Praktik och teori : Att synas

PRAKTIK

OCH

TEORI

N

R

1/2003

MALMÖ HÖGSKOLA

•

ATT SYNAS

Praktik och teori 1/2003

•

Att synas

2

www.lut.mah.se

Våra hemsidor på nätet och den tryckta skriften kompletterar varandra. På nätet hittar du konferenser, seminarier och lik-nande dagsaktuella saker. Kalendariet uppdateras ständigt. Praktik och teori och olika skrifter finns också på nätet i pdf-format. Dessa kan läsas med Acrobat Reader som kan hämtas hem gratis på nätet.

Prenumerera på pappersutgåva

För prenumeration kontakta Dolores Höeg-Hassing, Gemensam administration och service (GAS), tel 040-665 82 31, fax 040-665 82 25 bestallning@lut.mah.se

Innehåll

Redaktionen

Förord 5

Josefin Svensson

Att synas som student 7

Annika Karlsson

Studentinflytandet svagt – studenterna rustas inte för äkta inflytande 11 Mia Andersson

Om att synas och bli sedd – en vägledares

reflektioner kring studentrekrytering 17 Lene Düwel

BioInfo synliggør Landbohøjskolen over for gymnasieelever 24 Jette Guldborg

Hvem tager handsken op? – kommentar till artikeln om BioInfo 28 Ulrika Andersson, Lisbeth Lindell, Anne-Marie Wangel

Malmö högskola kvoterar in män till kvinnodominerade utbildningar 31 Charlotte Orban

Tror på kvotering trots att hon skaffat allting på egen hand 36 Ingegerd Rabow

Fri tillgång till vetenskapliga artiklar – en utopi? 43 Peter Nilén

Högskolan ny i rollen som e-publicist – Malmö University

Electronic Publishing 58

Claus Nowotny

Öppenhet och trovärdighet nyckeln till

ett framgångsrikt informationsarbete 67 Helena Smitt

Sydsvenskan vill veta mer om vad som händer på Malmö högskola! 78 Martin Fredin

En högskola som motorn i förändringsarbetet i samhället 81 Mikael Matteson

Hur gör man en ny utbildning synlig? 87 Maria Ohlsson

Hur man skapar sin egen bana och utbildningens roll i det 94

Debatt:Patrik Hall

Förord

N

är Praktik och teoriredaktionen bestämde sig för att ge ut ett nummer kallat ”Att synas” bottnade det i insikten att detta är svårt och mångdimensionellt. Men varför inte spegla hur man på olika håll arbetar med ”Att synas”? Vi frågade oss bl.a. vad man gör för att den minsta men viktigaste beståndsdelen –

den enskilda studenten ska bli sedd? Fram-förallt när trängseln ökar i föreläsningssalar och korridorer p.g.a. den ökade studenttill-strömningen. Studentinflytandet är svagt, fast-slår en intervjuad. Hur hör kvotering ihop med att synas? Du får höra flera olika röster som kvalificerar frågan i detta nummer. Kvotering som diskuterats på åtskilliga tidningssidor alltsedan DO, diskrimineringsombudsman-nen, i mitten av januari menade att Malmö högskola bryter mot lagen när högskolan kvoterade in ett tiotal utomnordiska invan-drare på en kurs. Men frågan är långt ifrån utagerad – vad är diskriminering kontra posi-tiv särbehandling? Ska det finnas ett verkligt innehåll i talet om breddad rekrytering?

Att synas handlar också om forskningen, informationen, studentrekryteringen m.m. Hur gör högskolan för att vetenskapliga resultat ska nå ut både i forskarvärlden och till en större publik? Högskolan ny i rollen som e-publicist är rubriken på ett inlägg. Man ska se högskolan som motorn i förändringsarbetet i samhället, menar en skribent. Öppenhet och trovärdighet är hörnpelarna i framgångsrikt informationsar-bete, framkommer i en artikel. Sydsvenskan tycker dock att tidningen vet för lite om vad

Redaktion

Stefan Bresche, fotograf

Helena Smitt, redaktör

Vill du bidra med ett eget inlägg?

Skicka artiklar till Helena Smitt

helena.smitt@lut.mah.se Malmö högskola

Lärarutbildningen Praktik och teori 205 06 Malmö Ansvarig utgivare: Olle Holmberg

6

som sker på Malmö högskola – läs intervjun. Hur berät-tar man om och sjösätter ett nytt program på Malmö hög-skola som på ett helt annat sätt än traditionella universitet etablerar nya program oftare? Hur funderar en studentväg-ledare kring studentrekrytering? Handlar det enbart om att få människor att börja på Malmö högskola?

Praktik och teori tar också klivet över sundet och låter oss inspireras av BioInfo och hur man från lantbruks-högskolan i Köpenhamn arbetar med att få gymnasieung-domar intresserade av naturvetenskap. Så skulle vi också kunna göra i Malmö, hittar du i en kommentar!

I det här numret gör vi en uppdelning mellan tema och debatt då det kommit en replik på Mikael Stigendals artikel ”Bryr sig Malmö högskola om malmöborna” i förra num-ret av Praktik och teori. Det är Patrik Hall som bl.a. menar att det varit för mycket fixering kring Malmö under högskolans första år. I stället borde vi ställa oss frågan vad ska en högskola vara bra för överhuvudtaget?

Som vanligt är variationerna mellan artiklarna stor vad gäller stilar och angreppssätt, vilket bottnar i skribenternas skiftande utgångspunkter, värderingar och förhållningssätt. Nästa nummer av Praktik och teori har som rubrik ”Framtiden”. Vill du bidra med artiklar vill vi se dem i början av april 2003. Det kan också vara reaktioner på tidigare publicerade artiklar i Praktik och teori.

I redaktionsrådet ingick: Elisabeth Aquilonius, K3 Jette Guldborg, BIT Annika Karlsson, LUT Mikael Matteson HS Charlotte Orban, LUT Jonas Otterbeck, IMER Helena Smitt, LUT

Besök gärna vår hemsida: www.lut.mah.se

N

u har jag snart fullgjort en termin på lärarhög-skolan. Det har för det mesta varit intressant och givande. Första halvan av terminen är den som varit mest intressant för min del. Den andra halvan av terminen har jag följt en webbaserad distanskurs

Det har varit stor skillnad på vilka möjligheter jag som student har haft att få gehör för mina idéer och åsikter. Eftersom en webbaserad kurs är en kurs på distans, får jag som student nog acceptera att jag blir begränsad i mina möjligheter att göra mig synlig, och därmed bli sedd. Att göra ett inlägg på ett webbforum är inte så uppmärksamhetskrävande som en fråga eller invänd-ning ställd personligen till en kurs- eller handledare.

Handledaren bara ett namn

Dom första veckorna av webbkursen var min handledare bara ett namn. Tack vare en föreläsning som han höll fick han ett ansikte och blev en person och därmed synlig för mig. Jag var en av många studenter på denna föreläs-ning, så för honom är jag fortfarande bara ett namn. Det har ingen betydelse för mina studieresultat, men det känns lite märkligt. Jag kommer förmodligen att träffa på honom ett antal gånger under mina fyra år på lärar-högskolan. Jag kan tycka att jag känner honom med tanke på dom meningsutbyten vi haft under kursen. Han däremot ser inte ens mig, för han har ingen aning om vem jag är.

Första delen av terminen tyckte jag var intressant, mycket tack vare dom studenter, kursledare och

före-Josefin Svensson

Att synas som student

Att göra sig synlig genom att ställa en fråga på en föreläsning innebär alltid en risk. Du blir bedömd av andra studenter och av din lärare. Att göra ett inlägg på en webbaserad kurs är mindre uppmärksamhetskrävande. Du är ett namn – inte ett ansikte. Att synas är dock inte detsamma som att bli sedd. Alla studenter vill inte synas men alla vill bli sedda.

8

dragshållare jag kom i kontakt med. Här upplevde jag att alla studenter hade lika stor möjlighet att göra sin röst hörd, och vara synliga. Vissa studenter tog denna chans oftare än andra. Detta genom att dom ventilerade sina åsikter på föreläsningar och litteraturseminarier oftare och mera högljutt än dom flesta andra.

Dom allra flesta föreläsningshållarna uppmuntrade studenterna att komma med frågor och inlägg. Om det överhuvudtaget fanns någon begränsning i möjligheterna att yppa sin åsikt, berodde dom nog snarare på studen-terna själva. Många av studenstuden-terna själva tenderade att vara mindre toleranta mot varandra, än föreläsnings-hållarna.

Utlämna sig själv

På en föreläsning med ett par hundra studenter kom den student som ställde en fråga eller ifrågasatte något, att synas. Än mer synlig blev den student som hade en kon-troversiell synpunkt eller fråga. Genom detta agerande kom denna person att utlämna sig själv till allmän beskå-dan och bedömning av sina medstudenter. I vår grupp hade vi just en sådan person som verkligen bemödade sig om att synas genom att höras. Hon lyckades i sitt uppsåt att synas, men den allmänna uppfattningen om henne är kanske inte den som hon skulle ha önskat rådde. Att göra sig synlig i sådana här sammanhang innebär alltså, tråkigt nog, en viss risk. Genom att vara obetänk-sam och ställa en dum fråga är risken stor att övriga åhörare bildar sig en uppfattning om personen utifrån hans eller hennes förhastade uttalande. Det man säger skall också helst på något sätt vinna övriga deltagares gillande.

Få konsekvenser

Att framföra något som gör att dom övriga föreläsnings-deltagarna känner sig träffade på ett negativt sätt kan få konsekvenser. En konsekvens kan vara att man helt plöts-ligt har skaffat sig en del ovänner som man inte räknat med. Det har jag själv märkt vid något tillfälle. Jag hade uttryckt en åsikt som tydligen inte föll i ”god jord” på en (VFT) mentorsträff. När jag efteråt skulle hälsa på

en bekant som också deltagit, stack vederbörande näsan i vädret och ignorerade mig. Förmodligen hade jag (enligt henne) haft fel åsikt.

Att synas kan alltså vara ett medvetet val eller en konse-kvens av ett handlande eller uttalande. Att synas är heller inte detsamma som att bli sedd. Det är inte alla som vill synas, men dom allra flesta vill bli sedda.

Önskan att bli sedd gäller i allra högsta grad studen-ter. Ett sätt att bli sedd är att få sitt arbete bekräftat. Detta tycks inte vara en uppfattning som är delad av alla som undervisar på lärarutbildningen. Vi lärarstudenter har av vissa kursledare/lärare fått besked att vårt arbete blir läst, men på grund av den höga arbetsbördan skall vi inte räkna med några kommentarer från dessa kurs-ledare/lärare.

FOTO: STEF

10

På rätt väg?

Som student strävar man efter att lära sig något nytt. Det är inte alltid man vet att man är på rätt väg eller har förstått saker rätt, eftersom mycket av studierna är självständiga. Att få lämna in ett arbete och få det kom-menterat kan vara värdefullt för vissa studenter.

En annan förklaring till att vårt arbete inte skulle bli kommenterat är att högskolestudier är självständiga och att vi själva är ansvariga för vårt lärande. Jag tycker att detta är en pressad tolkning av ansvaret. Det skall inte vara en karaktärsbrist att vara osäker, eller att söka bekräftelse hos en kursledare.

I det stora hela tycker jag att vår kursledare under hela terminen har varit oerhört lyhörd för våra åsikter. Trots att vi inte har träffat honom så ofta har han verkligen vinnlagt sig om att uppmärksamma oss studenter.

Med tanke på hur många studenter som en kursledare har hand om kan jag föreställa mig hur svårt det är att SE alla studenter, d.v.s. varje individ.

Kanske är det ändå vi som har följt den webbaserade kursen som har synts mest. Genom att alla våra åsikter och inlägg är dokumenterade, kommer dom att leva kvar lite längre. En annan aspekt kan vara att, eftersom vi har ingått i ett forskningsprojekt, har vi kanske stått en aning i rampljuset. Vi har kanske paradoxalt nog fått synas mer än de studenter som har följt den traditionel-la undervisningen. Det finns alltid någon positiv vink-ling att hitta i allt.

Josefin Svensson är student på

lärarutbildningen och började

hösten 2002.

S

tudenterna skall ha rätt att utöva inflytande över utbildningen vid högskolorna. Högskolorna skall verka för att studenterna tar en aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen.” Så står det i Högskole-lagen, men vilket inflytande har studenterna egentligen?

Pernilla Björemark har träffat studenter som läser den nya lärarutbildningen för att få en bild av hur studen-ternas ser på sin utbildning och sitt inflytande. Genom-gående mönster i samtalen är bristen på gemensam defi-nition av kursplanens mål, ingen tydlig koppling till den verksamhetsförlagda tiden i huvudämnet och dålig feed-back på den verksamhetsförlagda tiden.

Studenterna upplever inte att kursplanens mål definieras gemensamt och Pernilla Björemark ställer sig frågande till hur mycket man överhuvudtaget utgår från det som står i kursplanen. Kursplanen är viktig, men Pernilla Björemark vill samtidigt understryka att den inte är syno-nym med kursen.

– Studenterna måste få vara med och definiera kursens mål tillsammans med sina lärare, säger Pernilla Björe-mark som menar att lärarna måste komma överens med studenterna om vad det innebär att ”utveckla förmåga”, ”ha kännedom om” eller ”utveckla ett kunnande” kring begrepp i utbildningen. Rader som ofta återfinns i kurs-planerna, men vars innebörd riskerar att uppfattas olika om man inte diskuterar dem.

Annika Karlsson

Studentinflytandet svagt – studenterna

rustas inte för äkta inflytande

– Studentinflytandet idag känns fattigt. Man frågar studenterna om deras synpunkter utan att ge dem redskap för att kunna utöva ett verkligt inflytande. Enligt Pernilla Björemark, kvalitetskoordinator med uppgift att föra fram studenternas synpunkter på lärarutbildningen, socialiseras studenterna in i ett falskt inflytande redan i grundskolan.

12

Enligt Pernilla Björemark utgör kursplanen själva ramen för en kurs, men för att en utbildning ska bli bra krävs det att både studenter och lärare arbetar gemen-samt med dess innehåll. Det handlar alltså om att ge stu-denterna möjlighet att påverka kursens innehåll konti-nuerligt, redan från kursstart, snarare än att få ge sina synpunkter vid kursutvärderingen efter genomförd kurs. Det är också viktigt att de tankar och visioner som finns i kursplanen är synliga genom hela kursen och i kurs-utvärderingen. Att utvärdera handlar inte bara att tycka till om kursen utan studenterna måste också få möjlighet att fundera över sitt eget lärande.

Saknas diskussion om praktiska problem

Den verksamhetsförlagda tiden i lärarutbildningen ska ge studenterna en koppling till både teori och praktik. Det studenterna läser på lärarutbildningen bildar glas-ögon för vad de ser och hur de ser på det som händer på deras partnerskola. Sämre ställt är det med den prak-tiska kopplingen inom huvudämnena. De studenter som Pernilla Björemark har varit i kontakt med känner ett stort behov av att diskutera praktiska problem som de möter på sina partnerskolor. Detta fungerar bra inom viss huvudämnen, men Pernilla menar att alla studenter måste få möjlighet att bearbeta det de varit med om.

– Yrkesutbildning vilar till viss del på beprövad erfaren-het. Beprövad erfarenhet handlar inte bara om att göra erfarenheter utan också att reflektera över de erfaren-heter man gör. Därför är det viktigt att studenterna får ställa sina egna frågor, menar Pernilla Björemark.

Många av studenterna har funderingar kring under-visningens upplägg på partnerskolan, men de vanligaste frågorna handlar om hur man hanterar konflikter och mobbing. Att ge svar på hur man löser mobbing eller hanterar konflikter i enskilda fall är inte lärarutbildnin-gens uppgift, men däremot att lyssna på studenternas frågor och problematisera dem. Genom att t.ex. titta på vad olika forskare säger om mobbing eller hur förhål-landet mellan lärare och elever ser ut på partnerskolan kan studenterna arbeta fram sin egen hållning. Pernilla Björemark tycker att det är allvarligt att studenterna

FOTO: STEF

14

upplever att de inte får sina frågor bearbetade.

Även vissa lärare som Pernilla Björemark har varit i kontakt med tycker att professionsfrågor lämnas därhän. Studenternas mentorer, som ibland kan ha upp till 90 studenter, har för lite tid för varje student. En utveck-ling som enligt Pernilla Björemark har lett till att den verksamhetsförlagda tiden och teoridelen i utbildningen har bildat två parallella spår.

Pernilla Björemark har jobbat med kvalitetsfrågor på lärarutbildningen sedan hösten 2001. Hon har tidigare varit ordförande för Studentkåren Malmö och dess-förinnan ordförande för lärarutbildningens sektion inom Studentkåren, Pedagogstudenter i Malmö. Pernilla Björe-mark har med andra ord stor erfarenhet av att arbeta med studentinflytande, men det var inte av den anled-ning som hon utsågs till kvalitetskoordinator på lärarut-bildningen.

– Visst kan jag tycka att det ibland är svårt att möta lärare som har varit verksamma under flera decennier, men det som kvalificerade mig till jobbet var min erfaren-het som student, säger Pernilla Björemark.

Att ställa krav på sin utbildning

är att ställa krav på sig själv

Studenternas erfarenheter och synpunkter om utbildnin-gen når inte alltid fram till varken studentkåren eller lärarutbildningens ledning. Studenterna saknar sällan åsikter om sin utbildning, men det regelrätta engage-manget verkar skrämma många.

– Att ställa krav på sin utbildning är att ställa krav på sig själv och det är nog många studenter som tycker det är bekvämt att inte engagera sig, säger Pernilla Björe-mark.

Därför är det viktigt att studenterna inser värdet av det och lärarutbildningen har i sin tur ett ansvar att visa hur engagemanget kan se ut. Lusten och förmågan att lära och att engagera sig tangerar varandra i hög grad.

– Hungern efter bildning kanske inte finns där från början utan är något som måste läras in, säger Pernilla Björemark som menar att detta också gäller för studen-ternas syn på engagemang i sin utbildning.

Men hur ser hon på sitt eget arbete med studentinfly-tande i relation till studentkårens? Har tjänsten som kvalitetskoordinator tillkommit för att kåren inte för-mår arbeta med studentinflytande?

– Studentkåren får sällan ställa sina egna frågor utan reagerar snarare på högskolans frågor än agerar, säger Pernilla Björemark.

Studentkåren är i stor utsträckning en administrativ förening där formella frågor som t.ex. kursutvärderingar och studenters rättssäkerhet lyfts fram. Högskolan lägger över mycket arbete på kåren där studentrepresentation i nämnder och arbetsgrupper tar mycket av tiden. Väldigt lite handlar om innehållet – studenternas vardag och kon-takt med högskolan menar Pernilla Björemark.

– Studentkåren och lärosätet är två olika organisa-tioner. Även om de arbetar mot samma mål – att skapa en bra utbildning – är det viktigt att de är fristående från varandra. Lärosätet kan inte beställa uppdrag som stu-dentkåren utför.

Omfattande kvalitetsarbete

Det som bland annat tagit sin början i enskilda samtal med studenter om deras syn på utbildningen kommer att leda vidare till ett omfattande kvalitetsarbete på lärarutbildningen. Förutom studenter på lärarutbildning-en har styrelslärarutbildning-en för Pedagogstudlärarutbildning-enter i Malmö, PIM, fått ge sin syn på utbildningens kvalitet. Synpunkter som sedan landar hos den styrgrupp som Pernilla Björemark sitter med i. I styrgruppen finns lärarutbildningens om-rådeschef, utbildningschef och en enhetschef represen-terade. En referensgrupp bestående av lärare och stu-denter från både den nya och den tidigare lärarutbild-ningen är också involverade i arbetet. Under februari månad ska styrgruppen presentera det dokument som identifierar problemområden och hur man vill arbeta med kvalitetsfrågor på lärarutbildningen framöver.

Bland annat ska olika ämnesgrupper studera varand-ras kursplaner och hur de genomförs. Man kommer att ta hjälp av forskare utifrån. Studiedagar kring huvudäm-nena är planerade under våren. I arbetet som har föregått studiedagarna har fokus legat på kopplingen mellan

16

verksamhetsförlagd tid och huvudämnet och examina-tion som ett kvalitetsinstrument.

– Examinationen är ett viktigt kvalitetsinstrument som visar vad studenten har lärt sig. Det är examinationen som bestämmer kvalitetsnivån i utbildningen – vilka god-känner vi och vad är viktigt i utbildningen? menar Pernilla Björemark

Det är viktigt att alla studenter får en individuell prövning och Pernilla Björemark är kritisk mot exami-nationer som sker i seminarieform där studenter kan passera utan att behöva uttala sig. Man måste ställa krav på studenter, men det behöver därmed inte betyda att man går tillbaka till salsskrivningar. Istället måste exami-nationerna renodlas – det måste bli tydligt vilka delar i en kurs som är examinerande.

Ett omfattande kvalitetsarbete väntar, men fokus ligger till en början på lärarutbildningens huvudämnen. En första del av kvalitetsarbetet som kommer att kräva många inblandade och mycket arbete. Pernilla Björemark är noga med att betona att kvalitetsarbetet i förlängnin-gen berör alla – både studenter och anställda på lärarut-bildningen.

– Kvalitet är ett brett område som alla har del i. Det handlar om allt från vilket bemötande studenterna får av den administrativa personalen till studenternas möjlig-het att ha inflytande över sin utbildning, avslutar Pernilla Björemark.

Annika Karlsson arbetar som

informatör vid

Lärarutbild-ningen på Malmö högskola.

K

arim, född och uppvuxen i norra Afrika, gymnasie-utbildad i Mellersta Östern och med två års univer-sitetsutbildning från Polen, med inriktning på sociologi. Lokalvårdare i Sverige. Under två besök hade vi talat om det svenska utbildningssystemet, arbetsmarknaden, om vad Karim egentligen vill och kan, vad arbetsgivarna vill att han ska kunna, och hur hans utbildning kunde komma till nytta och kompletteras. Behörigheter och konkurrenskraft, krav och kompetenser. En möjlig väg ritades upp, ett steg på vägen var en fristående kurs på Malmö högskola. Introduktionsmötet var i måndags. ”Man känner sig som en ny människa!” sade Karim innan vi skildes åt efter vårt andra möte.

Rekrytering av studenter har under senare år fått en gan-ska plötslig aktualitet i hela den svengan-ska högskole-världen. Dels avseende den rent kvantitativa aspekten, då högskolorna blivit fler och därmed konkurrensen om studenterna hårdare, men också vad gäller vilka studenter som rekryteras. Regeringen stimulerar högskolorna med pengar och förslag till nya arbetssätt och utbildnings-former, handlingsplaner skrivs och statistik förs – allt för att bredda rekryteringen. Högskolorna arbetar nu för att bli sedda av, och framstå som ett alternativ för många fler grupper av människor, med olika erfaren-heter, referenser, behov och önskemål. I Malmö högskolas visionsdokument uttrycks detta bland annat på följande

Mia Andersson

Om att synas och bli sedd – en vägledares

reflektioner kring studentrekrytering

Vad är viktigt när högskolan syns genom rekryteringsarbetet? Och vad uppnår högskolan egentligen genom att synas? Är det kanske så att själva syftet med att högskolan synliggörs är att i sin tur få individen att synas? Nedan följer en studievägledares tankar kring temat ”Att synas” och arbetet med att rekrytera studenter till Malmö högskola.

18

sätt: ”Studenternas sammansättning speglar det svenska samhället vad gäller bakgrund, etnicitet och kön”.

En bild av Sverige

Malmö högskola ska alltså ge en bild av hur Sverige ser ut. Hur synliggör vi Malmö högskola för hela det sven-ska samhället? Hur synliggör vi Malmö högskola för den som tror att man inte kan läsa på högskola om man har dyslexi, för den som kan mycket om utbildningssys-temet i Irak men ingenting om det i Sverige, för den som aldrig tänkt på Malmö högskola som ett alternativ efter-som det är en familjetradition att läsa på Lunds univer-sitet? Hur synliggör vi Malmö högskola för den som har utbildningsmeriter från ett annat land att bygga vidare på, men som sedan flytten till Sverige inte längre tror på sig själv och sin förmåga, för den som är rädd för att skuldsätta sig, för den som tycker att högskolan är en konstig värld för märkliga människor som inte går att förstå sig på? Självklart kräver synliggörandet av hög-skolan för dessa grupper nya arbetssätt.

Rekrytering djupare än att locka studenter

I och med en större mångfald bland presumtiva studen-ter och studenstuden-ter i utbildning, har diskussionen kring rekrytering emellertid också kommit att mer eller min-dre omfatta hela högskolans verksamhet. Rekryterings-arbete är inte att urskiljningslöst förmå så många som möjligt att söka och antas till Malmö högskolas utbild-ningar samt närvara på introduktionsmötena, enligt någon sorts flugfångarmodell där rekryteringsprocessen tar slut när studenterna lockats och ”fångats in”. Rekry-tering av studenter innebär numera att tillse att förut-sättningar finns för studenter med olika bakgrund att verkligen kunna tillgodogöra sig studierna på ett bra sätt. På många sätt kanske begreppet ”widening partici-pation”, ofta använt i rekryteringssammanhang i Stor-britannien, är mer överensstämmande.

När den heterogena studentgruppen väl är på plats på högskolan med nya perspektiv på allt från vetenskapliga frågeställningar till hur man lever studentliv, blir stor-föreläsningar och frackmiddagar kanske inte lika

själv-20

klara och fundamentala inslag i den akademiska världen längre. Mångfalden, speglingen av samhället, måste få genomslagskraft i hela högskolans verksamhet. Detta kommer förvisso till viss grad att ske enbart genom att studentgruppen blir mer differentierad, men högskolan måste självklart också arbeta aktivt med frågan, och möta denna nya situation. För att i ordets rätta be-märkelse synas och utgöra ett alternativ för grupper som de som nämns ovan, måste utbildningsprojektet som hel-het framstå som en reell möjlighel-het för individen, med allt vad det innebär. Mottagande, pedagogiska metoder, studenternas arbetsmiljö, tillgång till olika former av stöd under utbildningstiden etc, är då faktorer som kan bli avgörande.

Att synas för fler och för fler grupper

Min uppfattning är att rekryteringsarbetet på Malmö högskola (i betydelsen ”widening participation”) sedan högskolans inrättande i mångt och mycket funnits som ett naturligt perspektiv i högskolans verksamheter. Högskolans inrättande i sig kan ju tolkas som ett sätt att öka och bredda rekryteringen till högskolestudier, och kanske har detta gjort att perspektivet, som jag tolkar det, till stor del finns inbyggt i verksamheten. Arbetet som bedrivs på Malmö högskola med att synas för fler – och för fler grupper – är enligt min mening väldigt mångfacetterat, och bygger till stor del på stor idérike-dom, personligt engagemang och ett tillåtande genom-förandeklimat (få ”det där kommer aldrig att fungera”, många ”det där verkar bra, det provar vi nu”). Rekryterings-arbetet på högskolan har många olika ansatser, från mer utpräglade informationsinsatser till mer eller mindre långsiktiga insatser som bygger på personliga kontakter, och är både högskolegemensamma och områdesspecifi-ka. Många av dessa insatser kan man läsa om i Malmö högskolas handlingsplan för breddad rekrytering, som nyligen färdigställdes.

Baksidan av att rekryteringsarbetet präglas av spon-tanitet och är genomförandeinriktat, är enligt min mening att det till för låg grad styrs av gemensamt beslutade rikt-linjer och mål. Många av Malmö högskolas insatser är

välkända vid andra lärosäten. När vi studievägledare träffar kolleger från andra delar av landet får vi ofta uppskattande ord. Malmö högskola ses som en högskola där man inte bara pratar om breddad rekrytering, utan även agerar. Detta arbete utförs dock som sagt främst med engagemang, intresse och handlingskraft som bränsle. Detta är nog så viktiga faktorer, men min upp-fattning är att arbetet skulle underlättas betydligt om tydligare högskolegemensamma mål och riktlinjer fanns. Mycket skulle då fungera bättre; samordning mellan utbildningsområden, prioriteringar, känslan av att högskolan ”drar åt samma håll”. De som med engage-mang ägnar sig åt dessa frågor på högskolan är värda en tydligare gemensam hållning att stödja sig mot i arbetet med att synliggöra högskolan!

Inte en punktinsats utan en process

Det är viktigt tror jag, att arbetet med rekrytering – i meningen ”widening participation” – inte i första hand ses som punktinsatser av projektkaraktär, utan ingår som ett perspektiv i alla verksamheter; informations-material, stöd till studenterna, högskolans miljö etc. Allra viktigast är att kärnverksamheterna utbildning, forsk-ning och samverkan med det omgivande samhället präg-las av ”widening participation”. En viktig del av den övriga reguljära verksamheten är studievägledningen.

På studievägledningen inom Gemensam förvaltning på Malmö högskola arbetar vi både med studievägled-ning och med rekrytering. Arbetet handlar mycket om att visa på utbildning som en möjlighet för människor, och på detta sätt få högskolestudier och Malmö högskola att synas. Hos oss går begreppen och verksamheterna studievägledning och rekrytering in i varandra. Vi ser studievägledningen som en del av rekryteringsarbetet. Studievägledning hos oss kan leda till att en person bör-jar studera vid en annan högskola, men detta innebär inte att det inte är rekryteringsarbete som vi sysslar med. Studievägledning hos oss kan också leda till studier på Malmö högskola, men då vet vi också att denna person gjort ett väl övervägt val och har förväntningar på utbild-ningen som överensstämmer med verkligheten.

Sannolik-22

heten för att högskolan fått en student som också fullföl-jer sin utbildning ökar därmed, tror vi, och därmed har vi bidragit till att en individs resurser synliggjorts. Ett kvalitativt rekryteringsarbete i studievägledningssam-manhang, bygger i grunden på ett professionellt förhåll-ningssätt från oss vägledare. Vi är inte försäljare av utbildning, utan vägledare utifrån individens förutsätt-ningar, och det tror vi att även Malmö högskola som helhet vinner på i längden.

Avdramatisera och levandegöra

De metoder som vi använder i arbetet med rekryter-ing/”widening participation”, och därmed också i vårt mer traditionella studievägledningsarbete, är att levande-göra och avdramatisera högskolestudier. På olika sätt får förebilder och miljöbekantskap motivera till och syn-liggöra högskolan. I vårt bemötande arbetar vi med till-gänglighet, öppenhet och att upprätthålla en hög

kom-FOTO: STEF

petens och kunskap för att kunna ge bra underlag för människors beslut. Vår filosofi är inte i första hand att inrikta oss på en viss grupp för att på så sätt bredda rekryteringen, utan hellre arbeta för att våra insatser och vårt förhållningssätt inte exkluderar någon grupp utan istället inkluderar så många olika människor som möjligt. Vi strävar därmed efter att vända oss till hela samhället.

Karim – som en ny människa

Vad uppnås då genom att högskolan synliggörs och högre utbildning framstår som ett alternativ för människor? Kanske är det så, att en annan aspekt av nämnda tema uppnås, en aspekt som har att göra med det grundläg-gande behov hos människan som innebär just att bli sedd. Att få en möjlighet att utvecklas, bli en del av ett nytt sammanhang, få en betydelse, att bli synlig utifrån den man verkligen är och de kompetenser man faktiskt besitter. Ett mångfaldspräglat rekryteringsarbete, från den första kontakten med den presumtive studenten till hans eller hennes ”återbesök” som student på den kom-petensutvecklande kursen mitt i arbetslivet, gör att indi-videns resurser blir tydliggjorda dels för individen själv, men också för det samhälle han eller hon lever i. Genom att synliggöra högskolan synliggörs individen. Kanske kan man då, som Karim, nästan känna sig som en ny människa?

Mia Andersson är socionom och

studie-vägledare på Studentcentrum på Malmö

högskola. Hon har tidigare bl.a. arbetat

på arbetsförmedlingen och AMU.

24

D

et er en torsdag eftermiddag i slutningen af november. Louise træder ind ad døren og smider skoletasken i entreen. Hun er i dårligt humør, for biologilæreren henne på gymnasiet har igen spurgt til hendes ”Store skriftlige opgave”. Om 3 uger får hun og hendes kammerater på gymnasiets sidste klassetrin fri fra skole i en uge for at lave opgaven, men hun har endnu ikke fundet de bøger og artikler, som hun skal bruge som baggrundslitteratur. Louise har besluttet, at hun vil skrive om kloning – hvordan var det egentlig man lavede fåret Dolly? – og hvad med det etiske aspekt? Emnet er rigtig godt, det har læreren sagt, men hun mangler altså lige nogle artik-ler og bøger om emnet. Måske skulle hun alligevel prøve at gøre, som læreren anbefalede: at søge hjælp på BioInfos hjemmeside! Louise tænder for computeren og klikker ind på www.bioinfo.kvl.dk. Hun udfylder en emnebestilling og trykker på ”send” – nu bliver det spæn-dende at se hvad der sker!

BioInfo er Den Kgl. Veterinær- og Landbohøjskoles og Danmarks Veterinær- og Jordbrugsbiblioteks informa-tionstjeneste om bioteknologi og anvendt biologi til de danske gymnasieelever. BioInfo er en unik og meget succes-fuld ordning, som er oprettet for at få kontakt til de unge mennesker, som endnu ikke har truffet deres studievalg, men som måske er interesseret i naturvidenskab. På den

Lene Düwel

BioInfo synliggør Landbohøjskolen

over for gymnasieelever

I denne artikel kigger vi over sundet, og ser på hvordan Den Kgl. Veterinær- og Landbohøjskole i København synliggør sig overfor gymnasieeleverne. Landbohøjskolen har bl.a. etableret en succesfuld besøgsordning, hvor elever og deres lærere kan bestille foredrag og øvelser om flere af universitetets forsknings-områder. Landbohøjskolen arrangerer også Åbent Hus en gang årligt, og deltager i uddannelsesmesser. Denne artikel skal dog handle om BioInfo, som er Landbohøjskolens informationstjeneste om bioteknologi og anvendt biologi.

måde håber man at synliggøre de uddannelser, som Land-bohøjskolen tilbyder. BioInfo er bemandet af en biblio-tekar og en biolog.

Emnebestillingerne – BioInfos grundstamme

Hvis alt går som det plejer, vil Louise efter cirka en uge modtage en kuvert fra BioInfo, med kopier af populær-videnskabelige artikler om kloning og stamceller generelt, og om Dolly specielt. I kuverten vil der også være kopier af nogle kapitler fra bøger om genteknologi og bioetik, nogle artikler fra danske aviser samt nogle forslag til øvrig litteratur, som hun kan skaffe via sit lokale folke-bibliotek. Derudover får hun en flot brochure om uddan-nelsesmulighederne ved Landbohøjskolen.

Emnebestillingerne er grundstammen i BioInfos udad-vendte aktiviteter. BioInfo modtager mellem 600 og 700 emnebestillinger om året – de fleste kommer fra elever i gymnasiets sidste klassetrin, som skal bruge litteratur til deres ”Store skriftlige opgave”. Der kommer også en del emnebestillinger fra elever på det tekniske gymnasium, og deres behov er ofte af en anden karakter. De vil ofte gerne have opskrifter eller vejledninger til hvordan man for eksempel fremstiller enzymer eller producerer antibi-otika. Endelig kommer der også nogle få emnebestill-inger fra elever i folkeskolens 9. og 10. klasse, som skal lave mindre rapporter over deres biologiprojekter.

Meningen med den ”Store skriftlige opgave”, som alle 3.g elever skal lave, er at de selvstændigt skal sætte sig ind i et afgrænset emne, som de selv har valgt, og på bag-grund af nogle spørgsmål, som læreren stiller specifikt til hver enkelt elev, skrive en rapport. Ideelt set skal elev-erne også selv søge, og finde, litteratur til opgaven, men erfaringen viser, at det kan være meget svært for elev-erne. Hvis flere elever fra samme gymnasium har valgt det samme overordnede emne til deres opgave, kan de for eksempel få problemer med at bøger og tidsskrifter om emnet er udlånt fra biblioteket. Gymnasielærerne er derfor meget glade for den hjælp som BioInfo kan tilbyde – og det hænder faktisk også, at lærerne selv beder Bio-Info om hjælp til at finde litteratur til specielle undervis-ningsforløb.

26

Eleverne skal selv vælge hvilket fag de vil skrive opgaven i – mange vælger fagene dansk og historie – men biologi er også populært. Statistikken for skoleåret 2001/2002 viser, at 35% af de elever, som valgte at skrive deres store skriftlige opgave i biologi, sendte en emnebestilling til BioInfo.

Populær formidling af

Landbohøjskolens forskning

Man kan sige, at emnebestillings-servicen er en meget indirekte måde at gøre gymnasieeleverne opmærksomme på Landbohøjskolen på. BioInfo håber, at eleverne læser den medfølgende brochure om Landbohøjskolens ud-dannelser, og at de kæder den positive oplevelse de har haft med BioInfo sammen med Landbohøjskolen.

Men BioInfo har også en mere direkte måde at synlig-gøre Landbohøjskolen på. 8–10 gange om året udsender BioInfo et nyhedsbrev til alle gymnasier i Danmark. Med nyhedsbrevet følger en artikel skrevet af BioInfo. Artiklen handler hver gang om et spændende forskningsprojekt på Landbohøjskolen. Valget af emne skifter fra gang til gang, men man prøver ofte at finde en vinkel på histori-erne, som interesserer de unge. Nogle gange bruger Bio-Info bevidst artiklerne til, i samarbejde med Landbo-højskolen, at promovere nye uddannelser eller uddan-nelser med lave ansøgertal. I 2002 lancerede Landbo-højskolen flere nye uddannelser; en af dem var kandidat-uddannelsen i parasitologi og en anden var den interna-tionale uddannelse Agricultural Development. BioInfo benyttede lejligheden til at skrive en artikel om forsknin-gen i skandinaviske ormeparasitter samt en artikel om forskningen i udnyttelse af medicinplanter i Nepal.

Som noget nyt begyndte man i 2001 at udsende artik-lerne til fagpressen, og det blev hurtigt en succes. Fagtids-skrifterne er begejstrede for artiklerne og har flere gange trykt artiklerne og på den måde bidraget til at reklamere for Landbohøjskolen. I sommer gav en BioInfo artikel anledning til stor omtale i alle medier – det var historien om at grundvandet er truet af de naturlige toksiner fra Ørnebregnen (Örnbräken).

Den Kgl. Veterinær- og Landbohøjskole (KVL) er Danmarks eneste universitet for veterinær-og jordbrugsforskning. Her uddannes veter-inærer (dyrlæger), agronomer, hortonomer, levnedsmiddelkandi-dater, forstkandilevnedsmiddelkandi-dater, landskabsarkitekter, miljøkemikere m.m. Som noget nyt opret-tede man sidste år bl.a. en uddannelse i Biologi-Bioteknologi. Danmarks Veterinær-og Jordbrugsbibliotek er KVLs bibliotek.

Hvad får Landbohøjskolen ud af det?

I kraft af emnebestillingerne får BioInfo et unikt indblik i, hvad der interesserer de unge gymnasieelever. Og det er sjovt at følge hvordan emnerne kan skifte fra år til år, alt efter hvad der sker i verden omkring os. I efteråret 2001 blev ”biologiske våben” og ”anthrax” pludselig et meget efterspurgt emne – og i denne vinter har vand-miljøet været et af de hotte emner, efter at store dele af de indre danske farvande blev berørt af iltsvind i sen-sommeren. På baggrund af årets emnebestillinger kan BioInfo hver sommer udarbejde en liste over årets ”hit-ord” – og denne liste er efterhånden blevet en vigtig brik i Landbohøjskolens øvrige arbejde med at synliggøre sig. Hit-ordene bruges bevidst i det omfang det kan lade sig gøre i brochurer og på posters.

Der er ingen tvivl om, at BioInfo gør Landbohøjskolen mere synlig overfor en del af gymnasieungdommen. Men har BioInfo betydning for antallet af ansøgere til Landbo-højskolens uddannelser? Det er et godt spørgsmål, som ingen desværre kender svaret på. Til sommer vil Landbo-højskolen undersøge de nyoptagne studenters kendskab til Landbohøjskolens forskellige måder at synliggøre sig på. Det bliver interessant for BioInfo at se resultatet. For yderligere information se www.bioinfo.kvl.dk eller kontakt bibliotekar Gudrun Lau Bjerno (glb@kvl.dk) eller biolog Lykke Thostrup (lyt@kvl.dk).

Lene Düwel er cand. scient. og ph.d. i

biologi. Hun var ansat som vikar i BioInfo

fra september 2001 til december 2002.

( Lene Dûwel har alltså en masterubildning i biologi och har dessutom skrivit en licentiatuppsats inom ämnet biologi.)

Liten ordlista från danska till svenska:

Landbohöjskole = Lantbruksuniversitet anvendt biologi = tillämpad biologi udfylder = fyller i udadvendte = utåtriktade hver enkelt elev = varje enskild elev udnyttelse = användning sjovt = roligt iltsvind = syrebrist bevidst = medvetet forskellige = olika

28

• Landbohöjskolens bliver set af potentielle studenter blandt den store mängde af uddannelsesinstitutioner der findes. 35% af en hel gymnasieårgangs natur-videnskabelig studenter er mange.

• Forskerne gör deres viden og resultater tilgängelige og synlige på en populärvidenskabelig måde for almenheden.

• Gymnasieeleverne har et lettilgängeligt og fagligt set kompetent sted at henvende sig i jagten på relevant information og litteratur til deres store opgave • Naturvidenskabelige gymnasielärere kan henvise

gymnasieeleverne til et relevant sted

• De naturvidenskabelige gymnasielärere får selv op-dateret information og kurser i informations- og lit-teratursögning i egne emner.

Hvis man oversätter ovenstående formel Malmö Hög-skola får man altså med lidt held en tjeneste som:

• Gör Malmö Högskola meget synlig overfor poten-tielle studenter på udvalgte områder

• Gör Malmö Högskolas forskning og videnskabsom-råder synlige og tilgängelige for almenheden

• Letter gymnasieelevernes og deres läreres jagt på rel-evant information og litteratur.

Dertil kommer at gymnasiebibliotekarerne og biblio-tekarerne på folkebibliotekerne er yderst tilfredse med den service som BioInfo giver, og de föler sig ikke truet eller trådt på, fordi BioInfo netop er et supplement, når

Jette Guldborg

Hvem tager handsken op?

– kommentar till artikeln om BioInfo

Ideen ligger lige for – hvorfor ikke göre noget lignende på Malmö Högskola? Jeg synes, at man med BioInfo har fundet et koncept, som opfylder mange behov, skriver Jette Guldborg.

de lokale ressourcer ikke räkker. Når man nävner BioInfo önsker de at flere emneområder havde en lignende service til gymnasieeleverne.

På Landbohöjskolen arbejdes der med planer om at etablere en KEMI-INFO efter samme opskrift som BIOINFO.

BioInfo er präget af både tradition og nytänkning, idet man kombinerer traditionel informations- og litteratur-forsyning med nye måder at präsentere Landbohöjskolen på. Og så har man på fremragende vis forstået at göre afstanden fra forskeren til almenheden meget kortere. Läs bare nogle af de populärvidenskabelige artikler, som findes på hjemmesiden. Flere af dem har vakt stor inter-esse i forskellige medier, og den der handler om naturens egne pesticider blev til en helside i Politiken. Reklame-värdien af en sådan artikel kan kun vanskeligt göres op i penge, men en tilsvarende annonce for Landbohöj-skolens uddannelser ville göre et stort indhug i BioInfos forholdsvis beskedne budget.

Hvad koster det?

BioInfo koster i sin nuvärende form 2 fuldtidstjenester + studentermedhjälp efter behov, samt udgifter til lokaler, kontormaterialer og porto.

Jeg synes, at det er indlysende at Malmö högskola kan göre noget lignende på de områder, hvor man gerne vil profilere sig. Hvis viljen og interessen er til stede, kan BIOINFO-konceptet frit kopieres og udvikles og dermed bruges til at tilträkke flere studenter eller de bedste og mest interesserede studenter til netop Malmö Högskola.

Hvem tager handsken op?

Jette Guldborg är kundtjänstchef

på Bibliotek och IT vid Malmö

högskola.

FOTO: STEF

U

tifrån nya riktlinjer från regeringen (proposition 2001/02:15 ”Den öppna högskolan”) skall hög-skolorna få möjlighet att påverka antagningssystemet till sina respektive utbildningar. I framtiden är det tänkt att 10% av studenterna, till högskolans utbildningar, skall kunna antas utifrån speciella kriterier. Malmö högskola har redan, sedan höstens antagningar år 2002, börjat utnyttja denna möjlighet.

Vilka grupper är det då som är aktuella för kvotering och till vilka utbildningar? Malmö högskola har valt att kvotera in gruppen invandrare (utifrån en särskild defi-nition) på media- och kommunikationsvetenskap, p g a gruppens underrepresentation. Den andra utvalda kvo-teringsgruppen är män, som kvoterats in till sjuksköterske-programmet och socionomsjuksköterske-programmet med socialpeda-gogisk inriktning. Gruppen kvinnor finns inte med som kvoteringsgrupp till någon utbildning.

Vi ställer oss frågan vilken kunskap och vilka åsikter som ligger bakom detta beslut. Kvotering är en insats som vi menar bör användas när grupper i samhället är utsatta för negativ särbehandling. Grunden för kvote-ring är en verklighet där grupper har olika möjligheter, villkor och förutsättningar i den rådande samhällsturen. Könskvotering behövs för att det finns en struk-tur av manlig överordning och kvinnlig underordning. Syftet med kvotering är sålunda att kompensera för en

Ulrika Andersson, Lisbeth Lindell, Anne-Marie Wangel

Malmö högskola kvoterar in män

till kvinnodominerade utbildningar

Vilken kunskap och vilka åsikter ligger bakom att Malmö högskola kvoterar in män till kvinnodominerade utbildningar? Varför finns inte kvinnor med i någon kvoteringsgrupp till någon utbildning? Det är några frågor de tre artikelskriben-terna ställer sig och utvecklar i denna artikel. De tre menar att jämställdhets-arbete behöver baseras på kunskaper om feministisk teori för att undvika att gå i en könsstereotyp fälla.

32

rådande brist på jämlikhet och jämställdhet och istället skapa lika möjligheter, villkor och förutsättningar.

Är män negativt särbehandlade?

Visst är det så, att omkring 90% av landets sjuksköter-skor är kvinnor (SCB, 2002), men är det verkligen det-samma som att män är negativt särbehandlade? Är det inte redan en tillräcklig positiv särbehandling av män och en brist på jämställdhet, när manliga sjuksköterskor eftersöks och är eftertraktade vid anställning p g a sin könstillhörighet och när manliga sjuksköterskor i genom-snitt får högre lön än kvinnliga sjuksköterskor, för lika arbete. Utöver denna horisontella särbehandling exis-terar även en vertikal positiv särbehandling av män inom sjuksköterskeyrket, vilket innebär att gruppen män fort-are och oftfort-are gör karriär (Vårdförbundet; Allt att vinna, 2002). Skall gruppen män tillskansas ytterligare positiv särbehandling, p g a sitt kön, genom att kvoteras in till utbildningen?

Kvotering med rättvisa eller

attitydförändring som mål

Vi anser att kvoteringen av män till de kvinnodominerade programmen inte kan motiveras utifrån ett rättviseper-spektiv för en negativt särbehandlad grupp. Gruppen män är inte negativt särbehandlade utan underrepresen-terade inom de kvinnodominerade yrkesområdena. Enligt vår åsikt kan därför kvoteringen endast motiveras utifrån syftet att åstadkomma en attitydförändring. Genom att öka antalet män inom de kvinnodominerade grupperna är förhoppningen då att förändra synen på omvårdnad, socialt arbete och den stereotypa bilden av manligt och kvinnligt. En förändring som innebär att omvårdnad och socialt arbete inte längre förknippas med en stereotyp bild av kvinnliga egenskaper. Målet är då att fokusera på vilka egenskaper som är viktiga i yrkes-utövandet och koppla dessa egenskaper till yrket istället för, som nu, till kön.

Att arbeta för attitydförändringar, genom mer hetero-gena grupper, anser vi är en del i ett större jämställdhets-arbete. Lindgren (1999), som i sin bok ”Klass, kön och

kirurgi” har studerat sjukvårdsorganisationen utifrån ett genusperspektiv, lyfter fram den heterogena gruppen, gällande kön, klass och etnicitet, som ett sätt att bryta återskapandet av stereotypa identiteter. Samtidigt beto-nar Lindgren (aa.) svårigheten med att förändra genus-strukturer trots stora organisationsförändringar. Hon visar hur genusstrukturen upprätthålls genom könens särskiljande och den manliga normbildningen. Män söker sig till män och de mansdominerade områdena har högre status än de kvinnodominerade (aa.).

Särskiljande av könen

Särskiljandet av könen syns tydligt i statistiken för var manliga och kvinnliga sjuksköterskor befinner sig inom sjukvårdsområdet. De få män som finns inom området är inte jämnt fördelade utan är överrepresenterade inom vissa specialområden som exempelvis psykiatri, anestesi och röntgen och på högre nivåer inom organisationen som vårdadministratörer och chefer (Vårdförbundet; Allt att vinna, 2002). Detta är ett fenomen som motverkar målet med heterogena grupper. Männen inom det kvinno-dominerade sjuksköterskeyrket befinner sig inom egna områden och på högre positioner, som ett resultat av principen om könens särskiljande.

Mannen som norm

Mannens normbildning är det andra hindret för att åstadkomma en attitydförändring genom kvotering av män till sjuksköterskeprogrammet och socionompro-grammet. Genom att kvotera in män till ett kvinno-dominerat område kan man säkert åstadkomma en atti-tydförändring gällande yrket. Om ett yrke, som sjuk-sköterska eller socionom, inte längre skulle associeras med stereotypa kvinnliga egenskaper utan istället med manliga, skulle det med all säkerhet ske både en status-höjning och en attitydförändring gällande yrket. Pro-blemet är att det då är yrket i sig och inte attityden till gruppen kvinnor som skulle ha förändrats. Vi menar att det är lättare att förändra attityden till ett yrke än att förändra den rådande genusordningen. Ett tydligt exem-pel på detta finns gällande läkaryrket, som har

förän-34

drats från att vara mansdominerat till mer kvinno-dominerat, vilket har fått konsekvenser exempelvis i form av lägre löner och mindre prestigefyllda tjänster för kvin-norna inom yrket (Vårdförbundet; Allt att vinna, 2002). För att kvoteringen av män till sjuksköterskeprogram-met och socionomprogramsjuksköterskeprogram-met skall vara ett jämställd-hetsarbete och inte bara en positiv särbehandling av en redan överordnad grupp, behövs flera och uppföljande insatser baserade på kunskap om feministisk teori.

Män som sjuksköterskor och socionomer

Vi misstänker att vi nu kommit till en punkt i diskus-sionen där vi måste besvara frågan om vi är negativa till män inom sjuksköterske- och socionomprogrammet. Svaret är nej, vi är inte negativa till män inom omvård-nadsområdet eller socialt arbete. Ett mål för oss är att det i framtiden skall vara lika självklart med exempelvis män som med kvinnor inom sjuksköterskeyrket. Ett större mål, är att det en dag skall vara mindre viktigt med köns-tillhörighet och att det viktiga istället skall vara individer och deras olika, för yrket betydelsefulla, egenskaper.

Genuskunskaper på Malmö

högskola utnyttjas inte

Till det, i våra ögon egentligen så självklara målet, är dock vägen lång. Vi menar att det behövs samhälleliga insatser, som exempelvis kvotering och lagar, men fram-för allt kunskap, fram-för att nå fram till det målet. Köns-kvotering av män till sjuksköterskeprogrammet och socionomprogrammet anser vi är ett tydligt uttryck för insatser som gjorts utan tillräcklig kunskap. Insatserna behöver bygga på feministisk teori och genus- och makt-analyser, för att undvika att gå i en könsstereotyp fälla. Det finns oerhört mycket outnyttjad kunskap som hade kunnat visa på alternativ eller komplement, till köns-kvoteringen av män, i arbetet för jämställdhet. Denna kunskap finns redan inom ramen för Malmö högskola, i form av genusvetenskap, men utnyttjas inte. Detta trots att högskolan har genusperspektivet som ett av sina pro-filområden.

Mycket kvar för att nå jämställdhet

på universitet och högskolor

Situationen på universitet och högskolor i vårt land visar vilket arbete som återstår för att uppnå jämställdhet. Trots att omkring 61% av de examinerade vid univer-sitet och högskolor i landet är kvinnor, är det endast 43% av forskarutbildningstjänsterna som innehas av kvinnor. Detta mönster fortsätter och blir tydligare högre upp i hierarkin. Lektorstjänsterna innehas till 27% av kvinnor, 38% av forskarassistenttjänsterna besitts av kvinnor och av landets professorer är endast 13% kvin-nor (SCB, 2002).

Det här är statistik som visar på ett tydligt behov av kvotering. Universitet och högskolor utövar en positiv särbehandling av män, som nu alltså ytterligare utökats med könskvotering till de högskoleområden där män är underrepresenterade. Malmö högskola har valt att arbe-ta för jämställdhet genom att kvotera in den överord-nade och redan positivt särbehandlade gruppen män på sjuksköterskeprogrammet och socionomprogrammet.

Ulrika Andersson studerar till specialistsjuk-sköterska inom psykiatrisk vård. Hon gäst-föreläser inom området feministisk teori och genusvetenskap på sjuksköterskeprogrammet på Hälsa och Samhälle vid Malmö högskola. Lisbeth Lindell är doktorand vid sociologiska institutionen i Lund, genuskoordinator och universitetsadjunkt på Hälsa och Samhälle vid Malmö högskola.

Anne-Marie Wangel är universitetsadjunkt på sjuksköterskeprogrammet på Hälsa och Samhälle vid Malmö högskola.

Referenser:

Lindgren, G (1999) Klass, kön

och kirurgi – relationer bland vårdpersonal i organisationsförändringar-nas spår. Malmö: Liber AB.

SCB (Statistiska centralbyrån) (2002) På tal om kvinnor

och män – lathund om jämställdhet.

Vårdförbundet (2002) Allt att

vinna – om den avgörande jämställdheten.

36

J

ag börjar att bli mer och mer för kvotering när det gäller jämställdhet för kvinnor i ledande positioner. Just för att bryta ojämlikhet. När det finns två lika kvali-ficerade sökande tycker jag att det är bra med positiv särbehandling. Det kan inte skada i alla fall i några år, säger Iva Parizkova Ryggeståhl.

Hon tar emot på sitt rum i Stadshuset i Malmö. Sätter sig i sin röda soffa. I bakgrunden spelar popmusik från en radio.

1987 kom Iva Parizkova Ryggeståhl till Sverige från före detta Tjeckoslovakien.

– Jag träffade en svensk man och gifte mig, därför kom jag hit, säger hon.

I hemlandet hade Iva gått nio år i grundskola, fyraårigt gymnasium och fyra år på högskola.

– Jag doktorerade i juridik inom statsvetenskap och kooperativ. Jag fick flera tjeckoslovakiska pris både från staten och näringslivet, säger hon.

Fick börja om

Första året i Sverige bodde Iva i Trelleborg där hon födde sonen Sascha. I stället för att arbeta som jurist fick hon mer eller mindre börja om från början.

– Jag hade räknat med att min utbildning inte skulle vara något värd här. Och det enda som godkändes var examensarbetet på tio poäng, säger hon.

Hon gick en tre månaders utbildning i svenska för

–

Charlotte Orban

Tror på kvotering trots att hon

skaffat allting på egen hand

Flera grupper är underrepresenterade på högskolornas olika utbildningar. Hur landets lärosäten löser detta med kvotering är just nu en het fråga. Iva Parizkova Ryggeståhl är kvinna och invandrare, har dubbel juristexamen, fått jobb som bolagsjurist och arbetar som folkpartiets oppositionsråd i Malmö. Vad tycker hon om kvotering?

Från och med i höst kan högskolor och universitet kvotera in vissa typer av sökande. Det som möjliggör det är en förändring i högskoleförordningen. På så sätt vill högskoleverket bredda rekryteringen, öppna högskolan för andra grupper. Lärosätena får rätt att själva utforma antag-ningskriterierna för tio procent av de nya platserna på sina utbildningar – en så kallad fri kvot. Malmö högskola låter redan i dag tjugo manliga sökande få komma in på de

kvinno-dominerande sjuksköterske- och socionomutbildningarna. Männen tävlar i en egen kvotgrupp, där de kan komma in på utbildningen trots att de kan ha sämre betyg än kvinnor som inte kommer in. En annan omdiskuterad utbildning på Malmö högskola har varit medie- och kommunikationsprogrammet där ett mindre antal personer med invandrarbakgrund kvoterats in. Juridikutbildningarna, som har få studenter från hem utan studietradition eller med utländsk bak-grund, är särskilt omdiskuterade. Men Lunds universitet håller en lägre profil än de flesta andra lärosäten i kvoteringsfrågan, enligt en kartläggning Sydsvenskan gjorde hösten 2002.

38

invandrare, SFI, och en arbetsmarknadsutbildning inrik-tad mot resebranschen.

– Jag ville arbeta i resebranschen eftersom jag hade arbetat som guide och tolk innan, berättar Iva.

1989 fick Iva ett arbete på SJ Resebyrå, nuvarande Nyman & Schultz, och blev snart fast anställd. Samtidigt sökte Iva och kom in på juristutbildningen på Lunds uni-versitet. Men hon valde att tacka nej.

– Jag kunde skriva och läsa svenska men inte prata och vågade inte. Jag tänkte att det var bra att jobba ett tag först, säger hon.

Arbetet gick bra och Iva blev administrativ chef. Men ett år senare efter att ha kompletterat sina svenska och engelska kunskaper på distans bestämde hon sig för att börja studera. Eftersom hon ville behålla sitt jobb valde hon att jobba halvtid samtidigt som hon studerade på heltid.

– Jag pluggade nästan hela tiden i fyra år. Jag läste mellan elva och fyra på natten när min pojke sov, säger hon.

Var för bra

1995 fick Iva sin jur kand. Med två examen trodde Iva att hon kunde få jobb på ett svenskt företag som arbetar med Tjeckien. Men trots att Iva skickade ut flera ansök-ningar och intresseanmälansök-ningar fick hon inget arbete.

– De tyckte att jag var överkvalificerad. Inget företag ville ta mig som praktikant och jag ville inte be någon att anställa mig. Jag blev förbannad. Istället gick jag en arbetsmarknadsutbildning om att starta eget företag, säger Iva.

Iva gav inte upp. Hon öppnade en juristbyrå i Rosen-gård i Malmö.

– Som egen företagare måste man synas hela tiden. Reklam är viktigt men jag hade inte mycket pengar. Men jag valde en strategisk viktig plats i Rosengårds centrum där folk kunde se mitt företag. Och jag tog tillbaka mitt tjeckiska namn så att det gick att se att jag var utlän-ning, förklarar Iva.

Snart fick Iva Parizkova Ryggeståhl många kunder och mycket arbete. Ekonomin gick ihop men mycket av

Ivas arbete utförde hon gratis.

– Som egen företagare och nybörjare var det svårt att ta betalt och hantera olika svåra situationer, säger hon.

– Det var olika människor som inte orkade med sina liv. I samband med kriget i Bosnien kom många med sina problem till mig. Jag hade vårdnadstvister och många utlänningsärenden. Alltid handlade det om känslor. Det var tufft och det blev för mycket. Jag blev utpumpad.

I stället började hon 1998 att arbeta som bolagsjurist för ett kreditmarknadsbolag i Lomma.

– Det var oerhört kul. Som affärsjurist lärde jag mig mycket, säger hon.

Siktar mot toppen

Politik har alltid intresserat Iva. 1993 blev hon medlem i folkpartiet.

– Det var svårt med mötestekniken. Jag visste inte när jag fick prata eller rösta. Alla pratade fort och det verkade som om alla visste vad alla pratade om. Jag förstod cirka hälften, säger hon.

Men hon fortsatte och 1994 blev Iva invald som er-sättare i styrelsen. Snart var hon ordinarie i stadsdels-fullmäktige Centrum.

– Du lär dig fort när någon ställer krav på dig, för-klarar Iva sina framsteg enkelt.

I höstas blev Iva Parizkova Ryggeståhl invald som kommunalråd för folkpartiet i Malmö.

– Först blev jag chockad för att jag kanske skulle komma in i riksdagen. Sedan blev jag besviken att jag inte kom in. Jag visste inte vad det innebar att bli kommunal-råd, att det var ett heltidsjobb, säger hon och skrattar.

Men Iva siktar på riksdagen

– Rikspolitik är något som jag som invandrare kan påver-ka mer från riksdagen än från kommunen. Invandrar-politiken är fel, jag har själv upplevt den. Särskilt svårt är det för barn. Jag vill påverka och underlätta så att var-dagslivet fungerar. Det är så mycket byråkrati, säger Iva. Iva Parizkova Ryggeståhl ställer tydliga krav på sig själv. Ändå tycker hon inte att hon arbetar hårt.

40

Jag har aldrig väntat mig att få saker tillbaka, säger hon. Det är kanske inte så svårt att förstå att det var Iva Parizkova Ryggeståhl som föreslog att alla invandrare som ska få stanna i Sverige ska klara ett svenskprov.

– Det krävs en motprestation. Man kan inte bara ha rättigheter, man måste ha skyldigheter också, säger hon och gestikulerar.

Men är det svårt att synas som invandrare?

- Man måste vilja. Ingen letar efter dig, du måste ta egna initiativ. Och det blir inte mer än man gör av det. Man måste prestera någonting och erbjuda något intressant, säger Iva Parizkova Ryggeståhl.

– Man måste skifta miljö för att lära sig att prata sven-ska. Man väljer vänner själv. Jag har aldrig tagit det per-sonligt om jag inte blir vän med en viss person. Det hand-lar om personkemi, inte om hudfärg.

Fakta:

Namn: Iva Parizkova Ryggeståhl. Ålder: 44.

Född: I Znojmo, Tjeckien.

Bor: I radhus på Kulladal i Malmö.

Familj: Sambon Tony, sönerna Radim 21 och Sascha 15. Gör: Kommunalråd utan rotelansvar för folkpartiet i

Malmö, kommunstyrelseledamot och vice ordförande och gruppledare för folkpartiet i Malmö.

Önskar sig: En mops. Mål: Att bli riksdagsledamot. Intressen: Kultur och sport.

Charlotte Orban arbetar som informatör

på enheten Skolutveckling och ledarskap

på lärarutbildningen på Malmö högskola.

Vetenskaplig publicering har fyra huvudfunktioner:

• Registrering för att etablera prioritet

• Certifiering och validering av forskningskvalitet • Kunskapsspridning

• Arkivering för framtiden

Dessa funktioner har traditionellt skötts av tidskrifter och förlag. Med webbens tillkomst kan dessa funktioner brytas upp för att i stället utföras av sinsemellan oberoende tjänster som inte längre behöver knytas till ett förlag. Institutionella e-printarkiv kan sköta registreringen. Ämnessakkunniga har kompetensen för certifiering och validering – inte förlagen.

Öppna forskningsarkiv minskar eller eliminerar för-lagens innehållsmonopol. Med gemensamma standarder garanteras en bred kunskapsspridning utan pris- och licensbarriärer. Nya modeller behövs för att öka konkur-rensen på publiceringsmarknaden och driva fram lägre priser.

Vad händer med tidskriften?

Många forskare menar att tidskriftsformatet inte längre är tillräckligt. I stället är tidskriften på väg att övergå från att vara en självständig enhet till att alltmer bli en dynamisk källa eller portal till olika typer av interlänkad information – databaser med rådata, tabeller, rörliga

Ingegerd Rabow

Fri tillgång till vetenskapliga

artiklar – en utopi?

Alltfler diskuterar nu hur vetenskapliga resultat ska nå ut både i forskar-världen och till en större publik. Biblioteksforskar-världen liksom en del forskare ifråga-sätter varför ett antal forskningstidskrifter och förlag ska ha monopol på forskarnas artiklar. Och dessutom ta ut mycket höga prenumerationsavgifter gentemot biblioteken. Frågan är vad Internet kan bidra med för att fler veten-skapliga resultat och diskussioner ska bli synliga och spridas i forskarvärlden och omvärlden?

44

bilder, andra artiklar etc. Omvänt fungerar databaser som portaler till artiklar.

Verktyg för nya sofistikerade informationsstrukturer skapas. I de nya kunskapssystemen blir det svårt att avgöra gränser mellan olika typer av information – var slutar artikeln och var börjar databasen? Man skapar kreativa virtuella ämnesmiljöer, där forskare uppmuntras dela med sig av information och diskutera tillsammans och man vill sprida kunskap över disciplingränserna.

Skulle de stora förlagen göra anspråk på att äga dessa komplexa informationssystem riskerar vi ett läge där hela den vetenskapliga informationskedjan ägs och kon-trolleras av kommersiella intressen.

Värdering

Det ligger ett problem i att tidskrifternas s.k. impact fac-tors (IF) ofta får en orimligt stor betydelse vid värderingen av enskilda forskares publiceringsinsatser. Flera under-sökningar har visat på dålig korrelation mellan tid-skriftens och den enskilda artikelns IF räknat i mäng-den citeringar.

Förlagen har haft intresse av att betona tidskrifternas roll att ge varumärkesstatus åt sina författare, s.k. brand-ing, medan läsarna i praktiken också söker artiklar via andra vägar, välkända databaser, citeringar, referenser från kollegor etc. Värderingssystemet kan med fördel brytas ut från tidskriftssystemet. Biblioteken har en viktig uppgift att i samverkan med beslutsfattare och forskare ta fram nya och bättre verktyg för utvärdering av veten-skapliga publikationer.

Faculty of 1000 (http://www.facultyof1000.com/) från

BioMed Central/Current Science Group är ett annorlun-da och intressant initiativ. Eftersom det publiceras så många arbeten i dag att det nästan är omöjligt för en forskare att själv hitta alla relevanta arbeten har de utar-betat ett effektivt och pålitligt filtersystem. Med detta vill de utmana traditionella system för utvärdering av vetenskapliga artiklar och ge en kvalificerad överblick över publicerade arbeten inom biovetenskap.

Varje månad väljer framstående ämnesspecialister ut de 2–4 intressantaste artiklarna de läst och rangordnar

dem i tre klasser från ”Recommended” till ”Excep-tional”. Bedömarnas namn och motiveringar offentlig-görs. Man lägger vikten på den enskilda artikelns kvalitet och inte den tidskrift den publicerats i. Så kommer man ifrån beroendet av förlagens ”varumärken”.

Det tradionella värderingssystemet gynnar de förlag som kan skapa portföljer med välkända varumärken (höga IF) eftersom de kan ta ut höga priser och skapa paketerbjudanden s.k. Big Deals, där en stor mängd rel-ativt ointressanta tidskrifter säljs hopbuntade med ett antal välkända ”varumärken” – s.k. must-have tid-skrifter. Med den tekniken kan ett stort förlag lyckas sälja hela sin utgivning, lägga beslag på nära 50 % av bibliotekets budget och stänga ute mindre förlag med enstaka men intressanta titlar, t.ex. från vetenskapliga sällskap.

Det finns en annan riskabel utveckling med detta. Förlag med mycket stora tidskriftsportföljer får en poten-tiell kontroll över citeringsdata och möjlighet att på så sätt skapa bättre marknadsvärde för sina B- och C-lag. Att användningen av resurser som användaren själv inte behöver betala för ökar är inte konstigt. Frågan är bara om användning är lika med värde. De grundprinciper som finns på området som Bradford’s Law of Scattering och Garfield’s Law of Concentration går ut på att endast