för återgång till arbete

E X A M E N S A R B E T E

Långtidssjukskrivna kvinnors erfarenheter av vad som varit betydelsefullt

för återgång till arbete

Johanna Öjemalm

Luleå tekniska universitet Hälsovetenskapliga utbildningar

Arbetsterapeutprogrammet Institutionen för Hälsovetenskap

Avdelningen för Arbetsterapi

2006:89 HV - ISSN: 1404-5516 - ISRN: LTU-HV-EX--06/89--SE

till arbete

Long-term sick-listed women’s experiences of significant factors in their return to work Examensarbete 10 poäng, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, 2006

Abstrakt

Syftet med studien var att beskriva långtidssjukskrivna kommunalanställda kvinnors egna erfarenheter av vad som har varit betydelsefullt för deras återgång till arbete. Den undersökta gruppen bestod av fem kvinnor från två förvaltningar i en kommun i Norrbotten. Kvinnorna hade varit sjukskrivna från åtta månader till åtta år. De har varit tillbaka i arbetet cirka ett och ett halvt år.

Kvinnorna är alla tillbaka i arbete 50 % eller mer. Kvinnorna intervjuades, de berättade om vad de själva upplevt som betydelsefullt vid återgången till arbetslivet. Intervjutexterna analyserades sedan utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Analysen utmynnade i två kategorier: ”Kvinnornas inre resurser är en förutsättning för återgång till arbetet”; ”Att uppleva stöd och ett bra bemötande underlättar återgången till arbetet”. Resultatet visar på att återgången till arbete beror på flera faktorer där kvinnans inre resurser och omgivningen varit framträdande.

Nyckelord: arbetsrehabilitering, framgångsfaktorer, kvinnor, återgång till arbetet

Antalet sjukskrivna i Sverige är många, 2005 var antalet sjukskrivna med sjukpenning 272 000 personer. Av dem var 172 000 kvinnor och 100 000 män (www.fk.se). Kvinnor arbetar till största delen inom den offentliga sektorn och i dagsläget sker det flest nedskärningar där.

Detta har drabbat många kvinnor, med bland annat fler sjukskrivningar (Marklund, 2000;

SOU 2000:78). För att återfå balansen i livet är det viktigt att sjukskrivna återgår till arbetet, men på grund av att dagens arbetsmarknad blivit allt tuffare har den arbetslivsinriktade rehabiliteringen försvårats. Det är färre sjukskrivna som inte kommer tillbaka till arbetslivet i dagsläget om man jämför med början av 1990-talet (Riksförsäkringsverket, 2002). Den här studien kommer därför att inrikta sig på vad kvinnor från den kommunala sektorn erfarit varit betydelsefullt för deras återgång till arbete.

När kvinnors inträde på arbetsmarknaden ökade skedde det inom så kallade kvinnoyrken, exempelvis omsorg, lokalvård och för kvinnor lämpliga yrken inom industrin. Arbetet som kvinnorna utförde skiljde sig från de männen utförde till exempel var kvinnorna underordnade, hade lägre status samt lägre löner. Situationen på arbetsmarknaden har under åren förändrats, i dagsläget arbetar bland annat nästan lika många kvinnor som män.

Kvinnornas löner generellt är dock fortfarande lägre än männens och detta har till stor del att göra med att lönerna inom kvinnodominerande yrken fortfarande är lägre än inom mansdominerande yrken (Abrahamsson, Bradley, Brytting, Eriksson, Forslin, Miller, Söderlund, & Trollestad, 2003; Holmgren & Dahlin Ivanoff, 2004; Marklund, 2000).

Fördelningen av hel- och deltidstjänster är den att fler kvinnor än män har tillfälliga anställningar eller deltidsanställningar (Järvholm, 1996; Marklund, 2000).

Arbete anses ha stor betydelse för den enskilde individen (Isaksson Mettävainio & Ahlgren, 2004; Svenning, 1998), ur ett ekonomiskt perspektiv men även för att arbetet hjälper till att forma individens identitet och påverkar hennes personlighet och självuppfattning (Svenning, 1998). Timmons, Lynch och Fesko (2004) beskriver i en artikel att arbete ger personer med svårare sjukdomar välmående, värdighet, självrespekt och självtillfredsställelse. Arbete inom arbetsterapi definieras som produktiva aktiviteter som ger service eller tjänster för andra, det inkluderar även aktiviteter som utförs av studenter och praktikanter. Arbetet kan vara både betalt och obetalt (Canadian Association of Occupational Therapist [CAOT], 1997;

Hagedorn, 1995; Kielhofner, 2002). Kielhofner (1997) skriver att arbete har ett starkt samband med människans basbehov för överlevnad och att det är genom arbete som de flesta

individer får tillgång till de resurser de behöver och önskar i sina liv. Arbetet är en viktig del i en persons liv, det ger personen en identitet i form av en arbetsroll vilket ger personen ökad självkänsla. Arbetet sätter även upp ramar för individens vardag vilket leder till att vardagen blir mer strukturerad (Kielhofner, 2002; Svenning, 1998). Arbetet bör ses som en utmaning, någonting som kräver engagemang och som ger bekräftelse på vår kompetens i gengäld. En individs identitet formas av sociala processer.

Kielhofner (2002) beskriver ”human occupation” – mänsklig sysselsättning – som görandet av: arbete, fritid, eller dagliga aktiviteter. Det är viktigt med balans mellan arbete, fritid, dagliga aktiviteter och vila för att vi ska må bra. Med en roll följer rollförväntningar och krav på människan, som att utföra olika uppgifter och att använda tiden på rätt sätt. Om individen inte upplever sig ha tillräcklig tid och ork att utföra de olika uppgifterna som ingår i varje roll blir det en obalans i rolluppsättningen. En individ kan även uppleva obalans i rolluppsättningen om antalet roller inte är tillräckligt för att denne på ett tillfredställande sätt ska kunna strukturera sin tid. Rollförluster kan också leda till obalans i levnadsmönstret. Om vi förlorar en roll eller måste ta på oss en mindre värderad roll kan det förändra vår känsla av identitet och värde. En person som drabbad av en funktionsnedsättning kan få en obalans i sina roller. Enligt International Classification of Functioning [ICF] (Socialstyrelsen, 2003) definieras funktionsnedsättning som: ”problem i kroppens funktioner i form av en betydande avvikelse eller förlust”. Personer med någon typ av funktionsnedsättning upplever enligt Kielhofner (2002) att de ofta begränsas från vissa roller på grund av samhälleliga attityder.

Personer med funktionsnedsättning kan också uppleva att de är förvisade av andra till en sjukroll eller nedsatt roll. De anses inte vara kapabla till ett normalt rollbeteende. Därmed kan personer med funktionsnedsättning ofta uppleva att deras roller begränsar dem socialt.

Även Unruh (2004) menar att aktiviteter relaterade till arbete är viktigt för personers

”occupational identity” - aktivitetsidentitet eftersom mycket tid och energi läggs ner i arbetet.

En Sjukskrivning eller pensionering leder till ett ändrat aktivitetsmönster. Detta kan leda till en kris i aktivitetsidentiteten och behov av anpassat aktivitetsmönster uppstår. Anpassning till en aktivitet definieras av Kielhofner (2002) som en konstruktion av en positiv aktivitetsidentitet och att uppnå aktivitetskompetens över tiden i sammanhanget av ens miljö.

Denna definition bekräftar att anpassning står i inbördes förhållande till två element, det vill säga identiteten och kompetensen. Vår grad av framgång med anpassningen, reflekteras i de

identiteter som vi skapar och hur väl vi tar dem till oss varierar över tiden. Vissa gånger känner vi oss kompetenta i anpassningen och andra inte.

Rehabilitering är ett samlingsbegrepp för åtgärder från skilda kompetensområden och skilda aktörer tolkar begreppet rehabilitering olika. Detta gör att det finns flera olika definitioner av vad rehabilitering innebär. En sammanfattning av rehabiliteringsbegreppet ges i SoS-rapport 1993:10 ”Rehabilitering inom hälso- och sjukvården för alla åldrar och diagnoser”

Rehabilitering och habilitering inom hälso- och sjukvården står för tidiga, samordnade och allsidiga insatser från olika kompetensområden och verksamheter som innebär att medicinska, psykologiska, sociala och tekniska insatser kombineras utifrån den

enskildes behov, förutsättningar och intressen. (s. 21)

Rehabilitering är en dynamisk process där den enskildes behov, möjlighet till ansvar, delaktighet och påverkan är centrala faktorer (Blesedell Crepeau, Cohn, & Boyt Schell, 2003). Eftersom en enskild persons behov oftast är mångfacetterat måste behoven ses i sin helhet för att en rehabilitering ska bli meningsfull för den enskilda och dennes anhöriga (Söderström, 1996). Ett helhetsperspektiv på den enskildes situation och behov fås bäst genom ett professionellt teamarbete där olika kunskapsområden och olika yrkesgrupper är representerade (Lindehag, 1997). Enligt MoHO (Kielhofner, 2002) är klientens engagemang i aktivitet det centrala för att uppnå förändring.

Begreppet arbetslivsinriktad rehabilitering infördes i socialförsäkringen genom rehabiliteringsreformen 1991/92. Med begreppet avses: ”sådana rehabiliteringsåtgärder som är av betydelse för att underlätta återgång till arbetslivet för personer som är långvarigt sjukskrivna eller uppbär sjukbidrag/förtidspension” (SOU 2000:78, s. 13). I och med utredningen om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen (SOU 2000:78) formulerades ett nytt och mer tidsenligt ”paraplybegrepp” till övriga rehabiliteringsbegrepp

Rehabilitering till arbete är en sammanhållen individuellt strukturerad process där individen aktivt deltar i olika koordinerade insatser, ofta parallellt. Processen styrs utifrån rehabiliteringsmål satta av individen och försäkringsgivaren i samverkan och enligt arbetslinjens princip om att primärt komma i arbete. (s. 231)

De långtidssjukskrivna har stora möjligheter att påverka sin situation genom att ge förslag och ta initiativ. I verkligheten kan det emellertid vara svårt då de i många fall har bristande självförtroende (Edlund, 2001). Rehabilitering bör, förutom förändring eller anpassning av det yttre sammanhanget/omgivningen, fokusera på förändring och utveckling av personens inre

resurser och förmågor, vilket ökar individens handlingsberedskap. Exempel på inre resurser är individens självförtroende, copingförmåga, känsla av sammanhang, tillgång till socialt stöd och kompetens och förmåga att känna empati. Att försöka utveckla en individs inre resurser bygger på en process som utgår från individen och dennes önskemål. Processen syftar till att öka förmågan och motivationen att effektivt ta ansvar för sitt liv och sin hälsa och att utveckla strategier för att kunna bemästra omvärlden (Ekberg, 2000).

En studie av Holmgren och Dahlin Ivanoff (2004) visar på att både miljö- och personfaktorer influerar möjligheterna och hindren för att återgå till arbete. Syftet med studien var att få erfarenheter om hur sjukskrivna kvinnor upplever och beskriver möjligheter och hinder, i miljön samt inom dem själva, för att återgå till arbete. Resultatet visar på att en kombination av arbetsrelaterade och personliga egenskaper resulterade i en förlust av kontroll och utgjorde hinder för en återgång till arbete. Deltagarna i studien beskrev återgången till arbete som ett komplex sammanhang, där personliga och arbetsrelaterade faktorer interagerade och var beroende av varandra. Studien belyser liksom Person-Environment Occupational Performance Model (Christiansen & Baum, 1997) vikten av att ta hänsyn till sammanhanget i situationen och förstå interaktionen mellan person och miljö. Detta för att kunna analysera fenomenet

”möjligheter för återgång till arbete”. De personliga faktorerna och faktorerna i miljön influerar varandra och en förändring i någon av dem påverkar den andra (Christiansen &

Baum, 1997; Holmgren & Dahlin Ivanoff, 2004; Kielhofner, 2002; Socialstyrelsen, 2003).

Bakgrunden visar att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen beror på flera faktorer. Alla personer involverade i rehabiliteringen, rehabiliteringsaktörer samt den sjukskrivna och dennes anhöriga, måste ta hänsyn till personen, den omgivande miljön och det dynamiska samspelet dem emellan. Sjukskrivningarna blir allt längre, framför allt bland kvinnor i den offentliga sektorn. Författaren vill genom denna studie få en förståelse för långtidssjukskrivna kvinnors återgång i arbete inom offentlig sektor. Denna kunskap är viktig då arbetsterapeuter kommer i kontakt med långtidssjukskrivna kvinnor i deras rehabilitering tillbaks till arbetslivet. Området är tämligen outforskat utifrån ett arbetsterapeutiskt perspektiv.

Syftet med denna studie är att beskriva vad långtidssjukskrivna kommunalanställda kvinnor själva erfarit som betydelsefullt vid deras återgång i arbete.

Metod Design

Utifrån syftet att beskriva vad långtidssjukskrivna kommunalanställda själva erfarit som betydelsefullt vid deras återgång i arbete valdes en kvalitativ metod för datainsamling.

Datainsamlingen skedde genom en halvstrukturerad kvalitativ intervju (Kvale, 1997), och insamlad data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman, 2004).

Undersökningsgrupp

En homogen urvalsgrupp (Holloway & Wheeler, 2002) valdes eftersom studien riktar sig mot en specifik grupp utifrån nedanstående kriterier. Urvalskriterier för deltagande i studien är att:

- Deltagarna ska vara kvinnor i arbetsför ålder från olika verksamheter inom den kommunala sektorn.

- Deltagarna ska ha varit sjukskrivna minst åtta månader.

- Deltagarna ska vid tidpunkten för sjukskrivningen ha varit anställda inom den kommunala sektorn.

- Deltagarna ska ha återgått till sitt tidigare arbete eller annat arbete inom den kommunala sektorn på hel- eller deltid.

- Deltagarna ska inte ha varit tillbaka i arbetet längre än två år.

Tanken från början var att sex till åtta kvinnor skulle delta, fem kvinnor valde att delta. För att få tillräckligt med kvinnor till studien var tidsangivelserna tvungna att förändras. Istället för att ha varit tillbaka i arbete ett år blev kriteriet två år. En tidsbegränsad återgång i arbete valdes för att kvinnorna inte skulle ha glömt bort allt för mycket från deras sjukskrivning.

Kvinnorna är mellan 41-58 år och arbetar inom olika verksamheter i kommunen. Kvinnorna har varit sjukskrivna från åtta månader upp till åtta år, för exempelvis smärtrelaterade problem och psykiska problem. De är nu tillbaka i arbete 50% eller 100% och har varit det i ca ett och ett halvt år.

Datainsamling

Datainsamlingen har skett genom en halvstrukturerad kvalitativ intervju, eftersom syftet med studien var att beskriva kvinnornas erfarenheter (Kvale, 1997). Vid intervjuerna användes en intervjuguide (Bilaga 1) som rekommenderas vid användning av halvstrukturerade intervjuer

(Holloway & Wheeler, 2002). Exempel på frågor som ställdes under intervjun var; kan du berätta om din rehabiliteringsprocess. Till frågorna i intervjuguiden ställdes följdfrågor som författaren hade skrivit färdigt, vissa av dem användes och andra inte. Exempel på följdfrågor till denna fråga var; Vilka olika typer av rehabiliteringsåtgärder blev du erbjuden?

Intervjuerna dokumenterades med hjälp av en Mp3-spelare, som sedan brändes ner på en CD- skiva, eftersom författaren då kunnat koncentrera sig på ämnet och dynamiken i intervjun (Kvale, 1997). En intervjuguide säkrar att intervjuaren samlar in liknande typ av data från alla informanter och att mängden irrelevant information blir mindre än vid en ostrukturerad intervju. Detta är viktigt främst när intervjuaren är oerfaren (Holloway & Wheeler, 2002).

Kvinnorna valde själv tid och plats för intervjun. Intervjuerna tog från 25 minuter till 80 minuter. Efter intervjuerna var genomförda skrevs de ut ordagrant.

Procedur

Urvalet gjordes tillsammans med två personalhandläggare i en kommun i Norrbotten. Efter den första telefonkontakten bestämdes en träff för att se om kommunen kunde ta fram lämpliga kvinnor till studien. Urvalet är baserat på syfte och urvalskriterierna (DePoy &

Gitlin, 1999). Personalhandläggarna fick information om den tänkta studien även genom ett brev där urvalskriterierna fanns med (Bilaga 2). Personalhandläggarna på förvaltningarna tog själv på sig att finna lämpliga kvinnor enligt urvalskriterierna och skickade ut förfrågningar via brev till dem (Bilaga 3). Breven skickades ut till åtta tilltänkta kvinnorna som en del i att säkra att de förstått syftet med studien och dels för att inhämta samtycke direkt från de tillfrågade kvinnorna. De tillfrågade skickade tillbaka svarstalongen i ett medföljande frankerat kuvert, de skickar tillbaka den ifylld om de önskar delta i studien och blank om de inte önskar delta. Svar från en del kvinnor tog lång tid, och en påminnelse skickades ut till fyra stycken. Två kvinnor skickade in ett nej, en kvinna svarade inte på förfrågan. Fem stycken kvinnor valde att delta i studien var av en av kvinnorna ringde till författaren och anmälde sitt intresse då hon hade en del frågor om studien. Kvinnorna har själva valt plats för intervjun, en del har valt att vara hemma hos dem själva och andra på arbetsplatsen. De tillfrågades om det gick bra att författaren kunde återkomma om funderingar uppstod. Detta bedömdes inte som nödvändigt.

Databearbetning

Texterna har analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman, 2004), eftersom det är en metod som är lämplig att använda för att identifiera mönster i data. Syftet i analysen var att identifiera mönster i kvinnornas återgång i arbete. De inspelade samtalen lyssnades av och intervjuerna skrevs ut ordagrant. Efter att texterna skrivits ut lästes de igenom upprepade gånger för att få en förståelse för innehållet. Därefter togs meningsenheter ut, de kunde vara ett eller flera ord, meningar eller fraser med gemensam innebörd.

Meningsenheterna gjordes kortare, vilket innebar att de fick en definition. Detta gav en kondensering, det vill säga texten gjordes kortare utan att dess innebörd gick förlorad, texterna blev mer abstrakt. Efter kondenseringen togs koder ut, av koderna skapades sedan kategorier. Exempel på meningsenheter som blivit koder:

Meningsenhet Kondensering Kod

”Och såna gånger kan jag Syrran stöttar mig Systerns stöd känna att jag klarar inte av att när jag inte känner att

jobba, 50%, men då har jag jag orkar syrran som säger ge inte upp”

”Men jag tänkte liksom att hon Ingen ska få ta ifrån mig Viljan att behålla ska inte få sätta stopp för mig, mitt arbete arbetet

och ta ifrån mig mitt jobb”

86 koder togs ut från intervjuerna. Koderna fördes ihop i grupper, så kallade preliminära subkategorier. De preliminära subkategorierna bearbetades sedan och två huvudkategorier framkom, för att tydliggöra resultatet bildades även underkategorier.

Efter den första intervjun tog författaren och handledaren ut meningsenheter på varsitt håll för att sedan jämföra dessa. Till stor del hade samma meningsenheter tagits ut. När författaren gjort klart koder och kategorier granskades dessa tillsammans med två arbetsterapeuter med stor erfarenhet inom ämnet.

Etiska aspekter

Kvinnorna informerades om syftet med studien innan intervjutillfället, genom ett informationsbrev (Bilaga 3) som skickades ut. I informationsbrevet framkom att allt material

skulle behandlas konfidentiellt, att deltagandet var frivilligt och att de när som helst under studiens gång hade rätt att avbryta sitt deltagande utan att motivera varför. Eventuella risker med ett deltagande kunde vara att de tillfrågade kvinnorna upplevde obehag i och med rädsla för att deras närmsta chef skulle kunna härleda resultatet från studien till dem, samt att deltagarna eventuellt kunde uppleva vissa frågeställningar som känsliga. En vinst med studien är att den kan bidra till ökad kunskap om rehabilitering tillbaka till arbetet. Studien kan bidra till ökad kunskap hos arbetsgivare och rehabiliteringsaktörer samt studenter om vad som har varit betydelsefullt för långtidssjukskrivna kommunalanställda kvinnors återgång till arbete.

Efter att författaren övervägt de negativa aspekterna och vinsten med studien bedömdes att vinsten med studien övervägde och att studien borde genomföras. De inspelade banden brändes ner på en CD-skiva som förvarats inlåst, när arbetet är godkänt kommer skivan att förstöras.

Resultat

Analysen av intervjuerna resulterade i två huvudkategorier som beskriver kommunalanställda kvinnors återgång i arbete: Kvinnornas inre resurser är en förutsättning för återgång till arbetet, Att uppleva stöd och ett bra bemötande underlättar återgången till arbete. Studien visar att komma tillbaka till arbetslivet beror på flera faktorer, där den egna viljan att komma tillbaka verkar vara störst. Vägen tillbaka går i både med- och motgång. Vid motgång verkar stöd, hjälp och bemötande vara av stor betydelse för att orka fortsätta. Det är även viktigt att kunna återgå till ett arbete som fungerar utifrån ens förmågor och där man trivs att arbeta.

Kvinnornas inre resurser är en förutsättning för återgång till arbetet Vilja och motivation

Denna underkategori handlar om vikten av att kvinnorna själva återfått viljan att komma tillbaka till arbetslivet. De flesta av kvinnorna har beskrivit att det varit viktigt att de känt sig redo bland annat fysiskt och psykiskt innan en återgång till arbete kunnat ske. Detta har stärkt deras vilja att komma tillbaka. Att bli påtvingad att återvända till arbetslivet när kvinnorna inte känner sig redo för det kan få en negativ effekt och chansen att komma tillbaka till arbete kan minska. Det som drivit dem till att vilja komma tillbaka har varit längtan tillbaka till arbetet. En av kvinnorna beskrev viljan att komma tillbaka på följande sätt:

… jag ville tillbaka, jag började å längta tillbaka till jobbet, jag ville verkligen fortsätta, jag tänkte också jag ska klara av det här, det ska väl inte vara slut nu inte. Vad ska jag göra, jag måste ju jobba med någonting. Å sen så ville jag tillbaka till mina arbetskompisar, jag ville komma tillbaka. Jag längtade tillbaka till jobbet.

Som citatet visar verkar det vara av betydelse att inte bara se på arbetet som en inkomstkälla utan även en källa till sociala kontakter. Att ekonomin påverkades negativt och en ökad känsla av isolering stärkte kvinnornas vilja att komma tillbaka till arbetet.

En del av kvinnorna har gått på utbildning med inriktning att komma igång och att hantera stress eller terapi vilket de erfarit har stärkt deras inre resurser. Kvinnorna kände att det var bra att komma hemifrån och bryta isoleringen. Det har även varit bra att få träffa andra i samma situation. De har fått tips och råd av andra, vilket underlättat vardagen praktiskt. Att få prata med andra medmänniskor i samma situation och inte alltid bara med läkare och terapeuter upplevdes också positivt.

Acceptans

Utifrån kvinnornas beskrivningar är det viktigt att lära sig acceptera sin sjukdom för att kunna komma tillbaka till arbetslivet. En acceptans av sjukdomen och dess konsekvenser har möjliggjort en anpassning till en mer fungerande livsstil. Ett flertal av kvinnorna har fått inse att de inte kan leva sitt liv som de gjorde innan de blev sjukskrivna. De har behövt lära sig att minska på hushållsarbete för att orka med att bara vara eller att orka med aktiviteter som gör att de mår bra. En av kvinnorna beskrev det på följande sätt: ”jag har fått sluta med mycket, man kan inte vara lika pedant som jag var innan, tycker folk att det är skitigt så får dom väl städa åt mig”. Att bli sjukskriven gör att livet förändras. Att under sjukskrivningen fortsätta engagera sig i andra aktiviteter än arbetet är viktigt för att upprätthålla den egna identiteten och självkänslan. Flertalet av kvinnorna pratat om fritiden. Vissa kvinnor har behövt dra ner på sina fritidsaktiviteter för att orka med. Andra anser att de i och med sjukskrivningen har fått mer tid till att träna vilket de upptäckt varit bra för dem. De har lärt sig att prioritera sin tid, aktiviteterna på fritiden har stärkt självkänslan.

Tänka positivt

Kvinnornas erfarenheter är även att det är viktigt att tänka positivt under sjukskrivningen. En del av kvinnorna som haft mycket smärta i början av sjukskrivningen orkade inte tänka

positivt, men när väl smärtan minskat har positiva tankar kommit tillbaka. Det är viktigt att orka tro på att det kommer att lösa sig och att tro på den egna förmågan även när det känns som värst.

Att bli medveten om sin arbetsförmåga.

För att ta reda på om kvinnorna har förmåga att klara av arbetets krav har samtliga kvinnor arbetstränat. Vissa kvinnor har arbetat kvar på arbetsträningsplatsen efteråt och vissa har insett att de har förmågan att börja arbeta men att den arbetsplatsen de tränat på inte varit rätt.

Kvinnorna som återgått till sina arbeten som de hade innan de blev sjukskrivna har gjort det för att de själva velat prova och för att de haft en tro på att det skulle fungera. Kvinnorna har i dagsläget fått kontroll på det som gjort att de blivit sjukskrivna från första början vilket varit en bidragande orsak till att det kunnat återgå till arbetet.

Sammanfattningsvis kan det sägas att kvinnornas inre resurser varit av betydelse. Att ha en vilja att komma tillbaka är viktigt samt att få arbeta för att stärka de inre resurserna, exempelvis genom utbildning eller terapi. Det är viktigt att se på arbetet som någonting mer än som en inkomstkälla. En acceptans av sjukdomen och dess konsekvenser har ökat förståelsen för den egna arbetsförmågan och möjliggjort en anpassning till en mer fungerande livsstil vilket underlättat återgången till arbetet.

Att uppleva stöd och ett bra bemötande underlättar återgången till arbetet Stöd från familjen

Denna underkategori visar på vikten av att känna stöd och ett värdigt bemötande under rehabiliteringen tillbaka till arbetet. Under processens gång kommer tankar på att inte orka komma tillbaka och då är stödet viktigt. Det viktigaste stödet som kvinnorna beskriver under rehabiliteringen har varit stödet de fått från den egna familjen, vänner och syskon. Det har varit viktigt för kvinnorna att känna ett stöd och en trygghet i sina familjer när det varit tungt.

När andra pratat illa om kvinnorna och om sjukskrivna har deras familjer förstått hur de har mått och kunnat stötta dem. Kvinnorna beskriver alla på olika sätt hur deras barn funnits där och stöttat dem. Om kvinnorna varit ensamstående har barnen fått ta ett större ansvar och hjälpa till i hemmet, att ge ett praktiskt stöd när kvinnan inte orkat. De har även varit viktigt med det emotionella stöd barnen gett sina mammor.

Utifrån kvinnornas erfarenheter har även syskon haft en stor betydelse. Kvinnorna som tagit upp syskons betydelse har alla nämnt att de förstått hur de fungerar och de har alltid funnits där. Systrar till kvinnorna verkar ha haft en framträdande roll. Vissa systrar har haft liknande problem som kvinnorna i studien vilket gjort att kvinnorna har kunnat få råd och stöd från dem som ingen annan har kunnat ge. Systrarna har även motiverat kvinnorna när det har känts tungt men även bromsat kvinnorna när de har gått fram för fort. När motivationen att komma tillbaka minskat har stödet från systrarna gjort att det kommit tillbaka. En av kvinnorna beskriver betydelsen av det närmaste stödet på följande sätt:

… Den närmaste omgivningen är också jätte viktig. Att dom stöttar en och. Så även om man har en bra rehabilitering -plan från arbetsgivarens sida och försäkringskassans sida så är det viktigt att man inte är ensam, om man inte har familj att man har vänner i alla fall som stöttar en.

Stöd och bemötande från arbetskamraterna

De kvinnor som haft god kontakt med sina arbetskamrater upplever att det har haft en stor betydelse för deras återgång. Det har gjort att de har vetat att de är efterlängtade på arbetsplatsen och att arbetskamraterna saknat dem vilket har gett en extra kraft att komma tillbaka. Men lika viktigt som det är att ha ett stöd från sina arbetskamrater under sjukskrivningen är det att ha stöd vid återgången till arbetet. Det är viktigt att arbetskamraterna har förståelse för varför kvinnorna varit sjukskriven och varför de i dagsläget kanske inte arbetar 100%.

Samhällets bemötande

Att bli bemött med ett värdigt bemötande under rehabiliteringen är även av betydelse, detta gäller inte bara från de inblandade i rehabiliteringen utan även från omgivningen. En av kvinnorna beskrev ett obehag att gå till affären för att hon blev rädd för att människor skulle fråga om vad hon gjorde i dagsläget. Samhällets attityder mot sjukskrivna gjorde att hon drog sig från att gå ut på stan vilket gjorde henne mer isolerad och vägen tillbaka till arbetet kändes svårare.

Läkarens bemötande

Den sjukskrivande läkaren har haft betydelse i rehabiliteringen. Enligt kvinnornas beskrivningar är det viktigt att ha samma läkare vid varje läkarbesök. De har i och med det känt sig bättre bemötta och inte behövt berätta om sitt sjukdomstillstånd flera gånger.

Kvinnorna som fått konkret hjälp från den sjuskrivande läkaren har upplevt hjälpen som bra.

Det har främst handlat om att remittera till utbildning eller terapi inom sjukvården, hjälpen har stärkt kvinnornas vilja att komma tillbaka till arbetet. Kvinnorna som fått hjälp från landstinget upplever att bemötandet från de personer de träffat i stor del varit bra och att det har hjälpt dem att komma framåt, en av kvinnorna berättar att: ”Jag frågade en gång en av sjukgymnasterna att tror du att jag någon gång kan bli bra… och jo svarade hon.” Citatet visar på att ett gott bemötande ger hopp åt kvinnorna om att de ska kunna komma tillbaka.

Försäkringskassans bemötande

Kvinnorna anser även att försäkringskassan haft en viktig roll. Kvinnorna som fått konkret hjälp har upplevt att försäkringskassan har gett dem hopp och styrka. Kvinnorna har blivit informerade om vad det finns att göra för dem vilket varit bra då kvinnorna upplevt det som förvirrande om vad som funnits för dem när de blivit sjukskrivna. Att förklara vilken ersättning sjukskrivna får, om det finns några kurser som erbjuds och att arbetsträning kan erbjudas och hur det går till. Att ha samma handläggare på försäkringskassan har inneburit en trygghet och de kvinnorna som haft de har tyckt att det varit bra att inte behövt berätta om sitt liv flera gånger.

Arbetsgivarens bemötande

Kvinnorna upplever att arbetsgivaren vilja att ha tillbaka en i arbetet är viktigt. Lika viktigt som det är att ha kontakt med arbetskamrater under sjukskrivningen är det att ha kontakt med arbetsgivaren, att veta att de inte blivit bortglömda. Även arbetsgivarens bemötande och hjälp har betydelse. Flertalet av kvinnorna har saknat en stödjande kontakt med arbetsgivaren. De kvinnor som upplevt litet stöd från arbetsgivaren under processen upplevde att deras egen vilja och styrka att komma tillbaka har spelat en större roll. En av kvinnorna upplevde sina rehabiliteringsmöten med försäkringskassan och arbetsgivaren som ”trevliga träffar”, hon tyckte att det var roligt att gå på dem vilket stärkte henne. Hon upplevde att det är bland annat tack vare dessa träffar som hon kommit tillbaka. Arbetsgivaren vilja att skapa anpassade arbetsplatser möjliggör återgång i arbete. De kvinnor som bytt arbetsuppgifter har gjort det på grund av att de arbetsuppgifter de haft innan inte fungerar utifrån deras förmågor i dagsläget.

En av kvinnorna beskriver det nya arbetet på följande sätt: ”Jo det vill jag säga, att det är så fina arbetstider, det passar just mig.” De upplever att de haft tur med att finna dessa jobb som de har i dagsläget.

Sammanfattningsvis beskriver kvinnorna stöd och bemötande som betydelsefullt för en återgång till arbetet. Att ha och känna stöd från den närmaste omgivningen är det viktigaste stödet under rehabiliteringen. Läkaren och försäkringskassans bemötande och stöd har betydelse för viljan och hoppet. Flertalet av kvinnorna har inte upplevt en stödjande kontakt med arbetsgivaren, och ett bra bemötande från samhället. Från de kvinnorna som fått bra bemötande har det varit betydelsefullt. Detta har gett dem hopp om en återgång till arbetet.

Arbetsgivarens vilja att anpassa arbetsplatser är också viktigt.

Diskussion

Syftet med denna studie var att beskriva vad långtidssjukskrivna kommunalanställda kvinnor själva erfarit som betydelsefullt vid deras återgång i arbete. Syftet anses ha uppnåtts och visar på att återgången till arbetslivet beror på flera faktorer där både personliga och omgivningsfaktorer är av betydelse.

Det som genomgående framkom i kvinnornas berättelser var att de haft en egen vilja att komma tillbaka till arbetet. Kvinnornas starka vilja att komma tillbaka till arbetet kan bero på att de har en stark önskan att vara nyttiga samhällsmedborgare och att göra rätt för sig.

Kielhofner (2002) påtalar vikten av att stödja en utveckling av persons vilja under rehabiliteringen. Detta bekräftas även av Hagedorn (1995) som menar att arbetsterapi inte kan ges till en passiv mottagare som inte ger någon respons. Hagedorn menar att ju mer personen är motiverad till att ta en aktiv roll i rehabiliteringen desto bättre bli slutresultatet. Kvinnorna i den aktuella studien har haft en liknande syn på arbetet som Svennings beskriver (1998), att arbete är någonting mer än bara en inkomstkälla. Detta har varit en bidragande faktor för motivation tillbaka till arbetet. Det har även varit viktigt att få utveckla de inre resurserna, det vill säga i dessa kvinnors fall, stärka viljan och motivationen, få en ökad acceptans om den egna situationen och sjukdomen, att tänka positivt samt att arbeta för en ökad medvetenhet om den egna arbetsförmågan. Inre resurser för Kielhofner (2002) är viljan, vanorna och en persons utförande kapacitet. Kvinnorna i den aktuella studien har utvecklat de inre resurserna bland annat genom utbildning, terapi samt med hjälp av stödet från omgivningen. Enligt

Ekberg (2000) har individens självförtroende, copingförmåga, känsla av sammanhang, tillgång till socialt stöd och kompetens, och förmåga att känna empati betydelse för hans eller hennes hälsa och livskvalité.

Ekberg (2000) menar även att en framgångsrik rehabilitering ska bygga på att personen själv ska känna sig motiverad att ”bli rehabiliterad” och att återgå till arbetet. Kvinnorna i den aktuella studien har alla varit motiverade att komma tillbaka till arbetet. När de känt sig redo bland annat fysiskt och psykiskt har viljan att komma tillbaka ökat. Att i rehabiliteringen tillbaka till arbetet stärka den egna viljan och motivationen är av betydelse. En fråga som väcks av författaren är hur arbetsterapeuter kan bli mer delaktiga i rehabilitering tillbaka till arbete och vad som kan göras för sjukskrivna utifrån ett arbetsterapiperspektiv. Den aktuella studien visar att förmåga och vilja påverkar varandra och där skulle intervention inom Primärvården, där arbetsterapeuter är delaktiga, kunna stärka den sjukskrivnes vilja och motivation att komma tillbaka till arbetet.

Kvinnorna har försökt engagera sig i andra meningsfulla aktiviteter, så som fritidsaktiviteter, när de varit sjukskrivna. Liknande resultatet återfinns in en studie av Holmgren och Ivanoff (2004) som visar på att en möjliggörande faktor för att komma tillbaka till arbetet har varit att klara av livet som en helhet. I den studien beskrivs även att det viktigt att finna andra betydelsefulla aktiviteter än arbetet. Att arbeta på ett klientcentrerat arbetssätt skulle stärka kvinnornas motivation. Att låta kvinnorna själv berätta om vad de vill och vad de anser är betydelsefullt skulle göra att rehabiliteringsaktörerna arbetar utifrån det kvinnorna upplever som sitt behov. Detta skulle kunna stärka kvinnornas vilja att komma tillbaka till arbetet.

Kvinnorna i den aktuella studien har själva känt sig redo till att komma tillbaka till arbetet när de gått ut på arbetsträning. De flesta av kvinnorna har påbörjat sin rehabilitering efter cirka ett år, vilket bland annat berott på att de inte känt sig redo tidigare. Att tvinga någon tillbaka till arbetet när de inte känner sig redo anser en av kvinnorna kan ha negativ effekt på om den sjukskrivne ska klara av att komma tillbaka till arbetet. En studie av Selander, Marnetoft, Bergroth och Ekholm (1999) visade på motsatsen. Resultatet i den studien visade på att sen rehabilitering för långtidssjukskrivna personer endast hade en positiv effekt på arbetslösa män. Att få en tidig rehabilitering tillbaka till arbetet när man inte känner sig redo är

ingenting kvinnorna i den aktuella studien rekommenderar. Att bryta isoleringen från hemmet och komma ut och träffa andra är däremot någonting som kan rekommenderas av kvinnorna.

En annan viktig del som framkommer i resultatet vad gäller kvinnornas erfarenheter av återgång till arbetet var känslan av stöd, både praktiskt och emotionellt samt ett värdigt bemötande. Det kvinnorna påtalat främst i fråga om stöd under rehabiliteringen har varit stödet från den egna familjen, vänner och syskon. En fråga som väcks från författaren är om detta har att göra med att kvinnorna i den aktuella studien inte upplevt något större stöd från rehabiliteringsaktörerna? Kvinnorna anser att det hade varit av betydelse att få ett bättre stöd, framför allt från arbetsgivaren. I en studie av Östlund, Cedersund, Alexanderson och Hensing (2001) framkom ett liknande resultat, att det som deltagarna i studien värdesatt högt under deras rehabilitering hade varit de socioemotionella aspekterna av rehabiliteringen. Deltagarna i den studien pratade om hur de hade blivit behandlade, och mer av vem de hade blivit behandlade än om vilken sorts rehabilitering de fått. Kvinnorna i den aktuella studien anser att deras omgivning stöttat dem när andra pratat illa om sjukskrivna, de har puschat på när de velat ge upp men även bromsat dem när de gått för fort fram. En studie av riksförsäkringsverket (2004) visar även på att stöd varit viktigt, förutom stöd från rehabiliteringsaktörerna visade resultatet att 25 % av de långtidssjukskrivna fått hjälp av någon annan. 2/3 av dessa ansåg att familj och vänners stöd och hjälp, hjälpt dem att komma tillbaka. Kvinnor i den aktuella studien angav att de fått hjälp från familj och vänner.

Ytterliggare en fråga som ställs av författaren är hur personer som inte får eller upplever stöd från den närmaste omgivningen ska kunna komma tillbaka till arbetet? Skulle arbetsterapeuter kunna bli inkopplade för att hjälpa till med detta? Studien av Holmgren et al. (2004) visar på att ett hinder för att komma tillbaka till arbetet är att inte få tillräckligt med stöd från arbetsplatsen, både från arbetsgivaren och arbetskamrater. Kvinnorna i denna studie anser precis som kvinnorna i Holmgrens studie att litet stöd från arbetsgivaren medför ett hinder i återgången till arbetet.

Kvinnorna i den aktuella studien har fått möjlighet att arbeta med arbetsuppgifter som är anpassade och som fungerar utifrån deras förmågor. Resultatet återfinns även i studien av Isaksson Mettävainio & Ahlgren (2004) som visar på att återgå till ett arbete som är anpassat, exempelvis anpassad miljö eller anpassad arbetstid underlättar en återgång till arbetet. Enligt Kielhofner (2002) är det viktigt att den fysiska och sociala miljön fungerar. Att anpassa i

miljön kan vara ett sätt att få förmågorna hos personen och miljön att fungera ihop. Kvinnorna som fått andra arbetsuppgifter har fått sin arbetsmiljö anpassad, vilket för dem passar bra i dagsläget. Miljön enligt Kielhofner (2002) är både den fysiska och sociala. För kvinnornas del har det handlat om förändringar i båda miljöerna. Arbetsterapeuter arbetar med personers förmågor samt miljön, författaren anser att det vore intressant att undersöka om

arbetsterapeuter kunde vara ett komplement till försäkringskassan i bedömningar av

arbetsförmågor, där även arbetsterapeutens kompetens om förändringar i miljön i förhållande till förmågor skulle kunna ses som en tillgång, både för försäkringskassan men även för den sjukskrivne.

Konklusion

Sammanfattning kan det sägas att för att komma tillbaka till arbetslivet efter en sjukskrivning beror på flera faktorer. Kvinnorna i denna studie har lyckats komma tillbaka till arbetet därför att de haft en vilja att komma tillbaka, de har varit motiverade att göra det. De har även haft ett gott stöd från den närmaste omgivningen vilket verkar vara av stor betydelse. Kvinnorna har även återgått till arbeten som de trivs med och som fungerar utifrån deras förmågor. Det vore önskvärt med fortsatt forskning om arbetsterapeuter inom primärvården tidigt under sjukskrivningen kan stärka den sjukskrivnes vilja och motivation kopplat till aktivitetsperspektiv. Det vore även önskvärt att undersöka det omgivande stödets, tillexempel make/maka, syskon, syn på rehabiliteringen och deras medverkan.

Metoddiskussion

Utifrån studiens syfte att beskriva vad långtidssjukskrivna kommunalanställda kvinnor själva erfarit som betydelsefullt vid deras återgång i arbete valdes en kvalitativ forskningsmetod. Jag använde mig av en intervjuguide med halvstrukturerade frågor (Kvale 1997) för att säkerställa att liknande typ av data från alla kvinnor samlades in samt att mängden irrelevant information blev mindre än vid en ostrukturerad intervju, en intervjuguide hjälpte mig även då jag gjorde intervjuerna på egen hand. Användningen av en Mp-3 spelare under intervjuerna har varit bra då intervjun kunde skrivas ut ordagrant och sedan kunnat läsas flera gånger och författaren fått en god förståelse för materialet.

Värt att notera i den här studien är antalet personer i undersökningsgruppen. Enligt Kvale (1997) finns inga rekommendationer på antal personer i en kvalitativ studie men han menar att antalet brukar ligga mellan fem till femton, tanken från början var att antalet deltagare skulle vara mellan sex till åtta personer. Det resultat jag kommit fram till i denna studie visar på fem kvinnors gemensamma och skilda erfarenheter av vad som gjort att de är tillbaka i arbetslivet. Det finns en möjlighet att resultatet hade blivit ett annat om fler deltagare från fler förvaltningar intervjuats. Författaren började känna mättnad i datamaterialet när kvinnorna började berätta om liknande erfarenheter. Materialet är alltför begränsat för att kunna dra några generella slutsatser av.

För att försöka skydda kvinnornas anonymitet lät jag personalsekreterarna etablerade en kontakt med kvinnorna. För att säkerhetsställa att kvinnorna fick rätt information om studiens syfte gavs skriftlig information (Bilaga 3) i form av ett brev samt muntlig information vid intervjutillfället, detta för att minska missförstånd och oklarheter mellan författaren och kvinnorna.

Det är önskvärt att resultatet i en undersökning har en hög trovärdhet. I och med att jag skrivit och analyserat arbetet själv finns en viss risk för att trovärdheten har sänkts. Ett led i att försöka stärka trovärdheten har varit att jag och min handledare analyserat den första intervjun på varsitt håll för att se om resultatet stämmer överens med varandra, vilket det gjorde. För att ytterliggare stämma av innehållet i materialet och vilka kategorier som tagits fram diskuterades dessa tillsammans med min handledare, som har många års erfarenhet av arbetslivsinriktad rehabilitering, samt ytterliggare en arbetsterapeut med flera års erfarenhet.

Kategorierna enligt arbetsterapeuterna skulle kunna vara resultat som rehabiliteringsaktörer skulle kunna ha fått ut från sjukskrivna de arbetat med.

En begränsning i intervjuförfarandet var att författaren inte har så stor vana att ställa frågor.

Detta kan ha medfört att vissa aspekter i kvinnornas berättelser inte följdes upp fullt ut.

Referenslista

Abrahamsson, K., Bradley, G., Brytting, T., Eriksson, T., Forslin, J., Miller, M., Söderlund B., & Trollestad, C. (2003). Friskfaktorer i arbetslivet. Stockholm: Prevent.

Blesedell Crepeau, E., Cohn, E. & Boyt Schell, B. (2003). Willard and Spackmans Occupational Therapy. (10 ed). Theories derived from rehabilitation perspectives (pp.

235-242). Philadelphia: Lippincott.

Canadian Association of Occupational Therapist [CAOT]. (1997). Enabling occupation – An occupational therapy perspective. Toronto, ON: CAOT Publications ACE.

Christiansen, C., & Baum, C. (1997). Occupational therapy – enabling function and

wellbeing (2^nd ed.). Person-Environment Occupational Performance: A Conceptual Model for Practice (pp. 46-71). Thorofare: SLACK Incorporated.

DePoy, E., & Gitlin, L.N. (1999). Forskning – en introduktion. Lund: Studentlitteratur.

Ekberg, K. (2000). Arbetslivsinriktad rehabilitering – synsätt och utvecklingsbehov.

Socialmedicinsk tidskrift, 5, 388-397.

Hagedorn, R. (1995). Occupational Therapy, Perspectives and porcesses. London: Churchill Livingstone.

Eklund, C. (2001). Långtidssjukskrivna och deras medaktörer – en studie om sjukskrivning och rehabilitering (avhandling för doktorsexamen, Umeå Universitet).

Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (1996). The Model of Human Occupation (FoU 8). En sammanfattning av aktuella begrepp. Nacka: Författren.

Försäkringskassan. (2006, januari 12). [WWW document]. URL www.forsakringskassan.se.

Graneheim, U.H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:

concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105-112.

Holloway, I., & Wheeler, S. (2002). Qualitative Research in Nursing. (2^nd ed.) Oxford/London: Blackwell Science Ltd.

Holmgren, K., & Dahlin Ivanoff, S. (2004). Women on sickness absence – views of possibitities and obstacles for returning to work. A focus group study. Disability and Rehabilitation, 26 (no 4), 213-222.

Isaksson Mettävainio, B., & Ahlgren, C. (2004). Facilitating Factors for Work Return in Unemployed with Disabilities: A Qualitative Study. Scandinavian Journal of

Occupational Therapy, 11, 17-25.

Järvholm, B. (1996). Arbetsliv och hälsa – en kartläggning. Helsingborg: AB Boktryck.

Kielhofner, G. (1997). Conceptual Foundations of Occupational Therapy. (2^nd ed.).

Philadelphia: F.A. Davis Company.

Kielhofner, G. (2002). A Model of Human Occupation. (3^rd ed.). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Lindehag, A-G. (1997). Rehabilitering – Helhetsperspektiv. Nyköping: Atena Lär AB.

Marklund, S. (2000). Arbetsliv och hälsa. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.

Riksförsäkringsverket. (2002). Långtidssjukskrivna – diagnos, yrke, arbetsgivare och återgång i arbete. En jämförelse mellan 2000 och 2001. Stockholm: Författaren.

Selander, J., Marnetoft, S-U., Bergroth A., & Ekholm J. (1999). The effect of vocational rehabilitation on later sick leave. Disability and Rehabilitation, 21, 175-180.

Socialstyrelsen. (1993). Rehabilitering inom hälso- och sjukvården – för alla åldrar och diagnoser. Stockholm: Allmänna förlaget. (SoS-rapport 1993:10).

Socialstyrelsen. (2003). Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa.

Stockholm: Bokförlaget Bjurner och Bruno AB.

SOU 2000:78. Rehabilitering till arbete. Stockholm: Socialdepartementet.

Svenning, M. (1998). Rehabilitering Idé och Verklighet. Lund: Studentlitteratur.

Söderström, I. (1996). Vårdkedjan – samarbete för att rehabilitera. Stockholm: Svenska kommunförbundet.

Timmons, J-C., & Lynch Fesko, S. (2004). The Impact, Meaning and Challenges of Work:

Prespectives of Individuals with HIV/AIDS. Helth & Social Work. 29. 137-144.

Östlund, G., Cedersund, E., Alexanderson, K., & Hensing, G. (2001). ”It was realy nice to have someone – Lay people with musculoskeletal disorders requeas supportive

relationships in rehabilitation. Scandinavian Journal Public Health, 29. 285-291.

Intervjuguide

o Bakgrundsinformation - Ålder

- Nuvarande arbete

- Typ av arbete innan sjukskrivningen - Sjukskrivningsorsak

- Hur länge sjukskrivningen varade.

Kan du berätta om…

o Upplevelse av att bli sjukskriven o Hantering av sjukskrivningen o Rehabiliteringsprocessen o Stöd

o Avslut

- Är det något annat än det som vi redan har pratat om som du känner har varit betydelsefullt för dig för att kunna återgå till arbete?

- Innan vi avslutar så undrar vi om du har några frågor till oss?

Till personalhandläggaren/avdelningschefer inom kommunen

Jag är arbetsterapeutstuderande vid Luleå Tekniska Universitet, Institutionen för

Hälsovetenskap i Boden, som under våren 2006 kommer att skriva mitt examensarbete i form av en c-uppsats. Jag vill i och med detta brev i god tid informera er om min tilltänkta studie för att kunna få bekräftat att jag genom er kan få tillgång till lämpliga personer. Jag planerar att genomföra en studie med syftet att beskriva vad långtidssjukskrivna kommunalanställda kvinnor själv erfarit som betydelsefullt vid deras återgång i arbete.

Kriterierna för att delta i studien är följande:

- Deltagarna ska vara kvinnor i arbetsför ålder från olika verksamheter inom den kommunala sektorn.

- Deltagarna ska ha varit sjukskrivna minst 9 månader.

- Deltagarna ska vid tidpunkten för sjukskrivningen ha varit anställda inom den kommunala sektorn.

- Deltagarna ska ha återgått till sitt tidigare arbete eller annat arbete inom den kommunala sektorn på hel- eller deltid.

- Deltagarna ska inte ha varit tillbaka i arbete längre än 12 månader.

Jag kommer att använda mig av intervjuer för att samla in information till studien.

Varje intervju beräknas ta cirka en timme. Med intervjupersonernas tillstånd kommer jag att spela in intervjuerna på band för att inte gå miste om någon information, intervjutexterna kommer även att skrivas ut i sin helhet. Efter att arbetet är avslutat kommer de inspelade banden att raderas och utskrifterna av intervjuerna att förstöras. Allt material kommer att behandlas konfidentiellt, vilket innebär att deltagarnas identitet inte kommer att avslöjas och det är bara jag och min handledare som kommer ha tillgång till intervjuerna. Intervjun är helt frivillig och deltagarna kan när som helst under studiens gång avbryta sitt deltagande utan att ange orsak.

Jag vänder mig till dig för att få vetskap om du har möjlighet att hjälpa mig att komma i kontakt med personer som motsvarar kriterierna och i sådana fall komma överens om utskick av ett informationsbrev i slutet av januari, början av februari till tilltänkta deltagare.

under länken Examensarbeten. Hemsidans adress är www.hv.ltu.se.

Vid eventuella frågor kontakta mig gärna!

Med vänliga hälsningar

Johanna Öjemalm

[telefon 070-6865319, 0980-82260]

[e-post johoje-3@student.ltu.se]

Handledare: Blenda Isaksson Mettävainio, Leg. Arbetsterapeut. Arbetsförmedlingen, Kiruna.

[telefon 0980-769 12]

[e-post blenda.isaksson-mettavainio@lanbd.amv.se]

Förfrågan om att medverka i en undersökning

Jag är arbetsterapeutstuderande vid Luleå Tekniska Universitet, Institutionen för

Hälsovetenskap i Boden, som under våren 2006 kommer att skriva mitt examensarbete i form av en c-uppsats. Syftet med uppsatsen är att beskriva vad långtidssjukskrivna

kommunalanställda kvinnor själv erfarit som betydelsefullt vid deras återgång i arbete.

Jag kommer att använda mig av intervjuer för att samla in information till uppsatsen och jag undrar nu om du kan tänka dig att vara en av dem som jag får intervjua? Varje intervju beräknas ta cirka en timme och kommer att spelas in på band, för att jag inte ska gå miste om viktig information, intervjutexterna kommer även att skrivas ut i sin helhet. Efter att arbetet är avslutat kommer det inspelade bandet att raderas och utskriften av intervjun att förstöras.

Det är endast jag och min handledare som kommer att ha tillgång till intervjuerna. Allt material kommer att behandlas konfidentiellt, vilket innebär att din identitet inte kommer att framgå i den färdiga rapporten. Intervjun är helt frivillig och du kan när som helst under studiens gång avbryta ditt deltagande utan att ange orsak. Du har själv möjlighet att välja plats för intervjun.

Jag vill att du skickar den medföljande svarstalongen i det redan frankerade kuvertet till mig.

Önskar du delta i studien fyller du i talongen innan du skickar iväg den till mig, önskar du inte delta i studien så skickar du iväg talongen blank. Om jag får ett positivt svar från dig kommer jag att kontakta dig inom två veckor för att bestämma tid och plats för intervjun.

Den färdiga studien kommer att finnas tillgänglig på Institutionen för hälsovetenskaps hemsida i juni 2006 under länken Examensarbeten. Hemsidans adress är www.hv.ltu.se.

Kontakta mig gärna vid eventuella frågor!

Vänliga hälsningar Johanna Öjemalm

[telefon: 070-6865319, 0980-82260]

[e-post: johoje-3@student.ltu.se]

Handledare: Blenda Isaksson Mettävainio, Leg. Arbetsterapeut. Arbetsförmedlingen, Kiruna.

[telefon: 0980-769 12]

Klipp här

? Jag är positiv till medverkan och ni får kontakta mig för deltagande. Jag har när som helst under studiens gång rätt att avbryta mitt deltagande utan vidare förklaring.

Namn: ________________________________________________

Anträffbar på telefonnr: __________________________________

Träffas säkrast kl: _______________________________________

___________________

_________________________________________________

Datum

Namnteckning

Om du inte önskar delta i studien skickar du in talongen blank, vilket innebär att du förblir anonym för mig.