Män i social omsorgsverksamhet: upplevelser av att arbeta i ett kvinnodominerat yrke

C - U P P S A T S

Män i social omsorgsverksamhet

Upplevelser av att arbeta i ett kvinnodominerat yrke

Lise-Lott Engvall Jeanette Nordlander

Luleå tekniska universitet C-uppsats

Social omsorg

Institutionen för Arbetsvetenskap Avdelningen för Socialt arbete

2008:039 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--08/039--SE

Institutionen för arbetsvetenskap Sociala omsorgsprogrammet

Män i social omsorgsverksamhet

– upplevelser av att arbeta i ett kvinnodominerat yrke

Men working with social care

- experiences of a profession dominated by women.

Lise-Lott Engvall

&

Jeanette Nordlander

Kurs: O0014 Ht 2007

Examinator: Elisabeth Berg

Handledare: Bruno Magnusson

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till de enhetschefer som bistod oss med att distribuera vårt informationsbrev till sina manliga anställda. Till de personer som ställt upp på våra intervjuer - utan er hade studien inte gått att genomföra. Vår handledare Bruno Magnusson för all hjälp och våra opponenter för kreativa råd och synpunkter.

Lise-Lott och Jeanette

Januari 2008

L. & Nordlander, J. (2008). Examensarbete i social omsorg, 10 poäng, Luleå tekniska universitet, Institutionen för arbetsvetenskap, 2008.

Sammanfattning

Syftet med studien var att beskriva männens upplevelser av att arbeta i ett kvinnodominerat yrke, samt vilka faktorer som har styrt männens yrkesval. Studien bygger på litteratur som belyst området samt personliga intervjuer med manlig personal inom social omsorgsverksamhet som sedan har analyserats. Frågeområden som har behandlats är; könsfördelningen på arbetsplatsen, faktorer som styrt männens yrkesval, upplevelsen av att bemötas annorlunda samt viktiga faktorer för att få fler män att arbeta inom social omsorgsverksamhet och effekten av det. Studien visar att männen upplevde sitt arbete som positivt och tillfredsställande trots att de flesta av dem inte medvetet sökt sig till yrket. Studien visar även att männen inte upplever att de blir annorlunda bemött av varken brukare eller arbetskollegor. En del av männen hade dock fått en och annan synpunkt på sitt yrkesval från omgivningen. Det visar att det finns en stereotyp bild av omgivningen om vad som anses vara ett manligt respektive kvinnligt yrke.

Sökord: män, manlighet, genus, könsroller, social omsorg, jämställdhet

L. & Nordlander, J. (2008). Examensarbete i social omsorg, 10 poäng, Luleå tekniska universitet, Institutionen för arbetsvetenskap, 2008.

Abstract

The aim with this study was to describe men’s experiences of working in a profession dominated by women and the factor that have controlled them in their choice of profession. The study is based on literature that has elucidated our aim along with personal interviews with male person- nel within social care. The questions that has been discussed in this study is distribution in terms of sex in workplace, factors that has controlled men’s choice of profession, the experience of a being treated different and important factors how to acquire more men to work within social care and the effect of that. The study shows that male personnel belived that their work was worth- while and satisfactory in spite of that most of the men not intentionally applied for the profession.

Furthermore the study shows that the male personnel didn’t experience that they were treated any different of neither patients nor work colleagues. Some of the men had got a few commentaries on their choice of work from their environment. It shows however that there is a stereotyped im- age of what the environment considered to be male respective female profession.

Keywords: male, gender, social care, equality

Inledning... 2

Bakgrund ... 3

Social omsorg...4

Omsorg som yrke ...5

Jämställdhet mellan könen ...5

Män och kvinnors yrkesfördelning...6

Genus, kön och könsroller ...8

Manlig identitet, teorier & ideal ...9

Män på kvinnodominerade arbetsplatser ... 10

Metod ... 13

Urval ... 13

Tillvägagångssätt... 14

Etiska aspekter... 16

Analys och Diskussion... 16

Könsfördelningen på arbetsplatsen... 17

Faktorer som styrt männens yrkesval ... 18

Upplevelsen att bemötas annorlunda ... 19

Viktiga faktorer för att få fler män att arbeta inom social omsorgsverksamhet och effekten av det. ... 23

Slutsats ... 26

Referenser ... 29

Bilaga 1 ... 32

Bilaga 2 ... 33

Bilaga 3 ... 34

2 Inledning

Jämställdhet innebär att det råder en jämn fördelning mellan kvinnor och män inom alla områden i samhället, arbetslivet, utbildningar, fritidsaktiviteter och i makt positioner. Idag strävar regeringen efter att det skall vara hälften kvinnor och hälften män på arbetsplatserna. Finns det mer än 60 procent kvinnor respektive män i en grupp är den kvinnodominerad respektive mansdominerad. Men trots att de flesta arbetsplatser arbetar utifrån jämställdhetsplaner så består den könssegregerade arbetsmarknaden (SCB, 2004). Drejhammar (2001) menar att ar- betsmarknaden i Sverige är starkt könssegregerad. Under 1990-talet genomfördes det många reformer, projekt och andra insatser för att utveckla jämställdhet mellan könen. Enligt Qvarsell (1996) är arbetslivet inom vård och omsorgsarbete fortfarande ett kvinnodominerat yrke. Vård och omhändertagande har alltid betraktats som en kvinnouppgift oavsett om den har skett hemma eller på institutioner (ibid.).

Nordberg (2005) menar att det råder en ojämn arbetsfördelning mellan män och kvinnor i samhället idag. Kvinnorna återfinns i stor utsträckning inom områden som vård och omsorg, medan männen återfinns inom industrin. På arbetsplatser där det råder en ojämn könsfördelning förväntas en förändring av såväl yrkets status som en lönemässig upphöjning om könsfördelningen ändras (ibid.). Alvesson och Due Billing (1999) betonar att det är samhällets uppfattningar som gör att vissa verksamheter förknippas med ett visst kön, yrken könsmärks genom att vara typiska manliga respektive kvinnliga. Vilket yrke som anses mest naturligt för män eller kvinnor beror på vilken könsstämpel samhället har gett yrket. Män söker sig inte i stor utsträckning till typiska kvinnliga arbeten då dessa arbeten i allmänhet är lågavlönade och har mindre status (ibid.).

Nordberg (2005) skriver att om fler män arbetar inom kvinnodominerade yrken och om fler kvinnor söker sig till mansdominerade yrken finns en förhoppning om att könsstereotypiska arbetsuppgifter och könsbaserade löneskillnader på sikt skall elimineras. Män på kvinnodominerade arbetsplatser är viktiga förebilder och modeller för en ny manlighet. Män som arbetar inom vård och social omsorgsverksamhet

förväntas att utveckla ett mer känsloinriktat förhållningssätt och bli nya "mjukare" män . Män inom omsorgsyrket kan fungera som förebilder

1

Vi nämner social omsorgsverksamhet på ett flertal ställen i studien. Vi har valt att använda oss av ett gemensamt

ord för omsorgen om äldre och funktionshindrade.

3 för andra män, brukare och barn. Därutöver antas att brukare och barn har behov av att möta och omhändertas av både manlig och kvinnlig omsorgspersonal. Dessutom förväntas att manliga arbetstagares inträde i kvinnodominerade yrken att bidra till en uppluckring av den könssegregerade arbetsmarknaden. Med fler manliga arbetstagare på kvinnodominerade arbetsplatser så knyts de nya jämställda och moderna Sverige ihop (ibid.). Enligt SCB (2004) är kvinnligt och manligt sociala konstruktioner, könsmönster som genereras utifrån uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer och politisk ideologi. Könsmönstren framställs och upprätthålls både på det personliga och på det samhälleliga planet. Därför har den svenska regeringen beslutat att jämställdhetsarbetet skall ges feministisk inriktning som medvetet angriper denna struktur (ibid.).

Syftet med vår studie var att beskriva männens upplevelser och syn på hur det är att vara man inom social omsorgsverksamhet, samt vilka faktorer som styrt männens yrkesval. Våra forskningsfrågor är; Hur upplever och ser männen på sitt arbete inom social omsorgsverksamhet?

Vilka faktorer har styrt dem i deras yrkesval?

Bakgrund

Genom alla tider och i alla samhällen har det funnits någon form av vård och omsorg för de människor som har varit i behov av det (Qvarsell, 1996). Ekman (1995) menar att under 1900- talet började samhället att förändras vilket innebar att fördelningen mellan könen omformulerades. Gradvis skedde en upplösning av familjemodellen med mannen som försörjare och kvinnan som vårdare av hem och barn. Wikander (2006) betonar att många yrken omkring 1900 – talet var på väg att bli feminiserade medan andra yrken genomgick en maskulinisering.

Det var få arbetsplatser som förblev helt genusanpassade många arbetsplatser hade en tydlig genushierarki med män. Qvarsell (1996) beskriver att omsorgsarbetet var en uppgift för kvinnor och att arbetet utfördes i hemmen. Senare har vård och omsorgsarbetet utvecklats och blivit ett specialiserat yrke.

Wirén (1997) menar att kvinnor födda på 1940- talet arbetade inom yrkesverksamheter som

tillhör den kvinnliga delen av arbetsmarknaden. Vidare menar författaren att yrken som vård och

social omsorg, undervisning, service eller kontor är speciellt utpräglade kvinnoyrken. Endast ett

4 fåtal kvinnor har valt yrken som faller inom det traditionellt manliga områden till exempel yrken som teknik och ekonomi. Författaren betonar att en stor del av både kvinnor och män arbetar i yrkesområden som är till stor del dominerade av det egna könet. Szebehely (1996) skriver att under 1940-talet var det bara de mest förmögna som fick vård och omsorg av personer som avlönades för sitt arbete.

Av arbetsmarknadsdepartementets utredning om den könssegregerade arbetsmarknaden SOU (2004:43) framgår det att den historiska förklaringen till könsuppdelningen också handlar om hushållens organisering. Könssegregeringen i hushållet och på arbetsmarknaden har ett nära samband. Det som länge visat sig vara effektivt för att upprätthålla kvinnors och mäns skilda roller i hushållet är exempelvis lönesättningen. Ekman (1995) menar trots allt att samhälle fortfarande idag är till stora delar är ett manssamhälle där mannen är norm.

Social omsorg

Begreppet social omsorg omnämns i regeringsformen:

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet. Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället (SFS, 1974:152).

Szebehely (1996) betonar att ordet omsorg är ett ord som har en stark betydelse, författaren

menar att begreppet omsorg innebär att hjälpa, ta hand om, och känna för. Vidare anser hon att

det finns en praktisk och känslomässig sida i omsorg. Författaren beskriver vidare att god omsorg

är noggrannhet, omtanke, aktsamhet om människor. Carlsson (1996) beskriver att begreppet

omsorg omfattar verksamheter och insatser som syftar till att förebygga eller bota sjukdomar,

liksom åtgärder för att lindra och trösta vid tillstånd som inte kan botas. Social omsorg syftar

även till att tillgodose människors behov av stöd och hjälp när funktionshinder eller ålder

försvårar eller blir ett hinder i vardagen. De insatser som enskilda personer kan behöva i det egna

hemmet eller i det särskilda boendet är ofta av både social och medicinsk karaktär. Social omsorg

är bland annat ett uttryck för omtanke, omtänksamhet, tillsyn och försorg, exempel på social

verksamhet är barnomsorg, äldreomsorg, omsorger om funktionshindrade samt individ- och

familjeomsorg (ibid.).

5 Omsorg som yrke

Bakk och Grunewald (2004) skriver att inom kommunernas sociala omsorg är det främst vårdbiträden och undersköterskor som utför omsorgen. Yrket innebär att man arbetar utifrån samhällets formella krav i form av lagar och förordningar. Arbetsgivarens krav på omsorgspersonalen kommer till uttryck i de befattningsbeskrivningar som finns. Dock har arbetsgivaren flera sätt att påverka personalens yrkesutövningar då arbetsgivaren bestämmer om verksamhetens utformning, belägenhet, inriktning, samt personaltäthet. Yrkesutövaren utformar sin yrkesroll beroende på både utbildning och personliga förutsättningar. Omsorgsarbetet kräver mycket av den som utför arbetet då mötet med omsorgstagaren är unikt för varje gång (ibid.).

Szebehely (1995) menar att omsorgsarbetets komplicerade karaktär bör lyftas fram och benämna arbetets osedda sida. En förebild inom omsorgsarbete är där yrkesutövaren har möjlighet att använda både huvud, känsla och händer. Ett ideal som bara är möjligt under vissa villkor, och inom vissa omsorgsområden är dessa villkor omöjliga att uppnå (ibid.). Nilsson- Motevasel (2002) skiljer på manlig och kvinnlig omsorg, hon menar att det finns handlingar som innehåller omsorg, personligt ansvar och handlingar som inte innehåller omsorg, tekniskt ansvar. Män beaktar den andres självständighet och integritet i högre grad än kvinnorna, kvinnorna känner ett större ansvar för den andres välbefinnande. Vidare menar författaren att vård och omsorgs personal använder sig av olika omsorgsstrategier i sitt yrkesutövande. Omsorg kan definieras som att man både sörjer för och sörjer med brukarna eller att omsorg kan vara att man tar ett personligt ansvar till skillnad från ett tekniskt ansvar (ibid.).

Jämställdhet mellan könen

Jämställdhetslagen (SFS, 1991:443) syftar till att främja män och kvinnors lika rätt när det gäller anställnings- och arbetsvillkor samt möjligheter till utveckling i arbetet. Enligt lagen är en arbetsgivare skyldig att bedriva ett aktivt arbete för att främja jämställdhet på arbetsplatsen.

Arbetsgivare med fler än tio anställda har en skyldighet att aktivt arbeta för jämn fördelning av

kvinnor och män på arbetsplatsen. Om det på en arbetsplats inte råder en i huvudsak jämn

fördelning mellan kvinnor och män i en viss typ av arbete eller inom en bestämd kategori av

arbetstagare, skall arbetsgivaren vid nyanställningar särskilt anstränga sig för att få sökande av

det underrepresenterade könet (ibid.). En viktig aktör i jämställdhetsarbetet är kommunen

eftersom de till största del ansvarar för den offentliga servicen i form av vård och omsorg. Det är

6 ansvarar för den offentliga servicen i form av vård och omsorg. Det är av stor betydelse att kommunerna arbetar med att integrera jämställdhet i sina verksamheter för att målet om att kunna nå en jämställd socialtjänst (Socialstyrelsen, 2004 b).

Drejhammar (2001) framhåller att jämställdheten mellan män och kvinnor i Sverige inte är lika framåtskriden som man gärna vill tro, kvinnor och män har trots allt tagit sig in på respektive områden under de senaste åren. Jämställdhetsfrågan har fått legitimitet i samhället och problem med kvinnors villkor i arbetslivet har synliggjorts, men problemen är inte lösta och frågan är inte avklarad än menar författaren. Trots att framsteg görs anser Lodalen och Bratt (2007) att i stort sett all tillgänglig forskning på genusområdet är det mannen som utgör normen från hur samhället ska se ut, till hur medicinsk forskning bedrivs. Vidare skriver författarna att arbetsmarknaden är fortfarande uppdelad efter kön trots en rad reformer, lagstiftningar och handlingsprogram. Det finns en uppdelning som innebär att även inom samma branscher och sektorer har männen mer kvalificerade arbetsuppgifter och högre lön. För att uppnå jämställdhet mellan könen måste man se komplexiteten i könsmaktsordningen. Den är betydligt mer sammansatt än att det bara skulle saknas kvinnor eller män i en verksamhet (ibid.).

Jacobsson (2005) menar att jämställdhetsarbetet hittills i stort sett bedrivits av kvinnor för kvinnor. Både män och kvinnor har också ansett att jämställdhet är en angelägenhet enbart för kvinnor. De senaste åren har allt fler börjat förstå att även männen måste engageras i detta arbete för att en förändring skall ske. Mäns attityder till jämställdhet måste förändras och det börjar ske successivt, männen har i allmänhet svårt att se fördelarna vad en ökad jämställdhet kan leda till, inte enbart för kvinnor utan också för dem själva och för samhället i stort. Jämställdhetsarbetet beskrivs ofta som en duell mellan könen, men det finns ett gemensamt intresse för jämställdhet i samhället och för den enskilde individen (ibid.).

Män och kvinnors yrkesfördelning

Enligt Statistiska centralbyråns beskrivning av yrkesstrukturen i Sverige 2005, så är vård och

omsorgspersonal den yrkesgrupp där flest kvinnor arbetar. År 2005 var det totalt 88 procent

kvinnor och 12 procent män som arbetade i den yrkesgruppen. Den största yrkesgruppen inom

vård och omsorg består av undersköterskor, vårdbiträden och barnskötare. De yrken där

mansdominansen är störst är inom militärt arbete, hantverksarbete inom bygg och tillverknings

7 dominansen är störst är inom militärt arbete, hantverksarbete inom bygg och tillverknings verksamhet samt process och maskinoperatörsarbete. Det yrkesområde som traditionellt domineras av kvinnor är inom service, omsorg och försäljningsarbete. Endast 76 av 355 yrken det vill säga 15 procent har en jämn könsfördelning, en fördelning inom intervallet 40-60 procent mellan kvinnor och män (SCB, 2005).

I ett betänkande från kvinnomaktutredningen SOU (1998:6) framgår det att arbetsfördelningen mellan män och kvinnor är ojämn, kvinnor är dominerade inom vård och omsorgsområden, medan männen återfinns inom industrin. Kvinnor och män befinner sig därför inom olika områden på arbetsmarknaden. För att kunna mäta situationen mellan andelen män och kvinnor som råder på arbetsmarknaden kan ett segregeringsindex användas. Indexet försöker förtydliga hur stor andel män och kvinnor som skulle behöva skifta arbete för att de skulle ha samma yrkesfördelning. Beräkningar visar på att det är mellan 40-65 procent av kvinnorna alternativt männen som behöver skifta arbete för att könen skall få en överrensstämmande yrkesfördelning.

Social, äldre och barnomsorg är stora arbetsområden där en stor del av de anställda är kvinnor.

Arbetsmarknaden är helt klart könssegregerad och i jämförelse med andra europeiska länder framstår Sverige som ett av de mest könssegregerade länderna (ibid.).

Vidare framkommer det i en utredning från kvinnomaktutredningen SOU (1997:87) att de manliga och kvinnliga identiteterna utvecklas i ett socialt och kulturellt sammanhang. Män och kvinnor i olika kulturer skapar egna traditioner och arbetar inom olika yrkesområden. Att en del yrken betraktas som kvinnliga respektive manliga och yrken som avsätts för det ena könet är i huvudsak uttryck för sociala förhållanden. Biologiska skillnader uppfattas inte som avgörande för män och kvinnors agerande eller arbetsfördelning, dock finns det olika åsikter om biologin har en viss betydelse eller inte. Utredningen visar på att det inte finns kvinnliga värderingar kopplade till det kvinnliga könet som sådant, utan endast värderingar som är uttryck för de omständigheter, arbetsvillkor, karriärutsikter som präglar en viss grupp av kvinnor – och män med liknande villkor (ibid.).

Tinklin, Croxford, Ducklin, och Frame (2005) visar i sin studie som genomfördes i Skottland att

ungdomarna fortfarande idag, trots jämställdhetens utbreddhet ändå väljer könsinriktade

utbildningar och arbeten. Författarna påtalar även i studien att män och kvinnor tar på sig

8 ningar och arbeten. Författarna påtalar även i studien att män och kvinnor tar på sig stereotypiska attityder på arbetsplatserna och att arbetsgivarna favoriserar männen för att kvinnorna prioriterar hem och barn före arbetet. Det kommer ändå att ta ett tag innan man helt uppnår jämställda möjligheter i valet när det gäller arbete/utbildning framför allt när det gäller ojämlikheterna i lönerna mellan männen och kvinnorna ansåg deltagarna. Männen som deltog i studien skulle kunna tänka sig att arbeta på typiska kvinnodominerade arbetsplatser om lönerna hade varit högre. Resultatet av studien visar att de unga deltagarna har ett mer jämställt synsätt än deras förfäder. De tror att kvinnor och män i framtiden kommer att ha samma möjligheter i yrken och i familjelivet. Deras egen individuella strävan är att det skall vara jämlikt mellan könen (ibid.).

Genus, kön och könsroller

Lodalen och Bratt (2007) menar att genus är ett begrepp som används för att beskriva relationen mellan könen som kvinnors och mäns beteende, sysslor och vad som anses manligt eller kvinnligt. Leander (2004) beskriver att en annan term för genus är socialt kön där manligt och kvinnligt är knutna till vårt biologiska kön. Orden feminin och maskulin syftar inte till det biologiska könet utan till de sociala föreställningarna som vi tillskriver en person eller yrkeskategori. Författaren skriver att vissa yrken är könsmärkta genom att de betecknas som kvinnliga eller manliga (ibid.). Hirdman (2001) beskriver genus som ett system av tydliga men osynliga genuskontrakt som reglerar förhållandet mellan män och kvinnor. Mannen ses som normen och att kvinnan är den avvikande, den underordnade. Vidare menar Hirdman (2003) att kvinnor och män behandlas olika och genuskontrakten innefattar hur relationerna mellan kvinna och man ska eller bör vara. Dessa kontrakt ärvs sedan en lång tid tillbaka vidare från generation till generation och ger oss en balans i tillvaron. Enligt Wikander (2006) kan genusmönstret skifta från klarhet till mildhet då dessa skiftningar flyter in i varandra och ständigt förändas. Vidare beskriver författaren att det är genom lagstiftning, traditioner, manlig organisering och uppfostran som skapat detta genusmönster. Samhället är knutet till de ideologiska och kulturella värderingar av vad som är kvinnligt respektive manligt, hög status är mer bundet till manliga än till kvinnliga yrken (ibid.).

När det gäller kön menar Kamjou (1998) att begreppen kön och genus skiljs åt, där kön motsvarar

de biologiska skillnaderna mellan man och kvinna och genus står för det sociala där

identitetsrollerna och förväntningarna som hör ihop med det ena eller andra könet. Kvinnligt och

manligt utgör i och med detta ett motsatspar, varför skillnaderna mellan de båda könen är viktiga

9 utgör i och med detta ett motsatspar, varför skillnaderna mellan de båda könen är viktiga att betona påtalar författaren. Enligt Holmberg (2003) är det den enskilda individens sätt att tänka hur män och kvinnor definierar kön, skapandet av kön är både enkelspårigt och kännetecknat av mångfald. Kön återskapas enligt två principer, genom olikhet och rangordning. Där olikheten innebär att könen anses vara varandras motpoler. Det som är kvinnligt anses inte manligt och omvänt. Rangordning handlar om hierarki och innebär att det män gör är högre uppskattat än det kvinnorna gör. Effekten av att kön konstrueras i dessa termer är att allt kan göras under förutsättning att både rangordning och olikhet finns med, det skapar mångfald i hur kön uttrycks (ibid.).

Könsroll är en sammanfattande term för traditionella föreställningar om skillnader mellan könen avseende beteende, värderingar, normer, resurser och makt. Enligt könsrollsteorin är kön förknippat med en roll som dagens människor mer eller mindre medvetet lever med (Hirdman, 2001). Holmberg (2003) syftar på att de traditionella könsrollerna symboliseras av att kvinnan ansvarar för all markservice i hemmet medan det är männen som förvärvsarbetar. Författaren påtalar även att ett ändrat förhållningssätt till vad könsrollerna innebär förväntas av den kommande generationens män. Hirdman (2003) menar att könsrollerna uppfattas som oföränderliga mallar vilka respektive kön mer eller mindre tvingas in i. Här finns en värderande tanke om att både män och kvinnor har egenskaper och behov som går att finna i båda könsroller och att idéer om att män skall vara manliga och kvinnor ska vara kvinnliga (ibid.).

Manlig identitet, teorier & ideal

Det måste finnas vissa skillnader enligt Ekman (1995) mellan män och kvinnor för att

maskulinitet skall skapas. Män och kvinnor är motsatspar, svart och vitt, gott och ont. Dessa

motsatspar kan även tolkas till manligt och kvinnligt. Mannens maskulinitet har ett samband med

olika faktorer barndomen, psykosexuell utveckling, krav och förväntningar av samhället. I varje

samhälle finns en generell bild av hur en man skall och bör vara. Den traditionella manligheten

visar sig i styrka, intellekt, aktivitet och känslokontroll. På senaste år har det konstruerats ett

mansideal där mjukhet och ett aktivt faderskap framhålls som goda egenskaper hos män (ibid.).

10 Jacobsson (2005) påtalar att hegemonisk manlighet är ett centralt begrepp i mansforskningen.

Hegemonisk manlighet innebär att i varje epok och samhälle skapas det egna normer för att uppnå en idealisk manlighet. Vilka egenskaper som anses viktiga bestäms av samhällets ekonomiska, sociala, politiska och kulturella orsaker. Den hegemoniska manligheten är ett ideal som ett fåtal män lever upp till, men däremot är idealet något som alla män måste förhålla sig till.

Connell (1999) beskriver att det inte alltid är de mest framträdande individer av hegemonisk maskulinitet som är de mäktigaste. Individer med stor makt eller med enorma rikedomar kan i sitt privatliv befinna sig långt ifrån det hegemoniska mönstret (ibid.).

Johansson (2000) menar att möjligheterna att utveckla en ny manlighet finns hos vissa maskulinitetsforskare och feminister, man talar idag om den nya mannen eller den nye fadern.

Den nya mannen saknar den yttre självsäkerheten som utmärker den traditionella hegemoniska manligheten, och är även medveten om att hans manlighet vilar på lösa grunder, och det innebär att han upprättar mindre fasta gränser mellan kvinnligt och manligt. Den nya mannen kallas feminisering och det medför att en uppluckring sker av fasta gränser mellan manligt och kvinnligt (ibid.).

Män på kvinnodominerade arbetsplatser

Av arbetsmarknadsdepartementets betänkande om den könssegregerade arbetsmarknaden SOU

(2004:43) framgår det att arbete i alla tider delats in i manligt respektive kvinnligt. Vad som

betraktats kvinnliga respektive manliga arbeten har till viss del varierat över tid och mellan

samhällen. En könsuppdelad arbetsmarknad innebär inte bara att män och kvinnor har olika

yrken, utan även att de utför arbetsuppgifterna på olika sätt samt att arbetsvillkoren skiljer sig

mellan män och kvinnor. Likaledes kan arbetsgivaren få konsekvenser av en könssegregerad

arbetsmarknad , då de inte alltid är den mest lämpade arbetskraften som arbetsgivaren behöver

som söker arbetet. Dilemmat med olika arbetsfördelningar är att ett traditionellt kvinnligt arbete

ofta värderas lägre än traditionella manliga yrken beträffande status och lön. Jorfeldt (2006)

menar att historiskt sett har lönen för omsorgsarbete varit låg att yrkesutövarna det vill säga

kvinnorna har varit beroende av andra för att säkerställa sin försörjning. Vidare menar författaren

att ju längre ner i hierarkin man kommer desto mer kvinnodominerat är det samtidigt minskar

bestämmanderätten, statusen och lönen.

11 Av arbetsmarknadsdepartementets betänkande om den könssegregerade arbetsmarknaden SOU (2004:43) framkommer det även att det finns en ojämn fördelning av kvinnor och män efter yrken och bransch på arbetsmarknaden, det är denna aspekt som åsyftas i diskussionen om yrkes segregering. Skillnad i kön finns i alla olika samhällen, internationell forskning förevisar att nivån av yrkessegregering efter kön varierar mellan länder (ibid.).

Enligt Ulfsdotter-Eriksson (2006) är yrken könsneutrala och det är innehållet i yrket som gör att yrket blir könsuppdelat. Yrkens könsmärkning påverkas av flera faktorer som exempelvis samhälles värderingar, normer, socialisering av individer samt arbetsdelningen i familjen och i arbetslivet. Att yrken och arbetsuppgifter könsmärks beror på individens föreställningar vad som anses feminint respektive maskulint. Individens egenskaper knyts till kön som sedan förknippas till arbetsuppgifter, varefter män och kvinnor tilldelas olika yrken (ibid.). Eriksson (2003) menar att uppdelningen av arbete är påtaglig i människors vardagsliv, men är på många sätt samtidigt svår att upptäcka. Det tydligaste exempel på denna arbetsfördelning är just kopplingen kvinnlighet och omsorg. Kvinnor är den största arbetskraften inom vård och omsorgssektorn. Vad man gör i sitt yrke är en viktig del av människans identitet. Män i vården är ett exempel på denna insikt om arbetsmarknadens betydelse för genusordningen (ibid.).

Alvesson och Due Billing (1999) menar att det i samhället finns föreställningar om att vissa utbildningar och yrken hör ihop med ett visst kön, yrken blir könsstämplade i vad som anses vara naturligt för kvinnor respektive män. Yrken som har en stark maskulin stämpel är bland annat brandmän, officer och obducent medan sköterska, sekreterare och frisörer har en feminin stämpel.

Det är sällan karaktären i ett bestämt yrke som fastställer om arbetet är kvinnligt eller manligt.

Finns det en majoritet av ett visst kön i ett yrke kopplas det oftast ihop med att det är det könet

som är mest passande för arbetet. Dock har en del kvinnor valt att arbeta på typiska manliga

arbetsplatser, medan männen i mindre utsträckning sökt sig till typiska kvinnliga arbeten

eftersom dessa arbeten i allmänhet är lågavlönade och har mindre status. Män och kvinnor söker

sig till olika arbeten på grund av att de har olika fritidsintressen, det beror även på att män och

kvinnor socialiseras på olika sätt och accepterar de olika könsrollerna som finns (ibid.).

12 Nilsson- Motevasel (2002) menar att en skillnad mellan män och kvinnor i yrkesgrupper är deras sätt att samtala under bland annat raster. Orsaken till det kan vara att det finns grundläggande skillnader mellan män och kvinnor samt skillnader i mäns och kvinnors samtalskultur. Kvinnors samtalskultur är mer vardagligare och handlar mer om känslor och värderingar, män är mer rakt på sak och praktiska. Det är även viktigt att poängtera att olikheterna inom ett och samma kön kan vara lika stora som mellan könen. Det finns män som kommunicerar på ett kvinnligt sätt och tvärtom. Vidare säger författaren att samtal i kvinno- och mansdominerade grupper skiljer sig åt både när det gäller samtalens innehåll och sättet att föra samtalet på. Tydligast enligt författaren är skillnaden i hur krav till arbetsledningen framställs, kvinnorna kommer oftast en och en medan männen i samlad trupp framför sina krav (ibid.).

Nordberg (2005) beskriver att om fler manliga arbetstagare träder in i kvinnodominerande yrken förväntas det en förändring av såväl yrkenas status som en lönemässig upphöjning. Om fler män går in i kvinnodominerade yrken och om fler kvinnor söker sig till mansdominerade yrken finns en förhoppning om att könsnormer och könsbaserade löneskillnader på sikt skall elimineras.

Manliga arbetstagare är viktiga förebilder och modeller för en ny manlighet och nya moderna könsrelationer som skall utmana kopplingen mellan kvinnliga individer och omsorg.

Sjuksköterska och förskoleläraryrket framstår genom sina omsorgsinriktade arbetsuppgifter som viktiga omvandlingspotentialer för de manliga individerna som söker sig till kvinnodominerade yrken. Män som arbetar inom vård och omsorg förväntas utveckla ett mer känsloinriktat förhållningssätt och bli nya mjukare män. Vidare påtalar författaren att män inom omsorgsyrken kan fungera som förebilder för andra män, brukare och barn. När männen kliver in i typiska kvinnoyrken förväntas de att bidra till en minskning av den könssegregerade arbetsmarknaden (ibid.).

Bergh (1995) har studerat de olika förhållanden som gäller för män och kvinnor och männens

situation inom hemtjänsten. Hemtjänsten är en verksamhet där kvinnan är norm. Att komma in i

hemtjänsten är enligt Bergh (1995) ett möte med en kvinnovärld. Männen som arbetar på

kvinnodominerade arbetsplatser får ibland så kallade manliga sysslor på sin lott. Vidare menar

författaren även att män som arbetar i omsorgsyrken tar på sig vissa manliga uppgifter som att

reparera tv antenner, trasiga möbler med mera. Den manliga personalen förväntas sakna

kunskaper och färdigheter om hur ett hem skall skötas. Det är därför inte en självklarhet att det

skall pysslas i hemmet om arbetstagaren är en man. Om han däremot klarar av dessa så kallade

13 hemmet om arbetstagaren är en man. Om han däremot klarar av dessa så kallade kvinnosysslor kan han få beröm för det, medan de kvinnliga arbetstagarna förväntas klara av hemmets arbetsuppgifter utan instruktion. Eriksson (2003) menar att vårdarbetet skiljer sig från de traditionella manliga yrkesområdena då arbetet innebär att man kommer nära de intima och privata med sårbara människor. Vårdarbetet innebär att man kommer nära andra människors kroppar och detta är på många sätt emot reglerna som den manlighetsnorm som finns. Eriksson (2006) menar att intim kroppslighet har konstruerats som en uppgift för kvinnor, en uppgift som dessutom är osynliggjord eftersom vårdandet av det intima är tabubelagt av samhället. Med det menar författaren att arbetet med människors kroppar är något som man gärna inte officiellt pratar om. Därutöver menar författaren att ju tydligare kvinnopräglat yrket har desto lägre status får det (ibid.).

Metod

Syftet med studien var att beskriva männens upplevelser och syn på hur det är att vara man i ett

kvinnodominerat yrke. Genom att intervjua manliga arbetstagare inom social omsorgsverksamhet

har vi försökt få en insikt i hur män upplever sitt yrke samt vilka faktorer som styrt dem i deras

yrkesval. Vi bestämde oss för att använda en kvalitativ metod för att få mer ingående och

fylligare beskrivningar, än vad en kvantitativ metod kunde ha gjort. Krag-Jacobsen (1993) anser

att undersökaren måste ha klart för sig vad han eller hon tänker undersöka för att sedan kunna

välja lämplig metod. I efterhand ska undersökaren kunna redogöra hur han eller hon gått till väga

samt att undersökarens tolkningar ska vara hållbara. Vi ville försöka ta del av männens tankar

och upplevelser kring hur det är att arbeta i ett kvinnodominerat yrke, vi valde därför personliga

intervjuer. Patel och Tebelius (1987) anser att det är en fördel att genomföra intervjuer enskilt

eftersom informanterna kan påverka varandras upplevelser samt att alla kanske inte kommer till

tals vid gruppintervjuer utan endast nickar instämmande. Lantz (2007) skriver om inter-

vjueffekten vid personliga intervjuer. Som intervjuare kan det vara möjligt att påverka informan-

ten i sina svar så att han eller hon svarar det som de tror intervjuaren vill höra, att intervjuaren

styr informanterna, exempelvis med sitt kroppsspråk eller minspel. Enligt Holme och Solvang

(1997) startar undersökaren en process hos de intervjuade som både kan vara positiv och negativ,

vilket vi var medvetna om. Vår studie började hösten 2007 med att vi gjorde ett PM som

granskades av handledare och opponenter. De sex intervjuerna är genomförda i en mindre stad i

Norrbotten.

14 Urval

För att nå manlig personal inom social omsorgsverksamhet valde vi att ta telefonkontakt med de enhetschefer som ansvarade för äldre och handikappomsorgen i den kommun där vår studie är gjord. Efter telefonkontakt med enhetscheferna skickade vi vårt informationsbrev

med svarstalong

till dem via e-post som de delade ut till deras manliga personal. Även till de enhetschefer vi inte fick tag på via telefon skickade vi vårt informationsbrev i hopp om att de skulle distribuera det till deras manliga personal Av totalt fjorton tillfrågade män var det sju som ville delta i vår studie. Eftersom vi har en tidsbegränsning för vårt uppsatsskrivande valde vi att begränsa oss till sju intervjuer, tyvärr i ett sent skede under insamlingen av empirin fick vi besked om att en av våra informanter inte längre ville delta. Med tanke på tidsaspekten och det faktum att vi inte hade fler informanter att tillgå fick vi nöja oss med sex informanter.

Tillvägagångssätt

Innan den empiriska delen av studien påbörjades gick vi igenom informationsbrevet, svarstalong och intervjuguiden

med vår handledare. Vi hade avsatt 20-30 minuter till varje intervju med reservation för ändringar då varje enskild intervju enligt Lantz (2007) bör få den tid den behöver för att det ska finnas tid till att kunna stanna upp och reflektera över vad som sägs. Vi tror att det är att föredra att intervjua personer till vilka vi inte har någon tidigare relation till för att få så tillförlitlig information som möjligt. Holme och Solvang (1997) menar att om forskare och informant kommer ”för nära” varandra kan detta medföra att intervjupersonen utformar svaren efter vad han/hon tror att forskaren vill höra. Ytterligare kan det innebära svårigheter för forska- ren att presentera materialet på ett opartiskt sätt, då det kan finnas en risk att vilja beskriva informanternas svar på ett så fördelaktigt sätt som möjligt.

I svarstalongen angav vi hur informanterna kunde svara på om de ville delta i vår studie, informanterna hade en vecka på sig att ge sitt medgivande om att medverka. Efter det att vi fått svar på vilka som ville medverka i studien tog vi telefonkontakt med informanterna för att boka

2

Bilaga 1

3

Bilaga 2

4

Bilaga 3

15 tid för intervjuerna. En fundering vi hade vid värvandet av informanter var att det inte är det bästa sättet med tanke på att enhetscheferna då har kännedom om informanterna. Vi antog att det inte skulle vara något hinder eftersom vårt syfte var att undersöka männens personliga upplevelser av att arbeta i ett kvinnodominerat yrke, inte arbetet i sig. Vår uppfattning var att vi inte hade någon annan möjlighet vid urvalet eftersom enhetschefen måste ge sitt godkännande till studien, därför hade det varit omöjligt att utföra intervjuerna utan enhetschefens tillstånd. Vi kunde inte heller begära att informanterna skulle ställa upp på sin lediga tid eftersom vi inte hade möjlighet att ersätta dem för eventuell förlorad arbetsinkomst.

Vi arbetade fram de intervjufrågor vi tyckte var relevanta för att belysa studiens syfte, därefter skapade vi en intervjuguide. Krag-Jacobsen (1993) menar att använda sig av en intervjuguide har många fördelar bland annat att tillvägagångssättet ger en viss säkerhet för intervjuaren i och med att samma frågor ställs till samtliga informanter. Intervjuerna går även att bearbetas och jämföras med varandra. Vi inledde alla intervjuer med en beskrivning av vår utbildning samt studiens syfte. Vid intervjutillfällena valde vi att använda bandspelare och samtidigt stödanteckna för att dokumentera eventuella miner och uttryck. Informanterna tillfrågades om det gick bra att vi använde bandspelare samt att vi informerade dem om att de inte behövde svara på alla frågor och att de kunde avbryta intervjun när som helst om de så önskade. Lantz (2007) anser att det är besvärligt att både ställa frågor, lyssna och anteckna samtidigt, hon anser att data inskränks på ett osystematiskt sätt eftersom intervjuaren inte hinner anteckna allt som sägs under intervjun. Krag- Jacobsen (1993) menar att det för undersökaren kan vara svårt för intervjuaren att hinna skriva ner allt som sägs under en intervju. Vidare menar författaren att bandspelare är ett viktigt verktyg för att förhindra förlust av betydelsefull information. Fördelen med bandspelare är att intervjuaren får med allt som informanten säger, ordagrant. Nackdelen är att bandspelaren kan hämma informanterna, speciellt den äldre generationen samt att miner och gester kan vara svåra att få med (ibid.). Vi genomförde intervjuerna gemensamt där en ställde frågor och den andre antecknade stödord. Informanterna blev även informerade om att varken deras eller arbetsplatsens namn samt i vilken kommun studien är genomförd i kommer att nämnas i studien.

Platsen för intervjuerna var informanternas arbetsplats, för att göra det enkelt för männen

eftersom de ställde upp på sin arbetstid. Att intervjuerna skedde på deras arbetstid var berättigat

av enhetschefen på deras arbetsplats. Krag-Jacobsen (1993) anser att som forskare bör man

16 enhetschefen på deras arbetsplats. Krag-Jacobsen (1993) anser att som forskare bör man respektera informanterna och utsätta dem för lite onödigt besvär som möjligt, det är tack vare dem som undersökningen går att genomföra. Vid ett tillfälle kunde vi dock inte genomföra intervjun på informantens arbetsplats vi bokade då ett rum i högskolans lokaler där intervjun hölls.

För att få ut så mycket information som möjligt av informanterna använde vi oss av en öppen intervjuform med möjlighet att ställa följdfrågor till svaren för att få ett djupare svar av informanten. Enligt Lantz (2007) innebär en öppen intervju att undersökaren ställer riktade frågor kring det ämne som denne har för avsikt att undersöka. Det finns även möjlighet att ställa eventuella följdfrågor för att ytterligare fördjupa sig i informantens upplevelse av fenomenet.

Intervjuerna genomfördes under en och en halv veckas tid och efter varje intervju har bandinspelningen noggrant dokumenteras ner. Efter det att vi läst materialet ordentligt ett flertal gånger kunde vi kategorisera upp vilka olika teman vi skulle använda oss av i analysen.

Intervjumaterialet sammanställde vi gemensamt för att vara säkra på att vi fått med all fakta som framkommit under intervjuerna. Därefter placerade vi intervjusvaren under fyra kategorier, vilket var det mest tidskrävande arbetet under studien. För att få en röd tråd genom analysen har vi återknutit texten till syftet och frågeställningen. Vi har därefter skildrat männens upplevelse på hur det är att vara manlig personal inom social omsorgsverksamhet, samt vilka faktorer som styrt männens yrkesval. Vi har valt ut särskilda citat från intervjuerna som vi tycker särskilt belyser vårt syfte med studien. Intervjucitaten har vi skrivit till skriftspråk eftersom det är stor skillnad mellan det talade och skrivna språket. Det talade språket kan vara svårt att förstå och få något sammanhang i när det omskrivs rakt av, innehållet har vi självklart inte ändrat utan endast formen.

Etiska aspekter

Under forskningsprocessen har vi underrättat informanterna om deras uppgift i studien samt vilka

villkor som gäller för deras medverkan. Informanterna har även informerats om att deltagandet är

frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan. Vi kommer att hålla informanternas

identiteter konfidentiella. Med det menar vi att det är vår avsikt är att det inte kommer att utröna

informanternas identitet eller vilken ort studien är utförd på.

17 Analys och Diskussion

Män i social omsorgsverksamhet

Under denna rubrik presenteras resultaten av intervjuerna samt reflektioner till dessa. Vi har valt att presentera resultat och diskussion i fyra olika kategorier: könsfördelningen på arbetsplatsen, faktorer som styrt männens yrkesval, upplevelsen att bemötas annorlunda, viktiga faktorer för att få fler män att arbeta inom social omsorgsverksamhet och effekten av det. Intervjupersonerna kommer vi att benämna informanter eller män och analysen förstärks med citat från intervjuerna.

Männen i vår studie arbetar i särskilda boenden inom äldre och handikappomsorgen samt i hemtjänsten. Av sex informanter var det två som arbetade på samma arbetsplats och männens yrkeserfarenhet inom social omsorgsverksamhet varierade mellan 8-15 år. Männen hade alla tillsvidaretjänst och arbetade heltid med varierad arbetstid.

Könsfördelningen på arbetsplatsen

Könsfördelningen på de arbetsplatser där våra informanter arbetar är männen i minoritet, vilket statistiken även visar. Enligt SCB (2005) hade endast 76 av 355 yrken en jämn könsfördelning.

Vård och omsorgssektorn är det största yrkesområdet i riket med 481 900 anställda varav 88 procent är kvinnor och 12 procent män. På två arbetsplatser var det två informanter som var kollegor och på resterande arbetsplatser var informanterna ensamma män bland de anställda, vilket de påtalade både innebar för- och nackdelar. På frågan om vilka för respektive nackdelar de upplevde med att vara män på sina arbetsplatser svarade några att som ensam man bland kvinnorna, fick de oftast sin vilja igenom vid diskussioner, men att de även fick gå in som medlare när deras kvinnliga kollegor var oense om något. De påpekade dock att det inte var speciellt ofta som det inträffade. Arbetsmarknadsdepartementets utredning om den könssegregerade arbetsmarknaden SOU (2004:43) framgår det att förändringsarbetet beträffande könsfördelningen bedrivs i organisationer och på arbetsplatser. Med fler män på kvinnoarbetsplatser förmodas det att status och prestige ska förändras och medföra att fler män söker sig till typiska kvinnoarbetsplatser.

Några av informanterna uppgav att de fått sina arbeten mest på grund av att de var män, eftersom

arbetsgivaren sökt specifikt män till tjänsterna. Alvesson och Due Billing (1999) menar att en

arbetsgivare kan ge företräde åt män till vissa arbeten på grund av att deras manliga egenskaper

18 krävs för det specifika arbetet (ibid.). Det framkom även under intervjuerna att det var till fördel att vara man i de situationer då brukare kunde vara lite stökiga, männen upplevde att de hade lättare än sina kvinnliga kollegor att värja sig. Informanterna upplevde att de hade mer pondus och auktoritet än sina kvinnliga kollegor. En informant säger: … att när det uppstår stökiga situationer så är det jag som blir framknuffad av mina kollegor. Med det menar han att det förväntas att han skall göra något i den ”stökiga” situationen, då män vanligtvis är lite starkare än kvinnor. Informanterna påtalade att det var till stor fördel att vara man inom social omsorgsverksamhet, då vissa moment skulle utföras som till exempel vid lyft, männen är till sin natur muskulösare än kvinnor.

Faktorer som styrt männens yrkesval

De flesta av informanterna ansåg att en avgörande faktor till att män inte frivilligt söker sig till omsorgsyrket, utan oftast hamnar där av en slump, är att lönerna och yrkets status är lågt. Vidare framkom även att det finns en okunskap om yrket och dess arbetsuppgifter, männen menar att det kan vara en bidragande orsak till att få män söker sig till yrket. Endast en av informanterna sökte sig medvetet till omsorgsyrket för att han inte trivdes med sitt dåvarande arbete inom industrin.

Han menade att arbetet inom industrin inte gav honom någon tillfredställelse, det var som att arbeta med döda ting. Detta kan kopplas till Nordberg (2005) som menar att många män som finns i kvinnoyrken, har valt yrket för att de upplever typiska manliga miljöer som negativa samt att de värderar andra värden i livet (ibid.).

De andra informanterna var arbetslösa innan och hade av olika anledningar sökt sig till omsorgsyrket. Två av informanterna hade gått en vård- och omsorgsutbildning som var direkt riktad till män. Dock hade männen gått sin utbildning på andra orter än den vi studerat.

Socialstyrelsen (2004 a) delger i sin rapport att motivera män till utbildning och arbete inom vård och omsorg har utvecklats i det såkallade brytprojektet som genomfördes av arbetsmarknadsverket.

Vidare påtalade en informant att anledningen till att det är så få män som medvetet söker sig till

att social omsorgsverksamhet är att yrket stämplats som ett kvinnoyrke. En informant poängterar

följande:

19 En grabb skall ju arbeta med händerna och helst i industrin, det är ju

samhällets syn. Men de män som har prövat på att arbeta inom omsorgen trivs jättebra och man måste ju trivas att arbeta med människor i det här yrket, man hjälper och finns ju till för någon. Man kan lägga sig på kvällen med gott samvete.

Bergh (1995) betonar att den traditionella synen på vad som är manligt och kvinnligt bygger på normer. Vad en man respektive en kvinna skall göra beror till stor del på vad allmänheten har för syn på värderingar och föreställningar (ibid.). Resultatet av denna studie styrker Berghs (1995) uppfattning att omsorgsyrken historiskt varit ett kvinnligt yrkesområde och att samhällets fördomar och normer hindrat män att söka sig till omsorgen. Alvesson och Due Billing (1999) hävdar att många arbetsgivare inte är neutrala utan uppmuntrar faktiskt män att söka sig till kvinnodominerade arbeten.

En annan informant påtalar dock att han fick en och annan synpunkt från omgivningen när han började arbeta inom social omsorgsverksamhet. Det var föreställningar om att yrket till stor del bestod av att torka bajs och att yrket inte passade en man. Informanten menar vidare att det finns en viss okunskap om yrket och dess arbetsuppgifter. Vi är övertygade om att det skulle bli lättare för män att välja yrken inom social omsorgsverksamhet om antalet män skulle öka i den yrkeskategorin, men då samhället i dag är uppbyggt på att det finns en skillnad i män och kvinnors tänkande utifrån kön så kan det vara en svårighet att få männen intresserade av yrket.

Vidare så förmodar vi att det behövs flera åtgärder för att minska könssegregeringen i yrken där mans eller kvinnodominansen är stor bland annat en aktiv värvning av det underrepresenterade könet till vård och omsorgsutbildningar. I vissa kommuner finns det vård och omsorgsutbildningar som är direkt anpassade till män och det är ett sätt som vi tror är bra för att få fler män till social omsorgsverksamhet. Vidare reflekterar vi över att det måste informeras mer om vad yrkena inom social omsorgsverksamhet innebär. Några av arbetsuppgifterna som ingår i en undersköterska yrke är att tillgodose brukarens behov och önskemål. I arbetsuppgifterna ingår det även att se till att brukaren får vara delaktig i samhället. Men tyvärr så är det nog inte så många män och även kvinnor som vet vad arbetsuppgifterna är, många tror nog bara att det är att torka ”bajs”, som männen beskrev det i svaren på frågan om vilka synpunkter de fått på deras yrkesval.

Upplevelsen att bemötas annorlunda

20 Vid frågan om informanterna mött några spontana synpunkter från allmänheten på deras yrkesval så framkom det av en majoritet att de inte stött på några synpunkter från allmänheten på deras yrkesval. En informant poängterar dock:

När jag var yngre så skämdes jag att säga att jag arbetade inom omsorgen när folk frågade, för det är ju mest kvinnor tyvärr, men nu har jag jobbat så länge och skäms inte över det.

Ekman (1995) skriver att den traditionella manligheten är djupt rotad i den västerländska kulturen, det allmänna mönstret för en man skall vara skiljer sig åt. I varje samhälle existerar en generell bild av hur en man är och bör vara samt vad som räknas som manligt. En man bör leva upp till de stereotypiska idealen och förväntningar som finns i samhället och framför allt för att i andras ögon framstå och räknas som en man. Dock har varje enskild man sitt eget förhållningssätt till vad manlighet innebär för varje individ (ibid.).

Varför är män rädda att bryta de manliga normerna och söka sig till kvinnodominerade yrken inom social omsorgsverksamhet? Kan det bero på att vissa män är rädda för att förlora sin manlighet och att deras yrkesval skall utdömas som avvikande av andra män i omgivningen? Vi anser att män som bryter de manliga normerna och söker sig till typiska kvinnoyrken är manliga, eftersom de våga bryta mot de stereotypiska könsmönstren. Vår förhoppning är att fler män vågar bryta det traditionella manliga mönstren och söka sig till social omsorgsverksamhet, det skulle gynna både brukare och personal. Alvesson och Due Billing (1999) skriver att många yrken förknippas som manliga eller kvinnliga, författarna menar att det fortfarande är ovanligt att män söker sig till typiska kvinnoyrken.

Ingen av informanterna upplevde att det blev annorlunda bemötta på grund av sitt kön av sina

kvinnliga kollegor. Dock var männen ense om att det ibland kunde bli för mycket prat om

gardiner, heminredning och bantning av de kvinnliga kollegorna, de poängterade att de ibland

saknade någon manlig kollega att prata ”killsnack” med. En informant uttrycker: Det blir gärna

mycket kacklande när det är många kvinnor, om gardiner och heminredning. En annan informant

uttrycker: … det finns en skillnad mellan män och kvinnor, män är lite mer tystlåtna än kvinnor i

allmänhet. Vi är övertygade om att det är viktigt med en jämn könsfördelning på arbetsplatserna,

21 dels för att få ett bredare utbud av samtalsämnen både i arbetet och i vad som diskuteras på kafferasterna.

Det framkom även att några män fick ta på sig vaktmästarrollen, men att det egentligen inte var en nackdel, utan de menade på att det ibland kunde vara trevligt att göra andra arbetsuppgifter.

En informant upplevde dock att vaktmästarrollen inte var något positivt. Han uttalade att:

Jag är vaktmästare så är det bara. Ska det bytas en glödlampa, hängas upp en tavla, så är det mig dem frågar efter, medan mina kollegor är fullt kapabla att hänga upp en tavla. Sådana könsroller är den stora skillnaden man märker, det finns ju en grundläggande syn på könen.

Man kan utifrån detta uttalande anta att arbetsroller och arbetsuppgifter fortfarande trots allt arbete för jämställdhet i samhället könsmärks. Det är enligt Ulfsdotter-Eriksson (2006) individens föreställningar vad som anses feminint respektive maskulint som gör att yrken och arbetsuppgifter könsmärks. Vi tror att mixade arbetsplatser med både män och kvinnor gynnar social omsorgsverksamhet och dess kvalitet. Då män och kvinnor löser arbetsuppgifter på olika sätt. Det som vi tror kan vara en bidragande orsak till att få män söker sig till omsorgsyrket, är att det genom tiderna har varit ett utpräglat kvinnligt yrke och att samhällets fördomar och normer hindrat män för att söka sig dit.

Vidare påtalade en informant att anledningen till att det är så få män som medvetet söker sig till

social omsorgsverksamhet är att yrket stämplat som ett kvinnoyrke. Alla informanter var ense om

att när de började arbeta inom social omsorgsverksamhet, blev de ibland avvikande bemötta, när

kroppsnära arbetsuppgifter skulle utföras och då framför allt ifrån kvinnliga brukare. De upplevde

ibland svårigheter i sitt arbete att utföra bland annat intimhygien på de kvinnliga brukarna då

vissa kvinnor inte ville att männen skulle utföra dessa arbetsuppgifter. De var alla överens om att

de personligen inte hade några problem att utföra dessa arbetsuppgifter, utan de upplevde mer att

det var jobbigt för brukaren då en man utförde intimhygien. Informanterna säger att det i

dagsläget inte är några problem att utföra dessa arbetsuppgifter på de kvinnliga brukarna, de tror

att de beror på att de har jobbat länge och att de kvinnliga brukarna har accepterat dem. Enligt

Eriksson (2003) finns en skillnad mellan vårdyrken och de traditionella mansyrkena i det

avseendet att arbetsinsatsen i vårdyrket riktar sig mer mot andra individers kroppar i intima och

privata situationer än vad de gör i de traditionella mansyrkena. Att komma i kontakt med andra

22 tioner än vad de gör i de traditionella mansyrkena. Att komma i kontakt med andra individers kroppar som vårdyrket många gånger innebär, är på många sätt emot de normer om kroppslig beröring som den dominerade manlighetsnormen erkänner som legitima (ibid.).

Inom hemtjänsten så beskrev en informant att vissa brukare särskilt kvinnor var skeptiska till att en man städade i deras hem, han menar att en del kvinnor inte tror att han är kapabel till dessa arbetsuppgifter. Detta kan kopplas till Bergh (1995) som framhåller att manliga vårdbiträden kan bli behandlade annorlunda än deras kvinnliga kollegor av brukare. Det är inte en självklarhet att det skall pysslas i hemmet, när det är en man som utför hemhjälpen. För ett kvinnligt vårdbiträde tillhör det vanliga medan ett manligt vårdbiträde uppfattas som ovanligt, därför menar författaren att manliga och kvinnliga vårdbiträden blir annorlunda bemötta av brukarna (ibid.). Nilsson- Motevasel (2002) påtalar även hon att män inom vård och omsorg ofta får sin duglighet ifrågasatt, att inte vara empatiska och mottagliga för människors behov. Män och kvinnor använder sig av olika tillvägagångssätt i sin yrkesutövning. Män beaktar den andres självständighet och integritet i högre grad än kvinnorna, kvinnorna känner ett större ansvar för den andres välbefinnande (ibid.).

Vid frågan om informanterna blir annorlunda bemött av sina högre chefer upplevde nästan alla informanter att det inte fanns någon skillnad. Många upplevde att det var jämlikt mellan könen och att det inte fanns några hinder mellan chef och medarbetare oavsett kön. Dock upplevde en minoritet av informanterna att det blev annorlunda bemötta av cheferna en informant säger:

Jag blir annorlunda bemött på ledningsnivån, jag upplever att jag blir mer väl mött än mina kvinnliga kollegor och det är hel tokigt. Mina kvinnliga kollegor märker ju det, det är inte mig till godo bara för att jag är man.

En annan informant menar att han ofta får sin vilja igenom och att upplever att han har lättare att

samarbeta med chefer, att de lyssnar mer på honom än på hans kvinnliga kollegor. Vi ställer oss

då undrande till varför vissa manliga arbetstagare blir bemött annorlunda än deras kvinnliga

kollegor? Som chef finns ett ansvar att inte särbehandla någon medarbetare, det kan innebära

konsekvenser för hela arbetsgruppen då en viss grupp favoriseras. Vi kan även tolka utifrån

intervjun att de män som upplevde en skillnad i bemötande känner en frustration, då de blir

särbehandlade på grund av sitt kön. Enligt Jämställdhetslagen (SFS 1991:433) får en arbetsgivare

inte missgynna en arbetstagare genom att behandla henne eller honom annorlunda än

23 na en arbetstagare genom att behandla henne eller honom annorlunda än arbetsgivaren behandlar, någon annan i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med könet.

Viktiga faktorer för att få fler män att arbeta inom social omsorgsverksamhet och effekten av det.

Informanterna säger att både status och högre löner är de förändringar som måste ske för att få fler män till yrket. Men det är inte bara det som krävs för att få män intresserade av omsorgen, en informant berättar:

Om många män hade sett den själsliga tillfredsställelsen att hjälpa en människa så hade nog fler valt det, innan man började arbeta inom omsorgen så trodde man ju själv att det bara var att torka skit, men att jobba inom industrin ger mig ingen själslig tillfredsställelse, det är mer en kroppslig tillfredställelse man tjänar bra med pengar men själen får ingenting.

Alvesson och Due Billing (1999) menar att det inte bara är en hög lön som lockar människor till ett visst yrke utan det finns även andra aspekter som gör att arbetet blir intressant och meningsfullt (ibid.).

Något som framkom som vanligt förekommande i arbetet inom social omsorgsverksamhet är att

arbetsuppgifterna många gånger kan vara både fysiskt och psykiskt tunga. Många av männen i

studien upplevde att de fick så mycket tillbaka från brukarna i form av glädje och tacksamhet

vilket innebar att de kände glädje och fick uppskattning i sitt arbete. Ulfsdotter – Eriksson (2006)

skriver att män i minoritet många gånger uppfattas som en tillgång då männen får status i

egenskap av sin minoritet. Män som arbetar på kvinnodominerade arbetsplatser har lättare att

anpassa sig än kvinnor som arbetar på mansdominerade arbetsplatser. Det beror enligt författaren

på kvinnornas förhållningssätt mot medarbetarna, att förstå och behaga andra individer utifrån

deras behov, att se och bekräfta varandra samt kvinnans anpassning till motparten (ibid.).

24 En informant berättar att ett sätt att få fler män att söka sig till social omsorgsverksamhet är att informera mer om vad yrket innebär, till bland annat ungdomar som söker till gymnasiet, han berättar vidare att han har fått förfrågan att gå till grundskolorna och informera om yrket, vilket han vid ett par tillfällen gjort. Han berättade att han fick positiv respons från eleverna, men den största frågan av eleverna var hur mycket man tjänar i omsorgsyrket. Vidare framkom det av ett par informanter att kommunen som arbetsgivare måste bli mer mån om sin personal, för att locka fler män till yrket. Männen upplevde att det blev orättvist behandlade mellan förvaltningarna då det trots allt har samma arbetsgivare och en informant uttryckte följande … vi inom omsorgen får inga arbetskläder trots att vi behöver det, det skulle andra män aldrig ha gått med på inom avdelningar med mer manlig personal. En annan informant berättar vidare att de förut har fått en summa på trehundra kronor varje år till att köpa arbetskläder, men att det i dagsläget har tagits bort på grund av kommunens sparkrav. Vidare framkom av en annan informant att:

… På kvinnliga arbetsplatser kan arbetsgivaren göra lite hur de vill. Män hör ju hur kvinnorna blir behandlade av arbetsgivaren, så inte vill det komma fler män i omsorgen så länge arbetsgivaren gör som dom vill med sina anställda.

Vi kan utifrån detta uttalande tolka det som att personalen känner en viss uppgivenhet mot arbetsgivaren då sparkraven orsakar neddragningar för personalen. Det kan även vara en bidragande orsak till att så få män söker sig till omsorgsyrket. Kommunens snäva budget och sparkraven som följer, innebär att personalen blir lidande och följderna kan bli att det blir svårt att rekrytera personal och framför allt män till yrket. Av arbetsmarknadsdepartementets utredning om den könssegregerade arbetsmarknaden SOU (2004:43) framgår att den svenska arbetsmarknaden är könsindelad och det får konsekvenser inte enbart för den enskilde individen i form av skilda löner, förmåner, karriär- och utvecklingsmöjligheter. Yrkessegregeringen kan göra det svårt för att arbetsgivare att rekrytera ”rätt” personal. Genom att uppmärksamma den könssegregerade arbetsmarknaden uppmärksammas män och kvinnors yrkesval, de flesta av dem menar att de gjort rätt val medan det finns de som gjort sina val utifrån rådande omständigheter som familjesituation och arbetsmarknadsläge (ibid.).

Alla informanter var av den åsikten att det som är avgörande för att få fler män att söka sig till

social omsorgsverksamhet är att statusen och lönerna måste höjas. Jag tror inte att det kommer

25 bli någon skillnad i framtiden, inte så länge lönen och anseendet är som det är. När vi reflekterade över detta anser vi att det måste vara möjligt att kunna försörja sig på sitt arbete inom vård och omsorg. Vi förmodar att statusen på omsorgsyrket måste höjas och att kvinnor och mäns kunskap och arbete ska värderas lika. Hirdman (2001) skriver att eftersom män värderas högre än kvinnor får vi en vertikal segregering där kvinnor placeras lägre än män i hierarkin. Det visar sig genom att männen ofta sitter på ledande poster i samhället, pojkarna tar och får störst plats i skolan och att männen tilldelas störst uppmärksamheten i media (ibid.) Vi antar därför att kopplingen mellan kvinnor och omsorg historiskt sett påverkar omsorgsyrkets status samt att historiska och kulturella normer och värderingar från samhället, är en bidragande orsak till att omsorgsyrken är lågt värderade. Även Alvesson och Due Billing (1999) betonar att det kan finnas andra faktorer till att kvinnodominerade arbeten är lågavlönade och har låg status. Vi tror att en faktor kan vara att i Sverige har vi inte den kulturen att ta hand om våra gamla och sjuka som man gör i andra länder. Det framkom även av en del informanter att ett ökat ansvar i arbetet bidrar till en stärkt självkänsla och att det därmed kunde höja statusen på yrket. En informant berättar att: Vi har idag olika ansvarsområden på jobbet och jag tycker det är bra, man får växa i sin yrkesroll. Utifrån detta citat kan vi tolka att det är viktigt för personalen att ett ökat ansvar bidrar till en stärkt självkänsla.

På frågan om vilka effekterna torde bli med fler manliga anställda inom social

omsorgsverksamhet svarade informanterna enhälligt: Högre lön och status. Detta kan kopplas till

Ulfsdotter- Eriksson (2006) som menar att yrkesstatus består av två delar där kunskap och

värdering ligger till grund för det. Kunskapen grundas på individens erfarenheter och vilken

position han eller hon har, värderingen är beroende av kunskapen då individens kunskap bygger

på värderingar. Dessa två delar påverkas av hur yrkesgrupper presenteras av andra och företräder

sig själv utåt. Det kan finnas tro och förhoppningar bland kvinnor att mäns inträde på deras

arbetsområde genererar högre status och därmed högre lön (ibid.). Socialstyrelsen (2003) visar

att vård och omsorgsyrket alltid har dominerats av kvinnor. Den bristfälliga yrkesidentiteten för

omvårdnadspersonalen har stor betydelse för hur kompetensförsörjningsläget inom vård och

omsorg ser ut. En förutsättning för att få fler män att arbeta inom social omsorgsverksamhet är att

yrket ges en tydlig identitet, genom att kompetenskrav och yrkesbenämningar klargörs. Andra

förutsättningar är att arbetsförhållanden och villkoren i arbetet förbättras. Vi tror att en effekt

som kan vara av betydelse är att det stereotypa könsmönstret som idag genomsyrar social

26 det stereotypa könsmönstret som idag genomsyrar social omsorgsverksamhet, kommer att suddas ut och att omgivningens fördomar om män som arbetar inom social omsorgsverksamhet på sikt kommer att försvinna. En informant menade … att män måste våga prova på att arbeta inom omsorgen. Utifrån citatet så tolkar vi det som att män måste våga släppa sitt synsätt på vad som är manligt och våga ta steget ut till omsorgsyrket. Alvesson och Due Billing (1999) beskriver att det finns vissa bestämda normer som bestämmer vad som är den rätta arbetsplatsen för män respektive kvinnor. Orsaken till att så få män väljer att arbeta inom kvinnodominerade yrken är att det finns en historisk tabu med att komma in på arbetsplatser där dominansen av kvinnor är stor, men även för att kvinnodominerade yrken betecknas som kvinnliga.

Slutsats

Syftet med denna studie var att beskriva männens upplevelser och syn på hur det är att vara man inom social omsorgsverksamhet, samt vilka faktorer som styrt männens yrkesval. Resultatet av vår empiri kan sammanfattas med att männen trots att de flesta av dem inte medvetet sökt sig till social omsorgsverksamhet upplevde sitt arbete som positivt och tillfredsställande. I stort sett ingen av informanterna hade för avsikt att börja arbeta inom social omsorgsverksamhet utan de flesta hade hamnat i yrket av en slump. Informanterna hade varit arbetslösa innan och hamnat inom omsorgen via bekanta eller familjemedlemmar. För det mesta rörde det sig om extraarbete i form av vikariat och liknande, utan någon plan på att fortsätta under en längre tid, men som resul- terade i att männen idag har tillsvidareanställningar. Två av informanterna hade medvetet sökt sig till specifika undersköterskeutbildningar som inriktade sig enbart till män. Av dem som oplanerat börjat arbeta inom social omsorgsverksamhet hade alla valt att utbilda sig vidare till undersköterska. Endast en informant hade sökt sig medvetet till yrket då han inte trivdes med sitt dåvarande yrke inom industrin. Med detta anser vi att forskningsfrågan: Vilka faktorer har styrt männen i deras yrkesval? är besvarad.

Alla informanterna var mycket stolta över sitt yrkesval och upplevde att deras arbete i stor

omfattning var viktig, både för dem själva och för brukaren. Alla trivdes med den relativt stora

frihet som arbetet medförde samt att skillnaden i arbetsuppgifterna upplevdes som positivt och

stimulerande. Informanterna menade på att deras arbete gav dem så mycket tillbaka i form av

uppskattning och glädje från brukarna. Några av informanterna uttryckte att ett ökat ansvar skulle

bidra till stärkt självkänsla bland personalen och att det därmed kunde höja statusen på arbetet.