Alfabetisk efter socken
Riksantikvarieämbetet 2011 Antikvariska-topografiska arkivet Box 5405, 114 84 Stockholm Besök: Östra Stallet, Storgatan 41 Telefon: 08-5191 8050
E-post: ata@raa.se www.raa.se
Förord
Alfabetisk förteckning, 1 - 43 Noter, 1 - 12
Omslagsbild
Uppsala domkyrka, 12 juni 1943 Fotograf: Fredrik Daniel Bruno Förvaras hos ATA
Texten skyddas enligt lag om upphovsrätt och tillhandahålls med licensen Creative Commons Erkännande 2.5 Sverige vars licensvillkor finns på
http://creativecommons.org/licenses/by/2.5/se/legalcode.
Förord
Antikvarisk-topografiska arkivets (ATA:s) förteckning över städer och socknar i riket publicerades 1979 i sin första upplaga, som endast spreds till länsmuseer och länsantikvarier, och 1987 i en rättad andra upplaga, vilken fick allmän spridning. Den här föreliggande förteckningen är i förhållande till 1987 års upplaga en utökad och àjourförd version. I förteckningen redovisas nu samtliga tidigare köpingar och municipalsamhällen.
Vidare har kommun- och länsförändringar t.o.m. 1 januari 1999 införts.
Förteckningen återger i huvudsak den territoriella indelningen i städer och socknar före de stora kommunreformerna 1952 och 1962-1973. Den redovisar däremot icke församlingsindelningen. När ATAs topografiska dossierer lades upp 1880, följdes C.M.
Rosenbergs Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige (1-2, 1882-83, faksimilutgåva 1-4,1982). Jordebokssocknen, efter 1908 vanligen kallad jordregistersocknen, blev – vid sidan av staden – det grundläggande begreppet, eftersom den ansågs avspegla det förhistoriska och medeltida samhället. Av samma orsak användes landskapet som överordnat begrepp; en fastare administrativ länsindelning tillkom först med 1634 års regeringsform.
Jordregistersocknen hade inte alltid samma gränser som kyrkosocknen (landsförsamlingen) eller landskommunen.
1Vid sekelskiftet 1900 hade emellertid rikets indelningar reglerats, så att registersocknen sammanföll med kyrkosocknen och i de allra flesta fall också med landskommunen. Samtidigt hade det börjat tillkomma köpingar och municipalsamhällen.
Köpingar hade med 1862 års kommunalreform fått rätt att bilda egna landskommuner, där bl.a. byggnadsstadgan för rikets städer gällde. 1875 års stadsstadgor innebar, att municipalsamhällen kunde bildas på vissa orter. De var ej självständiga kommuner utan ingick i en eller flera landskommuner (socknar) men på dessa orter skulle exempelvis stadsplanebestämmelser tillämpas. Den fortgående urbaniseringen ledde därefter till att många mindre landskommuner inkorporerades i befintliga eller nya städer samt att ett ökande antal köpingar och municipalsamhällen bildades. Det förekom också, att två eller flera små socknar sammanlades till en landskommun. I jordregistret för landsbygden kvarstod dock socknen som registerenhet för köpingar och municipalsamhällen. Sedan det nya fastighetsregistret successivt genomförts över landet under 1970- och 1980-talen, har den kamerala indelningen förändrats totalt. Socken och stad har försvunnit som registerbegrepp. På landsbygden är nu församlingen enda rest av den gamla socknen, ehuru
1
Enligt 1862 års förordning om kommunalstyrelse på landet skulle varje socken utgöra en särskild borgerlig primärkommun.
ATA:s topografiska system har bildat mönster för den geografiska registreringen vid de regionala museerna i landet. Den har också följts vid uppläggningen av Riksantikvarieämbetets fornminnesregister liksom vid andra registreringar inom ämbetet och Statens historiska museer. Förändringarna i stads- och sockenindelningen har självfallet inneburit svårigheter för kulturmiljövårdens och museiväsendets registreringar.
Förteckningen är avsedd som ett hjälpmedel, samtidigt som den ger förutsättningar för att undvika tidsödande omläggningar av arkiven vid förändringar i läns- och kommunindelningen.
I ATAs förteckning avses med
- stad de områden som tidigare redovisats som stadsregisterområden av lantmäteriverket och som hade stadsrättigheter.
- socken jordregistrets socken men ej församling.
- landskap den vedertagna indelningen.
3Märk dock att landskapsnamnet Norrbotten började användas först årtiondena kring år 1900 som benämning på den nordligare delen av Västerbotten och därför inte används i förteckningen.
Varje stad och socken har erhållit ett sockennummer, i allmänhet löpande länsvis. Det brukas bl.a. i Riksantikvarieämbetets och Statens historiska museums datoriserade register.
Vissa socknar har fått nummer i en serie som börjar med 3000. Den utmärker sådana socknar, där det finns en oregelbundenhet av något slag, t.ex. att socknen inte varit jordregistersocken. Uppgifter kan då finnas registrerade både under denna socken och under en annan stad eller socken. Förklaringar finns i noterna. 3000-numreringen har emellertid inte kunnat göras konsekvent. – Som exempel på en socken i 3000-serien kan nämnas Bondkyrko socken utanför Uppsala, som har nummer 3053. Anledningen är att Bondkyrka inte längre finns utmärkt på ekonomiska kartan, då landskommunen Bondkyrka inkorporerades i Uppsala stad 1947. I detta fall är det lämpligare att registrera handlingar om Bondkyrka under Uppsala. I ett tiotal fall har till numret fogats en bokstavsmarkering (A och B). Det gäller socknar, som ligger i två kommuner, län eller landskap. Köpingar, municipalsamhällen och vissa andra orter har redovisats utan nummer i förteckningen men med förklarande not. I några fall, t.ex. där en sådan ort helt motsvarar en tidigare socken, har de dock nummersatts. Sockennamnet bör annars alltid anges före socknen, t.ex. Åtvids sn, Åtvidaberg. Vissa municipalsamhällen utgjorde delar av två eller tre socknar. I sådana fall rekommenderas att man hänför samhället till den sockendel, där större delen var
2
Registersocknar, som upphört som landskommuner före 1952, t.ex. genom inkorporering, är stundtals inte utmärkta på ekonomiska kartan.
3
