Vad är priset för emotionellt engagemang?: En kvalitativ studie om socialarbetares emotionella påverkan och strategier

Vad är priset för emotionellt engagemang?

En kvalitativ studie om socialarbetares emotionella påverkan och strategier

Bonnie Dahlström & Maria Gürtelschmid

Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp

Socialt arbete

Socionomprogrammet Höstterminen 2018

Handledare: Lis-Bodil Karlsson English title: What is the price of

emotionally involvement? - A qualitative

study about social workers emotional

impact and strategies

Titel: Vad är priset för emotionellt engagemang? - En kvalitativ studie om socialarbetares emotionella påverkan och strategier

English title: What is the price of emotionally involvement? - A qualitative study about social workers emotional impact and strategies

Författare: Bonnie Dahlström & Maria Gürtelschmid

Abstract

The purpose of this study was to investigate social workers' impact of emotional work with their clients and what strategies they use to deal with it. Swedish research in this area is very limited. International research shows that both social workers and (primarily) healthcare professionals are emotionally affected. The importance of awareness was emphasized and the requirement for more knowledge. This study was based on seven qualitative interviews conducted with social workers. The theoretical approach included the concepts of compassion fatigue and compassion satisfaction and the theory of coping-strategies. We analyzed the material thematically which resulted in the conclusion that social workers are both positively and negatively affected emotionally by their work. The impact has been shown primarily through evidence of exhaustion. Each social worker interviewed managed the negative impact of their work with individual strategies. The general strategy was to prioritize their health and create time for recovery. The results illustrated the need for an increase in understanding of the importance of valuing the well-being of social workers. This would benefit not just social workers, but also the clients they serve.

Keywords: socialworker, emotional work, emotional impact, compassion fatigue, compassion satisfaction, coping-strategies

Nyckelord: socialarbetare, emotionellt arbete, emotionell påverkan, empatitrötthet,

empatitillfredsställelse, copingstrategier

Författarnas tack

Först vill vi tacka våra engagerade intervjupersoner för att vi fick förtroendet att få ta del av era tankar och känslor inom detta personliga ämne.

Vi tackar också vår handledare Lis-Bodil Karlsson för alla goda tips och råd. Hennes uppmuntran och tro på oss när vi hade det tufft har varit ovärderlig.

Vi känner stor tacksamhet till våra fina familjer och vänner som har hjälpt och stöttat oss,

kommit med uppmuntran och korrekturläst.

Innehållsförteckning

Inledning ... 6

Problemformulering ... 7

Syfte och frågeställningar ... 8

Begreppsdefinition ... 8

Tidigare forskning ... 9

Sökprocess ... 9

Compassion fatigue och vikten av medvetenhet ...10

Strategier ...12

Sammanfattning av forskningsfältet ...13

Teoretiska perspektiv ... 14

Copingstrategier ...14

Compassion satisfaction kontra compassion fatigue ...16

Metod ... 18

Metodval ...18

Urval ...18

Förförståelse ...19

Genomförande ...19

Tematisk analys ...20

Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ...21

Etiska val och överväganden ...22

Informationskravet ...22

Samtyckeskravet ...22

Konfidentialitetskravet ...23

Nyttjandekravet ...23

Begränsningar ...23

Resultat ... 24

Deltagarpresentation ...24

Emotionell påverkan och hur den yttrar sig ...24

Ens personliga bakgrund och dess emotionella påverkan ...26

Vad som berör mest eller upplevs som tungt att bära ...28

Strategier ...29

Arbetsplatsens förutsättningar ...32

Önskade förbättringar ...34

Vågskålen - det som väger upp ...36

Analys ... 38

Emotionell påverkan och hur den yttrar sig ...38

Strategier ...39

Arbetsplatsens förutsättningar ...41

Vågskålen - det som väger upp ...42

Diskussion ... 43

Resultatdiskussion ...43

Metoddiskussion ...45

Lärdom ...46

Framtida forskning ...46

Referenser... 48

Elektroniska källor ...49

Bilaga 1 – Informationsbrev ... 51

Bilaga 2 – Samtyckesblankett ... 52

Bilaga 3 – Intervjuguide ... 53

Inledning

Det sociala arbetet är många gånger ett emotionellt och känslosamt arbete då det handlar om att möta utsatta personer som är i behov av stöd och hjälp. Socialarbetaren möter ofta

personer i svåra livssituationer oavsett vilken målgrupp de arbetar med.

Det sociala arbetet kan ofta innebära hög arbetsbelastning, stress och svåra arbetsuppgifter som är emotionellt påfrestande. Det kräver en behärskning, självmedvetenhet och kontroll av egna emotioner, både i stunden i klientmötet och på sikt för eget välmående. Det är även ofta hög personalomsättning på arbetsplatserna, något som vi själva sett vid den tidigare

verksamhetsförlagda utbildningen under praktikperioden. Denna personalomsättning kan givetvis bero på varierande orsaker men det är sannolikt att det många gånger har att göra med den ovan nämnda emotionella belastningen. De socialarbetare som trots detta ändå stannar kvar inom yrket anser vi mer intressanta att studera än de som faktiskt slutar. Vi är nyfikna på hur de upplever den känslomässiga dimensionen av arbetet och hur de hanterar det.

Försäkringskassan har visat statistik på att stressrelaterade sjukskrivningar speciellt ökar inom socialt arbete (Vision, 2016). Om vi kan förmedla socialarbetares framgångsrika strategier skulle det i förlängningen kunna gynna yrkesgruppens välbefinnande, vilket i sin tur skulle kunna bidra till färre sjukskrivningar eller färre som lämnar yrket.

Hur ser socialarbetare på motståndskraft och återhämtningsförmåga? Detta är något som vi båda har funderat över tidigare under utbildningen. Vi har också diskuterat det med våra respektive VFU-handledare och tillsammans under praktiken. Då väcktes tanken på att skriva om ämnet i en uppsats. Intresset för ämnet beror även på att det nästan inte alls berörs i socionomutbildningen. Vi har saknat tillräcklig kunskap om detta och skulle gärna se mer av det som en förberedelse för yrkesrollen som socionom. Frågan om utbildningen finns med till intervjupersonerna som ett sidospår och därför kommer en diskussion om det senare i vår uppsats.

Figley (1995) använder compassion fatigue som ett samlingsbegrepp för fenomen såsom

sekundär traumatisering och compassion stress då det annars kan användas många olika

namn för det pris den professionella får betala för att bry sig. Figley, som framförallt har

studerat terapeuter, menar att empati har ett pris. Att som professionell möta klienter som

berättar och förmedlar smärta, rädslor och traumatiska händelser så riskerar man att känna

samma känslor tillslut. Den professionella tar över eller smittas av känslorna. Figley poängterar att mänskligt stöd fungerar mer läkande för individer som upplevt traumatiska händelser än klinisk eller medicinsk hjälp. Det mänskliga stödet kan vara socialt stöd från vänner och familj eller från professionella som visar empati. Men han påvisar också att det inte finns mycket dokumenterat om vad empatin kostar för den professionella.

Topor (2011) skriver om vikten av hjälpande relationer och hur den professionellas engagemang, omtanke och empati i vissa fall kan ge en bättre effekt än själva insatsen. Vi tänker att den visade medkänslan och pressen att ta på sig för mycket kan få konsekvenser, vilket kan påverka och gå ut över socialarbetarens privatliv och anhöriga. Det skulle även som nämnts kunna orsaka personalomsättningen och sjukskrivningar på arbetsplatsen, enligt oss.

Problemformulering

Enligt vår bedömning behöver socialarbetares emotionella påverkan av klientarbetet studeras.

Anledningen till det är för att lyfta behovet av förebyggande arbete för individen i yrkesrollen.

Vi upplever att diskussionen förekommer mer inom andra yrken som exempelvis inom vården. Det borde vara minst lika relevant inom socionomyrket och det sociala arbetet. Just den emotionella aspekten av sociala arbetet är något som saknas både inom svensk forskning och enligt oss i socionomutbildningen. Därför tycker vi att det borde belysas mer så att vi socionomstudenter kan förbereda oss bättre för det kommande yrkeslivet. Vi vill visa på vikten av att ha möjlighet och förutsättning att bearbeta och hantera denna baksida av det sociala arbetet och därmed lyckas med ett hållbart både yrkesliv och privatliv. Detta också för att undvika risken för den psykiska ohälsa som det kan leda till, som compassion fatigue eller sekundär traumatisering. Vi tror att det inte handlar om arbetsbelastningen i form av mängden ärenden, utan om hur man hanterar arbetet. Denna studie tror vi kan ha relevans för att hjälpa både oss själva och andra i en framtida yrkesroll.

Socialarbetare behöver vara psykiskt starka och stabila för att kunna utföra sitt arbete. Vi tror att det eventuellt kan finnas ett begränsat utrymme för socialarbetaren att bli emotionell och tala om sina egna känslor i arbetet. Kanske anses det inte professionellt att visa sig skör eller berörd och därför kan det upplevas som att det inte ingår i yrkesrollen.

Vi menar att klientens problematik kan påverka den individuella socialarbetarens psykiska belastning och mående. För att möta klientens betungande problematik undrar vi därför om socialarbetare behöver ha ett visst förhållningssätt för att kunna hantera sina egna känslor som uppstår. Kanske en möjlig hantering av detta skulle kunna vara egna copingstrategier.

Syfte och frågeställningar

Denna uppsats syftar till att belysa socialarbetares påverkan och konsekvenser av emotionellt arbete och att studera deras strategier för att hantera emotionell belastning. Målet är att få kunskap om hur socialsekreterare och behandlare kan stå rustade för att möta sina klienters utsatthet och klara av att som professionell socialarbetare fortsätta sitt hjälpande arbete.

Följande frågeställningar besvaras i vår uppsats:



Hur påverkas socialarbetare emotionellt i sitt arbete med klienter?



Vilka strategier använder socialarbetare för att hantera svårigheterna i det emotionella arbetet?

Begreppsdefinition

För att undvika risken för missförstånd och istället förtydliga begrepp som används i studien kommer här en förklaring. Vi låter Nationalencyklopedin och Wikipedia stå för dessa definitioner. Men beskrivningen av begreppet emotionellt arbete är Hochschilds (2003).

Emotionellt arbete - Att i yrkesrollen arbeta nära andra människor samt utgå ifrån egna emotioner i det dagliga arbetet med klienter, vilket är en del av det sociala arbetet (Hochschild, 2003).

Socialarbetare - benämning på person som arbetar inom kommunal socialtjänst (NE, nationalencyklopedin).

Klient - i modernt språkbruk person med en relation som kund, patient, rättssökande eller på annat sätt hjälpberoende, ofta till en fackman (NE, nationalencyklopedin).

Strategi - en rationell process som rymmer överlagd beräkning och analys som i sin tur syftar

till att maximera fördelar på lång sikt (Strategi, 2018, 31 augusti).

Tidigare forskning

Detta kapitel behandlar hur forskningsfältet ser ut inom vårt ämnesområde. Det är inte heltäckande men vi redogör för den forskning som vi har hittat av relevans för vår studie. Att finna relevant svensk vetenskaplig forskning på detta område har varit svårt. Därför kommer vi att här främst presentera internationell tidigare forskning och även inom andra professioner än socialarbetare. Det svenska inslag som ändå framkommer är Olssons (2008)

doktorsavhandling som vi kände till sedan tidigare samt Nilssons artikel från 2014 som vi senare fann. Forskningen delas upp i följande två teman: Compassion fatigue och vikten av medvetenhet och Strategier. Vi inleder med att förklara hur vi gått tillväga för att söka efter forskningen och avslutar med en sammanfattning.

Sökprocess

De källor som vi har använt oss av är framför allt hämtade från sökmotorn EBSCO Discovery Service (EDS) men även från SwePub, Libris, och Google scholar. Vi har i alla sökningar, där det har varit möjligt att göra avgränsningar, tänkt på att begränsa sökningen genom att enbart visa peer reviewed material för att få hög vetenskaplig kvalité. Peer reviewed innebär

kollegialt granskad. Svenska sökord som vi har använt är: empatitrötthet,

empatitillfredsställelse, sekundär traumatisering, socialt arbete, strategier, copingstrategier och socialarbetare. Men det vi fann då var framförallt studentuppsatser. Därför har vi använt engelska sökorden: compassion fatigue, secondary traumatization, compassion satisfaction, secondary trauma*, resilience, social worker, social work, social worker* samt coping strategies. Att vi har använt sökorden socialarbetare och social worker är på grund av att vi var intresserade just av socialarbetares upplevelser och inte någon annan yrkesgrupp. Men vi har ändå refererat till källor som använt begreppen i andra sammanhang eller andra

professioner då vi tycker att det kan appliceras på det sociala arbetet. Sökordet resilience har

använts för att vi i ett tidigt skede tänkte det som en eventuell teori i studien. Senare valdes

det bort men vi har behållit forskning innehållande resilience då det fortfarande ansågs

relevant för vår studie. Sökordet copingstrategier gav få vetenskapliga artiklar och handlade

då om klienters copingstrategier. I de studier som vi hittat har vi kunnat söka vidare på deras

begrepp och referenser. Författare som Stamm och Figley har varit återkommande och därför

har vi även sökt på dessa namn tillsammans med exempelvis compassion fatigue.

Compassion fatigue och vikten av medvetenhet

Olsson (2008, s. 44) skriver att arbete med människor är emotionellt intensivt och att man inom detta arbete många gånger känner sig ansvarig för sina klienter, kunder eller patienter.

Detta menar hon kan relateras till att det just inom människovårdande yrken är utbrändhet som visar sig vara en riskfaktor. Både arbetsbelastningen och strävan efter att utföra ett bra professionellt arbete kan påverka personalens ansträngning att göra sitt bästa, men det är detta som drabbar den egna hälsan. Olsson beskriver även hur de professionella inom emotionellt arbete använder sig själva som verktyg, vilket kan vara påfrestande och till och med bli ohälsosamt. Yrkesgrupper som kan anses ha ett emotionellt arbete är till exempel: inom vården, polis och socialt arbete men även andra yrken där man har nära kontakt med människor.

Nilsson (2014) diskuterar orsaken till att socialarbetare eller andra professionella som arbetar med traumatiserade individer drabbas av compassion fatigue. Han resonerar kring hypoteser om att dessa individer skulle riskera att utveckla compassion fatigue eller sekundär traumatisk stress av att känna för mycket medkänsla eller empati för sina klienter. Nilsson argumenterar för att så inte är fallet och att det då inte heller skulle vara dåligt eller farligt för socialarbetare med för mycket empati eller medkänsla. Han menar att det finns skäl att tro att för mycket empatiska känslor inte leder till compassion fatigue. Men han påstår däremot inte att de inte alls har med varandra att göra. Det som framkommer är att personlig ångest uppstår på olika sätt och under olika omständigheter, alltså inte bara av medkänsla och empati.

Stamm (2010) har skrivit manualen “ProQOL: Professional Quality of life”, ett verktyg med frågor och skattningsskala om professionellas livskvalité. Flera studier har använt sig av denna manual. Manualen beskriver begreppen compassion fatigue och compassion satisfaction, vilka förklaras närmare i kapitlet Teoretiska perspektiv, och kan vägleda vid undersökning genom att skatta vilken grad av det ena eller det andra en yrkesverksam person har. Därmed kan risken för compassion fatigue upptäckas (Rae Harr, Brice, Riley & Moore, 2013).

En kvantitativ studie från USA har med hjälp av Stamms manual och enkäter undersökt

påverkan av compassion fatigue och compassion satisfaction hos socionomstudenter under

praktik (Rae Harr, Brice, Riley & Moore, 2013). Dessa socionomstudenters påverkan av

compassion fatigue och compassion satisfaction jämfördes också med yrkesverksamma professionella socialarbetare. Begreppen ger en vinkel av sambandet mellan dem i form av en

”vågskål”. Detta då resultat visade att ju mer compassion satisfaction, där man blir stärkt av att hjälpa, desto mindre risk för compassion fatigue och negativ påverkan och tvärtom. Dock är relationen mellan begreppen inte fastställt och kräver mer forskning, enligt Rae Harr et al.

Resultaten visade även att studenterna upplevde lägre nivåer av compassion fatigue än de professionella. Detta diskuterar forskarna skulle kunna vara på grund av att de professionella utsätts för en pågående exponering av sekundär traumatisering i sitt yrke. Enligt oss är det mer troligt att de yrkesverksamma är dem som löper större risk att drabbas av compassion fatigue då de arbetar med det emotionella dagligen. Därför har vi valt att studera just

yrkesverksamma socialarbetare då vi är intresserade av deras strategier. Anledningen till det kan vara att studenter eventuellt inte ännu har utvecklat sina strategier på samma sätt. Men Rae Harr, Brice, Riley & Moore (2013) lyfter relevansen av att vara medveten om hur

påverkad man kan bli som socialarbetare, vilket även vi själva vill framhäva och därför arbeta vidare på i vår egen studie.

Utbrändhet på grund av arbetet är vanligt inom läkaryrket (O´Dowd et al., 2018). Läkare beskriver att professionens utmaningar innefattar stressorer på arbetsplatsen, som bristande resurser och hög arbetsbelastning, vilket hotar deras välmående.

Forskning har också gjorts på sjuksköterskor med Stamms manual och skattningsskala (Mattioli, Walters & Cannon, 2018). Där ligger fokus på vårdare, men syftar till att lyfta vikten av medvetenhet och förståelse av compassion fatigue. Sköterskor förväntas göra allt i sin makt för att bry sig om sina patienter men det finns inte samma förväntningar på att de ska bry sig om och ta hand om sig själva. För att öka det psykiska välbefinnandet hos sköterskor behövs en medvetenhet om hur mycket energi de har råd att lägga på andra människor. Nya oerfarna sköterskor, som så småningom blir erfarna professionella, behöver bli införstådda med det bästa sättet att ta hand om sig själva och undvika compassion fatigue. Compassion fatigue har noterats i litteratur inom vården, men forskningsrönen tycks inte ha

uppmärksammats utanför det egna fältet då det inte fått någon större spridning.

Adams, Boscarino och Figley (2006) belyser även de att det saknas forskning som fokuserar

på professionellas emotionella utmattning, som compassion fatigue, orsakad av arbetet med

traumatiserade klienter. I deras kvantitativa studie undersöks socialarbetare bosatta i New

York i samband med terrorattacken på World Trade Center 2001. Efter att ha uteslutit andra

variabler i faktoranalysen visade resultaten två centrala dimensioner, vilka var sekundär traumatisering och arbetsrelaterad utbrändhet. Kontrollerat för andra riskfaktorer kunde de två dimensionerna kopplas till psykologisk ångest. Forskarna lyfter också professionellas

(bristande) förutsättningar för att möta sina klienters emotionella behov i en stressig miljö och inte drabbas av compassion fatigue.

Strategier

Enligt Nilsson (2014) visar det sig vara av betydelse att kunna reglera och skilja på sina egna känslor och klientens situation och de som saknar denna förmåga är mer sårbara för personlig ångest. Det är med andra ord skillnad på att visa empatisk förståelse för en annan persons situation och att föreställa sig själv i den situationen. Det är viktigt att särskilja detta.

Förebyggande strategier inom vården anses i första hand vara att utbilda och öka kunskapen om compassion fatigue (Mattioli, Walters & Cannon, 2018). För att undvika compassion fatigue behövs även energi, något som god hälsa bidrar till. Kunskap om compassion fatigue kan inspirera till mindfulness och egenvård, att ta hand om sig själv och påminna den

professionella om varför hon befinner sig i yrket. Chefer och ledning skulle kunna

implementera evidensbaserade interventioner för att förebygga och minska utvecklingen av compassion fatigue.

Enligt Rae Harr, Brice, Riley och Moore (2013) stödjer forskningsresultat behovet av att komplettera med förebyggande träning i utbildningen för socialarbetare. Inte bara för att belysa risker och symtom av compassion fatigue utan även fördelarna och vikten med

compassion satisfaction och att ta hand om sig själv. Då dessa forskningsresultat kommer från en studie gjord i USA och vi saknar kännedom om deras utbildnings upplägg blir det svårt att relatera till den svenska socionomutbildningen. Men trots detta kan vi som sagt instämma med att det saknas mer omfattande inslag av emotionella risker och hantering av detta i utbildningen.

En annan studie, som också den är från USA, undersöker hur volontärer inom katastrofhjälp

använder sig av identifiering tillsammans med resilience-processer i deras dagliga situation på

fältet (Agarwal & Buzzanell, 2015). Den kvalitativa studien presenterar citat av volontärerna

som resulterar i att visa att det var olika saker som hade betydelse för volontärerna och som

gjorde att de kunde fortsätta med det svåra arbetet. Resultatet visar på olika sätt att skapa resilience utifrån olika identiteter. Detta syftar dock till hur man kunde stärka arbetskraften inom denna typ av organisation. Men det skulle kunna relateras till strategier och är på så sätt intressant för vår studie om socialarbetares hantering av emotionell belastning.

Forskningsresultat har visat att läkare ser resilience som copingstrategier (O´Dowd et al., 2018). Psykologisk resilience skapar ett skydd mot stress. Arbetsrelaterad tillfredsställelse fångar hur arbetsplatsen stödjer resilience. Resilience-strategier bland läkare har visat sig vara det centrala i copingbeteende som har värdesatts som positivt för välmåendet, inklusive tid med familj och vänner. Dessa strategier handlar också om attityder som skyddar mot stress och utbrändhet.

Sammanfattning av forskningsfältet

Sammanfattningsvis har tidigare forskning studerat urvalet av både socialarbetare, studenter, sjuksköterskor och läkare. Detta även genom blandade metoder av kvantitativa enkäter och kvalitativa intervjustudier. Generellt visar forskare på en tydlig enighet om att flertalet professioner utmanas i emotionell belastning och att det i sin tur kan påverka välmåendet negativt och leda till compassion fatigue, sekundär traumatisering, stress och/eller utbrändhet.

Även compassion satisfaction, som enligt Stamm (2010, s. 12) är de positiva känslorna av hjälpande arbete, har studerats och kan vägas mot compassion fatigue (Rae Harr, Brice, Riley

& Moore, 2013). Forskningsresultat presenterar professionellas hantering genom

copingstrategier som resilience (O´Dowd et al., 2018) och framhäver behovet av medvetenhet

och bättre förutsättningar för yrkesverksamma (Adams, Boscarino och Figley, 2006). Som

strategi kan även vikten av att särskilja sina egna känslor och klientens framhävas (Nilsson,

2014). Men ytterligare kunskap inom detta område efterfrågas. Kunskapsluckan som vi ämnar

att bidra till är svenska socialarbetares emotionella påverkan av klientarbetet och strategier för

att hantera detta.

Teoretiska perspektiv

I detta kapitel kommer vi att presentera de teoretiska perspektiv som vi valt att använda oss av i analysen av vår empiri. Dessa är främst teorin om copingstrategier, men även begreppet compassion satisfaction i relation till compassion fatigue.

Copingstrategier

Syftet med studien är att utreda socialarbetares eventuella strategier för att hantera det emotionella arbetet. Därför utgår vi primärt ifrån Lazarus och Folkmans copingstrategier (1984). Den amerikanske psykologen Lazarus introducerade coping som begrepp redan på 1960-talet och Lazarus och Folkman (1984) ses som grundare av copingteorin under 1980- talet. Brattberg (2008, s. 9) översätter coping till bemästringsförmåga vilket innebär att klara av eller “stå pall” för utmaningar i sitt arbete. Det som omfattas av begreppet är alla

ansträngningar individer gör för att klara av eller hantera psykologisk stress.

Ursprungligen kom begreppet coping från två olika teorier eller forskningsmetoder. Dels från hur djur hanterar stress och kontroll som starkt kopplas till darwinism. Men även från

psykoanalysen, vilket Lazarus och Folkman (1984, s.117f) fokuserar på då det förstnämnda saknar komplexiteten och den kognitiva-emotionella bredden som den mänskliga kopplingen ger.

Nationalencyklopedin (2018) beskriver coping som mentala strategier för att hantera psykiskt påfrestande situationer vilket överensstämmer med Lazarus och Folkmans (1984)

beskrivning. De definierar coping som två olika metoder. Dels en kognitiv del som hela tiden förändras, alltså att man hela tiden förändrar hur man tänker gällande någonting. Den andra delen är ett handlingssätt för att hantera specifika yttre och/eller inre krav som överstiger individens förmåga och vad denne mäktar med.

Lazarus och Folkman (1984, s. 150f) beskriver två olika kategorier av coping där en är emotionsfokuserade strategier som finns inom ett brett spann. En stor del av det är kognitiva processer och strategier vilket inkluderar bland annat undvikande, distansering samt att

försöka uppfatta något positivt ur en negativ händelse. Emotionsfokuserad coping används för

att upprätthålla hopp och optimism men det är viktigt att komma ihåg att man inte får lura sig själv vilket är en risk inom denna kategori.

Den andra kategorin är problemfokuserade strategier som fokuserar på att definiera

problemet, skapa alternativa lösningar och väga dess för- och nackdelar för att i sin tur kunna ta beslut om bästa lösning. Denna kategori anser Lazarus och Folkman (ibid, s. 152) passar bättre i sammanhang där det är något i själva omgivningen som är problemet som på något sätt ska lösas, alltså konkret och målorienterat. Brattberg (2008, s. 33) menar även hon att coping kan ske genom att påverka eller förändra yttre omständigheter men också genom hur man själv tolkar och reagerar på händelser.

Den ena kategorin behöver inte heller utesluta den andra vid ett problem. Emotionsfokuserade och problemfokuserade strategier kan både främja och motverka varandra (Lazarus &

Folkman, 1984, s. 153).

Lazarus och Folkman (1984, s. 162ff) poängterar att individers förmåga att använda

copingstrategier beror av vilka resurser som finns tillgängliga för dem. Individers hälsa och energi ses som en av de största resurserna för att kunna hantera svåra situationer. God självkänsla och att känna hopp förklaras också som mycket viktiga förutsättningar. Andra förmågor som beskrivs som avgörande för hur man hanterar motgångar är individernas problemlösningsförmåga samt sociala färdigheter vilket inkluderar förmågor inom

kommunikation och samspel med andra. Att ha personer i sin omgivning som ger påtagligt stöd och vägledning har också fått ökat fokus inom copingresurser.

Det är också viktigt att komma ihåg att nivån av hot eller stress påverkar vilka

copingstrategier man behöver för stunden, men även förmågan att själv kunna avgöra vad man behöver (ibid, s. 167). En person som löser en situation, men till ett högt eget emotionellt pris använder inte copingstrategierna effektivt (ibid, s. 188).

Den sociala miljön är dels en stor källa till stress, men kan även vara en stor resurs för

individer att få stöd och utvecklas (ibid, s. 243). Det är därför också viktigt att särskilja kraven som kommer från omgivningen och vilka inre krav man själv har skapat eller känner (ibid, s.

238). Lazarus och Folkman (ibid, s. 318) frågar sig även om människor egentligen är

medvetna om att det är copingstrategier de använder sig av eller om det sker omedvetet.

Coping kan inte ses som entydigt positivt eller negativt. Det finns inte heller en copingstrategi som fungerar i alla lägen eller för alla människor. Olika strategier fungerar vid olika

situationer och kombinationer och vissa fungerar kortsiktigt, medan andra strategier behöver användas för att fungera långsiktigt (Brattberg, 2008, s. 41f). Faktorer som Brattberg (ibid, s.

64) menar leder till positiva copingresultat är bland annat egenvård, fysisk aktivitet och socialt stöd. Bland de faktorer som leder till negativa copingresultat finns hög stressnivå, hjälplöshet och skuldbeläggning.

Det fördelaktiga med användningen av teorin är att den grundar sig i individers subjektiva uppfattningar och kan appliceras på varje intervjuperson för att alla människor har förmåga att genom copingstrategier hantera olika faktorer. Individuella sätt av hantering får därmed komma fram vilket är passande då vi undersöker personliga upplevelser hos socialarbetaren.

Compassion satisfaction kontra compassion fatigue

Initialt fokuserade vi på begreppen compassion fatigue och sekundär traumatisering och hur man undviker att drabbas av det. Även våra frågeställningar innehöll dessa begrepp tidigt i processen. Men under arbetets gång valde vi att inte inrikta oss på själva begreppen i sig och tog så småningom bort dem från syftet. Istället engagerade vi oss i beskrivningen av

känslornas påverkan och hanteringen av det och använde oss av begreppen som teori. Vårt intresse har hela tiden varit inriktat på strategier och för att komma till det behövdes även en beskrivning av det emotionella arbetets påverkan.

Stamm (2010, s. 8) förklarar i sin manual att den professionellas livskvalité är den kvalité som upplevs i relation till sitt arbete som hjälpare. Det innehåller två delar, den positiva

compassion satisfaction och den negativa compassion fatigue. Compassion satisfaction översätter vi till empatitillfredsställelse och compassion fatigue till empatitrötthet. Båda aspekterna av hur man relaterar till sitt arbete påverkar den egna upplevda kvalitén (ibid).

Enligt Stamm (2010, s. 12) definieras compassion satisfaction som de positiva känslorna och

tillfredsställelsen av att kunna utföra sitt arbete bra. Det innehåller glädjen av att hjälpa andra,

av att kunna bidra och göra gott i samhället. Begreppet beskrivs som att vara nöjd och gilla

sitt hjälpande arbete. Man känner framgång, att man kan göra skillnad och att man vill

fortsätta arbetet. Compassion satisfaction är det positiva som kan väga upp mot den negativa aspekten av hjälpande arbete, compassion fatigue. Stamm (ibid) påstår att compassion fatigue i sin tur består av två delar som är utbrändhet och sekundär traumatisering/sekundär

traumatisk stress. Utbrändhet kan kännetecknas som att drabbas av ilska, utmattning, depression och frustration. Sekundär traumatisk stress är arbetsrelaterat trauma och rädsla.

Men det arbetsrelaterade traumat kan vara ett direkt/primärt trauma eller en kombination av primärt och sekundärt. Olsson (2011, s. 21) beskriver sekundär traumatisering som att få liknande reaktioner eller symptom som den utsatta personen bara genom att lyssna, utan att själv varit utsatt.

Figley (1995, s.154) menar att orsaken till att man väljer ett arbete som handlar om trauman kan vara för att intensiteten som det innehåller kan vara en kraft i sig. Arbetstillfredsställelse kan uppnås för att man helt enkelt upplever trauma-arbete som meningsfullt. Enligt Figley beskriver vårdgivare att de lärt sig hantera en större omfattning av känslor, en större

medkänsla för andra och att de fått kunskap av de personer som de träffat. Han påpekar även vikten av optimism, att man måste inkludera positivitet och göra medvetna val av sitt

åtagande till arbetet. Genom detta kan man förebygga sekundär traumatisk stress men också genomföra ett bättre arbete.

Påverkan av att lyssna till traumatiserade klienter kan beskrivas som att den professionella speglar sig, förlorar sig själv och framkallar rädslor för det den hör (Figley, 1995, s. 1). Men han påstår också att de som kan visa mycket empati för andra är de som tenderar att riskera drabbas av compassion stress/fatigue och de terapeuter som är sköra är samtidigt de som är mest effektiva.

Compassion satisfaction kan med andra ord ses som motsats till compassion fatigue.

Begreppen kan även fungera som i en vågskål där mer av det ena minskar det andra. I en

studie där man undersökte sambandet mellan dessa begrepp och även strategier och

utbrändhet lutade resultaten åt ett samband mellan egenvård/strategier och högre nivåer av

compassion satisfaction och lägre nivåer av compassion fatigue och utbrändhet (Alkema,

Davies & Linton, 2008).

Fördelen med användningen av dessa begrepp är att båda aspekterna av det sociala arbetet får komma fram och skapar en större bild av yrket. Men nackdelen skulle kunna vara att vår förförståelse speglas av denna kunskap och påverkar hur vi uppfattar den insamlade empirin.

Metod

Metodval

Syftet med vår studie är att undersöka socialarbetares strategier för att hantera utmaningarna i det emotionella arbetet. Därför valde vi att använda oss av kvalitativ metod där vi genomförde en intervjustudie. För att få fram socialarbetarnas egna upplevelser och reflektioner har

semistrukturerade intervjuer använts. Detta är något som enskilda intervjuer kan kallas för (Malterud, 2009, s. 127). Semistrukturerade intervjuer utgår oftast från en intervjuguide med teman som har arbetats fram i förväg för att vägleda intervjuaren (ibid), så också i vårt fall.

Personliga enskilda intervjuer ger oss individuella åsikter och synpunkter och lämpar sig när forskaren är intresserad av människors tolkning och förståelse av ett visst fenomen (Jacobsen, 2012, s. 97f). Då vi använder oss av tidigare kunskap, förförståelse och befintlig teori och skapar ny teori tillsammans med den empiri som tas fram har studien en abduktiv ansats (Åkerlund, 2017, s. 27).

Urval

Populationen är det område av enheter där man gör sitt urval ifrån (Bryman, 2011, s. 179), vilket i detta fall är socialarbetare i Stockholmsområdet. För att kunna besvara vår

frågeställning använde vi oss av ett målinriktat urval då det innebär att välja de personer som

lämpar sig för de centrala forskningsfrågorna. Enligt Bryman (2011, s. 392) är ett målinriktat

eller målstyrt urval ett icke-sannolikhetsurval. Syfte är då att göra ett strategiskt val så att

personerna är relevanta för forskningsfrågorna och inte göra ett slumpmässigt urval. Vi valde

att efterfråga socialsekreterare eftersom de arbetar med klienter och kan beskriva upplevelsen

av det arbetet. Det blev även ett bekvämlighetsurval då vi utgick från vår hemkommun och

valde att tillfråga närliggande kommuner och stadsdelar. Bekvämlighetsurval innebär att göra

sitt urval utifrån vad som finns lättast till hands för forskaren (Bryman, 2011, s. 194). Vi

tillfrågade tio kommuner eller stadsdelar varav två tackade ja till att delta i studien. Men både

intervjupersonerna i studien blev tillfrågade direkt, utöver förfrågan via kommunen. Detta ledde också till ett snöbollsurval som innebär att en intervjuperson kan tillhandahålla ytterligare en intervjuperson (Ahrne & Eriksson-Zetterquist, 2011, s. 43).

Bekvämlighetsurvalet ligger också i att vi valde att intervjua både socialsekreterare och behandlare. Detta var för att vi godtog samtliga personer som visade intresse av att medverka och två av dem var behandlare. Men det skulle också vara oetiskt att välja bort behandlarna.

Totalt intervjuades sju personer, fem socialsekreterare och två behandlare. Detta gjorde att vi fick ändra inriktning av population från socialsekreterare till socialarbetare. Men detta blev på ett sätt till vår fördel då representationen breddades. Vi valde att inte inrikta oss på en viss typ av enhet då vi anser att studiens syfte och frågeställning berör alla inom socialt arbete. Alla socialarbetare som arbetar med klienter och kommer i kontakt med det emotionella arbetet är av relevans för studien, oavsett vilken enhet och målgrupp man arbetar med.

Förförståelse

Genom socionomutbildningens gång och efter den verksamhetsförlagda utbildningen, praktikperioden, har vi fått en viss uppfattning om yrket som socialarbetare. Även den litteratur vi läst har påverkat oss och skapat en viss förförståelse för ämnet. Vi har därmed en bild av yrket som socialarbetare, de situationer som man kan hamna i och de emotionella påfrestningar man kan stå inför. Detta påverkar hur vi genomför intervjuerna, ser på resultatet och analyserar vår empiri. Alla intervjupersoner utom en hade gått socionomutbildning. Vi fick uppfattningen att de även hade en förståelse för oss och var måna om vårt arbete. Detta skulle eventuellt kunna påverka deras svar och studiens resultat på så sätt att de utvecklar sina utsagor i syfte att gynna vår empiri.

Genomförande

Till en början formulerades ett informationsbrev (se Bilaga 1) som skickades till kommunens eller stadsdelens socialförvaltning, servicecenter eller motsvarande. Med mailet gavs även en presentation av oss och en förfrågan om socialsekreterares medverkan i intervju. När vi kom i kontakt med socialarbetare att intervjua skickades också en samtyckesblankett (se Bilaga 2) att skriva under innan intervju för att bekräfta samtycke till att medverka. Denna

samtyckesblankett tog vi med, utskriven och signerad av oss, till intervjutillfället med

möjlighet att behålla ett exemplar. Intervjupersonerna tillfrågades och kunde välja om vi båda

skulle vara med under intervjun eller bara en av oss. Detta är ett sätt att involvera deltagarna i

undersökningen, vilket också är en etisk aspekt. Vi ser det som fördelaktigt att vi fick närvara båda två under samtliga intervjuer då det underlättar vårt arbete, kan öka pålitligheten och minska risken för att missa information. Men vi skulle givetvis haft förståelse för om intervjupersonerna hade känt att det är obekvämt med oss båda närvarande och tyckt att det blir för många personer i rummet.

Inför intervjuerna skapades en intervjuguide (se Bilaga 3) innehållande de frågor vi ville ställa till intervjupersonerna. Intervjuguiden var semistrukturerad, vilket innebär förutbestämda frågor att utgå ifrån, men med möjlighet till att förändra utefter intervjupersonens svar. Enligt Bryman (2011, s. 206) handlar semistrukturerade intervjuer ofta om att ha ett antal frågor som i ett schema, men att ordningsföljden på dem kan ändras. Vanligtvis är frågorna mer allmänt formulerade och följdfrågor brukar förekomma (ibid). Vi arbetade med en fyllig intervjuguide som innehöll många frågor. Det fanns initialt en oro över att inte hinna med alla frågor, men det gjorde vi i nästan alla intervjuer. Fördelen med den innehållsrika guiden och att flera frågor var lika var att vi kunde få fram mer utvecklande svar från intervjupersonerna och därmed ett större material.

Intervjuerna genomfördes i enskilt rum på respektive intervjupersons arbetsplats. Vi

närvarade som sagt båda två under samtliga tillfällen, men delade upp dem då en av oss ledde och höll i fyra av intervjuerna och den andra höll i resterande tre. Alla intervjuerna spelades in på både mobiltelefon och ipad. Intervjuerna var mellan 27-70 minuter långa. Vi

transkriberade sen med samma uppdelning som tidigare, det vill säga att vi transkriberade de intervjuer som vi själva hade hållit i. Vid transkribering har vi uteslutit längre irrelevanta uttalanden som frångått ämnet, men annars transkriberat så ordagrant som möjligt. De utvalda citat som är med i resultatkapitlet har sen korrigerats från sitt talspråk för läsbarhetens skull.

Tematisk analys

För att bearbeta de omfattande transkriberingarna har vi använt oss av tematisk analys.

Tematisk analys innebär att koda sin empiri utifrån olika teman (Bryman, 2011, s. 528). Vi fortsatte med samma uppdelning som tidigare att arbeta med de intervjuer och

transkriberingar som var och en själv hade gjort. Efter att ha läst igenom transkriberingarna

kom vi överens om vilka teman som vi skulle använda oss av genom att gå tillbaka till

frågeställning, det gemensamma innehållet i transkriberingarna och de valda teorierna. Dessa

teman är: Emotionell påverkan och hur den yttrar sig, Strategier och Arbetsplatsens förutsättningar och liknar de som återfinns i intervjuguiden. Men vi kunde även utläsa ett ytterligare tema, nämligen det positiva med arbetet, Vågskålen. Bearbetningen resulterade i att vi också fick fram ett antal underteman vilka är Ens personliga bakgrund och dess

emotionella påverkan, Vad som berör mest eller upplevs som tungt att bära och Önskade förbättringar. Men vid kodningen höll vi oss till de ovannämnda fyra huvudtemana.

Varje huvudtema kategoriserades med en färg. Vi läste igenom transkriberingarna igen och markerade de citat som ansågs relevanta med respektive temas färg. På detta vis genomfördes vår kodning. Dessa koder/citat från alla transkriberingar samlades ihop och delades upp under sina teman i ett nytt dokument. Därefter delade vi upp resultatkapitlet genom att arbeta med två teman vardera. För varje tema lästes alla citat/koder först igenom. När vi sedan redogjorde för resultatet kunde vi välja ut de citat som vi tyckte var representativa för temat och

sammanhanget. Utifrån samma teman analyserades resultatet och frågeställningarna besvarades. I varje tema kopplades resultatet och de valda teorierna samman för att kunna göra tolkningar och beskriva resultatet ur ett annat perspektiv.

Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet

För att ställa sig kritisk till forskningsprocessen och ifrågasätta arbetet är validering ett betydelsefullt verktyg. Att ifrågasätta resultatets giltighet är att validera (Malterud, 2009, s.

179). Malterud menar att valideringen ska tydliggöra arbetets möjligheter och begränsningar.

Validitet handlar om man verkligen undersöker det man påstår sig undersöka (Bryman, 2011, s. 352). Då vi i denna studie har intervjuat just socialarbetare om deras strategier, vilket var syftet att ta reda på, har vi med detta försökt skapa en hög validitet.

Extern reliabilitet innebär huruvida en studie kan upprepas eller replikeras (ibid). Reliabilitet handlar om tillförlitlighet och om en undersöknings resultat skulle bli desamma om

undersökningen görs på nytt (Bryman, 2011, s. 49). Även angående reliabiliteten har vi

försökt beskriva tillvägagångssättet väl genom att uppge hur vi gjort steg för steg. Detta gör

det möjligt att återupprepa och genomföra en liknande undersökning och skapar därmed chans

till hög reliabilitet. Dock är det ofta svårt inom kvalitativ intervjustudie att räkna med att få

samma resultat vid upprepad undersökning eftersom det bygger på individuella erfarenheter.

Generaliserbarhet handlar om att kunna säga något om en större population än den som har studerats och huruvida man kan generalisera eller överföra resultatet på andra liknande miljöer (Ahrne och Svensson, 2011, s. 28f). Inom kvalitativ forskning är det den bristande generaliseringen som brukar kritiseras som en svaghet, men då detta inte sker på samma sätt som inom kvantitativ forskning behöver överförbarheten bedömas försiktigt. Det är även som sagt svårt med generaliserbarheten då det rör sig om personliga upplevelser och

beskrivningar. Men att vi har studerat mer än en arbetsplats och resultaten visar på samma riktning kan tyda på en viss möjlighet till generalisering. Då vi har försökt relatera studiens resultat till begreppen copingstrategier, compassion fatigue och compassion satisfaction kan denna studie mer luta sig på en teoretisk generalisering. Vi skulle exempelvis kunna säga att vi studerat ett fall av eller ett exempel på copingstrategier.

Etiska val och överväganden

För att skydda individen i forskning finns forskningsetiska krav att förhålla sig till

(Vetenskapsrådet, 2002). De fyra etiska huvudkraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet som presenteras nedan. Vi har i denna studie följt dessa krav för att undvika ett oetiskt förfarande.

Informationskravet

Vid förfrågan om medverkan gavs en kort presentation av studien och information om villkoren för deltagandet. Detta för att det ska finnas en transparens gentemot de intervjupersoner som väljer att medverka. Informationsbrevet, som skickades till

intervjupersonerna innan respektive intervju, beskrev syftet med studien, hur materialet och resultatet skulle användas, frivilligheten att delta, anonymiteten, möjligheten att inte behöva svara på en fråga eller avbryta helt. Intervjupersonerna informerades även om att studien kommer att laddas upp och bli tillgänglig på DiVA, Digitala Vetenskapliga Arkivet. Med detta informationsbrev har vi ämnat att uppfylla ett av de fyra etiska huvudkraven, informationskravet (Vetenskapsrådet, 2002, s. 7).

Samtyckeskravet

De personer som tackade ja till att delta i en intervju fick en samtyckesblankett mailad till sig.

En sådan hade även vi båda skrivit under och hade med oss till intervjutillfällena. Innan

intervjun startade försäkrade vi oss om att intervjupersonen fått informationsbrevet och förstått syftet med vår studie. Därefter fick intervjupersonen skriva under

samtyckesblanketten för att bekräfta att de tagit del av informationen och samtyckte till medverkan samt användandet av deras svar i studien. De upplystes även om möjligheten att ta tillbaka sitt samtycke när som helst. Med denna inhämtning av informerat samtycke uppfylls därigenom samtyckeskravet (Vetenskapsrådet, 2002, s. 9).

Konfidentialitetskravet

Transkriberingarna har avidentifierats så att materialet inte ska kunna gå att härleda till intervjupersonerna. Detta var något som vi informerade om i förväg innan intervjun vid inhämtningen av informerat samtycke. Det är viktigt att förtydliga detta för

intervjupersonerna så att de känner sig trygga med att samtycka till deltagandet. Detta görs också av etiska skäl då det tillhör ett av de fyra etiska kraven vilket är konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2002, s. 12). Med avidentifiering menas att vi har ändrat, uteslutit eller tagit bort information, som exempelvis namn och platser, som skulle kunna röja

intervjupersonernas identitet. När studien är färdigställd och uppsatskursen är slutförd kommer det ej avidentifierade materialet att raderas. Med detta menas material såsom

ljudfiler, samtyckesblanketter och mailkonversationer. Då vi är två forskare i denna studie och båda har haft kontakt med intervjupersonerna och spelat in intervjuerna kräver det extra noggrannhet vid denna makulering.

Nyttjandekravet

Enligt Vetenskapsrådet (2002, s. 14) innebär detta krav att forskaren endast ska använda materialet till vad det är avsett för. När intervjupersonerna gav sitt samtycke till att medverka tackade de ja till att delta i just denna studie. Deras utsagor kommer inte att användas till annat än att utgöra vår empiri i detta sammanhang. Som tidigare nämnt kommer materialet senare att raderas och därav minskar risken för att det används till annat syfte och ändamål.

Begränsningar

Inom arbetets givna ramar för studien är urvalet relativt litet på sju respondenter vilket kan anses opålitligt. Det låga antalet respondenter gör det också svårt att generalisera resultatet.

Från början var som sagt tanken att inrikta oss på att undersöka socialsekreterare för att

avgränsa oss och välja en profession i det annars breda yrke som det sociala arbetet innebär.

Men då det var sju personer som tackade ja till att delta och däribland behandlare valde vi att intervjua samtliga dessa personer för att få fler deltagare och bredda vårt material. Till begränsningar hör också valet att fokusera på socialarbetarnas egna strategier och inte ur ett ledningsperspektiv eller vad riktlinjer på arbetsplatsen säger. Studien är avgränsad till att ha genomförts under en viss tidsperiod, hösten 2018, och i ett visst område, två kommuner eller stadsdelar i Stockholms län.

Resultat

Följande kapitel kommer att handla om det resultat vi fick fram genom vår studie. Resultatet är uppdelat i fyra huvudteman vilka är: Emotionell påverkan och hur den yttrar sig,

Strategier, Arbetsplatsens förutsättningar och Vågskålen - det som väger upp. Men initialt görs en deltagarpresentation.

Deltagarpresentation

Studiens intervjupersoner är fem socialsekreterare och två behandlare. Intervjupersonerna arbetar på familjeenheten, ungdomsenheten, familjehemsgruppen, barn- och

ungdomsgruppen, stöd- och behandlingsenheten, resursteam på familjeavdelningen samt enheten funktionsnedsättning. Majoriteten av intervjupersonerna har en socionomutbildning men en är beteendevetare och en annan har vidareutbildning i KBT, steg 1 och 2.

Intervjupersonerna är i åldrarna mellan 24 och 64 år och lever i olika familjesituationer, med partner/sambo och/eller har barn. För att göra läsningen mer intressant och personlig har vi valt att ge intervjupersonerna fingerade namn. Dessa namn valdes genom Statistiska centralbyråns redovisning av de vanligaste namnen 2017, där dock ett namn valdes bort på grund av att det är en av författarnas namn. De fingerade namnen är Lars, Anna, Eva, Sara, Karin, Kristina och Lena.

Emotionell påverkan och hur den yttrar sig

Det vi initialt frågade om och försökte få svar på var om man som socialarbetare blir

emotionellt påverkad av sina klienter och i så fall hur. Vi strävade efter att få fram reflektioner

kring hur de själva mår i arbetet och hur det kan yttra sig. Intervjupersonerna var överens om

att man som socialarbetare påverkas emotionellt av sina klienter, vilket resultatet visar klart.

De menar att det är svårt att undgå att känna något när man blir delaktig i klienternas situation och får höra om deras utsatthet. Samtliga intervjupersoner beskrev att påverkan framför allt yttrade sig som trötthet. Andra sätt som denna påverkan visade sig på var olika stressymtom som hjärtklappning, men även att intervjupersonerna kände oro och sorg. Resultatet visar att intervjupersonerna påverkas av det emotionella arbetet med klienterna.

Sara beskriver nedan hur den emotionella påverkan kan yttra sig i form av trötthet, utmattning och stress. Stressen gör att hon kan vakna på nätterna och tänka på jobbet. Tröttheten gör henne orkeslös och hon kan bli ofokuserad och ha svårt att släppa tankarna på arbetet när hon är ledig.

Det har hänt att man vaknar på nätterna och kommer då direkt och tänka på jobbet, då inser man oj jag är nog lite för stressad. Man är väldigt trött, utmattad när man kommer hem, att man känner sig dränerad. Man har inte riktigt ork att tänka eller känna. Man kanske har svårare att släppa några tankar man har eller jobbet helt enkelt. Att det ligger och snurrar i huvudet så. (Sara)

Lars beskrev sin påverkan genom att han upplever sig som tankspridd och ineffektiv.

Tankarna kan göra att det kan bli svårt att fokusera och fortsätta arbeta vidare med andra ärenden. Flera intervjupersoner ansåg att känslorna från arbetet kunde påverka deras privatliv, även om det var omedvetet. Lars beskriver att det också kan bero på hur ens liv med

familjesituation ser ut. Att man kanske påverkas olika och har olika förutsättningar om man har barn eller inte, och därför lägger upp arbetet olika. Han är osäker om han skulle klara av att arbeta i samma omfattning om han hade barn. Han tror även att det är vanligt att ens arbete och privatliv påverkar varandra.

Jag kan vara väldigt trött eller lättirriterad eller så och jag tycker det är svårt att veta om det är kopplat till min dag på jobbet ibland. Man försöker hitta orsaker, att jag inte har ätit eller att jag är trött. Men jag tror verkligen att det påverkar. Sen har jag ett tacksamt liv nu. Jag har bara mig själv och min (partner). Men skulle jag ha tre barn där hemma, jag vet inte om jag skulle jobba så här då ens. (…) Men det är väl ganska vanligt att det är så. Att folk som blir utbrända har många parallella faktorer som är igång samtidigt, kanske privat och jobb. Så det tror jag kan vara tufft för folk.

(Lars)

Eva anser det som en självklarhet att socialarbetare påverkas emotionellt. Hon upplever

emellanåt till och med att det kan vara så pass mycket känslor i arbetet så det upplevs som

känslomässigt utmattande. Hon tycker dock det är viktigt att bli påverkad för att man kanske inte annars är närvarande, men att det kan bli lite för mycket när man har arbetat i 30 år.

Känslorna i arbetet kan påverka och yttra sig väldigt starkt. Det var endast några

intervjupersoner som beskrev den sortens påverkan. Enligt Kristina kan ett ärende beröra så att det skapar en mycket stark reaktion. Eller om man bär en känslosam belastning under en längre tid kan det få en extrem påverkan. Hon beskriver starka reaktioner och känslor av panik. När effekterna av beslutsångest och emotionell överbelastning blir som blackout och framkallar en ohälsosam stressreaktion:

Ibland blir det för ihärdigt, för snurrigt så att till slut… Ibland så, det har hänt, och det var inte så länge sen när jag tänker på det att jag fixar inte det här. Jag kan inte tänka klart i det här ärendet, så jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte! Jag kände att jag satt i princip bara och grät här. Jag bara “Säg vad jag ska göra! Jag vet inte!”

Så. Ja, så du kan verkligen hamna i kraftiga emotionella påslag. (Kristina)

Sammanfattningsvis kan det sägas att de socialarbetare som vi har intervjuat är överens om att de blir påverkade av det emotionella arbetet med sina klienter. Generellt visade sig denna emotionella påverkan genom trötthet, utmattning och tankspriddhet och i vissa fall även i kraftigare med stress och till och med känslor av panik. Påverkan kunde även gå ut över privatlivet då det kunde vara svårt att sova eller tänka klart. Det kunde till och med vara utan att man ens visste om att det var på grund av ens arbete. Men det beror också på hur ens liv ser ut i övrigt och vilka förutsättningar man har till att bli emotionellt påverkad eller inte.

Ens personliga bakgrund och dess emotionella påverkan

Här handlar det om tidigare erfarenheters påverkan. Vi frågade om bakgrund, tidigare upplevelser och om vad man har i bagaget kan påverka hur man hanterar det emotionella arbetet. Det trodde intervjupersonerna att det gör. Kanske inte att det var en specifik händelse som påverkade, men att personernas historik spelade roll för hur man relaterar och vad som berör. Lars reflekterade över sin kulturella bakgrund och hur det till en fördel kunde skapa en bättre förståelse för vissa klienter. Men samtidigt kunde det också vara till en nackdel på så sätt att vissa klienter eller ärenden berör mer just på grund av att man själv har en liknande bakgrund, till exempel ens uppväxt. Nedan beskriver Lars hur han kan relatera och känna igen sig i vissa klienters historia och att han då kan få svårt att hålla distans, att kanske engagera sig för mycket i ett ärende.

Om man gräver lite i sin uppväxt och sitt liv så hittar man ju saker. Att min pappa

eller mamma har varit på vissa sätt eller liksom med min kulturella bakgrund och vad

det innebär, mina föräldrar är från x-land. När jag möter människor med annat ursprung så kan jag liksom känna igen mig i vissa saker i det de beskriver. (...) Samtidigt ibland kan det vara bra att jag använder det och ibland kan det bli frustration och att jag kanske tappar mentaliseringsförmågan, att vad tycker jag om det här, kan jag ställa mig själv utanför, och försöker förstå det här utan att liksom få in mitt eget. Det är ju inte så lätt. Så det är verkligen både och, faktiskt. (Lars)

Sara, som inte hade hunnit arbeta i yrket så länge, förväntade sig att hennes personliga erfarenhet av LSS skulle påverka negativt genom att göra vissa delar av arbetet tyngre eller svårare. Men eftersom hon känner sig tillfreds med lagstiftningen känner hon sig kunna stå bakom de flesta besluten och därför upplevs arbetet inte så jobbigt som det skulle kunna vara:

Jag har en familjemedlem med den typen av insatser som jag jobbar med och jag tänkte i början att det kanske gör att det är jobbigare att ta vissa beslut, men jag upplever lagstiftningen bra i dessa ärenden så jag upplever att rätt insats går till rätt person. Annars hade det känts mycket jobbigare och jättetufft att jobba med. (Sara)

Kristina kom att tänka på en arbetsrelaterad händelse för länge sen. En händelse med hot som skapade stor rädsla och givetvis påverkade hennes mående. Denna påfrestning beskriver hon nedan har förändrat henne i form av att alltid vara lite på sin vakt och ha en viss beredskap.

Hon förklarar det som att ha ett ”blixtlås” uppe som ett skydd:

Efter en incident på jobbet tidigt i mitt yrkesliv där jag blev hotad av en klient har haft en stor påverkan på mig. Nu är jag alltid förberedd: “Vem är det jag ska möta, vad kan komma?” Vem jag än möter idag så har jag blixtlåset uppe. Jag vet att den man minst anar. Så jag är beredd, som ett skydd för mig själv. (Kristina)

När vi under intervjun kommer att tala om begrepp som traumatisering tänker

intervjupersonen Eva vidare. Hon menar att om hon själv hade haft ett trauma i bagaget kanske hon inte skulle valt detta yrke då det kan väcka saker och kanske utsätta henne för en komplicerad situation. Hon undrar hur man skulle må då och om man borde undvika att arbeta inom ett område där man upplevt ett trauma. Men Eva säger även att den personliga

erfarenheten skapar en förståelse och kan bidra till ett bättre arbete om man bara klarar av att hålla den känslomässiga närvaron, för många har ju samtidigt valt yrket eftersom de har en förståelse för det svåra.

Avslutningsvis kan konstateras att ens egen historik kan påverka vad man berörs av och hur

man agerar. Vissa målgrupper av klienter kan påverka en mer beroende på vad man själv har

med sig i bagaget och detta kan vara till både socialarbetarens fördel och nackdel. Det finns

en medvetenhet kring den personliga bakgrundens påverkan och även en fundering kring lämplighet i yrket vid ett eget trauma.

Vad som berör mest eller upplevs som tungt att bära

För att verkligen få fram den emotionella påverkan ställde vi frågor om vad som känns svårast, när man känner sig mest berörd och om det till och med kan vara svårt att hålla ihop sig inför klienten. Flera intervjupersoner angav att det var klientgruppen barn som berörde mest. När barn kommer i kläm och utsätts känns det extra svårt då de ofta anses försvarslösa och därför särskilt utsatta. Men också för att de sällan orsakat eller bär ansvaret för den problematiska situationen de befinner sig i. Kristina beskriver det så här:

Det är som jobbigast när familjer inte funkar och små barn inte får ha sina föräldrar.

När det inte funkar och när föräldrar inte får ha sina barn av olika anledningar. När det inte är möjligt. Det är en otrolig sorg! Så det påverkar, men samtidigt går man ju inte och tänker på det varje dag. Det går ju inte. Sen kan det vara olika händelser i ett ärende som gör att det blir extra starkt. Det tycker jag är jättetufft. Små barn

överhuvudtaget är tufft, för de har inte samma möjlighet. Att prata med dem så de förstår utan saker bara sker och det bara gör ont i dem och de fattar inte varför liksom. Det är tufft. (Kristina)

Känslan av att systemet sviker kan infinna sig när man som socialarbetare tycker att det finns mer att göra, men man inte får eller att man känner att socialtjänsten kunde ha gjort något annorlunda. Detta tycker bland annat Anna är tungt, något hon känt när hon behövt omplacera barn från sina föräldrar, vilket gör henne ledsen.

Det som också gör mig ganska ledsen, vilket jag tyvärr har behövt göra när man behöver slita ungar från föräldrarna. Då framför allt om jag känner att det finns fortfarande fem procent man kan göra, så att man undviker det här, men får inte det.

På grund av olika omständigheter och så där. DET kan ta på mig. (Anna)

Igenkänningsfaktorer togs också upp som något som kunde göra att en blir mer berörd. Om en klient liknar någon man känner eller till och med ens egna barn så kan det kännas särskilt starkt. Lena kände istället igen sig själv i en viss målgrupp av klienter och blev påmind om en period tidigare i livet. Hon återupplevde, blev berörd, tyckte det var svårt och att hon inte kunde arbeta med just dessa klienter på ett bra sätt. Hon blev rädd och undvek dem, men har lärt sig hantera det så det har förändrats.

Förut hade jag jättesvårt för tjejer, tonårstjejer som var allmänt struliga (…). Det

fattade jag var för att jag själv, för att de var som jag. Jag blev illa berörd av att det

var så när jag var i deras ålder. Fast jag tyckte att “Gud vad jag är dålig på att jobba

med dem”. Det tyckte jag var jättejobbigt. Det väckte jättemycket i mig själv också.

(...) Jag slängs bak 20 år i tiden av dem, och återupplever. (...) Förut var jag rädd för dem. Men nu är det inte så mer. Nu undviker jag dem inte. (Lena)

Lena var även den intervjuperson som satte in det i ett större sammanhang då hon tyckte att skjutningar, psykisk ohälsa och behovet av suicidbedömningar visar mycket av hela

samhället. Det berörde henne så det nästan blev övermäktigt, att det inte bara handlar om det som sägs på hennes rum i samtal med klienter utan är mycket större än så.

Intervjupersonerna uppgav olika faktorer som berörde mest. Men flera förklarade hur klientgruppen barn kunde vara bland de tyngre ärendena då de anses vara extra utsatta.

Upprörda klienter där det blir personligt eller när det uppstår besvikelse är också något som är tungt att bära. När klienter är sköra på grund av sjukdom, drabbas av enheters oenighet eller som liknar någon man känner eller liknar en själv kan det också kännas särskilt för

socialarbetaren. Även fall av placeringar och tanken på hela samhällsstrukturen som orsak till problematiken kunde skapa negativa känslor.

Strategier

Under intervjuerna ställde vi frågor gällande intervjupersonernas strategier för att hantera det svåra de möter i arbetet och svaren vi fick kan delas in i två kategorier. Dels hur

förutsättningarna på arbetet påverkar möjligheterna för socialarbetarna att hantera det, vilket vi även kommer att återkomma till senare, men också socialarbetarnas egna strategier.

Att få tid att förbereda sig inför möten samt att bearbetat det efter sågs som betydelsefullt för flera av intervjupersonerna. Så de intervjupersoner som hade möjlighet försökte planera arbetet så att det gavs luckor i schemat för att dels kunna förbereda sig mentalt och praktiskt, men också för att kunna få vila och kunna återhämta sig. Kristina beskriver hur engagerad hon blir i alla ärenden och framför allt när hon var ny i yrket och ville göra allt för att det var ju så kul. Men att insikten kom senare att man måste få ta en paus i arbetet för återhämtning och för att inte bära allting med sig hem när arbetsdagen väl är slut.

När jag gör det då förstår jag att det är någonting som…. Nu behöver jag hjälp! För om jag ska börja hantera det här hemma, börjar ha ärendedragning med min partner där hemma varje kväll då är det något som är fel. Då belastar jag mig för mycket. Så man ska nog vara lite observant på när man börjar och vill gärna prata på

kvällspromenaden med sällskapet och håller på sådär, då är det lite… För då börjar man tippa över på det här och det ska ju kunna hållas till jobbet. Men det är svårt!

Det är människor vi har att göra med. (Kristina)

Alla intervjupersoner uppgav att den externa handledningen var ett forum där ärenden och känslor kunde ältas, men det var inte alla som kände att de kunde eller ville ta upp vad som helst. Alla upplevde dock att kollegor var bra att diskutera och ventilera med för att må bättre, men att det tyvärr inte alltid fanns tid och möjlighet till det när arbetssituationen är pressad.

Ungefär hälften angav att de kände att de kunde gå till chefen för att tala om sitt mående och få stöd, medan andra hälften inte ville ta upp det med chefen.

Intervjupersonerna beskrev alla liknande strategier som de själva fokuserade på för att bidra till sitt välmående och de var överens om att det är viktigt att ta hand om sig själv. Att se till att få tillräckligt med sömn var det främsta som togs upp för att bidra till återhämtning.

Motion, vara ute och att äta bra mat togs också upp av flera som viktigt att prioritera. Vila, meditera och vara snäll mot sig själv var andra tips som uttalades. Eva berättar hur hon försöker få till en stunds vila på jobbet varje dag:

Jag går och lägger mig. Jag har en yogamatta inne hos mig, inte för att jag yogar men, och så har jag eget rum också, då är det ju lätt att lägga sig en stund. Så det gör jag säkert en gång om dagen, 20 minuter. Det hjälper jättemycket. För det är ju som att hjärnan är helt i spinn när man har haft några samtal och så ska man fokusera, då hjälper det mig jättemycket. (Eva)

Intervjupersonerna gav flera perspektiv och sätt på hur man lämnar arbetet på jobbet vid dagens slut. Flera benämnde hur de planerade arbetsdagen för att hinna bearbeta det som är jobbigt på arbetet. Lena ger exemplen så som att se till att inte ha det jobbigaste mötet en fredag eftermiddag när eventuellt ingen chef är kvar på plats. Eller att medvetet planera in sådant som man vet känns tyngre precis innan handledning så att man vet att det finns folk att tala med efteråt. Lars menar att man lättare kan släppa arbetet om man mentalt koncentrerar sig på det man ska göra på den lediga tiden för att inte tankarna ska snurra kring arbetet. Han försöker fokusera på vad han ska göra på kvällen, som att träna vilket han också tycker hjälper i sig.

Sara förklarar sitt resonemang om varför återhämtning är så viktigt och att man bör undvika

att älta ärenden hemma. Hon har försökt tänka och motivera sig själv med att det inte är någon

idé att oroa sig och ta med arbetet hem för att det blir ändå inte bättre för klienten, tvärtom

blir det bättre om hon inte oroar sig. Detta har hjälpt henne att kunna slappna av hemma. Hon