Kurs om arkitektur-fotogrammetri i Zürich Nordbladh, Jarl Fornvännen 1973(68), s. 104-108 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1973_104 Ingår i: samla.raa.se

Kurs om arkitektur-fotogrammetri i Zürich Nordbladh, Jarl

Fornvännen 1973(68), s. 104-108

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1973_104

Ingår i: samla.raa.se

Kurs om arkitektur-fotogrammetri i Zurich

Av J a r l Nordbladh och J a n Rosvall

I mars 1972 arrangerade Tekniska högsko- lan (ETH) i Ziirich cn »Internationaler Kurs fiir Architektur-Photogrammetrie»

(15). Syftet med denna kurs (10) var att informera om moderna tekniska hjälpme- del, som kan användas vid byggnadsdoku- mentation. De områden som aktualisera- des var fotografisk avbildning, gcodetisk mätteknik av relevans i detta sammanhang samt den speciella mättekniken fotogram- metri (3, 11-26), som kan sägas utgöra en kombination av fotografi och geodesi. Sär- skild hänsyn var lagd vid dokumentation av arkitektur i samband med restaurerings- åtgärder liksom allmän kulturminnesvård.

Bakgrunden till denna kurs är ett beslut (13) av CIPA ( = Comitc Internationel pour Phoiogrammetrie Architecturale) att orga- nisera kollokvier (25) och undervisning om fologrammetriens användningsmöjligheter i arkitektoniska sammanhang. CIPA är ett organ som har uppkommit genom gemen- sam satsning av ISP ( = Imcrnational So- ciety for Photogrammetry) samt ICOMOS.

CIPA har följande huvudsyften (13):

1. samla och distribuera information om arkitektur-fotogrammetri

2. stimulera tekniska studier som kan vara av betydelse för arkitektur-fotogram- metri

3. organisera internationella, samt stimu- lera nationella kollokvier kring arkitek- tur-fotogrammetri

4. utge följande former av publikationer:

- årligt dokument av allmän natur - rapporter över tekniska studier - broschyrer som informerar om foto-

grammetriens användbarhet för arki- tektur- och arkeologisk dokumenta- tion

5. delta i ICOMOS' dokumentationscent- rum

6. medverka till spridning av information om undervisning om arkitektur-foto- grammetri

Mot denna bakgrund framgår det klart att det är en internationell satsning som lig- ger bakom den i Ziirich genomförda kur- sen. Basen härför ligger dels i de all- mänt kulturvårdande organisationerna UNESCO och ICOMOS, dels i den foto- grammetriska specialdisciplinen med stöd från dess egna internationella organisation ISP, samt enskilda vetenskapliga institut vid tekniska högskolor och forskningsorga- nisationer samt, inte minst, instrumentin- dustrin som tillverkar fotogrammetriska mätkameror och andra geodetiska instru- ment.

Fotogrammetri som teknologi och hjälp- medel för kartläggning har varit fullt ut- vecklad sedan flera decennier (1-4). Att denna disciplin på senare tid fått intresse i samband med byggnadsdokumentation (11), har flera olika förklaringar.

Även om fotogrammetrien länge har va- rit fullt användbar som terrester mätme- tod, så har den kompetenta personalen ti- digare varit numerärt begränsad. Det är först under senare tid, som tillräckligt an- tal kvalificerade fotogrammetriker funnits, sä att man fått kraft över till att informera om de latenta dokiimentationsmöjligheter som står till förfogande även för ett i sam- manhanget så obetydligt omräde som kul- turminnesvården. I Sverige får förtjänsten för spridningen av information om foto- grammetri i hög grad tillskrivas förre pro- fessorn vid KTH, Bertil Hallert.

Vidare har intresset från konsthistorikers.

Kurs om arkitektur-fologrammelri i Zurich 105 arkeologers och arkitekters sida tidigare va-

rit minimalt, fiir att inte säga obefintligt, eller snarast avvisande. En förändrad håll- ning hos denna grupp har emellertid efter- hand vuxit fram, i samband med ett till- tagande medvetande om att fotogramme- trien skulle kunna ge betydande fördelar både kvalitativt-resultatmässigt och tids- mässigt-ekonomiskt. Detta har i gengäld stimulerat facklotogrammetrikerna att in- formera om vilka tjänster och dokumenta- tionsformer som man kan erbjuda, och till vilka kostnader.

Slutligen föreligger en förändrad situa- tion för instrumenttillverkarna. I stort sett har man numera täckt de primära beho- ven, även globalt sett, av utrustning med fotogrammetriska mätkameror och andra geodetiska mätinstrument fiir kartlägg- ningsändamäl. Detta innebär, att man har en överkapacitet och därför söker nya marknader. Kulturminnesvärden är i detta avseende uppenbarligen ett intressant och betydelsefullt omräde.

Det allvarligaste problemet i detta sam- manhang för kulturminnesvårdens del är snarast utbildningssituationen (7). I dagens läge finns ett ytterst begränsat antal per- soner i Sverige som kan anses kompetenta att handha fotogrammetrisk utrustning i fält, att göra vettiga bedömningar av hur en viss uppgift skall lösas med mätkamera eller på annat sätt, och hur den senare bearbetningen skall göras samt vilka an- språk man skall ställa på slutligt resultat.

Detta innebär, att man frän de kultur- minnesvårdande myndigheternas sida, lik- som de universitetsinstitutioner som utbil- dar personal tör denna sektor, mäste pröva i vad män man har anledning att regel- bundet använda fotogrammetrien. Om man bestämmer sig för att tillämpa denna teknik, måste man samtidigt gå igenom hela den existerande dokumentationsappa- raten, och ompröva olika, väl prövade led, i denna process. Inte minst tvingas man tänka igenom utbildningsfrågan.

Ä ena sidan, är det rimligt att tänka sig, att kvalificerat utbildade konsthistoriker, etnologer, arkeologer och arkitekter själva

praktiskt skall genomföra alla fotogram- metriska dokumentationsmoment? A andra sidan fär det inte bli med fotogrammetri, som med mänga andra — i sig goda — tek- nologier, nämligen att man räddhägat eller i bekvämlighet överlämnar hela arbetet och ansvaret till tekniskt utbildad perso- nal som i motsvarande grad saknar möj- lighet att göra adekvata avvägningar och målbeskrivningar av arkeologisk eller konstvetenskaplig natur. Därigenom förfe- las medel som i sig tillåter tämligen valfria syften.

Det är i det angivna perspektivet, som Ziirich-kursen bör betraktas. Där erbjöds kvalificerad och intensiv utbildning av ett slag, som kunde tillgodogöras även av per- soner som i förväg ej var väl orienterade om tekniken och dess teoretiska förutsätt- ningar.

Kursens uppläggning var väl genom- tänkt och innefattade orientering om teo- retiska förutsättningar av optisk och geo- deiisk natur, om praktiska tillämpnings- möjligheter och exempel pä väl genomförd dokumentation med fotogrammetriens hjälp. Dessutom informerades om organisa- toriska frågor (15).

För Sveriges del kan konstateras, att möj- ligheterna att lä undervisning inom detta område är och har varit ytterst begränsade, bortsett från teknologisk fackutbildning (5, 6, 7). En intressant individuell lösning av utbildningsfrågan är arkitekten SAR Gunnar Redelius' gedigna grund, som möjliggjordes genom stipendiering vid in- stitutionen för fotogrammetri KTH.

En viktig engängssatsning var den kon- centrerade kurs som professor Hallert or- ganiserade 1969, och som bevistades av ar- keologer och kulturminnesvårdare från de nordiska länderna (7). Avsikten var att se- nare upprepa kursen och avpassa upplägg- ningen efter de specifika önskemål som konstvetenskapen ställer (8). Tyvärr kom detta projekt ej att kunna genomföras.

Ett par år senare har det i juli 1972 blivit möjligt att anordna en en-veckas kurs med heldagsundervisning för doktorander i konstvetenskap, om fotogrammetriens möj-

Fornvännen 68

io6 Jarl Nordbladh och Jan Rosvall ligheter som uppmätnings- och dokumen- tationsteknik (9). Denna kurs har tillkom- mit genom initiativ från Samarbetsnämn- den ftir de konstvetenskapliga institutio- nerna, och den förlades till Göteborgsin- stitutionen.

Vid Tromstvi museums fältforskningssta- tion Forsheim i Skjomen nära Narvik ge- nomgicks i juli 1971 under ett par dagar principerna för fotogrammetrien och dess användning i kulturminnesvården (20).

Detta skedde under en kurs om hällrist- ningsdokumentation för arkeologer och personal vid Tromstvi museum. På mot- svarande sätt har även Universitetets His- torisk Museum i Bergen haft ett liknande arrangemang i mars 1972.

Vi tror att det är viktigt, att inom en snar framtid omsorgsfullt analysera foto-

grammetriens möjligheter, främst för bygg- nadskulturvärden och arkeologiska fältun- dersökningar. Detta gäller (18) såväl för dokumentation vid undersökningar som har destruktiva konsekvenser för undersök- ningsobjekten, som i samband med restau- reringsarbeten. Dessutom är stereo-foto- grammetrisk dokumentation självfallet yt- terst lämpad för arkivmässig dokumenta- tion av miljöer som försvinner eller för- ändras genom samhällets omdaning.

Av denna anledning har ett mindre sym- posium på gemensam nordisk bas arrange- rats i november 1972 vid institutionen för konstvetenskap i Göteborg, varvid olika per- soner med intresse för området behandlat målsättningsfrågor för fotogrammetriens roll

i kulturminnesvården (27).

Referenser

Allmänt om fotogrammetri

1. Hamberg, Axel, Kort framställning af fotogram- nietriiis användning i Sverige, Fotografisk Tid- skrift för november och december 1902.

2. Fagerholm, Erik, översikt av fotogrammetrins historia i Sverige, Stockholm 1943.

3. Hallert, Bertil, Fotogrammetri, Slockholm 1964.

4. Photogrammetry, Svensk Lantmäleritidskrift 1972: 2.

Utbildning i fotogrammelii

5. Den totograminctriske undervisning og forsk- ning i de fire nordiske land. Norsk Tidskrift for Jordskifte og landmåling, 22 (1955).

6. Lantmäteriutbildningen i Norden, Svensk Länt- mälerilidskrift 1971: 2.

7. Rekommendation angäende undervisning i fotogrammetri, Konstvetenskaplig Bulletin nr 1 (•969)-

8. Rosvall, Jan, Förslag till kurs i mätteknik, Konstvetenskaplig Bulletin nr 4 (1970).

9. Nordbladh, Jarl & Rosvall, Jan, Fotogram me-- Irikursen, (Bilaga: Kursplan. Fotograninietrisk dokumentation i konstvetenskapen, Kurs för doktorander . . . ) . Konstvetenskaplig Bulletin nr 9 ('972)-

10. Kasper, Hugo, Zvvcck und Ziel des Kurses iiber Archilcktur-Photogrammctric, Internationaler Kurs fiir Architeklur-Phologrammetrie 7972 Zurich / Schweiz.

Fotogrammetri och kulturminnesvård

It, Carbonell, Maurice, L'histoire et la situation présente des applications de la photogrammé- trie ä l'aicfaitecture, Bulletin Société Francaise de Pliotogrummélrie no gl (juillet 1968).

12. Carbonell, Maurice, Introductioii ä 1'applica- tion ele la photograinmétric aux ensembles 1110- mnnentaux anciens, Monumentum vol. IV ('9

9)-

13. Carbonell, Maurice, Das intcrnationale Komitec fiir Architcktur-Photograniinetrie, Internationa- ler Kurs fur Architektur-Photogrammetrie 1972 Zurich j Schweiz.

14. Hallert, Bertil, Photograiiunelry and culture history, Norwegian Archaeological Review vol.

4 ('97')-

15. Internationaler Kurs fiir Architektur-Photo- grammetrie 1972 Ziirich /Schweiz, 6. bis 10.

März 1972, (kurskompenclium).

16. Jacobi, Ole, Na-rfoteigrammetriske malinger.

Laboratoriet for Landmåling, Danmarks Tek- niske H0jskole, Meddelelser nr. 4 (1967).

17. Kasper, Hugo, Die wichtigsten Aufgaben der Architektur-Photogrammetrie, Internationaler Kurs fiir Archileklur-Pholograinmelrie 1972 Ziirich/Schweiz.

18. Nordbladh, Jarl & Rosvall, Jan, Comments on Bertil Hallert, Phologrannnctry and culture history, Norwegian Archaeological Review vol.

4:2 (1971).

19. Nordbladh, Jarl & Rosvall, Jan, Bibliogratisk

Kurs om arkitektur-fotogrammetri i Ziirich 107

förteckning i urval av litteratur om fotogram- metri som mätteknik och bildtolkningsmetod i anslutning till arkitekturhistoriska oeh konstve- tenskapliga undersökningar, Göteborgs univer- sitet. Institutionen för konstvetenskap (stencil,

17 s. 1972).

20. Nordbladh, Jarl & Rosvall, Jan, Unelcrvisnings- kompenelium om Hällristningar och fotogram- metri, Tromsö Museum, forskningsstationen Forsheim (stencil, 31 s. 1971).

I i , Nordbladh, Jarl & Rosvall, Jan, Undervisnings- kompendium om fotogrammetri, inätteori, hy- potes- och databildning samt former för redo- visning av dokumentation, Göteborgs universi- tet, Institutionen för konstvetenskap (stencil, 46 s. 1972).

22. Nylén, Erik, Numismatik, arkeologi och his- toria. Kring Joan M. Fagcrlies bok, Fornvännen 1971/2.

23. Redelius, {.unnar, Byggnaelsuppniätning och fotogrammetri, Fornvännen 62 (1967).

24. Reilelius, C.unnar, Fotogrammetri. Metoder och möjligheter inom byggnadsvården, Skrifter ut- givna av Riksantikvarieämbetets byggnadsmin- nesavdelning, Nr 4, Stockholm 1971.

25. Redelius, (.unnar, Internationellt symposium i Brno, Fornvännen 11)72/1.

26. Reelclius, Gunnar, Äldre bebyggelse i ele cen- trala delarna av Trosa. Registrering utförd av Riksantikvarieämbetets byggiiailsminnesavelel- ning sommaren 1970, Skrifter utgivna av Riks- (iniikvurieiimbcieis byggnadsminnesavdelning, Nr 3, Stockholm 1971.

27. Nordiskt arbetsseminarium kring tillämpad kul- turfotogrammetri, 25-26. 11. 1972. En symposie- skrift planeras bli publicerad 1973.

A Course on Architecture and Photogrammetry in Zurich In Mardi 1972, the College of Technology

(ETH) in Ziirich arranged an "Internatio- naler Kurs fiir Architektur-Photogramme- trie". T h e object was to provide informa- tion on modern aids—primarily photo- grammetry—that can be used in the docu- mentation of buildings. Great considera- tion was pald to questions of restoration, and to the general preservation of cultural monuments, Those taking part included both professional photogrammetricians and historians of art, architects and archaeolo- gists. T h e course was a result of collabora- tion between UNESCO, ICOMOS, the In- ternational Society for Photogrammetry (ISP) and E T H .

Now that the need for conventional photogrammetry has to an increasing ex- tent been met, the instrument manufac- turers and training organisations are in a position to interest tbemselves more in fields of activity that could previously count only on very limited photogrammet- ric help. Apart from medical, lörensic and other requirements, photogrammetry bas been introduced also as a routine proce- dure in architectural research and archaeo- logy, above all on the Continent. This new aid has proved extremely rewarding in these disciplines; at the same time, it has

led to demands 011 them that were pre- viously more or less unknown. Matters re- lating to measurement economy, precision, and accuracy have put the historians of art, for instance, in a new work situation;

above all, lins has had repercussions on training.

On the one hand, it is reasonable to imagine that highly qualified historians of art, ethnologists, archaeologists and archi- tects will tliemselves be able in practice to perform all the photogrammetric phases of documentation. On the olher hand, we must not have the same situation with photogrammetry as with many other—in tbemselves excellent-technologies, name- ly that from nervousness or convenlence we shift the entire work and rcsponsibility onlo the shoulders of tecbnically trained personncl, who to corresponding degree lack the opportunity to make adequate as- sessments and goal descriptions of, say, an archaeological nature, or in the study of art.

This is only lo abuse means that in tbem- selves pennit a markcdly free choke of ob- jectives.

It is in this perspective that we should regard the course in Ziirich. It offered qualified and intensive training of a type of which one could avail oneself without

Fornvännen 68

io8 Jarl Nordbladh och Jan Rosvall necessarily being well oriented on the tech- nique in advance. T h e layout of the course was well considered, incorporating orienta- tion on theoretical premises of an optical and geodetic nature, and of openings for practical applications, with examples of well executed documentation uslng photo- grammetry. Information was also given on matters of organisation. What did not en- tirely function was the integration of the needs of the technologists and those seek- ing techniques, partly because the latter were not used to presenting their problems to outsiders.

Experiments with orientational training for Nordic students in the history of art

and archaeology have been made, for in-

stance, on Capri, and in Troms0, Bergen

and Gothenburg. This must be followed

iip by careful analyses of the possibilities

of photogrammetry, primarily for the con-

servation of cultural buildings and for ar-

chaeological field studies. T o this end, a

smaller symposium, on a joint Nordic ba-

sis, was arranged in November 1972 at

the Institute of Art Studies at the Uni-

versity of Gothenburg, where invited speak-

ers with experience and interests in this

field discussed questions of aims and

training in relation to the future role of

photogrammetry in the conservation of

cultural monuments, and in research.