Uppsalatemplets gudabeläten avbildade på bonaden från Skog
Anjou, Sten
Fornvännen 30, 257-264
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1935_257
Ingår i: samla.raa.se
UPPSALATEMPLETS GUDABELÄTEN
AV-BILDADE PÅ BONADEN FRÅN SKOG
AV
S T E N A N J O U
B
onaden från Skog torde väl nu, mer än två decennier sedan den påträffades, ha vunnit stadgat rykte som ett av Nordens mest intresseväckande föremål från äldre medeltid, och orsaken därtill är i icke ringa mån bildframställningens fantasieggande innehåll. Motivet avser att åskådliggöra striden mel-lan kristendom och hedendom. I mitten ses en kyrka och en klock-stapel. Prästen står vid altaret med handen på bibeln och de krist-trogna äro samlade i kyrkan och stapeln. De äro beväpnade och man ringer av alla krafter i kyrkklockorna. Det är fara å färde. ty utanför kyrkan löpa de onda makterna och deras anhang till storms från alla håll. Man ser folk till häst och fots, stora lejon och ett myller av människor och djur. På vänstra sidan rider i täten ett trehövdat väsen, sannolikt en hednisk gudom.Längst till vänster äro tre hjälmprydda män framställda i större skala än alla övriga figurer. De stå frontalt på en gemensam markplatta i knäsida rockar och med vapen eller andra föremål i händerna. Vilka äro de? Frågan uppväcker ett av de viktigaste men också mest vanskliga av de problem, som sammanhänga med bonadens uttolkning.
F. R. Martin1 och Erik Salvén2 hava tytt dem såsom bibelns
Heliga tre konungar. Den senare framhåller i sin värdefulla av-handling om bonaden från Skog, att de visserligen icke äro några gåvoframbärare, men anser, att för en folklig fantasi kunde det vara naturligt att tänka sig även bibelns tre konungar såsom krigsrustade män. Maria Collin3 samt A. Lindblom och Agnes
1 F. R. M a r t i n i Svenska Dagbladet 15 mars 1915.
2 E r i k S a l v é n , Bonaden från Skog. Sthlm 1923, s. 112 ff.
3 M a r i a C o l l i n , Till textilmönstrens vandringsbistoria (Tidskr. f. konstvetenskap 1923—24), s. 09.
258 S T E N A N J O U
Fig. 1. Bonaden från Skog.
B r a n t i n g1 a n s e även, att f i g u r e r n a f ö r e s t ä l l a t r e h e l i g a k o n u n g a r . men tyda dem såsom N o r d e n s s k y d d s h e l g o n : S:t Olov, S:t K n u t och S:t E r i k , den f ö r s t n ä m n d e l ä n g s t till v ä n s t e r b ä r a n d e sin t r a d i t i o n e l l a y x a . Som en a n a l o g i h ä n v i s a L i n d b l o m och B r a n t i n g till en l i k n a n d e f r a m s t ä l l n i n g av de t r e h e l g o n e n på en bonad f r å n F o g d ö . D e n n a ä r dock från s l u t e t av 1400-talet, medan bo-n a d e bo-n f r å bo-n S k o g d a t e r a s till omkr. å r 12005, en t i d p u n k t , som icke l i k a väl i n r y m m e r K a l m a r u n i o n e n s t a n k e v ä r l d .
Gentemot båda de n u n ä m n d a t y d n i n g a r n a h a r av f r a m s t ä l l a r n a s j ä l v a a n m ä r k t s dels den v i k l i g a o m s t ä n d i g h e t e n , att f i g u r e r n a s a k n a g l o r i o r och dels att de genom s i n i s o l e r a d e p l a c e r i n g ha föga s a m m a n h a n g med b i l d f r a m s t ä l l n i n g e n i ö v r i g t . F i g u r e r n a s k a r a k t ä r a v h e l i g a h j ä l p a r e för de k r i s t n a a n s e s emellertid f r a m g å a v det som k o r s u t t y d d a föremål, v i l k e t b ä r e s a v den m i t t e r s t a f i g u r e n . D e n r ä t t s j ä l v s t ä n d i g a scen, som f i g u r e r n a bilda för s i g . a n s e s bero på att p e r s o n e n , som v ä v t detta p a r t i , ä r en a n n a n än den som v ä v t bonaden i ö v r i g t .
E n fullt i n v ä n d n i n g s f r i t o l k n i n g av de t r e f i g u r e r n a t o r d e k n a p -past k u n n a e r h å l l a s , men det ä r dock möjligt att f r a m l ä g g a en teori, som icke d r a b b a s a v de nu n ä m n d a a n m ä r k n i n g a r n a och även
* A g n e s B r a n t i n g , Inhemska textilier i Helslnglands kyrkor (Svenska Slöjdföreningens tidskr. 1913), s. "i7; A g n e s B r a n t i n g och A n -d r e a s L i n -d b l o m , Me-delti-da vävna-der och bro-derier i Sverige I, Upp-sala och Sthlm 1928, s. 13 f.
5 Donna datering motivera A n d r e a s L i n d b l o m ooh A g n e s B r a n -t i n g genom hänvisning -till -typerna av kronor och hjälmar. En annan dateringsgrund förefinns i lejonens likhot mod vissa dopfuntsskulpturer, t. ex. don i fig. 2 avbildade, vilket ger ungefärligen samma resultat — 1100-talets senare del eller tiden omkr. ar 1200. Jfr M a r g i t Ö s t m a n s datering av Appunafunten i R o o s v a l , Dopfuntar i Statens historiska museum. Sthlm 1917. s. IS.
U P P S A L Ä T E M 1 ' L E T S G U D A B E L Ä T E N 259
Fig. 2.
Detalj av dopfunten från Apjmna, Ög. Efter Roosval.
i övrigt h a r s t a r k a skäl för sig. Enligt denna fram-ställa f i g u r e r n a icke någ-r a heliga k o n u n g a någ-r u t a n Oden, T o r och F r e j .0 De tre h e d n a g u d a r n a voro den u n g a k r i s t n a k y r k a n s svå-raste motståndare. Det var dem striden i första h a n d gällde och det ä r knappt t ä n k b a r t , att k y r k a n s k a m p k u n d e å s k å d l i g g ö r a s , u t a n att de voro med i fiende-s k a r a n . De intaga fiende-s å l u n d a på bonaden sin plats bland
de onda makter, som löpa till s t o r m s mot k y r k a n . Genom denna tyd-n i tyd-n g blir »botyd-nadetyd-ns hela bildityd-ntyd-nehåll etyd-n k l a r och lättfattlig etyd-nhet.
I mitten f r a m s t ä l l e s T o r , s v e a r n a s f r ä m s t e gud. F ö r e m å l e t i h a n s h ö g r a h a n d bör t y d a s som h a m m a r e n Mjollner och icke som en k o r s s t a v . H a m m a r e n ä r f r a m s t ä l l d i röd f ä r g och h a m m a r s t a v e n i grön på s å d a n t sätt, att den förra t a n k e s instucken genom sta-ven. J ä m f ö r m a n h ä r m e d k o r s e t på k l o c k s t a p e l n så v i s a r det s i g , att detta på v a n l i g t s ä t t ä r b e t e c k n a t med en enda f ä r g .
D e b e k a n t a , som a m u l e t t e r n y t t j a d e t o r s h a m m a r e , v i l k a ofta påt r ä f f a påt s i g r a v a r från b r y påt n i n g s påt i d e n mellan hedendom och k r i s påt e n -dom, och de h a m m a r t e c k e n , som a v b i l d a s på r u n s t e n a r , ä r o van-l i g e n dubbevan-lsidiga som på S k o g s b o n a d e n . Ovan h a m m a r e n avsvan-lu- avslu-tas s t a v e n ofta a v en k o r t s p e t s men det f ö r e k o m m e r också, a t t skaftet ovantill ä r l ä n g r e u t d r a g e t (fig. 4), s å att v a p n e t i sin helhet får ett k o r s l i k n a n d e utseende.7
T o r b ä r sitt bälte Megingjord, och ett p a r små djurfigurcr vid 6 Redan 1928 diskuterade förf. denna åsikt med kolleger och vill särskilt tacka fröken Vivi Sylwan för många värdefulla synjiunkter. Teorin har i all korthot omnämnts av V. S y 1 w a n, Dekorative Wirkereien und Webereien im mittelalterlichen Schweden (Zeitschr. f. bildendo Kunst, 1930), s. 96, samt av B. T h o r d e m a n , Kyrklig textilkonst i Sverige (Ord och Bild, 1930). s. 5.
7 Jfr H. J u n g n e r , Den gotländska runblldstenen från Sanda (Forn-vännen 1930) s. 72 f. Jfr även S a l v é n , a. a., s. 91.
'260 S T E N A N J O U
hans fötter synas återgiva hans bockar, Tanngnjöst och Tann-grisner. Det är tänkbart, att den lilla mansbilden vid hans vänstra sida är hans tjänare Tjalve, men det är lika möjligt, att denna bild tillkommit utan annan avsikt än att utfylla bottenfältet. Tor betecknades ofta enbart med ordet åss ( = ase = gud), vilket anger honom såsom det mäktigaste väsendet. Markplattan under mitt-figuren är ornerad med ett schackbrädsmönster, vilket genom en oregelbunden färgväxling kommit alt i rött bilda runan åss. Om detta varit avsikten med färgväxlingen kan dock ej avgöras.
Till vänster om Tor avbildas Oden. Han är rustad som krigs-gud men icke med spjutet, som är hans vanliga attribut, utan med yxa och sköld eller möjligen båge. Måhända kan bonadens sena
till-komsttid förklara, att denna vapenväxling ägt rum. Adam av Bremen nämner endast, att Oden framställes beväpnad såsom Mars. Oden hade vunnit vishetens gåva genom att i Mimers brunn pantsätta sitt ena öga. Det syns vara i enlighet härmed, som han på Skogsbonaclen framställes såsom enögd. Till vänster om Oden syns en liten djur-figur. Det kan vara Odens galt, Särimner, men möjligheten att det en-dast är en fyllnadsdekoration skall ej förnekas. Det bör dock här på-pekas, att såväl denna djurbild som de tvenne vid Tors fötter äro annorlunda karakteriserade än alla andra smärre fyrfotadjur, vilka förekomma på bonaden, och medan dessa tillhöra de mot kyrkan
riktade stormtrupperna, äro de vända åt motsatt håll.
Till höger om Tor står Frej. Han är fruktbarhetsguden och saknar vapen. Han hade bortlämnat sitt svärd. I enlighet här-med framställes han på bonaden här-med en stav i högra handen och ett redskap i den vänstra, som möjligen kan tydas som en skyffel eller en på grund av närbelägna lejonbild förkortad spade. En amulett av silver (fig. 5) bestående av fyra miniatyrstavar uppträdda på en ring, har påträffats i en hednagrav i Birka9 och
enligt en av Hugo Jungner företagen utredning av bilderna på Sandastenen, vilken stödes av amulettfyndet från Torvalla och uppgifter om Frejdyrkande lappar, tycks spaden vara ett till Frej hänförbart attribut.9
*
8 G. H a l l s t r ö m , Birka I, Hj. Stolpes grafundersökningar. II. 1, Sthlm 1913, s. 57.
U P P S A L A T E M P L E T S G U D A B E L Ä T E N 261
Oden, Tor och Frej. Detalj av bonaden från Skog. Fig. 3.
Det är anledning att särskilt iakttaga, att Tor på Skogsbonaden intar den mittersta platsen. Enligt Adam av Bremen som efter hörsägner skildrar Uppsala tempel hade torsbilden där samma placering. Han skriver därom: »I detta tempel, som helt är smyc-kat med guld, dyrkar folket beläten av tre gudar. Den mäktigaste av dem, Thor, skall ha säte mitt i salen, Wodan och Fricco äro placerade på ömse sidor. De kännetecknas sålunda: 'Thor härskar i luften', heter det, 'han råder över åska och blixt, blåst och regn, god väderlek och gröda. Den andre, Wodan, d. ä. vrede, leder krig och ger människorna krafter mot fiender. Den tredje, Fricco, skänker de dödliga frid och vällust.' Sålunda förse de den sist-nämndes bild med en väldig priap; Wodan framställes beväpnad, såsom Mars hos oss, och Thor med sin vigg tyckes motsvara Ju-piter.»10
Beskrivningen på Frej överensstämmer icke med hans bild på ••Efter S. L i n d q v i s t . Hednatemplet i Uppsala (Fornvännen 1923).
2 6 2 S T E N A N J O U
bonaden, men betänker man, att denna är en kristen konstpro-dukt, säkerligen avsedd för kyrkligt bruk, så är det förståeligt, att en förändring härvidlag var nödvändig. I övrigt kunde bo-nadens framställning vara en illustration till Adams beskrivning av gudabilderna i Uppsalatemplet.
Det har redan anmärkts, att bonadens gudabilder i kompo-sitionshänseende på ett markerat sätt bryta mot den övriga
fram-ställningen. De äro i större skala än andra figurer och äro ställda frontalt, fastän de för innehållets skull borde visas från sidan, vända mot mitten. De äro dessutom placerade på en ge-mensam markplatta, som liknar en sockel. Det är icke tillräckligt att motivera denna skillnad mellan gudabilderna och den övriga framställningen genom hänvisning till det personbyte, som san-nolikt ägt rum vid vävningen. Man måste tydligen antaga, att gudagruppen utgör en kompositionsenhet, som i utbildad form lånats från annat håll. En speciell kännedom om denna kompo-sition har föranlelt, att en ny person fått ingripa i vävnadsarbetet.
Med hänsyn till figurernas statuariska uppställning på en ge-mensam markplatta syns det icke orimligt att som äldsta före-bild för bonadens gudagrupp antaga en skulptural framställning. och de skäl, som förut anförts, möjliggöra antagandet, att kom-positionen återgår på de tre gudabelätena i Uppsala tempel. Detta antagande är berättigat även ur synpunkten, att primitiva kult-bilder så gott som alltid äro av konventionella typer.11
Man får emellertid icke föreställa sig, att bonadens gudagrupp på ett enligt vår tids mening identiskt sätt återger Uppsalatemp-lets beläten. I någon mån blir alltid en komposition förändrad, om den, som här troligen skett, flera gånger återupprepats, men här gäller särskilt, att överflyttningen från en tredimensionell bild till planbild måste ha medfört en rätt grundlig omstöpning. I vår tid kan man avbilda en skulptur i perspektiv, men då Skogsbona-dens gudagrupp fick sin form, kände man endast avbildning rakt framifrån eller från sidan.
Den frontala uppställningen av bonadens tre gudafigurer är säkerligen överensstämmande med originalgruppen. På denna ha
11 Man har velat antaga, att bonaden ursprungligen tillhört Söderala
kyrka i Hälsingland (jfr S a l v é n , a. a., s. 140 f.). Lika stor förefaller möjligheten, att don tillhört domkyrkan i Gamla Uppsala.
U P P S A L A T E M P L E T S GU D A B E L A T E N 263
Fig. 4.
Amulett av järn ined torshammare. Hilde, Ind viken, Norge.
Efter Gustafson. Fig. 5. Amulett av silver från bednagrav i Birka. Skala '/,. Efter Hallström. fötterna och sannolikt även armarna samt de båda små djur, vilka ovan antagits vara Tors bockar, varit riktade rakt framåt. I denna ställning kunde de dock icke avbildas och därför vändes de på bona-den så att de blevo synliga från sidan.
Det är icke alldeles omöjligt, att ännu mer vittgående förändrin-gar än de nu nämnda vidtagits. Tor är enligt den litterära tradi-tionen åskans och regnets gud och han åker över himlavalvet i sin vagn, dragen av de två bockarna. Det är icke bevisbart, men inan måste räkna med möjligheten, att Åke-Tors bild i Uppsala-templet framställt honom i denna situation och att vagnen ute-slutits, då kompositionen överfördes till planbild. Den kunde icke på ett förståeligt sätt avbildas fra inifrån och det skulle sett allt-för egendomligt ut, om Åke-Tor, själv avbildad framifrån, körde en vagn, som drogs åt endera sidan. Tvånget att utelämna vagnen behöver icke ha vållat konstnären några svårare betänkligheter. Han skulle säkerligen kunnat räkna på, att samtida åskådare i fantasin kunde utfylla den troligen välbekanta ursprungsbilden.
Skogsbonadens tre »konungar» ha här tolkats som Oden, Tor och Frej. De möjliggöra en föreställning om gudagruppen i Upp-salatemplet, men de bringa icke en exakt kunskap om denna. Kan-ske kan man hoppas, att framtida fynd skola klarare belysa dessa kultbilder i svearnas förnämsta helgedom.
2 6 4 S T E N A N J O U
Z U S A M M E N F A S S U N G .
STEN ANJOU: Dio Götterbildnisse im Heidentempel zu Upp-sala auf dem Teppich von Skog abgebildet.
Man ist sich nunmehr dariiber einig, dass das beruhmtc, wahrscheinlich aus dor zweiten Hälfte dos 12. Jahrhunderts stammondo Bildgewebo von Skog den Kampf zwischen Heidentum und Christentum darstollt. In der Mitte sieht man eine Kirche und einen Glockenturm, in dem die gläubigcn Christen ihre Zuflucbt genommen haben. Davor die böscn Mächte, die zum Angriff vorgehon. Ganz links sioht man droi Figuren in sehr grossem Massstab. Man hat sie ontweder als die Heiligen Drei Könige der Bibel odör als die Nationalhoiligen dos Nordens St. Olaf, St. Knut und St. Erik deuten wollon. Verf. vcrtritt hier dio Ansicht, dass sie dio boidniscbon Göttcr Odin, Tor und Frey darstellen. Nur durch eine solche Deutung gowinnt dor Inhalt des Bildgcwobes eino klare und zusammen-bängende Einheit.
Tor ist in dor Mitte zu schen. Er ist bowaffnot mit dom Hammer Mjölnir (vgl. einen Amulettfund, Abb. 4), und ihm zu Fiissen stehen seine beiden Böcko. Links von Tor steht der cinäugige Odin, bowaffnot als Kriogsgott, aber nicht mit scinom gowöhnlichcn Attribut, dem Speer, sondern mit Axt und Schild. Rechts erblickt man Frey mit Stab und Späten (?) in don Iländon, Gegenstände, dio durch Amulottfundc als heidnisebc Kultzoichcn bczougt sind (Abb. 5 sowie Abb. 18 und 19, Fornvännen 1930, S. 71 f.).
Odin, Tor und Froy sind frontal auf einer gomoinsamen, sockclähnli-chen Bodenplatte abgebildet. Sie stellon offenbar oine Komposition dar, die in fortiger Form andorswoher cntlobnt ist. Da die Komposition mit oinor leicht erklärlichen Ausnahrae von Froys Bild mit der Boschroibung iiberoinstimmt, dio Adam von Bremen von den Göttcrbildnissen im Tompol zu Uppsala liofcrt, so hat man Anlass zu der Annahme, dass diese das urspriingliche Vorbild abgogobon habon, besonders da Kultbilder aus jenor Zeit stets von konventionellor Form sind. Bei der Ubertragung der Komposition aus einer skulpturalcn Darstellung in ein Flächenbild sind jodoch mohrcro Ändorungcn vorgenommon worden, und besonders diirfte dies fiir das Bild von Tor gelten, der in Uppsala möglicherweise auf scinom von zwei Bocken gozogonon Wagon dargestellt gewesen ist.
