Examensarbete, 15 hp Fysioterapeutprogrammet 180 hp
Ht 2020
FYSIOTERAPEUTENS
ROLL INOM TEAMET
VID BEHANDLING AV
PSYKISK OHÄLSA HOS
UNGA VUXNA
En kvalitativ studie
Fysioterapeutprogrammet 180 hp
Titel svenska:Fysioterapeutens roll inom teamet vid behandlingen av psykisk ohälsa hos unga vuxna - En kvalitativ studie
År: 2020 Titel engelska:
The physiotherapist's role within the team in treatment of mental illness in young adults - A qualitative study
Författare: Julia Berglund Kuratorvägen 29 907 36 Umeå Hanna Larsson Tallvägen 57 907 38 Umeå Handledare:
Therese Eskilsson, leg. sjukgymnast och medicine doktor
Nyckelord: psykisk ohälsa, unga vuxna, teamarbete, fysioterapeuters upplevelse, kvalitativ innehållsanalys Mental illness, young adults, teamwork, physiotherapist’s experiences, qualitative content analysis
Extern medverkan Nej Pågående projekt Nej
Sammanfattning:
Introduktion: Psykisk ohälsa är i dagens samhälle vanligt, framförallt rapporteras det att allt fler barn och
ungdomar får vård och behandling för psykiatriska diagnoser. Detta medför att vårdköerna växer och därmed ställs höga krav på hälso- och sjukvården. Det finns god evidens för fysioterapeutisk behandling vid psykisk ohälsa men fysioterapeuter inom området är fortfarande relativt få och deras roll i teamet behöver stärkas.
Syfte: Syftet med denna studie var att utforska hur fysioterapeuten ser på sin roll inom teamet vid
behandling av psykisk ohälsa hos unga vuxna.
Metod: Tolv kvinnliga fysioterapeuter med arbetserfarenhet inom psykisk ohälsa intervjuades om sina
upplevelser av att arbeta som fysioterapeut i ett team. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Analyserna resulterade i temat: Betydelsefull behandlare och kollega - med ambitionen att förbli
en självklar del av teamet och med tre kategorier: Ständig kamp att vara ambassadör för fysioterapi, En del av en helhet, samt Stärker det psykologiska via kropp och hälsa. Temat innebär att fysioterapeuten ansåg sig vara en betydelsefull behandlare som kunde stärka det psykiska måendet för patienter. Fysioterapeuten ansåg sig även vara en betydelsefull kollega som bidrog med ett kroppsligt perspektiv. Bristande kunskap från övriga professioner om fysioterapi och att känna sig ensam i sin roll bidrog till ambitionen att förbli en självklar del av teamet.
Konklusion: Fysioterapeuten såg på sin roll i teamarbetet som betydelsefull både för patienten och
kollegorna, där ambitionen var att förbli en självklar del av teamet. För att uppnå detta behövs fler
fysioterapeutkollegor och ökad kännedom om fysioterapeutens kompetens. Ökad medvetenhet hos övriga professioner om fysioterapi samt ökad kunskap om alla professioners kompetenser skulle inte enbart stärka fysioterapeutens roll utan även bidra till ett välfungerande teamarbete.
Introduktion
Det psykiska välbefinnandet är grunden för vårt mående. Där ingår både det positiva och negativa psykiska måendet, vilket är ett komplext begrepp som handlar om hur en individ trivs och mår i livet, samt hur en individ klarar av att hantera olika situationer som kan uppstå under livets gång. Det krävs en god psykisk hälsa för att kunna klara av att bemästra livets svårigheter för att på sikt inte utveckla psykisk ohälsa (1).
Den psykiska ohälsan innehåller flera olika tillstånd, som kan ha olika allvarlighetsgrader och varierar över tid. Psykisk ohälsa kan delas in i mildare övergående besvär till kraftigt långvariga tillstånd som kan leda till funktionspåverkan, såsom huvudvärk,
sömnsvårigheter och koncentrationsproblem. På senare år har psykisk ohälsa visats vara som högst bland unga vuxna. Enligt den nationella folkhälsoenkäten från 2018 uppgav var tredje kvinna och var femte man i den yngsta ålderskategorin 16-29 år, att deras psykiska välbefinnande var nedsatt. Oro, ångest och ängslan var de vanligaste förekommande besvären (2).
År 2017 fick i Sverige 51 000 ungdomar i åldern 18–24 år en psykiatrisk diagnos. Psykiatrisk diagnos kan involvera flera olika diagnoser och problem. De huvudsakliga diagnoserna var ångestsyndrom, depression och hyperaktivitetsstörning. Exempel på hyperaktivitetsstörning är adhd (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) och förstämningssyndrom. Ångestsyndrom, adhd och depression var de vanligaste diagnoserna bland unga kvinnor i åldern 18-24 år, medan adhd var den vanligaste diagnosen hos män i samma ålder. I jämförelse med unga kvinnor var det högre
förekomst av autismspektrumdiagnoser, schizofreni samt diagnoser kopplade till alkohol och droger hos unga män (2).
Risken för återinsjuknande, långvarig sjukdom och försämrad funktionsförmåga är hög hos de med psykisk ohälsa. De behöver därför tidigt få adekvat behandling. Detta ställer krav på hälso- och sjukvården, att ge en snabb bedömning om tillståndet samt tillgodose personerna med gott omhändertagande och visa hög tillgänglighet. Dagens
behandlingsmetoder av psykisk ohälsa hos unga vuxna skiljer sig åt mellan varje specifik diagnos samt även utifrån varje individ beroende på dennes individuella problematik och behov. Den svenska hälso- och sjukvården erbjuder unga vuxna med psykisk ohälsa bland annat olika former av psykoterapi, fysisk aktivitet samt antidepressiva läkemedel som behandlingsmetoder. Målet med behandlingsformerna är att personerna ska bli friska från den psykiska ohälsan och dessutom återvinna god funktionsnivå (3).
Hälso- och sjukvården, däribland psykiatrin, arbetar ofta i ett interdisciplinärt team. Detta innebär att teamet består av olika yrkesgrupper som samlas regelbundet och delger varandra sina respektive bedömningar för teamets planering av rehabiliteringsprocessen. Teamet arbetar utifrån en gemensam målsättning där patientens och anhörigas
medverkan är central (4).
I teamet vid behandling av psykisk ohälsa är fysioterapeuter en liten yrkesgrupp som ingår (5) trots att fysioterapeutiska behandlingar visat sig vara mycket användbara (6, 7, 8). De behandlingar som fysioterapeuten erbjuder är exempelvis basal kroppskännedom, psykodynamisk kroppsterapi, psykomotorisk behandling samt avspänningsbehandling (7) vilka syftar till att förbättra kroppsmedvetande, tilltro till egen förmågan, självkänsla och mental närvaro (9, 10). Genom att erövra en positiv och realistisk upplevelse av kroppen och dess signaler kan personer som lider av ångest uppnå en ökad
kroppskännedom och därmed få en bättre kontakt till kroppen (11). Fysisk aktivitet är också en viktig del av behandlingen när det kommer till depression, ångestsjukdomar samt stress (3, 12, 13, 14), där fysisk aktivitet kan påskynda den mentala återhämtningen, ge en symtomreducering, öka de sociala och fysiska funktionerna samt minska
läkemedelsbiverkningar (13, 14).
det kvalitativa studier som belyser fysioterapeuters egna åsikter, där fysioterapeuter uttrycker sig ha otillräcklig kunskap om bemötande och val av behandling vid psykisk ohälsa (15, 16). En studie gjord av Andrew et al. (16) undersökte vilka uppfattningar fysioterapeuter har angående sin roll i behandlingen av den fysiska hälsan hos personer med svår psykisk sjukdom. Studien undersökte även vilka svårigheter som kan finnas för att behandla denna patientgrupp. Resultatet visade bland annat att fysioterapeuter upplevde att de själva inte hade tillräckligt med utbildning inom detta område samt att de ibland upplevde att både läkare och patienter inte förstod relevansen av fysioterapi hos denna patientgrupp. Forskare inom området antyder att basutbildning både på grundnivå och avancerad nivå bör erbjudas för alla fysioterapeuter som arbetar inom området psykisk ohälsa (12, 16).
Problemformulering
Psykisk ohälsa är i dagens samhälle vanligt, framförallt rapporteras det att allt fler barn och ungdomar får vård och behandling för psykiatriska diagnoser. Den psykiska ohälsan fortsätter även att öka i befolkningen vilket medför att vårdköerna växer och därmed ställs höga krav på till exempelvis elevhälsan, ungdomsmottagningar samt barn- och ungdomspsykiatrin (3). På grund av detta har ett dilemma diskuterats där fysioterapeuter inom området psykisk ohälsa är för få i motsvarighet till det ökade behovet av vård hos unga vuxna i den svenska befolkningen (12), samt även hur väl de får gehör för sin profession inom teamarbetet (16). Fysioterapeuter är som sagt en liten yrkesgrupp inom området psykisk ohälsa (5) trots den goda evidensen för fysioterapeutisk behandling (6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14). Det vore därmed av vikt att utforska hur fysioterapeuter ser på sin roll i teamarbetet vid behandling av psykisk ohälsa hos unga vuxna. Det innefattar hur fysioterapeuter upplever hur deras kompetens nyttjas, hur fysioterapeuter önskar att arbetet utvecklas samt om det finns faktorer som stärker respektive försvårar
fysioterapeutens arbete i teamet.
Syftet med denna studie var att utforska hur fysioterapeuten ser på sin roll inom teamet vid behandling av psykisk ohälsa hos unga vuxna.
Metod
Design
Denna studie har genomförts med kvalitativ ansats enligt metoden kvalitativ
innehållsanalys (17). Den kvalitativa forskningsmetoden syftar till att förklara, synliggöra och ge en djupare förståelse för människors subjektiva upplevelser (18, 19).En induktiv ansats har använts vilket innebär att grunden för analysen utgick från det insamlade materialet och härleds inte från tidigare teorier och kunskaper inom det berörda ämnet (17). Innehållet i intervjuerna, vilka är baserade på fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser har därmed analyserats utifrån textens helhet och dess kontext (17). Det innebär att både det manifesta och latenta innehållet i texterna har beaktats. Detta eftersom syftet med denna kvalitativa innehållsanalys var att undersöka och öka
förståelse för hur fysioterapeuter upplever sin roll i teamarbetet inom psykisk ohälsa hos unga vuxna.
Deltagare och datainsamling
Ett strategiskt urval har genomförts eftersom de potentiella deltagarna som kontaktades skulle vara fysioterapeuter med arbetserfarenhet av teamarbete inom psykisk ohälsa hos unga vuxna. Detta urval användes för att erhålla en djupare förståelse och kunskap inom det berörda ämnet (19).
Inklusionskriterier för deltagande var att informanterna arbetade som legitimerade fysioterapeuter/sjukgymnaster och hade arbetserfarenhet av teamarbete inom psykisk ohälsa hos unga vuxna. Potentiella deltagare hittades via kontakter inom psykiatrin samt efterforskning på nätet. De som uppfyllde inklusionskriterierna (n=17) tillfrågades via
e-post med en kort beskrivning av studiens syfte och om de skulle kunna tänka sig vara intresserade av att delta i studien. Tolv potentiella deltagare svarade att de var
intresserade att delta. Dessa informanter fick ett nytt e-postmeddelande med information om studien (Bilaga 1) och en blankett för samtycke till deltagande (Bilaga 2). Alla
informanter var kvinnor (n=12), hälften av dem (n=6) arbetade för tillfället i ett team inom psykisk ohälsa och de andra (n=6) hade erfarenhet av teamarbetet inom psykisk ohälsa hos unga vuxna. Informanterna delades mellan två kandidatuppsatser. Den andra uppsatsens syfte var att undersöka fysioterapeuters bemötande av patienter med psykisk ohälsa och få en större förståelse för hur fysioterapeuter förhåller sig och behandlar denna patientgrupp.
Totalt 12 semistrukturerade intervjuer med öppna frågor enligt intervjuguide (Bilaga 3) genomfördes under september - oktober 2020. Intervjuguiden berörde frågor om hur teamsamarbetet gick till, fysioterapeutens arbetsuppgifter samt hur fysioterapeuten upplevde sin roll i teamet. Följdfrågor ställdes av författarna i syftet att få utvecklande svar för att få en djupare kunskap inom området samt bekräfta att både författare och informanter förstod varandra.
Sju intervjuer genomfördes via telefonsamtal, tre intervjuer genomfördes via zoom och två genomfördes som ett fysiskt möte. Vid intervju via zoom, påbörjades intervjun med en introduktion där videofunktionen var påslagen men stängdes av när intervjuerna
startade. Skriftligt samtycke (Bilaga 2) signerades av alla informanter före eller efter utförd intervju. I de fall skriftligt samtycke gavs efter utförd intervju gav informanten sitt muntliga samtycke före intervjun.
Vid början av varje intervju insamlades bakgrundsdata. Varje informant tillfrågades om legitimationsår, vid vilket universitet de studerat och arbetserfarenhet räknat i år inom psykisk ohälsa hos unga vuxna. Informanterna hade genomgått sin utbildning vid fem olika universitet i Sverige och en utomlands. Legitimationsår var mellan år 1986-2016 och medelår i arbetserfarenhet var 17 år (min: 3 år, max: 29 år). Båda författarna var
närvarande vid varje intervju där den ena var samtalsledare och den andra observatör. Observatören kunde följa upp med följdfrågor om behov fanns. Varje intervju varade mellan 30-60 minuter och spelades in på lösenordsskyddade mobiltelefoner och datorer. Eftersom informanter delades mellan två kandidatuppsatser genomfördes sex intervjuer av författarna av denna studie och sex intervjuer av författarna för den andra studien.
Dataanalys
Författarna till denna studie transkriberade tre intervjuer var. De resterande sex
intervjuerna transkriberades av författarna till den andra studien och delades därefter till författarna av denna studie. Den insamlade datan analyserades enligt Graneheim & Lundman (18) och sammanställdes i meningsenheter, kondenserade enheter, koder, underkategorier, kategorier och tema. Meningsenheter var ord, meningar eller stycken som var meningsbärande och hörde ihop genom sitt innehåll. Meningsenheter togs fram och kondenserades i syftet att behålla värdefullt innehåll men korta ned texten. Koderna förklarade meningsenheterna med ett eller flera ord. Underkategorier och kategorier utgjorde det manifesta budskapet. Kategorier beskrev vad koderna handlade om och var koder som fördes ihop på grund av dess likhet. Det tolkade latenta budskapet av
meningsenheterna, kondenserade enheterna, koderna, underkategorierna och kategorierna sammanställdes i ett tema. Tema beskrivs svara på frågan hur (18).
De transkriberade intervjuerna lästes enskilt av författarna. För att få samsyn i analysen, analyserade författarna enskilt meningsenheter och kondenserade dessa (20). Därefter diskuterade och jämförde författarna meningsenheter och kondenseringar innan författarna tillsammans kodade de kondenserade enheterna. Kodernas likheter samt relevans till studiens syfte diskuterades innan författarna gemensamt placerade koderna i underkategorier och kategorier. Därefter fick författarna till den andra
utformning och relevans till studien. Handledaren tog del av två intervjuer och dess kodning, samt alla underkategorier och kategorier med tillhörande koder för att delta i analysarbetet. Temat utformades med stöd från handledare och efter att författarna läst igenom alla intervjuer ytterligare en gång samt utgått från vad den röda tråden var genom alla intervjuer. Exempel på hur analysen har genomförts presenteras i Tabell 1.
Tabell 1. Exempel på hur analysprocessen gick till, från meningsenhet till tema. Meningsenhet Kondenserad
enhet
Kod Underkategori Kategori Tema
när man jobbar i team så är patienterna oftast så sjuka så att då behöver teamet samarbeta och var och en har en bit utav
patientens tillvaro i sina händer, så goda kunskaper
men naturligtvis
också kommunikationen är bra att att man kan uttrycka sig på ett sånt
sätt så att man blir förstådd, skulle jag bara prata sjukgymnastspråk och basalkroppskännedomsspråk så så skulle då mina övriga kollegor kanske inte förstå så mycket av det
jag gjorde med patienten
vid sjuka patienter behöver teamet samarbeta så goda kunskaper kommunikationen är bra
att man kan uttrycka sig på ett sånt sätt så att man blir förstådd samarbeta goda kunskaper bra kommunikation uttrycka sig förståeligt Kommunikation och öppenhet En del av en helhet Betydelsefull behandlare och kollega - med ambitionen att förbli en självklar del av teamet
Etik
Samtliga informanter signerade ett informerat samtycke (Bilaga 2). Alla informanter hade rätt att avbryta sitt deltagande i studien när som helst och de hade rätten till att välja att ta bort delar av sin intervju. Informanterna fick i förväg veta att de kommer vara
anonyma när transkriberingen av intervjuerna är sammanställd. All information som framkommit har hanterats konfidentiellt och enskilda deltagare kan inte identifieras vid resultatredovisningen.
Resultat
Analyserna resulterade i temat: Betydelsefull behandlare och kollega – med ambitionen att förbli en självklar del av teamet. Temat beskriver informanternas syn på sin roll som fysioterapeut i teamarbetet inom psykisk ohälsa hos unga vuxna. Upplevelsen av att vara en betydelsefull behandlare handlar om hur informanterna kunde hjälpa patienterna att uppnå god psykisk hälsa samt även få bekräftelse av patienterna att de mår bättre av fysioterapeutisk behandling. Vikten av att kollegorna i teamet såg värdet av fysioterapi, att fysioterapeuterna upplevde att de bidrog med väsentliga aspekter samt att det inte var någon skillnad i värde mellan professionerna i teamet kopplades till upplevelsen av att vara en betydelsefull kollega. Det fanns däremot faktorer som gjorde att de inte upplevde sig som en självklar del av teamet. Inadekvat kunskap om fysioterapi, känna sig ensam i sin roll, få fysioterapeutkollegor, behovet av att marknadsföra sin kompetens och behöva göra arbetsuppgifter som inte var kopplade till fysioterapi kopplades till denna
Temat består av tre kategorier, Stärker det psykologiska via kropp och hälsa, En del av
en helhet och Ständig kamp att vara ambassadör för fysioterapi vilka reflekterar de
viktigaste aspekterna som informanterna upplevde påverkade sin syn på rollen som fysioterapeut. Kategorin Stärker det psykologiska via kropp och hälsa speglar informanternas syn på varför de upplevde rollen som en betydelsefull behandlare.
Kategorierna En del av en helhet och Ständig kamp att vara ambassadör för fysioterapi speglar hur informanterna upplevde rollen inom teamet. Kategorin En del av en helhet beskriver faktorer inom teamet som stärkte rollen som fysioterapeut och på vilket sätt informanterna upplevde sig vara en betydelsefull kollega. Däremot kategorin Ständig
kamp att vara ambassadör för fysioterapi sammanfattar faktorer inom teamet som
påverkade rollen som fysioterapeut negativt i och med informanternas upplevelse att de inte var en självklar del av teamet. Underkategorier, kategorier och tema presenteras i Tabell 2.
Tabell 2. Underkategorier, kategorier och tema.
Tema BETYDELSEFULL BEHANDLARE OCH KOLLEGA
MED AMBITIONEN ATT FÖRBLI EN SJÄLVKLAR DEL AV TEAMET
Kategorier Stärker det psykologiska via
kropp och hälsa
En del av en helhet Ständig kamp att vara ambassadör för
fysioterapi
Underkategorier Kroppen som ett redskap Förändring i levnadsvanor Kommunikation och öppenhet Värdegrund och respekt Gemensam målsättning och handledning Gradvis förhöjd medvetenhet Outnyttjad kompetens Marknadsföring av kompetens Ensam i sin roll
Stärker det psykologiska via kropp och hälsa
Upplevelsen av att vara en betydelsefull behandlare hade sin grund i hur
fysioterapeuterna kunde stärka det psykologiska via kropp och hälsa. Denna kategori består av två underkategorier – Kroppen som ett redskap och förändring i
levnadsvanor.
Kroppen som ett redskap
Genom att sätta kroppen på kartan, förstå kroppsliga reaktioner, lugna kroppen via rörelser samt lära sig om och öka tillit till kroppen kan patienter med hjälp av en fysioterapeut öka kroppsmedvetenhet. Det ansåg informanterna vara en
nyckelkomponent för att på sikt uppnå god hälsa. För att hjälpa patienterna få tillgång till sin kropp använde fysioterapeuter metoder som till exempelvis basal kroppskännedom.
”Bidra med det fysiologiska som också får betydelse på psykologisk nivå. Att lära om kroppen, att förstå varför man reagerar som man gör. Också att få tillgång till kroppen genom att kunna använda sin kropp, att röra sig och också känna - att vara i kroppen, känna att man hänger ihop” (Informant 1)
Det ansågs extra viktigt enligt informanterna att öka kroppsmedvetenhet och arbeta med kroppen. Detta eftersom patienternas psykiska ohälsa ofta tog sig till i uttryck i kroppen. Det ansågs därmed vara av värde att lära sig att använda sin kropp som ett redskap för att uppnå förbättring.
“Jag kan se det som ganska viktigt att alla patienter skulle få jobba med sin kropp eftersom det är kroppen som utgör ett sånt stort problem för dem, eller det är i alla fall där det tar sig uttryck” (Informant 2)
Dessutom gav de fysioterapeutiska metoderna värdefulla verktyg.
“I fysioterapeutisk behandling får de med sig redskap och verktyg att kunna jobba vidare med utan biverkningar. Verktyg man kan använda i stor del av livet och det är ju det jag kan tycka med unga vuxna att man inte sätter dem på medicinering i första hand utan försöker andra sätt att hantera deras livsbehov”
(Informant 3)
Informanterna uppgav även att patienter brukade värdesätta den fysioterapeutiska behandlingen högt.
“Vi har precis haft utvärderingar från behandlingar och då lyfte patienterna allt de fått med sig från just fysioterapin. Patienterna tyckte fysioterapin hade varit mest givande” (Informant 8)
Förändring i levnadsvanor
Genom förändring i levnadsvanor, såsom sömn och individanpassad fysisk aktivitet, skapade det förutsättningar till förändring, minskade begränsningar i vardagen och gav lärdom för livet. Det handlade även om att få patienterna själva att inse att de kan göra mycket på egen hand, att de känner att de mår bra av att vara aktiva och det hjälper för att kunna förstå sig själv.
“Jag kan vara där och jobba med det som är friskt och det som är resursrikt hos patienten. Så försöka hjälpa patienten att hjälpa sig själv att må bättre. Jobba mycket med livsstilsfaktorer som fysisk aktivitet” (Informant 10)
En del av en helhet
Upplevelsen av att vara en betydelsefull kollega hade sin grund i huruvida fysioterapeuten kände sig som en del av en helhet i teamet eller inte. Denna kategori består av
underkategorierna kommunikation och öppenhet, värdegrund och respekt, gradvis
förhöjd medvetenhet samt gemensam målsättning och handledning.
Kommunikation och öppenhet
Informanterna uttryckte att kommunikation där alla parter uttryckte sig förståeligt för alla, berättade om sina bedömningar och var öppna mot varandra var viktiga faktorer för ett välfungerande teamarbete. Detta bidrog till att de övriga kollegorna i teamet förstod bättre vad fysioterapeuten kunde bidra med och således underlättade det både
patientarbetet samt fysioterapeutens roll.
“Att man kan uttrycka sig på ett sånt sätt så att man blir förstådd. Skulle jag bara prata sjukgymnastspråk och basal kroppskännedomsspråk skulle mina övriga kollegor kanske inte förstå så mycket av det jag gjorde med patienten”
(Informant 4)
Genom god kommunikation kunde ett nära samarbete utvecklas och det kunde bidra till stöd, råd och uppbackning mellan professionerna i de fall det behövdes.
“Chans att prata ihop sig, ta upp något om man är fundersam, känner sig osäker kring eller behöver stämma av. Det sker mycket möten med stöd och råd oss emellan” (Informant 10)
Värdegrund och respekt
Värdegrund och respekt betonade informanterna som viktiga faktorer för synen på den fysioterapeutiska rollen. Värdegrund innefattar interprofessionellt lärande för att alla i teamet skulle förstå vad olika professioner kunde bidra med, hur det gick att nyttja
varandras kompetenser samt lära sig av varandra för att optimera patientarbetet. Respekt för varandras kompetenser och osäkerheter inom teamet samt ett ledarskap som
värdesatte alla professioner var faktorer som kunde tydliggöra fysioterapeutens roll.
“Man ha olika tankar och olika viljor om en viss patient. Man är ju olika
yrkesprofessioner. Men det är ju också det som kan lyfta någonting, att man kan få ett annat perspektiv på någonting. Och sen lär man sig något utav det istället. Så ibland kanske man får backa lite och tänka” (Informant 8)
Då kollegor i teamet hade förståelse för fysioterapi och kunde se patienter utifrån ett fysioterapeutiskt perspektiv, fick de andra professionerna en känsla av när det fanns behov av fysioterapi. Detta bidrog till att fysioterapeuterna upplevde sig som en självklar och naturlig del i teamet.
“Vi har jobbat så himla nära i så många år så alla har ju på något sätt lärt sig att se lite grann utifrån mina ögon, även om de inte kan göra så mycket åt det. Likaväl som att jag kan se liksom med mer sociala och psykologiska ögon kanske” (Informant 11)
“Det har varit en fördel som vi redan har gjort är att få kunskap vad de olika professionerna gör. Så mina kollegor har fått vara med och provat vad vi gjort och bra kännedom om varandras områden” (Informant 10)
En platt organisation där alla upplevde sig bidra till patientarbetet och att det inte var någon skillnad mellan professionernas kompetens ansågs betydande för
“Jag tycker att som sagt i vissa team så utnyttjades den bra [fysioterapeutens kompetens] man såg värdet av att förstå människan utifrån ett kroppsligt perspektiv…..När det var som bäst så upplevde jag inte att det var någon skillnad på min profession och de övrigas, jag var en självklar medlem av teamet” (Informant 4)
Utöver detta betonade flera informanter även vikten av ett ledarskap som värdesatte alla professioner och som förstod betydelsen av fysioterapi.
“När högsta chefen också var skolad i den formen, förstod betydelsen av varför det [fysioterapi] behövs. Och det har stor betydelse över vad du får tillgång till” (Informant 5)
Gemensam målsättning och handledning
Den egenupplevda synen på rollen som fysioterapeut var beroende av hur teamarbetet fungerande och däribland ifall tillgång till handledning var tillgängligt samt vikten av gemensam målsättning. När teamet hade gemensam målsättning, arbetade mot samma mål och var överens hur målet skulle nås, blev det tydligare vad fysioterapeutens roll i det hela innebar.
“Vi har en gemensam målsättning och då är det ju jätteviktigt att man pratar med varann och stämmer av” (Informant 1)
“Mest värdefullt när man kan träffa patienter tillsammans med någon annan behandlare och lägga upp en behandlingsplan” (Informant 6)
Handledning, både gemensamt för teamet och av erfarna fysioterapeuter ansågs också vara värdefullt enligt informanterna. Det bidrog till en ökad förståelse gällande patienter och mellan professionerna samt att nya fysioterapeuter hade möjlighet att få nya
infallsvinklar och perspektiv.
“Gärna handledning i team. Så man får samsyn kring patienterna. Att man får som en ny infallsvinkel och perspektiv. Och de andra i teamet får syn och insikt i hur fysioterapeuterna jobbar med patienterna” (Informant 8)
Gradvis förhöjd medvetenhet
Under årens gång hade många informanter noterat en förändring hos andra professioner när det gällde fysioterapi i behandlingen. Detta tycktes bero på en gradvis förhöjd
medvetenhet hos övriga professioner som kunde tänkas bero på den nya vetenskapen om fysioterapi.
“Det händer ju hela tiden så mycket också inom andra hur andra professioner jobbar, jag menar intresset för fysisk aktivitet har ju ökat jättemycket på senare tid och det finns ju som en ökad förståelse idag för vad fysisk aktivitet har för betydelse” (Informant 1)
“Jag upplevde att det var en stor förändringsvåg som kom i och med att man lanserade FYSS och FaR där hände det något med perspektivet på hälsa …..så den fysiska hälsan kom mer i fokus och det underlättade jättemycket för mig som fysioterapeut” (Informant 4)
Ständig kamp att vara ambassadör för fysioterapi
Informanterna upplevde att de behövde agera som ambassadörer för fysioterapi. En betydande beståndsdel i varför de kände att de behövde agera som ambassadörer för fysioterapi var upplevelsen av att de inte var en självklar del av teamet. Denna kategori består av tre underkategorier: outnyttjad kompetens, marknadsföring av kompetens och
Outnyttjad kompetens
En svårighet som informanterna belyste var att team som var ovana att arbeta
tillsammans med en fysioterapeut inte kunde omsätta deras kunskap på bästa sätt och förstod inte vad en fysioterapeut kunde bidra med. Detta innebar i många fall att fysioterapeuten fick andra arbetsuppgifter som inte var direkt kopplade till fysioterapi.
“Då kan det gå ganska mycket tid till saker som inte är fysioterapeutiska som jag då tyckte var onödigt att jag satt med på...det finns vinster med det
också men jag hade så pass liten grad av det fysioterapeutiska på mottagningen så det hade kunnats använda smartare tycker jag” (Informant 2)
Marknadsföring av kompetens
Marknadsföring av kompetens innebar att informanterna ibland upplevde att de fick en utbildande roll om vad en fysioterapeut kunde bidra med och behövde marknadsföra sig själva inför andra kollegor.
“Som fysioterapeut inom psykiatrin så har det hela tiden varit en kamp och man har känt sig som en ambassadör för fysioterapi. Alltid fått förklara, försvara, argumentera och liksom driva den fysioterapeutiska linjen i psykiatrin”
(Informant nr 8) Ensam i sin roll
Ensam i sin roll handlar om att informanterna ibland kunde uppleva det svårt att nå fram i teamen, de kände sig utanför och inte som en naturlig del av teamet. Att känna sig ensam i sin roll påverkade synen på den fysioterapeutiska rollen. När det var svårt att få gehör för sin profession och utan uppbackning av fysioterapeutiska kollegor kände sig informanterna ensamma. Därmed upplevdes inte rollen som lika viktig som de övriga professionernas.
“Jag kunde ibland känna att man kom lite utifrån. Och det kunde jag tycka ibland var lite svårt att ta sig in i teamen, sen har jag aldrig känt mig utestängd men man var inte en naturlig del” (Informant 3)
“Ja, men man är ändå ensam som sjukgymnast på nått sätt” (Informant 12)
Informanterna upplevde även att de saknar fysioterapeutkollegor och att de borde vara fler fysioterapeuter i teamarbetet, både för dem själva och för att ge alla patienter möjligheten till fysioterapi.
“Rollen är i relation kring resursens storlek….Vi behöver vara fler i alla fall här. Man ska inte behöva springa emellan team. Mot slutenvårdsavdelningar så är det viktigt med mer fysisk aktivitet. Så mer bemanning är nyckelgrejen tror jag faktiskt” (Informant 7)
Diskussion
Syftet med denna studie var att utforska hur fysioterapeuten ser på sin roll inom
teamarbetet vid behandling av psykisk ohälsa hos unga vuxna. De huvudsakliga fynden var att informanterna rapporterade sin roll som betydelsefull både för patienter och för kollegor men samtidigt strävade informanterna mot att förbli en självklar del av teamet. Upplevelsen av att vara en betydelsefull behandlare hade sin grund i hur
fysioterapeuterna kunde förbättra patienters mående genom fysioterapi. Känslan av att vara en betydelsefull kollega innebar att kollegorna i teamet såg värdet av fysioterapi. Informanterna kände en ambition att förbli en självklar del av teamet då det även fanns faktorer som gjorde att informanterna inte upplevde sig som en självklar del av teamet. Dessa faktorer var bland annat okunskap från teamkollegor om fysioterapi och känslan av att vara ensam i sin roll.
Fysioterapeutisk behandling vid psykisk ohälsa har visat sig ha god evidens (6, 7, 8, 9, 10, 21, 22, 23, 24). Vanliga behandlingsmetoder är basal kroppskännedom, psykodynamisk kroppsterapi, psykomotorisk behandling, avspänningsbehandling (7) samt fysisk aktivitet (12, 13, 14). Genom dessa metoder kan kroppsmedvetandet öka samt öka tilltro till den egna förmågan, självkänslan och den mentala närvaron (9, 10). Fysisk aktivitet kan påskynda den mentala återhämtningen (13, 14), ge en symtomreducering, öka de sociala och fysiska funktionerna samt minska läkemedelsbiverkningar (13, 14, 21, 24). I enlighet med den goda evidensen för fysioterapeutisk behandling (6, 7, 8, 9, 10, 21, 22, 23, 24) belyste informanterna i denna studie vikten av att arbeta med kroppen vid psykisk ohälsa. Detta för att öka kroppsmedvetenhet och tillit till kroppen samt minska begränsningar i vardagen för att förbättra den psykiska hälsan. Det vill säga att fysioterapi stärker det psykologiska via kropp och hälsa och bidrog till att informanterna upplevde sig som betydelsefulla behandlare. En annan betydande faktor gällande upplevelsen av att vara en betydelsefull behandlare var hur patienterna ställde sig till fysioterapeutisk behandling. I en studie av Danielson et al. (21) undersöktes patienters upplevelser av fysioterapi som en del av behandlingen vid djup depression. Resultatet visade att deltagarna upplevde att träningsinterventionen förbättrade känslan av att vilja leva och fick dem att känna att de gjorde någonting bra för dem själva. Detta resultat var även i enlighet med denna studie, där patienterna värdesatte den fysioterapeutiska behandlingen högt.
Informanterna i denna studie tog upp att arbetet fungerade som bäst när det var ett välfungerande team. Teamarbete har visat sig vara ett effektivt arbetssätt inom hälso- och sjukvården (25, 26). Ett team med olika professioner innebär kunskaper inom många områden. Med det menas att en profession inte har all kunskap som krävs för att lösa ett komplext problem och fler perspektiv behöver tas i åtanke. Inom teamarbetet ska
professioner komplettera varandra och lära sig av varandra för att optimera
patientarbetet. En systematisk översikt av Sangaleti et al (25) inkluderade 21 st studier som representerade olika länder och sjukvårdssystem. Dess syfte vara att identifiera de bästa tillgängliga evidensen gällande erfarenheter från sjukvårdspersonal angående teamarbete. Resultatet visade bland annat att teamarbetet kräver kommunikation, gemensamma arbetsytor för att möjliggöra kontakt med varandra, uppskattning och kunskap om de olika yrkena och de professionella rollerna. En annan systematisk översikt gjord av Nancarrow et al. (27) hade syftet att identifiera de viktigaste attributen i ett välfungerande teamarbete. Den studien inkluderade perspektiv från 250 st arbetare från elva rehabiliteringsteam i Storbritannien. Tio attribut identifierades, där kommunikation, handledning, respekt och förståelse för professionella roller samt gemensam målsättning var några av dem. I denna studie var kommunikation, öppenhet, värdegrund, respekt, gemensam målsättning och handledning faktorer som speglade ett välfungerade teamarbete utifrån fysioterapeutens perspektiv. Detta var även faktorer som bidrog till huruvida informanterna kände sig som en del av en helhet eller inte. Det kan därmed sägas att resultaten från Sangaleti et al. (25), Nancarrow et al. (27) och denna studie överensstämmer.
Som tidigare nämnts har studier belyst vikten av kunskap om involverade professioners roll inom teamarbetet för att arbetet ska vara välfungerande (25). En kvalitativ studie gjord av Gupte et al. (28) undersökte sjuksköterskors syn på fysioterapeuter i
behandlingsteamet. De deltagande sjuksköterskorna ansåg att fysioterapi var en viktig och nödvändig del i hela behandlingen. En studie gjord av Andrew et al. (16) visade dock att fysioterapeuter ibland upplevde att läkare inte förstod relevansen av fysioterapi inom behandlingen av psykisk ohälsa. Resultaten från Gupte et al. (28), Andrew et al (16) och denna studie skiljde sig åt. Informanterna i denna studie beskrev att det var en ständig kamp att vara ambassadör för fysioterapi. När informanterna blev tilldelade andra arbetsuppgifter vilka inte var kopplade till fysioterapi, behövde marknadsföra sin kompetens och utbilda professioner om vad de kunde bidra med, var det en känsla av otillräcklighet och undran över vad deras roll egentligen innebar. Det var även detta som fick dem att sträva mot att bli en självklar del i teamet. Även om det har skett en gradvis förhöjd medvetenhet hos andra professioner under årens gång upplevdes det fortfarande
vara en väg kvar innan fysioterapeuten har en självklar plats i teamet. Frågan är då varför informanterna till den här studien upplevde avsaknad av kunskap hos övriga
professioner. En teori kan vara att fysioterapeuter är en liten yrkeskategori inom psykisk ohälsa (5) och får därmed inte lika stort utrymme som de övriga professionerna. Detta kan även gå ihop med upplevelsen av att informanterna ibland kände sig ensamma eftersom det inte fanns tillgång till många andra fysioterapeuter. En annan teori kan vara att den svenska hälso- och sjukvården är delvis inriktade på medicinsk
läkemedelsbehandling (3) och därmed inte ser tillräckligt till andra behandlingsformer. För att öka kunskap om fysioterapi och fysioterapeutisk kompetens skulle utbildning om andra professioners kunskaper kunna ingå i olika grundutbildningar. Detta har bland sjuksköterskestudenter och psykologistudenter visats öka förståelsen för varandras roller, resurser och behandlingar, samt även hur samarbetet ska gå till i praktiken (29).
Ytterligare två studier har undersökt hur gemensam utbildning om professionernas roller och kompetenser skulle optimera patient- och teamarbetet (30, 31). Där menade de att förståelse för vad varje profession kan bidra till ett bättre arbete vilket även Sangaleti et al (25) och denna studie påpekade var en viktig faktor för ett välfungerande teamarbete. Möjligheten till utbildning om andra professioners kompetenser och ökad förståelse för deras kunskaper, ansåg författarna av denna studie skulle kunna stärka den
fysioterapeutiska rollen men även andra professioners roll samt hela teamarbetet i stort. Dessutom skulle det kunna medföra att fysioterapeuter förblir en självklar medlem i teamet.
Metoddiskussion
Styrkor i denna studie var antalet informanter, att informanterna arbetade i olika delar av Sverige och variation i arbetserfarenhet. De 12 informanterna bidrog med relevans till studien genom att de hade erfarenhet av det studerade fenomenet (32) och genom variation i arbetserfarenhet kunde det stärka studiens validitet (33). En svaghet gällande informanterna var att alla var kvinnor. Vid insamling av potentiella deltagare skickades förfrågningar även ut till manliga fysioterapeuter, men alla dessa tackade nej till
deltagande. Det är dock av värde att poängtera att fysioterapeut är ett
kvinnodominerande yrke i Sverige (34). Resultatet är sannolikt generaliserbart för
fysioterapeuter som arbetar med psykisk ohälsa hos unga vuxna. Framtida studier behövs dock för att undersöka om manliga fysioterapeuter ser på sin roll annorlunda.
Datainsamlingsmetoden var en styrka då intervjuer med semistrukturerade frågor användes för att få ett inifrånperspektiv. Detta möjliggjorde att informanterna kunde beskriva sina egna erfarenheter, upplevelser och uppfattningar om rollen som
fysioterapeut i teamarbetet. Författarna ansåg att mättnad uppnåddes i materialet. Författarna upplevde att informanterna gav rik information och resultatet kan därmed anses trovärdigt. För att öka trovärdigheten i studien analyserades datat gemensamt, med rådgivning från handledare samt i samråd med författarna till den andra
kandidatuppsatsen (22). I resultatredovisningen har även citat från informanterna använts för att stärka studiens trovärdighet samt ge en tydligare bild av resultatet (18, 35).
Något som kan diskuteras är sättet intervjuerna genomfördes. Intervjuerna valdes i första hand att genomföras via telefon eller Zoom. Två intervjuer genomfördes fysiskt och författarna var eniga om att detta var det optimala sättet att genomföra en intervju. Det upplevdes lättare att ställa följdfrågor samt be om utvecklade svar när författarna kunde observera kroppsspråket, och det var tydligt när informanten hade svarat klart.
Intervjuerna som genomfördes via Zoom valdes att inte spelas in med informanternas kamera påslagen. Tanken med detta var att göra det mer bekvämt för informanten och att de inte skulle känna att deras agerande och kroppsspråk sparades på video. Dessa
intervjuer var dock svårare att genomföra när det var svårt att förstå ifall informanterna hade svarat klart och hur de upplevde intervjufrågorna när kroppsspråk och känsla gick
miste. Som tidigare nämnt upplevde dock författarna att informanterna gav rik information och detta var oavsett vilket sätt intervjuerna genomfördes.
Det kan också diskuteras att intervjuerna delades upp mellan två kandidatuppsatser. En nackdel var att när de andra författarna ställde frågorna som var relaterade till denna studie blev inte alltid följdfrågorna optimala. Däremot för att minimera risken att gå miste om information relaterade till studiernas syften utformade författarna till de två kandidatuppsatserna en gemensam intervjuguide (Bilaga 3). Författare hade också kontinuerlig kontakt angående intervjuerna och delade transkriberingar av intervjuerna tätt efter genomförd intervju för att ge möjlighet att komma med förslag på förändringar till nästa intervju.
En fördel med att intervjuerna delades var tillgången till fler informanter. Detta eftersom det kan vara svårt för kliniker att delta i flera studier och istället för två intervjuer blev det en intervju som omfattade två kandidatuppsatser. En ytterligare fördel var att författarna av kandidatuppsatserna hade möjlighet att diskutera och resonera analyserna för att få samsyn samt andra perspektiv.
Klinisk Implikation
Denna studie har belyst vikten om varför fysioterapeuten är en viktig yrkeskategori inom teamarbetet vid behandling av psykisk ohälsa. Fysioterapeuten är en betydelsefull
behandlare då de kan stärka patienter psykologiskt via kropp och hälsa. De är även betydelsefulla kollegor som kan bidra med ett kroppsligt perspektiv och komma med alternativa behandlingsformer. Detta kan i sin tur hjälpa patienter att uppnå god psykisk hälsa. Det vore därmed av vikt att alltid inkludera fysioterapeuter i teamarbetet för att tillgodose patienters behov. Fler fysioterapeuter i teamen innebär också att de kan ge stöd till varandra i arbetet och utbyta kunskaper inom samma yrkesprofession. För att öka medvetenheten hos övriga professioner om fysioterapi skulle kunskap om denna
profession ske redan på grundutbildningsnivå, alternativt genom gemensam utbildning inom teamet om alla professioners kompetenser. Det skulle inte enbart stärka
fysioterapeutens roll utan även bidra till ett välfungerande teamarbete.
Konklusion
Fysioterapeuten såg på sin roll i teamarbetet som betydelsefull både för patienten och kollegorna, där ambitionen var att förbli en självklar del av teamet. För att uppnå detta behövs ökad kännedom om fysioterapeutens kompetens och fler fysioterapeutkollegor.
Referenslista
1. Folkhälsomyndigheten. Vad är psykisk hälsa [Internet]. Stockholm:
Folkhälsomyndigheten; 2019. [uppdaterad 2020-12-01; citerad 2020-09-01]. Hämtad från:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/vad-ar-psykisk-halsa/
2. Folkhälsomyndigheten. Ojämlikheter i psykisk hälsa: Kunskapssammanställning [Internet]. Stockholm: Folkhälsomyndigheten; 2019. Artikelnummer 18122. [citerad 1 september 2020]. Hämtad från:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/0697756289014dffa39eabd
4aab17339/ojamlikhet-psykisk-halsa-kunskapssammanstallning-tabellsammanstallning.pdf
3. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom [Internet]. Stockholm: Socialstyrelsen; 2020. Artikelnummer
2020-9-6936. [citerad 25 november 2020]. Hämtad från:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2020-9-6936.pdf
4. Lundgren C, Molander C. Teamarbete i medicinsk rehabilitering. Stockholm: Liber; 2008.
5. Socialstyrelsen. Uppgifter om psykiatrisk vård i patientregistret [Internet].
Stockholm: Socialstyrelsen; 2014. Artikelnummer: 2014-2-14. [citerad 7 december 2020] Hämtad från:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2014-2-14.pdf
6. Gard G, Nyboe L, Gyllensten AL. Clinical reasoning and clinical use of basic body awareness therapy in physiotherapy – a qualitative study? Eur J Physiother. Feb2020 Feb;22(1): 29-35.
7. Strömbäck M, Wiklund M, Salander Renberg E, Malmgren-Olsson E-B. Gender-sensitive and youth-friendly physiotherapy: Steps toward a stress management intervention for girls and young women. Physiother Theory Pract. 2016
Jan;32(1):20–33.
8. Rosenbaum S, Tiedemann A, Ward PB, Curtis J, Sherrington C. Physical activity interventions: an essential component in recovery from mental illness. Br J Sports Med. 2015 Dec 15 ;49(24):1544–5.
9. Semb O. Psykodynamiskt perspektiv - Det omedvetna och mänskligt beteende. I: Kaiser N, Lundberg M, redaktörer. Psykologi för Vårdprofessioner. Stockholm: Natur&Kultur; 2018. s. 152-77.
10. Lundvik Gyllensten A, Skoglund K, Wulf I. Basal Kroppskännedom Den levda kroppen. Lund: Författarna och Studentlitteratur; 2015.
11. Håkansson M, Mattson M. Psykiatri och psykosomatik [broschyr på Internet] Stockholm: Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund; 2005 [citerad 1 september 2020]. Hämtad från:
https://www.fysioterapeuterna.se/globalassets/_sektioner/mental-halsa/broschyrer/psykbroschyr.pdf
12. Fysioterapeuterna. Mer tid behövs för att behandla psykisk ohälsa [Internet]. Stockholm: Lois steen; 2019 [uppdaterad 2019-11-26; citerad 2020-09-02]. Hämtad från: https://fysioterapi.se/mer-tid-behovs-att-behandla-psykisk-ohalsa/
13. Andersson E, Hovland A, Kjellman B, Martinsen E W, Taube J. Fysisk aktivitet vid depression. I: Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (YFA), redaktör. FYSS 2017. Stockholm: Läkartidningen förlag; 2016. s.362-70.
14. Andersson E, Hovland A, Kjellman B, Martinsen E W, Taube J. Fysisk aktivitet vid ångestsyndrom. I: Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (YFA), redaktör. FYSS 2017. Stockholm: Läkartidningen förlag; 2016. s.632-43.
15. McIver S, Toms J. An Exploratory Pilot Study Into Undergraduate Physiotherapy Students’ Perceptions Of Working With Patients With Mental Illness And
Working Within The Mental Health Sector Of Health Care...38th Scientific Meeting of the Physiotherapy Research Society, April 26, 2019, South Bank University, London, UK. Int J Ther Rehabil. 2019 Jun;26(6):10.
16. Andrew E, Briffa K, Waters F, Lee S, Fary R. Physiotherapists’ views about providing physiotherapy services to people with severe and persistent mental illness: a mixed methods study. J Physiother (Elsevier) 2019 Okt; 65(4): 222-9. 17. Hällgren Graneheim U, Lundman B. Kvalitativ innehållsanalys. I: Granskär M,
Höglund-Nielsen B, redaktörer. Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur; 2008. s.159-72.
18. Graneheim, U. Lundman, H. Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Educ Today. 2004 Feb;24(2):105-12.
19. Polit D.F, Beck C.T. Essentials of Nursing research. Methods, appraisal and utilization. 7 uppl. Philadelphia: Lippincott; 2008.
20. Wallengren, C. Henricsson, M. Vetenskaplig kvalitetssäkring av litteraturbaserat examensarbete. I: Henricsson M, redaktör. Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur; 2012. s. 482-96. 21. Danielsson L, Kihlbom B, Rosberg S. Crawling Out of the Cocoon”: Patients’ Experiences of a Physical Therapy Exercise Intervention in the Treatment of Major Depression. Phys Ther. 2016 Aug;96(8):1241-50.
22. Moon I, Frost AK, Kim M. The role of physical activity on psychological distress and health-related quality of life for people with comorbid mental illness and health conditions. Soc Work Ment Health. 2020 Jul/Aug;18(4):410-28.
23. Rosenbaum S, Tiedemann A, Sherrington C, Curtis J, Ward PB. Physical activity interventions for people with mental illness: a systematic review and meta-analysis. J Clin Psychiatry. 2014 Sep;75(9):964-74
.
24. LeBouthillier DM, Asmundson GJG. The efficacy of aerobic exercise and
resistance training as transdiagnostic interventions for anxiety-related disorders and constructs: A randomized controlled trial. J Anxiety Disord. 2017 Dec;52:43-52.
25. Sangaleti C, Cabral Schveitzer M, Peduzzi M, Campos Pavone Zoboli EL, Baldini Soares C. Experiences and shared meaning of teamwork and interprofessional collaboration among health care professionals in primary health care settings: a systematic review. JBI Database System Rev Implement Rep. 2017
Nov;15(11):2723-88.
26. Xyrichis A, Ream E. Teamwork: a concept analysis. J Adv Nurs. 2008 Jan;61(2):232-41.
27. Nancarrow SA, Booth A, Ariss S, Smith T, Enderby P, Roots A. Ten principles of good interdisciplinary team work. Hum Resour Health. 2013 Maj;11(19).
28. Gupte P, Swaminathan N. Nurse's perceptions of physiotherapists in critical care team: Report of a qualitative study. Indian J Crit Care Med. 2016 Mar;20(3):141-5.
29. Priest HM, Roberts P, Dent H, Blincoe C, Lawton D, Armstrong C.
Interprofessional education and working in mental health: in search of the evidence base. J Nurs Manag. 2008 Maj;16(4):474-85.
30. Leasure EL, Jones RR, Meade LB, Sanger MI, Thomas KG, Tilden VP, et al. There is no "i" in teamwork in the patient-centered medical home: defining teamwork competencies for academic practice. Acad Med. 2013 Maj;88(5):585-92. 31. Franz S, Muser J, Thielhorn U, Wallesch CW, Behrens J. Inter-professional
communication and interaction in the neurological rehabilitation team: a literature review. Disabil Rehabil. 2020 Jun;42(11):1607-15.
32. Henricson, M. Billhult, A. Kvalitativ design. I: M. Henricsson, redaktör.
Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur; 2012. s. 129-160.
33. Patel, R. Davidson, B. Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. 4 uppl. Lund: Studentlitteratur; 2011.
34. Socialstyrelsen. Statistik om legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal 2019 samt arbetsmarknadsstatus 2018 [Internet]. Stockholm: Socialstyrelsen; 2020.
Artikelnummer 2020-9-6881. [citerad 30 november 2020] Hämtad från:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2020-9-6881.pdf
35. Medicinska forskningsrådet. Nämnden för forskningsetik Vetenskapsrådet. Riktlinjer för etisk värdering av medicinsk humanforskning [Elektronisk resurs]: forskningsetisk policy och organisation i Sverige. 2., rev. version. Stockholm: Medicinska forskningsrådet (MFR); 2002. Hämtad från:
http://www.vr.se/download/18.6b2f98a910b3e260ae28000355/medicinsk_hum anforskning_13.pdf
Bilaga 1 Inbjudan till deltagande
Inbjudan att delta i en intervjustudie om fysioterapeutens roll vid
behandling och i patientmötet inom psykiatri
Studien omfattar två examensarbeten på kandidatnivå och är en del av utbildningen till fysioterapeut på Umeå Universitet.
De senaste åren har den psykiska ohälsan hos framför allt unga vuxna ökat.
Rehabilitering är en komplex process där många delar ska samverka för bästa möjliga utfall. Fysioterapeuter är en yrkesgrupp som har en viktig roll vid rehabilitering av psykisk ohälsa. Syften med dessa studier är att få en djupare kunskap om fysioterapeuters roll vid rehabilitering av psykisk ohälsa hos unga vuxna. Ett annat syfte är att få ökad kunskap om framgångsfaktorer och eventuella hinder vid patientmötet inom psykiatri.
Hur går intervjun till?
Intervjun kommer att beröra dina erfarenheter av att möta och behandla/rehabilitera personer med psykisk ohälsa. Intervjun beräknas ta ca 45-60 minuter. Intervjun
genomförs med dig och två stycken av oss studenter. Detta sker antingen fysiskt, genom ett telefonsamtal eller via videosamtal. Det är viktigt att intervjun sker i ostörd miljö, på en tid och plats som du själv väljer. Förslagsvis kommer vi till din arbetsplats eller annan lämplig lokal om du vill att intervjun sker fysiskt.
Hantering av personuppgifter
Intervjun spelas in på band och skrivs sedan ut för analys. Inspelning och utskrift kommer att förvaras inlåst, enbart tillgängligt för oss och handledare. Vid analyserna använder vi avidentifierade utskrifter. All data hanteras konfidentiellt. Resultaten kommer att
redovisas på sådant sätt att inga enskilda deltagare kan identifieras. Dina svar och dina resultat kommer att behandlas så att inga obehöriga kan ta del av dem.
Frivillighet
Deltagandet är helt frivilligt och du kan när som helst avbryta din medverkan utan närmare motivering.
Vi frågar härmed om du vill delta i denna studie. Du är välkommen att ringa och mejla oss med ditt svar och ställa eventuella frågor om studien. Vi påbörjar intervjuerna omgående och vill ha ditt svar genast.
Kontaktinformation
Wilma Andersson Lie, Julia Berglund, Ida Holmberg, Hanna Larsson Epost: julia.berglund32@gmail.com, Hanna-larsson95@hotmail.com, wilma.lie@hotmail.com, holmbergida98@gmail.com
Mobil: 076 776 09 49, 073 067 89 98, 072 24 133 92, 072 552 34 62. Therese Eskilsson
Handledare
Leg. Sjukgymnast och universitetslektor therese.eskilsson@umu.se
Bilaga 2 Informerat samtycke
Härmed ber jag om ditt samtycke till att medverka i intervjustudien om
fysioterapeutens roll vid behandling och i patientmötet inom psykiatri
•Jag har fått information och haft möjlighet att ställa frågor om
undersökningens syfte och genomförande, eventuella risker och hur
insamlat material kommer att hanteras och sparas så att inte obehöriga
kan ta del av dem.
•
Jag har fått information om att ansvarig för mina personuppgifter är Umeå
universitet. Enligt personuppgiftslagen har jag som deltagare i studien rätt
att få information om behandling av personuppgifter, rätt att ansöka om
registerutdrag samt få eventuella fel rättade. Vid frågor gällande
behandling av personuppgifter kan jag vända mig till Ida Holmberg (072 -
55234 62) eller Julia Berglund (076 - 7760949).
Jag samtycker härmed till att delta i intervjustudien och har förstått att mitt
deltagande är helt frivilligt och kan avbrytas när som helst utan någon
förklaring.
Ort och datum
____________________________________________________________
Underskrift
____________________________________________________________
Namnförtydligande
Bilaga 3 Intervjuguide
Basfakta om utbildning och arbetserfarenhet
•
När utbildade du dig till sjukgymnast/fysioterapeut?
•
Vid vilket universitet?
•
Har du någon vidareutbildning?
•
Hur länge har du jobbat inom psykiatrin/ psykisk ohälsa med unga vuxna?
Rollen som fysioterapeut inom psykisk ohälsa hos unga vuxna
•
Kan du beskriva hur ni olika professioner samarbetar med varandra när det
kommer till behandling av psykisk ohälsa hos unga vuxna?
o
Hur arbetar/arbetade ni i teamet för att det skulle fungera så bra som
möjligt?
o
Finns det något som stärker ett team och isåfall vad?
oSärskilda professioner man jobbar mer eller mindre med?
•Vad är/var dina huvudsakliga uppgifter som fysioterapeut?
•Hur upplever/upplevde du din roll som fysioterapeut i teamet?
o
Förklara gärna om du upplever att din roll som fysioterapeut har förändrats
genom åren och i så fall på vilket sätt?
•
Hur anser/ansåg du att din kompetens som fysioterapeut utnyttjas i teamarbetet?
•Hur stor del upplever du att den fysioterapeutiska behandlingen får/fick i
jämförelse med andra behandlingar?
o
Upplever du att det är skillnad på hur det var förr jämfört med nu, isåfall
hur?
o
Har du några önskemål eller förslag på hur du skulle vilja att platsen för
den fysioterapeutiska behandlingen utvecklades?
•
Hur skulle du beskriva ett drömscenario för dig som fysioterapeut inom arbetet
med psykisk ohälsa hos unga vuxna?
Patientmötet
•
Hur skulle du beskriva ett bra patientmöte, med en psykisk patient?
•
hur anser du att dina utbildningar (grund/vidare) har bidragit till patientmötet i
psykisk vård?
•
Vad anser du är de viktigaste redskapen/egenskaper i ett patientmöte med en
psykisk patient?
o
Har de skapats via erfarenhet eller bar det bia inlärning någon av dina
utbildningar?
•
Vad skulle du säga är största utmaningen i ett patientmöte med psykospatienter?
•Kan du ge exempel på ett patientmöte då du känt osäkerhet eller få det funnits
svårigheter? Hur löste du det?
•
