Nyckeln till trygghet
En etnologisk studie om uppfattningar av Gränby sportfält
Institutionen för kulturantropologi och etnologi C-uppsats, 15 hp
HT2020
Handledare: Annie Woube
Innehållsförteckning
Nyckeln till trygghet ... 1
INLEDNING ... 2
Bakgrund ... 2
Syfte och frågeställning ... 2
Metod och material ... 3
Teori och begrepp ... 7
Tidigare forskning ... 9
Uppsatsens disposition ... 10
Platsbeskrivning ... 11
RESULTAT & ANALYS ... 13
Mörkret som hot ... 13
Trafiken som hot ... 16
Förorten som hot ... 18
Avslutande kapitel ... 22
INLEDNING
Bakgrund
Att idrotta är en stor del i många människors vardag som kan bidra till att skapa kontakter och samhörighet. För att idrottsanläggningar ska kunna bidra till att göra gott för människor måste människorna känna sig trygga där. Gränby sportfält är ett område i förorten Gränby, Uppsala kommun, där det finns olika idrottsanläggningar samlade. Sportfastigheter AB äger tre av fastigheterna och all mark på Gränby sportfält. Fältarbetet för denna uppsats har utförts på Gränby sportfält med fokus på Sportfastigheters anläggningar. Sportfastigheter förvaltar anläggningar som aktiverar människor i alla åldrar och bidrar till främjande av både hälsa och social gemenskap, därför är det viktigt att se till att anläggningarna är trygga, tillgängliga och inkluderande för alla. Sportfastigheter äger marken som kallas Gränby Sportfält, samt två ishallar och en friidrottsarena på marken, men det finns även flera byggnader som är ägda av andra företag. Ett av uppdragen Sportfastigheter (och all annan kommunal verksamhet i Uppsala) har är att motverka social oro i Uppsala. Den sociala oron mäts genom dialoger med ungdomsteam, polisen, kommunens olika förvaltningar och genom anmälningar av händelser. Under den speciella tiden som råder med en global pandemi, har den sociala oron i samhället ökat (Krisinformation.se). Det märks närmast hos Sportfastigheter genom ökad skadegörelse som, enligt sportfastigheter själva, har drabbat hela beståndet. Frågeställningen för denna uppsats är framtagen av det kommunalt ägda bolaget Sportfastigheter i Uppsala.
Syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka uppfattningar som finns om Gränby sportfält, och Gränby i allmänhet, samt på vilka sätt platsen är kopplad till påstådd otrygghet. Uppsatsen undersöker vilka olika kulturella föreställningar som finns av Gränby och hur dessa förmedlas och framställs. Målet är att besvara uppdragsgivarens frågeställning och undringar. Sportfastigheter ska ta dessa resultat i hänsyn i bygget av kommande projekt och i planeringen av förändringar av den redan befintliga anläggningen.
Frågeställningar:
- Vad bidrar till en otrygghet på Gränby sportfält? - Hur uppfattas platsen?
Metod och material
Materialinsamlingen består av korta intervjuer med sex personer som vistades på Gränby Sportfält, observationer om aktiviteter på platsen och undersökt material rörande hur Gränby framställs i media och längre intervjuer med yrkesverksamma som arbetar kring Gränby Sportfält. Jag har pratat med de jag kunde få tag i och därav inte avgränsat informanterna efter varken ålder eller kön, eftersom alla som rör sig vid Gränby Sportfält ska representeras. Det är både amatörlag, professionella lag och seniorlag som tränar och tävlar på anläggningarna. Det är även både tjejer och killar som använder anläggningarna, och genom att fråga personer i olika sociala kategorier får materialet bredare och olika perspektiv, samt att materialet speglar de som faktiskt är på platsen. Då intervjuerna har genomförts med människor som har begränsat med tid, valde jag att inte spela in intervjuerna för att ta vara på intervjutiden. Istället förde jag anteckningar i form av stödord och gick sedan till bilen och spelade in mig själv när jag sammanfattade samtalet. Jag har dessutom sammanfattat samtalen skriftligt på datorn.
Informanterna var fyra kvinnor i 40-årsåldern och två män, en i tjugoårsåldern och en annan i 40-årsåldern. Jag gick fram till alla på parkeringsområdet och frågade om det hade tid att svara på några frågor och informerade dem om uppsatsens syfte. En kvinna frågade jag ensam medans hon väntade på sina barn som var på träning, hon sa att de skulle sluta snart men att vi kunde pratas vid tills de kom ut. Det samma gällde med en grupp på tre mammor som väntade på sina söner som tränar i samma lag. De sa först att de har för lite tid och att barnen snart slutar, men sedan började vi småprata lite ändå och jag kunde få mina frågor ställda. Den yngre mannen arbetade utanför Relita-hallen med att dirigera barn in som ska ha träning, på grund av Covid-restriktionerna. Jag intervjuade honom när hans arbetsuppgifter var slut. Den andra mannen promenerade runt i området och jag fick ögonkontakt med honom på gångvägen, frågade om han hade tid en stund, han tog av hörlurarna och sa att han kan svara på några frågor. Alla som jag har pratat med inför den här uppsatsen kommer vara anonyma och antingen nämnas med pseudonym eller utan namn. Detta på grund av etiska skäl och att de inte ska kunna spåras tillbaka till något de har sagt.
(Fägerborg 2011:90, 122). Vid ett av tillfällena tog jag med mig min hund, detta för att jag kände att det var svårt att närma sig människor och att ha med sig en hund är en bra isbrytare. Det fungerade bra på det sättet att jag kände mig tryggare, samt att jag och informanten kunde småprata lite om hunden. Dock var det svårt att anteckna medans jag höll i honom, vilket försvårade arbetet något i den aspekten.
Materialet består ytterligare av en videointervju där jag har fått lite längre tid att prata med en anställd på Sportfastigheter om hennes upplevelser. Där har jag kunnat vara lite mer detaljerad i mina frågor. Medarbetaren på Sportfastigheter arbetar inte på plats utan mest administrativt som fastighetsansvarig. Hon kunde ge sin bild av sportfältets problem och på vilket sätt de förmedlas till henne. Då de sociala problemen inte är hennes specialområde så är det intressant att undersöka vilken typ av information som når henne. Jag har även fått en rundvisning på Gränby sportfält av en som jobbar på plats. Han kunde hjälpa till med att förmedla företagets synvinkel såväl som egna upplevelser. Vi gick igenom fastigheterna och han visade mig vad de har förändrat och vilka förändringar de planerar i framtiden. Jag har dessutom haft en genomgående kontakt med personalen på Sportfastigheter. Av detta har jag fått en tydlig bild av deras uppfattning av Gränby Sportfält som plats, platsens styrkor samt deras bild av vad som skulle behöva förbättras. Sedan hade jag en intervju med en kontakt på Ungdomsjouren i Uppsala. Hasse berättar att ungdomsjouren består av socialarbetare som delvis jobbar i fält i Gränby för att hjälpa ungdomar och föräldrar till ungdomar som har hamnat på ”fel spår”, bland annat i kriminella banor. Intervjun med Hasse, som han benämns i uppsatsen, var en timme lång och via telefon.
fram i intervjuer. Pripp och Öhlander skriver i Etnologiskt fältarbete att observationen är ett verktyg för att studera människors praktiker och vad deras kroppar ”talar om” (2011:114f). Under fältarbetet fördes noggranna anteckningar om det som skedde på platsen. Det kunde vara både det som tycks litet och irrelevant likväl som om något spännande hände. Forskaren kan aldrig se allting som händer och vem forskaren är påverkar vad som väcker personens uppmärksamhet. Jag har försökt att ha sinnena öppna och ta in så mycket som möjligt på platsen. Anteckningarna har sedan renskrivits på datorn. Jag har även tagit in mina egna upplevelser av att vara i miljön och tagit i beaktning vad jag själv upplever. Utifrån detta försöker jag dock att inte vara partisk när jag observerar och pratar med andra, utan observera vad som faktiskt sker och inte ställa frågor som är riktade.
Retriver är en hemsida som samlar artiklar från olika medier och gör det möjligt att söka på nyckelord bland all media de har tillgängligt. Jag har använt mig av deras tjänst för att söka upp artiklar om Gränby sportfält. Genom att läsa vad som skrivs om Gränby kan man undersöka vad media skapar för bild av platsen, vilket kan bidrar till läsarnas uppfattning om platsen. Genom att kolla på vad som skrivs i tidningar kan man se vilken information som delas utåt till samhället från medier vars uppgift är att förmedla information till allmänheten. Medier har en stor roll i vilka rädslor som kretsar i en kulturell kontext och påminner läsaren om vad den ska vara rädd för (Stattin 2006:52f).
Slutligen har jag undersökt vilken typ av föreställningar det finns om Gränby och Gränby sportfält i medier och hur platsen föreställs och speglas, samt observerat och upplevt på egen hand. Tillsammans kommer dessa metoder ge mig fyra olika perspektiv på hur området kan uppfattas och vilken betydelse det har från olika synvinklar. Ett är från yrkesverksamma inom området, en annan vinkel är medias syn på området och vad som pågår, ett tredje perspektiv är användarna och till sist hur jag själv har tolkat omgivningen under mitt fältarbete och vad jag sett under observationstillfällena.
Teori och begrepp
I den här uppsatsen analyseras materialet utifrån diskursteoretiska och fenomenologiska perspektiv. Med hjälp av fenomenologin och diskursteorin tillsammans har jag undersökt människors praktiker och hur de använder kroppen men även vad de säger och berättar. Detta har använts för att ta reda på vilka olika diskurser som finns kring Gränby sportfält.
Diskursteori är ett verktyg för att bland annat undersöka vad som är meningsskapande hos
människor och vilka uppfattningar som finns kring ett ämne (Granholm 2004:191f). Med hjälp av diskursteori undersöker den här uppsatsen vad tre olika aktörer - sportfastigheter, media och användaren - har för bild av Gränby och Gränby sportfält. Jag fokuserar på vilka nyckelord som kommer fram från de olika aktörerna i diskussioner om platsen. Med denna teori kan forskaren studera vad olika människor lägger för mening i exempelvis en plats, och hur bilden av samma plats kan variera och påverkas. När personers uppfattning ageras utåt uppstår och reproduceras diskursen genom att den manifesteras utåt i en praktik (Granholm 2004:192). Diskursteorin kan appliceras på samtal och vad som sägs, likväl som på praktiker och vad som görs för att komma åt hur en person tänker (Granholm 2004:192f). Om en diskurs är allmänna föreställningar om ett fenomen kallas det som inte platsar in i dessa föreställningar för konstitutiva utsidan (Lindelöf 2012:41). I uppsatsen tar jag upp både vilka diskurser som finns kring Gränby men även vad som inte får plats inom dessa föreställningar. Begreppet artikulation beskriver alla praktiker inom en diskurs som definierar den och reproducerar den (ibid.).
Vilka praktiker som utförs påverkas av platsen och hur individer, rent fysiskt, kan röra sig där.
Fenomenologin bidrar med ett perspektiv om människan som aktör och hur människan förhåller
kroppsscheman. Hon förklarar kroppsscheman som kroppens medvetenhet om platsen och det
materiella runt omkring den. Det handlar om kroppens rörelsemönster och vad den är kapabel till att åstadkomma och dessutom hur det materiella kan agera som en förlängning av den mänskliga kroppen. Därmed handlar det även om hur det materiella kan bidra till en uppfattning av en plats och vad det finns för möjligheter för en människa på platsen (Högström 2017:62f). Men hjälp av detta begrepp kan jag öppna mina ögon för hur människor rör sig på platsen och hur de förhåller sig till den materiella omgivningen - om det är som förlängning eller ett hinder för kroppen. Jag kan också undersöka hur de kanske försöker ”härma” eller ”lära in” kroppsscheman kring Gränby sportfält eller vilket kroppsschema som redan finns invant.
Rädsla har varit ett återkommande tema i intervjumaterialet. Materialet talar om att Gränby kopplas starkt till ett obehag och rädsla. Jochum Stattin skriver att rädslan är situationell, således att rädslor är bundna till samtiden och den kulturella kontext personer befinner sig i. Personer är följaktligen rädda för att de har lärt sig vad som är farligt (2006:10). Med hjälp av diskursteorin och den fenomenologiska ansatsen undersöker jag hur personer som rör sig kring Gränby Sportfält förhåller sig till platsen. Därmed kan jag även se vad på platsen de uppmärksammar och vad det är som hamnar i periferin. Jag undersöker även hur den uppmärksammade materiella omgivningen får informanterna att känna och hur informanterna som aktörer påverkas av tingen i sin vardag. Eva Silvén motiverar i Etnologiskt fältarbete varför det är viktigt att ta det materiella i beaktning och det är för att det har en betydelse för människors vardag och att det därför är ett fenomen som kan forskas på (2011:148).
Tidigare forskning
Denna uppsats tar upp frågor om otrygghet och vad denna beror på. Den har även fokus på platsen och hur den påverkar användaren och vad som påverkar bilden av en plats.
Det finns mycket etnologisk forskning med plats i fokus. Till skillnad från denna uppsats har många ett fält som är baserat i en industriell eller småstadsmiljö. Tidigare forskning om plats och platsens betydelse som har inspirerat denna uppsats är Paul Agnidakis bok Rätten till
platsen (2013). I sin avhandling tar Agnidakis upp lokalinvånares platstagande i sin egen
hemmamiljö och hur anknytningar till en plats skapas för de som bor där. Agnidakis har sitt fokus i två industrisamhällen, Timrå och Surahammar. Trots att våra studier inte tar avstamp i samma typ av fält så appliceras liknande teoretiska begrepp. I Maria och Mikael Vallstöms text Hållbarutveckling på kartan och i verkligheten i När verkligheten inte stämmer med
kartan (2014) beskriver de hållbarhetsprojekt på landsbyggden och ser utvecklingen från ett
annat perspektiv än det utvecklingsmålen utgår ifrån.
Jochum Stattin har vart verksam inom fältet för människors rädslor. Han skriver i sin bok
Från gastkramning till gatuvåld: en etnologisk studie av svenska rädslor (2006) om vad som
har skrämt människor, både i industriella och förindustriella tider. Han beskriver även vad som kan vara orsaken till att dessa rädslor skapats och varför, eller varför inte, de fortsatt vara relevanta genom olika perioder. Till sista finns även litteratur inom det etnologiska fältet som tar avstamp i förorten som fält. En av dessa är Per-Markku Ristilammi som i sin bok
Rosengård och den svarta poesin. En studie av modern annorlundahet (1994) beskriver
förorten Rosengård och hur den har kommit att utvecklas till den plats den är idag. Precis som denna uppsats skriver Ristilammi om fördomarna gentemot förorten och hur dessa
Uppsatsens disposition
Platsbeskrivning
Gränby Sportfält består av totalt sex anläggningar varav fyra stycken - A, B och C-hallen, samt friidrottsarenan - ägs av Sportfastigheter. Marken på området är även deras men de hyr ut IFU-hallen och Relita-IFU-hallen som är på marken. IFU är placerat mitt emot C-IFU-hallen, på andra sidan parkeringen. Området består utöver fastigheterna av 5 stora parkeringar, en stor på IFU:s baksida, en som agerar vändplats och parkering vid IFU:s ingång, en mellan A, B och C-hallarna och även en på A-hallens entré. Jag har i mitt fältarbete gått omkring i området, men ställt min bil på parkeringen vid IFU:s ingång, då det området ger bäst överblick över alla Sportfastigheters byggnader. Mellan A, B och C finns det utomhuskorridorer för att ta sig fram vilket det även finns mellan Relita-hallen och C-hallen, upp förbi B-hallens kortsida. Vidare förbi Relita-hallen finns en kal yta med några baracker som används som mötesrum för lagen innan och efter träning. På denna plats finns det planer på att bygga en inomhus-friidrottsarena. Om detta skulle ske så skapas här ännu en ny sådan utekorridor. Efter det kommer man fram till cykel- och gångvägen som passerar nästan runt Sportfältet och ramar in det. Friidrottsarenan, som är en utomhusarena, står på andra sidan den vägen med stängsel runt och en grind in.
På Gränby sportfält finns även ett torg beläget framför entrén till IFU-arenan. Torget är en yta av kullersten med böjda bänkar som står i en cirkel. Runt om bänkarna finns några buskar och på båda sidor står cykelställ med tak och inbyggda lampor. Torgets syfte enligt en anställd på sportfastigheter är att man ska ha en plats att vänta på och sitta och umgås. Runt om på platsen finns också gatlampor som ser ut som strålkastare.
RESULTAT OCH ANALYS
I följande kapitel presenteras och analyseras materialet för denna uppsats. Rubrikerna är uppdelade i kronologisk ordning efter frågeställningarna. Första kapitlet tar upp de otryggheter som uppfattas på Gränby sportfält.
Mörkret som hot
Enligt det empiriska materialet är mörkret är en avgörande faktor för otrygghetskänslor på Gränby sportfält. Mörkret påverkar de som rör sig på platsen på olika sätt. Näst intill alla som deltagit i intervjuer nämner mörkret som något som skapar otrygghet. Innanför sportfältets gränser kan det, även i mörker, upplevas som ett tryggt område där människor är för att sporta, men precis utanför gränsen för sportfältet skapas en känsla av obehag och utsatthet. Sportfältet är som en zon som inte klassas som farlig och hotfull, men så fort man kommer utanför så har man hamnat i det som är ”Gränby”. När man kliver utanför sportfältet och in i Gränby appliceras uppfattningarna som ingår i diskursen om Gränby. Dessa uppfattningar innehåller exempelvis bilden av Gränby som en plats full av våldsamma och vandaliserande ungdomarna (Jmfr. Stattin 2006:112). När man inte längre befinner sig på Gränby sportfält är man på Gränbybornas territorium, vilket koppas till rädsla. Detta på grund av att diskursen om Detta bidrar till en uppfattning av området som otryggt. Mörkret innanför sportfältets gränser är därför inte lika skräckinjagande för att det finns en annan uppfattning och känsla kring sportfältet än Gränby i stort.
för att ingen kan komma därifrån och man har en mindre sida att kontrollera. Husväggen skapar då en sköld mot omvärlden på den sidan av kroppen och minskar hotbilden. Den materiella omgivningen kan kännas som en förlängning av kroppen och i detta fall är husväggen en förlängning av kroppen som bidrar till trygghet (Jmfr. Högström 2017:63). Det kan vara så att byggnaderna är mörka och ger ett hotfullt intryck på långt avstånd och att det därför känns tryggare att gå nära väggarna där man kan urskilja husets detaljer.
Något som jag upplevde på Gränby sportfält var att entréerna till lokalerna var otydliga och det fanns många dörrar till byggnaderna, dock var många av dessa låsta. Det är inte tydligt var man kan gå in. För att skapa trygghet kan man inte alltid bli av med det som är grunden men genom att se till så att entrén är lättillgänglig, tydlig och upplåst kan man bidra med trygghet för att byggnaden blir logisk för människor. Genom att lysa upp området kan man bidra med en tryggare känsla för besökarna och personalen. Det kan även vara bra att öppna upp och bygga fönster för att kunna få ljus. Fönster skapar också en kontakt med människor inne i byggnaderna och en känsla av att man inte är ensam.
gångarna. Hur platsen ser ut påverkar alltså hur vi uppfattar den, vilket i sin tur påverkar vårt kroppschema och hur vi tar oss an utrymmet (Högström 2017:62f). Korridorerna blir obehagliga och skrämmande för att de inte passar in i kategoriseringar av platser utan är något som befinner sig mittemellan. Dock har jag befunnit mig på Gränby sportfält ett antal timmar under mitt fältarbete och inte sett någon ”hänga” i korridorerna. Ingen av informanterna jag har pratat med har nämnt droghandel kopplat till korridorerna, utan endast nämnt dessa som obehagliga i allmänhet. Personalen på Sportfastigheter verkar ha en bild av droghandeln på Gränby Sportfält som inte stämmer överens med varken mina observationer eller informanternas upplevelser. Att det pågår droghandel baseras antagligen på någon upplevelse, men det kan ha uppfattats som ett större hot än vad det egentligen är. Diskursen om Gränby som ett farligt område, omringat av droghandel, våld och ungdomar, kan påverka företagets bild av vad som är otryggt vid deras fastigheter.
På torget som finns beläget framför IFU-arena finns det bänkar. Där är det enligt fastighetsansvariga tänkt att man ska sitta och umgås eller slå sig ner medans man väntar. Torget används dock inte i detta syfte. Ingen av informanterna jag talade med på plats sa att de skulle kunna tänka sig att sitta där. En nämnde att platsen är så öppen och att man känner sig ö vervakad, samt att någon lätt skulle kunna smyga upp bakifrån. Speciellt i mörkret känner hon sig hotad och utsatt på torget. Torgets utformning har gjort att det inte har det användningsområdet som det var menat till och har gett människor på platsen en motsatt känsla än det som var tanken. Detta visar på att de kan vara svårt att förutsäga hur människor kommer att reagera på det materiella, samt på vilket sätt de kommer använda sig av de ting som finns tillgängliga.
Trafiken som hot
Det andra som kommit fram under intervjuerna är trafiken. En informant kopplade otryggheten, utöver mörkret som även hon nämnde, till bilarna i området. Hon sa att bilar med jämna mellanrum kan korsa ”torget” som är till för att sitta och vänta. Det är inte tillåtet att köra igenom där. Anledningen till att detta sker spekulerar en anställd på Sportfastigheter om i vår intervju. Hon tror att det beror på att om det är fullt på den första parkeringen så måste man åka ut på den stora vägen och runt för att komma till den stora parkeringen på baksidan. Istället för att göra detta sneddar föraren rakt över. Bilar sneddar över torget och enligt mina observationer kör de i allmänhet ganska snabbt på parkeringsområdet.
Förorten som hot
Efter intervjuerna och avstämningarna med personalen på Sportfastigheter har det framkommit att deras största oro kretsar kring öppen droghandel och fysiskt våld på deras mark, såsom skottlossningar och knivhot. Att lysa upp anläggningarna verkar också vara en prioritering och något som anses viktigt för gästernas trygghet. Media speglar en liknande bild av hotet i Gränby och även de har uppmärksammat våldet och oroligheterna på Gränby sportfält (UNT 2020). Mediamaterialet tar upp frågan om att det är många ungdomar med invandrarbakgrund i Gränby och att idrotterna som finns tillgängliga på Gränby sportfält, exempelvis bandy och konståkning, inte lockar dessa ungdomar. De skriver att idrotten bidrar till en tryggare tillvaro då ungdomar får positiva förebilder. I en intervju med en anställd, Hasse, på Uppsala Ungdomsjour säger han att han tror att bristen på idrottande ungdomar bland annat beror på ekonomiska faktorer. Det är en klassfråga med idrott, då de idrotterna som erbjuds på Gränby sportfält är materialsporter som kostar mycket att utöva. Hasse säger inte bara att ungdomarnas föräldrar inte har tillräcklig ekonomi, utan även att de kanske jobbar hårt och obekväma tider, och därav inte har tid för engagemanget som krävs med skjutsande fram och tillbaka och deltagandet på matcher. Därmed kan man försöka öppna upp andra aktiviteter och samarbeta med skolor för att locka ungdomar dit. Min kontakt på Ungdomsjouren menar att sporten kan hjälpa ungdomar som ”hamnat snett” att ta sig ur det och få ett lag, en sysselsättning och förebilder för att småbrotten inte ska eskalera. Genom att försöka öppna upp sportfältet ännu mer kommer ungdomarna känna att det är en plats där de hör hemma och att det är en del av ”deras Gränby”, därmed kommer platsen antagligen också bli tryggare eftersom man inte vill förstöra det som är ”ens eget”.
Det framkommer både i intervjumaterialet och mediamaterialet att idrotten bidrar till den sociala tryggheten i ett område. Detta genom att hålla ungdomar sysselsatta och därigenom borta från att driva runt och utföra småbrott som sedan eskalerar, men också för att skapa förebilder för ungdomarna. Hasse säger att en av de största bidragande faktorerna till Gränbys otrygghet är renoveringarna och satsningarna som gjorts i Uppsala de senaste åren. Han är själv uppvuxen i Gränby och har sett hur renoveringar och nybyggnationer bidrar med höjda hyror i områden runt om i stan, som har pressat ut människor som inte har råd att bo kvar, till förorterna. Därav har Gränby blivit segregerat och ökat andelen som går på försörjningsstöd. Det finns även stora, höga hus som omringar Gränby som påverkar området. Husen stänger in Gränby och gömmer det ”fula” innanför som en mur. Det skapar också en fientlig stämning i området där ”de”, som bor i de nya, moderna husen, ställs mot ”vi”, som bor i det ”riktiga” Gränby och mötet mellan kontraster, ”vi” som är på ett sätt och ”dom” som är på ett annat sätt, skapar rädsla (Jmfr. Stattin 2006:156). Enligt Hasse har bilden om dessa två sidor i Gränby har funnits länge. De benämns som ”white side” och ”black side”, där white side representerar det fina Gränby och black side representerar det fula Gränby. Att det vita också är det fina ger bilden av att det är de vita människorna som bor där och att det är ”invandrarna” som bor i det svarta området. I dessa två benämningar skapas olika diskurser om Gränby och vad olika delar av Gränby innebär, samt vilka kroppar som är välkomna där. Gränby sportfält som kategori verkar varken ingå i diskursen om Gränby från det ”vita” eller det ”svarta” perspektivet. Gränby sportfält är en plats som för viss del har ”Gränby” i sitt namn men är den konstitutiva utsidan i diskursen av Gränby som område. Något som är ”varken eller” och ”både och” på samma gång. I och med att det kallas just vita och svarta sidan skapas motpoler, vitt och svart, två färger som anses vara varandras motsatser.
informanter på plats att de faktiskt kände sig trygga på sportfältet, så länge det var ljust. Men medier bidrar till en diskurs om Gränby som våldsamt och otryggt. Hasse sa i vår intervju att han tycker att medierna framställer Gränby i sämre dager än platsen förtjänar. Han menar att när man läser artiklar och lyssnar på nyheter så får man en bild av att man kommer bli skjuten så fort man sätter sin fot i Gränby, vilket enligt honom är en felaktig och överdriven bild. Jochum Sattin (2006:110f) skriver att massmedia förstärker och bekräftar bilden av rädslor som finns i samhället. En artikel Stattin tar upp i sin bok beskriver dåligt upplysta gator som en sak man bör vara rädd för och mitt material speglar denna rädsla för mörkret. Ljuset bidrar därför ändå med någon slags trygghetskänsla. Även Per-Markku Ristilammi (1999:40) skriver i sin bok Rosengård och den svarta poesin om hur media försöker göra nyheter som fångar intresse hos läsare. Detta kan de göra genom att ge en individbaserad och dramatiserad vinkel i det man rapporterar. Genom att göra detta ses problemen i förorter som ett individbaserat problem snarare än ett strukturellt problem och man beskyller en typ av människor för problemen som uppstår. På detta vis bidrar medierna inte bara till hur Gränby i allmänhet uppfattas utan även specifika individer som befinner sig där och dramatiserar för att väcka intresse och för att måla upp en bild av området.
skriver att uppmaningarna blir som besvärjelser om att hålla faran på avstånd och han menar att faran är förankrad i tid och plats (ibid.). Föräldrar hämtar sina barn efter träningarna för att de är rädda för sina barns skull om de skulle vistas ensamma på området i mörkret. Genom sina praktiker, att se till att hämta och lämna barnen så de inte behöver spendera någon tid på området artikulerar de uppfattningar om att sportfältet innebär fara på kvällen (Jmfr. Schütz 2002:78). Föräldrarna bygger på detta vis upp referensscheman som kopplar Gränby och mörker med fara. På Gränby sportfält finns en rädsla orienterad från samma hot som i Timrå och Surahammar. Detta bekräftar även mitt material, just ungdomar (som inte är idrottande) och kriminella har varit en återkommande indikator för otrygghet. Vissa delar av staden, där vi bor och vistas ofta exempelvis, kan vi känna oss trygga, medans det som är utanför vår bubbla markeras som ovisst och hotande (Stattin 2006:112). I Gränby är hotet starkare på kvällarna och det är då rädslan blir starkast och man tänker att ungdomarna vistas där.
Ingen av de jag pratade med på Gränby sportfält var från Gränby utan de var endast där i syfte att idrotta eller vänta på någon som idrottar. Deras föreställningar om Gränby bygger på en begränsad del av Gränby och på vistelser under en kort tid. Många av Gränby sportfälts besökare är som tidigare nämnt inte från Gränby och har inte sett resten av Gränby. Utöver det kommer representationer av platsen spridda genom medierna. Att det just heter ”Gränby” sportfält artikulerar att Sportfältet är en del av Gränby vilket också kopplar diskursen om Gränby i stort, till sportfältet också. Diskursen om ”Gränby” finns också kopplad i själva namnet ”Gränby”. I och med att det heter ”Gränby sportfält” appliceras diskursen och förväntningarna om Gränby även på sportfältet.
Avslutande kapitel
Sammanfattningsvis kan vi se i det empiriska materialet att Gränby sportfält uppfattas som otryggt men denna känsla är beroende av faktorer som tid, plats och person och dessa faktorer spelar in på när man känner sig otrygg. Intervjumaterialet visar hur oron ökar under de mörkare timmarna och lättar när det är ljust. Man kan också koppla detta till tider på året då vintern minimerar antalet ljusa timmar i Sverige. Beroende på om man är välbekant med en plats kan också påverka hur människor upplever den. Känner vi oss hemma på en plats känns den automatiskt mer trygg.
Diskursen om Gränby sportfält innehåller en uppfattning om att mellanrummen i miljön ger en känsla av otrygghet och genom att fylla ut utrymmen utan användningsområde och försöka att inte skapa nya sådana, kan man öka trygghetskänslan för besökare på platsen. Kombinationen av mörker och ett kategorilöst utrymme skapar tillsammans otryggheten. Genom att även lysa upp dessa trånga och mörka gångar blir platsen mindre skräckinjagande för att mörkret som faktor försvinner. Genom att göra det tydligt för trafikanter vilka praktiker som är tillåtna på Gränby sportfälts område minskar stressen kopplat till bilolyckor hos besökarna. Att skylta och planera ett område så att det är tydligt vad som får och inte får göras och minska ytor vars syfte är oklara gör platsen tryggare.
Diskursen om Gränby i stort som en våldsam plats skapar en otrygghet, vissa upplever den på sportfältet likväl som utanför och andra känner endast av den utanför fältets gränser. Genom att förändra uppfattningen av hela Gränby kan man även förbättra tryggheten på sportfältet. Rädslor för ungdomsgäng som är våldsamma kan ha framkommit i tidningen och skapat en bild av ungdomar i förorten som ett hot mot tryggheten och harmonin. Genom att lysa upp, integrera, informera och skylta skulle man kunna göra Gränby sportfält till en tryggare plats för besökarna.
Källor och litteratur
Otryckta källor
Intervjuer med yrkesverksamma
Intervju 7 Kön: Kvinna Datum: 2020-11-22 Intervju 8 Kön: Kvinna Datum: 2020-11-22 Intervju 9 Kön: Kvinna Datum: 2020-11-22 Observationer 2020-10-28, kl. 14.00-15.30, Gränby sportfält 2020-11-05, kl. 17.19-16.11, Gränby sportfält 2020-11-12, kl. 10.26-10.44, Gränby sportfält 2020-11-14, kl. 14.24-15.02, Gränby sportfält 2020-11-18, kl. 16.13-16.37, Gränby sportfält 2020-11-19, kl. 08.42-08.15, Gränby sportfält 2020-11-19, kl. 17.10-17.22, Gränby sportfält 2020-11-22, kl. 15.07-15.29, Gränby sportfält
Samtliga observationer är utförda av författaren. Observationsmaterialet förvaras hos författaren.
Tryckta källor
Almroth, Hallén Martin & Stark, Pontus 2020. ”Anmärkningsvärt att det sker på en plats där många rör sig”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/aklagaren-anmarkningsvart-att-det-sker-pa-dagtid (Hämtad 2020-11-28).
Rutegård, Mathias 2020 ”Kan idrotten förändra bilden i Gränby?” Uppsala nya tidning (UNT)
s.12-13
09&sa=2002210&x=d4df1943eb54a0663c4b7f8c0e94e8e9&tz=Europe/Stockholm&t=16085 62723 (Hämtad 2020-11-28).
Litteratur
Agnidakis, Paul 2013. Rätten till platsen: Tillhörighet och samhörighet i två lokala
industrisamhällen under omvandling. Höör: Brutus Östlings Bokförlag Symposium.
Fägerborg, Eva 2011. ”Intervjuer”. I: Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red.). Etnologiskt
fältarbete. Lund: Studentlitteratur.
Granholm, Kennet. 2004. “Diskursanalys” I: Marauder-Eklund, Lena (red); Illman, Ruth & Blanka Henriksson. Metodkompassen- kulturvetarens metodbok. Åbo: Åbo Akademis tryckeri.
Högström, Karin 2017. ”Fenomenologi”, I: Tillämpad kulturteori Introduktion för etnologer
och andra kulturvetare. Gunnarsson Payne, Jenny & Öhlander, Magnus (red.) Studentlitteratur
AB.
Lindelöf, Karin S. 2012 ”Vad gör tjejlopp? Diskursteoretiska perspektiv på motionslopp för kvinnor”. Kulturella perspektiv, 21 (3–4): 32–40.
Schütz, Alfred 2002. Den sociala världens fenomenologi. Göteborg: Daidalos.
Silvén, Eva 2011. ”Det materiella”. I: Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red.). Etnologiskt
fältarbete. Lund: Studentlitteratur.
Marshall, Matilda 2017. Hållbarhet till middag: en etnologisk studie om hur miljövänligt
ätande praktiseras i vardagslivet. Umeå.
Pripp, Oscar & Öhlander, Magnus 2011. ”Observation” I: Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus
(red.). Etnologiskt fältarbete. Lund: Studentlitteratur.
Ristilammi, Per-Markku 1994. Rosengård och den svarta poesin. En studie av modern
Saltzman Katarina (red.) 2009, Mellanrummens möjligheter: studier av föränderliga
landskap, Göteborg: Makadam.
