Makt och auktoritet i feministisk teori och praktik

(1)

A B B Y P E T E R S O N

Makt och auktoritet

i feministisk teori och praktik

Den uppfattning av makt som dominerat på ett samhällsteoretiskt plan överensstämmer inte

med feminismens praktik, menar Ab by Peterson.

Först genom att utveckla ett nytt maktbegrepp kan vi se den verkliga radikalitet som ryms i den moderna kvinnorörelsens handlings-

mönster. Samtidigt föder detta kritiska frågor till olika delar av dess ideologi.

M a k t är det mest c e n t r a l a teoretiska begreppet i n o m d e n feministiska teorin, som j u h a r tagit till u p p g i f t att överskrida den

k v i n n o f ö r t r y c k a n d e samhällsteorin. P å s a m m a sätt ä r m a k t det c e n t r a l a ideologiska b e g r e p p e t i n o m d e n feministiska praktiken, d å kvinnorörelsen ä r en social rörelse som är e n g a g e r a d i en k a m p för samhälls- förändring. M e n s a m t i d i g t som m a k t b e - greppet är centralt för feministisk teori och praktik är det m e s t a d e l s odefinierat, d u n - kelt och d u b b e l t y d i g t .

V å r t intresse ska h ä r fokuseras p å h u r den nya kvinnorörelsen aktivt definierar och tolkar m a k t r e l a t i o n e r n a i s a m h ä l l e t . Auktoriteten, förstådd som m a k t e n s subjektiva m a n i f e s t a t i o n , ger oss nyckeln till en förståelse av h u r rörelsen förhåller sig till m a k t e n . K a n dessa t o l k n i n g a r av m a k t r e l a - tionerna leda oss till ett politiskt p r o g r a m för social förändring av d e r å d a n d e m a k t - f ö r h å l l a n d e n a ? Eller b e g r ä n s a r de oss till r a m e n för de existerande m a k t r e l a t i o n e r n a mellan könen?

J a g t ä n k e r i artikeln först ta u p p tre teoretiska h u v u d p e r s p e k t i v (inte helt o b e r o e n d e av v a r a n d r a ) p å social m a k t och d e r a s relevans för feministisk teori och praktik. De tre perspektiven e r b j u d e r oss p r i m ä r t en för- klaring eller metodologi för en analys av m a k t i dess negativa i n n e b ö r d , som d o m i - n a n s eller kontroll, m e n j a g ska även disku-

tera m a k t i positiv m e n i n g , som energi, som den m a k t kvinnor skaffar sig g e n o m att sluta sig s a m m a n för att förändra samhälle- liga förhållanden. D ä r e f t e r k o m m e r j a g att s t u d e r a d e n nya kvinnorörelsens förhål- lande till den politiska auktoriteten, n å g o t som j a g h o p p a s indirekt ska belysa rörel- sens m a k t u p p f a t t n i n g . Auktoritet blir d å nyckeln till en förståelse av h u r den nya kvinnorörelsen aktivt tolkar och förhåller sig till den a b s t r a k t a sociala m a k t e n .

Social makt kontra feministisk teori och praktik Som G i d d e n s (1979) p å p e k a t h a r d e olika sätten att b e t r a k t a m a k t av tradition inde- lats efter fokusering p å h a n d l i n g respektive struktur. W r o n g (1976) ger exempel p å det h a n d l i n g s o r i e n t e r a d e eller interaktionistis- ka m a k t p e r s p e k t i v e t . H a n u p p f a t t a r m a k t som "vissa m ä n n i s k o r s förmåga att s k a p a a v s e d d a effekter p å a n d r a m ä n n i s k o r "

(s 165). M a k t ä r alltså, för att utveckla W r o n g vidare, identisk m e d avsedd och ef- fektiv p å v e r k a n . D e n ä r en avsiktlig social h a n d l i n g mot a n d r a sociala aktörer. Till de feminister som v e r k a r i n o m r a m a r n a för d e t t a h a n d l i n g s i n r i k t a d e m a k t p e r s p e k t i v hör, för att n ä m n a ett p a r exempel, Daly (1978) och Brownmiller (1975). I d e r a s ar- beten modifieras definitionen av m a k t till att bli alla m ä n s förmåga att s k a p a a v s e d d a

(2)

66

effekter på alla kvinnor. De ser den köns- mässiga d o m i n a n s e n som underbyggd av tvång, fruktan och samarbete, och koncentrerar sig starkt på m ä n s våld mot kvinnor.

Gentemot detta har m a k t strukturellt betraktats som en egenskap hos den sociala gemenskapen, ett m e d i u m för realisering av g e m e n s a m m a intressen eller klassintressen (se till exempel Parsons 1966, s 121-127).

Exempel på feminister som a r b e t a r med en strukturell inriktning på m a k t och könsdo- minans är H a r t m a n n (1981) och Dahl- ström & Liljeström (1981), som betonar arbetsdelningen mellan könen som källa till manlig d o m i n a n s . Rosaldo & L a m p h e r e (1974) har koncentrerat sig på den samhäl- leliga uppdelningen i hushållsbaserade och offentliga livssfärer och de maktrelationer som d e n n a klyvning ger u p p h o v till. Cho- dorow (1978) och Dinnerstein (1977) försö- ker bygga teorier kring hur kvinnors moder- skap påverkar uppkomsten och bevarandet av strukturella könsbestämda maktrelationer. Listan kan göras lång, då det strukturella perspektivet på maktrelationerna har varit förhärskande bland feministiska teore- tiker.

Feministernas inriktning på strukturella maktperspektiv kan mycket väl vara ett re- sultat av att de ofta har haft en b a k g r u n d i vänstern och varit invecklade i en vänster- polemik. Vänsterkritiken mot analysen av de könsbestämda maktrelationerna har alltså bemötts med teoretiska kategorier på politikernas egen nivå (se beträffande detta dilemma H a r t m a n n 1981).

Resultatet av d e n n a strukturella oriente- ring inom den feministiska teorin har varit, att dess maktperspektiv har avlägsnats ifrån den feministiska praktiken. Det är ett m a k t b e g r e p p för universella förklaringska- tegorier, distanserat från maktens mest ma- teriella och konkreta operationer, det vill säga maktrelationerna på lokal och vardag- lig nivå. M a k t e n s alla lokala och specifika manifestationer blir i sista hand en åter- spegling av ett oövervinneligt, uppifrån styrt maktsystem (se M a r t i n 1982, s 5).

Feministernas arbete med ett strukturellt maktperspektiv har resulterat i en ensidig fokusering på kvinnorna som offer för m a n -

liga strukturer, på s a m m a sätt som h a n d - lingsperspektivet hos a n d r a feminister ensi- digt har fokuserats på hur kvinnor blivit offer för m ä n . B å d a u p p f a t t n i n g a r n a fram- häver m a k t i negativ bemärkelse som makt över a n d r a , det vill säga som d o m i n a n s . Dessa analyser bidrar visserligen till våra insikter om de västkapitalistiska samhälle- nas utveckling och kvinnornas problem inom d e m , men deras strategiskt politiska implikationer är begränsade. G e n o m att kvinnorna betraktas som rena offer inom maktrelationerna, som utanförstående och oskyldiga till förtrycket, fråntas de strategin för sin frigörelse, det vill säga en strategi för förändring av sin historiska situation. O c h genom fokuseringen på kvinnorna som offer för manlig d o m i n a n s utvecklas en "krismentalitet", varigenom behoven hos det manliga förtryckets offer översätts till termer av " l i d a n d e " , " s j u k d o m " , " p r o b l e m "

och så vidare, med ett överordnat system för att hantera dessa sociala oförrätter. D e n n a

"krismentalitet" koncentrerar u p p m ä r k - samheten till de styrande, till folket i top- pen, till dem som kan och bör o r d n a saker och ting. Lidandet ses som ett praktiskt problem, och de vidtagna å t g ä r d e r n a (mer pengar, kortare arbetstid, terapi och a n n a t ) är ytliga genom att de bortser från orsa- kerna.

Foucaults maktperspektiv

Ett tredje maktperspektiv, artikulerat av Foucault, kan förse feminister med vad j a g ser som den mest f r u k t b a r a utgångspunk- ten för en analys av maktrelationerna mellan könen. Det foucaultska sättet att n ä r m a sig makt kan bäst beskrivas som dekon- struktivistiskt. Det är en analytisk metodologi, ingen kausal, ontologisk maktförkla- ring (se Foucault 1984, s 86). H a n s ansats har kritiserats för att vara alltför vid och obestämd. U t r y m m e t för d e n n a diskussion tillåter ingen redogörelse för Foucaults be- greppsbildning eller " m a k t a n a l y t i k " här, men den har tre hörnstenar av relevans för vår diskussion av den feministiska teorin och praktiken.1

Den första är Foucaults dekonstruktions-

(3)

m e t o d . D e n foucaultska m a k t a n a l y t i k e n h a r av S h e r i d a n (1980) beskrivits enligt föl- j a n d e : " D e n politiska a u t o n o m i n kräver en

analys av h u r ' m i k r o m a k t e r n a ' opererar, av deras relationer i n b ö r d e s och till s t a t s m a k - tens strategiska m å l " (s 219). I n o m det lokala och v a r d a g l i g a finner vi alltså de " m i - k r o m a k t e r " som u t g ö r g r u n d e n för statens d o m i n a n s . I stället för att r e d u c e r a m a k t - analysen till ett p r o b l e m o m suveränitet, det vill säga s t a t s m a k t , h ä v d a r Foucault att det i alla sociala i n t e r a k t i o n e r i n o m vardagslivet existerar m a k t r e l a t i o n e r , som inte är n å g r a projektioner av statens stora m a k t över individen: " D e u t g ö r s n a r a r e den konkreta, föränderliga j o r d m å n e n för statens m a k t , de betingelser som gör att d e n kan f u n g e r a " ( F o u c a u l t 1984, s 199). Även feminister h a r avslöjat en "mikropolitisk struk- t u r " av d o m i n a n s och underkastelse i m ä n s och kvinnors sätt att tala, göra gester, föra sig, b e r ö r a , och h a r h ä v d a t att d e n n a " m i - kropolitiska s t r u k t u r " å t e r s p e g l a r och för- stärker större politiska och ekonomiska olikheter (se T h o r n e , K r a m a r a e & H e n l e y 1984, s 180).

Foucault förnekar att d e t finns n å g o n ab- solut u p p d e l n i n g m e l l a n d o m i n a n s e n s röst och den i g r u n d e n r e n a frigörelsens, eftersom m a k t e n inte ä r innesluten i n å g o n central p u n k t (en aktör som staten eller en s t r u k t u r som p a t r i a r k a t e t ) . Inte heller mot- s t å n d e t u p p s t å r u r n å g o n enskild p u n k t eller s a n n i n g . I stället a n t y d s en lokal och s a m m a n s a t t k a m p s t r a t e g i d ä r lokala stri- der u n d e r g r ä v e r normaliseringsprocessen, det vill säga den institutionella m a k t e n , var den ä n o p e r e r a r i skolor, fängelser, terapeut- m o t t a g n i n g a r , fabriker, h e m eller rentav s o v r u m (se F o u c a u l t 1977, s 211-214).

Enligt F o u c a u l t (1984) ä r " p u n k t e r , k n u - tar, h ä r d a r av m o t s t å n d m e r eller m i n d r e tätt u t s p r i d d a i tid och r u m , hetsar ibland g r u p p e r och individer m o t v a r a n d r a p å ett definitivt sätt, t ä n d e r känslor hos m ä n n i - skor, lyser u p p vissa s t u n d e r i livet, väcker h a n d l i n g s k r a f t " (s 199*).2 M a r t i n (1982) säger att " d e t som vänsterfolk h a r kritiserat inom kvinnorörelsen som splittring, bris- t a n d e o r g a n i s a t i o n , f r å n v a r o av s a m m a n - h ä n g a n d e och ö v e r g r i p a n d e teori och oför-

m å g a att inleda ett f r o n t a l a n g r e p p , mycket väl kan representera långt m e r r a d i k a l a och effektiva reaktioner p å m a k t u t ö v n i n g e n i vårt s a m h ä l l e ä n d e n centralisering och abstraktion, som ä n n u h e m s ö k e r v ä n s t e r n s t ä n k a n d e och s t r a t e g i " (s 9).

För det a n d r a m e n a r Foucault att makt utövas underifrån. D e n ä r i n p l a n t e r a d i krop- pen och å t e r s k a p a s i v a r j e social interak- tion. " M a k t i n n e b ä r relationer, en m e r eller m i n d r e o r g a n i s e r a d , hierarkiskt s a m o r d - nad a n h o p n i n g av r e l a t i o n e r " (Foucault

1984, s 198). F o u c a u l t beskriver sin inriktning enligt följande: " N ä r j a g föreställer mig m a k t e n s m e k a n i k , t ä n k e r j a g mig dess kapillära existensform, den o m f a t t n i n g i vilken m a k t e n s i p p r a r ner i individernas egen k ä r n a , n å r rakt in i d e r a s k r o p p , g e n o m s y - r a r d e r a s gester, d e r a s hållning, det som d e säger, h u r d e lär sig att leva och a r b e t a t i l l s a m m a n s m e d a n d r a " (citerat i S h e r i d a n 1980, s 217). För F o u c a u l t blir d ä r f ö r sexualiteten ett g y n n s a m t a n a l y s o b j e k t . H a n beskriver (1984) s e x t o n h u n d r a t a l e t s o m v a n d - ling av m a k t e n s n a t u r i t e r m e r av den nya m a k t över livet som utvecklades i två former: " D e n e n a av p o l e r n a , troligen d e n första som bildades, h a r varit c e n t r e r a d p å kroppen som maskin: dressyr av d e n , maxi- m e r i n g av dess färdigheter, k r a f t u t v i n n i n g ur den, parallell ö k n i n g av dess nyttighet och dess foglighet, i n p a s s n i n g av den i effektiva och l ö n s a m m a kontrollsystem, allt d e t t a h a r å s t a d k o m m i t s g e n o m m a k t p r o c e - d u r e r som går ut p å disciplin: en anatomisk politik för människokroppen. D e n a n d r a , som bildades lite senare, m o t mitten av 1700- talet, ä r c e n t r e r a d p å k r o p p e n - a r t e n , p å k r o p p e n som b ä r a r e av livets m e k a n i k och u t g å n g s p u n k t för biologiska processer: för- ökning, födelser och dödlighet, hälsonivå, livslängd m e d alla de o m s t ä n d i g h e t e r som kan fa d e m att variera; d e p å v e r k a s g e n o m en r a d i n g r i p a n d e n och reglerande kontroller:

en bio-politik för befolkningen" (s 139*).

D e n n a fokusering p å sexualiteten ligger väl i linje m e d mycket av den feministiska teorin och p r a k t i k e n r ö r a n d e m a k t e n s lokalise- ring och utövning, och följaktligen m e d den feministiska förskjutningen av d e n politiska sfärens plats till att även innefatta v å r a per-

(4)

sonliga och n ä r a upplevelser av förtryck.

För det tredje tillskriver Foucault (1980) diskursen och r e p r e s e n t a t i o n e n en f r a m t r ä - d a n d e plats i sin m a k t a n a l y t i k . Diskurser o m sexualiteten, inte de sexuella h a n d l i n g - a r n a och d e r a s historia, är den c e n t r a l a platsen att söka k u n s k a p o m m a k t e n s funk- tionssätt i det m o d e r n a s a m h ä l l e t . För Fou- cault är diskurser och r e p r e s e n t a t i o n m a k t - h a n d l i n g a r i sig. D i s k u r s e n gör k r o p p e n till ett k u n s k a p s o b j e k t och l a d d a r den m e d m a k t ; d e t t a är d e n s k subjektiveringspro- cessen. D e är u p p d e l n i n g s - och uteslut- n i n g s h a n d l i n g a r . D e n n a inriktning far oss att förstå och u p p m ä r k s a m m a h u r vi d r a s in i m a k t r e l a t i o n e r och att inse det f a k t u m , att vi aldrig befinner oss u t a n f ö r m a k t e n . Fokuseringen p å diskursen ger den feministiska teorin och p r a k t i k e n ansvaret att m e d v e r k a i de historiska d i s k u r s e r n a om sexualiteten, inte att söka efter " s a n n i n g e n "

om det sexuella, det vill säga teorin om u r s p r u n g e t , genealogin m e d Foucaults term. D e n feministiska teorins och praktikens projekt g å r alltså ut p å att u n d r a vad den historiska f r å g a n o m sexualiteten egentligen h a n d l a r o m .

Foucault (1980) b e t r a k t a r kvinnorörel- sens projekt som en "rörelse för avsexuali- s e r i n g " , en praktik u p p h ö j d ovan och bor- tom den historiska sexualitetsdiskursen.

" D e n är i sista h a n d en veritabel avsexuali- seringsrörelse, en förskjutning i förhållande till p r o b l e m e t s sexuella centrering. D e n ar- tikulerar kravet p å f o r m e r av kultur, diskurs, s p r å k och a n n a t som inte längre ingår i den stela p l a t s a n v i s n i n g och låsning vid könet, som d e u r s p r u n g l i g e n p å något sätt var politiskt t v u n g n a att acceptera för att k u n n a göra sig h ö r d a " (s 220).

I och m e d d e n n a diskussion av diskurs och genealogi stöter vi p å en av de p r o b l e m - atiska p u n k t e r n a i den foucaultska m a k t - analytiken vad gäller a n a l y s e n av feministisk teori och praktik. M a k t som diskurs g e n o m subjektivering eller självförståelse är alltid b e g r ä n s a n d e och repressiv, det vill säga " d i s k u r s e n är ett våld som vi b e g å r mot t i n g e n " (Foucault 1981, s 67). Diskur- sen, det vill säga m a k t e n , ä r enligt h o n o m i sista h a n d negativ, och vi ställs u t a n medel

för frigörelse, u t a n möjlighet att bilda g r u p - per m e d g e m e n s a m identitet och kollektivt syfte, u t a n m a k t att förändra v å r historiska situation. D e t t a är d e n slutliga konse- kvensen av d e n foucaultska genealogin. All självförståelse belyser vissa aspekter av v å r a möjligheter, s a m t i d i g t som a n d r a blir svårare att förstå och e r k ä n n a .

M e n för att k u n n a s k a p a en b ä t t r e värld, j a för att k u n n a f o r t s ä t t a leva, behöver vi e r b j u d a eller g o d t a vissa s c h e m a n eller

" s a n n i n g s r e g i m e r " för självförståelse, inte b a r a förneka d e m som o m g e r oss. Även o m vi i mycket a l l m ä n m e n i n g kan i n s t ä m m a i de genealogiska u t s a g o r n a , kräver en kollektiv social förändring (liksom en person- lig förändring) s a n n i n g s s c h e m a n för själv- förståelse, trots att de alla p å olika sätt förvränger det som ska tolkas. D e gör det dock på olika sätt, ty även o m alla s c h e m a n för självförståelse och subjektivering b ä r på en socialt o r g a n i s e r a d disciplin, h a r som- liga m i n d r e av d e n . D e n feministiska teorins och praktikens projekt är att sträva efter en m å n g f a l d av s a n n i n g s s c h e m a n , det vill säga diskursformer, som gör det möjligt för oss att ha kritisk distans till d e m , bli m e d v e t n a om h u r d e förvränger och om priset som vi b e t a l a r för att a n t a d e m . T h o m a s Ziehe h a r försökt att k o m m a u r d e n genealogiska åter- v ä n d s g r ä n d e n g e n o m att h ä v d a , att sociala rörelsers teori och p r a k t i k h a r som sitt projekt att söka efter formella sanningskrite- rier, inte efter a l t e r n a t i v a s a n n i n g s s c h e m a n m e d ett b e s t ä m t innehåll. D e t t a s ö k a n d e skulle, enligt Ziehe, locka f r a m en m å n g f a l d av s a n n i n g s s c h e m a n för självförståelse (fö- reläsning i U m e å och d e n 6 f e b r u a r i 1986).

Enligt G e r s h u n y (1984) h a r feministiska författare i sin kritik av p a t r i a r k a l a institu- tioner utvecklat en parole feministe, det vill säga en alternativ diskurs som b å d e o m - v a n d l a r och överskrider d e n p a t r i a r k a l a . H o n h ä v d a r s a m m a n f a t t a n d e att d e n n a pa- role feministe v i d g a r och t r a n s f o r m e r a r det s e m a n t i s k a r u m m e t . D e n v a r i e r a r det mänskliga t ä n k a n d e t s och beteendets möj- ligheter i stället för att b e g r ä n s a d e m . D e n u t e l ä m n a r inte u t a n i n b e g r i p e r och vida- reutvecklar. E t t f r i g ö r a n d e s p r å k talar med många röster och på många sätt (s 198).

(5)

Sammanfattningsvis kan sägas att Fou- caults maktanalytik kan förse oss med en utgångspunkt för teoretiska analyser av den feministiska praktiken. H a n s ansats är i grund och botten frigörande i det att han ser makt som k o m m a n d e underifrån, genom kroppen, och d ä r m e d betonar vår egen medverkan i maktrelationernas förtryck av oss. O c h hans analytik är inte avlägsen från feminsmens politiska praktik, eftersom den liksom den feministiska k a m p e n är pluralis- tisk och förankrad i våra lokala och vardag- liga erfarenheters mångfald. Foucaults maktanalytik ger oss ett sätt att förstå den sociopolitiska k a m p e n s strategiska implikationer på det lokala och vardagligas mikro- nivå. En k a m p som kan frigöra och skapa nya sociopolitiska solidariteter (kollektiva identiteter), d ä r solidariteten enligt H a b e r - mas (1985) är den kontrollmekanism

69 (makt) som finns tillgänglig för vardagsli-

vets realiteter.

M e n även om den foucaultska m a k t a n a - lytiken kan förse oss med en u t g å n g s p u n k t för förståelsen av de "mikropolitiska struk- t u r e r n a " av d o m i n a n s och underkastelse mellan m ä n och kvinnor, måste vi om- vandla och överskrida den till att omfatta en förståelse av m a k t i dess positiva mening, som makten att förändra sin historiska situation, som makten i att kvinnor går sam- man, något som står i kontrast till och ut- m a n a r den traditionella uppfattningen av makt som d o m i n a n s . " F e m i n i s m e n s u t m a - ning ä r " , noterar N a n c y Hartsock, " a t t utveckla former g r u n d a d e i d e n n a alternativa vision, och härigenom o m v a n d l a de på do- minans baserade institutionerna" (citerat i Thorne, K r a m a r a e & Henley 1984, s 185).

Birgit Broms, Skridskoåkare, Blyerts, lavering, 1983

(6)

Politisk auktoritet och feministisk praktik N ä r kvinnors förhållande till auktoritet h a r diskuterats, h a r k v i n n o r e n s t ä m m i g t förne- kat sitt " i n n e h a v " av d e n . Auktoritet h a r b e t r a k t a t s som ett statiskt, universellt m a n - ligt f a k t u m . Auktoritet h a r alltid setts som en m a n l i g e g e n d o m och m ä n n e n h a r över- allt haft n å g o n form av auktoritet över kvin- n o r n a (se till exempel Rosaldo 1974, s 21).

D e t t a synsätt, som s t a n n a t i n o m den traditionella s a m h ä l l s v e t e n s k a p e n s u p p f a t t n i n g av auktoriteten som företeelse, h a r föga bidragit till en förståelse av k v i n n o r n a s för- h å l l a n d e till m a k t e n och dess manifestation, auktoriteten. H ä r t ä n k e r j a g i n o m r a m e n för S e n n e t t s (1981) g e n o m g å n g av a u k t o r i t e t s b e g r e p p e t reflektera över m i n a egna erfarenheter av d e n nya kvinnorörel- sen. Reflexionen m å i b l a n d förefalla något konstlad, m e n d e n ska, m e d sin utgångs- p u n k t i S e n n e t t s studie av m a k t e n eller, m e r a precist, av auktoriteten som m a k t e n s subjektiva m a n i f e s t a t i o n , b e t r a k t a s som ett försök att inleda en kritisk diskussion i n o m rörelsen, inte som en empirisk analys av d e n feministiska p r a k t i k e n . Att fokusera kriti- ken av en social rörelse p å h u r d e n u t å t och inåt h a n t e r a r auktoriteten är en logisk ut- g å n g s p u n k t , o m m a n b e t r a k t a r sociala rö- relser som subjektiva aktörer p å d e n politiska scenen s o m s t r ä v a r efter att f o r m u l e r a och fa i g å n g en social förändring. Intresset fokuseras alltså p å h u r kvinnorörelsen aktivt definierar och tolkar m a k t r e l a t i o n e r n a mellan m ä n och kvinnor, och kvinnor sins- emellan.

Begreppet auktoritet h a r i n o m samhälls- vetenskap och politisk filosofi b r u k a t s och m i s s b r u k a t s p å förvirrande m å n g a sätt. Det definieras som: 1) en egenskap hos en person eller befattning, i s y n n e r h e t r ä t t e n att ge order; 2) en relation m e l l a n två befattningar, en över- och en u n d e r o r d n a d , s å d a n att b å d a i n n e h a v a r n a upplever förhållandet som legitimt; 3) d e n kvalitet hos en k o m m u - nikation som gör att d e n accepteras (se Pea- body 1969, s 473).3 Trots m ä n g d e n av definitioner kan vi emellertid s p å r a två e g e n s k a p e r som är g e m e n s a m m a för d e olika a n v ä n d n i n g s s ä t t e n . För det första be-

traktas auktoriteten som ett " t i n g " som kan innehas, och för det a n d r a associeras d e n m e d legitimitet, det vill säga att överord- n a d e k ä n n e r sig h a r ä t t att ge order, m e d a n u n d e r o r d n a d e u p p l e v e r en plikt att lyda.

Sennetts a r b e t e (1984) r e p r e s e n t e r a r en ra- dikal b r y t n i n g m e d d e n n a traditionella be- skrivning av auktoriteten.

För det första ser inte S e n n e t t auktoriteten som ett " t i n g " som k a n i n n e h a s . H a n definierar d e n som ett av d e k ä n s l o m ä s s i g a b a n d som gör s a m h ä l l e t möjligt. S o m så- d a n t bygger d e n p å föreställningen o m styrka och svaghet; den ä r m a k t e n s emotio- nella uttryck. " A u k t o r i t e t ä r ett försök att tolka m a k t e n s villkor, att a n g e förutsätt- n i n g a r n a för kontroll och att ge en i n n e b ö r d g e n o m att definiera en föreställning om s t y r k a . . . " (s 19). I d e n n a m e n i n g blir auktoriteten för S e n n e t t inte ett ting u t a n snarare en tolkningsprocess.

För det a n d r a b e t r a k t a r inte Sennett auktoriteten som självklart legitim. H a n s ut- g å n g s p u n k t ä r i stället d e n m o d e r n a räds- lan för auktoritet. Weber, b l a n d a n d r a , h a r h ä v d a t att n ä r auktoritetens legitimitet ifrå- gasätts försvagas den och riskerar till och med att helt brytas. Auktoriteter m å s t e alltså e r k ä n n a s som rättvisa och riktiga o m de ska k u n n a e r k ä n n a s alls.4 S e n n e t t s projekt går d ä r e m o t ut p å att a n a l y s e r a h u r det

m o d e r n a förkastandet eller förnekandet av auktoriteten b i n d e r oss ä n n u h å r d a r e i den illegitima auktoritetens bojor.

Sennett och auktoriteten

D a h l (1983) relaterar S e n n e t t s diskussion om auktoriteten till Foucaults m a k t a n a l y - tik. På s a m m a sätt som m a k t e n är o u n d v i k - lig i v a r j e s a m h ä l l e (ja, en förutsättning för det samhälleliga), är auktoriteten oundvik- lig, eftersom m ä n n i s k o r n a alltid k o m m e r att tolka och ge i n n e b ö r d åt d e b a n d som förenar d e m . Auktoritet ä r de tolkningar som subjekten (individuella och kollektiva) gör av skilda strategiska s i t u a t i o n e r d ä r d e h a r o j ä m l i k a resurser till sitt förfogande.

Auktoritet är tolkningen av sociala beroendeband.

A u k t o r i t e t s b a n d e t ä r motsägelsefullt.

(7)

Det k ä n n e t e c k n a s dels av t v å n g eller våld, dels av ett p r o d u k t i v t förhållande eller sam- b a n d . K o n k r e t illustrerar Sennett d e n n a m o t s ä t t n i n g m e d a u k t o r i t e t s b a n d e t mellan förälder och b a r n : föräldern s k a p a r ett om- h ä n d e r t a g a n d e och v å r d a n d e beskydd och ett t v å n g att acceptera d e t t a . D e n n a g r u n d - m o t s ä t t n i n g utgör k ä r n a n i p r o b l e m e t m e d legitimitet n ä r det gäller auktoritet (se be- t r ä f f a n d e auktoritetens d u b b l a k a r a k t ä r även H e n d e l 1958, s 5).

Det som intresserar S e n n e t t ä r f r å g a n o m varför vi d r a s till illegitima auktoriteten " V i har k o m m i t att f r u k t a i n f l y t a n d e t f r å n auktoriteten som ett hot m o t v å r a fri- och rättig- heter, i familjen och i s a m h ä l l e t som helhet.

Själva behovet av auktoritet fördubblar d e n n a m o d e r n a f r u k t a n : ska vi ge u p p v å r a friheter, bli ynkligt b e r o e n d e , d ä r f ö r att vi så starkt ö n s k a r att n å g o n ska ta h a n d o m o s s ? . . . M e n v å r t förkastande av en auktoritet i n n e b ä r inte att vi h a r en föreställning o m en b ä t t r e auktoritet f r a m f ö r oss. O c h vårt behov av auktoriteten som s å d a n kvar- står. L ä n g t a n efter ledning, trygghet och stabilitet försvinner inte så länge d e n inte är tillfredsställd" (s 16). S e n n e t t s kriterium p å legitim auktoritet är dess förmåga att tillgo- dose v å r a b e h o v av v å r d och o m h ä n d e r - t a g a n d e .

D e t m o d e r n a s a m h ä l l e t h a r enligt Sen- nett två viktiga auktoritetsformer, som b å d a h a r bidragit till d e n m o d e r n a r ä d s l a n för auktoriteten g e n o m att de inte uppfyller v å r a behov av o m v å r d n a d , vägledning, trygghet och stabilitet. E n m o d e r n auktori- tetsform ä r paternalismen. D e n uttrycker fa- derns symboliska d o m i n a n s som beskyd- dare, s t r ä n g d o m a r e , stark. " D e t ä r föreställningen o m f a d e r n , en far f r å n en vänligare och stabilare tid som lagts till bilden av c h e f e n " (s 51). M e n d e n n a form av auktoritet erbjuder enfalsk omvårdnad, som i praktiken är en enkelriktad kontroll d ä r individen påverkas u t a n att i sin tur k u n n a p å v e r k a d e n som " t a r v å r d " o m h o n o m eller h e n n e (se även Toffler 1980, s 409—

414). D e n a n d r a viktiga a u k t o r i t e t s f o r m e n i det m o d e r n a s a m h ä l l e t är d e n autonoma auk- toriteten som inte e r b j u d e r någon omvårdnad alls. D e n a u t o n o m a auktoriteten ä r sig själv

nog och ä r en " g o d d o m a r e " åt a n d r a i kraft av att h a n / h o n inte ä r b e r o e n d e av d e r a s gillande. Likgiltighet utgör g r u n d e n för kontroll.

Det finns alltså g o d a skäl till att det mo- d e r n a s a m h ä l l e t s förhärskande auktoritetsformer — den paternalistiska och den auto- n o m a - h a r o r s a k a t b å d e f r u k t a n för och misstroende mot auktoriteter. D e ger inte vad de utlovar — o m v å r d n a d . De ä r m e d Sennetts uttryckssätt illegitima auktoriteter. Sennetts projekt, ett slags politisk psy- kologi, ä r alltså att a n a l y s e r a h u r det mo- d e r n a förnekandet eller förkastandet av auktoriteten i själva verket slår oss ä n n u h å r d a r e i d e n illegitima auktoritetens bojor.

Sennett ger oss d e s s u t o m en konstruktiv g r u n d för en auktoritetskritik som v a r k e n förnekar v å r t behov av auktoritet, det vill säga av v å r d , ledning och stabilitet, eller behoven av att kontrollera auktoriteten för att försäkra oss o m att dessa o m v å r d n a d s - krav blir tillgodosedda.

Band till förkastade auktoriteter Enligt S e n n e t t h a r vi i d e t m o d e r n a s a m h ä l - let blivit "skickliga p å att u p p r ä t t a b a n d till de förkastade auktoriteterna. De b a n d e n gör oss b e r o e n d e av d e m som vi f r u k t a r , eller gör d e t möjligt att a n v ä n d a det verkliga till att föreställa oss det ideala. Proble- met är att dessa b a n d också gör det möjligt för auktoriteterna att u t n y t t j a oss. De kan utöva en mycket g r u n d l ä g g a n d e form av kontroll m o t d e m som ytligt sett tycks göra u p p r o r " (s 28). Sennett d i s k u t e r a r tre b a n d som skapas d å a u k t o r i t e t e r n a förkastas eller förnekas:

1) b a n d e t "olydigt b e r o e n d e "

2) b a n d e t " i d e a l i s e r a d s u b s t i t u t i o n "

3) b a n d e t " f a n t i s e r a t försvinnande"5

Det första b a n d e t , det " o l y d i g a b e r o e n d e t " , i n n e b ä r att m a n gör u p p r o r " i n o m " auktoriteten, det vill säga att auktoriteten faststäl- ler spelreglerna och att u p p r o r e t sker inom r a m e n för dessa regler. Trotset tillåter helt enkelt subjektet att s m a k a b e r o e n d e t s fröj- der. Det ä r alltså ett u p p r o r i n o m och inte mot ett a u k t o r i t e t s f ö r h å l l a n d e och u t g å r

(8)

f r å n en f r u k t a n för att ö p p e t e r k ä n n a auktoriteten och b e r o e n d e t . Det ä r en t v å n g s m ä s - sig o l y d n a d som h a r mycket lite att göra m e d verklig s j ä l v s t ä n d i g h e t eller a u t o n o m i . Det olydiga subjektet ställer f r å g a n : " V e m är stark n o g att ta h a n d o m / k o n t r o l l e r a m i g ? " (s 35). D e n n a t y p av u p p r o r stärker a u k t o r i t e t s f ö r h å l l a n d e t i stället för att över- skrida det.

Det a n d r a b a n d e t , d e n " i d e a l i s e r a d e s u b s t i t u t i o n e n " , i n n e b ä r implicit att auktoriteten ä r m o t s a t s e n till vad m a n är eller vill. Auktoriteten blir u t g å n g s p u n k t e n för en definition av h u r en auktoritet inte bör v a r a . Enligt S e n n e t t ä r den " f r u k t a n som o p e r e r a r i d e n idealiserade s u b s t i t u t i o n e n en f r u k t a n att bli a v s k u r e n , att s a k n a förtöj- ningar, något som kan förklara varför m a n a r b e t a r , t j ä n a r eller är b e r o e n d e . O m här- skaren är dålig och svag u p p s t å r en bild av vad som är b r a . F ö r att k u n n a i n p r ä g l a d e n n a positiva bild ä r det ofta n ö d v ä n d i g t att överdriva bristerna hos d e n faktiskt ö v e r o r d n a d e , att ge d e n ö v e r o r d n a d e ett slags negativ l a d d n i n g " , (s 38).

Det t r e d j e b a n d e t , det " f a n t i s e r a d e för- s v i n n a n d e t " , i n n e b ä r föreställningen o m att allt blir b r a o m b a r a d e som h a r ansvaret försvinner. S a m t i d i g t som subjektet f r u k t a r auktoritetsgestalten, f r u k t a r det ä n m e r att auktoriteten ska försvinna, k v a r l ä m n a ett t o m r u m , som o m h a n eller hon inte var v ä r d a att n å g o n skulle ta d e m o m h a n d .

" D e t är en process d ä r allt som är fel beror p å n ä r v a r o n av en auktoritet, och d ä r det samtidigt finns ett förtvivlat behov av att auktoriteten är n ä r v a r a n d e " (s 40).

Den nya kvinnorörelsen

I n n a n j a g b ö r j a r m i n a n a l y s av d e n nya kvinnorörelsen ä r d e t p å sin plats att klar- göra vad j a g är ute efter. J a g h a r tidigare sett kvinnorörelsen, i vid m e n i n g , som kvinnors subjektiva, kollektiva h a n d l a n d e i reaktion p å de p a t r i a r k a l a s a m h ä l l s f ö r h å l l a n - d e n a (Peterson, 1985a). O m vi vill u t t r y c k a de m o t s ä t t n i n g a r som finns i n b y g g d a i s a m - h ä l l s f ö r h å l l a n d e n a , m å s t e vi s t u d e r a kvin- norörelsen som en d y n a m i s k historisk process. K v i n n o r ö r e l s e n ä r i d e n n a m e n i n g en

k a m p r i k t n i n g , eller flera, och d ä r u r kan m a n h ä r l e d a en konkret b e s t ä m n i n g såväl av dess gränser, o r g a n i s a t i o n e r och institutioner som av dess a n h ä n g a r e . Dessa k a m p - r i k t n i n g a r ä r för d e t m e s t a motsägelsefulla, och en analys kan naturligtvis inte ge n å g o n entydig bild av kvinnorörelsens reaktion p å de p a t r i a r k a l a s a m h ä l l s f ö r h å l l a n d e n a . J a g a r b e t a r h ä r m e d a l l m ä n n a ideologiska ten- d e n s e r i n o m d e n n y a kvinnorörelsen. Bil- den är naturligtvis långt m e r komplicerad ä n vad som kan återges här. D e t t a är inget försök att empiriskt a n a l y s e r a d e f i n i e r b a r a inslag i d e n nya kvinnorörelsen, u t a n en kritisk g e n o m g å n g av b r e d a ideologiska tendenser som inte k a n r e d u c e r a s till specifika o r g a n i s a t i o n e r s strategier.

D e n nya kvinnorörelsens b a n d till förkas- t a d e auktoriteter ä r påtagligast i rörelsens maternalistiska ideologi (idealiserad sub- stitution) och n ä r d e t gäller dess förkas- t a n d e av all hierarki, b å d e i n å t och u t å t (fantiserat försvinnande). D e n nya kvinno- rörelsens maternalistiska ideologi i n n e b ä r en glorifiering av m o d e r n . M e d det manliga som u t g å n g s p u n k t för definitionen av det kvinnliga blir alltså kvinnligt m o t s a t s till man- ligt. Kvinnligt ä r b r a , manligt ä r dåligt. Kvinn- ligt ä r v å r d a n d e och v ä l m e n a n d e , manligt i c k e v å r d a n d e och o n d s i n t . Kvinnligt ä r fred- ligt, manligt är stridslystet och aggressivt (se Rowland 1985, s 253 f). Listan kan göras lång. D e n n a bild ä r t ä m l i g e n osofistikerad.

O l i k a r i k t n i n g a r i n o m d e n nya kvinnorörel- sen o m f a t t a r i s k i f t a n d e g r a d den idealise- r a d e bilden av det kvinnliga som f r å n s i d a n (eller d e n positiva ö m v ä n d n i n g e n ) av det m a n l i g a . M e n d e n idealiserade substitutio- nens b a n d ä r ä n d å i n å g o n m å n g e m e n s a m t för de olika r i k t n i n g a r n a . I vissa fall h a r kvinnorörelsen direkt övertagit det patriarkala s a m h ä l l e t s dualistiska ideologi o m manligt k o n t r a kvinnligt g e n o m sitt accep- t e r a n d e och förhärligande av d e n v å r d a n d e m o d e r n s roll. Kvinnligt blir moderligt: vår- d a n d e , " p r i v a t " , opolitiskt och f r a m f ö r allt maktlöst. D e n n a sociala bild legitimerar en b a r n o r i e n t e r a d politisk aktivitet (fred, miljö och så vidare).6 V i d a n d r a ytterligheten h a r vi glorifierandet av d e t kvinnliga som det manligas m o t s a t s m e n lika m ä k t i g t . I stället

(9)

för att bygga p å en idealiserad bild av mo- dern som b e g r ä n s a d till i n t i m s f ä r e n , f r a m - m a n a s d e n idealiserade bilden av k v i n n a n u n d e r en avlägsen tid d å h o n h a d e m a k t . E n m a t r i a r k a l epok (som m o t s a t s till p a t r i a r - kal) å b e r o p a s alltså som källa till d e n n a kvinnlighetsbild, d ä r m ä k t i g h e t läggs till de övriga kvinnliga a t t r i b u t e n . ' Även om dessa bilder u t g ö r e x t r e m e r n a inom den nya kvinnorörelsen, f i n n e r vi att hela rörel- sen i viss m å n är g e n o m s y r a d av den idealiserade s u b s t i t u t i o n e n s b a n d .

Varför ä r d e t t a förkasteisens b a n d "far- ligt" för rörelsen? J o , för att den idealise- r a d e s u b s t i t u t i o n e n uttrycker en f r u k t a n för beroende. I stället för att e r k ä n n a v å r t behov av o m v å r d n a d ersätter vi helt enkelt en auktoritet m e d ett statiskt, idealiserat sub- stitut, som vi h o p p a s ska v a r a m e r vår- d a n d e . Vi m å s t e alltså r e a g e r a mot auktoriteterna, inte s k a p a idealiserade piedestalfi- gurer. G e n o m att förhärliga d e t kvinnliga ger vi det manliga en negativ l a d d n i n g vilket knyter oss ä n n u h å r d a r e till de existerande svartvita b i l d e r n a av auktoritetsrelationen.

Vi blir b e r o e n d e av den m a n l i g a auktoriteten för att k u n n a visualisera v å r t alternativ, som i själva verket inte är något alternativ alls.

D e n m a t e r n a l i s t i s k a ideologin ä r beklag- ligt relaterad till d e n paternalistiska. I stäl- let för att idealisera fadersbilden ställs vi här inför en förhärligad m o d e r s b i l d . För- h o p p n i n g e n är att m a t e r n a l i s m e n ska v a r a en auktoritetsform d ä r auktoriteten faktiskt h a r förmåga att v å r d a oss och ta oss o m h a n d . Bilden av d e n v å r d a n d e m o d e r n ä r m å h ä n d a en m e r g o d t a g b a r auktoritetsbild, m e n m e t a f o r e n ä r f o r t f a r a n d e en för- v r ä n g n i n g av verkligheten. Bilden av mo- d e r n h a r t r a n s f o r m e r a t s : vissa d r a g är förstorade m e d a n a n d r a h a r kvar sin ur- sprungliga storlek. Resultatet blir en för- v r ä n g d version av d e n u r s p r u n g l i g a lilla skalan. D e n n a förvrängning ä r o f r å n k o m - lig, eftersom m a n u t g å r f r å n det konkreta och o m e d e l b a r a i v a r j e p e r s o n s erfarenheter och bokstavligen bygger p å det så att det far en i n n e b ö r d också för p e r s o n e r som befinner sig p å långt a v s t å n d . M o d e r n blir Över- m o d e r n . Vi förses alltså m e d en ny, o m än

aldrig så behaglig auktoritetsbild, d ä r kon- trollen n u legitimeras av den v å r d a n d e , om- h ä n d e r t a g a n d e m o d e r n . (Vi h a r upplevt s å d a n a bilder i G o l d a M e i r s och I n d i r a G a n d h i s person.) M e n vad vi behöver ä r inte nya auktoritetsbilder u t a n nya m e t o d e r att kontrollera auktoriteter. D e n nya kvin- norörelsen bör söka efter metoderför att utmana auktoritetens legitimitet, det vill säga ifråga- sätta dess förmåga att förse oss m e d stöd- j a n d e o m v å r d n a d . D e t t a är ett s ö k a n d e efter en process, inte efter en idealgestalt.

Foucaults dekonstruktivistiska m a k t a n a l y - tik utgör en i m m a n e n t kritik av en s å d a n j a k t p å den verkligt s a n n a k v i n n o s t ä m m a n eller den verkligt kvinnliga auktoritetsbil- den. S ö k a n d e t efter en fullkomligare eller s a n n a r e auktoritetsbild r e p r e s e n t e r a r en v ä g r a n att redovisa d e n position f r å n vilken vi talar, att ge oss själva en materiell och historisk g r u n d , att e r k ä n n a och u p p m ä r k - s a m m a v å r a e g n a b e g r ä n s n i n g a r och inbör- des skillnader (se även Pasquinelli 1984, s 133 f).

Det f a n t i s e r a d e försvinnandets b a n d ä r påtagligt i d e n nya kvinnorörelsens förkas- t a n d e av all hierarki. H ä r tillbakavisas inte b a r a den m a n l i g a hierarkin, som i fallet m e d den idealiserade s u b s t i t u t i o n e n , u t a n också hierarkin som s å d a n . I n å t h a r d e t t a resulterat i att den n y a kvinnorörelsen g å t t in för en a l l m ä n strategi av " s t r u k t u r l ö s - h e t " . Dess föreställningar o m aktiv d e m o - krati, j ä m l i k h e t , frihet och g e m e n s k a p h a r b e t o n a t att alla bör delta i beslut som berör det egna livet, och att allas b i d r a g ä r lika värdefulla (se till exempel Gulli 1977 och 1979). " D e s s a v ä r d e r i n g a r ledde lätt till u p p f a t t n i n g e n att all hierarki var dålig d ä r - för att den inte gav u t r y m m e för allas talanger att utvecklas. T a n k e n var att alla m ä n n i s k o r skulle k u n n a dela, kritisera och lära av v a r a n d r a s idéer - p å ett j ä m l i k t sätt.

V a r j e form av s t r u k t u r eller ledare som k u n d e p å v e r k a d e n n a likadelning var auto- matiskt d å l i g . " ( F r e e m a n 1975, s 235.) Ge- n o m att förkasta den ö p p n a hierarkin hop- p a d e s den nya kvinnorörelsen a u t o m a t i s k t k u n n a u p p n å sina m å l j ä m l i k h e t , aktiv de- m o k r a t i och så vidare. I stället utvecklades emellertid d o l d a auktoritetslinjer som

(10)

74

Birgit Broms, Skridskoåkare, Blyerts, Tusch, 1986

gjorde beslutsprocessen obestämd och svår att urskilja. Det skapades spontant infor- mella beslutsstrukturer på basis av nätverk med " g a m l a tjejkompisar". " N ä r infor- mella eliter kombineras med myten om strukturlöshet kan det inte göras några för- sök att begränsa maktutövningen, eftersom medlen därtill har eliminerats. G r u p p e r n a har alltså inga medel att utkräva ansvar från de eliter som behärskar dem. De kan inte ens e r k ä n n a att dessa existerar" (Free- m a n 1975, s 238). Strukturlöshetsideologin har rentav lett till ett uteslutande av m å n g a kvinnor, som antingen utpekats som ledare av massmedierna ( " m e d i a s t j ä r n o r " ) eller som (vid någon tidpunkt) har betraktats som " s t a r k a " eller innehavare av värdefulla talanger. Strukturlöshetens ideologi ger inte plats för n å g r a " l e d a r e " , självut- n ä m n d a eller ej, och s å d a n a kvinnor måste i sista h a n d uteslutas ur g r u p p e r n a för att myten om strukturlöshet ska k u n n a upp- rätthållas (Carden 1974).

U t å t har det fantiserade försvinnandets band resulterat i en vision, omfattad av grupper inom de mer " r a d i k a l a " riktning- a r n a i den nya kvinnorörelsen, som bygger på föreställningen om att allt skulle bli bra om bara m ä n n e n försvann. Vart de skulle försvinna och hur detta skulle gå till är en helt a n n a n fråga (se Mellor 1984). Det som sker är att den frihet som u p p n å s när m a n i fantasin låter den manliga auktoriteten för- svinna enbart är symbolisk. Det är en frihet i anden men inte i verkligheten. O c h det är tveksamt om detta fantiserade försvin- n a n d e egentligen är något politiskt pro- gram för att faktiskt förändra den manliga auktoritetens b a n d eller, som Sennett skulle mena, b a r a en flykt från det politiska ansvaret att kontrollera d e m . För det a n d r a un- derförstår den foucaultska maktanalytiken, vikten av att analysera makten utifrån dess lokala, diskursiva och specifika formationer och en kritik av uteslutningsideologin, av det fantiserade försvinnandets b a n d . "Att

(11)

totalisera eller universalisera u t a n f ö r s k a p e t som ett svar p å k v i n n o f r å g a n är att ställa oss u t a n möjligheter att förstå eller ingripa i de processer g e n o m vilka i n n e b ö r d p r o d u - ceras, fördelas och o m v a n d l a s i relation till m a k t e n s s k i f t a n d e a r t i k u l e r i n g i v å r v ä r l d "

( M a r i n 1982, s 15). D ä r m a k t finns, finns j u även m o t s t å n d , och d e t t a m o t s t å n d h a r följ- aktligen aldrig n å g o n yttre ställning i för- h å l l a n d e till m a k t e n . Enligt Foucault (1984) bygger existensen av m a k t r e l a t i o n e r (eller auktoriteter som dessa maktrelatio- ners subjektiva m a n i f e s t a t i o n ) p å en m å n g - fald av m o t s t å n d s p u n k t e r : " D e s s a spelar i m a k t r e l a t i o n e r n a rollen av m o t p a r t , mål- tavla, stöd, u t s p r å n g att fa t a g o m " (s 95*).

Vi kan alltså förkasta en auktoritet g e n o m att utesluta oss själva f r å n m a k t r e l a t i o n e n , m e n då finns det inget motstånd. För att k u n n a m o t s t å m å s t e vi h a ett förhållande till auktoriteten.

Pasquinelli (1984) h ä v d a r att feminis- m e n i sitt " a n d r a s t a d i u m " m å s t e gå utöver den kvinnliga g e m e n s k a p e n s och k u l t u r e n s trygga m e n i n s n ä v a n d e g r ä n s e r till en direkt k o n f r o n t a t i o n m e d d e n f ö r h ä r s k a n d e m a n l i g a d i s k u r s e n , " u n d e r g r ä v a och av- slöja den m a n l i g a historiens, det m a n l i g a förnuftets, d e n m a n l i g a k u n s k a p e n s och de m a n l i g a i n s t i t u t i o n e r n a s gränser. D e t t a ä r feminismens mest a m b i t i ö s a projekt, som avser att f ö r ä n d r a inte b a r a s a m h ä l l e t u t a n även f o r m a n d e t av individen som represen- t a n t för m ä n n i s k o s l ä k t e t " (s 135).

Slutord

B e k ä m p a r d e n nya kvinnorörelsens tolk- n i n g a r av m a k t e n , dess definitioner av den politiska auktoriteten, verkligen dessa auktoriteter, eller knyter de sig i själva verket ä n n u h å r d a r e fast vid d e n illegitima m a n - liga auktoriteten? B å d e och, skulle j a g vilja säga. D e n n y a kvinnorörelsens sociopolitiska aktioner ifrågasätter dagligen d e n m a n - liga auktoritetens, f ö r m å g a att hålla sina löften o m v å r d och o m h ä n d e r t a g a n d e . V a r g å n g som k v i n n o r n a m a r s c h e r a r för freden,

d e m o n s t r e r a r m o t n e d s m u t s a n d e indust- rier, klistrar över en p o r r b u t i k s skyltfönster eller u p p r ä t t a r kriscentra för m i s s h a n d l a d e kvinnor, p å v i s a r de h i e r a r k i e r n a s ansvarig- het (eller r ä t t a r e o a n s v a r i g h e t ) , och utsätter d e n n a ansvariget för en legitimitetspröv- ning. O f t a r e än m o t s a t s e n blottlägger kvin- norörelsen d e n m a n l i g a auktoritetens oför- m å g a att t i l l h a n d a h å l l a o m v å r d n a d . D e n feministiska p r a k t i k e n s m å n g f a l d , ett mot- s t å n d som är inneslutet i vardagslivet och det lokala, u t m a n a r och h o t a r det som Fou- cault h a r sett som "existensens klipp- g r u n d " , den bas p å vilken d a g e n s m a k t - g r u p p e r i n g a r och d e r a s hållfasthet bygger.

M e n även o m kvinnorörelsens konkreta politiska aktioner k o n f r o n t e r a r de existe- r a n d e a u k t o r i t e t s b a n d e n , ä r det i ljuset av Sennetts u t r e d n i n g o m auktoriteten tvivel- aktigt o m vissa d o m i n e r a n d e inslag i rörel- sens ideologi också verkligen gör så. Det h a r h ä r h ä v d a t s att den nya kvinnorörelsens maternalistiska ideologi (idealiserad sub- stitution) och förkastande av all hierarki

(fantiserat försvinnande) i själva verket slår oss i den illegitima auktoritetens bojor. För det första e r b j u d e r oss den maternalistiska ideologin b a r a en ny auktoritetsbild eller -gestalt, inte n å g o n m e t o d för att kontrollera auktoriteten. För det a n d r a döljer rörel- sens förkastande av all hierarki utåt vårt a n s v a r att kontrollera auktoriteten och inåt existensen av d o l d a a u k t o r i t e t s b a n d . D e t t a eliminerar m ö j l i g h e t e r n a att kontrollera b å d e yttre och inre auktoriteter.

Även om det ä r viktigt att föra interna kritiska diskussioner o m d e n nya kvinnorö- relsens tolkningar av m a k t r e l a t i o n e r n a mellan könen, ä r det lika viktigt att företa analyser av m a k t m o b i l i s e r i n g e n b l a n d kvinnor. E n analys av h u r kvinnor mobili- serar m a k t g e n o m att bilda k v i n n o g r u p p e r m e d kollektiv identitet och m å l s ä t t n i n g och g e n o m att göra kollektiva aktioner k o m m e r att ge oss en förståelse av h u r m a k t e n reali- seras i nya och f r i g ö r a n d e former. D ä r m e d kan vi b i d r a till en insikt o m de processer som ä r väsentliga för den m o d e r n a d e m o - kratins b e s t å n d , och ge ett feministiskt bi- d r a g till d e m o k r a t i n s fortsatta utveckling och förnyelse.

(12)

76

N O T E R

1 En av Foucaults åskådligaste maktdefinitio- ner finns i hans History of Sexuality (1984): "En analys i makt-termer bör inte ställa upp statens suveränitet, lagens form eller ett enhetligt och totalt härskarsystem som givna postulat;

detta är snarare de former man kanske till slut kommer fram till. Med makt anser jag att man först och främst bör förstå den mångfald av styrkeförhållanden som är immanenta i det område där de driver sitt spel och som är grundläggande för ordningen; växelspelet, som genom kamp och oupphörliga konfronta- tioner omvandlar dem, förstärker dem, kastar om dem; stöden, som dessa styrkeförhållan- den finner i varandra, så att de bildar kedja eller system, eller, i motsatt fall, rubbning- arna, motsättningarna som isolerar dem från varandra; strategierna, slutligen, som de verkar genom och vilkas allmänna mönster eller utkristallisering i institutioner förkroppsligas i statsapparaterna, i formuleringen av lagen, i samhällets hegemonier" (s 98 f*).

2 Foucault säger vidare (1984), att medan svär- men av motståndspunkter går på tvärs över den sociala skiktningen och de individuella enheterna, är det den strategiska kodifie- ringen av dessa motståndspunkter som möj- liggör en revolution, vilket något påminner om statens sätt att bygga på en institutionell integration av maktrelationerna.

3 För en allmän diskussion av auktoritetsbe- greppet i denna "traditionella mening" se till exempel Giddens (1977, s 154—163) och Frie- drich (red, 1958) som innehåller artiklar av bland andra Parsons, Easton och Arendt.

4 Schmidt (1984) har anklagat Weber (och Par- sons sociologi) för att ha skapat myten om legitimitet och därigenom gett dominansen rätt att existera i samhället.

5 Utrymmet medger inte någon återgivning av hur Sennett historiskt analyserar banden. Det får räcka med konstaterandet att dessa band inte är några " m o d e r n a " fenomen enligt efter- krigstidens modernitetsdefinition, utan snarare har sitt ursprung i den industriella revo- lutionens moderna omvandling, då auktoritetsförkastelsens språk utsträcktes från sjuttonhundratalets politik till artonhundra- talets ekonomiska förhållanden.

6 Som exempel på denna inställning se Friedan (1981). För kritik av den se Peterson (1985b), Stacy (1983), Bashevkin (1984) och Stoper &

Johnson (1977).

7 Som exempel på denna inställning se i synner-

het Daly (1978) och även Rich (1976). För en sammanfattning och kritik av den se Eisen- stein (1984, s 48-58, 69-106 och 109-115).

Översättning: Gunnar Sandin

LITTERATUR

Bashevkin, Sylvia, "Social Feminism and the Study of American Public Opinion", Interna- tional Journal of Women's Studies 7 ( 1 ) 1984 Brownmiller, Susan, Against Our Will, Simon &

Schuster, New York, 1977 (på svenska Våld- täkt, övers, av Monica Förser, Norstedts, Stockholm 1977)

Carden Maren, The New Feminist Movement, Russell Sage Foundation, New York 1974 Chodorow, Nancy, The Reproduction of Mothering,

University ofCalifornia Press, Berkeley 1978 Dahl Göran, "Auktoritet som maktens subjek-

tiva manifestation", Tekla , 14, 1984

Dahlström, E d m u n d & Liljeström, Rita, "Det patriarkala arvet", Sociologisk forskning, 2,

1981

Daly, Mary, Gyn/Ecology: The Metaethics of Radi- cal Feminism, Beacon Press, Boston 1978 Dinnerstein, Dorothy, The Mermaid and the Mino-

taur: Sexual Arrangements and Human Malaise, Harper Colophon Books, New York 1977 Eisenstein, Hester, Contemporary Feminist

Thought, Unwin Paperbacks, London 1984 Foucault Michel, Language, Counter-Memory,

Practice, Basil Blackwell, Oxford 1977 Foucault Michel, Power/Knowledge, Harvester

Press, Brighton 1980

Foucault, Michel, " T h e Order of Discourse", i Robert Young (red), Untying the Text, Rout- ledge & Kegan Paul, Boston 1981

Foucault, Michel, The History of Sexuality, Peng- uin, London 1984 (på svenska Sexualitetens historia, 1, övers, av Britta Gröndahl, Gid- lunds, Stockholm 1980. I citaten markerade med asterisk är översättningen hämtad från den svenska upplagan. Sidhänvisningarna gäller dock den engelska Penguinutgåvan Freeman, Jo, "Political Organization of the Fe-

minist Movement", Acta Sociologica, 18 (2—3), 1975

Friedan, Betty, The Second Stage, Summit Books, New York 1981

Friedrich, Carl J (red), Authority, Harvard Uni- versity Press, Cambridge 1958

Gershuny, H Lee, " T h e Linguistic Transforma- tion of Womanhood", i Rohrlich & Baruch (red), Women in Search of Utopia, Schocken, New York 1984

(13)

Giddens, Anthony, Central Problems in Social Theory, Macmillan Press, London 1979 Gulli, Brita, "Organisering for frigjoring", i

Berg m fl (red), Kvinners bidrag till en kvinneso- siologi, Pax forlag, Oslo 1977

Gulli, Brita, "Flat organisering", Pax leksikon, 2, Oslo 1979

Hartmann, Heidi, " T h e Unhappy Marriage of Marxism and Feminism", i Lydia Sargent (red), Women and Revolution, Pluto, London 1981 (på svenska "Det olyckliga äktenskapet mellan feminism och marxism", i Feminism och marxism, Arbetarkultur, Stockholm 1986) Hendel, Charles W, "An Exploration of the Na-

ture of Authority", i Friedrich (red), Autho- rity, Harvard University Press, Cambridge 1958

Martin, Biddy, "Feminism, Criticism and Fou- cault", New German Critique, 27, 1982 Mellor, Anne, " O m feministiska utopier", Kvin-

novetenskaplig tidskrift, 5, (1), 1984

Parsons, Talcott, The Social System, Free Press, New York 1966

Pasquinelli, Carla, "Beyond the Longest Revo- lution: T h e Impact of the Italian Women's Movement on Cultural and Social Change", Praxis International, 4 (2), 1984

Peabody, Robert L, "Authority", i International Encyclopedia of the Social Sciences, 1, Collier &

Macmillan, New York 1968

Peterson, Abby, " T h e New Women's Move- ment - Where Have all the Women Gone?

Women and the Peace Movement in Swe- den", Women's Studies International Forum, 8 (6), 1985a

Peterson, Abby, " T h e Revolutionary Potential of the Family?", Acta Sociologica, 4, 1985b

Rich, Adrienne, Of Woman Bom: Motherhood as Experience and Institution, W W Norton, New York 1976

Rosaldo, Michelle Z, "A Theorctical Over- view", i Rosaldo & Lamphere (red), Women, Culture and Society, Stanford University Press, Stanford 1974

Rowland, Robyn, "Women Who Do and Wo- men Who Don't", Women's Studies Internatio- nal Forum, 8 (4), 1985

Schmidt, Lars-Henrik, Magien af den sociale di- skurs, Aalborg Universitets forlag, Aalborg

1981

Sennett, Richard, Authority, Vintage Books, New York 1981

Sheridan, Alan, Michel Foucault: The Will to Truth, Tavistock, New York 1980

Stacey, Judith, " T h e New Conservative Femi- nism", Feminist Studies, 9 (3), 1983

Stoper, Emily & Johnson, Roberta Ann, " T h e Weaker Sex and the Better Half: T h e Idea of Women's Moral Supcriority in the American Feminist Movement", Polity, 10, 1977 Thorne, Barrie, Kramarae, Cheris & Henley,

Nancy, "Imaging a Difierent World ofTalk", i Rohrlich & Baruch (red), Women in Search of

Utopia, Schocken Books, New York 1984 Toffler, Alvin, The Third Wave, Pan Books, Lon-

don 1981 (på svenska Tredje vågen, övers, av Gunnar Ruud, Esselte, Solna 1982)

Wrong Dennis, Skeptical Sociology, Columbia University Press, New York 1976

Abby Peterson Studiegången 13 S-416 81 Göteborg Sweden