• No results found

En inclusorie-cell i Westminster Abbey Roosval, Johnny Fornvännen 1938(33), s. 255-256 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1938_255 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "En inclusorie-cell i Westminster Abbey Roosval, Johnny Fornvännen 1938(33), s. 255-256 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1938_255 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
3
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

En inclusorie-cell i Westminster Abbey Roosval, Johnny

Fornvännen 1938(33), s. 255-256

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1938_255

Ingår i: samla.raa.se

(2)

SMÄRRE MEDDELANDEN 255

ost. Att för övrigt Värmland ligger i öster, Halogaland i norr från Norges huvudbygder, visste man mycket väl, likaså, att Bergen ligger sydligare än Trondhjem och Stavanger ännu sydligare. Att Irland ligger i väster är också väl bekant. Exempel i vissa partier på var och var annan sida.

Liknande är förbållandet i Håkon Håkonssons saga. Här är det på ett parti gott om exempel på riktningen Oslo—Värmland såsom öster. Något inkonsekvent är författaren med avseende på Bergen, som ibland betecknas som liggande väster, ibland som liggande norr om trakterna kring Kristiania- fjorden. Att Göta älv flyter från norr till söder, att alltså den norska sidan, närmast Torskog, ligger väster om floden, vet förf. väl. Att en annan för- fattare

5

tror att floden, som går ut i Västerhavet, har västlig riktning och sålunda den svenska staden Lödöse förlägges på dess södra strand, är ju ott ursäktligt fel.

Jag summerar: Våra förfäder, speciellt den västnordiska grenen, mäste ha väl känt de rätta väderstrecken, efter vilka de manövrerade sina fartyg och indelade sin dag, detta anser jag höjt över varje tvivel. Men denna kunskap behövde knyta sig till omedelbar iakttagelse av de för orientering använd- bara astronomiska företeelserna. I saknad av kompass och karta kunde de begå svåra fel, då de yttrade sig om orter, som de icke hade för ögonen.

Nat. Beckman

EN INCLUSORIE-CELL I WESTMINSTER ABUEY

På Gotland finnes i vissa kyrkors västparti ett litet rum med ingång från kyrkogården och med utsikt mot kyrkans altare genom en liten glugg.

De ha tidigare benämnts »penitensceller» utan att man närmare kunnat förklara deras funktion. I en artikel i Gotlands Allehanda har jag kunnat påvisa att de äro inclusorier, byggda för att tjäna till bostad för en fri- villigt, för alltid här instängd from kvinna eller man, en indus eller reclus.

Det var genom en anvisning av min vän Professor Neuss i Bonn, som jag fann denna förklaring. Bevarade inclusorier förefalla att vara mycket sällsynta, de gotländska äro alltså synnerligen rara monument. Nyligen har emellertid i England en reclus-cell iakttagits, eller åtminstone gluggen till en dylik. Följande står att läsa i Times Weekly Edition, Febr. 24, 1938, varav Mrs. L. Kingsley Porter, Cambridge (Mass.) vänligen tillställt mig ett urklipp: »Då St. Benedicts kapell (i Wesirainster Abbey) rengjordes blev Domprosten Goodmans monument tillfälligtvis avlägsnat ur sin nisch och då upptäcktes därbakom en dörr eller lucka av trä, 13 (engelska) tum bred, 15 tum hög. Denna har tydligen kunnat öppna sig in till en nu för- svunnen byggnad, som stött mot kapellets yttersida och från vilken dess invånare kunde ha fri utsikt mot kapellets altare.

5

AlfreSi III, s. 6 f.

(3)

2 5 6 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

Dessa fakta tyda på att reciusens cell åtminstone en viss tid varit belä- gen här. I så fall skulle det varit här som Henry V, enligt on välbekant historia, efter sin faders död tillbragte natten före sin tronbestigning, hem- ligen besökande en reclus, som levde ett heligt liv i Westminster, och blottande för honom hela sitt livs hemliga synder, så att han blev tvagon

i verklig ångors bad.»

Tidigare kända underrättelser om reclusorier i England äro samlade i Rev. Edward L. Cutts' Scenes & Characters of the Middle ages, 7th edition, London 1930, s. 120 ff.

De flesta gotländska kyrkor med inclusorium bli behandlade i det f. n.

till utgivning förberedda 3:e bandet av Sveriges Kyrkor, Gotlands Kyrkor.

Johnny Roosval

K L E I N E E E M I T T E I L U N G E N

Unter der Uberschrift D i o H i m m e l s r i c h t u n g c n b e i d e n N o r d m a n n e n kommontiert Nat. Beckman R. Ekbloms Aufsatz uber dasselbe Thema in Fornvännen 1938, H. 2, und fiihrt dabei eine Anzahl Beispiel a an, aus denen sich ergibt, dass die Kcnntnisse der Himmels- richtungon bei unsern Vnrfahren exakter gewesen sind, als Ekblom es meint. Sie manövriorten ihre Schiffe und teilten ihren Tag nach einer Auffassung von den Himmelsrichtungcn ein, die wenig von der richtigon abwoicht. Ihro Kenntnis in dieser Boziohung mussto aber an unmittol- bare Beobachtung der zur Orienticrung verwendbaren astronomischon Erscheinungcn anknupfon. Bei dem Fehlen von Karton und Korapass konnton sio grobc Fobier begehen, wenn sie sich iiber Ortc äusserten, dio sie nicht vor Augen hatten.

J. Roosval liefert oine Mitteilung iiber einen in Times Weekly Edition

von 24. II. 1938 erschienonen Bericht uber e i n e I n c l u s o r i u m s-

z e l l e i n d e r W e s t m i n s t e r A b b e y . Derartige Zellen, be-

stimmt zur Wohnung fUr einen auf immer cingeschlossen lebonden Busser,

Mann öder Frau, kommen auch in der Westpartic gewisser gotländischen

Kirchen vor.

References

Related documents

I femte ban- det härav, i sjuttionde häftet (numreringen går från första ban- dets början) är ö j a kyrka behandlad av synnerligen kompetent hand, förste antikvarien

är = af, så förstås att långhuslängden bakom tornet för- håller sig till korets längd som de två kateterna till varandra i en 90—60—30-graders triangel = omkring 1,73..

Fig. Silhouette der Kirche von Guldrupe mit einirezeiehneter Silhouette der älteren Kirche. vägg? Låt oss först motivera den rekonstruerade kyrkans längd- mått. Detta är

Därmed har jag menat konsten omkring Östersjön från 1000-talets slut till 1500-talets början, 7 något som i sin helhet alls icke kan kallas hanseatiskt eftersom Hansan icke

Karl Knutsson på Gripsholm. Är 1919 ställde jag ut denna statyett i Nationalmuseum tillsammans med de då nyligen rengjorda delarna av Göransgruppen. Jag minnes bl.

Konstnären Karl Roesch fick i uppdrag att utföra nya fresker, tecknade i enlighet med kalkeringar efter originalen på fasadon före konserveringen och målade i enlighet med

ganska starka sannolikhetsskäl för att motivet införts i den fran- ska konsten redan före 1131 av den store abboten i St. Denis, Suger, ehuru själva konstverket icke längre

Bend i Ringsted, Silte, Gröt- lingbo kyrkas fasadreliefer och gravmonumentet i Lye kyrkas väst- fasad, Sala västra kyrkas funt (upptäckt och meddelad av dr Rydh) samt den