CG1009 Examensarbete, kandidat, klassisk musik, 15 hp
Kandidatprogram, musiker, klassisk musik
2021
Institutionen för klassisk musik (KK)
Medveten övning
Hur en förbättrad övningsrutin kan hjälpa musiker att undvika negativa tankar
Ludvig Dahlström
Handledare: Peter Berlind Carlsson Examinator: David Thyrén
Till dokumentationen hör följande inspelning: ”Der Schwanendreher.mp4”
Sammanfattning
I denna uppsats undersöktes hur de negativa tankar som finns hos många musiker kan
hanteras. Med hjälp av förbättrad övningsmetodik, samt andra metoder för medveten närvaro observerades hur fokus och humör förändrades hos musiker, samt hur detta påverkade deras prestation och självbild. Till hjälp för detta dokumenterades instuderingen av Hindemiths violakonsert ”Der Schwanendreher” inför och under examenskonsert, en situation där negativa tankar ofta kan dyka upp. Resultatet visade att man med små men väl genomtänkta medel kunde göra stor skillnad för koncentrationsnivån, och det allmänna välbefinnandet.
Vidare gavs exempel på hur övningen kan läggas upp för att bli mer produktiv och rolig, samt hur samhällets krav på klassiska musiker bidrar till psykisk ohälsa. Målet med uppsatsen var att få fler musiker att börja reflektera över sin situation, och vilka förändringar som kan göras för att nå en optimal tillvaro.
Nyckelord: Hindemith, violakonsert, psykisk ohälsa, övningsmetodik, prestationsångest, examenskonsert, mindfulness
Innehållsförteckning
1 Inledning och bakgrund ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Paul Hindemith ... 3
1.2.1 Om tonsättaren och tiden ... 3
1.2.2 Der Schwanendreher ... 3
1.2.3 Tekniska svårigheter med tredje satsen ... 4
1.3 Syfte och frågeställning ... 5
2 Metod ... 5
2.1 Hur man kan optimera övningen ... 5
2.1.1 Basala behov ... 5
2.1.2 Miljö: ... 6
2.1.3 Tid på dagen: ... 6
2.1.4 Meditation ... 6
2.1.5 Yoga ... 6
2.1.6 Konditionsträning ... 7
2.1.7 Styrketräning ... 7
2.1.8 Tid för kontemplation ... 7
2.2 Övningsmetodik ... 7
3 Resultat ... 8
3.1 Hur förändrades övningen av olika faktorer? ... 9
3.1.1 Miljö ... 9
3.1.2 Tid på dagen ... 9
3.1.3 Meditation ... 9
3.1.4 Yoga ... 10
3.1.5 Konditionsträning ... 10
3.1.6 Styrketräning ... 10
3.1.7 Kontemplation ... 11
3.2 Resultat av övningsmetodik ... 11
3.3 Notexempel ur ”Der Schwanendreher” ... 11
3.3.1 Notexempel 1 ... 12
3.3.2 Notexempel 2 ... 13
3.3.3 Notexempel 3 ... 14
3.4 Sammanfattning av resultat ... 16
4 Diskussion ... 16
Referenslista ... 20
1
1 Inledning och bakgrund
Att bli utövare av klassisk musik kan vara ett minst sagt krävande val. Få andra yrken kräver samma koncentration, teknik, mod och hårt arbete. (Green, 2003). Lägger man till människans förmåga att jämföra sig med andra, den hårda konkurrensen och att många musiker inte har en fast inkomst, får vi anledningar till varför 71% av alla musiker har upplevt ångest och
panikattacker och 65% av depression. (Shaw Roberts, 2019). Detta är de förutsättningar som musiker måste förhålla sig till, och var och ens inställning till detta kan vara skillnaden mellan att ge upp musiken och att fortsätta öva, eller i extrema fall mellan att leva och dö.
För att börja reda ut problemet måste vi ta oss till övningsrummet: den plats där musiker spenderar den allra största delen av sin tid, och där antingen magi eller frustration kan äga rum. Klart är i alla fall att det enda receptet för att utvecklas och blir en bättre musiker är att öva (Klickstein, 2009). Min misstanke är att många musiker övar på en fokusnivå långt under deras kapacitet, då hjärnan istället fokuserar på om det är tillräckligt bra eller inte. Detta är en naturlig överlevnadsteknik som finns kvar från den tiden då vi behövde gruppen för att överleva vardagen, och de människor som fick oroskänslor av att sticka ut ur gruppen överlevde helt enkelt bättre (Strand-Berglund, 2019). Detta har lett till att vi fortfarande idag känner känslor av obehag när vi ska spela upp för andra eller hålla en presentation, trots att det inte längre försätter oss i livsfara. Jag tror att en förändrad inställning, och metodik både i och utanför övningsrummet skulle kunna leda till att man både spelar bättre och blir en gladare människa. Jag har själv varit i den situationen och vill undersöka vilka metoder som har hjälpt mig, och på vilket sätt.
1.1 Bakgrund
Människan verkar ha en förmåga att aldrig bli nöjd. Var man än befinner sig i livet så intalar man sig själv att ens olycka bottnar i en utomstående faktor som inte är helt perfekt, något som man kan skylla på (West, 2016). Ett exempel kan vara: ”om jag bara fick ett nytt jobb,
2
då skulle jag vara nöjd.”, eller, ”om jag bara kunde spela bra, då skulle alla mina problem vara borta”.
Under mitt första år på KMH övade jag mer än under någon annan tid i mitt liv. Samtidigt var övningen ofokuserad och ångestfylld. Utan att jag var medveten om det så intalade mig själv att om jag bara övade lite till, så skulle jag så småningom bli så bra att den inre harmonin skulle komma av sig självt. Hjärnan var hela tiden i denna framtida utopi, där jag skulle vara en perfekt och lycklig musiker, och då var det värt att må lite dåligt på väg dit. Problemet var bara att jag spelade samma fel om och om igen, eftersom hjärnan var någon annanstans, i utopin, istället för att faktiskt vara närvarande i övningsrummet.
När insikten kom att det kanske fanns mer i livet än att vara en duktig musiker kom det som en uppenbarelse. Trots det tog det långt tid att komma ifrån de dåliga vanorna och tankarna, vilket säkerligen är något man måste komma tillbaka till och jobba med under hela livet. Så småningom började min lärare även prata om övningsmetodik och fokus, och det var då jag på riktigt kunde njuta av att öva. Övningen gick helt plötsligt mycket bättre och gav resultat på ett sätt som kände att jag hade kontroll över mitt liv och mitt spel. Grunden i denna metodik är att allt man gör i spelet ska vara förberett i tanken innan man gör det fysiskt.
Fokus ligger på höger hand, dvs. stråkhanden för att slappna av i vänsterhanden som spelar tonerna.
Men vad exakt är det som händer, och vilka metoder är de bästa att använda i olika
situationer? För att undersöka detta har jag dokumenterat instuderingen av Paul Hindemiths violakonsert ”Der Schwanendreher” inför min examenskonsert då jag framfört den
tillsammans med en orkester på Kungl. Musikhögskolan den 28 maj 2021. Det är även därifrån det klingande exemplet är hämtat. Jag kommer att utvärdera mina egna reaktioner under konserten, dagarna innan och under instuderingen av stycket; både utifrån ett
speltekniskt perspektiv och ett perspektiv av psykisk hälsa. Dessutom kommer jag att ge exempel på de metoder jag använt i instuderingen av den sista satsen, då den är mest tekniskt krävande.
3
1.2 Paul Hindemith
1.2.1 Om tonsättaren och tiden
Hindemith föddes i en hantverkarfamilj Hanau, Tyskland och började spela fiol vid sex års ålder. Som elvaåring flyttade han, emot föräldrarnas vilja, hemifrån för att börja på
konservatoriet i Frankfurt. Samma år hade han soloframträdanden där han spelade musik av bland annat Händel och Corelli. Vid nitton års ålder blev han konsertmästare vid
Frankfurtoperan och startade en stråkkvartett som spelade mycket nyskriven musik. Efter första världskriget bytte han huvudinstrument till viola och började skriva soloverk för instrumentet. Dessa har ofta formen av en barocksvit, men med ett modernistiskt och kärvt tonspråk. Under 20 och 30-talet växte Hindemiths ryktbarhet som tonsättare och han fick framstående positioner som lärare i komposition i bland annat Berlin vid die Staatliche Hochschule für Musik (Ondras, 2003).
Samtidigt grodde det politiska missnöjet efter Versaillesfreden och nazismen växte sig allt starkare i Tyskland. I och med den censur som infördes av Hitler sågs Hindemiths musik som alltför konstig och atonal. Den stämplades tillsammans med bland annat jazz som “entartete kunst” (urartad konst) och Hindemiths musik förbjöds att spelas på offentliga sammanhang år 1934. Han fick behålla positionerna som lärare, men fick allt färre uppdrag i Tyskland. Istället gjorde han internationella turnéer och planerade i hemlighet att flytta utomlands. 1940
emigrerade han till Schweiz och sedan USA där han började undervisa på Yale University (Trombetta, 2014).
1.2.2 Der Schwanendreher
År 1935 skrev han konserten “der Swchanendreher”, för viola liten orkester (violin och viola är borttagna för att soloviolan ska stå mer i fokus). Han spelade själv solostämman vid premiären i Amsterdam. Verket skulle komma att bli hans mest populära och är numera standardrepertoar vid provspelningar. Till skillnad från hans tidigare kompositionsteknik är verket mycket mer tonalt, med influenser från både folkvisor och barock. På engelska kallas den till och med “Concerto of old Folksongs.” För att få inspiration grävde han i den tyska musikskatten och hämtade fyra gamla folkvisor ur Franz Magnus Böhme’s “Altdeutsches Liederbuch” publiserad 1877. Sångerna härstammar från 1400-1600-talet. Förutom
4
folkvisorna finns det en rad med element i musiken som refererar till tidig musik, och dess kompositionstekniker (Ondras, 2003).
I den första satsen har han använt sig av visan “Zwischen Berg und Tiefem Tal” (mellan berg och djupa dalar) vars text handlar om att lämna hemmet. Den sista folkvisan som ligger som grund för sats 3 har fått ge namn åt hela verket. “Seid ihr nicht der Schwanendreher” (är det inte ni som är svanvändaren), handlar om en kringresande trubadur som hittar ett glatt sällskap att spela för.
En Schwanendreher (svanvändare) var under medeltiden den
kockassistent vars uppgift var att ha hand om fågelboskapen och ansvarig för att snurra på spettet så att svanen skulle grillas jämt över elden. Under
senare tider har det istället blivit ett slanguttryck för en spelman som spelar på ett vevat instrument till exempel ett positiv eller en vevlira. Veven såg ofta ut som halsen på en svan (Trombetta, 2014). En mer rimlig översättning på verket skulle därför kunna vara
”Spelmannen”
1.2.3 Tekniska svårigheter med tredje satsen
Alla som studerar viola på avancerad nivå kommer någon gång att behöva lära sig åtminstone den första satsen. Den tredje satsen är inte lika spelad då den är mycket virtuos och tekniskt krävande, med snabba löpningar, dubbelgrepp och tvära kontraster. Satsen är skriven i form av ett tema med 11 variationer över temat ”Seid Ihr Nicht der Schwnendreher.” Det finns två huvudmotiv, vilka motsvarar de fem första respektive de tre sista tonerna i folkvisan. Det första motivet är en nedåtgående skala på fem toner, vilket förekommer hela tiden. Den andra en nedåtgående liten ters som sedan återvänder till starttonen. Detta motiv används bara i två av variationerna och då vidareutvecklat till en annan melodi, ett sidotema. Folkvisan eller delar av den förekommer i alla variationer, men i vissa fall utvecklad tills att man knappt kan känna igen den. Senare i texten ger jag exempel på några utmanande passager, och hur man kan göra dessa begripliga.
En av Hindemiths egna teckningar föreställande
”der Schwanandreher”
5
1.3 Syfte och frågeställning
Syftet med detta arbete är att reflektera över hur man kan blomstra både som musiker och människa, genom att hitta verktyg för ökad koncentration, effektiv övning, lugn och lycka.
Följande frågor ska besvaras:
1. Vilka metoder utanför övningsrummet har störst effekt i att öka koncentration och välmående?
2. Vilka metoder kan man använda under övningen för att den ska bli roligt och effektiv?
3. Finns det något samband mellan dessa två egenskaper: att må bra och att vara en skicklig musiker?
2 Metod
Undersökningen går ut på två delar. Den ena är att undersöka på vilka sätt man kan påverka livet i syfte att optimera övningen, välmåendet och inställningen till sig själv som musiker.
Den andra delen går ut på att använda de övningsmetoder och visdomar jag fått med mig under min tid på KMH, till största delen från min lärare Steven Svensson, och applicera dessa genom att förbereda tredje satsen av Hindemiths violakonsert inför min examenskonsert.
2.1 Hur man kan optimera övningen
2.1.1 Basala behov
Det mest grundläggande för att ha en fungerande övningsrutin är att tillfredsställa de basala behoven. Att äta regelbundet, sova tillräckligt och att leva ett balanserat liv mellan arbete och vila (Klickstein, 2009). Dessa parametrar är självklara i teorin, men desto svårare i praktiken.
Jag vet av erfarenhet att det blir extra svårt när man under en lång period haft mycket att göra, och då kommit in i en rutin av att alltid hålla sig sysselsatt. Men då är det desto viktigare att våga ta ett steg tillbaka för återhämtning, efter att perioden är slut. Jag kommer inte att ta med
6
sömn eller matbrist i undersökningen eftersom jag inte vill utsätta mig för det lidandet för vetenskapens skull. Jag vill dock passa på att nämna det eftersom det är hela grunden till att fungera som människa och musiker, samtidigt som det ofta är det första som prioriteras bort när man blir stressad.
2.1.2 Miljö
Hur påverkar den miljö man befinner sig i övningen? Finns det någon skillnad i
koncentrationsförmågan beroende på om man befinner sig hemma hos familjen, i en egen lägenhet eller på en musikskola. Jag räknade de antal gånger jag under 30 min övning på olika platser jag fick en impuls att sluta öva och ta upp mobiltelefonen istället. Resultatet
dokumenterades efter de olika övningspassen.
2.1.3 Tid på dagen
Hur påverkar tiden på dygnet ens övningsflow. För att undersöka detta skrev jag en dagbok efter utvalda övningspass där mitt fokus, välbefinnande och den allmänna känslan
dokumenterades.
2.1.4 Meditation
Friendly eyes är ett meditationsprogram framtaget av tennisproffset Jackie Reardon med syftet att öka fokus, minska stress och ha mer tålamod med sig själv. Jag gjorde deras
tolvveckorsprogram där man börjar med att meditera 5 minuter om dagen och sedan ökar till 10 och till sist 15. Utmaningen var att bara fokusera på sin andning och lite senare att bara tänka positiva tankar till sig själv. Efter varje meditationspass fanns en förinspelad video där Readon pratar om de känslor man kan ha under tiden.
2.1.5 Yoga
Jag hittade en bra Youtubekanal med massor av videor och testade att göra en varje morgon under två veckor.
7
2.1.6 Konditionsträning
Konditionsträning är något av det som jag vet alltid hjälper mot stress och ångest. Även forskning har visat att folk som motionerar är mer lyckliga, och mindre stressade (Ericksson et.al., 2015). Jag dokumenterade mitt mående efter att jag sprungit, och jämförde detta med hur jag mår i vanliga fall. Även mitt övningsfokus dokumenterades.
2.1.7 Styrketräning
Styrketräning har på senare tid blivit en del av min rutin för att fysisk orka med de långa övningsdagarna. Hur skiljer sig min övning nu om man jämför med hur det var under gymnasiet, då jag inte tränade?
2.1.8 Tid för kontemplation
Att sätta sig ner och reflektera över övningen kan vara bra ibland, så att man inte hamnar i ekorrhjulet. Varför du vill man egentligen bli yrkesmusiker. Är det för att man själv vill det eller för att det förväntas från någon annan, till exempel föräldrarna eller skolan där man befinner sig. Här kan jag bara undersöka mina tidigare erfarenheter, men jag lägger ändå in frågan att fundera över.
2.2 Övningsmetodik
När vi nu har gått igenom olika parametrar som kan påverka övningen utifrån, är det dags att kliva in i övningsrummet och sätta igång. Hur gör man för att inte slösa tid genom att öva ofokuserat och slarvigt?
Den person som fått mig att intressera mig för ämnet medveten övning är min lärare Steven Svensson. Under mina tre år har jag snappat upp en hel del visdomar som jag ska försöka att sammanfatta här.
Kort sammanfattat går min tolkning av Svenssons metodik ut på följande punkter.
8
• Det ska kännas bra att öva, gör det inte det så är det något som inte stämmer. Ta reda på vad.
• Ha tillräcklig sinnesnärvaro att hela tiden känna in kroppen. Känn efter när du behöver ta paus.
• Allt man spelar ska vara planerat, kännas tryggt och visualiseras innan man gör de nödvändiga rörelserna.
• När du fått överblick över ett stycke, våga då gå in i detaljerna metodiskt och
målmedvetet genom att styra in hjärnan på rätt spår. Först så långsamt eller förenklat att allt känns tryggt och du inte spelar fel, dock med samma frasering som du skulle haft i fullt tempo. Ta sedan upp tempot, repetera och vila om vartannat så kommer det att kännas lättare för varje dag.
• Att hela tiden tänka i förväg vad man ska spela, visualisera tonerna, frasen, intonation och klang – ja allting, men alltid med självförtroende och tydlighet.
• Forma alltid musiken utifrån att fokusera på stråkhanden. Med hjälp av att visualisera kontaktpunkt, klang och stråkindelning för att måla fram tonerna tar man bort fokus från vänsterhanden där många musiker lägger 90% av sitt fokus, och därmed ofta spänner den. Genom att fokusera på högerhanden kommer vänsterhanden att mer avslappnat att sköta sig själv, och agera med större precision.
3 Resultat
Nedan följer resultatet efter mina undersökningar. Resultaten är helt baserade på mina egna observationer, och kan såklart skilja sig från andras resultat och slutsatser. Mina resultat är alltså ingen exakt vetenskap utan snarare en uppmuntring till andra att börja fundera över och undersöka vad som fungerar för dem. Återigen börjar jag med att redovisa olika utomstående faktorer, sedan hur metodiken fungerat i övningsrummet för att till sist avsluta med att ta upp några krävande passager och visa vilka metoder jag använt mig av i instuderingen. Därefter följer en sammanfattning som leder vidare till en diskussion.
9
3.1 Hur förändrades övningen av olika faktorer?
3.1.1 Miljö
Resultatet visar att det finns en viss skillnad i fokus beroende på vart man befinner sig. Enligt mina anteckningar är det lättare att koncentrera sig i en inspirerande miljö med andra musiker.
I en tom lägenhet finns det å ena sidan ingen tidspress vilket kan vara skönt till en början, men å andra sidan resulterar i prokastrinering och distraktioner. Övningen i en miljö med närstående icke-musiker fungerade sämst för mig, då jag hela tiden ville ta paus för att umgås istället.
3.1.2 Tid på dagen
Vid tidigare diskussioner om detta ämne med andra musiker har jag märkt att det verkar finnas två typer av personer: de som övar bäst på morgonen och de som övar mest på kvällen.
Mina egna anteckningar visar att morgonen är den bästa tiden för att ha mentalt fokus, lära svåra passager och lösa problem, alltså sådant som förknippas med vänster hjärnhalva. På kvällen är den bästa tiden för att spela med känsla, flow och kreativitet, alltså sådant som brukar förknippas med höger hjärnhalva (Purves, 2018). Om jag däremot har sovit dåligt eller är i en trött period, brukar hjärnan komma igång först framåt kvällen, och då går alla sorters övning lika bra.
3.1.3 Meditation
Under tiden då jag gjorde meditationsprogrammet märkte jag hur koncentrationen och den totala sinnesnärvaron förbättrades. Under själva meditationen fanns det dock många tvivlande tankar om att meditationen var onödigt eller konstig. Men samtidigt fick jag verktygen att hantera dessa tankar från friedly eyes-programmet. Meditation är något som kräver både tid och tålamod, men med rätt inställning gör det faktiskt skillnad både i förbättrat fokus, mindre frustration och högre stresstolerans.
10
3.1.4 Yoga
Jag har tidigare varit emot yoga då jag trott att det bara handlar om stretchövningar och gymnastik. Men när jag under de två veckorna började lägga till kroppsmedvetenhet och andning, blev det mycket mer behagligt. Resultatet i förbättrad koncentration blev inte lika tydligt som efter meditationen, kanske för att jag inte höll på under lika långt tid. En positiv effekt blev dock att jag blev friare i kroppen, samtidigt som det gav en positiv medveten närvaro och energi under resten av dagen.
3.1.5 Konditionsträning
Enligt forskning, och även mina egna anteckningar, minskar stress och depression i direkt korrelation med konditionsträning. Att syresätta kroppen tar bort slaggprodukter och allt känns fritt och flödande med extra syre i blodet. Det första som händer efter att jag sprungit är en stark känsla av välbefinnande och avslappning, även känt som runners high (Ericksson et.al., 2015). Dagarna efter är jag fortsatt gladare, med minskad stress och dessutom med en bra känsla i kroppen efter att den fått jobba. Det känns som att både fysiska och mentala spänningar har släppt. Till en början var det mentalt jobbigt att ta sig ut och springa, speciellt under vintern, men efter att jag fått upp en rutin för det har det känts allt lättare och roligare.
Även mitt fokus blev bättre vid kortare springturer, men vid riktigt långa turer blev jag så avslappnad efteråt att även hjärnan kändes lite slö.
3.1.6 Styrketräning
I slutet av gymnasiet fick jag i uppgift att skriva vad jag hade för musikaliska mål i livet under de närmsta åren. Jag minns då att jag snabbt fick spänningar i nacke och axlar och inte kunde spela mer än 20 min utan att få ont. Ett av mina mål var att kunna spela helt obehindrat utan att få ont. Detta är något som jag nu har uppnått, mycket tack vare att jag tränar regelbundet, men också tack vare att jag lärt mig spela mer ergonomiskt, dvs. med så liten arbetsbelastning som möjligt. Att styrketräna är att investera i sin kropp så att man kan spela hela sitt yrkesliv utan att skada sig.
11
3.1.7 Kontemplation
När jag jämför de perioder i livet då jag varit som mest nedstämd har det delvis varit för att jag inte haft ett klart syfte om varför jag vill spela musik. Istället har jag gått på autopilot och gjort det som förväntats av mig, i tron om att den enda vägen framåt är att blint följa andras krav. Efter att jag började fundera över syftet med mitt musicerande har det blivit många gånger roligare att spela. Jag vet nu att jag vill lära mig nya stycken för att jag har en passion för musiken, som jag vill dela med mig av till andra.
3.2 Resultat av övningsmetodik
Som jag skrev i bakgrunden har jag sedan jag började öva på detta medvetna metodiska sätt fått en känsla av kontroll och självförtroende. Om jag jämför med tidigare övning, så har både ångest och stress gått ner, och det är dessutom roligare att spela. En viktig detalj är att även under enskilda lektioner kunna tänka självständigt. Istället för att under en lektion följa uppmaningar utan att fundera på varför, våga ta ett steg tillbaka och innan du provar, och ta några sekunder att fundera över hur du tolkar uppmaningen på ett sätt så att du själv förstår den. Om du inte förstår syftet; fråga! Denna detalj har gjort att jag inte bara fått mer mening i mitt musicerande, utan även kunnat bli mer självständig.
3.3 Notexempel ur ”Der Schwanendreher”
Jag har tidigare haft en del svårigheter med att lära mig tekniken i framför allt sista satsen, men efter att jag satt mig ner och verkligen funderat, brutit ner komplexa passager till mer begripliga byggstenar, och funderat på hur jag kan systematisera musiken så att jag själv kan förhålla mig till den, har det blivit mycket lättare. Här följer några exempel på svåra passager ur tredje satsen ”Seid Ihr Nicht der Schwanendreher” och vilka metoder jag använt för att förenkla musiken så mycket att jag från första gången jag spelar den kan lägga grunden för kopplingen som sker i hjärnan. Sedan är det bara att bygga vidare på denna koppling genom att öva om och om igen, tills det är i princip omöjligt att spela fel.
12
3.3.1 Notexempel 1
Det första notexempel är hämtat fyra takter före repetitionsbokstav F och framåt och är den tredje variationen av temat. Här spelar violan en lång obligatostämma bestående av snabba åttondelstrioler. Min första impuls var att frasera detta på två i takten, där slag 1 och 3 är de viktiga impulserna och tonerna efter som en reaktion på dessa. Detta gjorde musiken klumpig och osammanhängande. Efter att jag istället började tänka på de mellanliggande tonerna som en upptakt till nästa slag blev det lättare att spela organiskt och med överblick.
1a) Spela i ett långsamt tempo med full kontroll. Känn hur stråken styr vänsterhandens timing med hjälp av stråkindelning och frasering. De mellanliggande tonerna leder fram till nästa pulsslag, två i takten.
1b) Jag bygger vidare på känslan av att slag 1 och 3 är grundpelarna. Övningen är att spela de mellanliggande tonerna så kort som möjligt, men fortfarande med kontroll och riktning till nästa slag. Om och det känns svårt kan man dela upp takten i ännu mindre delar och då ha impulser på 4 slag i takten som ett första steg.
13
1c) Här flyttas impulsen (slaget) en ton åt sidan, för att koppla ihop hjärnan på mer än ett sätt. Detta är bara ett exempel, men det finns ytterligare fyra varianter om man fortsätter att flytta impulsen till nästa ton.
1d) Spela sedan som det står i originalnoten.
3.3.2 Notexempel 2
Det andra notexemplet är hämtat åtta takter före repetitionsbokstav P, och är en del av den kadensliknande passagen, variation 7, där violan spelar helt själv. Detta ställe kan först verka skrämmande svårt, men behöver inte vara det om man delar upp det i mindre delar.
2a) Här övar jag bakifrån och lägger till ett ackord i taget. Fokus är på klangen och jag lyssnar hur det låter i rummet innan jag spelar. Vänsterhanden är totalt avslappnad, och sedan: ´PANG´, ett väl förberett accentuerat stråk. Sedan lyssnar jag efter de två sista ackorden, försöker höra de samtidigt och sen ’PANG-PANG’: två accentuerade stråk i tät följd.
14
2b) Innan man spelar alla ackorden i en följd kan det vara bra att förbereda dem två och två. Igen försöker jag lyssna horisontalt istället för vertikalt, dvs. på båda ackorden samtidigt och hur förflyttningen däremellan känns.
2c) Samma sak men lyssna på en hel takt framåt och hur förflyttningen känns och låter.
Fortfarande total avslappning i vänster hand och högerhanden styr intonation med hjälp av att visualisera kontaktpunkten.
3.3.3 Notexempel 3
Det tredje notexemplet är hämtat ur slutet på konserten, fyra takter före repetitionsbokstav Y.
Denna passage av dubbelgrepp är först svår att begripa. För att skapa ett tonalt sammanhang har jag lagt till en basstämma på fyra toner: G, Bb, D och A. Detta för att ha något att kunna intonera mot. De nya bastonerna gör tersernas relation mer begripliga för mig, vilket hjälper när jag ska repetera passagen många gånger och förstärka hjärnkopplingarna.
Här nedan följer några steg som jag använt för att befästa intonationen på olika sätt, dock alltid med hjälp av stråkhanden.
15
3a) Jag börjar återigen med att lyssna efter terserna i luften och de ackord som bildas med hjälp av bastonerna. Jag spelar först efter att jag har en klar bild av vad som kommer att hända. Fokus är åter på kontaktpunkt och klang, så att vänsterhanden har större chans att hitta rätt intonation.
3b) Jag använder samma teknik, men utan spelar istället legato i ett långsamt tempo.
3c) Jag hoppar över vartannat ackord, men lyssnar fortfarande efter de jag inte spelar.
3a) Jag spelar rytmiseringar på två olika sätt. Först lång-kort och sen kort-lång, med impulser på båda de långa noterna.
16
3b) Jag lägger till orgelpunkten, men ser dessa som upptakter istället för efterslag, så att impulsen fortsatt är på terserna.
3c) Till sist är det dags att spela som det står i originalnoten, i ett sådant tempo att det fortfarande känns tryggt.
3.4 Sammanfattning av resultat
Resultatet visar att det är möjligt att förändra sitt liv och övningen till det bättre, bara man bestämmer sig för det. Med relativt små medel kan man inte bara få bättre koncentration, utan även få en meningsfull tillvaro och börja njuta av att spela musik. Det kan naturligtvis vara svårt att bryta en negativ vana, speciellt om det pågått under en längre tid, men det är inte omöjligt. Det svåraste är alltid att börja med en ny vana, och skrämmande att kasta sig ut på outforskad mark. Men när man gör det för andra gången har man ju redan gjort det och det känns redan lättare. Till exempel så minns jag när jag för första gången började öva genom att verkligen gå in på detaljer, efter en lång tid av slarvig övning till största delen bestående av stressade genomspelningar. Jag blev då först ännu mer stressad för att det kändes som att jag gick bakåt i utvecklingen och att jag inte ens kunde vara säker på den enklaste lägesväxlingen.
Men så snart jag etablerat en säker koppling mellan hjärna och kropp, kunde jag sedan återkalla den i sinnet, och sedan spela den med enkelhet.
4 Diskussion
Alla metoder jag prövat har på olika sätt hjälpt. För att besvara min första frågeställning så är den insats som gjort mest skillnad i mitt musicerande att jag lärt mig att öva med
medvetenhet, metodik och fokus. Man ska nog inte sträva efter att öva snabbt och produktivt utan om möjligt istället försöka öva fokuserat, och så följer effektiviteten med så småningom.
17
Jag tror även att mitt övningsfokus har hjälpts av att de andra metoderna, där framför allt yoga och meditation hjälp till att stilla tankarna. Jag skulle, trots de fördomar som många har gentemot detta, vilja uppmuntra alla att prova på helt förutsättningslöst.
Under och inför min examenskonsert hade jag mycket att tänka på. Det var problem med logistiken vilket gjorde att jag under vissa repetitioner hade svårt att vara fokuserad på musiken. Trots det hade jag roligt och gjorde det bästa av situationen. Jag är övertygad att de metoder jag använt bidragit till att jag inte bara kunde spela en konsert som jag var nöjd med, utan samtidigt dessutom kunde njuta av det. Jag lyckades på något sätt intala mig själv, både under repetitionerna och under konserten, att jag är en fruktansvärt självsäker version av mig själv som kan spela konserten perfekt. Jag försökte dels att spela med en så avslappnad klang som möjligt istället för att pressa fram den, ha ett överdrivet självsäkert kroppsspråk och hållning, samt vara i en positiv och medveten närvaro innan och under repetitioner och konsert. Detta ledde till att jag faktiskt inte var nervös alls under repetitionerna. Efter ett råd på vägen från min lärare var jag även fast besluten om att vad som än händer, vara och spela som en självsäker klippa, och på så sätt vara till hjälp för de andra musikerna ifall de spelade fel.
I meditationsserien av Jackie Readon genomförde hon ett experiment hämtat ur ”the Inner Game of Tennis” av Timothy Gallway, (som även skrivit ”the Inner Game of Music”). Målet var att kasta tennisbollar i en hink med hjälp av två olika mentala tekniker. Först genom att verkligen försöka träffa hinkarna genom att fokusera på kroppen och räkna ut vilka rörelser som behövs, och genom att verkligen försöka tvinga sig själv att träffa. Hon misslyckades då totalt. Den andra gången försökte hon istället fokusera på målet och känna i kroppen hur det skulle kännas att träffa hinken, samtidigt som hon hade en förlåtande atmosfär där det är okej att missa. Denna gång träffade hon med många fler bollar.
Detta experiment går ut på exakt samma saker som jag använder mig av för att träffa en lägesväxling eller att träffa ett dubbelgrepp. Man visualiserar måltonen, känner hur klangen låter och hur det känns i kroppen, och sen är det bara att lägga handen på plats. Fokus ligger fortfarande (om man vill) på stråkhanden, för att ta bort alla tankar på vänster hand.
Under konserten använde jag ytterligare en liknande visualisering, men för att istället ta bort det kroppsliga fokuset från stråkhanden. Risken när man spelar i en stor sal är att man
18
försöker kompensera genom att spänna högerhanden och pressa ännu mer. Istället
visualiserade jag att tonen skulle nå ända bort i taket längst bort, och kunde då slappna av genom att inte fokusera på mig själv.
Jag hade nyligen ytterligare en insikt, då jag diskuterade med en lärare om hur man kan tänka när man spela på en konsert. Hennes svar var då förutom att lita på all de förberedelser man gjort, att man måste våga vara sårbar. Att våga gå ut och spela som just den man är, just nu, och finna sig i det. Dessutom har jag märkt att de gånger jag spelat upp för andra och tillåtit mig själv att känna de känslor som musiken förmedlar, har jag fått en större och friare klang i instrumentet. Detta kan säkert ha någon fysikalisk förklaring, till exempel att man kan slappna av i vissa muskler, vibrera mer eller få rätt tyngd i stråken. Men det skulle likväl kunna tolkas som att man kommer åt ytterligare en aspekt av musiken, en urgammal kraft som har glömts bort i det moderna samhälle, men som väcks till liv och får oss att bli berörda.
I all övningshets är det lätt att glömma att musiken är något fundamentalt som fanns långt före de regler dagens musiker måste förhålla sig till. Innan vi lärde oss att kommunicera med ord, fanns musiken för att förmedla känslor. Innan vi lär oss att förstå tal är mammans röst det enda vi har. Musiken verkar även vara något av det sista som lämnar oss, vilket man kan se hos patienter med demens, som plötsligt får minnet tillbaka när de hör musiken från sin ungdom, eller patienter med Parkinsons sjukdom som plötsligt kan gå och dansa obehindrat när de hör musik. Tester har visat att musiken kopplar ihop hela hjärnan på ett sätt som aldrig annars skulle ske. (ABC Science, 2016). Det är vårt ansvar att förstå vikten av detta, och att inte spela utan eftertanke.
Ett scenario som jag själv ofta har sett är följande. En ung person som tycker musik är ganska roligt, men som aldrig funderat på att bli yrkesmusiker kommer in på ett musikgymnasium. I början är personen exalterad över att spela musik på heltid, men kommer snabbt underfund med att den enda vägen framåt är med blod, svett och tårar. Det kan lätt bli en chock att hamna på en plats med en så stark tradition av att man ska öva mest för att bli bäst på sitt instrument. Detta sker på både gott och ont, då vissa behöver den där lilla extra knuffen för att komma igång, och sedan spela och ha kul. Jag har även sett många ungas passion för musik krossas av kraven på teknisk perfektion. Det som då krävs är nog att eleven måste stanna upp och fundera på varför den vill spela. Är den passion man känner för musiken värt den press
19
som omgivningen sätter? Hur kan man göra för att hitta tillbaka till varför man ville spela från början, för att sedan kunna ha fötterna på jorden, och samtidigt utvecklas.
Man kan antingen hamna i en vana av att mata sig själv med negativitet eller positivitet, och det man väljer kommer till sist att bli den nya vardagen. Om man ständigt ser negativt på tillvaron så kommer man alltid att hitta någon ny sak att irritera sig över och säga ”om jag bara kunde spela rent, då skulle jag vara nöjd.” Man kan antingen göra det bästa av den situation man befinner sig i, eller hela tiden hitta nya saker som man inte är nöjd med. Om detta resulterar i att man även spelar bättre kan jag bara säga för mig själv. En stressad och missnöjd person kanske jobbar hårdare och under vissa perioder presterar bättre än en lugn person, men under en längre period måste vi, inte bara musiker, kunna leva hållbart.
Jag är övertygad om att de metoder jag använt inför examenskonserten har hjälp såtillvida att jag trots att jag var nervös, kunde jag spela med bra fokus och närvaro. Jag kände mig aldrig helt säker på alla delar av stycket, och även om det är något att sträva efter är det ett scenario som sker ganska sällan. Det är viktigt att öva sig på att våga slappna av på scenen och ta risker trots att det inte känns helt tryggt. Detta är något jag vill bli ännu bättre på, och
drömmen är att i framtiden kunna kombinera dessa två ännu mer: att ha bättre kontroll, och att våga ta större risker.
20
Referenslista
ABC Science (juni 2016). Power on music and the Brain: Dementia and Parkinsson’s. [TV-program]
https://www.youtube.com/watch?v=rnUSNbqtVJI&ab_channel=SocialCareWalesTV%2FGofalCymdeithasolCy mruSocialCareWalesTV%2FGofalCymdeithasolCymru
Erickson, K.L., Hillman, C.F, Kramer, A.F. (augusti 2015) Physical avtivity, brain and cognition. Current Opinion in Behavioral Sciences. 4: 27-32.
Green, B. (2003). The mastery of music: Ten Pathways to True Artistery. Brodway Books.
Green, B., & Gallwey, T. (1987). The Inner Game of Music. Pan Books.
Hindemith, Paul. (1936) Der Schwanendreher. Schott Music.
https://petruccimusiclibrary.ca/files/imglnks/caimg/a/a9/IMSLP351495-PMLP500073- hindemithderschwandreherscore.pdf
Klickstein, G. (2009). The Musician’s Way: A Guide to Practice, Performance and Wellness. Oxford University Press.
Ondras, L. (2003). Paul Hindemith’s Der Schwanendreher: A Fantasy Concerto on Folk Tunes for Viola and Small Orchestra. Journal of the American Viola Society. Från
http://violaspace.com/avs/ks/site/JAVS%20Online/Summer%202003/Hindemith/hindemith.html
Purves, D (2018). ”Chapter 33. Speech and Language”. Neuroscience (Sixth edition). Oxford University Press.
Readon, J (2021). ”Friendly eyes” [Online Course]. https://friendlyeyes.com/
Strand-Berglund, E. (juni 2019). Sommar i P1: Anders Hanssen. [Podcast] Sveriges Radio.
https://sverigesradio.se/avsnitt/1319465
Shaw Roberts, M. (2019). Mental health charities call for ‘vital’ support for classical musicians. Classic FM.
https://www.classicfm.com/music-news/mental-health-supportclassical-musicians/
Trombetta, D. L. (2014). Early Music Influences in Paul Hindemith’s Compositions for the Viola (Doktorsuppsats, James Madison University) Från
https://commons.lib.jmu.edu/cgi/viewcontent.cgi?referer=https://www.google.com/&httpsredir=1&article=1006
&context=diss201019
West, S. (2016). Philosophize this: Episode 094… A look at Suffering [Podcast] Från https://open.spotify.com/episode/1fAeeUVx1PbcRevNRcesfS?si=MksveHwdSSyGsFbwX_oKlQ
