This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Hårda straff för flyktingar
Inflationen närmar sig 500 procent, bensin kan bara köpas på svarta marknaden till fyra gånger det officiella priset och det finns åter bröd i livsmedelsaffärerna för ingen har råd att köpa det.
Allt fler väljer att lämna Zimbabwe. En del tar hela familjen och flyttar för gott, kanske till Europa. Sämre lottade tar sig på illegal väg till grannländerna.
Cirka 600 000 zimbabwier, många högutbildade, lever idag i Storbritannien, i flera fall illegalt. Men myndigheterna har under det senaste året inte ingripit mot dessa och inga deportationer äger rum sedan januari 2002.
Värre är det för dem som flyr till Sydafrika. Varje månad dödas unga zimbabwier av
krokodiler när de simmar över Limpopofloden till Sydafrika. Men prövningarna är inte över även om man klarar sig där. I ett försök att dämpa strömmen av ekonomiska flyktingar har Sydafrika byggt ett elektriskt stängsel längs gränsen. Många lyckas komma förbi även här men då återstår det tredje hindret, den sydafrikanska polisens gränspatruller.
När jag nyligen var i Sydafrika blödde mitt hjärta när jag stötte på en sydafrikansk lastbil full med zimbabwier på väg att deporteras. De hade just anlänt till gränsstationen Beitbridge där de skulle överlämnas till zimbabwiska myndigheter. Några grät, andra bet ihop och deras ansikten var fulla av sorg. Jag försökte tala med dem men jag fick inte för den sydafrikanska polisen.
Varje månad tvingas cirka 2 500 illegala flyktingar tillbaka till Zimbabwe, många från det överfulla flyktinglägret Lindela utanför Johannesburg. I Botswana, som också satt uppe ett elektriskt stängsel längs gränsen, grips i snitt 200 zimbabwiska illegala immigranter per dag och skickas hem.
När jag gick igenom immigrationskontrollen på den sydafrikanska sidan började jag tala med en man som stod bredvid mig i kön. Samtalet handlade om hur orättvist livet var när man i Sydafrika levde så gott medan majoriteten i grannlandet Zimbabwe hade det så svårt. Mannen berättade sedan för mig att han en gång hade flytt över gränsen till Sydafrika och tagits fast i Johannesburg.
Han berättade för mig hur han deporterades tillsammans med åtta andra personer. Han sa att han hade arresterats vid en vägspärr i Johannesburg och satts i fängelse där han fick sitta i ungefär tre veckor innan han kastades ut ur landet.
- Resan från Johannesburg till gränsen i Beitbridge tog två dagar, och under de två dagarna fick vi ingen mat, sa han. Även om man hade lite pengar fick man inte köpa något att äta. Och det gjorde inte saken bättre att de poliser som följde oss till gränsen stannade till vid dyra restauranger och åt medan vi fick sitta kvar i lastbilen och se på, fortsatte mannen.
När flyktingarna överlämnats till myndigheterna i Zimbabwe grips de, anklagade för att ha lämnat landet illegalt. De måste böta 10 000 zimdollar eller tillbringa tre månader i fängelse.
Sydafrikas president Thabo Mbeki är mycket väl medveten om de ekonomiska problemen i Zimbabwe och vet varför unga människor flyr över gränsen. Trots det har hans regering gjort det ännu svårare att få visum till Sydafrika om man kommer från Zimbabwe. Alltmedan
antalet zimbabwier som tjänar sitt uppehälle genom gränshandel ökar varje dag skärper Sydafrika sina visumkrav.
Man har sålunda ändrat reglerna för lägsta tillåtna banksaldo från 30 000 till 102 000
zimdollar. Beloppet måste ha funnits på ens konto i tre månader. Hur många har råd med det när lagstadgad minimilön är 40 000 zimdollar i månaden (ung 390 kr i officiell kurs).
Dessutom ska man uppvisa intyg på att man har fast anställning.
I september spreds ett falskt rykte att Sydafrika lättat på dessa restriktioner. Följden blev att den sydafrikanska ambassaden i Harare översvämmades av zimbabwier som köade i flera dagar för att få en möjlighet att legalt ta sig till grannlandet och ett bättre liv.
Admire Muziro
