Hur sjuksköterskan och sjuksköterskestudenter kan kommunicera med personer med demenssjukdom -

(1)

Hur sjuksköterskan och sjuksköterskestudenter kan

kommunicera med personer med demenssjukdom

- Metoder och utbildning för att underlätta kommunikation

____________________________________________________________________

Registered nurses and nursing students communication with patients

with a dementia disorder

- Methods and education to facilitate communication

__________________________________________________________

Hanna Strandberg & Emelie Sundell

Fakulteten för Hälsa, natur- och teknikvetenskap ______________________________________

Sjuksköterskeprogrammet

______________________________________

Grundnivå

_____________________________________

Handledare: Mia Eriksson

______________________________________

Examinerande lärare: Karin Josefsson

_____________________________________

2020.12.01

(2)

SAMMANFATTNING

Titel: Hur sjuksköterskan och sjuksköterskestudenter kan kommunicera med personer med demenssjukdom - Metoder och utbildning för att underlätta kommunikation

Fakultet: Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap Institution: Institutionen för Hälsovetenskaper

Ämne: Omvårdnad

Kurs: Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, grundnivå Författare: Emelie Sundell & Hanna Strandberg Handledare: Mia Eriksson

Sidor: 39 exklusive bilaga

Nyckelord: Demenssjukdom, kommunikation, sjuksköterskestudenter, sjuksköterska, litteraturstudie.

Bakgrund: Demenssjukdomarnas utbredning växer kontinuerligt och klassas idag som en folksjukdom. Med demenssjukdomarna följer flertalet konsekvenser som påverkar den drabbades livskvalitet och bland dessa är kommunikationssvårigheter i olika grad centralt.

Därför behöver sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter specifika strategier för att optimera sin kommunikationsförmåga i mötet med person med demens.

Syfte: Beskriva hur sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter kan optimera kommunikationen med personer som lever med demenssjukdom.

Metod: Litteraturstudie som följer Polit och Becks (2017) niostegs-modell där vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo har granskats och analyserats. Studiens resultat bygger på 13 vetenskapliga artiklar som studerats enligt konventionell innehållsanalys.

Resultat: Tre huvudsakliga kategorier identifierades. Dessa var utbildning av sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter, specifika strategier för verbal och icke verbal kommunikation samt anpassning av miljö och omgivning. Resultatet påvisade att utbildning var en effektiv metod för att optimera kommunikationen mellan sjuksköterska, sjuksköteskestudenter och person med demens. Exempel på specifika strategier för verbal och icke verbal kommunikation som identifierades var användning av alfakommandon, Therapeutic lie samt bilder och minnesböcker. Vid anpassning av miljö behöver distraherande stimulin elimineras, dock kan total tystnad ha en negativ inverkan.

Slutsats: Sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter behöver utbildas i specifika strategier för att optimera kommunikation med person med demens. Detta för att stärka förståelse, relationer och slutligen livskvaliteten hos personer med demens. Även åtgärder för att förhindra skifte i fokus vid kommunikation är nödvändiga.

(3)

Hanna Strandberg Emelie Sundell

1

1. INLEDNING 3

2. BAKGRUND 3

2.1. Demenssjukdomar 3

2.2. Symtom vid demenssjukdomar 4

2.3. Kommunikation och dess grunder 5

2.4. Att kommunicera med en person med demenssjukdom 6

2.5. Sjuksköterskans betydelse i demensvården 7

2.6 Sjuksköterskestudenter 7

2.7 Utbildning och instrument för kommunikation 7

2.7.1 TANDEM 8

2.7.2. VERA-framework 9

2.7.3. The MESSAGE Communication Strategies 10

2.7.4. Elderspeak 11

2.7.5. Therapeutic lie 11

3. PROBLEMFORMULERING 11

4. SYFTE 12

5. METOD 13

5.1. Inklusions- och exklusionskriterier 13

5.2. Databassökning 14

5.2.1. Databassökning Cinahl 14

5.2.2. Databassökning PsycInfo 14

5.2.3. Databassökning PubMed 14

5.3. Urvalsprocess 15

Tabell 1: Databassökning Cinahl 16

Tabell 2: Databassökning Psycinfo 16

Tabell 3: Databassökning PubMed 17

5.4. Kompletterande fritextsökningar 17

5.5. Databearbetning och analys 17

5.6. Forskningsetik 18

6. RESULTAT 19

6.1 Utbildning av sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter 19

6.2 Specifika strategier för kommunikation 21

6.2.1. Verbal kommunikation 21

6.2.2 Icke verbal kommunikation 22

(4)

2

6.3. Anpassning av miljö och omgivning 24

7. DISKUSSION 26

7.1. Resultatdiskussion 26

7.2. Metoddiskussion 29

8. SLUTSATS 31

9. KLINISK BETYDELSE 31

10. FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING 31

11. REFERENSLISTA

BILAGA 1. ARTIKELMATRIS

(5)

3

1. INLEDNING

Demenssjukdomarnas utbredning växer kontinuerligt och i Sverige drabbas 20 000 - 25 000 individer av en demenssjukdom varje år (Socialstyrelsen 2019). Idag lever mer än 150 000 personer med en demensdiagnos i Sverige (Söderlund et al. 2016).

Eggers et al. (2013) påtalar att kommunikation med en person som drabbats av demens är en utmaning och att det ofta är svårt att förstå personens olika uttryck.

Bristande kommunikation med person med demens leder ofta till att personens behov inte tillgodoses. Detta kan i sin tur leda till social isolering och depressiva tillstånd (Jootun et al. 2010). Internationellt finns flertalet publicerade guider som beskriver hur kommunikation med personer med demens kan förbättras. Mycket som är skrivet är pragmatiskt och lärorikt, men dessa är oftast baserade på personliga expertiser.

Kommunikationsstrategier baserat på empirisk forskning eller annat teoretiskt ramverk är sällsynt (Young et al. 2011). En förutsättning för att kunna bedriva personcentrerad vård är att det finns ett samspel mellan hälso- och sjukvårdspersonal och personen med demenssjukdom. I 5 kap. 1 § Patientlag framkommer det att

“hälso- och sjukvården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten”. Denna litteraturstudie kommer att beskriva hur sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter kan optimera sin kommunikationsförmåga i mötet med person med demens och vilka strategier som kan användas. Litteraturstudien kommer att ingå i forskningsområdet Kompetens och professionsutveckling inom omvårdnad.

2. BAKGRUND

En demenssjukdom påverkar den drabbades kognitiva förmåga på ett flertal olika sätt. Funktioner som vardagligen tas för givna som minne, personlighet, verklighetsuppfattning och beteende kan förändras (Socialstyrelsen 2019).

2.1. Demenssjukdomar

Demens är en paraplyterm som används för att beskriva olika tillstånd med symtom som försämrat eller förlorat korttidsminne och bedömningsförmåga samt humör- och beteendeförändringar. Tillståndet är generellt sett progressivt och drabbar främst personer med en ålder som överstiger 65 år, dock drabbas även yngre. Risken för att drabbas fördubblas var femte år efter det att en person fyllt 65 år (Sendecki 2013).

(6)

4

Begreppet används när en kognitiv störning eller nedsättning inte längre kan betraktas som lindrig. Medan en lindrig kognitiv nedsättning kan innefatta att personen i fråga kan ha svårt att finna rätt ord, upplevas ofokuserad och glömma både namn, ansikten och information hen mottagit innebär en demensdiagnos att kraftigare symtom upplevs. Vid demens har personen en nedsatt minnesfunktion som medför en bristande förmåga att motta ny information och minnas tidigare inlärningar. Personen lider även av minst en av följande nedsättningar:

● Språk- och talsvårigheter d.v.s. afasi.

● Svårigheter att utföra motoriska rörelser trots att motorisk skada saknas d.v.s.

apraxi.

● Svårigheter att identifiera föremål trots att sensorisk skada saknas d.v.s.

agnosi.

● Svårigheter att planera och organisera (Wallin et al. 2011).

2.2. Symtom vid demenssjukdomar

Det finns flera typer av demenssjukdomar, bland annat Alzheimers sjukdom, lewykroppsdemens, frontotemporal demens och vaskulär demens. De yttrar sig på olika sätt men symtomen som råder är liknande. Hur en person förändras av sin sjukdom beror också på hur demenssjukdomen utvecklat sig och hur långt gången den är (Basun 2013).

De rådande symtomen avser kognitiva störningar. Demenssjukdomen utvecklar minnessvårigheter, planerings- och organisationssvårigheter, personlighets- och beteendeförändringar hos personen. Personen får svårigheter med att kommunicera då språkliga svårigheter utvecklas. En person med demens kan även drabbas av psykossymtom, depression, oro, hallucinationer och apati (Basun 2013).

Initialt brukar Alzheimers sjukdom yttra sig genom sviktande episodiskt minne. I ett tidigt stadie kan personen ofta ställa återupprepade frågor samt ha svårigheter att sköta inköp och ekonomi. Desto mer sjukdomen utvecklas desto mer blir symtomen

(7)

5

påtagliga. I ett mellanstadium kan personen ha svårigheter att hitta ord och känna igen sig i tidigare kända miljöer på grund av en försämrad visuospatial förmåga.

Dagliga aktiviteter upplevs ofta successivt mer utmanade och personen behöver i allt större utsträckning assistans med vardagliga sysslor som matlagning. I ett svårt stadium av sjukdomen har en enorm förändring skett. Minnet är svårt påverkat, det yttrar sig bland annat genom att personen har dålig förståelse för språk (Basun 2013).

Lewykroppsdemens har liknande symtom som Alzheimers sjukdom. En skillnad som kan observeras vid lewykroppsdemens är att personens minnessvårigheter ofta är något lindrigare medan de exekutiva funktionerna ofta är sämre. Ett viktigt symtom vid just denna typ av demens är fluktuerande kognition. Med detta menas att den kognitiva nedsättningen kan variera i grad och kan förekomma under minuter såväl som timmar eller dagar (Basun 2013).

Frontotemporal demens ger en skiftande symtombild, dock är progressiv afasi samt personlighets- och beteendeförändringar centrala symtom (Basun 2013).

Vid vaskulär demens sker insjuknandet snabbt och plötsligt. Depressioner och affektlabilitet är vanliga tillstånd vid vaskulär demens och variationer i kognition och humör är inte ovanliga (Wallin 2013).

2.3. Kommunikation och dess grunder

Människor kommunicerar för att förmedla behov, önskningar och känslor för att bibehålla god livskvalitet och identitet. För en god och väl fungerande kommunikation krävs ett ämne eller meddelande som ska överföras till mottagaren.

Det ska finnas en struktur över hur sändaren sammansätter orden för att bilda meddelandet. Rätt ordstruktur gällande grammatik är av stor vikt för att säkerställa att meddelandet är korrekt sammansatt. Vidare är också ett lämpligt språk som förstås av både sändare och mottagare nödvändigt (Jootun et al. 2010).

(8)

6

2.4. Att kommunicera med en person med demenssjukdom

Enligt Söderlund et al. (2016) kan personer med demens ha svårt att uttrycka sina upplevelser av det vardagliga livet. Oorganiserade beteenden samt osammanhängande verbala uttalanden förekommer ofta. Det kan vara utmanande för sjuksköterskan att förstå vad en person med demens försöker uttrycka, verbalt såväl som icke-verbalt. Söderlund et al. (2016) menar att bristen på förståelse från omgivningen kan resultera i frustration, sorg och ilska. Enligt sjuksköterskans kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (Svensk sjuksköterskeförening 2017) är det sjuksköterskans ansvar att etablera en trygg och stabil relation med sin patient samt dennes närstående då detta är en nödvändighet för god omvårdnad. Att göra detta vid vård av en person som insjuknat i demenssjukdom kan vara en stor utmaning (Söderlund et al. 2016). Enligt Jootun et al. (2010) finns det sex viktiga faktorer vars innebörd sjuksköterskan måste ha förståelse för i sammanhang som involverar kommunikation med person med demens, se Figur 1.

VOLYM Låg/hög. Förändringar i volym kan uttrycka vad personen känner. Volym kan förändras för att passa i olika situationer.

TON/PITCH Låg/hög. Olika frekvenser används för att anpassa.

TALHASTIGHET Olika hastighet kan användas för att uttrycka känslor/attityd.

RÖSTLÄGE Kombination av föregående tre begrepp som används för att få fram olika meddelanden.

KONTROVERSIELLA

ANTYDNINGAR Ex. “mmh”, “eller hur” eller “hmm” indikerar hur intresserad lyssnaren är, om hen håller med/misstycker.

ORDVAL Kan indikera hur intresserad lyssnaren är.

Figur 1. Sex väsentliga faktorer vid kommunikation med person med demenssjukdom (Jootun et al. 2010).

(9)

7

2.5. Sjuksköterskans betydelse i demensvården

Sjuksköterskans betydelse i demensvården varierar beroende på vilken instans det berör. Trots detta är det viktigt att hen kan bygga relationer med personer trots att kommunikationssvårigheter redan uppstått, oavsett var sjuksköterskan arbetar. I kommunen, på exempelvis ett vårdboende är upprättande och bibehållande av relationer mellan personen med demens och hens anhöriga och resterande omgivning en stor del av sjuksköterskans arbetsuppgifter (Söderlund et al. 2016). Personer med demens i behov av akutsjukvård har komplexa behov. Som sjuksköterska i akutsjukvård är det viktigt att kunna tolka försämring hos en dement person och kunna agera utifrån personens behov. Sjuksköterskan ska förebygga allvarliga komplikationer och mortalitet (Kilgore 2015). Sjuksköterskan ska även främja livskvalitet hos personer som lever med en demenssjukdom. Enligt Martyr et al.

(2018) är livskvalitet hos personer med demens kopplat till att upprätthålla relationer och kunna engagera sig socialt.

2.6 Sjuksköterskestudenter

Naughton et al. (2018) beskriver att sjuksköterskestudenter ofta känner sig oförberedda inför att kommunicera med person med demenssjukdom. Att lära sig att effektivisera sin kommunikation är något som tar tid och kräver erfarenhet.

Naughton et al. (2018) menar att det är viktigt att kunskap i kommunikation redan appliceras under studietiden. Detta för att kunna få samma grunder i kommunikation och förståelse för specifika behov hos personer med demenssjukdom. Enligt Kimzey et al. (2019) står sjuksköterskorna på frontlinjen i vården av personer med demens och att det därför är av stor vikt att sjuksköterskestudenter utbildas i hur dessa personer ska bemötas.

2.7 Utbildning och instrument för kommunikation

Tidigare forskning har resulterat i utveckling av flertalet instrument för att underlätta kommunikation med personer med demens. Exempel följer nedan.

(10)

8

2.7.1 TANDEM

Haberstroh et al. (2011) presenterar modellen TANDEM som är anpassad för att kunna användas både som ett instrument för kommunikation samt i utbildningssyfte.

Figur 2. TANDEM-modellen enligt Haberstroh et al. (2011).

Haberstroh et al. (2011) har utvecklat TANDEM-modellen utifrån en äldre kommunikationsmodell gjord av Rüttinger och Sauer. Haberstroh et al. (2011) har byggt vidare på modellen och anpassat den efter de kommunikativa problem som uppstår vid demenssjukdom. Utifrån modellen har Haberstroh et al. (2011) konstruerat specifika strategier för varje steg i den kommunikativa processen.

TANDEM-modellen bygger på att det finns en sändare och en mottagare för informationsutbyte. Rollerna ska kunna bytas kontinuerligt under samtalet.

Informationsöverföringen kan delas in i fyra steg:

Steg I: Presentation - Informationen presenteras, exempelvis i form av ett simpelt påstående. Det här steget kan påverkas av störningar som påverkar hur en person uttrycker sig, som exempelvis att finna rätt ord att uttrycka sig med, som kan bli problematiskt i tidig utveckling av alzheimers. Även de som inte kan uttrycka sig verbalt kan vara sändare av information, exempelvis genom ögonkontakt.

Sender

Presentation

Relationship aspect

Content aspect

Receiver

Attention Comprehension Remembering

(11)

9

Steg II: Uppmärksamhet - I detta steg är det viktigt att mottagaren uppmärksammar informationen sändaren skickar. Om mottagaren inte klarar av att vara uppmärksam utan distraheras av andra stimuli förhindras kommunikationen redan i detta steg.

Tillstånd som medför koncentrationssvårigheter, exempelvis tidiga stadier av vaskulär och annan demenssjukdom, försvårar detta steg.

Steg III: Förståelse - I detta steg är det viktigt att mottagaren förstår informationen som sändaren skickar. Mottagaren måste förstå att hen är mottagare och hens position till den givna informationen. Detta steg försvåras av tillstånd som medför svårigheter att tolka och förstå komplex information.

Steg IV: Att minnas - I detta slutgiltiga steg står mottagaren inför sin sista utmaning i den kommunikativa processen: att minnas. Når man detta mål processen startas på nytt med omvända roller. Detta steg försvåras av tillstånd som medför försämrat korttidsminne, vilket kan göra det svårare för mottagaren att minnas längre meningar (Haberstroh et al. 2011).

2.7.2. VERA-framework

Naughton et al. (2018) har utvecklat ett träningsprogram kallat VERA-framework för att utöka kommunikativa färdigheter. VERA bygger på begreppen validation, emotion, reassurance & activity. Målsättningen är att skapa en social miljö grundad på respekt och positiv interaktion mellan personen med demens och sjuksköterskan eller sjuksköterskestudenten. VERA fokuserar främst på personens emotionella status framför vad som sägs eller görs.

Naughton et al. (2018) illustrerar hur ett samtal kan gå till när VERA-framework används:

SCENARIO: Mike frågar om han kan gå hem, han står vid dörren och börjar bli mer upprörd. Sjuksköterskans ansvar är att bibehålla Mikes säkerhet genom att hindra honom från att lämna avdelningen. Mike känner att han befinner sig i en främmande

(12)

10

miljö, han känner sig osäker, han börjar bli alltmer orolig, han finner inte vägen ut för att komma hem. Sjuksköterskan ska prioritera att få Mike ifrån dörren och tillbaka till hans säng där han lättare kan observeras.

VERA-respons:

Mike, jag förstår att du vill åka hem (V) Är du orolig över något? (E)

Jag är här för att hjälpa dig,

vi kan lista ut vad som gör dig orolig (R)

Jag ska till sällskapsrummet för att ta en kopp te, vill du göra mig sällskap? Vi kan prata om vad som gör dig orolig. (A).

2.7.3. The MESSAGE Communication Strategies

Conway och Chenery (2016) presenterar träningsprogrammet The MESSAGE Communication Strategies. Programmet grundas på The MESSAGE Strategies som innebär följande:

M MAXIMISE attention Fånga personens uppmärksamhet, undvik distraherande stimuli och presentera en sak i taget.

E Watch your EXPRESSION

and body language Var lugn och avslappnad. Visa intresse för personen samt hens intressen och historia.

S Keep it SIMPLE Använd korta och enkla meningar. Ge personen tydliga val.

S SUPPORT the conversation Ge personen tid att reflektera och svara. Använd lämpliga ord. Upprepa och omformulera informationen som sänds.

Påminn om ämnet som diskuteras.

A ASSIST with visual AIDS Använd gester och ta hjälp av bilder, fotografier och objekt.

G GET their message Lyssna och observera. Uppmärksamma icke verbala informationsöverföringar.

E ENCOURAGE and

ENGAGE in communication Presentera/diskutera ämnen som är intressanta, bekanta och relevanta för personen. Hitta möjligheter att prata.

Figur 3. Förklaring av The MESSAGE Strategies (Conway & Chenery 2016).

(13)

11

2.7.4. Elderspeak

Enligt Williams et al. (2017) är Elderspeak ett sätt att kommunicera som personal ofta brukar vid kommunikation med äldre. Elderspeak innebär användning av enkel grammatik och förkortade meningar, att personen talar långsamt samt med förhöjd ton och volym. Ofta kan detta överdrivas och kommunikationen blir anpassad som att den är riktad till ett barn. Detta kan för mottagaren skapa irritation och illvilja att delta i konversation och aktivitet då personen inte känner sig som en respekterad, vuxen individ.

2.7.5. Therapeutic lie

Enligt Hartung et al. (2020) upplever nyutexaminerade sjuksköterskor svårigheter i att möta person med demens. Detta gjorde att sjuksköterskorna hade svårt att genomföra personcentrerad omvårdnad. Therapeutic lie innebär att sjuksköterskan spelar med i den verklighet personen med demens lever i. Det kan innebära att om en person med demens tror att hennes mamma, som varit död sedan många år, lever och är med henne ska sjuksköterska hålla med om detta och uppmuntra personen. För att utbilda sjuksköterskestudenterna presenterar Hartung et al. (2020) en workshop i Therapeutic lie där de introduceras till kommunikation med personer med demens.

3. PROBLEMFORMULERING

Demenssjukdomar är vanligt förekommande bland de äldre i Sveriges befolkning.

Demenssjukdomar påverkar bland annat språk och kommunikationsförmåga hos den drabbade i olika utsträckning. Det kan vara utmanande för sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter att kommunicera med en person med demens. Kunskap behövs kring ämnet för att kommunikation är fundamentalt för att förstå och tillgodose personens önskningar, tankar och emotionella behov. På så sätt kan sjuksköterskan och sjuksköterskestudenten stärka livskvaliteten för personer med demens, något som idag ofta är problematiskt.

(14)

12

4. SYFTE

Syftet med denna studie är att beskriva hur sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter kan optimera kommunikationen med personer med demenssjukdom.

(15)

13

5. METOD

Litteraturstudien utgår från ett syfte med tillhörande problemformulering. Efter detta utformas en plan för hur studiens datainsamling ska genomföras. Slutligen analyseras all insamlad data. Informationen som sedan brukas kommer att bilda en grund för litteraturstudien (Polit & Beck 2017).

STEG I Formulera syfte.

STEG II

Utveckla en sökstrategi. Välj ut databaser och formulera

sökord.

STEG III

Genomför databassökning med valda relevanta sökord.

STEG IV

Granska artiklar och välj ut de med relevans.

STEG V

Läs och bearbeta de valda artiklarna.

STEG VI Granska artiklarnas

information.

STEG VII

Kvalitetsgranska artiklarna.

STEG VIII

Analysera och sammanställa artiklarna.

STEG IX

Genomför sammanställning och granska resultat.

Figur 4. Nio steg enligt Polit & Beck (2017), fritt översatt.

5.1. Inklusions- och exklusionskriterier

Litteraturstudien kommer att inkludera både män och kvinnor. Artiklarna ska vara Peer Reviewed, skrivna på engelska samt vara publicerade mellan 2010.01.01 och 2020.12.31. Artiklarna ska innefatta kommunikation, sjuksköterskors betydelse i demensvården och personer med någon form av demenssjukdom. Artiklar kopplade till kommunikation mellan sjuksköterska och anhörig till person med demenssjukdom samt kommunikation mellan anhörig och person exkluderas. Då sjuksköterskestudenter är blivande utövare av professionen kommer studier som gjorts på dessa inkluderas.

(16)

14

5.2. Databassökning

Efter Steg I, där syfte och problemformulering skapats, i Polit och Becks (2017) nio- stegsprocess valdes sökstrategier och databaserna Cinahl, PsycInfo och PubMed i Steg II. I Cinahl användes Headingstermer, i PsycInfo användes Thesaurustermer och i PubMed användes MeSH-termer. I detta steg skapades relevanta sökord efter de olika termerna. Ovanstående databaser valdes baserat på att deras inriktningar är relevanta för studien. Cinahl är inriktad på omvårdnad, PsycInfo på psykologi och PubMed på medicin. Det behövs specifika artiklar som kan besvara på studiens syfte, därför används utvalda sökord för att underlätta sökningen av relevant och specifik information. I Steg III genomfördes databassökning med utvalda sökord, detta redovisas i tabeller.

5.2.1. Databassökning Cinahl

Sökning i Cinahl på kombinationen “dementia” AND “communication” resulterade i 675 träffar, varav 23 valdes ut. Sökning i Cinahl på kombinationen “dementia” AND

“communication” AND “nurse-patient relations” resulterade i 47 träffar varav sju valdes ut. Av dessa var tre artiklar interna dubbletter. Sökningen “dementia” AND

“communication skills training” resulterade i 55 artiklar. Sex artiklar valdes ut varav tre var interna dubbletter. Se Tabell 1. Övriga artiklar förkastades.

5.2.2. Databassökning PsycInfo

Sökning i PsycInfo på kombinationen “dementia” AND “communication”

resulterade i 213 träffar varav åtta valdes ut. Av dessa var en artikel en extern dubblett. Sökningen “dementia” AND “communication” AND “nurses” resulterade i åtta träffar varav två användes. Av dessa var två artiklar interna dubbletter och en artikel en extern dublett. Sökningen “dementia” AND “communication skills training” resulterade i 12 artiklar. Tre stycken artiklar valdes ut varav en var en intern dubblett. Se Tabell 2. Övriga artiklar förkastades.

5.2.3. Databassökning PubMed

Sökning i PubMed på kombinationen “dementia” AND “communication” resulterade i 1649 träffar, varav 24 valdes ut. Av dessa var nio artiklar externa dubbletter.

Sökning i PubMed på kombinationen “dementia” AND “communication” AND

(17)

15

“nurses” resulterade i 14 träffar varav en valdes ut. Se Tabell 3. Övriga artiklar förkastades.

5.3. Urvalsprocess

I Urval 1 granskades artiklar och de med relevans valdes ut, detta gjordes som Steg IV. Efter granskning kvarstod 55 artiklar. De artiklar som valdes ut hade en titel som var relevant och ett abstract som passade studiens syfte. Artiklar som förkastades var artiklar som inte besvarade syftet och artiklar som var systematic reviews.

I Urval 2 lästes samtliga 55 artiklar i sin helhet enligt Steg V och 24 artiklar valdes ut baserat på att syfte, metod och resultat passade studiens syfte. Artiklar som förkastades var artiklar som inte besvarade syftet.

I Urval 3 genomfördes en informations- och kvalitetsgranskning av kvarvarande 24 artiklar enligt Steg VI och VII i processen. Granskningen genomfördes baserat på Polit och Becks (2017) granskningsmall för vetenskapliga artiklar. Efter urval 3 kvarstod 11 artiklar. Övriga artiklar förkastades då de efter mer noggrann bedömning inte ansågs klara kvalitetsgranskningen eller besvara studiens syfte.

De kvarvarande artiklarna var väl passande för studiens syfte och uppfyller god kvalitet enligt Polit & Becks granskningsmall. Samtliga artiklar är beprövade av en etisk kommité och godkända enligt denna.

(18)

16

Tabell 1: Databassökning Cinahl

Cin ahl

SÖKORD ANTAL

TRÄFFAR URVAL

1 URVAL

2 URVAL

3

20.09.03 S1 MH (“Dementia”) 23 050

20.09.03 S2 MH (“Communication”) 42 144

20.09.03 S3 MH (“Nurse-Patient Relations”) 9 020

20.09.03 S4 S1 AND S2 675 23 6 1

20.09.03 S5 S1 AND S2 AND S3 47 7(3) 2 0

20.10.06 S6 MH (“Communication Skills

Training”) 1479

20.10.06 S7 S1 AND S6 55 6 ((3)) 3 3

Totalt 4

2010.01.01-2020.12.31. ()= interna dubbletter. (())= externa dubbletter.

Tabell 2: Databassökning Psycinfo

Psyc Info

SÖKORD ANTAL

TRÄFFAR URVAL

1

URVAL 2

URVAL 3

20.09.03 S1 MH(“Dementia”) 16 141 20.09.03 S2 MH(“Communication”) 17 950

20.09.03 S3 MH(“Nurses”) 12 133

20.09.03 S4 S1 AND S2 213 8((1)) 3 1

20.09.03 S5 S1 AND S2 AND S3 8 2(2)((1)) 0 0

20.10.04 S6 MH(“Communication

Skills Training”) 447

20.10.04 S7 S1 AND S6 12 3 (1) 2 1

Totalt 2

(19)

17

Tabell 3: Databassökning PubMed

PubMed SÖKORD ANTAL

TRÄFFAR URVAL 1

URVAL 2

URVAL 3

20.09.09 S1 MeSH(“Dementia”) 66 963 20.09.09 S2 MeSH(“Communication”) 123 663

20.09.09 S3 MeSH(“Nurses”) 22 438

20.09.09 S4 S1 AND S2 1649 24 ((9)) 8 5

20.09.09 S5 S1 AND S2 AND S3 14 1 0 0

Totalt 5

5.4. Kompletterande fritextsökningar

Kompletterande sökning har gjorts i databasen PubMed. Detta gjordes som en fritextsökning med sökorden “non verbal communication” AND “dementia” som resulterade i 125 träffar. Från denna sökning valdes en artikel som använts i resultatet.

Kompletterande sökning har gjorts i databasen Cinahl. Detta gjordes som en fritextsökning med sökorden “environment” AND “dementia” AND

“communication” som resulterade i 181 träffar. Från denna sökning valdes en artikel som använts i resultatet.

5.5. Databearbetning och analys

I Steg VIII av Polit & Becks (2017) nio-stegsprocess analyserades insamlad data.

Konventionell innehållsanalys användes, vilket innebär att materialet bearbetades fritt och kategorier skapades därefter (Danielsson 2017). Detta gjordes med induktiv metod, vilket innebär att studien gjorts utifrån ett förutsättningslöst ställningstagande kring ämnet (Fridlund & Mårtensson 2017). För att påbörja arbetet önskades en tydlig överblick över alla artiklar. Insamlade artiklar sparades i PDF-format på dator för att lagra samtlig information på ett ställe. Artiklarna lästes och information lyftes

(20)

18

ut ur texterna. Informationen lagrades sedan i ett eget dokument. Utifrån detta identifierades likheter för att bilda kategorier. Kontroll av innehåll gjordes för att säkerställa att endast delar från studiernas resultat lyfts ut. Noggrannhet vidtogs vid översättning av samtliga studier. Dessa lästes separat och diskuterades i efterhand för att säkerställa att inga felaktiga översättningar gjorts. Steg IX genomfördes i slutet av databearbetningen då en sammanställning skapats och resultatet granskas.

5.6. Forskningsetik

Enligt Polit & Beck (2017) finns det vissa principer som ska följas för att upprätthålla god forskningsetik. Studien ska ha ett gott syfte som medför nytta och och syftar till att stärka livskvaliteten för personer med demens. Forskaren har skyldighet att förhålla sig till etiska principer som bevarar människovärdet.

Det krävs att vetenskapliga studier uppfyller vissa kriterier för att bibehålla forskningens integritet. Studierna ska uppfylla tillförlitlighet, ärlighet, respekt och ansvarighet. Tillförlitlighet handlar om att studien har god kvalité, detta ska framgå i bland annat studiens design och metod. Ärlighet innebär att forskaren är objektiv och fullständig i sin beskrivning av studien med den data som forskaren fått fram och den metod hen använt sig av. Inget ska tas bort för att få ett visst önskat resultat.

Forskaren ska ha respekt för kollegor, deltagare, samhälle och miljö. Forskaren har ansvar för studien från idé till publikation. Forskaren har ansvar för både framgång samt möjliga konsekvenser till följd av studien (ALLEA 2018).

I denna litteraturstudie har artiklar valts ut som passar studiens syfte. Artiklarnas abstract har lästs och granskats. Noggrannhet har vidtagits vid urval av artiklar för att få med så många artiklar som möjligt. Detta för att kunna redovisa ett rättvist resultat. Noggrannhet har vidtagits har vid översättning av artiklar för att undgå missvisande resultat. Det har tagits i beaktning att studierna som använts inte kränker individens integritet. Studien genomfördes med ett objektivt och neutralt synsätt.

(21)

19

6. RESULTAT

Resultatet visade specifika strategier för hur sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter kan optimera kommunikationen i mötet med person med demenssjukdom, se Figur 5. Resultatet är byggt på 13 artiklar av vetenskaplig karaktär, varav 11 artiklar från systematisk sökning samt två artiklar från kompletterande fritextsökning.

Figur 5. Redovisning av utvalda artiklars kategorier.

6.1 Utbildning av sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter

Naughtons et al. (2018) påvisar att träningsprogrammet, VERA frameworks, kombinerat med verksamhetsförlagd utbildning för sjuksköterskestudenter ökade de blivande sjuksköterskornas förmåga att finna möjligheter att kommunicera med person med demens. Interventionen fokuserar på att se personen med demens värld och acceptera samt respektera denna (Naughton et al. 2018). Detta stärks av

Kommunikation

Utbildning av sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter

Specifika strategier

för kommunikation Anpassning av miljö och omgivning

Verbala Icke

verbala

(22)

20

Hartungs et al. (2020) studie som visade att ökad användning av Therapeutic lies i vissa sammanhang resulterade i att sjuksköterskestudenterna kunde genomföra mer personcentrerad vård. Därmed kunde de möta och kommunicera med personen med demens på ett mer effektivt sätt. Stanyon et al. (2016) förklarar dock att det krävs en finkänslighet för att kunna avgöra när det är bättre att spela med personen med demens verklighet eller att tala sanningen. Sjuksköterskan måste i dessa situationer vara betänksam och selektiv. Att vara öppen och spela med personen med demens verklighet kan i vissa situationer förhindra onödigt lidande. Stanyon et al. (2016) tänker likt Naughton et al. (2018) att det i många fall kan vara bättre att undgå ren fakta och fokusera på den emotionella verkligheten som personen med demens försöker att förmedla istället.

Likt Haberstroh et al. (2011) presenterar Franzmann et al. (2016) strategier utifrån TANDEM-modellen. Studien påvisar att utbildning i kommunikativa strategier enligt modellen stärker vårdpersonalens kommunikativa förmåga i mötet med person med demens. Likt Haberstroh et al. (2011), Franzmann et al. (2016) och Sprangers et al.

(2015) presenterar Conway och Chenery (2016) vikten av att utbilda vårdpersonal som möter personer med demens. Conway och Chenery (2016) undersökte effekten av The MESSAGE Strategies, vilket påvisade att träningsprogrammet gav en ökad kunskap hos vårdpersonal för hur kommunikation med person med demens kan genomföras effektivt. Interventionen ökade vårdpersonalens kunskap och stärkte dem i mötet med person med demens.

Williams et al. (2017) beskriver Elderspeak som ett sätt att tala till äldre som i många fall överdrivs och att sättet kan få en person med demens att inte känna sig som en vuxen person. Williams et al. (2017) presenterar ett kommunikationsprogram kallat CHAT (The Changing Talk) vars syfte var att lära vårdpersonal hur de kan undvika detta. Träningsprogrammet försåg deltagarna med praktiska metoder för en mer effektiv kommunikation. Williams et al. (2017) påvisade att vårdpersonal minskade användning av Elderspeak med 22% efter utbildning. Minskat användande av Elderspeak förbättrade samarbetet vid daglig omvårdnad mellan personal och personen med demens. Stanyon et al. (2016) förespråkar att kommunikationen blir

(23)

21

mer effektiv genom att minska komplexiteten i språket, exempelvis genom att göra meningar kortare. Men Stanyon et al. (2016) beskriver också att överförenkling av kommunikationen kan leda till fördummande, i likhet med Elderspeak.

Special voices… you certainly shouldn’t speak to them as though they’re a child...they’re adults, irrespective of whether they’ve got dementia… You don’t start standing there and saying “Right, this is what’s going to happen.” And saying it in a special voice is absolutely drastic. (Stanyon et al. 2016, s.167)

Haberstrohs et al. (2011) påvisar även att vårdgivarnas humör och arbetsmiljö påverkas positivt av att de utbildas enligt modellen. I likhet med Haberstroh et al.

(2011) påstår Sprangers et al. (2015) att utbildning i kommunikativa färdigheter har en god verkan utöver att öka livskvaliteten för personer med demens, då det minskar vårdgivarens börda.

6.2 Specifika strategier för kommunikation

I artiklarna som studerades presenterades strategier för verbala samt icke verbala kommunikativa beteenden. Artiklarnas resultat redovisade strategiernas effektivitet samt påverkan på livskvaliteten hos person med demens.

6.2.1. Verbal kommunikation

Stanyon et al. (2019) påtalar vikten av direkta instruktioner, så kallat alfakommandon. Genom detta kan effektiv kommunikation med personer med demens uppnås. Dessa definieras som korta instruktioner som är precisa, där vaghet undviks, för möjlighet till mottagaren att göra/förstå vad som sagts. Det är viktigt att informationsöverföringen bara innehåller en instruktion och inte flera samtidigt.

Stanyon et al. (2019) betonar också vikten av att ge den tid som behövs för mottagaren att kunna ge respons. Stanyon et al. (2019) påvisar goda resultat av

(24)

22

användandet av direkta instruktioner och användandet av resulterade i få negativa kommunikationsbeteenden.

You might give an instruction like, ‘Stand up’ instead of,

‘Hello John it’s really nice to see you. Isn’t the weather lovely today? Do you fancy having a stand up and going for a walk with me?’ (Stanyon et al. 2016, s.167)

Hartung et al. (2020) påvisade att användandet av Therapeutic lies resulterade i en bättre kommunikation mellan vårdgivare och person med demens. Detta stärks av Naughton et al. (2018) som påtalar vikten av att leva sig in i personen med demens värld och inte tillrättavisa dem.

6.2.2 Icke verbal kommunikation

Olthof-Nefkens et al. (2018) presenterar strategier för att uppmuntra till samtal.

Bland dessa strategier ingår kortare texter, så kallade tematiska texter, kombinerade med bilder som representerar viktiga händelser i personen med demens liv som en effektiv metod för att inbjuda till samtal. De tematiska texterna kombinerat med bilder kan fungera som guider för hur konversation kan genomföras. Olthof-Nefkens et al. (2018) förklarar att användning av bilder och minnesböcker hos personer med demens som förlorat sin verbala förmåga stärker kommunikationen mellan denne och sjuksköterskan. Conway och Chenery (2016) påvisar goda resultat av träningsprogrammet The MESSAGE Strategies. Bland dessa strategier ingår, som tidigare nämnt, observationer och uppmärksammande av icke verbala beteenden samt visuella hjälpmedel som gester, bilder och objekt.

Ögonkontakt, positiva ansiktsuttryck, beröringar samt användning av kommunikationshjälpmedel som bilder och gester användbara icke verbala verktyg för att utveckla verbal kommunikation. Dessa icke verbala kommunikativa beteenden

(25)

23

kan förmedla känslor, visa öppenhet och behålla personens uppmärksamhet och blir därför användbara strategier för sjuksköterskan (Stanyon et al. 2016).

I think non-verbal communication is massive… We do a lot intuitively in terms of, “Is this a person somebody I’ll get on with? Would I like to have a cup of tea with this person?... and I don’t think that gets lost with dementia (Stanyon et al. 2016, s.167)

Sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter är i hög grad beroende av personens kroppsspråk och ansiktsuttryck. Dessa icke verbala kommunikativa beteenden låter personen med demens delta i beslutsfattande samt ge vårdgivaren en inblick i personens känslor, tankar, preferenser och behov. Dock misstolkas den icke verbala informationsöverföringen i flertalet fall. Detta för att tolkningar inte gjorts utifrån kunskap om personens kommunikativa vanor, preferenser eller historia. Istället har tolkningar baserade på vårdpersonalens egna antaganden om vad specifika gester eller beteende kunde indikera gjorts (Cameron et al. 2020).

We’ll chat about, you know, ‘Resident A is doing this today’, and then someone will say, ‘Oh yeah, because she’s got da, da, da, and this is what she means by that’.

[Someone else will say] ‘She’s not, you know; she’s saying that she wants to put her foot in the tree’. Well no, what she’s actually saying is she actually wants the TV on. But that’s her way of communicating. (Cameron et al. 2020, s. 1372-1373)

Som beskrivet ovan belyser Cameron et al. (2020) vikten av att känna personen för att därmed korrekt kunna tolka dennes icke verbala kommunikativa beteenden. Detta stärks av Stanyon et al. (2016) som beskriver hur viktigt det är att lära känna patienten, bygga en relation med denne och se hen som en vuxen individ. En individ med en historia, en personlighet, preferenser och förmågor. Detta för att kunna förstå personen och på så sätt tolka hens kommunikativa beteenden (Stanyon et al 2016).

(26)

24 You have to look at the patient and know something

about their background… and that can give you a real insight into who they are and then you can develop your communication skills for that individual. (Stanyon et al.

2016, s.166)

6.3. Anpassning av miljö och omgivning

Olthof-Nefkens et al. (2018) påstår att elimination av distraherande stimuli är en viktig strategi för att underlätta kommunikationen. Detta stärks av Haberstroh et al.

(2011) som presenterar goda resultat av att följa strategier utifrån TANDEM- modellen där elimination av distraherande stimuli ingår för att personen med demens inte ska skifta fokus. Detta stärks även Stanyon et al. (2016) vars resultat påvisar vikten av en miljö där stimuli som ljud och visuella fenomen inte blir överväldigande. Detta för att undvika koncentrationssvårigheter och skifte i fokus som försvårar kommunikationen. Till skillnad från Haberstroh et al. (2011) och Olthof-Nefkens et al. (2018) som förespråkar elimination av stimuli, påstår Stanyon et al. (2016) att en miljö helt utan stimuli kan orsaka minst lika mycket stress som en kaotisk. Det är därför viktigt att finna en miljö där auditiva och visuella stimuli ligger på en lämplig nivå (Stanyon et al. 2016).

Again we’ve had individuals who are clearly distressed in very noisy, very chaotic environments. So the common sense approach is to put them in a very quiet, calm environment. But that is often as aversive for those individuals as the chaotic environment (Stanyon et al.

2016, s. 168.)

Till skillnad från Olthof et al. (2018) och Haberstroh et al. (2011) som förespråkar elimination av distraherande stimuli förespråkar Clare et al. (2019) musikinterventioner för att stärka kommunikationsförmågan hos personer med

(27)

25

demens. Clare et al. (2019) påvisar att personer med demens som tillsammans med en annan individ får skapa musik utvecklas i sin kommunikativa förmåga. Detta kunde vara så simpelt som ett personen med demens skakar en maracas medan den andra individen brukade ett annat instrument. Genom skapandet av musik bildas en multisensorisk miljö där flertalet verbala och icke verbala kommunikativa beteenden kan identifieras. Exempel på kommunikativa beteenden som kan uppstå är tal, sång, pekningar, ansiktsuttryck, förändringar i sittställning/kroppsspråk, skratt och dansliknande rörelser (Clare et al. 2019).

(28)

26

7. DISKUSSION

Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter kan optimera kommunikationen med personer med demenssjukdom. Litteraturstudien visar att det fundamentala för att optimera kommunikation i grunden är utbildning samt att lära känna varje individ och hens sätt att uttrycka sig på. Det är även nödvändigt att sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter innesitter en finkänslighet för att kunna avgöra vilken kommunikativ strategi som möter olika situationers behov.

7.1. Resultatdiskussion

I detta avsnitt diskuteras hur sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter kan optimera kommunikationen med personer som har demenssjukdom. Detta kan göras genom utbildning, specifika strategier för verbal och icke verbal kommunikation samt anpassning av miljö och omgivning.

Resultatet visade att utbildning av sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter stärkte deras kunskap och förståelse inför de kommunikativa svårigheter som kan uppstå i mötet med person med demenssjukdom. Både The MESSAGE Strategies, VERA frameworks och TANDEM-modellen påvisade goda resultat. Elderspeak visade sig bli kontroversiellt där det råder blandade åsikter. Bland annat poängterar Naughton et al. (2018) vikten av att tala långsamt och Conway & Chenery (2016) menar att det är viktigt att “keep it simple” genom korta och enkla meningar. Williams et al. (2017) tar tydligt avstånd från Elderspeak och menar att användandet av enkel grammatik och långsamt talande bidrar med negativa effekter och ett försvårat samspel mellan sjuksköterska, sjuksköterskestudenter och person med demenssjukdom. Grimme et al. (2015) förklarar att Elderspeak uppkommer från en teoretisk modell kallat

“Communication Predicament of Aging Model”. Denna modell baseras på antagandet av att sändaren anpassar sitt sätt att kommunicera på baserat på observationer av mottagaren. Vissa antaganden är passande och underlättar kommunikation, medan antaganden i andra fall blir överdrivna och onödiga och leder istället till sämre interaktioner. Grimme et al. (2015) informerar att vårdpersonalens positiva erfarenheter av Elderspeak är att personer med demens förstår bättre,

(29)

27

samarbetet ökar och att de upplevs som trevligare. Detta är åsikter som inte har något empiriskt stöd, mycket av dagens forskning tyder på att Elderspeak istället ofta leder till sämre interaktioner (Grimme et al. 2015). En person som lever med demens ska aldrig behöva känna sig förlöjligad genom att sjuksköterskan överdriver sin användning av Elderspeak. Samtidigt ska personen heller inte känna sig förlöjligad av att hen inte förstår heller om språket blir för komplext. Det behöver finnas en balans och det är en förmåga som kräver finkänslighet och en förmåga att kunna anpassa sig efter varje enskild individ. Även användbarheten Therapeutic Lies kan vara något svår att utvärdera. Trots att metoden tycks effektivisera omvårdnadsarbetet genom att förebygga oro hos vissa personer tycks den inte effektivisera kommunikationen i sig. Både Naughton et al. (2018), Hartungs et al.

(2020) och Stanyon et al. (2016) menar att det i vissa situationer är bättre att anpassa kommunikationen efter personen med demens verklighet och förbise fakta. James &

Caiazza (2018) förklarar att Therapeutic lie som kommunikationsstrategi endast ska användas som sista alternativ när inget annat fungerar. Det fungerar bra för personer med demens som är time-shifted, exempelvis yttrar sig detta genom att en 80-åring tror att hen är 30 och lever kvar i sina gamla vanor. Det finns riktlinjer och en av dessa är att lögner endast bör användas när det är för personens bästa. Detta kan innebära att lögnen förebygger oro eller sorg för personen med demenssjukdom (James & Caiazza 2018).

Resultatet visade även att vid mötet med personer med demens som förlorat sin verbala förmåga måste sjuksköterskan och sjuksköterskestudenter till stor del förlita sig på personens kroppsspråk, ansiktsuttryck och läten. Detta kan enligt Cameron et al. (2020) vara en utmaning. Krupić et al. (2018) presenterar en studie där legitimerade sjuksköterskor fått utvärdera postoperativ smärta hos personer med demens vid höftfraktur. Resultatet påvisade att sjuksköterskornas mest förekommande sätt att utvärdera personernas smärta var genom att studera ansiktsuttryck och övrigt kroppsspråk. Sjuksköterskorna upplevde att detta i många fall var komplicerat och påstod att bristen på utbildning i kommunikation med personer med demens försvårade deras arbete (Krupić et al. 2018). Att tolka en persons icke verbala kommunikativa signaler är en utmaning. Som Cameron et al.

(2020) påstår bör tolkningen därför göras på personen med demens personlighet,

(30)

28

preferenser och historia av beteende och inte på individuella antaganden om vad olika icke verbala kommunikativa beteenden kan betyda.

Haberstroh et al. (2011) poängterar vikten av stötta personen med demens styrkor och hjälpa dem i deras svagheter för att optimera kommunikation. Detta är något som även Savundranayagam & Lee (2017) poängterar är viktigt. De rekommenderar att följa en kommunikationsmodell kallat “The Communication Enhancement Model”.

Modellen bygger på att sändaren anpassar kommunikationen efter den äldre personens behov och förmågor. Men för att detta ska fungera så krävs det att sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter känner personen. Det krävs, som Stanyon et al. (2016) påstår, att en relation behöver finnas där sjuksköterskan och sjuksköterskestudenter känner personen och kan anpassa sin kommunikation efter individen. Hur detta fungerar i praktiken varierar. Det är mer genomförbart i äldrevården där det finns en längre patientkontakt. På en vårdavdelning kan detta bli svårare då patientkontakten råder under kortare tid och en djupare relation sällan hinner byggas.

Vidare påvisade resultatet även vikten av att anpassa miljö och omgivning vid kommunikation med person med demenssjukdom. Savundranayagam & Lee (2017), Stanyon et al. (2016), Olthof-Nefkens et al. (2018) och Haberstroh et al. (2011) poängterar att en anpassad miljö är viktig för att optimera kommunikation. För att fånga intresse ska det finnas en balans i stimuli. Detta kan vara att stänga av TV:n för att få personen med demens uppmärksamhet. Bruce et al. (2013) informerar också att flertalet studier visar att miljön har en avgörande roll för kommunikation. Detta inkluderar anpassning av exempelvis ljus och ljud. Bruce et al. (2013) menar att anpassningen av miljön kan förutom ljus och ljud handla om att anpassa miljömässiga stimulin som lukt, luft, ljud och rummens akustik. Anpassning av miljön är en viktig komponent för att optimera kommunikation (Bruce et al. 2013).

Dock kan endast viss anpassning av miljö utföras av sjuksköterskan. Att reducera stimulin som exempelvis från TV är något som sjuksköterskan kan göra. Men rummets akustik, lukt och luft är inte sjuksköterskans uppgift att optimera.

(31)

29

I litteraturstudiens resultat beskrivs fördelar i form av ökad välmående och minskad arbetsbörda för vårdgivare efter utbildning i kommunikativa strategier. Detta besvarar ej studiens syfte och fanns från början ej i åtanke. Efter övervägande ansågs detta ändå vara relevant för studien då en minskad börda och ökat välmående bland vårdgivare kan bidra till att sjuksköterskor och annan vårdpersonal har mer ork, tid och möjlighet att ge god omvårdnad (Etters et al. 2008) och därmed optimera sin kommunikation.

7.2. Metoddiskussion

Studien som genomförts har följt Polit & Becks (2017) niostegsmodell. Med hjälp av denna har en strukturerad metod kunnat användas för att få ett så objektivt resultat som möjligt. Sökorden som användes gav ett brett sökresultat vilket resulterade i att många artiklar fick förkastas. Detta för att många av artiklarna inte speglade studiens syfte och därmed inte var relevanta för litteraturstudien. Användning av fler och mer specifika sökord hade varit lämpligt. Detta för att reducera antalet irrelevanta artiklar och därmed finna fler artiklar specifika för studiens syfte.

Young et al. (2011) påstår att empirisk forskning inom detta område är sällsynt.

Detta gör att antalet artiklar reduceras. Många relevanta artiklar som dök upp under sökningarna var också systematic reviews. Detta kan ha resulterat i att studien ej har en lika stabil grund som önskat då det endast består av ett tiotal artiklar. Dessa artiklar har dock varit av hög relevans och trovärdighet.

Vid flertalet tillfällen har litteraturstudien refererat till artiklar där Haberstroh, J. med olika årtal varit delaktig. Att upprepat referera till en enskild forskare kan ha påverkat resultatet men Haberstroh har tillsammans med olika forskare publicerat flera studier med olika syften som användes i denna litteraturstudie.

Artiklarna som studerades var skrivna på engelska. Då engelska ej är modersmål för litteraturstudiens författare kan översättningen av studerade artiklar påverkats. En

(32)

30

styrka i denna litteraturstudie är att artiklar har läst och granskats vid upprepade tillfällen. Detta har gjorts för att inte gå miste om relevant information och för att säkerställa att missförstånd och feltolkningar av information inte uppkommit.

En svaghet i arbetet är att artiklarna som litteraturstudien bygger på är från enbart Europa, Nordamerika och Australien. Studien har inte data över vilka metoder som används och är effektiva i Afrika, Sydamerika och Asien. Detta gör att litteraturstudien inte blir globalt omfattande och representerar inte metoder för att optimera kommunikation från alla världsdelar.

En styrka i litteraturstudien är att dess resultat endast byggs på relativt nya artiklar.

Endast artiklar från tio år tillbaka har inkluderats i studien och av de som använts har den äldsta studien varit nio år gammal. Trots att artiklar med en ålder på tio år har inkluderats i studien har majoriteten av brukade studier varit fem år eller yngre.

Enligt Karolinska Institutet Universitetsbibliotek (2020) är det av vikt att ej använda föråldrade vetenskapliga artiklar då nyare publicerade verk i större utsträckning presenterar information som fortfarande är relevant.

(33)

31

8. SLUTSATS

Sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter behöver utbildas i specifika strategier för kommunikation. Detta för att stärka förståelse, relationer och slutligen livskvaliteten hos personer med demens. Vid försök till kommunikation måste miljön och omgivningen anpassas så personen med demens inte distraheras och skiftar fokus.

9. KLINISK BETYDELSE

Litteraturstudiens bidrag till omvårdnaden är att redovisa hur sjuksköterskan och sjuksköterskestudenter kan gå tillväga för att utöka sina kommunikativa färdigheter för att kunna kommunicera med personer med demenssjukdom, oavsett om personen är verbal eller icke verbal.

10. FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING

Fortsatt forskning skulle kunna genomföras genom att undersöka hur personer med demens själva upplever de kommunikativa strategierna. Det kan även vara aktuellt att fortsätta undersöka hur både verbala och icke verbala kommunikativa beteenden hos personer med demens ska tolkas för att i så stor utsträckning som möjligt eliminera misstolkningar av sänd information.

(34)

11. REFERENSLISTA

All European Academics (2018). Den europeiska kodexen för forskningens

integritet: Revideradutgåva.

https://www.vr.se/download/18.7f26360d16642e3af99e94/1540219023679/

SW_ALLEA_Den_europeiska_kodexen_f%C3%B6r_forskningens_integrit et_digital_FINAL.pdf [2019-12-04

Basun, H., Kilander, L., Wahlund, L., Björlin, G., Eriksdotter, M. (2013).

Demenssjukdomar. I Basun, H., Skog, M., Wahlund, L. & Wijk, H. (red.) Demenssjukdomar. Stockholm: Liber AB, ss. 11-68.

Bruce, C., Brush, J. A., Sanford, J. A., & Calkins, M. P. (2013). Development and evaluation of the environment and communication assessment toolkit with speech-language pathologists. Seminars in Speech and Language, 34(1), 42- 51. DOI:10.1055/s-0033-1337394

*Cameron, N., Fetherstonhaugh, D., Bauer, M., & Tarzia, L. (2020). How do care staff in residential aged care facilities conceptualise their non-verbal interactions with residents with dementia and what relevance has this for how residents' preferences and capacity for decision-making are

understood?. Dementia, 19(5), 1364–1380.

https://doi.org/10.1177/1471301218798422

*Clare, A., Camic, P., Crutch, S., West, J., Harding, E. & Brotherhood, E. (2019).

Using Music to Develop a Multisensory Communicative Environment for People with Late-Stage Dementia. The Gerontologist. 60(6), 1115-1125.

DOI: 10.1093/geront/gnz169

*Conway, E. R., & Chenery, H. J. (2016). Evaluating the MESSAGE communication strategies in dementia training for use with communitybased aged care staff working with people with dementia: A controlled pretest–posttest study.

Journal of Clinical Nursing, 25(7-8), 1145-1155. DOI:10.1111/jocn.13134

(35)

Danielsson, E. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. I Henricson, M. (red.) Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad.

Andra upplagan Lund: Studentlitteratur. ss. 285-299.

Eggers, T., Ekman, S. & Norberg, A. (2013). Nursing staff’s understanding expressions of people with advanced dementia disease. Research and Theory for Nursing Practice: An International Journal. 27(1), 19-34.

http://dx.doi.org/10.1891/1541-6577.27.1.19

Etters, L., Goodall. D. & Harrison, B. (2008). Caregiver burden among dementia caregivers: a review of the literature. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners, 20(8), 423-428. doi: https://doi.org/10.1111/j.1745- 7599.2008.00342.x

* Franzmann, J., Haberstroh, J. & Pantel, J. (2016). Train the trainer in dementia care - A program to foster communication skills in nursing home staff caring for dementia patients. Zeitschrift fur Gerontologie und Geriatrie, 49(3), 209–

215. doi: 10.1007/s00391-016-1041-1.

Fridlund, B. & Mårtensson, J. (2017). Kritisk incident teknik. I Henricson, M. (red.) Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad.

Andra upplagan Lund: Studentlitteratur. ss. 156-167.

Grimme, T. M., Buchanan, J., & Afflerbach, S. (2015). Understanding Elderspeak from the Perspective of Certified Nursing Assistants. Journal of Gerontological Nursing, 41(11), ss. 42–49. DOI: 10.3928/00989134- 20151015-05

* Haberstroh, J., Neumeyer, K., Krause, K., Franzmann, J. & Pantel, J. (2011).

TANDEM: Communication training for informal caregivers of people with dementia. Aging and Mental Health, 15(3), 405-413. doi:

10.1080/13607863.2010.536135.

(36)

* Hartung, B., Freeman, C., Grosbein, H., Santiago, A. T., Gardner, S., &

Akuamoah-Boateng, M. (2020). Responding to responsive behaviours: A clinical placement workshop for nursing students. Nurse Education in Practice, 45. https://doi.org/10.1016/j.nepr.2020.102759

James, I. A., & Caiazza, R. (2018). Therapeutic lies in dementia care: Should psychologists teach others to be person-centred liars? Behavioural and

Cognitive Psychotherapy, 46(4), 454-462.

DOI:10.1017/S1352465818000152

Jootun, D. (2010) Effective communication with people who have dementia. Nursing Standard, 25(25), 40-47. DOI: 10.7748/ns2011.02.25.25.40.c8347

Karolinska Institutet Universitetsbibliotek (2020). Värdera information.

https://kib.ki.se/soka-vardera/vardera-information [2020-10-18].

Kilgore, C. (2015). Improving communication when caring for acutely ill patients with dementia. Nursing Older People, 27(4), 35–38.

https://doi.org/10.7748/nop.27.4.35.e672

Kimzey, M., Mastel-Smith, B. & Seale, A. (2019). Effects of Dementia-Specific Education for Nursing Students. Nurse Educator, 44(6), 338-341. doi:

10.1097/NNE.0000000000000623

Krupić, F., Sadić, S., Seffo, N., Bišćevic, M., Fazlić, M., Čustović, S. & Samuelsson, K. (2018). Experience of registered nurses in assessing postoperative pain in hip fracture patients with dementia. Medicinski Glasnik, 15(1), 75-80.

Martyr, A., Nelis, S. M., Quinn, C., Wu, Y.-T., Lamont, R. A., Henderson, C., Clarke, R., Hindle, J. V., Thom, J. M., Jones, I. R., Morris, R. G., Rusted, J.

M., Victor, C. R., & Clare, L. (2018). Living well with dementia: a systematic review and correlational meta-analysis of factors associated with quality of life, well-being and life satisfaction in people with dementia.

Psychological Medicine, 48(13), 2130–2139. DOI:

10.1017/S0033291718000405