Gör iPaden någon nytta i förskolan?

1

Akademin för teknik och miljö

Gör iPaden någon nytta i förskolan?

En studie om iPad och lärande.

Jenny Sohlström Ht-2012

15hp grundläggande nivå

Lärarprogrammet 210 hp

Examinator: Jenny Ivarsson Handledare: Håkan Ahlbom

2

Sammanfattning

Syftet med studien har varit att undersöka om en iPad kan bidra till förskolebarns lärande.

Under studien användes videoobservationer som metod. 10 barn deltog i observationerna och alla var i åldern 2-4 år. Resultatet visar att en iPad kan bidra till förskolebarns lärande, men då behöver den vuxna utgå ifrån barnens intresse och låta barnen ha ett inflytande över

aktiviteten med iPaden. Den vuxna behöver närvara under aktiviteten och kunna förändra sin kommunikation och sitt samspel med barnen efter deras behov. Den vuxna behöver också bli en ”infödd” datoranvändare och finna arbetssätt så det informella lärandet blir en del av lärandet i förskolan och iPaden kan användas som ett verktyg i detta arbete.

Nyckelord:

3

Förord

Tack till de pedagoger, barn och föräldrar som har ställt upp och deltagit i studien, utan er hade denna studie inte kunnat genomföras.

Jag vill också ge ett stort tack till min man och mina barn för ert stöd under denna tid. Även ett tack till min övriga släkt och vänner.

Slutligen vill jag tacka min handledare Håkan Ahlbom för det stöd som du har gett mig under studiens gång.

4

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 5

2. Begreppsförklaring ... 6

3. Bakgrund ... 7

3.1 Styrdokument inom forskningsområdet ... 7

3.2 IKT - satsningar ... 7

3.3 Teorier kring lärande ... 8

3.4 Aktivitetens betydelse för lärande ... 9

3.5 Digitala verktyg och barns lärande ... 10

3.6 Barns inflytande ... 13

4. Syfte och frågeställning ... 13

5. Metod ... 13

5.1 Urval ... 13

5.2 Datainsamlingsmetod ... 13

5.3 Procedur ... 14

5.4 Analysmetod ... 14

6. Resultat ... 16

6.1 Exempel 1. Build it up ... 16

6.2 Exempel 2. Match it up 3 ... 16

6.3 Exempel 3. NalleMix 1 ... 17

6.4 Exempel 4. Valfri, Toca Store ... 18

7. Diskussion ... 21

7.1 Sammanfattning av resultat ... 21

7.2 Tillförlitlighet ... 21

7.3 Teoretisk tolkning ... 22

7.4 Vuxnas förhållningssätt ... 22

Barns inflytande ... 22

Kommunikation och samspel ... 23

Formellt och informellt lärande ... 24

7.5 Slutsats ... 24

7.6 Förslag till fortsatt forskning ... 25

8. Referenser ... 26

9. Bilagor ... 29

9.1 Bilaga 1. Kommunens IKT-plan ... 29

9.2 Bilaga 2. Förskolans IKT-policy ... 30

9.3 Bilaga 3. Fullmakt ... 31

5

1. Inledning

Det är en helt vanlig dag på förskolan och barnen leker. Vissa barn ritar och andra barn gör halsband. Ett barn som är tre år frågar om det får spela på iPaden, och det får det. Barnet öppnar iPaden, drar med fingret på pekskärmen och väljer ett spel. Spelet heter Toca Hair Salon – Christmas Gift, det är ett spel där man får leka hårfrisör (tocaboca.com. toca-boca- hair-salon-chrismas-gift, 2012). Barnet börjar med att raka av tomten hans långa skägg och säger – Nu blir det kortare. Ja, det blir det svarar den vuxne. Barnet fortsätter att raka. Den vuxne säger – Men vad är det som du rakar av nu? Barnet svarar inte, den vuxne fortsätter – Är det mustachen? Ja, svarar det. Barnet forsätter återigen att raka, ända upp mot ögonen, för det verkar som att allt hår ska bort. Den vuxne säger – Ska inte tomten ha några ögonbryn?

Nej, jo men de ska vara gröna. Barnet färglägger ögonbrynen gröna och fortsätter att byta färger samtidigt som det berättar vilken färg det väljer – Håret ska vara svart och skägget….

Barnet blir tyst, trycker med fingret på den lila färgen och färglägger skägget lila. Den vuxne frågar vilken färg det är, men barnet säger ingenting. – Är det lila, säger den vuxne och barnet svarar – ja, det är det ju. Barnet börjar nu sätta fast rosetter och hårspännen på tomtens rakade huvud…

Det jag vill visa med observationen är att inleda dig som läsare i mitt forskningsområde och vad det var som fångade mitt intresse. Observationen är också en av anledningarna till att jag har fattat ett intresse för iPad som ett pedagogiskt verktyg i förskolan och vill genomföra denna undersökning. En annan anledning är att digitala verktyg så som iPad, används mer och mer på förskolan idag och även i barnens hemmiljö. En del förskolor har satsat stort på IKT (informations- och kommunikationsteknik) och därför blir det också betydelsefullt för mitt blivande yrke som förskollärare att utforska detta område. I dag växer barnen upp i en digitaliserad värld och de nya teknikerna blir naturligt för dem (Gällhagen & Wahlström, 2011). Lindström (2012) menar att idag så ska man ställa sig frågan hur de digitala verktygen ska införas i skolans verksamhet, inte om de ska.

6

2. Begreppsförklaring

I denna del av arbetet presenteras och förklaras vissa begrepp och förkortningar som finns med i studien.

iPad, är en surfplatta, en platt och bärbar liten dator som utkom 2010 av företaget Apple. Den är mångfunktionell och med den kan man spela, läsa, lyssna på musik och titta på film m.m (ipad.nu, 2012).

Applikation, är ett dataprogram som är tillämpat för ett visst praktiskt arbete, det kan vara t ex. ett spel eller ordbehandling. Applikationerna går att ladda hem från exempelvis internet (NE, 2012).

App, är en förkortning av applikation (NE, 2012).

IKT, är en förkortning som betyder informations- och kommunikationsteknik (NE, 2012).

Med vuxna menas i studien förskollärare eller andra pedagoger.

7

3. Bakgrund

Detta avsnitt kommer först att presentera de styrdokument som finns och som är relevant för studien. Därefter beskrivs de satsningar som har gjorts inom forskningsområdet där studien har genomförts och sen kommer en presentation av olika teorier för lärande. Efter det följer en genomgång av den litteratur som belyser aktivitetens betydelse för barns lärande. Därefter redogörs för den forskning som finns inom området digitala verktyg och barns lärande.

Bakgrunden avslutas med ett stycke om barns inflytande.

3.1 Styrdokument inom forskningsområdet

I Läroplanen för förskolan (1998, rev.2010) och i skollagen (2010) står det att förskolan är en verksamhet som ska lägga grunden till barnens livslånga lärande. Verksamheten ska

tillgodose en bra miljö för barnen, en miljö där barnens intresse och nyfikenhet för lärande kan ske. Barnen i förskolan ska få hävda sina åsikter och tankar och dessa ska respekteras av förskolans personal. Förskolans innehåll och arbetssätt ska även utformas tillsammans med barnen (Lpfö, 1998, rev.2010). Att kommunicera, söka ny kunskap och samarbeta är nödvändiga förmågor för barnen att utveckla, eftersom vi lever i ett samhälle med stort informationsflöde som snabbt förändras. Förskolan ska lägga grunden till att barnen utvecklar de kunskaper som behövs för att kunna anpassa sig till samhället och barnen ska få möjlighet att utveckla sin förmåga att utforska hur enkel teknik fungerar i vardagen (Lpfö, 1998, rev.2010). Att barnen får skapa med hjälp av olika uttrycksformer ska ses som en resurs för barns lärande. Detta inbegriper att barnen ska få forma och konstruera med olika material och tekniker. Multimedia och informationsteknik kan med fördel användas i dessa skapande aktiviteter. Europaparlamentet (2011) skriver att länderna inom EU ska arbeta för att digitala metoder sprids i skolorna. De digitala metoderna ska med fördel ske på ett lekfullt sätt, under ledning av lärare. Detta kräver nya digitala verktyg så som t ex. iPads. De nämner även att den digitala kompetensen hör till de åtta nyckelkompetenserna som vi alla behöver för att bli delaktiga i samhället. Den digitala kompetensen behövs i ett kunskaps- och

informationssamhälle och det är viktigt att få goda kunskaper om den teknik som finns idag (Europaparlamentet, 2006). Hatt (2012) beskriver hur viktigt det är att redan i skolåldern få ta del av digitala verktyg, för att då läggs grunden för ett digitalt innanförskap. Många barn idag får i tidig ålder ta del av den digitala världen och blir på så vis delaktiga i det digitala

samhället som vi lever i, men det gäller inte alla barn. Författaren fortsätter och menar att det mål som Sveriges regering vill uppnå är att vi i Sverige ska bli bäst i världen på att använda oss av de digitaliserade möjligheterna, därför måste varje barn få tillgång till digitala verktyg i skolan. Det är en självklarhet att alla barn ska bli en del av det digitala samhället (Hatt, 2012).

3.2 IKT - satsningar

Studien är genomförd i en kommun i mellersta Sverige. Kommunen har sedan 2008 gjort satsningar inom IKT och anser att det är en betydelsefull del i skolans verksamhet.

Bildningsförvaltningen (2008-2011) skriver i kommunens IKT-plan (se bilaga 1) att förskolan är en plats där barnen förbereder sig för framtiden. Samhället utvecklas fort inom områden som dator och kommunikationsteknik vilket leder till nya möjligheter, men det innebär också nya krav på barnens kompetens inför den kommande arbetsmarknaden. Barnen är i behov av att lära sig hur man ”lär” med digitala verktyg som ett hjälpmedel, eftersom användandet av digitala verktyg ger barnen möjlighet att bli mer aktiva i sitt lärande. IKT är inte bara ett verktyg för barnen utan också ett hjälpmedel för förskolan att uppnå de nationella

8 strävansmålen för förskolan. Bildningsförvaltningens vision är att alla barn som slutar skolan, oavsett social eller könsbetingad bakgrund ska kunna använda IKT som ett hjälpmedel i sitt lärande.

Ett av kommunens förskoleområden har en egen IKT- policy och den är upprättad av de lärare som är ansvariga inom IKT området. I förskoleområdets IKT- policy (se bilaga 2) står det att alla förskolor inom detta område ska ha tillgång till digitalkameror, datorer och iPads. Alla barnen ska få tillgång till IKT och därför ska det finnas dokumentation som synliggör att det förverkligas. Det finns också strategier över hur de digitala verktygen ska användas, så att användandet gynnar den pedagogiska verksamheten.

3.3 Teorier kring lärande

Illeris (2001) har en syn på lärande som innebär att lärande är en process som innehåller tre delar. Den första delen handlar om att allt lärande innehåller någonting som är av betydelse för individen och att individen tillägnar sig detta genom en kognitiv process, som sker inom individen. Den andra delen innebär att lärande också är en psykodynamisk process, som sker via känsla, motivation och attityd. Dessa egenskaper kan förändras genom själva lärandet eller fungera som drivkrafter. Den tredje delen av lärande består av en social och en samhällelig process. Det är en process som inte styrs av individen själv, utan av det historiska och kulturella samhälle som individen befinner sig i.

Författaren beskriver lärandet som en del i individens livsutveckling. Lärandet är i grunden lustfyllt men beroende på vilka hinder individen stöter på i livet kan det skapas problem.

Däremot menar Illeris (2006) att läroresultatet alltid är beroende av den enskilda individen och nästan alltid är präglat av samhället och det sociala samspelet. Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) har en teori om att barns lärande kan beskrivas utifrån att barn ständigt vill skapa mening i sin omvärld. Barn gör detta genom att vara delaktig i olika aktiviteter. I aktiviteterna är barnen aktiva och får både förståelse och kunskaper om den värld som finns omkring dem. När man talar om barns lärande är det viktigt att det inte handlar om vad som ska ”läras” utan det ska handla om vad barnen ska få ett kunnande om. Ett kunnande om sig själva och sin omvärld. En annan viktig del som författarna framhåller är att inte utgå ifrån givna stadier i barns lärande, utan se barnens möjligheter beroende på det enskilda barnets nivå (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999). Enligt Lillemyr (2002) skapar barn sitt lärande genom att:

 Motiveras och utmanas utfrån sin egen nivå och erfarenhet.

 Själva få utföra handlingar och vara praktiska.

 Få se samband och skapa sin egen uppfattning och mening.

 Skapa, experimentera och utforska.

 Få variation i sitt lärande som motiverar till nytt lärande.

Att se lärande ur ett helhetsperspektiv ligger i tiden och helst inom en verksamhet som

förskolan. Lillemyr beskriver barns lärande som en helhetsprocess och att lärande sker genom erfarenhet och handling. Erfarenhet kan uppstå både i en handling som sker konkret eller i en tänkande process. Motivation är en grundsten för lärande menar Lillemyr och då helst den inre motivationen. Barnens inre motivation framkommer när barnen själva intresserar sig för en aktivitet och genomför den för att de själva vill göra det, inte utifrån vad någon annan tycker.

9 Det finns två typer av lärande Gärdenfors (2010), det informella och det formella lärandet.

Det informella lärandet sker ofta i en miljö utanför skolans väggar, t ex. när barn lär sig att prata och ta de första stegen. Ett sådant lärande sker ofta utan vetskap och sker istället utifrån barnets inre motivation. Det formella lärandet kan vara när barnen ska lära sig att läsa, vilket kräver träning och detta lärande sker ofta innanför skolans väggar. En betydelsefull del i barns lärande handlar om att bygga upp det formella lärandet utifrån det informella lärandet

(naturligt lärande). I ett framgångsrikt lärande finns det två viktiga faktorer: motivation och förståelse. Därför behöver läraren undervisa utifrån dessa faktorer, menar författaren. Några aspeketer i lärarens undervisning som höjer barns motivation är:

 Ha barnens intresse som utgångspunkt.

 Använda sig av problemlösning.

 Skapa lärsituationer utifrån barnens nivå.

 Låta barnen använda många sinnen och praktiska handlingar.

 Låta lärandet vara lustfyllt och lekfullt.

 Låta barnen få visa vad de kan.

 Berömma barnen försiktigt.

Några aspeketer som skapar förståelse hos barnet:

 Välja teman i undervisningen som lätt kan övergå till andra kunskapsområden och som på sikt kan leda till att barnet kan se ett samband.

 Förklara för barnet så att barnet förstår t ex. hur en aktivitet fungerar.

 Se till att aktiviteten ger barnen både förståelse och utmaning.

 Samtala och diskutera med barnen.

 Finna mönster i barnens egna erfarenheter.

 Använda traditionella och moderna hjälpmedel för att finna samband.

Gärdenfors fortsätter och menar att det är när barnen ser meningsfulla sammanhang i sin omvärld som det bästa lärandet uppstår. ”Mitt budskap är enkelt: I ett fungerande

utbildningssystem är eleverna motiverade och deras lärande leder till förståelse” (Gärdenfors, 2001, s.22.) Sträng och Persson (2003) har sin syn på barns lärande och utgår från Vygotskij teorier. De små barnen går med andra människor, små som stora, tillsammans på upptäcksfärd i omvärlden. Det finns olika vägar och riktningar under färden, som byter skepnad efter barnens erfarenheter och val. Med tiden lär sig barnen mera om sin egen omvärld och vågar ge sig ut på nya upptäcksfärder som är av känslomässig betydelse för barnet.

3.4 Aktivitetens betydelse för lärande

Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) anser att barn utför aktiviteter och lär samtidigt. Aktivitet är en arena för barns lärande, aktiviteten innehåller både en process och en produkt som författarna kallar för akt och objekt, de båda begreppen hör i hop. De menar att lärandet är uppbyggt på samma sätt och att det därför inte går att sära på aktivitet och lärande. De binds samman i den förskolepedagogik som de förespråkar. Det som

kännetecknar både aktivitet och lärande är att barnen lever här och nu, samtidigt som de kan överskrida och föreställa sig olika saker. Barnen lär sig inte av aktiviteten utan den är ett verktyg för att ett visst lärande ska kunna ske.

10 I aktiviteten och i lärandet finns det alltid ett objekt som barnen är uppmärksamma mot. Akten finns däremot i många olika utföranden, man kan säga att det är en reflektion över objektet där barnen tillsammans med andra kommunicerar och tänker tillsammans över objektet och vad det är man gör. Forskning påvisar att det är en viktig del i barnens utveckling att få samtala och tänka i hop med andra människor över vad det är man gör, det ger barnen mycket kunskaper (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003). Strandberg (2006) har tolkat Vygotskij så att det som finns i huvudet inte skulle finnas där om det inte var för aktiviteter.

Det barnen gör på skolan är grunden till lärandet. Aktiviteter skapar en grund för barnets lärande. Det finns tre specifika aktiviteter som lägger en grund för lärandet. De sociala aktiviteterna där barnen lär sig ihop med andra i sin omgivning. Det barnet lär sig med andra kan barnen sedan utföra på egen hand. De medierande aktiviteterna där barnen använder sig av olika slags material och verktyg som hjälper barnen på vägen till sitt lärande. Situerande aktiviteter, som äger rum i miljöer där det är uppenbart vad det är som barnen ska lära sig.

När barnen omskapar sin aktivitet och vågar överskrida redan befintliga gränser blir det en kreativ aktivitet menar Strandberg, och i den aktiviteten är utvecklingen som störst. I samspel får barnen lära sig vad de behöver veta för att fungera i samhället. I aktiviteten samspelar barnen med andra. De undersöker och tar reda på vad de finns att veta som är av betydelse.

Barn är inte rädda för att gå in i en aktivitet utan att veta vad de ger sig in i, när barn

samspelar ihop med andra under en aktivitet gör de sådant som de inte än klarar av på egen hand. Barnens samspel med andra gör att man kan bli lärlingar åt varandra. En aktivitet ihop med andra är grunden till lärande och utveckling (Strandberg, 2006).

3.5 Digitala verktyg och barns lärande

Varje dag kommunicerar och samspelar människan och tar del av multimedia genom digitala verktyg. Vi använder dem till att söka information, spela spel m.m.(Berggren-Bergius,

Granath & Sandell, 2010). Multimedia är sammansatt av flera medier som t ex. ljud, ljus, bild och video. Inom multimedia och digitala medier benämns begreppet interaktivitet, vilket betyder samspel och kommunikation. I multimedia är interaktiviteten betydelsefull eftersom den ger möjlighet till att använda flera sinnen samtidigt genom bild, ljus och ljud m.m. och på så vis kan man även fördjupa och bearbeta informationen. Berggren-Bergius, Granath och Sandell (2010) menar att när användaren aktiverar flera sinnen samtidigt får man en bred upplevelse som också leder till att användaren minns mer av det man upplevt. En hög interaktivitet i multimedia är postivt och finns i ”spel” där användaren erbjuds variation och möjlighet att utforska och förändra.

Författarna betonar att det finns två grupper av människor när det handlar om datorvana och digital kompetens. Grupperna kallar de för ”invandrare” och ”infödda”. Invandrarna ser datorn som ett verktyg som ska användas till arbete. De infödda ser datorn som underhållning och använder den till att t ex. kommunicera med vänner. Genom dessa olika synsätt

framträder därför ett missförstånd, som blir synligt framförallt i en verksamhet som skolan.

Där barnens (infödda) synsätt inte stämmer överens med lärarnas (invandrare) synsätt.

Alexandersson, Linderoth och Lindö (2001) menar att barnen får ett lärande genom att spela ett pedagogiskt dataspel och att det lärandet är formellt. Lärandet blir formellt eftersom det finns ett mål med dataspelet och det spelar ingen roll om målet är nedskrivet eller om barnet når målet, det sker ett lärande ändå. Därför blir det viktigt att fundera på vad lärandet handlar om och inte fokusera på om lärandet händer med hjälp av IKT. Rönnberg (2006) menar att forskning påvisar två olika syner kring barns lärande och datorer. Att datorn har en negativ

11 och en positiv inverkan på barnens lärande. Den negativa påverkan kan beskrivas med regler som t. ex:

 Barnen ska inte spela dator hur de vill, när de vill och inte hur mycket de vill.

 Ingen dator före frukost.

 Olydnad innebär = datorförbud.

 Max två barn vid datorn.

 Det ska finnas spelfria dagar.

Rönnberg menar att det lärande som barnen får utifrån dessa regler är att datorn inte är någon bra sysselsättning, att digitala verktyg och barn inte hör ihop, att lärande inte ska utföras i grupp och att fritiden är mer rolig, utmanade och en mer tillåtande miljö. Användningen av datorn blir även en möjlighet för barnen att framkalla de vuxnas irritation och

uppmärksamhet. Den positiva inverkan som datorn har för barns lärande är:

 Ökat engagemang.

 Mer fokus på uppgiftens mål.

 Ökande samarbete.

 Bättre kommunikation med ökande antal kommentarer och förslag från barnen.

 Det går lättare för barnen att korrigera fel.

 Lättare för barnen att ta emot kritik.

Rönnberg fortsätter och menar att barnens användande av medier ger barnen två kompetenser:

de lär sig både om livet och om det som lärs i skolan. Medier ger möjlighet till både ett informellt och formellt lärande och gränsen mellan dessa läranden minskar. Författaren ger också barnens syn kring datorn och lärdomar. Barn mellan 9-10 år har svårt att förstå hur lärande skulle ha något att göra med att använda datorn. Barnen anser att lärande är förknippat med ”skolbänken”. En studie där barn mellan 7-9 år gamla deltog visar att barnen själva känner att de har ”lärt” sig någonting men de har svårt att beskriva vad det är. Det är inte heller alltid så lätt för forskaren att avläsa vad det är för lärande som barnen vill beskriva.

Barn lever idag i en vardag fylld med digitala medier, allt från mobiltelefoner till datorer menar Skarre Aasebo och Melhuus (2007), vilket medför att de digitala medierna utgör en stor del av barnens ”erfarenhetsvärld”. Genom att barnen får använda digitala medier i undervisningen utgår man automatiskt ifrån barnens erfarenhetsvärld, där barnen sedan får nya erfarenheter som är av betydelse för barnet.

Om de digitala medierna ska bli värdefulla för en verksamhet som förskolan, så är förskolan tvungen att göra ett val. Det finns tre olika arbetssätt att välja på, enligt Skarre Aasebo och Melhuus. Det första sättet går ut på att verksamheten ignorerar att mediavärlden

överhuvudtaget finns, det andra sättet handlar om att acceptera att mediavärlden finns och finna sig i det. Det tredje sättet berör barnens mediaerfarenheter och att dessa ska bli en del av vardagserfarenheterna. Det är när man kan diskutera och betrakta detta, som IKT blir

värdefullt för pedagogiken i verksamheten. Det är också då som skolkulturen och

vardagskulturen bidrar till en undervisning där målet är att utbilda demokratiska medborgare.

Appelberg och Eriksson (1999) anser att datorn hör hemma i förskolan. Den ska vara en tillgång för verksamheten och ett hjälpmedel för barnen. Då blir datorn ett lika självklart verktyg som papper och penna. Författarna finner i deras arbete att datorn är ett verktyg som ger möjlighet att kunna se enskilda barns utvecklingsnivå inom olika områden. De framhåller

12 också leken ur ett pedagogiskt perspektiv och menar att vissa särskilda drag i leken bildar en god grund till varför barn ska få ”leka” med datorn. Trageton (2005) håller med och menar att IKT ska användas i undervisningen. IKT ska ha sin utgångspunkt i lek, utforskande och nyfikenhet. Om inte IKT relateras till dessa områden, så tillämpas inte heller strävansmålen i Lpfö, 1998, rev.2010.

Ellneby (2007) utgår ifrån Seymours teorier kring datorer och lärande. Seymour menar att det är barnens lärprocess som ska vara i fokus och inte datorn. Att fråga hur barnet lär sig, vad barnet lär sig och den vuxnas roll är betydelsefulla faktorer i barns inlärning. För att få barnet delaktig i lärprocessen behöver barnet vilja lära sig och barnet behöver delta både medvetet och av eget intresse. Datorn är ett verktyg som kan ge barnen kunskaper men då måste

programmet vara framtaget för detta ändamål. Ljung-Djärf (2002) beskriver vad pedagogerna säger i förskolan inte blir synligt i praktiken. Pedagoger generellt pratar om att det är

betydelsefullt att barnen redan i förskolan får använda sig av datorn, men att det inte får ersätta någon annan ”viktigare” aktivitet i förskolan. Barnens datoranvändande blir på så vis både värdefullt och riskfyllt. En risk finns enligt pedagogerna att de traditionella ramarna för förskolan inte upprätthålls. Författaren framhåller också att oavsett hur man använder IKT på förskolan så är det inte längre frågan om barnen lär sig något utan vad barnen lär sig. Couse och Chen (2010) har studerat hur 46 barn i åldrarna 3-6 år med hjälp av en pekdator har lärt sig att rita. Resultatet påvisade att barnens engagemang och användande var olika beroende på barnens ålder. Barnen var mycket intresserade av det nya verktyget och lärde sig fort den nya tekniken om hur man drar med pennan på pekdatorn. Det framkom också att vilken roll lärarna valde att inta under aktiviteten med pekdatorn var av betydelse för barnens lärande. Ett stort antal av de barn som deltog i studien lärde sig att rita över förväntan.

I förskolan ser man överlag på datorn som en sak att leka med under den fria leken och det finns tre olika miljöer kring datoranvändandet. Den skyddande, den stödjande och den vägledande miljön. Beroende på vilken av dessa miljöer som datorn befinner sig i, erbjuder den olika möjligheter för barnet. Viktiga faktorer kan vara, t ex. hur mycket tid eller tillgång barnet har till att använda datorn. Det meningsskapande som barnet får vid användandet av datorn är beroende av hur den används och vilken syn pedagogerna har. Även vad de

gemensamma erfarenheterna och kunskaperna innehåller och omfattar, som erbjuds och utförs praktiskt är betydelsefullt för barnens meningsskapande vid datorn (Ljung-Djärv, 2004) har betydelse. Klerfelt (2007) menar att ett nytt verktyg som datorn också innefattar en förändrad kommunikation. Denna förändring innebär först och främst att bekämpa fördomen om att vi vuxna inte behöver närvara under barns datoranvändande. Vid användandet av datorn är barnet i behov ett samspel som både är engagerat och inkännande. En pedagog måste också utveckla olika former av samspel med barnet under aktiviteten vid datorn, för det är då man får tillgång till de resurser som datorn kan ge. Om förskolan ska kunna utnyttja datorn tillsammans med andra resurser så måste både resurserna och förskolan hela tiden genomgå en förändring och ha ett samband till varandra. Ljungberg (2012) framhåller att iPaden är rolig och lätt att använda för små barn. Den ger möjlighet till att skapa ett lustfyllt lärande och den är av betydelse för barns kreativitet.

Forskning påvisar också en mer kritisk bild av datorer och barns lärande. Ellneby (2005) beskriver doktor Jane Healys tankar kring små barn och datorer. För det första finns det ingen som helst forskning, menar Healy, som tyder på att barn i förskolan ska använda sig av datorn och hon menar att den inte är till mycket hjälp för barn under 7 år. Ellneby framhåller även att professor och hjärnforskaren Martin Ingvar vid Karolinska Institutet som också menar att det

13 inte finns någon kunskap om när barn ska börja använda datorer. Om det blir för mycket aktivitet vid datorn kan andra aktiviteter hamna i skymundan, menar han. Professor och psykolog Howard Gardner menar att datorn inte utvecklar barns kreativitet. Barn utvecklar däremot sin kreativitet när vi vuxna använder vår fantasi i aktiviteter med barnen (Ellneby, 2005). Författaren hänvisar även till Lars Hesslind som beskriver att ”För de små barnen fungerar datorn i stort sätt som knapptryckningsleksak som inte kräver komplicerad

tankeverksamhet” (Ellneby, 2005, s. 98). Lundholm Ehn och Olsson (2011) håller inte med om detta då de beskriver hur barn i förskolan använder sig av en iPad. ”De pekar på

applikationerna, de undersöker verktyget, lyssnar aktivt och tar till sig funktioner på ett sätt som en vuxen inte gör då den vuxna fokuserar mer på vad som kan gå fel” (Lundholm Ehn &

Olsson, 2011, s. 31).

3.6 Barns inflytande

Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) menar att barns tankar och uppfattningar inte alls är som hos oss vuxna. Små barns tankar är konkreta medan de vuxnas är abstrakta och om vi vuxna vill synliggöra barns tankevärld måste vi samtala med barnen. Johansson (2003)

beskriver att ”Med barns perspektiv avses »det som visar sig för barnet», barnets erfarenheter, intentioner och uttryck för mening” (Johansson, 2003, s.1). Ett barnperspektiv handlar om två saker menar Halldén (2003). Det handlar om att uppmärksamma barns röster och om att analysera på vilka sätt barnen spelar ut och uttrycker sina erfarenheter. Därför innebär barnperspektivet inte bara att se barns perspektiv kring olika fenomen i omvärlden (Halldén, 2003). Pramling Samuelsson och Sheridan (2003) beskriver hur vi vuxna kan börja närma oss barns perspektiv. Barnen är i behov av en egen kultur, där barnen får erfarenhet och förstår världen på sitt egna sätt. Vuxna behöver förhålla sig till barnen så att barnens deltagande i verkligheten bildar ett inflytande och att barns perspektiv spontant framhålls i olika aktiviteter i praktiken.

4. Syfte och frågeställning

Syftet med studien är att undersöka om en iPad kan bidra till barns lärande.

Följande fråga kommer att bygga upp studien:

 Kan en iPad bidra till förskolebarns lärande?

5. Metod

Denna del av studien kommer att redogöra för vilket urval och vilken metod som har används för att samla in det material som studien bygger på. Därefter följer en presentation av hur studien genomförts och slutligen en beskrivning av analysmetoden.

14 5.1 Urval

Eftersom studien handlar om iPad, som är ett relativt nytt digitalt verktyg i dagens förskola så är studien genomförd i en kommun som har utfört satsningar inom IKT och på en förskola som har både tillgång och erfarenhet av iPads i sin verksamhet. Personalen på förskolan arbetar kontinuerligt med iPaden som ett pedagogiskt verktyg och förskolan har två iPads att tillgå. Vid studiens början lämnades 16 stycken fullmakter ut till barnens vårdnadshavare och i studien deltog 10 av dessa barn. Att det blev just dessa barn beror på att vissa barn inte fick delta i studien, eller att fullmakter aldrig lämnades tillbaka. Metoden som användes i studien är tidskrävande, vilket medförde att så fort en fullmakt inkom så började insamlingen av materialet. Att åldern på de deltagande barnen just var mellan 2-4 år beror på att jag under hela min lärarutbildning har inriktat mig på de små barnen i förskolan och därför även har gjort det i denna studie.

För att lättare kunna bearbeta det insamlade materialet begränsades barnens aktiviteter med iPaden. Bjørndal (2005) beskriver att det underlättar bearbetningen av det insamlade materialet om man har en hög grad av struktur i det man undersöker. Tre särskilda appar (applikationer) valdes ut och dessa appar var inte nya för barnen som deltog i studien, eftersom iPaden som användes i studien tillhörde förskolan. Apparna fanns redan inlagda i iPaden och var valda av förskolans personal utifrån ett pedagogiskt syfte. Barnen fick också själva välja en valfri app. För en tydlig beskrivning av de appar som valdes ut och användes i studien, (se resultatet).

5.2 Datainsamlingsmetod

För studien valdes videoobservationer som metod. Bjørndal (2005) skriver att

videoobservation är en metod som är mycket lämplig att använda sig av om man som forskare vill undersöka samspel och kommunikationsprocesser. Att bli videofilmad kan ibland

upplevas som obekvämt. Det är inte en naturlig situtation utan den kan kännas konstlad och utpekande och därför bör det finnas goda orsaker till varför forskaren väljer att använda denna metod. Orsakerna till att jag valde videoobservationer istället för papper och penna är att det skulle ge ett mer trovärdigt resultat. Att använda sig av videokameran i observationer gör att händelseförloppet registreras och bevaras, vilket ger möjlighet att se sådant som annars skulle ha förlorats menar Bjørndal. Videoinspelningar är ett detaljrikt material som går att utforska gång på gång och forskaren kan då få syn på något nytt som denne finner intressant för sin studie. En videoinspelning fångar inte bara det verbala språket utan även kroppsspråket (Bjørndal, 2005).

5.3 Procedur

Innan studien påbörjades besöktes den förskola där studien genomfördes. Efter att ha fått förskolans godkännande blev personalen informerade om studien, vad den skulle handla om och hur den skulle genomföras. Videoobservationerna planerades in tillsammans med förskolans personal och utifrån de dagliga rutinerna som fanns på förskolan. Under studiens gång besöktes förskolan vid sex olika tillfällen och varje tillfälle varade mellan 2-4 timmar.

Vid ett av tillfällena på förskolan hade jag ett samtal med förskolans utvecklingsledare för att berätta om examensarbetet och utvecklingsledaren fann arbete som intressant. Jag passade på att fråga om de använde sig av några särskilda dokument kring IKT på förskolan och i

kommunen. Utvecklingsledaren gav mig då både kommunens IKT-plan och förskolans IKT- policy och dessa dokument användes i mitt arbete. De scannades in som bilagor så att kommunens och förskolans namn kunde tas bort från dokumenten. En fullmakt upprättades

15 (se bilaga 3) i samråd med personalen på förskolan. Fullmakten innehöll viktiga delar som tystnadsplikt, information om vilka som skulle få ta del av videoobservationerna och hur tillgången till materialet skulle begränsas.

Dessa delar gör videoobservationerna mer etiskt försvarbara och det är därför viktigt att en fullmakt belyser alla dessa delar (Bjørndal, 2005). Av praktiska skäl tog personalen ansvar över fullmakterna när de kom tillbaka till förskolan. Efter att ha delat ut fullmakterna till vårdnadshavarna kom det fram frågor och funderingar kring studien som vi vuxna besvarade.

Att visa respekt för föräldrar och andra runt omkring är av lika stor betydelse som för de personer som ska delta i studien menar Bjørndal. Under videoobservationerna användes en iPhone, förskolans digitalkamera och deras iPad. I väntan på att få tillbaka fullmakterna ägnades tiden åt att undersöka hur dessa digitala verktyg ska används. Det fanns också tid för att planera videoobservationerna. Bjørndal (2005) menar att det inte är bra att under

filmningen lära sig hur videokameran fungerar. Det är något som man ska lära sig i förväg.

Forskaren kan förbereda sig inför den roll som man ska ha i själva observationen. Före observationen ska forskaren bestämma sig för:

 Om man själv eller någon annan ska registrera observationen.

 Hur man ska förhålla sig till de som observeras. Ska man vara ett stöd eller låta barnet utforska på egen hand, finnas i bakgrunden eller ta plats?

 Om man ska ha en ledande roll eller en roll vid sidan av.

 Hur mycket fokus själva observationen ska ha.

Om utvärderingen av en observation ska ge något i utbyte är det viktigt att man i förväg vet vad som ska finnas i fokus, det är bra att veta vad det är man vill veta mera om (Bjørndal, 2005). Under provinspelningen upptäcktes att iPaden hade ett stort urval av appar och därför valdes tre appar ut i förhoppning om att ge ett tydligare svar på frågeställningen. Apparnas innehåll skulle ge barnen möjlighet till utveckling och lärande inom särskilda områden och de valdes ut i samråd med personalen på förskolan. Barnen fick också ha ett inflytande i studien genom att de fick välja en app utifrån eget intresse.

Under videoobservationerna skulle den vuxnas uppgift vara att både filma och vara ett stöd för barnet och rollen skulle vara både ledande och medforskande. Allt eftersom fullmakterna kom tillbaka började insamlandet av materialet. Innan videofilmningen bekantade sig den vuxna med barnen och berättade om sig själv och varför de skulle använda iPaden. Barnen blev tillfrågade om de ville spela på iPaden och på så sätt fick barnen själva bestämma över sitt deltagande. Före filmningen visades digitalkameran för barnen. De fick känna, hålla i den och även filma den vuxna om de ville. Det räckte för att göra barnen intresserade och de började ställa frågor, vilket underlättade arbetet med att beskriva vad som skulle ske och varför. Bjørndal (2005) menar att det viktigt att beskriva för de som ska observeras vad det är man ska göra, inte smyga med det man gör eftersom det kan bli en obehaglig känsla för de som ska observeras och observationen kan bli konstlad. Åtta stycken videoobservationer genomfördes totalt. Två av dessa gjordes tillsammans med två barn samtidigt och sex av dessa utfördes tillsammans med ett barn ensamt. Videoobservationerna med ett barn var ca.8

minuter långa, med två barn ca.19 minuter långa och tidsåtgången varierade även på grund av vilken valfri app som barnen valde. Under videoobservationen användes digitalkamerans halvbildsfokus eftersom aktiviteterna med iPaden skedde i små rum, på ett mycket nära avstånd och skulle innehålla både mimik och kroppsspråk. Ska man filma i mindre utrymmen och vill fånga både mimik och kroppsspråk i bild använder man sig av halvbilds fokus på

16 kameran beskriver Bjørndal. Den vuxnas roll förändrades ständigt under

videoobservationerna utifrån barnens behov, ibland behövde barnen en ledare eller så var barnen själva ledare men mycket utforskades tillsammans. Att känna av hur barnen upplevde filmningen fanns med som en uppgift för den ”vuxna” under videoobservationerna och om ett barn skulle ha velat avbryta filmningen skulle detta ha skett omedelbart. Efter

videoobservationerna laddades filmerna upp på en dator och raderades från förskolans digitalkamera.

5.4 Analysmetod

Metoden som användes under analysarbetet var ett trespaltdokument. Denna metod valdes på grund av att den gav möjlighet att redan från början kategorisera videoobservationerna utifrån syftet med studien och på det sättet underlätta analysarbetet av dem. Analysarbetet innebar att titta om och om igen på videoobservationerna och kritiskt granska dem och under den

processen framkom det hela tiden nya saker som fångade mitt intresse och som var relevant för syftet och frågeställningen. Utifrån den första analysen valdes kortare delar av

videoobservationerna ut och skrevs ner för hand i form av ett trespaltsdokument med

kategorierna vem, säger och gör. I den första spalten står det vem det är som säger eller gör något som t ex. barnet. I den andra spalten står det vad barnet säger och i den tredje spalten står det vad barnet gör. När detta sedan skrevs ner på datorn kunde materialet omarbetas och förändras igen så att resultatet blev så tydligt som möjligt. Whener-Godée (2000) skriver att trespaltdokument är en metod som ursprungligen kommer ifrån Reggio Emilia pedagogikens filosofi. Metoden är lämpad när man vill sortera och kategorisera sitt material. Fördelen med ett trespaltsdokument istället för att skriva en löpande text är att forskaren redan från start kan urskilja mönster och forskaren är fri att själv dela in dokumenetet efter vad som ska

synliggöras (Whener-Godée, 2000).

6. Resultat

Redivisningen av resultatet är uppbyggt med utgångspunkt i studiens frågeställning: Hur kan en iPad bidra till förskolebarns lärande? Resultatet är indelat i fyra exempel utifrån de valda apparna och alla beskrivs med en text. Varje exempel är skrivet som ett trespaltsdokument utifrån videoobservationer och de avslutas med en sammanfattning. I exempel 3 och 4 är det samma barn som avses och i exempel 4 var appen valfri medan apparna i exempel 1-3 var valda av pedagog.

6.1 Exempel 1. Build it up

Appen går till så att barnet får välja bland olika bilder som visas på iPadens skärm, som t ex.

en tårta. När barnet har valt bild visas nu bilden i delar och olika storlekar och nu ska barnet bygga ihop bilden igen så att det blir en helhet. Den största delen av bilden ska placeras först och den minsta sist, om det blir fel så ger iPaden ifrån sig ett ljud som betyder att det barnet gjorde var fel och att man måste försöka igen. När barnet har fått alla delarna på plats är appen färdig och på skärmen visas en stor gul smileygubbe som ger beröm med ett ljud.

Tillverkaren menar att appen utvecklar det logiska tänkandet, finmotoriken och matematiska begrepp hos barnen (itunes.apple.com. build it up, 2012).

17 Nu kommer ett exempel på ett barn som har gjort denna app och exemplet är skrivet som ett trespaltsdokument som nämndes tidigare i studiens metoddel.

Ett byggprojekt (Barnet var 3 år)

Vem Säger Gör Barnet Vart ska den ligga då?

Vuxen Ja, vad ska det bli?

Barnet Drar med fingret och flyttar en del av tårtan.

iPaden Klick! Talar om att det är rätt.

Barnet Ett paket.

Vuxen Ja.

Barnet Drar med fingret och flyttar en till del av tårtan.

iPaden Klick! Talar om att det är rätt.

Barnet Ett till paket.

Vuxen Ja.

Barnet Drar med fingret och flyttar ytterligare en del av tårtan.

iPaden Klick! Talar om att det är rätt.

Barnet Tittar på den sista delen som är ett par ljus.

Barnet En tårta.

Vuxen Ja, en tårta blev det ju.

Barnet Drar med fingret och flyttar ljusen till resten av tårtan.

iPaden Waoooh! Visar en ”smileygubbe”, tårtan är klar.

Min tolkning av trespaltsdokumentet

Barnet vill ha hjälp och den vuxna ställer en ledande fråga. Det erbjuds att utforska på egen hand och använda sin fantasi och det gör barnet. Den vuxna ställer en ledande fråga. Delarna som barnet ska bygga ihop ska bli en tårta men det ser inte barnet. Enligt barnet är delarna paket och den vuxna håller med istället för att tala om vad det ska bli. När barnet kommer till den sista delen i sin byggnation tittar det på delen som är ett par ljus och barnet säger själv att det är en tårta. Under aktiviteten ger iPaden vägledning och talar om när det är rätt och när bygget är klart.

6.2 Exempel 2. Match it up 3

Appen börjar med att iPaden visar en bild i mitten på skärmen. Runt om den bilden visas 7 olika bilder och en av dessa bilder hör ihop med den bilden som finns i mitten. T ex. om bilden i mitten föreställer en ost så hör den ihop med den bild som föreställer en mus. Appen är färdig när barnet har hittat alla de 7 bilderna som hör ihop och då visas en stor gul

smileygubbe som ger beröm med ett ljud. Tillverkaren skriver att när barnen använder appen så utvecklar barnen sitt logiska tänkande och de kan även med den vuxnas hjälp öka

ordförrådet genom att den vuxna talar om för barnet vilka saker och färger som visas på skärmen (itunes.apple.com. match it up, 2012).

Vad äter djuren (Barnet var 3 år)

Vem Säger Gör

18

iPaden Visar en bild av ett fat med mjölk i

mitten av iPaden.

Vuxen Vem är det som dricker mjölk då?

Barnet Drar kossan till mjölken.

iPaden Grr, Grr Talar om att det är fel.

Barnet Nej, nej.

Vuxen Nej, äter. Det kommer mjölk från kon men vad äter kossan för något, Peter?

Barnet Jag vet inte.

Vuxen Vem tror du dricker mjölk då?

Barnet Mjölk.

Vuxen Vem brukar? Låter som när en katt ”lapar” mjölk.

Barnet Är tyst.

Vuxen Jag tror att det är katten som tycker om mjölk.

Barnet Ja, katten.

Vuxen Ser du någon katt?

Barnet Ja, där.

Vuxen Prova.

Barnet Drar katten till mjölken.

Vuxen Vem är det som tycker om morötter?

Barnet Haren. Drar musen till morötterna.

Vuxen Det var nog en mus. Ser du haren med långa öron?

Barnet Ja. Drar haren till morötterna.

Vuxen Ja, där ja. Vem är det som tycker om ost?

Barnet Drar musen till osten.

Vuxen Ja, det är ju musen. Vem är det…..

Barnet Drar hunden till benet.

Vuxen Ja, va duktig du är. Bananerna då?

Barnet Drar apan till bananerna.

Vuxen Apan.

Barnet Drar hästen till halmet.

Vuxen Och hästen. Vem tycker om gräs?

Barnet Drar kossan till gräset.

Vuxen Ja, muuuu.

iPaden Waoooh! Visar en ”smileygubbe”, spelet är

klart!

Den vuxna ställer en fråga till barnet eftersom det är osäker på det ska göra. Barnet tror i början att kon dricker mjölk men iPaden ger ifrån sig ett ljud som talar om att det är fel.

Barnet blir då medveten om att det är fel och den vuxna ger det vägledning genom att ställa ledande och öppna frågor men barnet vet inte riktigt ändå. Så då berättar den vuxna vad den tror att det är för djur och då kommer barnet på att det är katten. Under hela aktiviteten vill och behöver barnet ha en kommunikation med den vuxna. Barnet och den vuxna samspelar

19 och utforskar tillsammans genom att barnet drar de olika djuren till deras mat på iPaden och den vuxna ställer ledande frågor och ger beröm.

6.3 Exempel 3. NalleMix 1

Appen går till så att barnet får sortera och kategorisera olika föremål som t ex. frukter och grönsaker, barnen får jämföra olikheter och likheter. Dessa frukter och grönsaker visas längst ner på iPadens skärm och ska sedan läggas i två separata lådor. På var och en av lådorna finns en bild på den sak som ska läggas där. Barnet drar sakerna med fingret till varje låda och om det är fel säger iPaden det. När alla sakerna är lagts ner i lådorna är appen klar och en

nallebjörn visar sig på skärmen och ger beröm genom hålla i en guldstjärna. Enligt appens tillverkare så utvecklar barnet sitt språk, korttidsminne samt förmågan att se detaljer när barnet använder sig av appen (itunes.apple.com. nallemix -1, 2012).

Jag vill inte! (Barnet var 4 år)

Vem Säger Gör

Vuxen Ja, nu kommer frukterna och det.

Barnet Neeej! Stänger av spelet och börjar att välja

andra spel.

Vuxen Nej, men då kan vi inte spela mera. Kom du ihåg vad jag sa i början, tre spel skulle jag välja och sen skulle du få spela vilket du vill.

Barnet Mmm.

Vuxen Vänta ska du se. Byter spel på iPaden.

Barnet Nej, ta inte den. Nej, jag vill inte ha den där.

Vuxen Tycker du att det är svårt?

Barnet Ja, jag vet inte.

Vuxen Ska jag visa?

Barnet Nej, jag vill inte göra det där.

Vuxen Är det en banan?

Barnet Sluta, vill göra något annat.

Vuxen Byter spel på iPaden.

Barnet visar tydliga tecken på att det verkligen inte var intresserad av att genomföra denna app som den vuxna har valt, det säger nej, att det inte vill, det stänger av appen och väljer nya appar. Den vuxna har svårighet med att förhålla sig till det och att bryta sin planering. Den vuxna påminner barnet om vad de hade kommit överens om från början och försöker få en förklaring till varför det inte vill istället för att acceptera och verkligen lyssna på vad barnet säger.

6.4 Exempel 4. Valfri Toca Store.

Är en app där barnen får leka affär både ensamma eller tillsammans med andra. Barnen får välja mellan 28 olika varor i affären och de kan sätta sina egna priser. Man trycker in priset på kassaapparaten och betalar med mynt ur en plånbok. Stoppar ner varorna i kassen och när

20 kvittot kommer är leken slut och kan startas om igen. Toca Store hjälper barnen att använda sin fantasi och inspirerar till rollek. Appen stimulerar barnens naturliga upplevelser och den utvecklar sociala och matematiska förmågor hos barnen (tocaboca.com. toca-store, 2012).

Affären (barnet var 4 år och det är samma barn som i exempel 3).

Vem Säger Gör

iPaden Visar en bild av appen Toca Store.

Barnet Titta, då får man handla någonting.

Vuxen Får man handla?

Barnet Ja.

Vuxen Vad ska du handla då?

Barnet Trycker på iPaden och den visar bilder

av vad man kan handla.

Barnet Jag ska handla stora saker. Trycker på bilden av en klubba.

Vuxen Klubba, klubbor.

Barnet Oj då. Barnet trycker fram bilden igen av vad

som kan handlas.

Barnet Sån vill jag ha. Trycker på en bild av en boll.

Vuxen Bollar.

Barnet Ändrar bild igen och trycker på

dinousarierna.

Barnet Dinousarier!

Vuxen Dinousarier hade de också.

Barnet Tar fram bilden igen och trycker på

roboten.

Barnet Det här vill jag ha.

Vuxen Vad var det då?

Barnet Är tyst.

Vuxen Var det robotar?

Barnet Ja. Man får vänta tills pengarna kommer.

Vuxen Kommer det pengar också.

Barnet Ja, om man ska handla. Lägger en klubba på betaldisken, trycker på siffrorna på kassaapparaten och fram kommer en plånbok med mynt.

Barnet Så. Drar ett mynt till kassaapparaten och

trycker sedan på en knapp med en

bild av en påse.

iPaden Byter bild och fram kommer en

shoppingpåse.

Barnet Drar ner klubban till shoppingpåsen.

Barnet Jag ska köpa. Drar ner en boll till betaldisken.

Barnet Väntar och ser fundersam ut.

Vuxen Tror du får trycka på siffrorna.

21

Barnet Barnet trycker på siffrorna och

plånboken med mynt kommer fram.

Barnet Drar två mynt till kassaapparaten.

Vuxen Kostar det två kronor?

Barnet Japp.

iPaden Byter bild och fram kommer

shoppingpåsen.

Barnet Drar ner bollen till shoppingpåsen.

Vuxen Då får man stoppa ner i väskan när man betalat.

Barnet Ja.

Barnet berättar att i denna app får man handla och att det ska handla stora saker. Barnet vet hur man ska göra och visar för den vuxna att det ska handla klubbor, en boll, dinousarier och robotar vill barnet också ha. Barnet vet att man måste ha pengar för att handla, det lägger upp varorna på betaldisken, trycker på kassaapparaten, betalar varorna med så många mynt som iPaden visar och sist lägger barnet varorna i påsen. Under aktiviteten har barnet en ledande roll och en öppen kommunikation med den vuxna då barnet berättar vad det gör.

7. Diskussion

Denna del av studien består först av en sammanfattning av resultatet och därefter diskuteras dess tillförlitlighet. Sedan presenteras en teoretisk tolkning som är uppbyggt utifrån resultatet.

Efter det kommer en slutsats och sist presenteras förslag på vidare forskning.

7.1 Sammanfattning av resultatet

Resultatet visar att när förskolebarnen använde iPaden var de i behov av den vuxnas

vägledning på olika sätt, den vuxna behövde ändra sitt förhållningssätt utifrån barnens behov.

Ett av barnen får en ledande fråga och respons av den vuxna, vilket leder till att barnet själv utforskar och använder sin fantasi när det genomför appen. Ett annat barn var mer osäkert och i behov av ett samspel och en kommunikation, med den vuxna som vägledare hela tiden ända tills appen var klar. Ytterligare ett barn fann inget intresse i att genomföra den app som den vuxna valt ut och började själv att välja andra spel. Den vuxna hade svårt att förhålla sig till detta. När samma barn sedan genomför en app som har valts utifrån sitt eget intresse

förändras kommunikationen och samspelet mellan den vuxna och barnet. Det blev en öppen kommunikation och barnet bjöd in den vuxna i aktiviteten samtidigt som barnet hade en ledande roll i samspelet. Barnet har en vetskap om appen eftersom det vet vad som ska göras, hur det ska göras och barnet berättar för den vuxna vad den gör. Det som kommer att

diskuteras utifrån mitt resultat är:

 Vuxnas förhållningssätt

 Barns inflytande

 Kommunikation och samspel

 Formellt och informellt lärande

22 7.2 Tillförlitlighet

Studien genomfördes i en kommun och på en förskola där man både satsat och arbetade med IKT i verksamheten. Detta innebär att om studien skulle genomföras på en förskola med andra förutsättningar så påverkar det resultatet. Urvalet av appar påverkar också resultatet, skulle andra appar väljas ut blir säkerligen resultatet något annorlunda. Eftersom att studien bara genomfördes på en förskola så kan inte heller resultatet generaliseras men det var inte heller det som var syftet med studien. Resultatet visar en bild av hur en iPad kan bidra till

förskolebarns lärande utifrån studiens urval.

I studiens teoretiska grund tas forskning upp omkring det utvalda området. En del av

forskningen är om datorer och inte iPads men samtidigt så beskrivs det i studien att en iPad är en platt bärbar liten dator (ipad.nu, 2012). Forskningen kunde på ett bra sätt knytas ihop med resultatet av videoobservationerna vilket ökar studiens trovärdighet.

Tre av de första videoobservationerna som filmades med iPhonen blev av en sämre kvalitet.

Ljudet kom hela tiden långt efter händelserna men de gick ändå att överföra till text. Ingen av dessa finns med i resultatet eftersom de inte kunde bli helt återställda, vilket gjorde att det fanns en risk att missa något som skulle ha kunnat vara av betydelse för studien. En lärdom som dras av detta är att det kan vara bra att ha ljudinspelning som ett komplement till sina videoobservationer. Metoden med videoobservation gav möjlighet att titta på materialet om och om igen och se de detaljer som var viktiga för studiens syfte och när händelserna skrevs ner i ett trespaltsdokument blev resultatet mer överskådligt och möjligt att analysera.

Nedskriften gjordes varefter den kontrollerades flera gånger för att upptäcka eventuella fel.

Skriften ändrades från talspråk till skriftspråk men utan att resultatet på något sätt förändrades.

7.3 Teoretisk tolkning

Denna del av studien bygger på resultatet och den forskning som beskrivs i bakgrunden och är uppdelad efter rubrikerna vuxnas förhållningssätt, barns inflytande, samspel och

kommunikation samt formellt och informellt lärande.

7.3.1 Vuxnas förhållningssätt .

Barns inflytande.

Ett barn visar tydliga tecken på att det verkligen inte var intresserad av att genomföra denna app som den vuxna har valt, det säger nej, att det inte vill, det stänger av appen och väljer nya appar. Den vuxna har svårighet med att förhålla sig till det och att bryta sin planering. Den vuxna påminner barnet om vad de hade kommit överens om från början och försöker få en förklaring till varför det inte vill istället för att acceptera och verkligen lyssna på vad barnet säger.(se exempel 3, sid.17). Resultatet belyser det som Rönnberg (2006) menar, att datorn har en negativ inverkan på barnens lärande i form av alla de regler som byggs upp av oss vuxna, som t ex. att barnen inte får spela på datorn hur de vill, när de vill och inte hur mycket de vill. Det lärande som barnen får utifrån dessa regler är att datorn inte är någon bra

sysselsättning, att digitala verktyg och barn inte hör ihop och att fritiden är mer rolig, utmanade och en mer tillåtande miljö. Användningen av datorn blir även en möjlighet för barnen att framkalla de vuxnas irritation och uppmärksamhet. Resultatet lyfter även fram det

23 problem som, Berggren-Bergius, Granath och Sandell (2010) framhåller. De menar att det finns ett problem som kan uppstå vid barns användande av datorn. Ett problem som handlar om datorvana och digital kompetens och att det finns två olika grupper inom det området,

”invandrare” och ”infödda”. Invandrarna ser datorn som ett verktyg som ska användas till arbete. De infödda ser datorn som underhållning och använder den till att t ex. kommunicera med vänner. Genom dessa olika synsätt framträder därför ett missförstånd, som blir synligt framförallt i en verksamhet som skolan. I resultatet blir det tydligt att den vuxna är

”invandraren” och att pojken är den ”infödda” eftersom den vuxna vill att barnet ska använda en app som valts ut för ett visst arbete, men barnet vill välja något som det själv tycker är underhållande.

I Lpfö (1998, rev. 2010) står det att en viktig del i förskolan handlar om ta till vara barns tankar och synpunkter och låta barnen uttrycka sina åsikter så att de blir delaktiga och får ett inflytande över aktiviteterna som finns i verksamheten. Pramling Samuelsson och Sheridan (2003) håller med och beskriver hur vi vuxna kan närma oss barns perspektiv. De vuxna i förskolan behöver handla så att barnen i verkligheten får ett inflytande över det som görs i praktiken. Resultatet i den här studien stämmer bra överens med författarnas uppfattning om hur viktigt det är att utgå ifrån barnens egna tankar och deras eget intresse vad gäller det som görs på förskolan. Detta gäller även arbetet med iPaden.

Samma barn som i exemplet ovan genomför en app som det själv har valt och barnet berättar att i denna app får man handla och att det ska handla stora saker. Barnet vet hur man ska göra och visar för den vuxna att det ska handla klubbor, en boll, dinousarier och robotar vill barnet också ha. Barnet vet att man måste ha pengar för att handla, det lägger upp varorna på

betaldisken, trycker på kassaapparaten, betalar varorna med så många mynt som iPaden visar och sist lägger barnet varorna i påsen. Under aktiviteten har barnet en ledande roll och en öppen kommunikation med den vuxna då barnet berättar vad det gör (se exempel 4, sid.18).

Nu får barnet utgå ifrån sitt eget intresse och visa vad det kan och varför det tycker att iPaden är rolig. Barnet har inflytande, det leder aktiviteten och den vuxna och barnet samspelar och har en öppen kommunikation. Vi vuxna behöver förhålla oss till barnen så att de har ett inflytande över aktiviteterna. Lillemyr (2002) förtydligar detta och menar att motivation är en grundsten för lärande och då helst den inre motivationen. Barnens inre motivation

framkommer när barnen själva intresserar sig för en aktivitet och genomför den för att de själva vill göra det, inte utifrån vad någon annan tycker. Gärdenfors (2010) samtycker och beskriver att i ett framgångsrikt lärande är motivation en viktig del och en sak som ger barnen en hög motivation är när den vuxna har barnens intresse som utgångspunkt i aktiviteterna.

Samspel och kommunkation

Ellneby (2005) beskriver doktor Jane Healys tankar kring små barn och datorer. För det första finns det ingen som helst forskning som tyder på att barn i förskolan ska använda sig av datorn och den är inte mycket till hjälp för barn under 7 år. Författaren hänvisar även till Lars Hesslind som beskriver att ”För de små barnen fungerar datorn i stort sett som

knapptryckningsleksak som inte kräver komplicerad tankeverksamhet” (Ellneby, 2005, s. 98).

Att små barn inte skulle ha någon nytta av digitala verktyg eller att verktygen inte skulle erbjuda barnen kommunikation och samspel tyder inte resultatet på. Kanske menar författarna att det är när någon vuxen inte är delaktig i aktiviteten, som resultatet beskriver att den vuxna och barnet under aktiviteten med en iPad kommunicerar och samspelar men att det sker på olika sätt beroende på barnets behov. Aktiviteterna öppnar upp för kommunikation och

24 samspel beroende på hur den vuxna förhåller sig till barnet. I Lpfö (1998, rev. 2010) står det att förmågorna att kommunicera, söka ny kunskap och samspela är nödvändiga för barnen att utveckla, eftersom vi lever i ett samhälle med stort informationsflöde som snabbt förändras.

I ett exempel ur resultatet visas hur den vuxna ställer en fråga till barnet eftersom det är osäker på det ska göra. Barnet tror i början att kon dricker mjölk men iPaden ger ifrån sig ett ljud som talar om att det är fel. Barnet blir då medvetet om att det är fel och den vuxna ger det vägledning genom att ställa ledande och öppna frågor men barnet vet inte riktigt ändå. Då berättar den vuxna vad den tror att det är för djur och då kommer barnet på att det är katten.

Under hela aktiviteten vill och behöver barnet ha en kommunikation med den vuxna. Barnet och den vuxna samspelar och utforskar tillsammans genom att barnet drar de olika djuren till deras mat på iPaden och den vuxna ställer ledande frågor och ger beröm (se exempel 2, sid.16). Resultatet förtydligar det som Klerfelt (2007) säger att vid användandet av datorn är barnet i behov ett samspel som både är engagerat och inkännande. En pedagog måste också utveckla olika former av samspel med barnet under aktiviteten vid datorn, för det är då man får tillgång till de resurser som datorn kan ge. Rönnberg (2006) beskriver att datorn har en positiv inverkan på barns lärande och menar att den ger ett ökat engagemang, samspel och kommunikation.

Formellt och informellt lärande

I resultatet ser man hur en pojke som är 4 år använder en app där man får leka affär och han har lärt sig hur det går till när man handlar. Barnet berättar att i denna app får man handla och att det ska handla stora saker. Barnet vet hur man ska göra och visar för den vuxna att det ska handla klubbor, en boll, dinousarier och robotar vill barnet också ha. Barnet vet att man måste ha pengar för att handla, det lägger upp varorna på betaldisken, trycker på kassaapparaten, betalar varorna med så många mynt som iPaden visar och sist lägger barnet varorna i påsen.

Under aktiviteten har barnet en ledande roll och en öppen kommunikation med den vuxna då barnet berättar vad det gör (se exempel 4, sid.18). Det finns två typer av lärande Gärdenfors (2010), det informella och det formella lärandet. Det informella lärandet sker ofta i en miljö utanför skolans väggar, t ex. när barn lär sig att prata och ta de första stegen. Ett sådant lärande sker ofta utan vetskap och sker istället utifrån barnets inre motivation. Det formella lärandet kan vara när barnen ska lära sig att läsa, det krävs träning och detta lärande sker ofta innanför skolans väggar. En betydelsefull del i barns lärande handlar om att bygga upp det formella lärandet utifrån det informella lärandet. Rönnberg (2005) håller med och menar att barnens användande av medier ger möjlighet till både ett informellt och formellt lärande, gränsen mellan dessa läranden minskar. Lpfö (1998, rev.2010) säger att barnen ska få skapa med hjälp av olika uttrycksformer och de ska ses som en resurs för barns lärande. Detta inbegriper att barnen ska få forma och konstruera med olika material och tekniker.

Multimedia och informationsteknik kan med fördel användas i dessa skapande aktiviteter.

Min tolkning av Gärdenfors (2010) är att när man lär sig handla i en affär så är det ett

informellt lärande, något som sker naturligt utanför skolan och att det lärandet behöver tas in i arbetet på skolan eftersom det är en viktig del i barns lärande. iPaden blir på så sätt ett verktyg som kan bygga upp det formella lärandet utifrån det informella lärandet och den vuxna

behöver då finna arbetssätt där iPaden finns med. Skarre Aasebo och Melhuus (2007) håller med och menar att om de digitala medierna ska bli värdefulla för en verksamhet som

förskolan, så är förskolan tvungen att använda arbetssätt som berör barnens mediaerfarenheter och att dessa ska bli en del av vardagserfarenheterna. Det är när man kan diskutera och

25 betrakta detta, som IKT blir värdefullt för pedagogiken i verksamheten. Det är också då som skolkulturen och vardagskulturen bidrar till en undervisning där målet är att utbilda

demokratiska medborgare.

7.4 Slutsats

Resultatet visar att en iPad kan bidra till förskolebarns lärande, men då behöver den vuxna:

 Utgå ifrån barnens intresse och låta barnen ha ett inflytande över aktiviteten med iPaden.

 Närvara under aktiviteten och kunna förändra sin kommunikation och sitt samspel med barnen utifrån vad barnen behöver.

 Bli en ”infödd” datoranvändare.

 Finna arbetssätt där det informella lärandet blir en del av lärandet i förskolan och iPaden kan användas som ett verktyg i detta arbete.

7.5 Förslag till fortsatt forskning

Eftersom styrdokumenten är tydliga i sina synsätt kring IKT, så behövs det mer forskning kring iPads. Vad barnen lär sig med iPaden som ett verktyg skulle vara ett intressant område att forska vidare om. En möjlig infallsvinkel skulle vara att observera ett och samma barn under en längre tid och på så vis får se barnets utveckling och om det leder till ett visst lärande. Ett annat förslag är att studera hur iPaden används i praktiken, om den finns med i vardagens arbete på förskolan eller kanske bara används vid särskilda tillfällen. Även vilka regler och strategier som har byggts upp för iPadens användning är också ett område att utforska. Det skulle också vara intressant att forska inom ett särskilt ämnesområde som t ex.

naturvetenskap eller teknik och användning av iPaden som verktyg inom dessa områden. Hur blir iPaden en resurs för ämnesområdet teknik i vardagsarbetet på förskolan?

26

8. Referenser

Alexandersson, M, Linderoth, J & Lindö, R. (2001). Bland barn och datorer, Lärandets villkor i mötet med nya medier. Lund: Studentlitteratur.

Appelberg, L & Eriksson, M. (1999). Barn erövrar datorn – en utmaning för vuxna. Lund:

Studentlitteratur.

Berggren-Bergius, B, Granath, T & Sandell, R (2010). Interaktiva medier. Malmö: Liber AB.

Bjørndal, C. R. P. (2005). Det värderande ögat. Stockholm: Liber.

Couse, L & Chen, D. ( 2010). A Tablet Computer for Young Children? Exploring Its Viability for Early Childhood Education, Journal Of Research On Technology In Education, 43, 1, pp.

75-98.

Doverborg, E & Pramling Samuelsson, I. (2000). Att förstå barns tankar – metodik för barnintervjuer. Stockholm: Liber AB.

Ellneby, Y. (2005). Cyberungar – eller vad barn verkligen behöver. Stockholm: Natur &

Kultur.

Europaparlamentet. (2006). Nyckelkompetenser för livslångt lärande- en europeisk referensram. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2006. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/sv/oj/2006/l_394/l_39420061230 sv001000 18.pdf, hämtad 2012-09-29.

Europaparlamentet. (2011). Främjande av digital kompetens, digitala färdigheter och digital integration. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2011 :318:0009:

0018:SV:PDF, hämtad 2012-09-29.

Gällhagen, L & Wahlström, E. (2011). Lär och lek med surfplatta i förskolan. Stockholm:

Natur & kultur.

Gärdenfors, P. (2010). Lusten att förstå: om lärande på människans villkor. Stockholm: Natur och kultur.

Halldén, G. (2003). Barnperspektiv som ideologiskt och/eller metodologiskt begrepp, Pedagogisk Forskning i Sverige, årg 8 nr 1–2, 12-23. http://www.ped.gu.se /biorn/journal/

pedfo/pdf-filer/hallden.pdf, hämtad 2012-10-10.

Hatt, A-K. (2012). It som ett redskap för fördjupad demokrati - Det talade ordet gäller!

Östergötland: Tal av It- och energiminister. http://www.sweden.gov.se/sb/d/15728/a/194884, hämtad 2012-09-30.

Illeris, K. (2001). Lärandet i mötet mellan Piaget, Freud och Marx. Stockholm:

Studentlitteratur.

iPad.nu. (2012). http://ipad.nu/vad-ar-en-ipad/, hämtad 2012-09-29.

itunes.apple.com. (2012). https://itunes.apple.com/se/app/build-it-up/id421839260?mt=8, hämtad 2012-12-03.