Kompensation vid förlust av miljövärden
Samsyn mellan Länsstyrelsen i Skåne län och Vägverket Region Skåne
&ÃÌÀ>Ê ÕiÛ>À`iÊÈÓ]ÊÓ£ÊnÈÊ ÀÃÌ>ÃÌ>`
Õ}Ã}>Ì>Ê£Î]ÊÓäxÊ£xÊ >Ê /iÊä{{Éä{äÓxÊÓäÊää]Ê>ÝÊä{{Éä{äÓxÊӣʣä
«ÃÌÊ>ÃÃÌÞÀiÃiJ°ÃÌ°Ãi ÝÊx{Î]ÊÓ£ÊÓxÊ ÀÃÌ>ÃÌ>`
À iÃÛB}iÊ£Ç]Ê ÀÃÌ>ÃÌ>`Ê /iÊä{{£ÊxäÊää]Ê>ÝÊä{{£Êx£Êx
«ÃÌÊÛ>}ÛiÀiÌ°ÀJÛÛ°Ãi
Publ nr 2004:181 Miljöenheten och Samhällsbyggnadsenheten
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Sammanfattning . . . . 4
2. Bakgrund . . . . 5
3. Syfte . . . . 6
4. Mål . . . . 7
5. Definition av miljömässig kompensation . . . . 8
6. Lagstiftning . . . 11
Miljöbalkens allmänna krav . . . 11
Miljöbalkens regler om kompensationsåtgärder . . . 12
Kompensation av kulturmiljövärden . . . 12
Övriga lagregler, författningar etc. . . . 12
7. Internationella mål . . . 13
8. Nationella mål . . . 14
9. Regionala mål . . . 14
Myllrande våtmarker . . . 14
Ett rikt odlingslandskap . . . 15
God bebyggd miljö . . . 15
10. Lokala mål . . . 17
11. Gemensam ståndpunkt . . . 18
12. Förfarande . . . 19
Förstudie . . . 19
Vägutredning . . . 19
Arbetsplan . . . 19
Bygghandling och förfrågningsunderlag . . . 19
Uppföljning . . . 19
Mark för kompensationsåtgärder . . . 20
13. Exempel på kompensationsåtgärder . . . 23
Vägdagvattendammar för flera funktioner . . . 23
Faunapassager . . . 25
14. Manualer . . . 27
Rutin för förstudie . . . 27
Rutin för vägutredning . . . 28
Rutin för arbetsplan . . . 29
Mall för dokumentation av kompensationsåtgärder . . . 30
Tysk balanseringsutredning . . . 31
15. Uppföljning . . . 32
16. Referenser . . . 33
Projektledare: Kristina Rundcrantz, Vägverket Region Skåne
Projektgrupp: Anita Olsson och Petter Eiring, Länsstyrelsen i Skåne län, Kurt Hagenrud, Vägverket Region Skåne
Publikationen finns tillgänglig på Vägverkets hemsida: www.vv.se Länsstyrelsens hemsida: www.m.lst.se
Layout: Kristianstads Boktryckeri AB Tryckeri: Kristianstads Boktryckeri AB 2004 Upplaga: 300 ex
Vägverket ISSN 1401-9612 Länsstyrelsen ISSN 1402-3393
FÖRORD
Miljömässig kompensation är en företeelse som diskuteras alltmer såväl i Sverige som interna- tionellt. Några länder har sedan tidigare infört ett krav på kompensationsåtgärder vid ingrepp som inte kan undvikas eller minimeras i landskapet. Den svenska miljölagstiftningen ger möj- ligheten att kräva kompensation. EU-direktiven för MKB samt Fågeldirektivet och Habitat- direktivet innebär också att sådana krav ställs. Det är dock inte alldeles klart vad som menas med begreppet. Följande rapport är resultatet av ett projekt vars syfte har varit att nå en samsyn mellan Vägverket som väghållare och Länsstyrelsen som granskande tillståndsmyndighet i fråga om kompensation. Målsättningen har varit att komma överens om en gemensam terminologi och syn på när kraven på åtgärder blir aktuella och hur de båda myndigheterna ska gå till väga.
I föreliggande rapport anges också några exempel på hur myndigheterna kan arbeta med kom- pensationsåtgärder som redskap i vägplaneringsprocessen.
Rapporten ingår som ett av projekten i det avtal om samarbete som tecknats för åren 2002–2004 mellan Länsstyrelsen i Skåne län och Vägverket Region Skåne.
December 2004
Susanne Lindh Lise-Lotte Reiter
Vägdirektör Länsöverdirektör
1. SAMMANFATTNING
Rapportens huvudsakliga syfte är att redo- visa en samsyn som skapats mellan Väg- verket som väghållare och Länsstyrelsen som granskande tillståndsmyndighet i fråga om kompensation. Målsättningen har varit att komma överens om en gemensam ter- minologi och syn på när kraven på åtgärder blir aktuella och hur de båda myndigheterna ska gå till väga i vägplaneringsprocessen. I rapporten anges även exempel på hur arbetet kan bedrivas. En manual med instruktioner har tagits fram och presenteras i rapporten, som även innehåller en genomgång av de la- gar, internationella, nationella och regionala mål, som har framkallat behovet av riktlinjer för hur man ska arbeta med kompensationsåt- gärder. Rapporten ingår som ett av projekten i det avtal om samarbete som tecknats för åren 2002-2004 mellan Länsstyrelsen i Skåne län och Vägverket Region Skåne.
Kompensationsåtgärder kan bl.a. vara aktu- ella för rekreationsvärden, naturvärden, eko- logiska värden och i viss grad för kulturmil- jövärden. Inom detta projekt har kompensa- tion av specifikt ekologiska värden studerats djupare. Övriga miljövärden har inte behand- lats. Kompensation av rekreations-, natur- och kulturmiljövärden kan och bör beaktas i vägprojekt. Angående rekreationsvärden så finns redan en tradition inom Vägverket i Skåne att tillgodose dessa intressen.
Vägprojektens ingrepp i miljön ska i första hand undvikas, i andra hand minimeras, i tre- dje hand kompenseras genom s.k. utjämning och om inte det går: kompenseras genom er- sättning. Ett ingrepp kan utjämnas endast om de berörda funktionerna kan återställas på likartat sätt, inom rimlig tid och i samma rumsligt funktionella sammanhang. Kompen- sation genom ersättning kan ske genom att funktionen kompenseras (ersätts) på annan plats, kompenseras med annan funktion på
samma plats, kompenseras med annan funk- tion på annan plats eller kompenseras genom ekonomisk ersättning till allmän eller speci- fik miljörestaurering (ekonomisk ersättning).
Utgångspunkten är att kompensationsåtgär- der främst kan komma att krävas när Läns- styrelsen har beslutat att ett projekt kan antas medföra betydande miljöpåverkan. I enstaka fall kan det dock vara befogat att ställa krav på kompensation även om projektet inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan. I samband med granskning av förstudien eller vägutredningen bör Länsstyrelsen ta ställ- ning till om det kan bli aktuellt med krav på kompensationsåtgärder. Om så är fallet bör en övergripande kompensationsutredning ut- föras. Länsstyrelsen har sedan möjlighet att yttra sig över föreslagna kompensationsåt- gärder i yttrande över vägutredningen eller i samband med arbetsplanens MKB-process.
Detaljprojekteringen av kompensationsåtgär- derna sker därefter i samband med att bygg- handlingar eller förfrågningsunderlag upp- rättas. Uppföljning av vägprojektens kom- pensationsåtgärder bör ske enligt Vägverkets rutiner.
För att få tillgång till den mark som anses lämplig för kompensation av förlorade miljö- värden föreslås en anpassning till svenska förhållanden av den modell som används i Nederländerna, där exploatören löser in mark som sedan iordningställs. Marken överläm- nas sedan till lämplig förvaltare.
För skyddade områden som naturreservat,
kulturreservat, naturminnen, Natura 2000-,
biotop- och strandskyddsområden ska kom-
pensationsåtgärder alltid övervägas. För om-
råden utan formellt skydd kan kompensa-
tionsåtgärder också vara befogade om det rör
exempelvis vattenverksamhet, områden med
höga naturvärden, biotoper, enstaka skydds-
I överenskommelsen mellan Länsstyrelsen i Skåne län och Vägverket Region Skåne 2002-10-12 finns bl.a. ett projekt om upp- följning av MKB, där s.k. kompensationsåt- gärder särskilt ska uppmärksammas. Denna rapport är resultatet av det nämnda projektet.
Miljömässig kompensation är en företeelse som alltmer diskuteras såväl i Sverige som internationellt. Både Tyskland och USA har under lång tid haft krav på kompensations- åtgärder vid ingrepp i landskapet som inte kan undvikas eller minimeras (National Research Council, 2001, Der Deutsche Bundestag, 2002). Sedan 1993 har även Nederländerna infört krav på miljömässig el- ler ekologisk kompensation vid ingrepp i skyddade områden (Cuperus, Canters, et al, 1999). Den svenska miljöbalken (MB) ”öpp- nar upp” för möjligheten att kräva kompen-
sation, dels enligt 16 kap MB när tillstånd el- ler enligt 7 kap MB när dispens ges för olika åtgärder (t.ex. inom strandskydd och biotop- skydd) och dels som ett skallkrav vid dispens för ingrepp inom naturreservat enligt 7 kap MB. Krav finns också gällande Natura 2000- områden i 7 kap MB, i enlighet med EU- direktiven för MKB samt Fågeldirektivet och Habitatdirektivet.
Vägverkets nya föreskrifter för samråd och MKB (VVFS 2001:18) nämner kompensa- tionskrav när arbetsplan upprättas. Vägverket Region Skåne har även vid beslut om MKB från Länsstyrelsen i Skåne fått krav på kompensationsåtgärder (t.ex. angående för- bifart Viken). Även kommuner har uppmärk- sammat möjligheten att nyttja kompensa- tionsåtgärder i sin planering, t.ex. i ett pro- värda djur- eller växtarter. En gemensam
uppföljning av Vägverkets och Länsstyrel-
sens arbetsrutiner med anledning av innehål- let i denna rapport bör utföras senast 2010.
2. BAKGRUND
Projektgruppen besöker nyanlagd våtmark i Nederländerna, av särskilt värde för vadarfåglar.
Denna rapport behandlar kompensation för förlust av miljövärden i vägprojekt. Syftet med projektet är att nå och redovisa en för Länsstyrelsen och Vägverket i Skåne gemen- sam syn på miljömässig kompensation och hur detta praktiskt hanteras i vägplanerings- processen. Kompensationsåtgärder kan bl.a.
vara aktuella för rekreationsvärden, naturvär- den, ekologiska värden och i viss mån för kulturmiljövärden. Inom detta projekt har
särskilt kompensation av ekologiska värden studerats. Övriga miljövärden har i stort sett inte behandlats. De bör emellertid beaktas i kommande vägprojekt. Redan idag finns det en tradition inom Vägverket att tillgodose re- kreationsvärdena.
Rapporten grundar sig på de relativt opreci- serade krav på kompensation som finns i mil- jöbalken, som fokuserar på kompensation för
3. SYFTE
jektsamarbete mellan Malmö, Helsingborg och Lund. I ”Skånes miljömål och miljöhand- lingsprogram” anges också kompensations- åtgärder som en åtgärd för att nå de regionala miljömålen, t.ex. inom målen ”Ett rikt od- lingslandskap” och ”Myllrande våtmarker”.
Terminologin kring kompensation är snårig såväl i svensk litteratur som i översättningar från t.ex. engelska. I Vägverkets MKB-hand-
bok har man nått ganska långt med termino- login liksom i departementsutredningen Ds 1997:52 ”Kompensation för förlust av miljö- värden” som legat till grund för miljöbalkens hanterande av frågan. Det finns jämväl ett behov av att ytterligare klarlägga vad som menas med kompensation, vad det innebär, men även hur Vägverket och Länsstyrelsen i Skåne tolkar och tillämpar dagens svenska lagtext.
Exempel på faunapassage i kombination med högflödestrumma i Lillån för E4 Örkelljunga.
Det övergripande målet är att bibehålla och utveckla de ekologiska funktionerna i land- skapet vid vägexploateringar och på så sätt bidra till det internationella och nationella målet om ekologiskt hållbar utveckling.
Projektet bidrar även till att uppfylla relevan- ta skånska miljömål.
Målen för projektet är att klargöra Vägverkets och Länsstyrelsens syn på miljömässiga kompensationsåtgärder inom vägsektorn, få fram en klar gemensam terminologi och samsyn avseende kompensationsåtgärder, ge exempel på hur Vägverket och Länsstyrelsen kan arbeta med kompensationsåtgärder samt att presentera goda exempel.
intrång i naturvärden av allmänt intresse. Ett annat viktigt underlag har varit departe- mentsutredningen Ds 1997:52, ”Kompensa- tion för förlust av miljövärden” som främst fokuserar på kompensation för biotopförlus- ter och utarmning av naturmiljön, d.v.s. som ett medel för att skydda den biologiska mångfalden.
Ett annat underlag har varit den tyska
”Balanseringsprincipen” som utgår från att alla fysiska förändringar påverkar miljön och att den aktör eller verksamhetsutövare som orsa- kar negativ påverkan skall kompensera denna med konkreta åtgärder. Det är funktionerna som ska balanseras – alltså inte nödvändigtvis
de befintliga objekten som ska ersättas.
Andra utgångspunkter för detta arbete har varit att de två första stegen i en balanse- ringsutredning, undvikande och minimer- ingsåtgärder, redan tillhör vedertagen svensk planerings- och arbetsmetodik samt att de miljökonsekvensbeskrivningar som görs till i princip varje vägprojekt syftar till att så liten miljömässig skada som möjligt uppstår.
För Natura 2000-områden finns idag en icke obligatorisk metodisk vägledning som re- kommenderas av Naturvårdsverket, se vidare i avsnitt 6. Lagstiftning, Miljöbalkens regler om kompensationsåtgärder.
4. MÅL
Nyanlagd vägdagvattendamm vid E4 Örkelljunga.
I 6 kap 7 § 2: a stycket MB står följande om MKB:s innehåll beträffande kompensations- åtgärder:
”...en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar skall undvikas, minskas eller avhjäl- pas, t.ex. hur det skall undvikas att verksamheten eller åtgärden medver- kar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. överträds.”
Miljömässig kompensation bör ses som ett sista steg i en beslutskedja avseende miljö- hänsyn i ett exploateringsprojekt, se figur 1.
Beslutskedjan inleds med möjligheten att undvika ett ingrepp, t.ex. genom att välja en annan vägdragning. Om detta inte låter sig göras bör skadeförebyggande eller skadebe- gränsande åtgärder övervägas (minimering eller möjligen utjämning).
15. DEFINITION AV MILJÖMÄSSIG KOMPENSATION
Med miljömässig kompensation menas att en exploatör, t.ex. Vägverket, försöker eliminera ett projekts negativa miljökonsekvenser genom att använda konkreta åtgärder.
Miljömässig kompensation innebär att ett ingrepp
• utjämnas, vilket betyder att förlorade miljömässiga funktioner återskapas på samma plats som ingreppet sker, eller
• ersätts, vilket innebär att förlorade miljömässiga funktioner skapas på annan plats, eller genom att andra funktioner än de förlorade skapas
på samma plats.
Syftet är att de miljömässiga funktioner som ett projekt skadar ska kunna åter- skapas så att en balans uppnås.
Undvika
Svensk MKB
Minimera Skadeförebyggande åtgärder
Utjämna
Ersätta Kompensationsåtgärder Tysk balanserings- utredning
Figur 1. De olika begreppen kan innefatta olika åtgärder beroende på hur de används. Skadeföre- byggande åtgärder ska förebygga och begränsa skada och kan därför innebära både åtgärder som undviker, minimerar och ibland utjämnar ingrepp. Kompensationsåtgärder som utjämning kan ibland även ses som minimeringsåtgärder. Detta får oftast diskuteras från fall till fall. Ovanstående figur be- skriver hur de olika begreppen kan tolkas.
1 Internationellt används också oftast termen ’mitigation’ vilket kan översättas med ’liknande, mildare’ här kallat minimering. En definition av minimering är: ....i form av att begränsa eller reducera graden, utsträckningen, magnituden eller varaktigheten av skadlig påverkan. Minimering kan nås genom att förminska, relokalisera eller omdesigna delar i ett projekt (Rundcrantz &
Skärbäck, 2003).
Ingrepp ska således:
I. i första hand undvikas
II. i andra hand minimeras (t.ex. genom skadeförebyggande åtgärder) III. i tredje hand kompenseras genom utjämning
IV. i fjärde hand ersättas
Ett ingrepp kan utjämnas endast om de berörda funktionerna kan återställas:
• på likartat sätt
• inom rimlig tid
• i samma rumsligt funktionella sammanhang
När det gäller kompensation genom ersättning (IV) kan det ske genom att funktionen kompenseras (ersätts)
1. på annan plats
2. med annan funktion på samma plats (ersättning) 3. med annan funktion på annan plats (ersättning)
4. genom ekonomisk ersättning till allmän eller specifik miljörestaurering (ekono- misk ersättning)
Punkterna 1-4 bör betraktas som en prioriteringsordning. Steg 4 innebär att genom ekonomisk ersättning betala för allmän eller specifik miljörestaurering. Detta är en åtgärd som Läns- styrelsen och Vägverket är mycket restriktiva till.
Ekodukten över Yttre Ringvägen i Malmö.
Figur 2. Bearbetning av Vägverkets MKB-handbok: Miljökonsekvensbeskrivning inom Vägsektorn. 2 Metodik. 2002:42.
EXEMPEL PÅ OLIKA ÅTGÄRDER Minimering
Skadeförebyggande och miljöförbättrande åtgärder
• Placering av ett antal trummor genom en vägbank för att bibehålla ytligt strömman- de grundvatten
• Faunapassager, t.ex. tunnlar och broar för vilt
• Lokalt omhändertagande av dagvatten genom översilningsytor eller infiltration
• Skydd i form av vägräcken, täta diken eller sänkt hastighet vid grundvattentäkter
• Anpassad utformning i kulturhistoriskt känsliga miljöer
Kompensationsåtgärder
Åtgärder som ersätter funktion på samma plats (utjämning)
• Nyplantering av träd som ersättning för träd som måste tas bort under vägens byg- gande. (Unga träd motsvarar inte värdet hos äldre, varför inte endast träd per träd bör räknas)
• Rekultivering av gammal övergiven grustäkt i närheten av vägprojektet som ersätt- ning för annat ingrepp i miljön
• Utökning av existerande våtmark i annan del än där intrång sker
• Anläggande av nya reproduktionsbottnar i bäckar efter omgrävning Åtgärder som ersätter funktion på annan plats (ersättning)
• Återskapande av en eller flera alléer längs andra vägar i närheten som kompensation för allé som inte kan räddas p.g.a. vägbygge
• Utveckling av rekreationsmöjligheterna genom förbättring av cykelvägnätet i områ- de där en vägutbyggnad ökar barriäreffekten
• Plantering av vegetation på restytor som ersättning för borttagen vegetation på annan plats
• Anläggande av informationsplatser kring intressanta kulturobjekt som kompensation
för intrång i kulturmiljöer
6. LAGSTIFTNING
Miljöbalkens allmänna krav
I vår lagstiftning finns möjligheter att kräva miljömässig kompensation. Den svenska miljöbalken tar sin utgångspunkt i tankarna om hållbar utveckling, vilket står att läsa re- dan i portalparagrafen (MB 1 kap. 1 §):
1 § Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.
Miljöbalkens syfte är således bl.a. att främja en hållbar utveckling så att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en häl- sosam och god miljö, genom att människors hälsa och miljön skyddas, värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas, den bi- ologiska mångfalden bevaras, mark, vatten och fysisk miljö används så att långsiktigt god hushållning tryggas och att material, råvaror och energi hanteras så att kretslopp uppnås.
Den som bedriver verksamhet som prövas enligt miljöbalken ska iaktta de allmänna hänsynsreglerna:
• Kunskapskravet
• Försiktighetsprincipen
• Lokaliseringsprincipen
• Hushållningsprincipen och Kretsloppsprincipen
• Skälighetsregeln
• Skadeansvaret (förorenaren betalar)
• Stoppregeln
Miljöbalkens bestämmelser om hushållning med mark- och vattenområden anger viktiga principer:
• Mark och vatten skall användas för de än- damål de är bäst lämpade och företräde skall ges användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning
• Opåverkade områden skall skyddas
• Känsliga områden skall skyddas
• Jordbruks- och skogsmark är av nationell betydelse
• Områden av riksintresse för naturvård, kulturmiljövård, friluftslivet liksom grön- områden i tätort skall skyddas
Miljöbalken innehåller också bestämmelser om hushållning med mark och vatten för vis- sa angivna geografiska områden i landet på grund av deras natur- och kulturvärden. I vis- sa områden skall anläggningar för turism och friluftsliv beaktas.
Miljöbalken innehåller bestämmelser om miljökvalitetsnormer för att skydda männi- skors hälsa och miljön.
Tidigt samråd hålls med Länsstyrelsen när Vägverket upprättar förstudie, varefter Länsstyrelsen beslutar om projektet kan an- tas medföra betydande miljöpåverkan. Om det beslutas att projektet kan antas medföra betydande miljöpåverkan ska ett utökat sam- råd hållas i nästföljande planeringsskede.
Beslutsunderlag i form av MKB skall upprät-
tas i vissa fall. Väglagen innehåller motsva-
rande krav för vägar där en av Länsstyrelsen
godkänd MKB ska finnas för vägutredning
och arbetsplan. Väglagens 13 § pekar på att
vid byggande av väg skall tillses, att vägen
får sådant läge och utförande att ändamålet
med vägen vinns med minsta intrång och olä-
genhet utan oskälig kostnad, och att hänsyn
tas till stads- och landskapsbilden och till na-
tur- och kulturvärden.
Miljöbalkens regler om kompensa- tionsåtgärder
Miljöbalken innehåller regler om kompensa- tion för intrång i naturvärden av allmänt in- tresse.
Den övergripande miljöbeskrivningen i för- studien samt den lagstadgade MKB till väg- utredning och arbetsplan skall behandla in- trång i naturvärden och behov av kompensa- tionsåtgärder på så tidigt stadium som möj- ligt i vägplaneringsprocessen. Beskrivning- ens detaljeringsgrad av det intrång som görs och behovet av kompensationsåtgärd ska dock följa huvuddokumentets detaljerings- grad.
Intrång i skyddade områden, t.ex. naturreser- vat (7 kap 7 § MB) ska kompenseras i skälig omfattning och åtgärden ska utföras i reser- vatet eller på något annat område. Detsamma gäller kulturreservat och naturminne. För kulturreservat skall poängteras att kompen- sationskrav endast kan krävas för intrång i naturvärden. Syftet med natur- eller kulturre- servatet utgör grund för bedömning av vad som ska kompenseras (prop. 1997/98:45).
Generellt gäller att tillstånd, dispens eller upphävande av tillstånd får förenas med krav på kompensationsåtgärder (16 kap 9 § 3 MB). Villkor om kompensation kan alltså fö- reskrivas i t.ex. tillstånd enligt 7 kap, 9 kap, 11 kap eller 12 kap MB (prop. 1997/98:45).
Vanliga ärenden för Länsstyrelsen och Vägverket i samband med vägplanering och vägbyggande är reservatsdispenser, strand- skyddsdispenser, biotopskyddsdispenser, till- stånd enligt landskapsbildsskydd och till- stånd till vattenverksamhet (t.ex. tillåtlig- hetsprövning enligt miljöbalken för tunnel genom Hallandsåsen).
Tillstånd till intrång i Natura 2000-områden
(7 kap 28 a § MB) får lämnas endast efter re- geringens tillåtelse. Sökanden är skyldig att bekosta de kompensationsåtgärder som an- ges i tillståndet (7 kap 29 a § MB). De in- trång i naturvärden som ska kompenseras inom Natura 2000-områden utgår från in- trånget i de naturtyper och arter som varit grund för utpekandet av området (jfr prop.
2000/01:111, t.ex. Botniabanan, se Natur- vårdsverket, Handbok 2003:9, Natura 2000 i Sverige, Handbok med allmänna råd). För Natura 2000-områden finns idag en icke obligatorisk metodisk vägledning som re- kommenderas av Naturvårdsverket.
2Kompensation av kulturmiljövärden Mot bakgrund av miljöbalkens bestämmelser kan man sammanfatta frågan om krav på kompensation av kulturmiljövärden: Konkret kan kombination av natur- och kulturmiljö- värden i form av landskapselement ske, t.ex.
ett stengärdes eller en allés dubbla funktion som biotop eller spridningskorridor och kul- turhistoriskt objekt eller struktur i landska- pet. Kulturmiljövärden skyddade med stöd av kulturminneslagen kompenseras dock inte med stöd av miljöbalkens regler.
Övriga lagregler, författningar etc.
som behandlar kompensationskrav Regler för MKB finns i väglagen, miljöbal- ken och i direktiv från EU. Enligt dessa reg- ler ska en MKB innehålla en beskrivning av de åtgärder som planeras för att undvika, mi- nimera eller avhjälpa skada (Lerman, 2001).
Krav på kompensation finns även enligt EU:s Fågeldirektiv och Habitatdirektiv gäl- lande Natura 2000-områden. Även Vägverk- ets egna föreskrifter för samråd och MKB (VVFS 2001:18) öppnar upp för kompensa- tionsåtgärder vid arbetsplan. Likaså beskrivs kompensation som en del av MKB i Väg- verkets nya MKB-handbok (Eriksson och Lingestål, 2002).
2 Oxford Brookes University Impacts Assessment Unit. Nov 2001.”Metodik för bedömningar enligt art. 6.3-6.4 i habitatdirektivet.
Bedömning av planer och program som på ett betydande sätt kan påverka Natura 2000-områden”.
Ett av de viktigaste miljödokumenten är Världskommissionens rapport ”Vår gemen- samma framtid” och Riodeklarationen
3. I dessa rapporter står bl.a. att samhällets ut- veckling måste vara ”hållbar”. Med hållbar (eller bärkraftig) menas ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventy- ra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov” (Världskommis- sionen för miljö och utveckling, 1988). En central värdering i dessa rapporter är att vi bör sträva efter ekonomisk tillväxt så länge en sådan tillväxt sker på ett socialt och ekolo- giskt hållbart sätt. En ekonomisk tillväxt som bygger på en ökad förbrukning av naturre- surser
4är alltså inte hållbar. Likaså poängte- ras det att ordet ”utveckling” inte får likstäl-
las med ekonomisk tillväxt, utan innebär en ökad grad av livskvalitet, där t.ex. värden som fred, rekreation och friluftsliv, psykolo- giskt och andligt välbefinnande ingår. Det som är mest kännetecknande för en bärkraf- tig utveckling är att ekosystemens bärkraft eller produktionsförmåga är en begränsning för samhällsutvecklingen (Stenmark, 2000).
Miljömässig kompensation passar väl in i syftet med hållbar utveckling genom att eko- systemets bärkraft främjas - ett verktyg som kan användas för att se till att vi lämnar kvar naturresurser och livsnödvändiga funktioner till efterkommande generationer vid exploa- tering i landskapet.
VVFS 2001:18 Vägverkets föreskrifter om samråd och miljökonsekvens- beskrivningar m.m. i förstudier, vägutredningar och arbetsplaner:
27 § Av en MKB för en vägutredning skall, utöver vad som anges i 10-14 §§, framgå
• i vilken mån miljöhänsyn inverkat på identifieringen av de vägkorridorer som studerats,
• en jämförande bedömning av alternativa vägkorridorer,
• i vilken mån det bedöms möjligt att i ett senare skede lösa eventuella konflik- ter, hindra skador samt förbättra miljön,
• viktiga förutsättningar för att miljöanpassa vägens sträckning och utformning i den fortsatta planeringen.
36 § Av en MKB för en arbetsplan skall, utöver vad som anges i 10-14 §§, framgå
• hur MKB-arbetet har påverkat vägutformningen,
• miljökonsekvenserna av den valda utformningen av vägprojektet och kom- pensationsåtgärder som särskilt kan motiveras,
• behov av uppföljning av vägprojektets miljökonsekvenser och förslag till eventuellt uppföljningsprogram, vilket skall motiveras i varje del.
7. INTERNATIONELLA MÅL
3 Riodeklarationen är det offentliga dokument som de deltagande länderna vid FN: s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 erkänt som ett långsiktigt mål för samhällets utveckling.
4 Naturresurs i betydelsen ”allt det som människan kan nyttja i naturen för att tillfredsställa sina behov” (Stenmark 2000).
År 2003 antogs Skånes miljömål och miljö- handlingsprogram. Bland målen och åtgär- derna för att uppfylla målen finns flera som berör arbetet med kompensationsåtgärder vid förlust av miljövärden, framförallt Myllrande våtmarker, Ett rikt odlingslandskap och God bebyggd miljö, men det finns även starka kopplingar till Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, Hav i balans samt Levande kust och skärgård. Nedan nämns de mål och åtgärder som stämmer bäst överens med denna rap- ports mål och syften.
Myllrande våtmarker
Det nationella delmålet om anläggning och återskapande av våtmarker innebär för Skåne att minst 2 500 hektar våtmarker och små- vatten skall anläggas, återskapas eller vara
beslutade på strategiska platser i odlings- landskapet till år 2010 med utgångspunkt från år 2000. Ytterligare minst 2 500 hektar våtmarker bör planeras och snarast anläggas.
Potentiellt värdefulla våtmarker utanför od- lingslandskapet, t.ex. myrar och sumpskogar skall återställas (delmål 3 för Skåne).
Åtgärd 8: Våtmarker anläggs i lämpliga fall som utjämningsmagasin vid exploateringar.
(Vägverket, Banverket och kommunernas VA-verk från och med år 2004).
Åtgärd 13: Åtgärder vidtas för att kompense- ra markavvattning eller ingrepp i befintliga våtmarker i samband med exploatering (Exploatörerna, trafikverken och kommuner- na från och med år 2004).
8. NATIONELLA MÅL
9. REGIONALA MÅL
Tanken om miljömässig kompensation är inte heller helt ny i Sverige. I de aktionspla- ner för biologisk mångfald som Boverket och Naturvårdsverket gjorde i mitten av 1990-talet står miljömässig kompensation nämnt som en åtgärd för att skydda och ut- veckla den biologiska mångfalden. Skåne pe- kas också speciellt ut som den region som bäst kan behöva detta verktyg (Emanuelsson, Johannesson, et al, 1996; Naturvårdsverket, 1995).
Riksdagen antog år 1999 våra 15 miljökvali- tetsmål. Syftet med dessa är att till nästa ge- neration kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. För att kun- na förverkliga målen har de under tre års tid preciserats och konkretiserats genom ett brett
samarbete på regional nivå, se vidare avsnitt om Regionala miljömål.
Vägverket ska även arbeta mot det övergri- pande transportpolitiska målet: ”Det övergri- pande målet för transportpolitiken skall vara att säkerställa en samhällsekonomiskt effek- tiv och långsiktigt hållbar transportförsörj- ning för medborgarna och näringslivet i hela landet”. Delmål har utvecklats, varav ett fo- kuserar på en god miljö, vilket syftar till att uppfylla de nationella miljökvalitetsmålen:
”Transportsystemets utformning och funk-
tion anpassas till krav på en god livsmiljö för
alla, där natur- och kulturmiljö skyddas mot
skador. En god och hälsosam hushållning
med mark, vatten, energi och andra naturre-
surser ska främjas.”
Ett rikt odlingslandskap
Bevara och återskapa småbiotoper i odlings- landskapet (delmål 2 för Skåne).
Åtgärd 10: En policy vid biotopskydds- och exploateringsärenden utarbetas så att dispen- ser utfärdas restriktivt och att kompensa- tionsåtgärder krävs. (Länsstyrelsen med hjälp av trafikverken, kommunerna och Jordbruksverket senast år 2005).
Skötsel av kulturbärande landskapselement (delmål 3 för Skåne).
Åtgärd 14: Ökad hänsyn tas till landskaps- element i samband med exploateringar, så att dispenser utfärdas restriktivt och kompensa- tionsåtgärder krävs.
God bebyggd miljö
Inom miljömålet God bebyggd miljö finns det flera föreslagna åtgärder som har nära an- knytning till arbetet med kompensationsåt- gärder: Planeringsunderlag för minskat transportbehov genom ändamålsenlig struk- tur (delmål 1a).
Åtgärd 12: I planering och genomförande av planer prioriteras enligt fyrstegsmodellen, det vill säga i första hand åtgärder som kan påverka transportbehovet och val av trans- portsätt, i andra hand utnyttja befintligt väg- nät mer effektivt, i tredje hand genomföra vägförbättringsåtgärder och först i fjärde hand göra nyinvesteringar eller större om- byggnader. (Vägverket, kommunerna och Region Skåne från och med år 2004).
Tranarpsbron över Rönne å byggdes i en mycket öppen konstruktion över hela dalgången för att möjliggöra fri pas- sage för människor och djur. Den gamla vägen med bro utgjorde en barriär och togs bort och återställdes till åker- mark.
Åtgärd 13: I planeringen undviks att verk- samheter, t.ex. köpcentra som främst kan nås med egen bil, lokaliseras utanför tätorter. Om externa köpcentra ändå övervägs ska väntade effekter på trafikarbete, luftföroreningar, bul- lerstörningar och handel belägen i tätorternas centrala lägen samt intrång i natur- och kul- turlandskap tydligt redovisas. (Kommunerna från och med år 2004).
Åtgärd 14: I en planpolicy slås fast att explo- atörer ska kompensera för negativ miljöpå- verkan (balanseringsprincipen) och att an- svaret för kompensatoriska åtgärder i detalj- planer och avtal förtydligas. (Kommunerna senast år 2005).
Planeringsunderlag om grönstruktur (delmål 1c).
Åtgärd 25: Ett grönstrukturprogram för tätorter med exempelvis fler än 2 000 invånare tas fram och ställningstagandena integreras i över- siktsplanen. Arbetet knyts till lokala natur- vårdsprogram. (Kommunerna senast år 2006).
Åtgärd 28: Markägare stimuleras att ytterli- gare öka den allemansrättsligt tillgängliga marken nära tätorter genom t.ex. fler stigar och gångbara kanter i jordbruksmark, s.k. be- trädor och i skog.
Åtgärd 30: I detaljplanerna redovisas de kompensationsåtgärder som planeras om pla- nen medför intrång i natur- och kulturmark.
(Kommunerna från och med år 2004).
Åtgärd 31: Metoder som stärker grönstruktu- ren vid planhandläggning används i ökad omfattning, exempelvis gröna checklistor.
Tranarpsbron över Rönne ås dalgång byggdes i en mycket öppen konstruktion för att inte störa högvattenflödet.
10. LOKALA MÅL
Många kommuner har beslutat om lokala miljömål. I förekommande fall bör dessa mål respekteras.
Vid byggandet grävdes den gamla vägen upp och återställdes till åkermark och vall.
Dessa kan innehålla nyckeltal för exempelvis tillgänglighet, barriäreffekter och dagvatten- hantering. (Kommunförbundet Skåne från och med år 2004).
Åtgärd 33: Det regionala grönstrukturpro-
grammet används för att ytterligare stärka
grönstrukturens ställning i relation till trafik-
och bebyggelseinfrastrukturen. (Region Skåne
från och med år 2004).
Områden och värden ska vara upptagna som riksintresse, omfattas av internationell över- enskommelse, ha högt värde i regionalt eller lokalt natur- och kulturmiljöprogram eller ha värden som framkommer vid utredningsar- betet. Det kan t.ex. vara biotoper, enstaka djur- eller växtarter eller annat skyddsvärt som dokumenterats som värdefullt eller in- går i internationellt åtagande om att skydda,
t.ex. Ramsarområden, men som ännu inte pu- blicerats eller fått skydd. Om något skydds- värt, tidigare okänt, upptäcks under projektet bör Länsstyrelsen och Vägverket i samråd överväga om kompensationsåtgärder bör sät- tas in. Beträffande enskilda arters värde bör de av Naturvårdsverket fastställda hotlistor- na utgöra bedömningsgrund.
11. GEMENSAM STÅNDPUNKT
Utgångspunkten är att kompensationsåtgärder främst kan komma att krävas då det föreligger ett beslut att ett projekt kan antas medföra betydande miljöpåverkan
5.
I förstudien kan Vägverket peka på ett even- tuellt behov av kompensationsåtgärder. Senast i samband med granskning av förstudien och/eller vägutredningen bör Länsstyrelsen ta ställning till om kompensationsåtgärder kan bli aktuella. I enstaka fall, där Läns- styrelsen beslutat att projektet inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan, kan det ändå vara aktuellt att diskutera kompensa- tionsåtgärder. Det kan t.ex. röra sig om ett in- grepp som får stor lokal negativ inverkan,
men ringa inverkan totalt sett. I samband med Länsstyrelsens beslut om betydande miljöpåverkan bör Länsstyrelsen ge besked om kompensationsåtgärder kan komma att krävas eller inte. Länsstyrelsen ska i beslut godkänna MKB till arbetsplan och yttra sig över arbetsplanen och tillstyrka fastställelse.
Länsstyrelsen ska då inte ställa villkor och kräva åtgärder. Detta måste göras tidigare, t.ex. i yttrande över vägutredningen eller i samband med arbetsplanens MKB-process.
5 Av de 34 arbetsplaner på VSK som hade en godkänd MKB under åren 2001 och 2002 hade 7 stycken 5 beslut om betydande miljöpåverkan i förstudien (ca 1 av 5).
I samband med framtagande av förstudie (Vägverket) respektive granskning av förstudie och beslut om ett projekt kan antas medföra betydande miljöpåverkan eller ej (Länsstyrelsen) skall kompensationsåtgärder alltid övervägas om följan- de skyddade områden påverkas:
• Naturreservat, kulturreservat, naturminnen, strandskyddsområden, biotop- skyddade områden, Natura 2000-områden enligt fågeldirektivet (SPA) eller habitatdirektivet (pSCI)
Kompensationsåtgärder kan också bli aktuella för oskyddade områden:
• vid ingrepp som innebär vattenverksamhet
• områden med höga naturvärden (inklusive friluftslivsvärden) som prioriterats på internationell, nationell, regional eller lokal nivå
• områden med höga kulturvärden i landskapet som prioriterats på motsvaran-
de sätt och som samverkar med naturvärdena (eller åtminstone inte motver-
kar dem)
Förstudie
I en förstudie ska viktiga miljökvaliteter och tänkbara konflikter med miljöintressen lyftas fram. Förstudiens projektmål ska utgöras av såväl de nya kvaliteter eller funktioner som ska uppnås som de kvaliteter eller funktioner som finns i det studerade området idag och som ska finnas kvar eller vidareutvecklas
6. Detta kan komma att kräva kompensationsåt- gärder om projektet beslutas medföra bety- dande miljöpåverkan.
Vägutredning
En vägutredning ska utgöra underlag för val av korridor och trafikteknisk standard. En viktig del i arbetet är att analysera vilka kon- sekvenser vägen kan få för miljön och att upprätta en MKB som ska godkännas av Länsstyrelsen. I vägutredningen ska kom- pensationsåtgärder behandlas på ett övergri- pande sätt, t.ex. frågor om vilka värden som kan bli aktuella att kompensera i respektive alternativ och vilka möjligheter som finns att erhålla mark. Detta bör beskrivas i MKB:n till vägutredningen.
Arbetsplan
I en arbetsplan bestäms vägens läge och ut- formning. Ett av de viktigaste syftena är att ge väghållaren vägrätt, normalt genom fast- ställelse av arbetsplanen. Länsstyrelsen ska godkänna en upprättad MKB. I arbetsplane- skedet ska frågan om kompensation behand- las på ett mer detaljerat sätt än i föregående planeringsskede, gärna i form av en särskild
kompensationsutredning. Redovisningen bör bl.a. innehålla en övergripande redogörelse för kvantiteter, vilka funktioner som berörs och kvaliteten på dessa. Kompensationsåt- gärderna bör beskrivas i MKB:n och ska fö- ras in i arbetsplanens beskrivning. Markåt- komst bör diskuteras i detta skede. Erforder- liga dispenser och tillstånd förbereds.
Bygghandling och förfrågnings- underlag
Huvudsyftet med bygghandlingen eller för- frågningsunderlaget är att utgöra underlag för upphandling och genomförande av anlägg- ningsarbetet. Nödvändiga dispenser och till- stånd inhämtas från berörd tillståndsmyndig- het. Bygghandlingen ska bl.a. innehålla pro- gram för hur miljöfrågorna ska hanteras un- der byggtiden samt skötsel- och uppföljnings- program. I detta skede ska detaljerade lös- ningar på kompensationsåtgärder tas fram.
Uppföljning
Uppföljning bör ske enligt gällande rutiner inom Vägverket. Projektets måluppfyllelse bör kontrolleras efter genomförd byggnation.
Exempel på frågeställningar är: Har kompen- sationsåtgärderna utvecklats som tänkt? Fun- gerar skötseln? Har den biologiska mångfal- den ökats vid vägdagvattendammen?
Se figur 3, beskrivning av vägplaneringspro- cessen i relation till kompensationsåtgärds- planering.
12. FÖRFARANDE
6 Handbok Förstudie. Publikation 2002:46. Vägverkets tryckeri.
Mark för kompensationsåtgärder Vilket område skall väljas ut för kompen- sation?
Ett översiktligt samråd med Länsstyrelsen och berörd kommun om lämpliga kompensa- tionsytor bör ske redan i ett eventuellt vägut- redningsskede. Dessa ska i första hand finnas inom ingreppsområdet för att nå det funktio- nella sambandet - utjämningsåtgärder. När detta inte är möjligt bör Vägverket med bi- stånd av Länsstyrelsen leta efter lämpliga ytor för ersättningsåtgärder. Vägledande i diskussionen om lämpliga ersättningsåtgär- der och dess utformning ska vara de lokala, regionala och nationella miljömålen. Följande områden kan vara intressanta:
• områden som kommuner, miljö- föreningar eller Länsstyrelsen föreslår
• utpekade områden i översiktsplan
• utpekade områden i regional grönstruk- turplan
• utpekade områden i kommunal grön- strukturplan
Hur få åtkomst till mark för kompen- sation?
Vägverket får ta mark i anspråk för vägens bestånd, drift eller brukande, men frågan om detta även innefattar kompensationsåtgärder är inte klarlagd. Vägrätten, att med ”tvång”
ta mark från enskilda, ska användas med stor försiktighet. Frågan är om kompensation ska ses som ett samhällsintresse som måste ge- nomföras för ett visst vägprojekt. När det gäller en ”obligatorisk kompensation”, som i Natura 2000-områden (se avsnitt om Lag- stiftning), blir frågan ännu mer komplex.
Idag ingår vägdagvattendammar i vägmark och möjligtvis borde även mindre utjäm- ningsåtgärder kunna utföras inom vägområ-
Exempel på förfarande
Förstudie
Grodstammen inom område A ska ha oförändrade levnadsvillkor och habitat.
Vägutredning
Våtmark X inom område A måste utökas för att bibehålla sin funktion för grodorna.
Arbetsplan
En utökning av våtmarken bör ske väster om Y. Vägen ska inte orsaka skador på vandrande grodor.
Bygghandling och förfrågningsunderlag
En utökning med x ha av våtmarken kommer att ske i koordinaterna xx genom utgrävning av en gammal damm. Vägen ska i sträckan Y-Z byggas med spärr mot grodövergång genom att använda
betongelement V.
Uppföljning och skötsel
Fungerar de utförda kompensationsåtgärderna som tänkt?
Behöver våtmarken rensas vart 5/10 år?
det. Mark för kompensationsåtgärder bör dock i första hand lösas på frivillig väg.
Mark, som kan vara aktuell att förvärva för kompensation av förlorade miljövärden, ska väljas så att de funktioner och värden som man önskar bevara eller återskapa kan ge- nomföras så att de bidrar till att de nationella, regionala och lokala miljömålen uppfylls.
I Nederländerna används en modell där ex- ploatören löser in mark som sedan iordning- ställs. Alternativt betalar exploatören för de åtgärder som ska göras. Sedan överlämnas marken till en naturvårdsorganisation eller någon myndighet. Ett kontrakt skrivs om för- valtning av marken och ersättning för skötse- låtgärder i 10 års tid utbetalas. Denna modell, anpassad till svenska myndighets- och orga- nisationsförhållanden, skulle kunna vara till- lämplig även i Skåne.
I de fall frågan om kompensation hänger samman med ett naturskyddat område kan iståndsättningen av t.ex. våtmark utföras av Vägverket eller deras entreprenör för projek- tet, men genomförandet kan också ske ge- nom uppdrag åt reservatsförvaltaren för det skyddade området, t.ex. Länsstyrelsen eller kommun. Den fortsatta förvaltningen och skötseln bör följa samma mönster. Vad som är lämpligast bedöms från fall till fall.
Det finns fler myndigheter och organisatio- ner som kan vara lämpliga som ansvariga för att restaurera och förvalta olika typer av
”områden för kompensation av förlorade
miljövärden”. Om åtgärden exempelvis inne- bär att ett strövområde ska anläggas i skoglig miljö har Skogsvårdsstyrelsen stora erfaren- heter på området. Även Region Skånes skogsförvaltning, som förvaltar Landstingets och Stiftelsens för Fritidsområden i Skåne marker, har lämpliga erfarenheter.
Vård av skyddade natur- och kulturmiljöer bedrivs i samverkan inom Länsstyrelsen med gemensamma lösningar när det är möjligt.
Därutöver har natur- respektive kulturmiljö- vård funnit egna vägar och partners för ge- nomförande av förvaltning och skötsel. Även här finns värdefulla kunskaper och nätverk.
Det finns idag ett antal naturreservat och kul- turmiljöer, som kommuner förvaltar. Sanno- likt blir de många fler när kommunerna fram- gent kommer att inrätta kommunala natur- och kulturreservat. Länsstyrelsen, Skogs- vårdsstyrelsen, Region Skåne och ett antal kommuner i Skåne samarbetar för närvaran- de om förvaltningen av naturvårdsobjekt.
Naturskyddsföreningen i Skåne har egna marker, som är skyddade som naturreservat.
Naturvårdsförvaltningen i dessa områden ombesörjs i allmänhet av Länsstyrelsen, som i sin tur upphandlar den praktiska skötseln.
Sammanfattningsvis kan framhållas att
iståndsättning och skötsel av områden för
kompensation av miljövärden bör kunna
kopplas till befintlig organisation för förvalt-
ning av natur- och kulturmiljövärden i närlig-
gande områden både på regional och kom-
munal nivå.
Figur 3. Miljömässig kompensation i vägplaneringsprocessen.
Förstudie
Kompensations- åtgärder kan
krävas
Redogörelse för vilka funktioner som störs och om dessa ska
kompenseras. Skall redovisas i MKB och
AP
Bygghandling/
förfrågnings- underlag Arbetsplan
Nej Ja
Beslut om BMP
Ingen kompensation
nödvändig
’Specialfall’ Ja
Vägutredning
Övergripande redogörelse för de funktioner som störs och om kompensationsåtgärder
kan bli aktuella. Ska nämnas i MKB
Nej
Detaljerad utformning av kompensations-
åtgärder.
Vid kompensation bör eftersträvas att samma funktion som fanns före exploateringen upp- nås. Denna ska också i första hand fungera i sitt funktionella sammanhang och inom rimlig tid. Vilka kompensationsåtgärder som behövs, hur de ska utformas och förvaltas bestäms från fall till fall. Det kan t.ex. handla om återska- pande av olika biotoper genom planteringar, anläggande av nya våtmarker och dylikt.
När det gäller ersättningsåtgärder är dessa svårare att bestämma. Även här kommer det att diskuteras från fall till fall vad Läns- styrelsen och Vägverket vill uppnå med dessa åtgärder. Nedan ges två exempel på åtgärder som blir allt vanligare i vägprojekt och som kan fungera som ersättningskompensation.
Vägdagvattendammar för flera funk- tioner
Vägdagvattendammar kan anläggas i avsikt att uppnå en rad olika resultat med det vatten
som förs till dammarna. I det enklaste fallet har dammen enbart till uppgift att samla upp ett flöde och utjämna detta innan vattnet når recipienten för att inte överbelasta denna med översvämningar och erosionsproblem som följd. I dammen finns ofta någon form av oljefälla som skydd vid en olycka. Ut- formningen av ett sådant utjämningsmagasin är ofta ganska schablonmässig med regel- bunden form, branta slänter och erosions- skydd av bergkross. Sådana dammar smälter dåligt in i landskapet och bidrar i allmänhet inte till att öka de biologiska värdena inom överskådlig tid.
I en så enkel damm får man dock även den effekten att en del tyngre föroreningar sedi- menterar. Hur stor sedimentation som erhålls beror på vilken typ av material som kommer med dagvattnet och på uppehållstiden i dam- men. De effekter av teknisk natur som be- skrivs ovan är många gånger fullt tillräckliga
13. EXEMPEL PÅ KOMPENSATIONSÅTGÄRDER
Återplantering av skog är en långsiktig kompensationsåtgärd.
för att uppfylla formella krav som ställs av myndigheter eller allmänhet.
Med en något högre ambitionsnivå kan land- skapsbild och biologisk mångfald inbegripas i projekten. För det erfordras bara mindre modifieringar i planeringen. Det kan gälla att flacka ut slänterna och så eller plantera lämp- liga växter på kanterna för att gynna viss fau- na eller flora. Det är också möjligt att med små medel ge förutsättningar för vissa önsk- värda organismer genom att utföra botten, slänter, kanter och planteringar på sådant sätt och i sådana material som gynnar dessa orga- nismer. Dammens förmåga att hålla kvar fos- for och kväve kan också påverkas kraftigt ge- nom modifiering av utformningen, t.ex. med flacka slänter.
Sådana modifieringar av kända dammodeller blir sannolikt inte väsentligt dyrare än stand-
ardmodellen, om man från början har med detta tankesätt i planeringsprocessen. För- delarna är att en större biologisk mångfald skapas, högre reningseffekt erhålls och att dammen kan tillföra estetiska kvaliteter i landskapet
7.
En genomtänkt, mångfunktionell utformning av vägdagvattenmagasin kan också vara ett sätt att uppfylla Länsstyrelsens eller Miljö- domstolens krav på kompensationsåtgärder i vägbyggandet. Vägverket Skåne har i några fall utfört vägdagvattendammar med syfte att skapa flera olika effekter av insatserna. Ett exempel är dammen vid väg 11 utanför Sim- rishamn, där en uppföljande undersökning visar att dammen har utmärkt reducerande effekt på både fosfor (ca 50 %) och kväve (53 %), mycket hög biologisk aktivitet och mångfald och att den utgör ett förskönande inslag i landskapet.
7 Vägverket Region Skåne (Naturvårdsingenjörerna AB) 2004. Utvärdering av fem vägdagvattendammar i Skåne.
Dagvattendamm vid väg 11 utanför Simrishamn.
Faunapassager
Det finns ofta goda möjligheter att lindra de negativa effekter en väg har på djurlivet.
Innan en åtgärd utförs är det nödvändigt att veta var, hur och för vem det sker. Vid ny- byggnad av väg bör en passageplan som sva- rar på dessa frågor alltid göras. På befintliga
vägar visar sig problemet tydligast genom återkommande viltolyckor eller platser med många trafikskadade djur, som t.ex. konflikt- punkter mellan väg och groddjur. Det är vik- tigt att ta med vägens effekter på djurlivet så tidigt som möjligt i planeringsprocessen och att tidigt engagera medarbetare med biolo-
gisk kompetens. Försiktighetsprincipen ska vara vägledande vid planeringen. De insatser som görs ska alltid planeras och utformas ef- ter de behov som aktuella djurgrupper har.
Faunapassager och dylikt kan fungera som kompensationsåtgärd (ersättning) om de görs i ett annat sammanhang än där ingreppet sker. Vägverket har t.ex. inventerat konflikt- punkter för lökgroda och stinkpadda (strand- padda) med vägtrafik samt konfliktpunkter för vilt.
8Åtgärder för grodor (ny våtmark, trumma under väg m.m.) kan göras på ett be- fintligt vägavsnitt om det inte går att genom- föra utjämningsåtgärder vid den aktuella vägexploateringen.
Åtgärder för samtliga djur
För djur som älg, hjort och rådjur behövs sto- ra över- eller undergångar. Ekodukt är en bro med vegetation byggd för att djur ska kunna passera över en väg. Bron ska ha ordentlig bredd. Ofta behövs 20-30 m eller mer.
Viltport är en form av undergång som ställer stora krav på anpassning i storlek och ut- formning. Den bästa lösningen är att bygga broar istället för bankar där vägen passerar en dalgång eller ravin. En landskapsbro ska inte upplevas som en tunnel utan utformas så
Faunapassage vid motorväg E4 vid Örkelljunga. Observera kantremsor.
Faunapassage för mindre djur, ex grodor.
8 Vägverket Region Skåne (Jon Loman, Rana konsult) 2004. Inventering och åtgärdsförslag för konfliktpunkter mellan groddjur och statlig väg i Skåne län och Vägverket Region Skåne (Rune Gerell, Naturvårdskonsult Gerell) 2002. Tre viltolycksdrabbade vägavsnitt i Skåne; analys åtgärdsförslag. Rapport 2002:155.
att den naturliga vegetationen kan växa in under den. Det ger djuren stora möjligheter till trygg och naturlig passage under vägen.
Åtgärder för mindre djur
För djur som grävling, utter, igelkott och räv är torra trummor eller torr strandpassage vid broar och vattenförande trummor den bästa lösningen, ibland kombinerat med finmas- kigt nät mot vägen. Strandpassager vid be- fintliga broar ska i första hand vara av sten och grus, bara undantagsvis av trä, plåt eller jämförbart.
Åtgärder för groddjur
För groddjur är specialbyggda grodtunnlar kombinerade med fångstarmar den bästa pas- sagen. Groddjur vandrar säsongsvis från övervintringsplatser till fortplantningsmiljö- er, permanenta dammar eller temporära vattensamlingar och till sommarens jaktmar- ker. Vägar är effektiva hinder för groddjuren, som kan dödas i stort antal. Ett annat alterna- tiv kan vara att bygga upp en helt säker barri- är så att de helt enkelt inte kan vandra, men
då måste deras kvarvarande livsmiljö vara helt tillgodosedd. En åtgärd kan vara att man anlägger en mindre damm ”på rätt sida” vä- gen.
Åtgärder för vattenlevande djur
Rätt lagda trummor utan vandringshinder är lämpliga för vattenlevande djur enligt Vägverkets rekommendationer. Det bästa är om naturlig botten kan bibehållas i vatten- draget. Vid heltrumma ska trummans botten ligga under bäckbotten. Vattendragets natur- liga bredd bör bibehållas.
Biotopåtgärder
Olika miljöer kan fungera som språngbrädor där djuren får hjälp att ta sig vidare över vä- gen. Sådana är till exempel trädsamlingar för fladdermöss, buskmiljöer för fjärilar och vattengölar för grodor. Ledstrukturer, som exempelvis träd- och buskridåer i öppna landskap, hjälper djur fram till lämpliga pas- sageplatser - en enkel och effektfull åtgärd som kan anläggas i befintliga miljöer.
Dagvattendamm som tillför biologiskt värde i landskapet vid väg 1145 vid Häljarp.
14. MANUALER
Rutin för förstudie
Se vidare i förstudiehandbok för mer detaljerad beskrivning. Här har bara de viktiga delarna för just kompensationsåtgärder tagits med.
Planering och genomförande av
förstudie
Beslut och informationsspridning Beslut om betydande
miljöpåverkan
Vilka värden och
funktioner finns i området?
Vid Länsstyrelsens
beslut att ett projekt kan antas medföra
betydande miljöpåverkan kan projektet bli
aktuellt för kompensationså
tgärder
Vilka kvaliteter ska uppnås/finnas kvar vid lösning av aktuellt problem
Inventering av riskobjekt samt bedömning av konfliktpunkter mellan riskobjekt och befintliga skyddsobjekt
Analys av hur väl de tänkbara åtgärderna uppfyller projektmålen samt en prioritering utifrån analysen
Vid betydande miljöpåverkan: Kan det bli aktuellt med
kompensationsåtgärder för att nå målen?
Vid samråd med Länsstyrelsen diskuteras om kompensations- åtgärder kan bli
aktuella
Vägutredning alternativt arbetsplan
Rutin för vägutredning
Rutin att följa då projektet antagits medföra betydande miljöpåverkan eller är ett ”specialfall”.
En vägutredning ska innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och de uppgifter i övrigt som behövs för att kunna utvärdera och välja alternativ.
Planering och genomförande av vägutredning och MKB inklusive kompensations- åtgärder (vad ska
kompenseras)
Samråd/remiss Godkännande
av MKB
Vilka värden och funktioner finns i vägkorridorena?
Länsstyrelsen
Vilka kvaliteer ska uppnås/finnas kvar vid lösning av aktuellt problem.
Inventering av riskobjekt samt bedömning av konfliktpunkter mellan riskobjekt och befintliga
skyddsobjekt.
Analys av hur väl de tänkbara åtgärderna uppfyller projektmålen samt en prioritering utifrån analysen.
Behovet av kompensationsåtgärder ska behandlas i MKB-processen och ska framgå av MKB’n och föras in i vägutredningen
Vid samråd med Länsstyrelsen
diskuteras kompensations-
åtgärder
Arbetsplan Vid samråd
med övriga kan kompensations-
åtgärder diskuteras
Beslut och informationsspridning Länsstyrelsen yttrar
sig och kan ta ställning till kompensa- tionsåtgärder
Rutin för arbetsplan
Planering och genomförande av arbetsplan och MKB
inklusive kompensations-
åtgärder
Utställning Godkännande
av MKB
Vilka värden och funktioner finns i vald vägkorridor?
Länsstyrelsen
Vilka kvaliteer ska uppnås/finnas kvar vid lösning av aktuellt problem.
Inventering av riskobjekt samt bedömning av konfliktpunkter mellan riskobjekt och befintliga skyddsobjekt.
Analys av hur väl de tänkbara åtgärderna uppfyller projektmålen samt en prioritering utifrån analysen.
Vid behov ska en översiktlig kompensationsutredning göras
Kompensationsåtgärder ska behandlas i MKB
Kompensationsåtgärderna ska föras in i arbetsplanens beskrivning och ritningar
Vid samråd med Länsstyrelsen
diskuteras val av kompensations-
åtgärder
Bygghandling eller förfrågningsunderlag Vid samråd
med övriga kan kompensations-
åtgärder diskuteras
Fastställelse Länsstyrelsen
yttrar sig
Ev beslut om kompensations-
åtgärder
Mall för dokumentation av bedömning av kompensationsåtgärder
9:
Frågor för bedömningen Svar Hur identifierades
kompensationsåtgärderna?
Ex. Genom samråd med Länsstyrelsen, berörda ideella naturvårdsorganisationer, markägare etc.
Vilka alternativa åtgärder identifierades?
Hur är dessa åtgärder relaterade till nationella, regionala och lokala mål Riktar sig åtgärderna i jämförbara proportioner mot de livsmiljöer och arter som påverkas negativt?
Hur skulle kompensationsåtgärderna upprätthålla och förbättra de
funktioner som störs?
Är åtgärderna relaterade till ingreppsområdet?
Om åtgärderna kräver användning av mark utanför vägområdet, är denna mark på lång sikt säkrad för att vara kompensationsyta?
Vilka underlag finns det för att visa att formerna av kompensation
kommer att vara lyckosamma på lång sikt?
9 EU-kommissionen har tagit fram en vägledning till konsekvensbedömningar av planer och projekt som kan komma att påver- ka Natura 2000-områden. Det gäller hur artikel 6.3 och 6.4 i habitatdirektivet bör tillämpas. Vägledningen har tagits fram av Oxford Brooks University i England. Dokumentet är en teknisk vägledning som anvisar metodik för konsekvensbedömningen.
Naturvårdsverket har låtit översätta denna vägledning för att göra dokumentet mer tillgängligt och lättare att använda för myn- digheter, konsulter, verksamhetsutövare och andra berörda i Sverige. Dokumentet kan inte åberopas som Naturvårdsverkets vägledning eller ställningstagande. Oavsett detta är dokumentet med all säkerhet det bästa exemplet på teknisk och metodisk vägledning om tillämpning av dessa artiklar. De innehåller t.ex. bra format och mallar för hur bedömningar bör dokumenteras, checklistor etc. (http://www.naturvardsverket.se/index.php3?main=/dokument/natur/n2000/natstart.htm).
Tysk balanseringsutredning Mall för genomförande
1. Resurserna analyseras var för sig (känslighet, potential) 2. Art och omfattning av tänkbara ingrepp studeras och beskrivs 3. Möjlighet att undvika och minimera?
4. Kompensation med utjämning?
5. Ersättningsåtgärder
6. Prövning av berörd naturvårdsmyndighet Byggplats väg
Vägområde
Påverkansområde
Kompensationsområde
Figur 4. Exempel på områdesavgränsning.
Figur 4. Exempel på områdesavgränsning.
Figur 5. Exempel på tyskt utredningsförfarande.
15. UPPFÖLJNING
En gemensam uppföljning av Vägverkets och Länsstyrelsens arbetsrutiner med anledning av innehållet i denna rapport bör utföras senast 2010.
Ingrepp i den ekologiska balansen
Kompensationsåtgärder i landskapet Undvikande
Minimering
Vatten Klimat/luft Mark
Kvalitativ ansats
Kvalitativ förlust- balansering Kvalitetsförlust/ingrepp:
Prel. Bedömn. av åtgärder Nyttjandevärden
Viktning av parametrar Def. av påverkansfaktorer
Flora/fauna Landskapsb.
Samlad påverkan
Utveckl. av kompensationsåtg.
Kvantitativ ansats: antal, m2, m3 etc
Biovolym- angivelse
Definiton av beräkningsförfarande Areal- mätning
Trädförluster Förlust av biovolym Arealåtgång Trädskydds-
förordning
Arealbalans.
Trädbalansering Biovolymbalans.
