Flexibel samtidsmodul
i basutställningen Shipping och shopping, Sjöhistoriska museet, Stockholm
Konceptredovisning 2009–12-16
Utgångspunkter
• Insprängd i den kulturhistoriska utställningen
• Superfl exibelt. 20 olika utställningar under 10 års tid.
• Krock
• Världsklass
• Framåtblickande form
Inspiration
• Framtida teknik
• Livet i havet
3. Flexibel samtidsmodul i basutställningen Shipping och shopping, Sjöhistoriska museet. Konceptredovisning 2009–12-16. © Unna design.
Samtidsmodulen sedd uppifrån
Alla segment är väggdelar som går att dra runt i skenor i golvet.
De går att vrida, behänga, montera fast saker i. De har fi beroptik och el inuti sig. I vissa fi nns det hål för att montera in glasmontrar vid behov.
Modulen ska gå att använda för att visa föremål, hänga text och bild, projicera fi lm och bilder från tak mot moduler, skapa ljudinstallationer, ha samtal och visningar i.
2 115
1 000
2 115
Yta minus gång= ca 53,7 kvm
Modulen i rummet på Sjöhistoriska
I modulen ska både externa utställningar och internt producerade
utställningar exponeras. Två utställningar per år i en ständigt skiftande miljö.
På den här ytan kommer densiteten att skifta. Variation är det överordnade temat. Till exempel kan en utställning vara tät och kompakt, med alla komponetner i bruk. En annan utställning är gles och låg, och består av få komponenter. med en öppnare ”horisontlinje”. Nästa har en enda hög och bred komponent. Nästan som i naturen – äng, tät skog, slyskog, glänta, bergsvägg. För att uppnå en högt driven fl exibilitet och dynamik arbetar vi med följande föränderliga faktorer: Placering, antal, de skiftande storlekarna, ljussättning, ljud, rekvisita.
5. Flexibel samtidsmodul i basutställningen Shipping och shopping, Sjöhistoriska museet. Konceptredovisning 2009–12-16. © Unna design.
1 000
2 115
Yta minus gång= ca 53,7 kvm
Flexibiliteten skapas med:
• Rumsformationerna som modulerna kan skapa
• Antal moduler som används
• Höjd på modulerna
• Ljussättning (blir färgsättning) på modulernas yta
Exempel med tre liggande moduler med text på eller som sittplatser. Projektioner på fondvägg, moduler och golv.
Modellbild.
Flera moduler ställ som på en diagonal rad på ytan. Text, föremål och bilder på fram och baksida. Modellbild.
7. Flexibel samtidsmodul i basutställningen Shipping och shopping, Sjöhistoriska museet. Konceptredovisning 2009–12-16. © Unna design.
Hjul eller sjöstjärna. Modellbild.
Ett rum byggs upp som är nästan runt. Ett objekt i mitten, eller en av modulerna. Modellbild.
9. Flexibel samtidsmodul i basutställningen Shipping och shopping, Sjöhistoriska museet. Konceptredovisning 2009–12-16. © Unna design.
A/90 A/90
2 112
2 400
1:an
A/89 A/89
1 616
2 300
2:an
A/88 1 097 A/88
1 740
3:an
en väggbit helt enkelt för text projektioner bilder what else?
A/87 A/87
1 402
864 859
4:an
11. Flexibel samtidsmodul i basutställningen Shipping och shopping, Sjöhistoriska museet. Konceptredovisning 2009–12-16. © Unna design.
13. Flexibel samtidsmodul i basutställningen Shipping och shopping, Sjöhistoriska museet. Konceptredovisning 2009–12-16. © Unna design.
www.unna.se
Om projektet Flexibel samtidsmodul för Sjöhistoriska museet i Stockholm
Del 1: Text som beskriver formgivningsprocessen, bakgrund.
Del 2: Text med förutsättningar och antaganden, arbetsdokument under processen.
Del 1
Beställaren ville ha ett modulsystem för en mindre utställningsyta som skulle förvandlas enkelt, två gånger per år. Samma moduler skulle kunna hysa föremål, bilder, aktiviteter och teknik. Olika innehåll i olika utställningar. Man ville kunna skapa olika uttryck genom att
”möblera om” men utan alltför mycket tillbyggnad.
Inspiration till formen kom dels från en bok, Ernst Haeckels Art forms from the ocean, med illustrationer och text om en grupp encelliga organismer som heter radiolarians. Beskrivningen om dessa organismer och inte minst de teckningar som Ernst Haeckel gjorde på 1860-talet, hjälpte till att gestalta de efterfrågade modulerna till Samtidsdelen i utställningen Shipping och Shopping.
Beskrivningen av organismerna innehöll ord som: encelliga men mycket komplexa, frisimmande, spröda skal, symmetriska, radiella, formmässiga variationer med organiska kristaller.
En annan inspirationskälla för formen hittade jag i den teknik som utvecklas just nu, och sedan ett tiotal år tillbaka, för framtidens sjöfart. Inom förfartsteknisk design studerar man valarnas sätt att med minimala rörelser transportera sig enorma sträckor under havens yta, och hur de är utformade för att röra sig framåt med så lite energiåtgång som möjligt. Nutidens sjöfart använder även förnybara energikällor såsom vindkraft, t ex genom att installera stora stående
”vingar” på däck, på lastfartyg. De ser ut som fenor och är även de utvecklade efter studium av djur och hur deras kroppar anpassat sig för rörelse med lite energispill.
Erfarenhet av att leverera modulsystem som användaren kan positionera fritt, säger att det är svårt att bygga bra utställningar utan stöd i hur modulerna ska stå i förhållande till varandra.
Utmaningen här blev att erbjuda ett antal moduler, och ett inbyggt system för hur de måste och kan vara. Hur göra ett modulsystem med moduler som inte sitter ihop i ett synligt grid men som måste förhålla sig till varandra på ett bestämt sätt? Jag behövde bygga en organism eller en maskin, en sammansättning av delar med specifika egenskaper som verkar tillsammans och som har ett inneboende rörelseschema. Det är som att bygga en molekyl.
”Kemi är vetenskapen om molekyler, det vill säga partiklar som består av ett bestämt antal atomer som hålls ihop i väldefinierade strukturer med starka bindningar.”
”Ofta har kemister nått sådana mål genom att kontrollera molekylernas inre struktur, men det kan vara lika fruktbart att förstå hur bindningar mellan molekylerna kan utnyttjas för att få fram de önskade egenskaperna”.
”Svaga intermolekylära krafter är grunden för livets kemi, ty de behövs för den igenkänning som spontant ger upphov till välordnade strukturer med avancerade funktioner, samtidigt som de tillåter den flexibilitet hos de uppkomna strukturerna som behövs för rörelse, metabolism och reparation, typiska egenskaper hos biologiska system….”
”DNA och andra inspirerande exempel från biologin visar hur den samlade verkan av många svaga krafter kan utnyttjas för att spontant foga samman funktionella supra-molekylära strukturer, dvs väldefinierade strukturer sammansatta av många molekyler som hålls ihop av de svaga krafterna. ”
textutdrag från SUPRA – A Linnaeus Centre for Bioinspired Supramolecular Function and Design at Chalmers
Del 2: Förutsättningar
1.
Ledord från beställare:
”Krock med den kulturhistoriska delen”
”Insprängd i den kulturhistoriska delen”
”En shop i shopen”
Från SMM:s underlagstext:
Tillgänglig Tillämpa lärstilar
2.
Ambition med designen:
Designen ska vara avläsbar och inspirerande för såväl besökare som utställare och inte minst producenter.
Den ska locka till användning på ständigt nya sätt.
Formens flexibilitet/förändringsbarhet ska uttrycka samtid, framtid - forskning, växande, tillväxt, en komplex organism som, likt växter anpassar sig efter miljön, anpassar sig efter varje nytt innehåll utan att tappa sin egenart.
Framåtblickande form med inspiration från framtida teknik för energihushållning för fartyg Inspiration från havets djur, hur de rör sig, hålls samman, sköra strukturer, levande strukturer Samma modul ska kunna ställas, hängas och läggas ner, lutas (?).
3.
Formen ska tala om att det är en utställning i utställningen (för orientering, för ett avbrott, för att lättare kunna annonsera och för att kunna vara friare i användandet av modulen – den är så annorlunda i sig så vi kan våga ta ut svängarna i de tillfälliga utställningarna.
4.
Annonseringen av den ska vara tydlig, besökare och medarrangörer ska inte behöva leta efter ”sin”
utställning i basutställningen och undra var den är. Formen krockar med den kulturhistoriska för att markera att det här är aktuellt och framtid/samtid.
5.
Man ska som producent av tillfälliga utställningar kunna välja att göra ett omslutande rum, för en speciell ljussättning eller ljud, etc.
6.
Ljussättning och ett ytskikt på modulerna som tar upp ljus bra är en del av konceptet. En snabb förvandling kan då ske med hjälp av projicerade bilder/mönster/färgat ljus.
6.
Formen anspelar på en cellstruktur med celler som kan länkas till varandra. De kan förskjutas, vridas, avlägsnas. De kan hängas upp, stå med eller mot varandra på många olika sätt.
7.
Montrar för föremål inkorporeras eller hängs utanpå i beslag. Dekaler och texter appliceras direkt utanpå formerna. Tyg kan sys i överdrag och träs på.
8.
Det är en teknikvänlig lösning – varje modul kan ha de uttag och beslag som behövs för tänkt framtida applikation.
9. Frågor:
Ska modulerna vara likvärdiga, kunna användas alla till samma saker eller ska de dedikeras till olika funktioner? ( Om några bara ska kunna hängas i tak kan de vara lätta, om de även ska kunna stå på golv kanske de behöver vara tyngre?)
Vad är tänkbara framtida teknikönskemål i utställningar här?
Vad behöver vi förbereda för, förutom projektioner, montrars teknik (belysning, etc?), textapplikationer på olika sätt (på papper, vinyl, 3D, bakom glas)
Reparation och utbyte av moduler:
Om de görs i aluminiumställningar, som skulpteras på med formbart skivmaterial med Jesmonite-gips på, så är de hållbara för stötar, vatten, slitage, UV-beständigt. (se ABIC-kemi hemsida)
Kablage, beslag, krokar, hål och tappar svetsas/fästs redan i alu-konstruktionen.
Hur viktigt kan det bli att kunna göra nya varianter? Det kan påverka hur konstruktionen är för den första uppsättningen.
