv och död som det var innan. Det finns trots allt många legendariska inspelningar som man tycker låter hur bra som helst som inte håller ett specifikt bpm genom hela låten och ska man då avvisa dem för att det skulle vara sämre kvalité då? Det vore ju vansinne. Ta till exempel skivan Big Swing Face med Buddy Rich. Där är det inte metronombaserat alls, men det ”svänger skjortan” ändå. Så med det sagt betyder inte ett konsekvent tempo att det skulle vara bättre musik. Spelar man med pondus och ett sväng i sig själv, så spelar det ingen roll om det sticker iväg eller sackar ibland.

Övningstankar/ tips gällande metronomövning:

• Öva med metronom, bra att kunna när det behövs.

• Öva lika mycket utan för att bygga upp en säkerhet i dig själv och ditt eget spel.

(28)

27

Inspelad låt

”Get out of your own way” – Jonathan Westling

Ljud-DVD

På bifogad DVD-skiva så har jag listat de fyra låtspåren och sammanfattningarna på hur varje övningspass lät. Övningspassen och låtspåren ligger i två olika mappar.

Spårlista

Övningsdagar 01. Övningsdag 1 02. Övningsdag 2 03. Övningsdag 3 04. Övningsdag 4 05. Övningsdag 5 06. Övningsdag 6 07. Övningsdag 7 08. Övningsdag 8 09. Övningsdag 9 10. Övningsdag 10 11. Övningsdag 11 12. Övningsdag 12 13. Övningsdag 13 14. Övningsdag 14 15. Övningsdag 15 16. Övningsdag 16 17. Övningsdag 17 18. Övningsdag 18 19. Övningsdag 19 20. Övningsdag 20 21. Övningsdag 21 Låtspår

01. Tagning före övningsmånad med metronom 02. Tagning före övningsmånad utan metronom 03. Tagning efter övningsmånad med metronom 04. Tagning efter övningsmånad utan metronom

Medverkande musiker

Andreas Jacobson - Elgitarr Nils Royen Larsson – Elbas

Gustav Afsahi – Keyboard & Elpiano Gustaf Sjösvärd - Trumpet

Nicklas Dahlin – Saxofon Lars Ullberg - Trombon

(29)

28

Källförteckning

Tryckta källor

• Fred Dinkins, Joe Testa: It’s about time. Alfred Music (September 2003) Nätbaserade källor

• www.moderndrummer.com – Modern Drummer Education Team Weighs In

On: Practicing With a Metronome

• Joakim Ekberg – Trumlärare på Musikhögskolan i Piteå, Framnäs folkhögskola samt frilansmusiker.

• Dave Salinas – Trumlärare på Musicians Institute i Los Angeles samt frilansmusiker.

• Andrew Megna - Trumlärare vid Musicians Institute i Los Angeles samt frilansmusiker.

(30)

29

Medmusikanternas reflektioner

Jag bad både gitarristen och keyboardisten tycka till om inspelningarna. De skickade sina reflektioner till mig tillsammans med sina lagda spår per e-post. Jag hade döpt tagningarna till olika slumpmässigt valda ord för att inte ge dem någon ledtråd om vilken tagning som gjorts före och efter övningsmånaden, eller vilken som var spelad till klick6 eller inte.

Tagningarna som jag gjorde före övningsmånaden i studio K9 på Musikhögskolan fick heta ”Nylon” (med klick) och ”Ekoxe” (utan klick).

Tagningarna som spelades in efter övningsmånaden i rum J104 på Musikhögskolan fick heta ”Blomster” (med klick) och ”Hallon” (utan klick).

Andreas Jacobsons reflektioner (Elgitarr)

Blomster (J104 med klick)

Den var lite klurig att spela till. Kändes lite spretig i timen och det var ibland svårt att hitta ”pocket” när det gick över till en ny del. Tror att den är inspelad till klick och att det därför ibland känns lite sökande och återhållsamt för att inte rusa eller sacka.

Hallon(J104 utan klick)

Gillade den här tagningen. Var lätt att komma in i groovet och den kändes musikalisk. Tror den var inspelad utan klick.

Ekoxe (K9 utan klick)

Den här var min favorit. Det var skönt sitt i hela kompet och det var enkelt att följa. Tror den var spelad utan klick men det gjorde också att det öppnade upp för lite dragningar i tempot vilket kändes naturligt för låten.

Nylon (K9 med klick)

Tempot hålls bra och jag tror den var inspelad till klick. Vet dock inte om det är det bästa för låten. Känns som att vissa delar egentligen ville öka eller sacka men att klicket höll tillbaka den naturliga instinkten.

Om jag gissat rätt på vilka som är med och utan klick så tror jag överlag att just den här typen av låt mår bättre av att spelas utan klick. Motown referenserna står ju som spön i backen och det gör att man automatiskt förväntar sig en mindre statisk helhet. Men jag kanske är helt ute och cyklar…

(31)

30

Gustav Afsahis Reflektioner (piano & keyboard)

Blomster (J104 med klick)

Av alla inspelningar så var blomster den som var svårast att spela till. Timingen kändes lite slitig och hoppig. Det kändes som att denna inspelning var gjord till ett klick som man då och då gled ifrån och fick jaga sig tillbaka till. Dock kändes de tysta partierna, breaken, lätta att komma in rätt efter.

Hallon (J104 utan klick)

Hallon var snäppet enklare att följa än blomster. Trumm och basspelet kändes betydligt mer avslappnat och svängigt. Jag tyckte att det vid tillfällen blev lite för baktungt för min smak. Dock var det enkelt att anpassa min timing när trummorna och basen var såpass distinkt och säkert spelade.

Nylon (K9 med klick)

Det här var den mest exakt spelade av alla tagningar. Det känns som att den är inspelad till ett klick och den känns också lite spändare än Ekoxe tagningen. Den var enkel att spela in till men jag tyckte att det ibland svängde lite mindre än de tidigare tagningarna. Ibland känns det som att musikerna vill göra en liten tempoökning men hejdar sig i sista sekunden för att inte gå ifrån klicket.

Ekoxe (K9 utan klick)

Det här var helt klart min favorittagning att spela till. Bas och trummspelet är tydligt och stadigt och när det på några få ställen sliter i timingen så känns det naturligt och svängigt. Utan att ha gjort någon noggrann analys så gissar jag att den här

(32)

31

Egen sammanfattning

Båda medmusikanterna tycks ha tagningen vid namn “Ekoxe” som favorit, vilken var tagningen innan övningsmånaden spelad utan metronom.

Det tror jag beror på att det var min mest avslappnade inspelning, eftersom att jag visste hur lång tid jag hade framför mig att öva i kombination med en bra dagsform i mitt spel. När jag lyssnar på den nu i efterhand så håller jag med, den tagningen tycker även jag lät bäst.

Både Gustav och Andreas hade även en intressant åsikt om tagningen “Nylon”, som var tagningen innan övningsmånaden med klick. De tyckte båda två att det var den mest exakt spelade tagningen, men att den lät ganska återhållsamt spelad av alla musiker. Citat från Gustav: “Ibland känns det som att musikerna vill göra en liten

tempoökning men hejdar sig i sista sekunden för att inte gå ifrån klicket”.

(33)

32

Intervjuer

I följande intervjuer så är mina kommentarer skrivna i vanlig stil och intervjusvaren skrivna i kursiv stil. De muntliga intervjusvaren (Megna, Menell, Ekberg) har återgetts ordagrant från inspelning. E-postsvaret (Salinas) har återgetts i sin helhet.

Intervju 1: Andrew Megna

1. What are your thoughts about keeping time, in general? Why is it

important?

-That’s our job, in every band. It’s everybody’s Job, but it’s most importantly the drummers job to keep the time and the form. As far as the way I look at it, the more you can subdivide, the smaller the subdivisions in the bigger picture, depending on the tempo, the better your time is going to be. The people that I find that sing while they’re playing, tend to be more in time and make things feel better also, with a lot more intent, and that’s what I try to teach. To vocalize what you’re playing, not just visualize, and not to play off of the paper, but try to sing what you’re doing and that works really well for both grooves and fills.

-And you’re not getting in the way of the melody either.

- Generally, right. Because you’re singing the melody along with what you’re playing.

2. How have you been practicing to keep time without the help from a

metronome? Can you give some examples of good books, exercises etc?

- Fred Dinkens book is very good, called ”It’s about Time” and that has some tracks on it that are basically loops and then the loop stops, while you continue playing, and then the loop comes back in. So they are really good target exercises for different tempos, to see if you can maintain the tempo. They have breaks in them and the breaks vary in length, some are short and some are long. So that’s a good book.

As far as timing exercises there’s a book by Phil Maturano that we use in the ”Studio Drums” course, called ”Working the Inner Clock”.

That book has some really good exercises for timing because the tracks don’t have clicks, other than the count-off. And everything is based off of different concepts like setting up the duh’s, the and’s, and the e’s and every track is based on those concepts so that really gives you a chance to work on your timing around certain figures. And that also brings us back to the first question where we talked about subdividing. To learn to use the right subdivision in order to set up the fills, so that’s a really good book as well.

3. Have there been certain situations where you have found it extra

difficult to keep a tempo? Ex: Live concerts, recordings etc.

Was it mainly because of the other musicians playing tempo-feel, or was

(34)

33

Absolutely, I toured with a band that had some of the greatest vocalists that I’ve ever worked with. But there were four lead singers, and when there’s four lead singers they always had four different perceptions of where the time should be. I remember one night we played a gig and one of the singers would come up and say ”Man, that felt great tonight” and then another one would come up and say that it was too fast, and then a third one would come up and say that it was too slow. And that gave me the biggest complex, because I didn’t know what was right anymore. The other thing was that they wouldn’t let me play to a click, and it drove me crazy. So one night I would put a click on and not tell anyone about it and I had the time of my life. I played my butt off and the tempos were perfect, but after the show they would still come up and say something like ”That felt a little fast tonight”, and I was like ”Alright, sure it was.” I knew that the tempos were right on the money, but that was really the hardest gig to me timing wise, because everybody had so different opinions of where the tempo should be. But if someone in the band had maybe written the song and was feeling it a different way that night, you just had to go with them. Especially since I was a side man on that gig, I wasn’t in the band so I didn’t really have any say. That’s why I would just sort of have to go with it. And I understood it too, sometimes they would want to take the tempo down from the verse and then push it up to the chorus and that’s why they didn’t want a click. I could respect that, but it was a really hard tour to do.

4. When can the use of a metronome become a disadvantage?

When you’re trying to work on a ”feel”, because the metronome can never give you ”feel”. If you’re trying to learn to lay back to a track, or experimenting with time to a click, it’s very difficult to do that with some sort of musical input. It’s cool if you’re practicing with a metronome that’s accompanied with music. Because if you’re practicing on for example laying back to a track, using just a click, it’s really hard to know if you’re doing it consistently. A good way to practice that would be to maybe program a bassline and then put the click in that’s laid back against the bass and just practice that way.

A metronome can sometimes make the music a little sterile also. I find with a lot of especially young players, that when they put the click on they turn their ears off. They’re only listening to the click and not to the music. So it becomes very unmusical, and that’s why a lot of people don’t want drummers to play to a click. I just did a whole record and none of it was to a click, because they didn’t want it, they wanted it to move. They wanted it to sound like people were playing, not ”metrically perfect”, it wasn’t about that. And for that matter, if you listen to a lot of old music, none of that was to a click. And it has has some of the best vibes and time-feels ever, it’s swimming and moving. It sound like people in a room playing together. Unlike today were everything is to a grid.

-That’s a good sign I think, when you stop listening to the click. Because you’ve already got it. It’s more of a support.

(35)

34

5. Do you have any other tips for me to use in general, about keeping

time, exercises and ways of thinking about it?

Absolutely, and this is something that I’ve discovered within the last ten years of my own playing. Pay attention to your leading hand, which would be your hi-hat or ride hand. Make sure that you’re aware of what it’s doing. A lot of times we get so

comfortable with our muscle memory for different ostinatos with that hand that we’re focusing more on our snare and kick drum sound. We’re kind of forgetting about our leading hand bacause it’s so easy, and that’s where everything starts to lapse. So don’t take for granted what that hand is doing.

The more I start focusing on my lead hand, the more everything starts to work together and the time stays more consistent. If I start focusing on my other parts too much and just leave my lead hand on auto-pilot, things start to slow down, because I’m so focused on the sound of everthing else basically. The hi-hat is the metronome and if that starts to sway too much then it falls apart, even if you’re subdividing your butt off. That’s the main reason that bass players want to set up on the hi-hat side of the drums, because they want to hear the hi-hat. They want to hear the time, and the time starts and ends with the hi-hat. So try and make your hi-hat really consistent and strong. Not loud necessarily, but strong.

Intervju 2: Michael Menell

Mike starts out by talking in general about his thoughts about

timekeeping:

- There’s this myth that timekeeping is your responsibility, which is completely bullshit. It’s everyone’s responsibility, including the singers. The best thing I can say, and it takes time to be able to do this, is to memorize the tempo. If you’re the one clicking it off, let’s say you’re using something to generate time. The tempo is 136, and you hear the click and you start playing. The sooner you can really kind of memorize what that really is, so you’ll know if you’re right or wrong, because people are always gonna tell you that, is it really true though? Are you really slowing down? Because in reality you may not be.

- Yeah I was interviewing Andrew Megna, which is my drum teacher here. And he told me about this tour he did with a band that had four lead singers.

- Oh, god..

- And everyone of them had different sense of where the tempo should be. Especially, or particularly for that night, because they were just feeling it a bit faster, you know.

- The only way to fix that is to put everything on a click.

(36)

35

-Then you know that ”No, we haven’t moved at all”. You’re never gonna get that out of your life. I’ve worked with people who are amazing who don’t do that at all, but decided that somehow you’re responsible, ”fix your shit”, well that’s not true at all. It’s not. If a band has a feel and play together, and experienced guys know that when you’re playing a track and the drummer has a click and nobody else does, you’ve got to be aware of where that guy is. Does it feel like he’s trying to pull it back? It means that he is… etc, you know. So it’s not just on you to do that. But I think there are enough ways to kind of, without telling anybody, keeping that in your ear. It’s like, ”I know where I am.” I know lots of guys who do that. Or have the app that shows you where the meter actually is all the time.

-Yeah. ”Live Tempo” I think it’s called.

-It’s really useful. Because you can see then if it’s pushing or pulling, which it normally will.

-Yes. Because you’re a human being.

-Yeah. It’s gonna move a little bit.

Tillbaka till intervjufrågorna:

1. What are your thoughts about keeping time, in general? Why is it

important?

-Well, timekeeping in general. It shouldn’t feel as though… It shouldn’t be an either-or-thing, like

”I’m keeping time and I’m not having fun or I’m keeping time and I’m not playing music.” It’s got to exist at the same time. There’s got to be the little guy inside of you that stays sober when the rest of you gets drunk, that tells you ”that’s enough, it’s time to go home.” There’s still somebody in there who’s telling you there’s a responsibility. And that’s the thing when you play music, you should be able to be into what you’re playing, with a little voice knowing ”Hey, this is pushing” or ”this is moving” or whatever. If you can do both of those things at once, you win. You’re participating, but you’re not losing it.

Why it’s important is, music has no purpose if there’s no time and feel, it doesn’t matter what it is. The best thing I can say when you practice, and I tell all my students the same thing, I just have the click on 2 and 4. It’s a really great way to practice. It really helps you to internalize the groove, more than ”all the time” like this,

(gesticulates quarter notes) because it’s easy to push against that. If it’s just the back beat, you really feel it more. So that’s my remedy I think, with practicing it.

Why it’s important is nothing makes any difference, it doesn’t matter what it is, if it’s not in time and feels good, it has no purpose.

-Yeah. That makes a lot of sense because a lot of guys that I’ve met have used 16th notes on the metronome, which is probably too much.

(37)

36

Sitting with, I don’t know, a Bach cello suite or something, even though it’s not meant to be played to a metronome. Just to keep time, initially, sure.

But if you’re working on a groove, I just want to hear the backbeat. Because if you’re rushing against that, it’s much more obvious and you can turn it around. If you have every subdivision going, you can push against that all day. It gives you a false sense of security because it’s not moving. I know it’s kind of off question, but that’s the biggest remedy I have for that. I don’t know how drummers do it, but for us I have our guys practice like that all the time.

2. How have you been practicing to keep time without the help from a

metronome? Can you give some examples of good books, exercises etc?

-I play so much with a click that I feel like my time is pretty honest, that I can do it. You internalize the sense of it. You get to the point that you don’t question yourself anymore, I mean no one is infallible, but you know that your time is right, you can trust it, you know. It becomes an instinct. I can play with this all day (music playing in the background), you know what I mean, you hear this tempo? I can play it back, it just takes a while to internalize that, I think.

When I have students, like I said, most of the time I’ll just put the click on 2 and 4. That seems to be ”The magic fix-all”. A lot of guys haven’t ever done that and they can’t play that way, but for me because I’ve done for so long, that within reason I’d say that I can hear a tempo and stay there. I just takes time to be able to do that. I think most players who are at a certain level can do that.

I mean if you counted this off about three or four minutes after it was off, (background music) I would know where it was.

As a drummer it’s an unfair thing, I mean clearly most drummers in a band are going to be the guy clicking off tempos with ears, that’s not unfair, but you shouldn’t have to be any more responsible for it than anyone else.

That’s a big thing I tell drummers is that ”You’re no more responsible than I am or the singer is.” So, how to practice without it though, I don’t know. What’s the answer to that?

-I think it comes from practicing and getting really good at playing to a click. And playing to different tracks.

-To songs, right. That has a lot to do with it actually.

3. Have there been certain situations where you have found it extra

difficult to keep a tempo? Ex: Live concerts, recordings etc.

Was it mainly because of the other musicians playing tempo-feel, or was

it a personal thing?

- For me, it’s sometimes when the click sound is different from what I am used to. Sometimes it disappears due to the particular sound that’s used.

(38)

37

level is gonna happen a lot. When you get to a professional level, you’re not gonna go in the studio with someone that can’t play, it’s unlikely to happen. Singers though, you’d be amazed, it’s amazing how they can pull a track away from the tempo because they’re feeling time differently, including really famous ones. So yes, sometimes you’ll play something and let’s say the singer comes in but they’re just in front of it. Then it’s like, you just have to learn how to shape what you’re playing on the other side of it a little bit, so it still stays in time. But yeah, I’ve had that problem.

Or like a unison figure with certain people, that will happen with students all the time, I’m just so used to it now that I just know how to play literally as if I’ve had four beers. You know, make it feel like you’re still in the same tempo but you’re completely on the other side of it. You can’t always fix everything that way, but you can certainly help it. But yeah, I’ve had that problem. And a lot of times it’s with people that don’t have a lot of experience with a click. I used to not like it in the studio, like I’d just want the drummer to hear it. I don’t care anymore. I don’t care if the whole band has it. You should be able to play with that and still play music.

- That’s what happens to a lot of guys I guess. When they put the click on they stop listening to anything other than that.

-You don’t have to fight against it, no. It’s just where the time is. It shouldn’t be too loud. If it’s louder than the actual music, well that’s a problem. Week eleven (of school) I do all these arranging projects day after day of this stuff. And the players are always really good, but I always make sure I have the click right front and center, why not? And then when you take it out and you listen, and because most of it’s is pretty straight ahead, it’ll sound just perfect.

It should be something that you should be able to deal with in a musical way. It shouldn’t feel like red light fever where you can’t play in a relaxed way because you’re hearing that. That’s what I think.

4. When can the use of a metronome become a disadvantage?

-

If you’re playing music, and again, classical music comes into play, where it’s not meant to be played metronomically, it’s supposed to ebb and flow.

I bet students, like I said with a Bach cello where they’ll go play it and have no idea compositionally what was intended. It’s not supposed to be, (sings Bach very

straightly), that’s not it at all, there’s actually two parts. So that could be a

disadvantage if you’re playing something in a robotic way. I think it’s the way people use metronomes, where you want to use the thing, but let’s say you’re playing a group of 16th notes and you have that in your click, it’s much easier to push against that. You know what I mean?

-Yeah.