Examensarbete
Kan meditation förebygga
åldersrelaterad kognitiv förlust
kopplad till
hippocampusformationen
?
Möjligheter och hinder
Författare: Johan Törnell Handledare: Thomas Näsström Examinator: Sven Tågerud Termin: VT21
Ämne: Biomedicinsk vetenskap Nivå: Grundnivå
2
Abstrakt
Med en ökande livslängd blir metoder för att förhindra åldersrelaterad kognitiv förlust allt viktigare. Hippocampusformationen som består av gyrus dentatus, subiculum, entorinalkortex och hippocampus, har en viktig roll när det kommer till bland annat minne, inlärning och beslutsfattande: Samtidigt som området är känsligt för åldrande har subregioner uppvisat hög plastisk kapacitet och kan påverkas positivt av bland annat kognitiv stimulans. Vidare har intresset för meditation ökat inom forskningsvärlden och utvecklingen av
hjärnavbildningstekniker har möjliggjort för djupare förståelse över meditationens effekter på hjärnan. I denna litteraturstudie har det undersökts huruvida meditation kan ha inverkan på hippocampusformationen med avseende på volym och funktion. Detta har gjorts genom studier som använt hjärnavbildningstekniker, mer specifikt magnetresonanstomografi (fMRI), magnetencefalografi (MEG) och positronemissionstomografi (PET).
Litteraturundersökningen visar att erfarna meditationsutövare har mer grå hjärnmassa och funktionell anslutning inom vissa hippocampusområden, framförallt hippocampus och subiculum. I aktuell studie diskuteras bland annat potentiella mekanismer och orsaker bakom resultaten, meditation som potentiell teknik gällande förebyggande av kognitiv förlust, utvecklingspotential gällande meditation för kliniskt värde samt problematik associerad till forskningen inom området. Resultatet indikerar positiva effekter av meditation på
hippocampusformationen, något som kan göra meditation till en potentiell förebyggande åtgärd för att förhindra åldersrelaterad kognitiv förlust kopplad till hippocampusformationen. Samtidigt behövs mer forskning inom området och resultaten bör tolkas med försiktighet då det i nuläget bara finns ett begränsat antal studier inom området.
Nyckelord
3
Abstract
With increasing life expectancy, methods to prevent age-related cognitive loss are becoming increasingly important. Hippocampal formation, which consists of the dentate gyrus,
subiculum, entorhinal cortex and hippocampus, plays an important role when it comes to, among other things, memory, learning and decision-making. At the same time as the area is sensitive to aging, subregions have shown high plastic capacity and can be positively affected by for example cognitive stimuli. Furthermore, interest in meditation has increased in the world of research and the development of brain imaging techniques has enabled a deeper understanding of the effects of meditation on the brain. This literature study investigated whether meditation may have an impact on hippocampal formation in terms of volume and function. This has been done through studies that have used brain imaging techniques, more specifically magnetic resonance imaging (fMRI), magnetic encephalography (MEG) and positron emission tomography (PET). The literature review shows that experienced meditation practitioners have more gray matter and functional connection in certain hippocampal areas, especially the hippocampus and subiculum. The current study has also discussed potential mechanisms and reasons behind the results, meditation as a potential technology regarding prevention of cognitive loss, development potential regarding
meditation for clinical value and problems associated with research in the field. The results indicate positive effects of meditation on hippocampal formation, which may make
4
Tack
Jag vill rikta ett stort tack till min handledare Thomas Näsström för att ha antagit sig detta projekt. Tack för ditt engagemang, vägledning och goda idéer samt respektfullt och trevligt bemötande. Jag vill även rikta ett tack till alla lärare och programansvariga som givit mig ny kunskap och erfarenhet under min tid på Linneuniversitetet. Tack också till mina
5
Förkortningslista
BMI Kroppsmasseindex FDG Fludeoxyglukos
fMRI Funktionell magnetresonanstomografi
HPA-axeln Hypotalamiska – hypofysära – adrenokortikala axeln MEG Magnetencefalografi
PET Positronemissionstomografi PLI Phase lag index
ROI Region of interest
6
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Bakgrund ... 2
1.1 Kognitiv förlust och den åldrande hjärnan ... 2
1.2 Hippocampusformationen ... 2 1.2.1 Subregioner i hippocampusformationen ... 3 1.3 Hjärnavbildningstekniker ... 4 1.3.1 Magnetresonanstomografi (fMRI) ... 4 1.3.2 Positronemissionstomografi (PET) ... 4 1.3.3 Magnetencefalografi (MEG) ... 4 1.4 Meditation ... 5 Syfte ... 5 Metod ... 6
1.5 Artikelsökning och relevansbedömning ... 6
Resultat ... 7
1.6 Beskrivning av inkluderade studier ... 10
1.6.1 Studie 1 ... 10 1.6.2 Studie 2 ... 11 1.6.3 Studie 3 ... 12 1.6.4 Studie 4 ... 12 1.6.5 Studie 5 ... 13 1.6.6 Studie 6 ... 14 1.6.7 Studie 7 ... 15 Diskussion ... 16
1.7 Potentiella bakomliggande orsaker ... 16
1.7.1 Molekylära mekanismer ... 16
1.7.2 Livstil och genetiska skillnader ... 16
1.7.3 Könsskillnader ... 17
1.8 Hur mycket meditation krävs för resultat? ... 18
1.9 Meditation som förebyggande, kultur och framtid ... 19
1.9.1 Specifika meditationstekniker för olika typ av förebyggande? ... 19
1.9.2 Meditation, gensekvensering och neurodegenerativa sjukdomar ... 19
1.9.3 Tekniska framsteg som hjälpmedel ... 20
1.10 Potentiella biverkningar från meditation ... 20
1.11 Hinder inom forskningen kring meditation och hjärnavbildningstekniker ... 21
1.12 Metoddiskussion ... 21
1.13 Begränsningar med denna studie ... 22
Slutsats ... 22
1
Inledning
Vår levnadsstandard och medicinska framsteg har möjliggjort en ökad medellivslängd i stora delar av världen. En naturlig följd av att människor blir allt äldre är nedsatt kognitiv förmåga till följd av den åldrande hjärnan, något som kan ge upphov till minskad livskvalitet. Vid åldrande påverkas olika delar av hjärnan olika mycket. Ett område i hjärnan som är känsligt för åldrande är hippocampusformationen (gyrus dentatus, subiculum, entorinalkortex, hippocampus), något som kan påverka inlärning och episodiskt minne samt exekutiva kognitiva funktioner såsom bland annat beslutsfattning och problemlösning (1). Att finna olika metoder som fungerar förebyggande och bidrar till ökad sannolikhet att hålla hjärnan frisk är således av stor vikt. Både för den individuella hälsan och även ur ett
samhällsperspektiv. Livsstilsfaktorer som exempelvis fysisk aktivitet, kost och stresshantering har visat sig ha positiv effekt på hippocampusvolym. Vidare har synergieffekt påvisats
gällande hippocampusplasticitet och kognition vid kombination av kognitiv stimulans och fysisk träning (2). Utifrån att kognitiv stimulans och god stresshantering kan ha positiv effekt på hippocampusformationen kan det således vara av intresse att undersöka meditationens effekter på området.
Det vetenskapliga intresset för meditation har under de senaste årtiondena ökat kraftigt, vilket bland annat kan bero på ökad kunskap om neuroplasticitet och kapaciteten för att undersöka hjärnan via hjärnavbildningstekniker såsom magnetresonanstomografi (fMRI) (3). Dessa tekniker har öppnat möjligheter för inblick i hjärnstrukturer och hur de påverkas av olika situationer. Något som kan ge större förståelse för hur meditation påverkar hjärnan. Forskning visar att meditation kan ha potential att öka volymen av grå hjärnsubstans (4), förhindra degeneration av vit hjärnsubstans (5) samt ge strukturella och funktionella förändringar i övergripande nätverk i hjärnan (6). Erfarna meditationtionsutövare har även påvisats ha en yngre hjärna (7). Vidare undersöks meditation för ett brett spektrum av sjukdomar där positiva effekter påvisats bland annat mot depression, ångest, stress och visats vara
förebyggande mot kardiovaskulära sjukdomar. Positiva effekter har även påvisats gällande kognitiv funktion, minne, emotionell stabilitet med mera (8, 9).
Diskussionen huruvida meditation ger ökad volym och funktion i hippocampusformationen är intressant både som förebyggande träning hos en yngre population och även som en
2 hippocampusformationen. Till detta är det även intressant att ställa frågan, förhindrar
meditation att hippocampus krymper och hur mycket meditation krävs i sådana fall? Skulle det gå att förebygga förlust av volym inom hippocampusformationen genom att inkorporera meditation några gånger i veckan eller krävs det daglig praktik?
Bakgrund
1.1 Kognitiv förlust och den åldrande hjärnan
Vid normalt åldrande påverkas ett brett antal kognitiva funktioner, såsom uppmärksamhet, visospatiala förmågor, exekutiva funktioner, språk och minne, något som kan kopplas till olika delar i hjärnan. Grovt sett kan hjärnan delas upp i grå och vit hjärnsubstans. Den grå substansen består främst av cellkroppar och dendriter medan den vita främst är myeliniserade axoner. Med åldern minskar hjärnans storlek. Förlust av grå substans ses främst i prefrontala cortex, och även i temporalloben där hippocampusformationen är belägen. För vit substans ses störst förlust i frontalloben och större nervbanor, exempelvis corpus callosum som innehåller mycket vit substans (1).
Förlust av grå substans är nödvändigtvis inte en följd av att nervceller dör utan beror även på att det vid åldrande sker en förändring av struktur i neuroner, såsom exempelvis minskning av synapser, demyelinisering och minskning av dendriter och axoner (1). I
hippocampusformationen kan dessa förändringar delvis förklaras av förändrat genuttryck för proteiner kopplade till synaptogenes och stabilisering av synapser samt proteiner i
extracellulärvätskan. Även minskad blodtillförsel till hippocampusområdet kan spela en roll i minskad nervfunktion (2). Vidare kan kronisk stress orsaka atrofi i hippocampus (10).
1.2 Hippocampusformationen
Hippocampusformationen är belägen i temporalloben och kopplas främst till
minneskonsolidering, dvs inlagring av ny information till långtidsminnet, beslutsfattande, känsloreglering och uppmärksamhetskontroll. Hippocampusformationen har därmed en central roll när det kommer till inlärning och bildande av minnen (2). Vidare kan hippocampusformationen tillsammans med dess koppling till neocortex och roll i
3 det kommer till exekutiva funktioner och kognitiv flexibilitet. Däribland beslutsfattande, kreativitet, sociala relationer och empati (11).
Vilka regioner som tillhör hippocampusformationen är inte enhälligt inom forskningen. Ett exempel på detta är att hippocampusformationen kan ingå i det limbiska systemet (12) medan det i andra fall beaktas som ett eget system (13). I den aktuella litteraturstudien definieras hippocampusformationen, i enighet med Andersen (2007), att innefatta gyrus dentatus,
subiculum, entorinalkortex samt hippocampus. De olika områdena i hippocampusformationen har ett tätt informationsutbyte men kommunicerar även med andra delar i hjärnan såsom limbiska strukturer och neocortex (13).
1.2.1 Subregioner i hippocampusformationen
Gyrus dentatus tros spela en stor roll när det kommer till episodiskt minne. Området har afferent koppling till entorinalkortex, involverat i minne, navigation och tidsuppfattning, och hjärnstammen, involverad i autonoma funktioner som andning och blodtryck. Efferent koppling finns till hippocampus, specifikt CA3 (13).
Subiculum anses vara en viktig omkopplingsregion för utsignalering från hippocampus till bland annat, parahippocampalt kortex som är involverad i bland annat episodiskt minne (14), limbiska systemet vilket är involverat i minne, känslor och beteende (12) och
associationskortex som är involverat i beteende och integrering av sensorik input (15), samt involverad i framplockning av bland annat episodiskt minne (16).
Entorinalkortex är ett viktigt omkopplingsområde för informationsutbyte mellan
hippocampus, subiculum, gyrus dentatus och områden utanför hippocampusformationen, däribland orbitofrontal, mediala prefrontala cortex och luktloben (17).
Hippocampus delas in i CA1, CA2 samt CA3 (13) och spelar en viktig roll när det kommer till minne, inlärning, emotionellt beteende och spatial navigation. Hippocampus deltar även i reglering av stressrespons genom inhibition av aktivitet i HPA-axeln, något som sker genom kommunikation med amygdala (2). Vidare påverkar hippocampus även funktioner i
4 faktorer, exempelvis neurotoxiska effekter av depression, diabetes mellitus och hypertoni. Kognitiv förlust som kopplats till åldrande av hippocampus kan även bero på nedsatt neurogenes (2) Vidare är hippocampus känslig för kronisk stress, samtidigt har området en hög kapacitet för neuroplasticitet, vilket bidrar till att viss atrofi kan vara reversibel (1, 10).
1.3 Hjärnavbildningstekniker
1.3.1 Funktionell magnetresonanstomografi
Funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) kan användas för att undersöka strukturella och funktionella förändringar i hjärnan, vilket ofta görs med blood oxygen level dependent
(BOLD) avbildning (19). Vid neural aktivitet ökar behovet av syretillförsel varvid blodflödet ökar. fMRI utnyttjar skillnaden i den magnetiska gradienten som uppstår mellan
oxyhemoglobin och deoxyhemoglobin, vilket möjliggör en indirekt mätning av den neurala aktiviteten (20).
Voxel-baserad morfometri (VBM) är en automatiserad teknik vilken kan användas för att analysera fMRI och undersöka volumetriska proportioner av vit och grå substans. En voxel representerar en specifik plats i hjärnan och har en intensitet associerad till sig. fMRI är en serie av bilder och genom att studera en specifik voxel i denna serie för går det att se hur intensiteten förändras i relation till den neurala aktiviteten. Tekniken används främst för att undersöka grå substans och kan appliceras på populationsgrupper för att undersöka
exempelvis atrofi (21).
1.3.2 Positronemissionstomografi
Positronemissionstomografi (PET) kan användas för att undersöka metabola och biokemiska aspekter i hjärnan. Detta görs genom att använda radionuklider. PET kan därför vara
användbart för att undersöka hjärnan utifrån biomarkörer, exempelvis Aβ-amyloid vid Alzheimers sjukdom (19).
1.3.3 Magnetencefalografi
5
1.4 Meditation
Meditation är ett brett begrepp där över 300 olika tekniker identifierats och i nuläget finns det oklarheter gällande definitioner kring meditation (24). Detta kan ha sin grund dels i att
området är relativt ungt inom forskningen och även på grund av svårigheter med
översättningar från österländsk till västerländsk kultur (3). På grund av skillnader i karaktär har det föreslagits olika klassifikationssystem. Vanligtvis används fyra huvudtyper av meditation inom forskningen; fokuserad uppmärksamhet, öppen övervakning, kärlek eller medkänsla och mantra meditation. Vidare har det föreslagits indelning i domäner som
uppmärksamhet, konstruktiv och dekonstruktiv. Till den konstruktiva familjen hör exempelvis kärlek och medkänsla medan de dekonstruktiva mer syftar till ett upplösande av självet och en icke dualistisk upplevelse av existensen (24).
På grund av den stora variationen kan det således vara svårt att hitta en enhällig definition av meditation. Huvuddrag inom meditation inkluderar dock en riktad uppmärksamhet mot något specifikt, exempelvis andning, ljud, erfarenhet eller observation av inre processer, för att erhålla större viljestyrd kontroll över mentala processer (25, 26). Meditation anses bland annat kunna ge högre insikt, självförståelse, självkontroll och acceptans, något som anses främja allmänt välbefinnande och förmågor som lugn, glädje och koncentration (26).
Meditation har visat sig ha en bred inverkan på hjärnan och välbefinnande genom påverkan av kognitiva och emotionella processer, bland annat genom förbättring av emotionell reglering, arbetsminne och uppmärksamhet (27). Positiva effekter har exempelvis påvisats i prefrontala cortex, gyrus cinguli, limbiska systemet, autonoma nervsystemet och neurotransmittorer (9). Ur ett neurologiskt perspektiv har meditation bland annat påvisats sänka nivån av kortisol och reaktiva syreföreningar samt stimulera neurotrofiner, endorfiner och antiinflammatoriska cytokiner (28). En växande litteratur indikerar potentiella kliniska och hälsoförebyggande användningsområden, såsom vid känslostörningar, ångestsyndrom och åldersrelaterad kognitiv förlust (27).
Syfte
6 potentiell teknik när det kommer till förebyggande av åldersrelaterad kognitiv förlust kopplad till hippocampusområden.
Metod
Denna litteraturundersökning behandlar originalartiklar som söktes via PubMed och Web of science. Inklusionskriterier innefattade population utan underliggande sjukdomar i vuxen ålder, detta då studiens syfte var att undersöka meditation som förebyggande åtgärd och inte som behandlingsform. Ytterligare inklusionskriterier var att studien skulle analysera
förändringar i hippocampusformationen med hjälp av hjärnavbildningsteknik. I fall där det förelåg meditationsinterventioner skulle dessa pågått under minst fyra veckor.
Exklusionskriterier innefattade studier som inkluderade yogarörelser, meditation under kroppslig rörelse, mindfulness, dock ej mindfulness meditation samt barn och ungdomar.
1.5 Artikelsökning och relevansbedömning
Artikelsökning utfördes via PubMed och Web of science. I en första sållning utfördes en bedömning av relevans via genomgång av rubriker och abstrakt. Denna första sållning resulterade i att 77 artiklar exkluderades. Resterande sju uppfyllde inklusionskriterierna och bedömdes som relevanta för denna studie. Samtliga artiklar fanns att tillgängliga gratis via Linneuniversitetet. Ingen av artiklarna hade någon anknytning till företag eller organisation.
Sökning på PubMed (210214) med sökord ”fMRI and meditation and hippocampus” gav 24 resultat. Av dessa inkluderades fyra artiklar. Resterande 20 artiklar uppfyllde inte
inklusionskriterierna. Vidare användes sökorden ”fMRI and meditation and hippocampal” på PubMed. Denna sökning resulterade i elva resultat varav en studie inkluderades. Övriga studier uppfyllde inte inklusionskriterier eller var artiklar som kom upp med tidigare nämnda sökord.
7 För att erhålla fler resultat i sökningen utfördes även sökning med enbart ”meditation and fMRI” på Pubmed vilket gav 272 träffar. Detta reducerades ned till 32 träffar genom filter ”Clinical trial” och ”Randomized controlled trial”. Vid relevansbedömning tillförde inte denna sökning några ytterligare studier som klarade inklusionskriterierna. Sökning med ”meditation and hippocampus” gav 71 träffar. Detta reducerades ned till sju träffar genom filter ”Clinical trial” och Randomized controlled trial”. Inte heller denna sökning tillförde ytterligare artiklar som passade inklusionskriterierna.
Resultat
Sammanfattningsvis indikerar resultaten från denna litteraturstudie positiva effekter av meditation på hippocampusformationen. Signifikanta resultat sågs i hippocampus och subiculum samt minskad risk för atrofi i vänstra hippocampusformationen och ökad funktionell anslutning i högra hippocampus. Gällande total volym grå hjärnsubstans i
hippocampusformationen sågs en viss skillnad, där meditationsutövare tenderade att ha större volym, dock fanns ingen signifikant skillnad mellan meditationsutövare och kontroll.
Samtliga studier redovisade positiva effekter av meditation på hippocampusformationen med undantag Greenberg et al. (2018). Artikelöversikt med resultat redovisas i tabell 1.
PubMed Sökord: fMRI and meditation and hippocampus PubMed Sökord: fMRI and meditation and hippocampal Web of science Sökord: Meditation and hippocampal Web of science Sökord: Mindfulness training and hippocampal 24 träffar 3 inkluderades 11 träffar 1 inkluderades 8 träffar 2 inkluderades 4 träffar 1 inkluderades Totalt inkluderades 7 artiklar
8
Tabell 1. Översikt över inkluderade studier. Resultat som redovisas är i vissa fall begränsade för att besvara syftet med denna studie.
Författ are
Syfte Metod Deltagare
9 anslutning i vilotillstånd mellan grupperna hippocampus (p = .009). Luders et al. (2009) (32) Undersökte korrelation mellan meditation och hjärnstrukturer på global, regional och lokal nivå, bland annat undersöktes volym i hippocampus. fMRI med VBM på samtliga deltagare. 22 / 22, n = 44. Medelålder 53 år (SD: 11.54) / 53.9 (SD:11.38). Män/kvinnor MG 9/13, Kon 9/13. 5 – 46 år, medel 24,18 år (SD: 12.36) Större volym i HC hos MG (p = 0,01). Ingen signifikant korrelation mellan antal år av meditation och lokal GM. Luders et al. (2013). (33) Undersökte anatomiska skillnader i GM inom hippocampusforma tionen mellan erfarena meditationsutövare och kontrollgrupp fMRI med VBM på samtliga deltagare.. Volumetrisk skillnad i GM mellan grupperna utfördes med probabilistic analys vilket följdes upp för att jämföra skillnader i hippocampusfor mationens subregioner. 50 / 50, n = 100. Medelålder 51.4 år (SD: 12.8) / 50.4 år (SD: 11.8). Män/kvinnor MG 28/22, Kon 28/22. 4 – 46 år, medel 19.8 år (SD: 11.4) Korrelation mellan volym GM och antal år av meditation (p=.015). Probabilistic analysen visade v SUB (p = .045) och h SUB (p = .031). Trend till signifikans i v HATA (p = .071 Luders et.al (2013) (34) Undersökte HV mellan erfarna meditationsutövare och kontrollgrupp.
fMRI med ROI användes på samtliga deltagare. Global och regional mätning, 3D parametrisk modell. 30 / 30, n = 60. Medelålder 47.3 år (SD: 11.7) / 47.3 år (SD: 11.8). Delvis överlappning med deltagare från Luders et al. (2009) (32). Män/kvinnor MG 15/15, Kon 15/15. 5 – 46 år, medel 20,2 (SD: 12.2) Större HV i både h/v med upp till 15%, signifikant i v HC (p=.003)
10
1.6 Beskrivning av inkluderade studier
1.6.1 Studie 1
Chételat et al. (2017) (29). Reduced age-associated brain changes in expert meditators: a multimodal neuroimaging pilot study.
1.6.1.1 Syfte
Chételat et al. (2017) (29) undersökte skillnad i grå massa och FDG metabolism mellan erfarna meditationsutövare och kontrollgrupp samt åldersrelaterad förändring i hjärnan.
1.6.1.2 Metod
Populationen bestod av 192 deltagare, 20-87 år, där sex individer var erfarna
meditationsutövare, ålder 60-70 år och 67 individer var 55-75 år. Dessa användes för direkt jämförelse med meditatörerna medan hela kontrollgruppen (186 individer) användes för att undersöka åldersrelaterad förändring i hjärnan.
fMRI utfördes på samtliga meditationsutövare och 53 av de 67 deltagarna i den äldre kontrollgruppen. FDG – PET utfördes på samtliga deltagare medan Florbetapir – PET för mätning av deposition för Aβ utfördes på fyra av meditationsutövarna och 61 i den äldre kontrollgruppen. Könsfördelningen var för hela studiepopulationen 97 kvinnor respektive 89 män.
Studiens huvudanalys var att adressera huruvida det förelåg någon skillnad i grå massa och FDG metabolism mellan meditationsutövarna och den äldre kontrollgruppen på 67 individer. Övrig analys från Chételat (2017) (29) behandlas ej då det ligger utanför syftet med denna studie.
1.6.1.3 Resultat
11 1.6.2 Studie 2
Greenberg et al. (2019) (30). Reduced interference in working memory following mindfulness training is associated with increases in hippocampal volume.
1.6.2.1 Syftet
Greenberg et al. (2019) (30) undersökte om mindfullnessträning gav positiv effekt på proaktiv störning i arbetsminne och om detta var kopplat till ökad hippocampusvolym.
1.6.2.2 Metod
Nittio deltagare i åldrarna 18-50 år rekryterades varav 11 hoppade av innan randomiseringen. Sjuttionio deltagare randomiserades i en ratio på 2:1 till respektive program. Könsfördelning var 70% kvinnor i meditationsgruppen respektive 69% i kontrollgruppen. Ena gruppen på 50 deltagare, varav 49 genomförde programmet, utförde ett mindfullnessprogram där 29 deltog, varav 26 genomförde programmet, i ett program i kreativt skrivande vilken utgjorde
kontrollgrupp. Det fanns ingen signifikant skillnad gällande ålder, kön eller utbildning. Pga. ekonomiska begränsingar genomfördes fMRI på 67 av deltagarna, 39 i mindfullnessgruppen och 28 i kontrollgruppen.
Mindfullnessprogrammet gavs via den digitala plattformen Zoom där interaktion med en erfaren lärare skedde med hjälp av webkamera. Mindfullnessmeditation utfördes 30 minuter fem gånger i veckan under fyra veckor. Gruppen med kreativt skrivande fick även de
handledning via Zoom av en professionell handledare.
Ett validerat test för proaktiv störinng av arbetsminne användes som verkyg för att undersöka proaktiv störning i arbetsminne.
1.6.2.3 Resultat
12 1.6.3 Studie 3
Kurth et al. (2015) (16). Reduced age-related degeneration of the hippocampal subiculum in long-term meditators.
1.6.3.1 Syfte
Kurth et al. (2015) (16) undersökte om meditaion kan förhindra åldersrelaterad atrofi i hippocampuskomplexet, specifikt subiculum.
1.6.3.2 Metod
Studien bestod av 50 erfarna meditationsutövare, 28 män och 22 kvinnor, med erfarenhet mellan fyra och fyrtiosex år i relation till individuellt matchande kontrollgrupp på 50 individer. Skanning av kontrollgruppen hämtades från International consortium for brain mapping (ICBM). För mer detaljer se studie 6.
fMRI med VBM användes för att fastställa grå massa i hippocampusformationen. För mer detaljer se studie 6. Datan analyserades med statistisk analys för att besvara frågeställningen.
1.6.3.3 Resultat
Författarna fann en negativ korrelation gällande åldersrelaterad minskning av volym i
subiculum både i kontrollgruppen (vänstra subiculum: r=−0.426; högra subiculum: r=−0.285) och meditationsgruppen (vänstra subiculum: r=−0.080; högra subiculum: r=−0.286. Den negativa korrelationen var signifikant för båda grupperna gällande högra subiculum, meditationsgrupp (p=0,044 och kontroll (p=0,045) medan signifikansen endast gällde hos kontrollgruppen för vänstra subiculum (p=0.0002).
1.6.4 Studie 4
Lardone et al. (2018) (31). Mindfulness Meditation Is Related to Long-Lasting Changes in Hippocampal Functional Topology during Resting State: A Magnetoencephalography Study.
1.6.4.1 Syfte
Lardone et al. (2018) (31) undersökte eventuell inverkan av långtidsutövande av meditation på nätverk i hjärnan. Undersökningen utfördes med MEG i vilotillstånd på erfarena
13 1.6.4.2 Metod
Den undersökta populationen bestod av 26 (8 män och 18 kvinnor) individer, medelåldern var 42,6 år (±SE 2.4), med erfarenhet av vipassana meditation under minst ett år. I snitt hade meditationsgruppen mediterat i 6,41 år (±SE 1.4). Kontrollgrupp bestod av 29 personer (9 män och 20 kvinnor), med en medelålder på 43 år (±SE 1.98), som aldrig provat meditation tidigare. Gruperna matchades med avseede på ålder, kön, utbildningsgrad och etnisitet.
MEG utfördes på deltagarna. Datan bearbetades för att ta fram underlag som användes till PLI, vilket sedan användes för att undersöka funktionell anslutning i vilotillstånd mellan grupperna.
1.6.4.3 Resultat
Lardone et al. (2018) (31) visade en signifikant skillnad i funktionell anslutning i högra hippocampus (P= 0.009) hos meditationsutövare.
1.6.5 Studie 5
Luders et al. (2009) (32). The underlying anatomical correlates of long-term meditation: Larger hippocampal and frontal volumes of gray matter.
1.6.5.1 Syfte
Luders et al. (2009) (32) undersökte korrelation mellan långtidsutövare av meditation och hjärnstrukturer på global, regional och lokal nivå. Bland annat undersöktes volym i hippocampus. Vidare undersöktes korrelation mellan grå massa och antal år av meditationsutövande.
1.6.5.2 Metod
14 fMRI utfördes på samtliga meditationsutövare. Skanningsdata för kontrollgrupen hämtades från International consortium for brain mapping (ICBM). VBM användes för fMRI datan.
1.6.5.3 Resultat
Signifikant större volym hjärnsubstans påvisades i högra hippocampus hos
meditationsutövare, 3.73 ± 0,21 respektive 3.53 ± 0,29 (cm3, medelvärde ± SD) hos
kontrollgrupp (p = 0,01). Författarna fann ingen signifikant korrelation mellan lokal grå hjärnsubstans/ antal år meditation hos utövare.
1.6.6 Studie 6
Luders et al. (2013) (33). Meditation effects within the hippocampal complex revealed by voxel-based morphometry and cytoarchitectonic probabilistic mapping.
1.6.6.1 Syfte
Luders et al. (2013) (33) undersökte anatomiska skillnader i grå massa inom hippocampusformationen mellan erfarena meditationsutövare och kontrollgrupp.
1.6.6.2 Metod
Studien hade 50 långtidsutövare av meditation med en erfarenhet från 4 - 46 år (medel±S.D.: 19.8±11.4 år), och 50 matchade kontrollindivider, 28 män och 22 kvinnor i båda grupperna. Ålder 24 - 77 år (medelålder meditationsgrupp 51.4±12.8 år; kontroll: 50.4±11.8 år). För varje meditationsutövare matchades kontrollen med avseende på kön, ålder, dominerande hand och etnicitet. Skanningsdata av kontrollgruppen inhämtades från ICBM.
I studien användes fMRI med cytoarchitectonic probabilistic mapping och VBM. Analys utfördes även gällande korrelation mellan volym grå hjärnsubstans och antal år av
15 1.6.6.3 Resultat
VBM analys visade att meditationsgruppen hade en signifikant större volym av grå hjärnsubstans i vänstra hippocampus jämfört med kontrollgruppen. Vidare fanns en korrelation mellan volym och antal år av meditationsutövande (r=0.34; p=0.015).
Probabilistic analysen visade signifikant skillnad i vänster subiculum, 3080,62 ± 179,04 hos meditationsgruppen och 3009,22 ± 218,55 (mm3, medelvärde ± SD) hos kontrollgrupp,
(p=0.045), och höger subiculum, 3279,81 ± 174,46 respektive 3199,38 ± 247,18 (mm3,
medelvärde ± SD), (p=0.031). Vidare fanns en trend till signifikans i vänster hippocampal-amygdaloid transition area, 272,38 ± 24,70 respektive 264,53 ± 25,02 (mm3, medelvärde ±
SD), (p=0.071).
1.6.7 Studie 7
Luders et al. (2013) (34). Global and regional alterations of hippocampal anatomy in long‐ term meditation practitioners.
1.6.7.1 Syftet
Luders et al. (2013) (34) undersökte hippocampusvolym mellan en grupp erfarna meditationsutövare och en matchande kontrollgrupp.
1.6.7.2 Metod
Studien inkluderade 30 erfarena meditationsutövare och 30 kontroll, 15 män och 15 kvinnor i vardera grupp. Ålder 24 – 64 år, medelålder 47,3 år. För varje meditationsutövare matchades kontrollen med avseende på kön, ålder, dominerande hand och etnicitet. Det förekom dock en liten skillnad i utbildning där gruppen med meditationsutövare hade något högre
utbildningsgrad..
16 1.6.7.3 Resultat
Författarna fann att hippocampusformationen var större hos meditationsgruppen för vänster, 3521,47 ± 330,62 hos meditationsgruppen och 3269,40 ± 295,67 (mm3, medelvärde ± SD)
hos kontrollgrupp, och höger, 3584,63 ± 402,86 respektive 3465,83 ± 535,20 (mm3,
medelvärde ± SD), del med en signifkant skillnad i vänstra hippocampus hos meditationsgruppen (p <0.01).
Diskussion
I denna studie undersöktes huruvida meditation ger positiv effekt gällande hippocampusformationen. Resultaten indikerade att meditation påverkar
hippocampusformationen positivt gällande funktion och volym. De mest påverkningsbara områdena i denna hjärnregion gällande volym har visats vara hippocampus och subiculum. Positiva effekter påvisades även gällande funktionell anslutning i hippocampus.
1.7 Potentiella bakomliggande orsaker
1.7.1 Molekylära mekanismer
Hippocampus och subiculum har båda visats vara involverade i reglering av frisättning av glukokortikoider genom påverkan på aktivitet i HPA-axeln. Samtidigt har hippocampus påvisats vara känslig för långvarig exponering av stresshormoner, pga. stort antal glukokortikoidreceptorer vilket gör att stresshantering, och därmed meditation, kan vara viktigt för hippocampusfunktion (2), något som även diskuterats i andra studier (32,34). Detta går även i linje med att meditation visats vara associerat med ökad parasympatisk aktivitet, sänkt puls och lägre andningsfrekvens (9) och har påvisats sänka biomarkörer för stress (8). Vidare har meditation inverkan på melatoninfrisättning vilket kan bidra till en hälsosammare sömn (9), vilket visats vara av vikt för att motverka åldersrelaterad kognitiv förlust. Dålig sömnkvalitet är bland annat kopplat till atrofi i temporalloben (35) och minskad funktionell anslutning (36). Tillsammans kan detta vara en förklaring till att de erfarena
meditationsutövarna uppvisade större volym grå hjärnsubstans i hippocampusområden.
1.7.2 Livstil och genetiska skillnader
17 källa till konfounders då livsstilsfaktorer som fysisk aktivitet och kost kan inverka på
hippocampusformationen (2) samt att det kan föreligga individuella skillnader som kan göra att vissa personer svarar på meditation på olika sätt (37). Det är möjligt att
meditationsutövarna kan ha haft en hälsosammare livsstil överlag och att detta kan ha påverkat volymen i hippocampus, något som är rimligt då meditation bland annat påverkar högre kognitiva förmågor, emotionell respons och beslutsfattande, vilket skulle kunna öka sannolikheten att göra goda val. Ytterligare en potentiell orsak, hos de erfarna utövarna, är att dessa troligen även utövat exempelvis yoga assanas vilket även det kan ha positiva effekter på hippocampusformationen (32). Ovannämnda faktorer kan göra det svårt att skilja effekter av meditation från andra faktorer.
Vidare finns möjligheten att de erfarna meditationsutövarnas volym redan innan de började med meditation var större än hos de i kontrollgruppen. Detta skulle kunna medföra en signifikant skillnad trots att meditationsutövarna kan ha haft samma atrofihastighet som kontrollpopulationen (16). Samtidigt fann Luders et al. (2013) (33) en korrelation mellan volym grå hjärnsubstans i hippocampusformationen och antal år erfarenhet av meditation. Därtill fann Engström et al. (2010) (38) att meditation ger aktivering i hippocampus under själva utövandet. Sammantaget indikerar ovanstående att meditation står för viss effekt men det går inte att utesluta en kombination av flera faktorer.
1.7.3 Könsskillnader
Ytterligare en aspekt relaterad till meditation och hippocampusformationen är skillnader mellan biologiskt kön. En studie av Luders et al. (2015) (39) undersökte huruvida hippocampus påverkas olika beroende av kön. Resultaten visade en skillnad inom vissa områden i hippocampus vilket kan indikera att kvinnor och män svarar olika på meditation, något som författarna menar går i linje med en rad andra studier. Exempelvis finns
könsskillnader gällande hippocampusplasticitet, skillnader i receptoruttryck för könshormoner och glukokortikoidhormoner. Vidare är Alzheimers vanligare hos kvinnor, något som delvis kan vara koppplat till steroidhormoners inverkan på hippocampusområden (40).
Könsfördelningen i de inkluderade studierna var relativt ojämn med undantag för Luders et al. (2013) (34) som hade en jämn fördelning. Totalt för de inkluderade studierna var
18
1.8 Hur mycket meditation krävs för resultat?
En intressant aspekt gällande meditation som förebyggande är vilken duration och frekvens av meditation som ger bäst respons. Krävs meditation dagligen, varannan dag, en gång i veckan, 10, 20 eller 40 minuter åt gången för att få resultat? I nuläget finns inga etablerade riktlinjer för detta (41). Greenberg et al. (2019) (30) fann exempelvis ingen signifikant ökning av hippocampusvolym, något som kan bero på den korta interventionen på fyra veckor. Däremot fann författarna att meditationen gav förbättrad effekt på proaktiv störning i arbetsminne vilket var signifikant kopplat till ökad volym i vänstra hippocampus. Positiva effekter på hippocampusvolym och funktion sågs dock i de studier som undersökte mer erfarena meditationsutövare. Vidare har Hölzel et al. (2010) (42) påvisat ökad hippocampusvolym efter åtta veckors intervention av ett mindfulness program, dock bestod interventionen även av yoga och kroppsskanning. Samtidigt undersökte Basso et al. (2019) (41)
meditationseffekter på kognitiv funktion och fann att meditation under åtta veckor gav effekt på arbetsminne. Däremot fann Basso et al. (2019) (41) liksom Greenberg et al. (2019) (30) ingen signifikant effekt efter fyra veckor (41). Vidare har även aktivering inom
hippocampusformationen påvisats under meditationsutövande hos deltagare med mindre än två års erfarenhet (38).
En notis gällande Luders et al. (2009) (32) var att, av de erfarna meditationsutövarna utförde 41% i gruppen inte någon daglig praktik. Trots detta uppvisade meditationsgruppen
signifikanta skillnader i volym av grå hjärnsubstans. Vidare indikerar korrelation, som påvisades i Luders et al. (2013) (33), mellan antal år av meditation och grå hjärnsubstans att effekterna av meditation på hippocampusformationen sker gradvis och att långtidsutövande kan ha positiva effekter. Sammantaget kan ovanstående indikera dels att effekter på
19
1.9 Meditation som förebyggande, kultur och framtid
1.9.1 Specifika meditationstekniker för olika typ av förebyggande?
Genom studier med EEG har det påvisats att olika typer av meditation ger respons i olika delar av hjärnan (43). Ett rimligt antagande är därmed att olika meditationstekniker kan användas för målspecifika områden och funktioner i hjärnan. Effekter från meditation i form av exempelvis ökad volym av hjärnsubstans, minskad stress, förstärkta nervbanor etc. kan ses som en konsekvens av meditation. Samtidigt är dessa konsekvenser dock inte meditationens syfte, som varierar mellan olika meditationstekniker, exempelvis att utveckla mer empati, skapa distans till tankeprocesser, uppnå upplysning etc. Ur ett kliniskt perspektiv skulle det därför vara rimligt att istället undersöka olika meditationstekniker för att se vilka
konsekvenser dessa ger i form av kliniskt värde. Därefter isolera vad det är som ger dessa konsekvenser och därefter skapa tekniker som grundar sig på meditation. Exempelvis
stressreducerande hjärnträning, träningsteknik för ökad hippocampusfunktion etc. Att isolera specifika effekter skulle dock kunna innebära en risk för att meditationens grundsyfte och filosofiska aspekt går förlorat. Vilket kan innebära en risk för att andra potentiella fördelar med exempelvis kulturella tankesystem tillhörande meditationsteknikerna bortses från. Genom att istället utveckla tekniker som grundar sig på meditation skulle således dess
kulturella värde, en aspekt som författaren av denna studie inte funnit diskussioner kring inom den vetenskapliga litteraturen, och huvudsyfte bevaras samtidigt som olika fördelar med meditation kan nyttjas med större precision när det kommer till förebyggande och kliniskt värde.
1.9.2 Meditation, gensekvensering och neurodegenerativa sjukdomar
Gensekvensering blir allt mer utvecklat och meditation ur ett förebyggande perspektiv skulle således kunna kombineras med denna teknik. Om exempelvis en viss meditationsteknik visar sig vara effektiv för att bibehålla funktion i hippocampusformationen skulle en individ med genetisk predisposition för exempelvis Alzheimers sjukdom kunna bli rekommenderad den specifika meditationstekniken som en förebyggande åtgärd. Detta då hippocampusvolym är en tidig indikator på Alzheimers, specifikt är CA1 ett område som tidigt tar skada i
20 exempelvis att öka uttryck för nervtillväxtfaktorer som human brain-derived neurotrophic factor (hBDNF) för att öka neurogenes?
Meditationstekniker riktade mot målspecifika områden i hjärnan skulle potentiellt kunna nyttjas och vara ett komplement vid behandling av neurodegenerativa sjukdomar. Potentiella läkemedel mot Alzheimers är exempelvis humana monoklonala antikroppar, med selektivitet till aggregat av amyloid-beta (45). Dock är det, även om placken avlägsnas, viktigt att även hitta metoder som bidrar till återställande av nervceller i området. Meditation skulle således även kunna undersökas som ett komplement vid behandling av exempelvis Alzheimers med dessa läkemedel.
1.9.3 Tekniska framsteg som hjälpmedel
Att etablera nya vanor kan vara utmanande och kräver motivation. Detta kan vara en bidragande faktor till att ett upprätthållande av meditationsutövande över längre tid kan upplevas som svårt. Likt exempelvis löpning kräver meditation en viss tid av utövande innan effekter märks. Att finna sätt som underlättar för den som vill börja med meditation är en viktig aspekt om denna typ av träning ska rekommenderas inom en stor målgrupp. Här kan teknik kring neuro- och biofeedback, realtidsmätning genom exempelvis EEG eller fMRI, vara användbara verktyg som kan användas av meditationsutövaren för att lättare utföra meditationen på rätt vis (46). Sådan teknik ger utövaren mätbara resultat samt återkoppling på att meditationen har effekt, något som skulle kunna bidra till både ökad motivation och ökad sannolikhet att etablera en meditationsvana.
1.10 Potentiella biverkningar från meditation
Det förekommer rapportering om biverkningar i form av exempelvis ökad ångest, minnen från traumatiska händelser och psykotiska tillstånd i samband med meditation. Framförallt verkar oönskade psykiska tillstånd uppkomma i samband med längre sessioner hos oerfaren utövare (47). Farias et al. (2020) fann att majoriteten av de individer som fått allvarliga biverkningar inte haft någon tidigare historik av psykiatriska besvär (48). Med det vetenskapliga materialet som finns att tillgå i nuläget kan det dock vara svårt att avgöra om det i dessa fall finns
21 meditation ska kunna rekommenderas som en form av förebyggande mental träning av
myndigheter.
1.11 Hinder inom forskningen kring meditation och hjärnavbildningstekniker
Utöver de livsstil och genetiska faktorer som diskuterats tidigare är forskningen kring meditation ett område under utveckling och mycket forskning återstår innan olika
meditationsteknikers effekter kartlagts på ett tillfredställande sätt. Van Dam et al. (2018) (47) diskuterar huvudområden med ansedd problematik inom mindfulness meditation, vilket i stora drag även kan tillämpas på forskningsområdet mer generellt när det kommer till andra
meditationstekniker. Dessa relaterar till bland annat definitionsproblematik, metodologiska problem såsom validitet och mätbarhet och övertolkning av resultat.
Gällande hjärnavbildningstekniker så är dessa, i nuläget, kostsamma vilket är ett hinder när det kommer till att undersöka stora grupper. Detta ger begränsningar i storleken på studier där hjärnan studeras (37). När det kommer till exempelvis fMRI är det möjligt att själva
undersökningen kan påverka hjärnans aktivitet. Detta då dessa maskiner har en hög ljudnivå samt att individen som undersöks måste ligga ner i ett omslutande rör, vilket dels ger en onaturlig position för den mediterande då meditation vanligen utförs i sittande läge och eventuella klaustrofobiska känslor. Den höga ljudnivån kan exempelvis påverka
uppmärksamhetsrelaterade områden i hjärnan och utgöra en källa för distraktion, något som framförallt kan påverka undersökningar på mindre erfarna meditationsutövare (49). Detta bör dock inte vara ett större problem i de inkluderade studierna i den aktuella litteraturstudien då meditationsutövarna inte mediterade under själva fMRI skanningen, vilket gör att
förutsättningarna för både meditationsgrupp och kontrollgrupp bör vara samma. Samtidigt finns andra potentiella felkällor med hjärnavbildningstekniker. Exempelvis kan tidpunkt på dagen resultera i varierade resultat av hippocampusformationen vid fMRI skanning och BMI kan påverka MEG i vilotillstånd (50).
1.12 Metoddiskussion
För att undersöka meditationens inverkan på hippocampusformationen gjordes en
litteraturstudie. Ett problem inom forskningen kring meditation är just validerad mätning (47). En styrka med den aktuella studien är därmed att meditation undersökts utifrån
22 neurologisk aktivitet vilket gör att mätningen av meditationens inverkan på hjärnan har högre validitet i jämförelse med exempelvis självrapporteringsbaserad mätning eller kognitiva tester, såsom test av arbetsminne etc. En nackdel med denna tillämpning är det snäva utbudet av studier varvid en kombination av hjärnavbildningstekniker och kognitiva tester hade kunnat tillföra denna studie större bredd. Vidare övervägdes, för att få större artikelurval, att inkludera fMRI studier där temporalloben undersöktes samt studier där interventionen även innefattade yoga. Dock valdes det att exkludera dessa då de inte ansågs tillräckligt specifika för att besvara studiens syfte.
1.13 Begränsningar med denna studie
I denna studie togs ingen hänsyn till vilken meditationsteknik som använts. Detta på grund av det relativt smala utbudet av studier som passade inklusionskriterierna. Det vore således intressant för framtida arbeten att specificera meditationsteknik för och undersöka huruvida det finns någon teknik som är särskilt lämpad för att bibehålla normal funktion av
hippocampusformationen vid åldrande. Värt att notera är att några studier har helt eller delvis använt sig av samma deltagare och fMRI data, se tabell 1. Även om detta påverkar styrkan med aktuell undersökning inkluderades dessa artiklar då de ger relevans i form av möjlighet att undersöka specifika subregioner i hippocampusformationen. Detta bidrar till djupare förståelse för hur den kognitiva funktionen påverkas av meditation.
Slutsats
23
Referenser
1. Murman DL. The Impact of Age on Cognition. Seminars in hearing. 2015;36(3):111-21.
2. Bettio LEB, Rajendran L, Gil-Mohapel J. The effects of aging in the hippocampus and cognitive decline. Neuroscience and biobehavioral reviews. 2017;79:66-86.
3. Srinivasan N. Meditation. San Diego: San Diego: Elsevier Science & Technology; 2019.
4. Last N,Tufts E, Auger LE,. The Effects of Meditation on Grey Matter Atrophy and Neurodegeneration: A Systematic Review. Journal of Alzheimer’s disease.
2017;56(1):275-286.
5. Laneri D, Schuster V, Dietsche B, Jansen A, Ott U, Sommer J. Effects of Long-Term Mindfulness Meditation on Brain's White Matter Microstructure and its Aging. Frontiers in aging neuroscience. 2015;7:254-.
6. Afonso RF, Kraft I, Aratanha MA, Kozasa EH. Neural correlates of meditation: a review of structural and functional MRI studies. Frontiers in Bioscience (Scholar Edition). 2020;12:92-115.
7. Luders E, Cherbuin N, Gaser C. Estimating brain age using high-resolution pattern recognition: Younger brains in long-term meditation practitioners. NeuroImage. 2016;134:508-13.
8. Marciniak R, Sheardova K, Cermáková P, Hudeček D, Sumec R, Hort J. Effect of meditation on cognitive functions in context of aging and neurodegenerative diseases. Frontier in Behavior Neuroscince. 2014;8:17.
9. Jindal V, Gupta S, Das R. Molecular Mechanisms of Meditation. Molecular neurobiology. 2013;48(3):808-11.
24 11. Rubin RD, Watson PD, Duff MC, Cohen NJ. The role of the hippocampus in flexible
cognition and social behavior. Frontiers in human neuroscience. 2014;8:742-. 12. Rajmohan V, Mohandas E. The limbic system. Indian journal of psychiatry.
2007;49(2):132-9.
13. Andersen P, editor. The hippocampus book [Elektronisk resurs]. Oxford: Oxford University Press; 2007. [citerad 2021 Mars 20]. Hämtad från:
https://books.google.se/books?hl=sv&lr=&id=hSs_RETVWlIC&oi=fnd&pg=PR11&d q=Andersen+P.+The+hippocampus+book&ots=A_YduoKLPl&sig=XfTrtKdzo9qSDI fA6I75yG0F1B0&redir_esc=y#v=onepage&q=Andersen%20P.%20The%20hippocam pus%20book&f=false
14. Aminoff EM, Kveraga K, Bar M. The role of the parahippocampal cortex in cognition. Trends in cognitive sciences. 2013;17(8):379-90.
15. Purves D, Augustine G J, Fitzpatrick D, Katz L C, LaMantia A-S, McNamara J O, et al. Neuroscience [Elektronisk resurs]. 2 uppl. Sunderland: Sinauer Associates; 2001.
[citerad 2021 Feb 25]. Hämtad från: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK10799/ 16. Kurth F, Cherbuin N, Luders E. Reduced age-related degeneration of the hippocampal
subiculum in long-term meditators. Psychiatry research Neuroimaging. 2015;232(3):214-8.
17. Nilssen ES, Doan TP, Nigro MJ, Ohara S, Witter MP. Neurons and networks in the entorhinal cortex: A reappraisal of the lateral and medial entorhinal subdivisions mediating parallel cortical pathways. Hippocampus. 2019;29(12):1238-54.
18. Anand KS, Dhikav V. Hippocampus in health and disease: An overview. Annals of the Indian Academy of Neurology. 2012;15(4):239-46.
19. Rocchi L, Niccolini F, Politis M. Recent imaging advances in neurology. Journal of Neurology. 2015;262(9):2182-94.
25 21. Whitwell JL. Voxel-based morphometry: an automated technique for assessing
structural changes in the brain. The Journal of neuroscience. 2009;29(31):9661-4. 22. Singh SP. Magnetoencephalography: Basic principles. Annals of Indian Academy of
Neurology. 2014;17(Suppl 1):S107-S12.
23. Bogaarts JG, Chaturvedi M, Cozac V, Gschwandtner U, Hardmeier M, Hatz F, et al. A novel application of the Phase-lag-Index in functional connectivity research. Clinical neurophysiology. 2018;129(8):e79-e.
24. Matko K, Sedlmeier P. What Is Meditation? Proposing an Empirically Derived Classification System. Frontiers in Psychology. 2019;10:2276.
25. West MA. The Psychology of Meditation: Research and Practice [Elektronisk resurs]. Oxford: Oxford University Press; 2016. [citerad 2021 Mars 28]. Hämtad från:
https://books.google.se/books?hl=sv&lr=&id=MQNOCwAAQBAJ&oi=fnd&pg=PP1 &dq=The+Psychology+of+Meditation+2016&ots=StoA0RFM9V&sig=3uLfBY7GX NIr2jeeQLZsVHB47xo&redir_esc=y#v=onepage&q=The%20Psychology%20of%20 Meditation%202016&f=false
26. Walsh R, Shapiro SL. The meeting of meditative disciplines and Western psychology: a mutually enriching dialogue. American Psychologist. 2006;61(3):227-239.
27. Boccia M, Piccardi L, Guariglia P. The Meditative Mind: A Comprehensive Meta-Analysis of MRI Studies. BioMed research international. 2015;2015:419808-. 28. Venditti S, Verdone L, Reale A, Vetriani V, Caserta M, Zampieri M. Molecules of
Silence: Effects of Meditation on Gene Expression and Epigenetics. Frontiers in psychology. 2020;11:1767-.
29. Chételat G, Mézenge F, Tomadesso C, Landeau B, Arenaza-Urquijo E, Rauchs G, et al. Reduced age-associated brain changes in expert meditators: a multimodal
neuroimaging pilot study. Scientific reports. 2017;7(1):10160-.
26 associated with increases in hippocampal volume. Brain imaging and behavior.
2019;13(2):366-76.
31. Lardone A, Liparoti M, Sorrentino P, Rucco R, Jacini F, Polverino A, et al. Mindfulness Meditation Is Related to Long-Lasting Changes in Hippocampal
Functional Topology during Resting State: A Magnetoencephalography Study. Neural plasticity. 2018;2018:5340717-9.
32. Luders E, Toga AW, Lepore N, Gaser C. The underlying anatomical correlates of long-term meditation: Larger hippocampal and frontal volumes of gray matter. NeuroImage. 2009;45(3):672-8.
33. Luders E, Kurth F, Toga AW, Narr KL, Gaser C. Meditation effects within the hippocampal complex revealed by voxel-based morphometry and cytoarchitectonic probabilistic mapping. Frontiers in psychology. 2013;4:398-.
34. Luders E, Thompson PM, Kurth F, Hong JY, Phillips OR, Wang Y, et al. Global and regional alterations of hippocampal anatomy in long‐term meditation practitioners. Human brain mapping. 2013;34(12):3369-75.
35. André C, Laniepce A, Chételat G, Rauchs G. Brain changes associated with sleep disruption in cognitively unimpaired older adults: A short review of neuroimaging studies. Ageing research reviews. 2021;66:101252-.
36. Liu Y-R, Fan D-Q, Gui W-J, Long Z-L, Lei X, Yu J. Sleep-related brain atrophy and disrupted functional connectivity in older adults. Behavioural brain research.
2018;347:292-9.
37. Fox KC, Nijeboer S, Dixon ML, Floman JL, Ellamil M, Rumak SP, et al. Is meditation associated with altered brain structure? A systematic review and meta-analysis of morphometric neuroimaging in meditation practitioners. Neuroscience & Biobehavioral Reviews. 2014;43:48-73.
27 39. Luders E, Thompson PM, Kurth F. Larger hippocampal dimensions in meditation
practitioners: differential effects in women and men. Frontiers in psychology. 2015;6:186-.
40. Yagi S, Galea LAM. Sex differences in hippocampal cognition and neurogenesis. Neuropsychopharmacology. 2019;44(1):200-13.
41. Basso JC, McHale A, Ende V, Oberlin DJ, Suzuki WA. Brief, daily meditation enhances attention, memory, mood, and emotional regulation in non-experienced meditators. Behavioural Brain Research. 2019;356:208-20.
42. Hölzel BK, Carmody J, Vangel M, Congleton C, Yerramsetti SM, Gard T, et al. Mindfulness practice leads to increases in regional brain gray matter density. Psychiatry research Neuroimaging. 2010;191(1):36-43.
43. Goleman D, Davidson RJ, editor. Stillhetens styrka: vetenskapen om meditation. Stockholm: Volante; 2018.
44. Izzo J, Andreassen OA, Westlye LT, van der Meer D. The association between hippocampal subfield volumes in mild cognitive impairment and conversion to Alzheimer’s disease. Brain research. 2020;1728:146591-.
45. Tolar M, Abushakra S, Hey JA, Porsteinsson A, Sabbagh M. Aducanumab,
gantenerumab, BAN2401, and ALZ-801—the first wave of amyloid-targeting drugs for Alzheimer’s disease with potential for near term approval. Alzheimer's research & therapy. 2020;12(1):1-95.
46. Brandmeyer T, Delorme A. Meditation and neurofeedback. Frontiers in psychology. 2013;4:688-.
28 48. Farias M, Maraldi E, Wallenkampf KC, Lucchetti G. Adverse events in meditation
practices and meditation‐based therapies: a systematic review. Acta psychiatrica Scandinavica. 2020;142(5):374-93.
49. Travis F, Nash J, Parim N, Cohen BH. Does the MRI/fMRI Procedure Itself Confound the Results of Meditation Research? An Evaluation of Subjective and
Neurophysiological Measures of TM Practitioners in a Simulated MRI Environment. Frontiers in Psychology. 2020;11:728.
