Projekt Beardslee Familjeintervention
Ersta Vändpunkten
Slutrapport och redovisning av resultatet från projektet som pågick 2010-04-01 till 2013-03-31.
Viveca Axelsson projektledare 2013-03-31
Innehåll
Abstrakt ... 3
Projekt Beardslee Familjeintervention... 4
Ersta Vändpunkten ... 4
Metoden. ... 4
Träffarna ... 4
Evidens och forskning ... 5
Samverkan, andras erfarenheter. ... 6
Sputnik i Örebro ... 6
Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. ... 6
Ersta psykiatri. ... 7
Deltagarna... 7
Enkäterna från deltagarna ... 7
Intervjuer. ... 13
Diskussion och Reflektion. ... 16
Barnperspektiv och Barnkonventionen. ... 16
En barnmodell? ... 16
Metodens upplägg ... 17
Vilka familjer passar metoden för? ... 17
Slutsatser ... 18
Förslag på struktur: ... 19
Referenser ... 20
Abstrakt
Under tiden 2010-04-01 till 2013-03-31 har Ersta Vändpunkten arbetat med Beardslee Familjeintervention i projektform.
Syftet har varit att prova om modellen/metoden är användbar och till gagn för familjer där någon av föräldrarna har eller har haft alkohol/drogmissbruk. Modellen har provats på 8 familjer och totalt 35 individer. I samtliga familjer fanns alkoholmissbruk, i tre av familjerna även drogmissbruk. Nykterheten/drogfriheten varierade från några veckor upp till fem år. Antalet träffar varierade från sex till tretton. Tre barn deltog efter interventionen i gruppverksamhet på Ersta Vändpunkten.
Familjernas upplevelser av deltagandet i Familjeinterventionen har utvärderats genom utskick av enkäter till samtliga deltagare och genom intervjuer med några deltagare.
Projektet har visat att Beardslee Familjeintervention är en metod som kan fungera väl för familjer där det finns ett missbruk eller beroende hos en förälder.
Projektet har också visat att modellen skulle kunna ha ett ännu tydligare barnperspektiv och barnfokus. Med modellen som grund och genom att strukturera om i träffarna inledningsvis samt lägga till ytterligare en barnträff, en familjeträff och ha
uppföljningsträff med barnen uppnår man ett tydligt barnperspektiv och ökar också sannolikheten för att fånga upp eventuella fortsatta behov av stöd för barnen.
Projekt Beardslee Familjeintervention
Under tiden 2010-04-01 till 2013-03-31 har Ersta Vändpunkten arbetat med Beardslee Familjeintervention i projektform.
Syftet har varit att prova om modellen/metoden är användbar och till gagn för familjer där någon av föräldrarna har eller har haft alkohol/drogmissbruk.
Ersta Vändpunkten
Ersta Vändpunkten, som är en del av Ersta Diakoni, bedriver sedan 1986 verksamhet för anhöriga till alkohol- och drogberoende.
Olika former av stöd erbjuds. Rådgivning, enskilda samtal, gruppverksamhet, familjesamtal och terapi.
Ersta Vändpunkten är också ett kunskapscenter som erbjuder rådgivning, utbildning, föreläsningar och handledning.
Metoden.
William Beardslee, professor i psykiatri vid Harvard Medical School, är den som ursprungligen utvecklade metoden. Utvecklingen av metoden har pågått sedan 1980 talet. I Sverige introducerades metoden 2004 vid psykiatriska kliniken i Skellefteå.
Metoden är en preventiv metod och tänkt för familjer där en förälder har depression och syftar till att öppna upp samtal om förälderns sjukdom i familjen, stärka
föräldraskapet och främja en positiv utveckling hos barnen.
Metoden är också tänkt att vara psykoedukativ, dvs. innehålla inslag av
kunskapsförmedling. Kunskap om förälderns sjukdom samt om skyddsfaktorer för barnen.
En detaljerad manual för träffarna finns och kallas Loggbok.
En Familjeintervention innehåller som minst sex träffar. Varje träff är tänkt att vara cirka en och halv timme. Ett bedömningssamtal krävs innan start för att undersöka om Familjeintervention kan vara till gagn för familjen.
Föräldern bör ha en behandlingskontakt, ha sjukdomsinsikt och kunna förstå att sjukdomen påverkar barnen. Det bör inte pågå en akut kris i familjen.
Träffarna Träff 1 och 2:
Respektive förälder berättar om sin upplevelse av sjukdomen och hur den har påverkat familjen och barnen. Föräldrarna beskriver varje barn och händelser som kan ha påverkat dem. Föräldrarna sätter upp en målsättning med interventionen och formulerar frågor till barnen.
Träff 3 och eventuellt fler:
Samtal och intervju med varje barn individuellt. Barnen får berätta vad de upplevt och ställa frågor till sina föräldrar. Barnet förbereds på familjeträffen. Mindre barn träffas med fördel genom hembesök.
Träff 4:
Föräldrarna informeras om barnsamtalen samt om skyddande faktorer. Familjeträffen planeras med föräldrarna utifrån samtliga tidigare träffar och frågor.
Träff 5:
Familjeträffen genomförs enligt planeringen. I möjligaste mån håller föräldrarna i den med stöd av samtalsledarna. Familjen uppmuntras att prata om sådan som kommit upp under tidigare träffar.
Träff 6:
Uppföljningssamtal med föräldrarna en månad efter familjträffen för att se hur det går för familjen.
Fler uppföljningsträffar kan läggas in efter behov.
Evidens och forskning
Den forskning som finns är gjord på familjer där det förekommer psykisk ohälsa av något slag: När det gäller missbruk finns det ingen forskning ännu då metoden inte provats i någon större omfattning när det gäller missbruk i familjen. Dock pågår en sådan studie.
Beardslees forskning, 2007
RCT studie där föräldern hade ett affektivt syndrom. Familjeintervention jämfördes med två grupplektioner till föräldrar. Fyra och ett halvt års uppföljning visade positiva effekter för båda men bättre för Familjeintervention avseende barnens förståelse om förälderns sjukdom och förälderns beteende och attityder gentemot barnen gällande sjukdomen
Finsk forskning T. Solantus, 2009
RCT studie där föräldern hade depression. Familjeintervention jämfördes med metoden; Föra Barnen på Tal, utifrån familjernas/föräldrarnas upplevelse av interventionen.
Båda metoderna bedömdes säkra, mycket få upplevda negativa effekter och upplevdes positivt av familjer/föräldrar.
Även positivt när det gäller upplevda effekter, t.ex. lättare prata om förälderns sjukdom inom familjen, minskad skuld och skam för familjen, bättre ömsesidig förståelse inom familjen, minskad oro för barnen, bättre mående både för föräldrar och för barn.
Familjeintervention visade allmänt bättre resultat än Föra Barnen på Tal Svenska studier
Heljä Pihkala, 2011
Kvalitativ studie av Familjeinterventionens säkerhet och genomförbarhet i Sverige, dess upplevda effekter för familjer och familjeinterventionsprocessen ur alla
familjemedlemmarnas perspektiv. Sammanfattningsvis är familjerna nöjda med sitt deltagande i Familjeinterventionen, de rapporterar positiva effekter och andelen
upplevda negativa effekter är låg. Barnen beskriver en känsla av lättnad och en befrielse från oron över förälderns sjukdom.
Heljä Pikkhala.
Pågående studie om familjers feedback och upplevda effekter av en
Familjeintervention. Föräldrar med olika diagnoser deltar, bl.a. föräldrar med missbruk.
Samverkan, andras erfarenheter.
Då metoden är utvecklad för barn som har föräldrar med depression är den vanligast förekommande inom psykiatrin. Sedan den nya lagen i HSL om att beakta barns
situation kom 2010 har även andra verksamheter som t.ex. den somatiska vården börjat använda Beardslees Familjeintervention som metod.
"2 g § Hälso- och sjukvården ska särskilt beakta ett barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med
1. har en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning, 2. har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller
3. är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande medel."
Sputnik i Örebro
Sputnik i Örebro arbetar också med Beardslees Familjeintervention med familjer där det förekommer missbruk. De startade med detta 2008. Här kommer lite av deras erfarenheter och reflektioner.
De tycker rekryteringen av familjer som är intresserade har varit trög.
Angående stabil nykterhet vid en intervention, så resonerar de att det viktigaste är att den beroende förstår/har insett att deras drickande/drogande påverkar barnen och att det är viktigt att frågorna som ställs inför familjeträffen blir besvarade. Det handlar om vad barnen behöver just nu. Om det är för otryggt och rörigt i familjen eller en för stor konflikt mellan föräldrarna så gör de ingen intervention.
Oftast har de haft två träffar med föräldrarna efter barnträff och innan familjeträff för att hinna planera träffen samt också hinna med psykoedukation.
Det är viktigt med tydlighet innan vad interventionen innebär och vad som kommer att ske och att det handlar om barnen.
Alla ska få berätta sin berättelse. Det krävs ärlighet av föräldern, att den har förmåga att stå upp för konsekvenser som missbruket medfört.
Det är vanligt att barnen börjar med att gå i en grupp och efter grupp har de en Familjeintervention.
Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge.
På neurologiska kliniken har de utifrån den nya lagen i HSL arbetat aktivt med att utveckla stöd till barn som har föräldrar med neurologisk sjukdom. De har i samband med detta provat att arbeta utifrån Beardslee Familjeintervention. Projektledaren har haft två samverkansmöten med Kerstin Åkerlund som är ansvarig för detta på KI.
Kerstin har utbildat sig i metoden och ska nu själv bli utbildare. Hon har arbetat med cirka tio familjer, en del har hon haft själv och några tillsammans med en kollega.
Kerstin har gjort vissa förändringar i modellen utifrån den aktuella familjens behov. En del familjer reser långt vilket gjort att hon fått slå ihop träffar för att det skall bli
praktiskt genomförbart för dem. De två första har hon t.ex. alltid vid ett tillfälle. Ibland har hon haft två familjeträffar, en med varje förälder för sig med barnen. Ibland har föräldern varit för sjuk att delta men då har de haft en familjeträff med barnen och den andra föräldern. Kerstins upplevelse är också att en del föräldrar mest vill har ett besked eller utlåtande från de professionella att barnen inte tagit skada. Kerstin kan ibland uppleva att modellen är för lång och tidskrävande för familjerna och använder sig då av modellen Föra barnen på tal. Då modellen är gjord för en hel del år sedan kan Kerstin uppleva Loggboken som lite gammaldags.
Ersta psykiatri.
Ersta psykiatri arbetar med vuxna med psykisk ohälsa. I starten av projektet gick en del av personalen utbildning i metoden tillsammans med personal från Ersta psykiatri. En gemensam studieresa till Finland genomfördes också under andra projektåret.
Ersta Psykiatri har erbjudit familjer i öppenvård Familjeintervention. De har fått anpassa metoden en hel del efter familjerna. En del har de haft många fler träffar med än metoden beskriver. Ersta psykiatri kommer att vara en naturlig samarbetspartner i familjearbetet och regelbundna träffar har diskuterats.
Deltagarna
Modellen har provats på 8 familjer och totalt 35 individer. 16 vuxna (föräldrar) och 19 barn/ ungdomar i åldern 5 till 23 år, 9 pojkar och 10 flickor. I två familjer har
föräldrarna varit gifta eller levt tillsammans, i två av familjerna var föräldrarna skilda sedan tidigare och i fyra familjer pågick skilsmässa under interventionen.
I sex familjer var det pappan som missbrukade och i två familjer mamman.
Samtliga hade alkoholmissbruk, 3 hade även drogmissbruk. Nykterheten/drogfriheten varierade från några veckor upp till fem år. I tre familjer tog föräldern återfall under interventionen.
Antalet träffar varierade från sex upp till som mest tretton. Fyra barn deltog efter interventionen i gruppverksamhet på Ersta Vändpunkten. Tre barn påbörjade grupp men fullföljde inte. Två barn står i kö för att påbörja grupp nästa termin.
Enkäterna från deltagarna
Utvärderingsformulär har skickats ut till samtliga 35 deltagare under december 2012 och januari 2013. Av 35 enkäter har 21 kommit tillbaka, varav elva från barn/ungdomar och tio från föräldrar.
Sex från kvinnor och fyra från män. Fyra från den beroende föräldern och sex från den andra föräldern. Tiden som gått sedan interventionen är från 3 månader upp till 3 år.
Enkäten som besvarades anonymt innehöll bakgrundsinformationsfrågor och därefter 10 specifika frågor och en öppen fråga där de kunde skriva vad som helst.
Det var antingen ja - nej svar eller en skala 1-10 där 1 är dåligt och 10 mycket bra. På varje fråga fanns det möjlighet att kommentera.
Vuxenutvärderingarna
Frågor om hur de Vuxna upplevde Familjeinterventionen.
Hur upplevde du de första samtalen där du och den andra föräldern fick berätta era historier?
Svar: 6, 7, 7, 8, 8, 8, 8, 9, 10, 10 Hur upplevde du familjeträffen?
Svar: 5, 5, 7, 7, 8, 8, 9, 9, 10, 10 Hur upplevde du uppföljningsträffen?
Svar: 5, 6, 7, 8, 8, 9, 9, 10, 10 Var antalet träffar tillräckligt?
Svar: 8 ja, 1 nej och 1 vet inte.
Frågor om effekter av interventionen.
Har kommunikationen om beroendet i er familj förändrats efter familjeinterventionen?
Om, ja i så fall hur? Beskriv så konkret som möjligt.
7 ja, 2 nej, 1 nej eventuellt lite,
Pratar ni oftare om beroendet i familjen med barnen än innan familjeinterventionen?
Om ja, beskriv skillnaden.
5ja, 5 nej, 1 inte oftare men mer öppet, Upplever ni skillnaden som positiv för barnen?
10 ja, 1 främst av att gå i grupp
Har du upplevt någon annan förändring i er familj som du tycker är kopplad till Familjeinterventionen? I så fall beskriv så konkret som möjligt.
6 ja, 2 nej, 2 blankt (svarade ej),
Syftet med Familjeinterventionen är formulerat så här:
”Syftet med samtalen/mötena är att barnen ska få berätta om sina upplevelser, få information och möjlighet att ställa frågor till sina föräldrar och att föräldrarna ska få stöd i att prata med varandra och barnen om beroendet.”
Tycker du att syftet uppfyllts vad gäller din familj, ditt/dina barn?
8 ja, 1 delvis, 1 fler träffar
Ett annat syfte är att stärka skyddsfaktorerna för barnen, dvs. faktorer som stärker och skyddar vid problem av något slag. Har ni upplevt några förändringar vad gäller ert barns?
□ Skolgång 2
□ Fritidsintressen
□ Umgänge med kamrater 2
□ Självförtroende 4
□ Förmåga att sätta ord på, prata om, visa känslor 4
Kommentarer från de vuxnas utvärderingar.
Vi har lärt oss en del och undviker det som skapar konflikt.
Min dotter pratar/vill prata om vad som hänt. Skönt!
Kopplingen mellan alkohol och konstig är klar nu.
Vi har en mer öppen dialog både bland vuxna och mina barn
Idag kan vi enklare prata om varför och jag skäms inte på samma sätt när vi pratar om mitt drickande.
Tror det var viktigt att visa för barnen att de inte var orsak till mitt drickande och att det finns andra familjer med ”problem”.
Tror vi lyckades ta tag i problemen i rätt tid så det enda märkbara är att barnens självförtroende idag är återställt.
Barnens frågor och synpunkter kom i fokus. De fick hjälp av er att våga ställa de svåra frågorna.
Tror att fler samtal skulle gynna främst barnen, tar tid att bygga upp förtroende.
Man vågar nämna saker vid sina rätt namn.
Barnen och jag talar mer öppet om problemet
Jag tycker fler träffar med alla tillsammans hade varit bra.
Bra att barnen fick uttrycka vad de känt och tänkt.
Jag tror jag återfått ett förtroende hos mina barn.
Vi pratar om det på ett mer odramatiskt och självklart sätt.
Hade väntat mig mer, men vet inte av vad. Man hoppas väl på ett mirakel.
Kanske skulle terapeuterna varit mer tydliga.
För min dotter var det en otrolig förmån/skillnad att få gå på Unga Vuxna.
(gruppverksamhet)
Hon koncentrerar sig mer på skolarbetet. Hänger inte alltid bara på kamrater.
Är mer tydlig med vad hon vill och inte vill.
Vi behövde extra möten med barnen och då fick vi det. När våra barn ville träffa behandlarna enskilt fick de det. Bra med flexibilitet.
Barnen vet tydligt att det är bra att be om hjälp när de behöver det. De vet att deras behov är viktiga.
Min man och jag är mer uppmärksamma på barnens behov.
När det gäller barnen har ni varit till jättestor hjälp då vi har pratat om beroende.
Barnen behövde några extra träffar och det var ju inga problem.
Vi pratar nu helt öppet både om mitt beroende och andras och konsekvenser av det.
Ungdomarnas utvärderingar.
Nio ungdomar i åldern 13-23 år deltog i Familjeinterventionen och 5 har svarat på enkäten.
Frågor om hur de upplevde Familjeinterventionen.
Hur upplevde du samtalet där du fick berätta om dig själv och svara på frågor.
5, 6, 8, 9, 10
Hur upplevde du familjeträffen?
5, 8, 8, 8, 9
Var antalet träffar tillräckligt?
3 ja, 2 nej
Frågor om effekter av interventionen
Har kommunikationen om beroendet i er familj förändrats efter familjeinterventionen?
1 ja, 4 nej
Pratar du oftare om beroendet med din/dina föräldrar nu än innan Familjeinterventionen?
2 ja, 2 nej, 1 både ja och nej (olika från dag till dag)
Pratar du oftare om beroendet med någon annan nu, än innan Familjeinterventionen?
5 nej,
Upplever du skillnaden som positiv för dig själv.
4 ja, 1 ja och nej (det är inte så stor skillnad på hur mycket eller med vilka jag pratar) Har du upplevt någon annan förändring i din familj som du tycker är kopplad till
Familjeintervention? I så fall beskriv så konkret som möjligt.
3 nej, öppenheten större och min mamma klarar att prata om det, Pappa är inte lika arg och jag säger ifrån mer om jag tycker att något är fel. Även om min pappa blir arg så står jag upp för mig själv.
Syftet med familjeinterventionen är formulerat så här:
”Syftet med samtalen/mötena är att barnen ska få berätta om sina upplevelser, få information och möjlighet att ställa frågor till sina föräldrar och att föräldrarna ska få stöd i att prata med varandra och barnen om beroendet.”
Tycker du att syftet uppfyllts vad gäller din familj/dig själv?
4 ja, 1 nej
Ett annat syfte är att stärka skyddsfaktorer, dvs. faktorer som är stärkande och skyddande vid problem av något slag.
Har du upplevt några förändringar vad gäller din/ditt:
□ Skolgång/arbete 1
□ Fritidssysselsättningar 1
□ Umgänge med vänner 2
□ Självförtroende 3
□ Förmåga att prata om eller visa känslor 2
Kommentarer från ungdomarnas utvärderingar.
Det går inte att föra en normal diskussion med en aktiv missbrukare.
Det kändes kontrollerat och givande, en lättnad att sitta med hela familjen och prata ut.
Interventionen har framkallat en större förståelse för min familj, främst min mamma och pappa.
Jag är mer tydlig med vad jag känner nu, något jag var dålig på tidigare.
Tror det är väldigt individuellt hur många gånger man ska ses.
Kunskapen kring min mammas sjukdom har blivit bättre, vilket innebär att jag inte dömer henne som jag kan ha gjort tidigare, tillsammans med att känna besvikelse.
En gång var för lite.
Bra, vi hade behövt mer träffar
Vi pratar mer öppet och det har blivit ”okej” att prata med mamma om det.
Det hade behövts mer. Finns TUSENTALS saker som jag hade velat säga. Men nu är det mesta ”sopat” under mattan.
Jag fick mer förändring genom Unga Vuxna grupp.
Känner mig säkrare på att jag inte är ensam om problemet och att min familj inte är den enda med problem.
Det var jättebra! Alla fick prata och man var inte rädd eftersom ni var där och lyssnade och sa till ifall det gick för långt.
Vi pratar inte så mycket om det men om vi ställer några frågor så blir det aldrig någon negativ stämning.
Pappa är inte lika arg och jag säger ifrån mer om jag tycker att något är fel. Även om min pappa blir arg så står jag upp för mig själv.
Hemma blev det innan ganska obehagligt att prata om liknande saker hela familjen. På mötena så fick vi stöd hela tiden o man kände sig trygg.
Jag är mycket gladare hela tiden och då är det roligare att umgås med vänner.
Med självförtroende menar jag att jag nu står upp för mig själv utan att backa och bli rädd.
Barnens utvärderingar.
Nio barn i åldern 5 - 13 deltog i Familjeinterventionen. 6 har svarat på enkäten.
Frågor om hur de upplevde Familjeinterventionen
Hur upplevde du samtalet där du fick berätta om dig själv och svara på frågor.
5, 5, 7, 7, 9, 9
Vad tyckte du om mötet där hela familjen var tillsammans och pratade?
6, 8, 8, 8, 8, 8
Skulle du velat ha fler träffar?
2 ja, 4 nej
Frågor om effekter av interventionen
Tycker du det är lättare att prata om alkoholproblemet i din familj nu?
6 ja
Pratar du oftare om alkoholproblemet med din/dina föräldrar nu?
6 nej
Pratar du oftare om alkoholproblemet med någon annan än dina föräldrar nu?
5 nej, 1 ja
Tycker du det känns bra att prata om alkoholproblemet?
2 ja, 2 nej, 1 mellan, 1 kanske
Kan du fråga om du undrar över något som har med alkoholproblemet att göra?
6 ja
Om ja, vem/vilka kan du fråga?
3 mamma, 1 pappa, 1 mamma och pappa och 2 andra Tänker du ofta på din förälders alkoholproblem?
4 nej, 2 ja
Oroar du dig för din förälder?
4 nej, 1 ja, 1 Ja men förut gjorde jag det mer
Kommentarer från barnens utvärderingar.
Det är lättare nu för att det inte händer nu, för att jag inte oroar mig och för att jag förstår mer.
Ja. Det blir mer öppet och mamma/pappa berättar mer detaljerat så jag förstår bättre.
Om jag kommer på något frågar jag.
Jag är inte orolig för att de inte är konstiga nu. Det var så länge sedan.
Det var lite jobbigt att berätta för då tänkte jag på det ibland.
Det var inte jätteroligt att prata.
Det är lite obehagligt att prata om det men jag vet att det behövs.
Hur vet man om man är alkoholist?
Jag litar på honom till 100 %.
Det är roligare att prata själv. (utan föräldrar)
Man känner sig säkrare om man har fler träffar.
Ibland är det lätt att prata om det och ibland är det svårt.
När dom har flyttat ifrån varandra på riktigt då oroar jag mig för vad som ska hända.
Jag tyckte att det gick jätte bra, jag fick ut allt dåligt jag hade inom mig. Ni hjälpte verkligen.
De frågar mer och nu vet de om hur jag mår.
Intervjuer.
Fyra vuxna och fyra ungdomar i åldern 14- 23 år har intervjuats. Intervjuerna redovisas här utifrån fyra teman. Kommunikation, upplevelser av förändringar, upplevelser av arbetssättet, önskemål om annorlunda eller mer stöd/hjälp.
Kommunikation.
Interventionen har delvis fokus på att öppna upp kommunikationen i familjen och ge familjen möjlighet att komma till tals. De flesta upplevde det som positivt att få prata om problemen och i många av familjerna har kommunikationen förändrats efter interventionen.
Vuxnas svar.
Vi talar mer klarspråk om beroendet i familjen nu.
Vi vågar prata om det nu.
Jag pratar friare med barnen nu.
Vi vuxna behövde få prata av oss för att kunna stå för vår del.
Det var bra för barnen att höra från sin pappa att det inte var deras fel.
Ungdomars svar.
Det är ingen elefant i rummet längre, ingen kan förneka det Jag vågar prata mer med pappa.
Jag kan fråga saker nu.
Jag kan säga ifrån mer.
Han kunde inte svara på frågorna men han sa att han var ledsen det har han inte sagt innan.
Nu talas det öppet om det och det är lättare att fråga mamma om saker utan att det blir tryckt stämning. Nu kan vi prata utan anklagelser.
Upplevelser av förändringar.
Alla vuxna uppfattar förändringarna som positiva. En ungdom upplevde sig må sämre efteråt men gick sedan i gruppverksamhet och fick då ytterligare stöd.
Vuxnas svar.
Vi har fokus på det som är problemet nu.
Vi har mer fokus på barnen nu.
Barnen mår bättre.
Min oro har minskat.
Min dotter har mer styrka att stå upp för sig själv och mer tro på sig själv.
Jag är en bättre förebild som förälder.
Jag är mer vuxen, lugn och trygg.
Det var bra att se mönster och få bekräftat att det är vanligt.
Ungdomarnas svar.
Jag känner mig gladare.
Jag har större förståelse för mina föräldrar
Jag mådde sämre efteråt för jag kunde inte låtsas som att allt var bra längre.
Att jag förstod att vi inte hade det bra skapade en osäkerhetsklump i mig.
Jag vågar stå upp mer för mig själv hemma.
Pappa är inte lika arg längre, han tänker mer på vad han säger och gör.
Jag känner att jag kan stå upp för mig själv, jag har rättigheter, jag får bli arg och det finns alltid folk som kan hjälpa mig.
Det bästa som hänt i min familj när det blev officiellt.
Jag känner mig inte längre obekväm med vad andra känner.
Har fått en bättre relation till pappa.
Jag känner att jag kan ställa frågor till alla familjemedlemmar om hur de mår.
Upplevelser av arbetssättet.
Familjeinterventionen har en tydlig struktur och ram. Familjerna informeras innan om hur det ska gå till och vad som är syftet. Samtliga har upplevt att de fått tydlig och bra information innan. Strukturen har uppfattats som tydlig och trygghetsskapande. Flera har uppskattat att få samtala under ordnade former. Att formulera målsättning och frågor upplevdes som bra men också svårt. Den föräldern som är beroende ska hålla i familjeträffen vilket upplevdes som både positivt och negativt. Det kan också upplevas smärtsamt för barnen att se förälderns sårbarhet.
Vuxnas svar
Det var en tillåtande atmosfär.
Det var bra med struktur, det kändes öppet och tryggt.
Alla fick komma till tals.
Det var bra att vi fick hjälp att hålla fokus.
Känns tryggt att få prata med hjälp från utomstående.
Terapeuten kunde "gått på lite" när han "drog sina valser", jag såg att hon inte trodde på honom och hon försökte styra in samtalet på barnen.
Bra och skönt att sitta som föräldrar i ett forum och kunna prata kontrollerat.
Det är bra med hembesök när ni träffar barnen.
Jag kommer inte ihåg målsättningen.
Det var bra med målsättning och frågor men också svårt.
Bra med en snäv metod, också bra med frågor och en tydlig ram.
Bra att de tog oss tillbaka när vi flöt ut.
Ungdomars svar
Det var ett bra sätt att sätta sig ner och gå igenom saker.
På familjeträffen fick alla komma till tals och det var inte kaos som när vi pratar hemma.
Jag blev lyssnad på av någon som visste hur det var.
Det enskilda samtalet var viktigt.
Pappa var så självupptagen och "spann iväg", han pratade maniskt om sig själv. Då sa terapeuten ifrån och det var bra.
Det var svårt att formulera frågor.
Han kunde inte svara på frågorna och kunde inte förklara.
Det var jobbigt när pappa var ordförande. När han var ordförande blev han den viktiga. Barnen borde få styra mer.
Jag kände mig som en dålig människa på familjeträffen, jag hade varit så arg på pappa och nu satt han där och grät.
Det kändes som en bra miljö att prata utan att behöva hålla igen, att uttrycka mina känslor, vad jag tyckte och tänkte.
Alla fick prata, bra att gå varvet runt.
Önskemål om annorlunda eller mer hjälp/stöd.
Familjeinterventionen är en strukturerad och ganska begränsad modell dock finns det utrymme för att lägga in fler träffar vid behov. Flertalet av familjerna uttryckte
önskemål om fler träffar för barnen/ungdomarna och fler familjeträffar. En del tycker det behövs mer tid för att kunna våga ställa frågor och ta upp saker. En annan
synpunkt som två ungdomar hade är att det är för mycket fokus på den beroende i familjeträffen. De hade önskat att få uttrycka hur de kände sig och hur de upplevde saker och påverkades av förälderns beroende. De ungdomar som gick vidare till gruppverksamhet uttryckte att där fick de mer kunskaper som hjälpte dem och där var det fokus på dem och inte på deras beroende förälder.
Vuxnas svar:
För ungdomar behövs en längre uppvärmningsperiod för att de ska öppna upp.
Fler träffar speciellt för barnen, det tar tid att bygga upp förtroende.
Fler träffar att komma till tals med den beroende föräldern.
Kändes lite torftig med en familjeträff med tanke på att deras pappa tog så stort utrymme.
Det kunde varit mer fokus på barnen på familjeträffen.
Jag tror det skulle kommit fler frågor från barnen om det varit fler träffar.
Fler träffar enskilt med barnen innan familjeträffen behövs.
Det är bra med en fortsättning för barnen i grupp.
Familjeträff i två omgångar vore bra. Första gången för barnet kan vara svårt. Om det finns mer oro får de ytterligare en chans att ta upp det.
Uppföljning med barnet vore bra.
Jag tycker inte det ska vara någon uppföljningsträff med barnet.
Det var lagom med träffar men jag trodde att det skulle ha varit fler träffar som ni träffar barnet.
Ungdomarnas svar:
Barnen borde få vara mer delaktiga och styra mer.
Mer fokus på barnen på familjeträffen
Det var som en bomb som släpptes och sen inget mer. Jag fick skuldkänslor för att jag varit så hård mot mina föräldrar och bara tänkt på mig själv. Om jag inte gått i grupp hade jag varit tvungen att slita ut en psykolog till. Gruppen hjälpte mig jättemycket och där var det fokus på mig.
Det hade varit bra med en familjeträff till där jag och min bror fått vara i fokus och leda.
Det var många frågor om hans drickande men jag skulle ha velat berätta hur jag kände mig och hur hans drickande påverkar mig.
Om det varit fler träffar hade jag nog kommit på fler frågor.
Jag hade behövt mer tid för att slappna av och få förtroende.
Gärna någon mer träff utan pappa.
När jag gick i gruppen var jag mycket lugnare när jag kom hem. Jag lärde mig mycket om mig själv och utvecklades som person.
Jag önskar fler barnsamtal.
Om det varit fler samtal hade det kanske blivit fler frågor.
Fler barnträffar innan familjeträffen skulle vara bra.
Kanske en familjeträff efter ett halvt år för att se hur det har gått.
Gärna en egen uppföljningsträff.
Det skulle kanske vara bra att gå i grupp först, för då skulle man ha mer kunskaper vid familjeträffarna.
Någon mer uppföljning med hela familjen hade varit bra.
Terapeuterna kan hjälpa barnen mer att väva in och prata om det som de inte vågar säga själva på familjeträffen.
Diskussion och Reflektion.
Barnperspektiv och Barnkonventionen.
Ersta Vändpunkten har i sin verksamhet under alla år haft ett väldigt tydligt barnfokus.
Barn har i egna grupper fått komma till tals och sätta ord på sin verklighet, sina upplevelser och sina känslor. De har fått stöd i att reflektera och fritt uttrycka sina åsikter. Synen på barn har varit att de har egna rättigheter oavsett förälderns svårigheter.
Barnkonventionen fastställer i artikel tolv barns rätt att fritt uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem. För att kunna göra detta behöver barnen få information och hjälp att förstå det som händer omkring dem.
Att leva i en familj där en förälder har ett missbruksproblem är en erfarenhet som på olika sätt påverkar barnen. Väldigt ofta finns en stor osäkerhet om och i så fall hur man ska prata med barnen om detta. Föräldrar tänker kanske att de ska skydda barnen från de vuxnas problem men effekten blir tyvärr ofta den motsatta. Barnen upplever svåra saker som de aldrig får någon förklaring till. Att skapa begriplighet genom att öka kommunikationen är en skyddsfaktor för barnen avseende att utveckla egen psykisk ohälsa.
En barnmodell?
Beardslee Familjeintervention är ursprungligen skapad för att införa barnens perspektiv när föräldrar lider av depression. Dessa föräldrar har fått vård och behandling inom vuxenpsykiatrin vilka av tradition har haft ett väldigt tydligt vuxenperspektiv och inget eller litet fokus på familj och barn. För en verksamhet som vanligtvis inte har fokus på barnen blir denna metod en stor skillnad i det avseendet.
För en verksamhet som Vändpunktens som haft ett tydligt barnperspektiv upplevs metoden istället ha ett förhållandevis stort vuxenperspektiv. Med tanke på att det uttalas tydligt att modellen har fokus på barnen kan det upplevas märkligt att det är förhållandevis få barnsamtal och många samtal med föräldrarna. Att stärka föräldrarna i deras roll som föräldrar är också viktigt och ett mål med arbetet men samtidigt är det tänkt att barnen ska få komma till tals och deras utrymme är förhållandevis litet inom modellen.
Personalen på Vändpunkten som är vana vid att möta barnen och lyssna på dem och som nu arbetat med Familjeinterventionen upplever att barnperspektivet behöver bli tydligare och att barnen behöver få mer utrymme i familjearbetet.
Ett flertal föräldrar och barn som deltagit har uttryckt detsamma. De önskar fler barnsamtal och mer utrymme för barnen. I en familj med missbruks problematik är det vanligt att den missbrukande föräldern tar stor plats och att övriga familjen har stort fokus på den personen. Några familjer har uttryckt att den beroende föräldern fått stort utrymme på familjeträffen vilket innebär att det inte blir tillräckligt fokus på barnen.
Fler familjeträffar har efterfrågats av flera och det skulle förmodligen innebära att balansen mellan barn och vuxenperspektiv skulle kunna bli bättre. En annan synpunkt på detta är också att det är nervöst och svårt att våga i början och att det behövs mer tid för barnen att bli tillräckligt trygga för att kunna ta tillvara på möjligheten att ställa de svåra frågorna till sina föräldrar.
Metoden är utformad utifrån att familjemedlemmarna ska formulera frågor till
varandra, vilket i stort har upplevts som bra men också svårt. Något som framkommit i utvärderingarna är att det också är viktigt för barnen att få tala om för sin förälder hur de upplever förälderns missbruk, hur de känner sig och hur det har påverkat dem.
Ibland vill de också bara säga något till sin förälder. En slutsats av detta blir att det är bra med frågor men att det är lätt att missa andra viktiga saker om inte öppna frågor ställs om vad barnen vill säga.
Metodens upplägg
En strukturerad metod är bra för att hålla fokus och skapa trygghet vilket familjerna också uttryckt. Risken är att styrningen blir alltför snäv och att man därför missar viktiga behov och att ta upp sådant som familjen och framförallt barnen upplever som viktigt. Ett tillägg där man mer tydligt frågar barnen om deras känslor, tankar och vad de vill säga eller berätta för sina föräldrar skulle minska den risken.
I metoden är ambitionsnivån om vad som ska hinnas med på varje träff hög.
Personalen som arbetat med metoden har upplevt det som svårt att hinna med allt och att det ibland blivit forcerat på slutet för att hinna med att prata om barnen, speciellt när familjen består av flera barn. Att ha de vuxnas berättelser och föräldrarnas berättelser om barnen på separata träffar skulle stärka barnfokus.
En annan förändring som skulle stärka barnfokus är att redan från början planera in fler enskilda träffar med barnen. Flera har uttryckt detta behov i utvärderingarna. Några barn bad om det men det är ovanligt att barn tar sådana initiativ. Barnen behöver mer tid för att kunna känna trygghet och kunna formulera sig. Det är alltid lättare att ta bort en träff om behovet inte finns än att lägga till träffar. Att träffa barnen första gången genom ett hembesök är ett mer tidsödande arbetssätt men har upplevts som bra av familjerna. För att öka barnperspektivet och tryggheten för barnen behövs en andra träff och den kan med fördel ske i den lokal där familjeträffen sedan ska äga rum.
Vilka familjer passar metoden för?
Enligt metoden ska den beroende föräldern ha en fungerande behandlingskontakt och vara motiverad att delta. Det bör inte heller pågå en akut kris i familjen. I början av projektet diskuterade projektgruppen också hur stabil nykterhet som krävdes för att delta. Ett kriterium för deltagande var då att föräldern skulle ha sex månaders nykterhet men det fanns vissa tveksamheter runt detta då erfarenhet redan hade visat att även kortare tids nykterhet kunde fungera.
De erfarenheter vi gjort under projektiden är att familjer söker hjälp när det är kris i familjen, när något hänt. De söker inte hjälp när det är lugnt. Flera familjer stod inför skilsmässa vilket med automatik innebär en viss kris. Vi förstod efterhand att
motivationen att komma inte alltid var så frivillig vad gäller den beroende föräldern.
Den andra parten tryckte på och i några fall fanns hot om separation i bakgrunden.
Detta var inte alltid tydligt uttalat i början. Ett sätt att förhålla sig till detta är att vara noga med att ha en bedömningsträff innan man startar upp familjearbetet och då också vara tydlig med förutsättningarna och att vi gör förändringar om vi bedömer att det inte är möjligt att genomföra det på det sätt som planerat. Vi tror dock det är viktigt att fullfölja även om den beroende föräldern inte klarar av det. Att starta upp något med barnen som inte fullföljs bedömer vi som oetiskt. En teoretisk metod utgår oftast ifrån statiska förhållanden. I familjer händer det mycket och tillstånden kan förändras snabbt.
Utifrån det är det viktigt att kunna anpassa metoden till familjerna och inte styra familjerna utifrån metoden.
I utvärderingarna framgår att någon förälder haft svårt att ha fokus på barnen och tagit mycket utrymme själv. Om föräldern inte är stabilt nykter påverkar det situationen. Om föräldern går i behandling bedömer vi att en obligatorisk kontakt med behandlaren kan vara bra att ha. När det gäller nykterheten har projektet också haft föräldrar med kort nykterhet där familjeträffarna fungerat väldigt väl. Så någon generell slutsats kan vara svår att dra men det behöver finnas en konstant uppmärksamhet på detta och
beredskap på förändring av planeringen. För att det ändå ska upplevas tryggt bör detta vara tydligt uttalat i inledningen av interventionen.
Någon ungdom har också uppfattat familjeträffen som förälderns träff. Detta är
synpunkter som vi uppfattar som viktiga och här tror vi en bättre uppföljning kunde ha fångat detta och att fler familjeträffar och enskilda samtal hade varit nödvändiga för att få ett tydligare barnfokus. En del barn behöver mer stöd än vad som ryms inom en familjeintervention. Här har Vändpunkten fördelen att kunna erbjuda gruppverksamhet för barn från sju år och uppåt.
Slutsatser
Projektet har visat att Beardslee Familjeintervention är en metod som kan fungera väl för familjer där det finns ett missbruk eller beroende hos en förälder.
Vi understryker vikten av ett grundligt bedömningssamtal och förarbete för att minska riskerna för att inte kunna fullfölja på ett sätt som gagnar barnen och deras föräldrar En fördel är att hela familjen får möjlighet att samlas och får stöd att under
strukturerade former samtala. Projektet har också visat att modellen skulle kunna ha ett ännu tydligare barnperspektiv och barnfokus. Med modellen som grund och genom att strukturera om något i träffarna inledningsvis samt lägga till ytterligare en barnträff, en familjeträff och ha uppföljningsträff med barnen uppnår man ett tydligt barnperspektiv och ökar också sannolikheten för att fånga upp eventuella fortsatta behov av stöd för barnen.
Förslag på struktur:
Loggboken som beskriver metodens träffar och frågor finns med som bilaga till rapporten. Nedan redovisas förslag på mindre förändringar i struktur, innehåll och antal träffar.
Träff 1. Bedömnings- och informationssamtal med föräldrarna.
Träff 2. Föräldrarna får berätta sin berättelse. Först den beroende sedan den andra föräldern.
Träff 3. Föräldrarna beskriver sina barn, styrkor och oro samt händelser som kan påverkat barnen. De formulerar frågor till barnen. Information till föräldrarna om att noggrant förbereda sina barn inför barnträffen och ge dem tillåtelse att berätta.
Träff 4. Hembesök och träff med varje barn för sig. (Detta gäller mindre barn, större barn kan komma till lokalen) I första träffen fokus på att barnen får berätta om sig själv och vad de upplevt
Träff 5. Ytterligare träff med barnen i lokalen där familjeträffen ska äga rum.
Presentera föräldrarnas frågor. Förbereda barnen på familjeträffen samt hjälpa dem formulera eventuella frågor till föräldrarna. Undersöka noggrant vad barnen skulle vilja berätta och säga på familjeträffen. Undersöka farhågor inför träffen.
Träff 6. Planeringsträff med föräldrarna. Planera familjeträffen utifrån allas frågor och synpunkter. Prata om skyddsfaktorer för barn.
Träff 7. Familjeträff 1. Utifrån planeringen. Hur lång tid som ska gå mellan familjeträffarna är en bedömningsfråga utifrån familjens situation..
Träff 8. Familjeträff 2. Följa upp familjeträff 1 samt eventuella kvarstående/nya frågor, tankar. Prata om skyddsfaktorer.
Träff 9. Uppföljningsträff med föräldrar och eventuellt med barnen också. Kvarstående frågor, behov? Ytterligare stärka skyddsfaktorer.
Rapport skriven av projektledare som även deltagit i familjearbetet:
Viveca Axelsson, socionom och terapeut på Ersta Vändpunkten.
Projektgrupp och familjearbete:
Cecilia Wallén och Jeanette Haglund Svensson Övriga i projektgruppen:
Bo Blåvarg, Lena Torberger Wretman, Ulf Zetterman
Projektet har genomförts med stöd från Allmänna Arvsfonden.
Referenser
Beardslee, W.R, Wright, E.J., Gladstone, T.R. & Forbes, P. (2007) Long-term effects from a randomized trial och two public health preventive interventions for parental depression. Journal of Family psychology, 21, 703-713
Solantus T, Toikka S, Alasuutari M, Beardslee W, Paavonen J. (2009) Safety, Feasiibility and Family Experiences of Preventive Interventions for Children and Families with Parental Depression. International Journal of Mental Health Promotion, 12 (1) 29-38 Pihkala, H., Sandlund, M., Cederström, A. (2011) Initiating communication about parental mental illness: an issue of confidence and security. International journal of Social Psychiatry, e-published 18 march 2011.
www.erstadiakoni.se/vandpunkten
