Slutförvar av förbrukat kärnbränsle

(1)

ARBETSRAPPORTER

Kulturgeografiska institutionen

Nr. 623

___________________________________________________________________________

Slutförvar av förbrukat kärnbränsle

Studie av opinionen i Malå- och Östhammars kommun

Sofia Synneborn

Uppsala, juni 2007

ISSN 0283-622X

(2)

Förord

Uppsatsen är skriven under en tioveckorsperiod våren 2006. Jag har tagit mig an en kontroversiell fråga som Sverige haft på den politiska agendan de senaste trettio åren. Frågan är var vi ska göra av det använda kärnbränslet som kärnkraften givit oss. För att behandla detta dynamiska ämne och den pågående debatten har jag läst och lärt mig enormt mycket.

Jag har ägnat tid åt att förstå hur människor upplever och svarar på denna fråga. Syftet med studien är inte att propagera för eller emot kärnkraft, utan att bidra till informationsutbudet i frågan om slutförvaret av avfallet. Frågan var vi ska slutförvara det radioaktiva avfallet berör alla kärnkraftsstater, från enskilda medborgare till kommunala politiker, forskare samt berörda miljöorganisationer och statliga myndigheter. Det är ett ansvar som vår samtid har, och en skyldighet mot framtida generationer.

Under studiens gång har jag tvingats förlita mig på statliga utredningar och experter inom området eftersom jag personligen saknar kunskap i kärnteknologi. Detta kan ha resulterat i att slutresultatet tagit färg av ett påtvingat förtroende. Under den sista skrivepoken inträffade en incident i Forsmarkverket. Incidenten beskrevs till en början i media som ett tillfälligt driftstopp, men efter en vecka gick ett uttalande från statligt håll ut som meddelade att all information inte släppts ut till en början, detta som en säkerhetsåtgärd för att inte skapa masspanik. Vi är påtvingade ett förtroende, utan att känna till all fakta alla gånger.

Huvudansvarig för skrivarkursen har Kjell Haraldsson varit, han är väl värd ett

tack för smidigt kursupplägg och för att dela med sig av sin inspiration. Den enskilda

handledningen har Hans Aldskogius stått för, med sin stora geografiska erfarenhet har han

varit till stor hjälp. Jag vill även sända ett tack till Björn Lund som vänligen tog sig tid för

intervju, och delade med sig av sina kunskaper. Samt till politiker i Östhammar och Malå, och

kontakter på SKB som tagit sig tid och bidragit med material och kunskap till studien.

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning ...5

1.1 Syfte och frågeställning ...6

1.2 Avgränsning och viktiga begrepp ...6

1.3 Metod och tillvägagångssätt...7

1.4 Upplägget av studien ...7

2. Det handlar om människor ...9

2.1 RISKFORSKNING...10

2.2 Människors uppfattning av risker...10

2.3 Risker i det moderna samhället och i det gamla ...11

3. Kärnkraft i Sverige...13

3.1 Uppbyggnaden av kärnkraften i Sverige ...13

3.2 Var kommer radioaktivt avfall ifrån?...14

3.3 Vad ska tas omhand? ...15

3.4 Varför är det farligt? ...15

3.5 Hur ska avfallet förvaras tills det blir ofarligt? ...16

3.6 Vem ska betala? ...17

4. Undersökta platser...19

4.1 Vad tycker folk om slutförvar? ...20

5. Positiva Östhammar ...21

5.1 En snabb och smärtfri process ...21

5.2 Den preliminära förstudierapporten ...22

5.3 Kommunens kommentarer ...25

5.4 Den slutgiltiga förstudierapporten ...25

5.5 Den pågående platsundersökningen...26

5.6 Opinionen i Östhammar ...26

5.7 Kritik ...28

6. Negativa Malå ...30

(4)

6.1 En utdragen process ...30

6.4 Ett nytt försök...31

6.5 Opinionen i Malå ...31

7. Diskussion och debatt ...33

8. Källförteckning och litteratur ...37

(5)

1. INLEDNING

Sverige är en stat som byggt upp ett energisystem baserat på kärnkraft. Denna teknologi ger en restprodukt som är svårhanterad; det radioaktiva använda kärnbränslet. Frågan om var detta avfall ska förvaras är aktuell i alla kärnkraftsländerna, men debatten ser lite olika ut liksom inställningen och lösningarna.

Det svenska använda kärnbränslet ligger idag i ett mellanlager, Clab (Centralt mellanlager för använt kärnbränsle) i Oskarshamn och väntar på att placeras i slutförvaret.

Det låg- och medelaktiva avfallet förvaras i ett separat slutförvar, SFR (Slutförvar för radioaktivt avfall) anläggningen i Forsmark.

Frågan är var det använda kärnbränslet ska ta vägen efter den trettioåriga förvaringen i Clab. Ingen plats kan utses och tas i bruk mot medborgarnas vilja. SKB arbetar utifrån frivilligt deltagande och medborgarnas inställning väger tyngst. Problemet är att många risker förknippas med radioaktivitet och använt kärnbränsle. Och få platser har haft en befolkning som välkomnat SKB:s sökande efter en säker plats för slutförvaret.

Kärnteknologin som skapar möjligheter i välfärdssamhället kan även skapa katastrofala missöden om något går fel. Idag, tjugo år efter olyckan i Tjernobyl, finns det fortfarande spår i naturen och djuren, och cancerfallen hos oss människor ökar. Men om det bara är på grund av kärnkraftsolyckan är osäkert. Spåren av Tjernobylolyckan finns kvar i naturen, även om halterna är något lägre än vad som förutspåtts. Cancerfallen kan öka på grund av andra faktorer. De skulle öka även om Tjernobyl aldrig inträffat, de ökar även bland befolkningar som inte exponerades för strålning.

Kärnkraften har sina motståndare och sina pålitliga anhängare, kärnkraftens framtid och avfallets förvaring engagerar alla på något sätt. Som i alla kontroversiella frågor finns en uppsjö av för- och nackdelar, och debatten går ofta het. Kärnkraftens framtid i Sverige har vi haft en folkomröstning om, och det finns ett beslut på att inga nya reaktorer ska uppföras.

Teknologin ska inriktas på att utveckla förnyelsebara och hållbara energislag.

Den fråga som nu finns och som den här uppsatsen handlar om är var vi ska göra av

det radioaktiva avfall som kärnteknologin lämnat efter sig. Alla är ense om att det måste tas

om hand på ett säkert sätt, och för Sveriges del handlar det om att kapsla in avfallet och

förvara det i berget under många tusen år framåt. När en plats undersökts för slutförvar och

blivit godkänd geologiskt lämnas frågan över till befolkningen på orten. Innan

kommunfullmäktige fattat sitt beslut i frågan har de berörda kommunerna anordnat

folkomröstningar. Resultatet har varit helt ledande för kommunfullmäktiges beslut; folket har

själva fått bestämma om slutförvaret ska ligga på hemorten. SKB poängterar att det är viktigt

att lokalbefolkningen accepterar undersökningarna, man är överens om att folkomröstningens

utfall ska avgöra. SKB har genomfört förstudier i ett flertal kommuner: Storuman, Malå,

Östhammar, Tierp, Älvkarleby, Nyköping, Oskarshamn samt Hultsfred. Inställningen var

positiv i Östhammar och Oskarshamns kommun, SKB påbörjade platsundersökningar på

Forsmarksområdet och Simpevarpsområdet under år 2002.

(6)

SKB:s löfte om att kommuninnevånarnas godkännande ska avgöra har upplevts; i de fall där innevånarna varit negativa har inga undersökningar utförts. Inställningen till förundersökningarna har varierat, frågan är: vad beror det på? Kärnkraften är inte synonym med ett hot, men Tjernobyl och okunskapen om riskerna gör det lättare att svara nej på frågan än att svara ja. De flesta människor väljer det säkra alternativet före det osäkra. Det kan vara en orsak till att människor är negativa till förundersökningar för slutförvar. Fenomenet ”inte på min bakgård” är känt när det gäller många samhällsförändringar. Ingen vill ha tveksamma förändringar för nära det egna boendet, men att sopor och avfall måste tas om hand är nog alla överens om.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att på en översiktlig nivå redogöra för den svenska befolkningens inställning till slutförvar av radioaktivt avfall. Detta studeras genom att undersöka några kommuners attityd till mottagandet av slutförvar. De berörda kommunerna har låtit allmänheten få komma till tals i folkomröstningar innan kommunfullmäktige tagit ställning.

Min frågeställning är: vad är det som avgör hur en kontroversiell fråga som slutförvaret tas emot och behandlas av allmänheten och kommunerna? Vad ligger till grund för kommunernas inställning? För att redogöra för detta ska två kommuner studeras närmare: Malå och Östhammar.

1.2 Avgränsning och viktiga begrepp

Uppsatsen behandlar en omfattande och kontroversiell fråga. Inriktningen är kommuners och kommunmedborgares inställning till slutförvar av radioaktivt avfall i den egna kommunen.

När kärnkraften ska behandlas är det svårt att avgränsa informationen till ett område.

Föreliggande uppsats har ett kulturgeografiskt perspektiv med kommunernas inställning i fokus. För att avgränsa studien har jag valt den svenska kontexten och endast gjort ett fåtal jämförelser med internationellt material. Frågan är visserligen av internationell karaktär men en sådan omfattande jämförelse ryms ej här. Bakgrundskunskapen är naturvetenskaplig och tekniskt orienterad. Jag har försökt behandla nödvändig teknologi i samhällsvetenskapliga termer men gör inget anspråk på att ha full kompetens inom den kärnteknologiska sfären.

Studien nämner flera myndigheter och aktörer som är viktiga och unika i sammanhanget, dessa kan behöva en närmare presentation för att läsaren lättare ska kunna följa med i studien. Den första myndighet som nämns i kärnkraftssammanhang är troligen SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB. De ansvarar för förstudier, undersökningar och samråd inför slutförvar av använt kärnbränsle.

Statens råd för kärnavfallsfrågor, KASAM, har till uppgift att utreda frågor om kärnavfall och avställning av kärntekniska anläggningar samt att lämna regeringen och myndigheter råd i dessa frågor. KASAM ska även fungera som ett forum där privatpersoner, kommunpolitiker och sakkunnig expertis ska kunna diskutera kärnavfall och anknutna frågor.

Statens strålningsinstitut, SSI, ansvarar för att effekterna av naturlig och icke-

naturlig strålning ska vara så små som möjligt i Sverige. Deras verksamhet styrs av

(7)

Strålskyddslagen samt miljöbalken. SSI har en beredskapsgrupp som planerar och organiserar beredskap vid kärntekniska olyckor nationellt och internationellt, samt vid nedfallna satelliter.

I Sverige finns en viss oenighet rörande innebörden och användningen av begreppen slutförvar och djupförvar. SKB som har ansvaret för avfallshanteringen har valt att använda benämningen djupförvar för att understryka att förvaringen inte är för evigt.

Benämningen djupförvar finns dock inte i lagtexter, och i kommunikationen med lagstiftare används därför benämningen slutförvar.

¹

Begreppen betonar två framtida möjligheter. SKB:s val att använda begreppet djupförvar innebär att förhoppningen finns att det i framtiden ska vara lätt att komma åt avfallet, när en teknologi finns som kan oskadliggöra det. Använder vi slutförvar begreppet, pekar detta på ett oåterkalleligt slutgiltigt förvar. Det finns problem med detta, det anses då vara nödvändigt att förvaret är helt dolt, det vill säga att det inte finns utmärkt på kartor eller finns några ytliga indikationer på var det är lokaliserat. Detta är helt på grund av säkerheten, Det kan finnas risk att framtida generationer påbörjar arkeologiska utgrävningar i slutförvaret om detta är utmärkt. Det finns även enligt vissa, en liten risk för att avfallet hamnar i felaktiga händer.

²

1.3 Metod och tillvägagångssätt

Denna studie är till stora delar baserad på statliga offentliga utredningar, SOU rapporter. Som komplement har internationell litteratur och svenska samhällsvetenskapliga doktorsavhandlingar använts. Fallen Östhammar och Malå är beskrivna utifrån doktorsavhandlingar, information är även inhämtad från kontakter och sakkunniga på respektive ort.

För att inhämta särskild geologisk kunskap i frågan om slutförvar för radioaktivt avfall har en intervju gjorts med en seismolog som arbetat på uppdrag från SKB, samt kontakt har tagits med sakkunniga på SKB. För att bättre kunna behandla den avancerade kärnteknologin har jag läst in mig på en del naturvetenskaplig litteratur.

Den teoretiska bakgrunden är baserad på kända sociologers verk som behandlat ämnet kärnkraft och risker, samt människors uppfattning om dessa.

1.4 Upplägget av studien

Studien kan delas in i tre delar: en bakgrundsdel med fakta, en teoretisk del samt en empirisk del där två kommuner behandlas. För att kunna uppfylla syftet krävs en genomgång av bakgrundsmaterialet; läsaren kan ha intresse och hjälp av att känna till en del fakta för att kunna tillgodogöra sig hela studien. Därför börjar uppsatsen med en genomgång av kärnteknologin. I första delen behandlas olika typer av kärnteknik och fakta om den svenska kärnkraften, politiska målsättningar och den nationella situationen vad gäller det radioaktiva

1 Sjölander. Annika. 2004. Kärnproblem, Opinionsbildning i kärnavfallsdiskursen i Malå.

Institutionen för kultur och medier. Umeå universitet. Umeå. s 25

(8)

avfallet, samt fakta om joniserande strålning och varför denna är skadlig för levande organismer.

I den andra delen ger jag en bakgrund till och tänkbara förklaringar av hur det kommer sig att människor uppfattar potentiella risker så olika. Den moderna människan har en annan uppfattning om och förhåller sig annorlunda till risker än människor gjorde förr i tiden. Samhället har genomgått stora förändringar och det har människorna också gjort. Det är inte upp till mig att avgöra om kärnkraftsteknologin ska sättas synonymt med en risk;

avsnittet om risker och individers uppfattning av risker kan även tillämpas inom andra ämnesområden, kärnkraften är bara ett exempel. Jag har valt att behandla risker i studien eftersom uppfattningen av dessa kan vara helt avgörande för en individs beslut. Så även när det kommer till en folkomröstning om slutförvar. Den andra delen ska ge en grund för nästa avsnitt som ger konkreta exempel på hur beslut tagits av kommunmedborgare och politiker.

I den sista delen behandlas två kommuner som tagit ställning till slutförvar av

radioaktivt avfall. Dessa två har valts för att de kan ses som varandras motsatser. Där den ena

har en positiv inställning och den andra en negativ. Malå är starkt förknippat med motstånd,

och jag använder fallet som ett tydligt exempel på hur olika faktorer spelar in och skapar ett

negativt beslut. I fallet Östhammar är resultatet det motsatta; här har inställningen länge varit

positiv. Frågan är vilka faktorer som spelat en avgörande roll på dessa olika platser, vad som

är grunden till ett ja och nej svar på en folkomröstning angående ett slutförvar för radioaktivt

avfall. Studien avslutas med en sammanfattning och en diskussion där jag behandlar hur jag

mindre objektivt ser på frågan. Vad som kan göras annorlunda och vad jag subjektivt tror om

framtiden.

(9)

2. DET HANDLAR OM MÄNNISKOR

Människor definierar sig i större utsträckning som européer eller världsmedborgare idag än tidigare i historien. Statstillhörighet och vikten av medborgarskap har förändrats. Det är inte alltid den närmaste geografiska tillhörigheten som känns som den mest naturliga. Utan känslan av tillhörighet kan också uppkomma mellan individer på stora avstånd. Människor kan ha fått känslan av att tillhöra något större än landet de lever i, en känsla av att vara globala medborgare. Globaliseringen figurerar i alla sammanhang; och är en process som verkar inom samtliga skikt i samhället. Företag blir multinationella med en noga vald fördelning av produktion och administrativ verksamhet. Den globala ekonomin ger sammantaget väldiga valmöjligheter för företagen.

³

Den internationella marknaden, spridningen av populärkulturen och de snabba kommunikationerna, ger en komprimerad världsbild. Avståndet mister sin betydelse. Men skillnaderna mellan platser och samhällskikt blir större och viktigare. Klyftan mellan de fattiga och rika växer, inom stater och stater och regioner emellan. Och en jämn fördelning av rikedom är ofta en källa till konflikter.

⁴

Globaliseringen ger inte bara ekonomiska valmöjligheter. Den ställer även krav på lösningar och samarbeten internationellt. Internationella avtal ställer krav på och länkar samman regeringar i miljöfrågor, de tvingas agera och handla gemensamt. Dessa avtal spelar en viktig roll i frågan om miljöproblemen, men även på andra områden. GATT (General Agreement on Tariffs and Trade) har haft en stor i roll i den internationella handeln, liksom har WTO (World Trade Organisation) för att nämna några organ. Men den globala utvecklingen har även en baksida. Kriminaliteten och terrorismen är vakna för nya arenor och möjligheter, och globala knutpunkter, ekonomiska såväl som politiska, blir tacksamma mål.

⁵

När den globala tillhörigheten ökar torde även ansvarskänslan hos individer öka.

Individer kan året om handla exotiska livsmedel i sin lokala livsmedelsbutik, de kan enkelt ta del av avlägsen kultur. Detta ger en känsla av närhet och tillgänglighet till geografiskt avlägsna platser hos individen. Med en större känsla av att konsekvenserna drabbar personligen, ökar även ansvarskänslan för de avlägsna platserna. Denna ökande känsla av att kunna påverka resulterar i engagemang i organisationer som Greenpeace och Amnesty.

⁶

Vardagsvalen blir viktigare och ”moral-shopping” kan skapas. Fler och fler väljer ekologiska livsmedel och KRAV - märkta produkter. Enkla vardagsval får en politisk innebörd.

⁷

3 Yeraly, Steven.1996. Sociology, environmentalism, globalization. SAGE publications Ltd.

Wiltshire. s 1

Wiltshire. s 23

Wiltshire. s 8-9

Wiltshire. s 23

7 Författarens egna reflektioner.

(10)

Globaliseringen ställer krav på regeringar och länder att lösa miljöproblemen. Utan internationella avtal skulle slaget gå förlorat. Men det finns även här en baksida. När avtal ska skapas sker det ofta kompromisser. Olika stater med olika utvecklingsgrad ska gå halva vägen var i frågor för att det ska vara rättvist samt för att det ska finnas en möjlighet att nå målet.

Problem kan lätt uppstå när en stat som Sverige med förhållandevis sträng miljölagstiftning ska kompromissa med en mindre sträng stat, eller flera som i fallet med EU. En fattig stat kan uppleva fler negativa konsekvenser av ett internationellt avtal. Under uppbyggnad till en välfärdsnivå kan ett miljöavtal sätta krokben för ett utvecklingslands produktionsmöjligheter.

Hänsyn måste ofta tas i avtal när parternas utvecklingsnivå är ojämn, men risken finns att motivationen minskar när en välfärdsstat ska sätta regler för ett utvecklingsland.

2.1 RISKFORSKNING

Forskningen om människors attityder och uppfattningar av risker var som mest omfattande på 1980- och 90- talen. Amerikanska forskare låg i täten och genomförde om fattande studier i ämnet slutförvar av använt kärnbränsle. Deras studier visar generellt att motståndet är mycket stort och att attityden var allmänt negativ och skeptisk mot avfallet och slutförvaret. Så problemet är inte unikt för Sverige utan återfinns i alla kärnkraftsländer.

En svensk studie undersökte hur kommunalpolitiker bedömer och mottar ett slutförvar, och det visade sig att deras inställning följer i stort allmänhetens.

Studierna från 1980 talet visade att grunden till de negativa attityderna var rädsla och brist på kunskap. Moderna forskare menar att det inte ger hela bilden av människor riskuppfattningar, utan att flera faktorer väger in. Många människor känner en oro för att förändra naturliga processer. Och om en sådan störs uppfattas det som synonymt med ett risktagande.

Inställningen är inte känslomässig, enligt forskarna, utan mer av en ideologisk uppfattning.

Känslor är oviktiga för riskinställningen. Bristen på kunskap har inte heller någon betydelse för attityden till använt kärnbränsle; informationen har varit massiv under en lång tid och kunskapen är stor i ämnet, enligt forskarna.

⁸

Ett antagande som kan vara värt att lägga på minnet. SKB:s studie visat att så inte är fallet i de undersökta kommunerna. En viss okunskap måste det erkännas att allmänheten lider av. Och i frågan om riskuppfattningar och attityder gentemot riskfyllda projekt måste okunskapen ha en stor betydelse.

⁹

2.2 Människors uppfattning av risker

Riskerna med radioaktivt avfall är industriella och producerade av människan själv. De förindustriella riskerna producerades inte enbart av mänskligheten utan av naturen och dess krafter; det kunde vara översvämningar, eller vulkanutbrott som plötsligt hotade människorna.

I de förindustriella hotsituationerna hade vi ofta våra sinnen att förlita oss på för att upptäcka

8 Sjöberg. Lennart. 2001. SKB Rapport R-01-54. Stockholm. s 11-12

9 Författarens egna reflektioner.

(11)

hoten och undkomma dem. En del av de risker vi står inför i det moderna samhället kan inte våra sinnen förnimma, och utan kunskap om dem kan vi inte undkomma dem.

¹⁰

2.3 Risker i det moderna samhället och i det gamla

Det kan verka självklart att värna om naturen, och de flesta moderna människor känner idag till vad som är miljövänligt eller inte. Vi vet hur vi borde konsumera och agera, även om vi inte alltid gör det i vardagen. Vi är relativt vana vid diskussioner om miljöhänsyn och miljöförstöring; det är begrepp som används i massmedia och som återspeglas i produktmärkningar och reklam. Men för inte så länge sedan var naturen något som fanns utanför husknuten och uppfattades som främmande o hotfullt, och som bara hade i syfte att tämjas och tjäna människan och hennes behov. Förr i tiden styrdes människors uppfattningar och livsval av den kristna traditionen, för vissa är det självklart än idag. Enligt den kristna religionen sattes människan över naturen och djuren att råda och styra över dem, en inställning som finns i flera religiösa traditioner och möjligen är grunden till natursynen.

Redan i första mosebok finns belägg för den inställningen.

¹¹

När ett samhälle utvecklas och blir rikare kan även risker skapas. Med industri följer till exempel utsläpp, och all utveckling har en baksida som kräver lösningar och mer kunskap. Utvecklingen i det välfärdssamhället i väst har gått ifrån ett bristsamhälle där överlevnad har varit drivkraften, till ett samhälle där hoten är förknippade med överkonsumtion som i sin tur skapar nya risker. Vi har en bit kvar till ett risksamhälle enligt Beck, som förutspår ett samhälle helt styrt av risker och människors undvikande av dem. Vi har definitivt lämnat det rena bristsamhället där riskerna var förknippade med underskott av förnödenheter, och konflikterna handlade ofta om fördelningen av de resurser som fanns.

¹²

De förindustriella hoten kunde förnimmas med de mänskliga sinnena; gatorna stank av sopor och vattnet var illaluktande och missfärgat av nedsmutsning. Förr i tiden handlade riskerna mycket om dålig hygien, idag är de orsakade av överproduktionen. Gamla tidens risker hade lokal anknytning, medan de moderna hotar globalt.

Moderniseringsriskerna produceras i mängder av industrin, och ökar i takt med att samhället avancerar och växer. Det som är karaktäristiskt för moderniseringsriskerna, enligt Beck är att de är skapade i modern tid. Bekämpningsmedel och gifter i mat, luft och vatten och självklart även kärnkraften skapar allvarliga och både långa och korta effekter på de organismer de drabbar, katastrofala och oåterkalleliga effekter.

¹³

Det som är typiskt för skadorna är att de är oåterkalleliga och oftast helt osynliga för ögat. Riskerna existerar inte förrän vi får vetskap och information om att de finns, och ofta måste expertkunskap med mätinstrument till för att vi ska få kännedom om och inse faran.

10Sjölander. Annika. 2004. Kärnproblem, Opinionsbildning i kärnavfallsdiskursen i Malå.

11 Bibel 2000. Första Mosebok.

12 Beck. U. 1986. Risksamhället, På väg mot en ny modernitet. Diadalos. Göteborg. s 29-31

13 Beck. U. 1986. Risksamhället, På väg mot en ny modernitet. Diadalos. Göteborg. s 29

(12)

Först när riskerna erkänts kan de diskuteras, och lösningar kan skapas. Risker kan genomgå en bagatellisering eller en dramatisering när de definieras socialt. De som har makten att definiera riskerna och informera om dem, de kan överdriva eller förminska faran. Det är ett stort ansvar som massmedia och informationsspridare har. Moderniseringsriskerna är kunskapsberoende, de drabbade kan varken se eller känna dem. Hoten är osäkra i rum och tid, det är osäkert om de slår till först mot kommande generationer. Hoten blir inte verklighet förrän vetenskapen med sina teorier och mätinstrument avslöjar deras existens.

¹⁴

Massmediernas roll har blivit betydande och kan spela en avgörande roll för hur risker uppfattas av allmänheten.

Riskerna kan leda till sociala hot. Till en början kan riskerna skilja sig åt för olika samhällsklasser. De fattiga blir hänvisade till sämre bostadsområden, med en osundare närmiljö. De lågutbildade får ta de tyngre jobben som medför större risker för personskador.

Högutbildade och högavlönade får en annan livssituation och en annan makt att välja sundare alternativ. Men till slut menar Beck att alla drabbas av moderniseringsriskerna, även de som skapat och gjort förtjänster på riskerna. Moderniseringsriskerna spränger klassmönstren med sin så kallade ”bumerangeffekt”. Rika länder väljer att förflytta riskfylld tillverkning till fattigare länder. Slutprodukterna importeras och konsumeras sedan av det rika landet, men med i lasten tillbaka kan även risker finnas. Fattigare länder har mindre strikta krav och regler för industri och jordbruk, och flera ämnen kan följa med livsmedel tillbaka till konsumenten.

Vi försöker frigöra oss från riskerna men de har en förmåga att komma tillbaka till oss, som en bumerang.

Moderniseringsriskerna utmanar ägandet och vinstjakten. Vinst- och ägarintressen hamnar i konflikt med den ekologiska värdeminskningen. Marken får en annan betydelse och ett nytt värde; den kan gå från att vara attraktiv bostadsmark till att vara avskydd förpestad mark där ingen vågar bo. Denna ekonomiska förändring sker även på en global nivå, moderniseringsriskerna skapar en internationell ojämnhet dels mellan fattiga och rika stater och regioner, dels mellan industriländerna.

Nationalstaterna tappar sin makt att lösa sina gränsöverskridande problem, riskerna kräver omfattande samarbeten på överstatlig nivå om de ska kunna bekämpas. Det är viktigt att vara medveten om att allmänhetens medvetenhet om riskernas existens och utbredning är avgörande för det politiska bemötandet av dem. Det politiska arbetet får nya typer av frågor att arbeta med hela tiden; det som förr var opolitiskt har idag blivit politiskt.

Riskerna skapar bieffekter och drabbar inte bara miljön och den enskilda människan, utan ger konsekvenser i ekonomin, politiken och den sociala välden. Samhället tvingas ha full beredskap för katastrofer. Det är ett tungt ansvar som ligger på samhället och den politiska organisationen.

¹⁵

14 Beck. U. 1986. Risksamhället, På väg mot en ny modernitet. Diadalos. Göteborg. s 39

15 Beck. U. 1986. Risksamhället, På väg mot en ny modernitet. Diadalos. Göteborg. s 33-35

(13)

3. KÄRNKRAFT I SVERIGE

Energisystemet kärnteknologi skapar en slutprodukt som är förknippad med en del risker.

Avfallet är radioaktivt och mycket skadligt för levande organismer. Detta samt det faktum att avfallet kommer att förbli skadligt i ungefär 100 000 år till, innebär att förvaringen av det försvåras enormt. Kärnteknologin är relativt ny och mycket kunskap och erfarenhet saknas idag när slutförvaret av avfallet planeras.

3.1 Uppbyggnaden av kärnkraften i Sverige

I förhållande tillbefolkningsstorlek är Sveriges satsning på kärnkraft störst i världen.

¹⁶

Kärnkraften kan kopplas till nationsbyggandet, den är en viktig och pålitlig energikälla när en framgångsrik stat ska drivas. Avfallet kan användas och omvandlas till ett effektivt krigsmedel.

¹⁷

För att omvandla reaktoravfall till kärnvapen krävs en lång och komplicerad process. Men risken finns att ett svenskt slutförvar skulle vara attraktivt för kärnvapen intressenter, terrorister och sabotörer.

¹⁸

Kärnteknologin etablerades i Sverige under 1950-talet. AB Atomenergi (Studsvik AB) började anställa personer för en grundforsknings och utvecklingsverksamhet.

Högskolan började etablera institutioner och sakta började den svenska kompetensen inom kärnteknologin byggas upp. På den tiden var USA, Norge och Storbritannien förebilder.

Studieresor arrangerades till föregångsländerna. Den tillgängliga litteraturen var amerikansk.

Den nya tekniken utlovade tekniska utmaningar och skickliga forskare lockades in i uppbyggnadsfasen. Under 1960-talet växte den kärntekniska personalstyrkan väsentligt, och sedan 1970-talet har branschen haft drygt tusen anställda personer i landet. Med USA som förebild anlades fullständiga kärnkrattssimulatorer, och dessa har spelat en betydande roll vid nystarter av reaktorer samt vid nyutbildning och repetitionsträning av personal. År 1979 inträffade en kärnteknologisk olycka vid Three Mile Island i Pennsylvania USA, och efter olyckan höjdes säkerhetskraven i Sverige. Krav tillkom på simulatorträning och kompetensen höjdes när utbildningarna avancerade. Den kärntekniska nybyggnaden upphörde i Sverige på 1980-talet.

¹⁹

Fusions teknologin är samma energiprocess som pågår i stjärnorna och solen.

Energi frigörs när väteatomer sätts samman till heliumatomer. Vätetillgången är obegränsad i universum och teknologin skulle alltså ge en mycket miljövänligare energi. Fusionen avger mer energi är fissionen; och avger inga restprodukter. Teknologin har många fördelar som en outtömlig energikälla i framtiden; den skulle kunna vara den efterfrågade lösningen på energibehovet. Teknologin är dock fortfarande under utveckling, flera internationella projekt pågår. Men problemet är att skapa en reaktor som avger mer energi än den gör av med.

18 SOU 2001:35 Stockholm.s 43-94

19 SOU 1990:40. Kärnkraftsavveckling. Stockholm. s 70-74

(14)

Utgången för denna teknologi är helt beroende av att den testkörs i storskaliga anläggningar.

Förhoppningen att denna teknologi kommer att slå igenom inom en femtio års period är små, men chanserna är stora att den får en betydande roll längre fram i framtiden.

²⁰

Kärnkrafts fissionsteknologi är den teknologi som vi till vardags kallar kärnkraft. Råvaran är uran och förråden är rika och väl spridda över jordens yta. Fissions teknologi har en säker plats i energiförsörjningen den närmaste framtiden. Den bidrar inte med några utsläpp av växthusgaser och tillfredsställer därmed de dagsaktuella och akuta miljömålen. Rädslan och riskerna med radioaktivt avfall, samt den ökande geografiska spridningen av teknologin väger dock ned fördelarna något.

²¹

3.2 Var kommer radioaktivt avfall ifrån?

Råvaran till kärnkraftsreaktorer är uran, som anrikas och omvandlas till urandioxid.

Urandioxiden sammanpressas sedan till centimeterstora, keramiska bränslekutsar. Dessa kutsar bildar bränslestavarna och monteras samman till bränsleelement. En reaktor kan liknas vid en stor ångmaskin. Man placerar mellan 450 och 700 bränsleelement i reaktortanken, och dessa bildar den så kallade härden.

²²

När kärnklyvningen i atomkärnorna börjar i uranet bildas det värme. Samtidigt pumpas vatten in som av den höga värmen börjar koka och förångas.

Ångan leds sedan vidare till turbiner som driver en generator som omvandlar ångtrycket till elektricitet. Sedan leds ångan vidare från turbinen till en kondensator där den kyls ner och blir till vatten igen. Kylvattnet som används är havsvatten, detta pumpas ut i havet igen efter att det använts. Processvattnet och kylvattnet verkar i olika separata system, kylvattnet blir därför inte förorenat eller radioaktivt.

²³

Det svenska radioaktiva avfallet kommer främst från kärnkraften, en mindre betydande del kommer ifrån forskning, sjukvård och industri.

²⁴

Det låg- och medelaktiva avfallet beräknas vara farligt för biosfären under några hundra år, och under tiden ligger det slutförvarat i ett bergrum i Forsmark.

²⁵

Det högradioaktiva kärnavfallet måste enligt svenska forskare förvaras i 100 000 år innan det är ofarligt för biosfären. För att göra siffran lite mer tillgänglig kan nämnas att människosläktet Homo sapiens är 40 000 år.

²⁶

Siffrorna som ligger till grund för tiden på förvaret är olika i olika sammanhang. I USA beräknas motsvarande isolationstid vara tio gånger kortare än i Sverige. Att beräkningarna är så varierande beror på att forskarna tillämpat olika gränsvärden.

²⁷

20 OECD/Organistaion for economic co-operation and development. 1999. Energy the next fifty years.

s 129

s 126

22 http://www.ski.se/page/2/16.html?18851#1 2006-05-05

Institutionen för kultur och medier. Umeå universitet. Umeå.s 23

25 Sveriges Nationalatlas – miljön. 1997. Bra böcker. s 135

26 Nationalencyklopedin 2004

(15)

Eventuella planer på svensk kärnvapentillverkning avskrevs 1968 när vi skrev under FN:s icke-spridningsavtal.

²⁸

Sverige har inte haft något kärnvapenprogram till skillnad från till exempel USA, Ryssland, Frankrike, England och Kina.

²⁹

Att bygga kärnkraftverk har varit ett sätt att minska beroendet av olja. 1995 producerade kärnkraftverken 7 procent av världens kommersiella energiförsörjning. Då fanns det drygt 400 reaktorer i ett trettiotal länder.

³⁰

Idag 2006 är siffran 439 aktiva reaktorer, 31 under konstruktion och 105 avstängda.

³¹

Utöver de reaktorer som är i drift fanns år 1991, 320 forskningsreaktorer. Dessa kan förväntas ställas av före kraftreaktorerna.

³²

Råvaran för kärnkraft är uran, och de största fyndigheterna finna i Canada, USA, Australien, Namibia, Frankrike, Niger och Sydafrika. Uran bryts i malmgruvor men förekommer även blandat med sand i dagbrott.

³³

3.3 Vad ska tas omhand?

Dagens forskare menar att rent teoretiskt är ett säkert slutförvar av radioaktivt avfall fullt möjligt. Men i verkligheten är det brist på fungerande och pålitliga lösningar. Hela tiden produceras nya mängder radioaktivt avfall, radioaktiva isotoper som saknar ett naturligt kretslopp. Enligt World Watch Institute (Brown 1995) så producerades 50 ton radioaktivt plutonium från civila kärnkraftsreaktorer under 1994; detta skulle räcka till att producera 6000 atombomber, enligt samma källa. Uppenbarligen ligger ett allvarligt problem i hanteringen och förvaringen av avfallet.

³⁴

3.4 Varför är det farligt?

Joniserande strålning kan vi inte se eller uppleva med några sinnen. Den joniserade strålningen bildas vid sönderfall av olika radioaktiva ämnen. Aktivitet är den mätbara fysiska storhet som anger det radioaktiva sönderfallet per tidsenhet. Aktiviteten mäts i bequerel (Bq) och anger det radioaktiva sönderfallet per sekund.

³⁵

Ämnens basdel är atomen. Atomkärnan är uppbyggd av protoner och neutroner, och det är de förstnämnda som avgör vilket grundämne det rör sig om. Neutronernas antal kan variera och då talar man om grundämnets isotoper. En atomkärna kan vara i ett exciterat tillstånd; då finns det oftast för få eller för många neutroner i kärnan. Alla ämnen som har en sådan kärna är radioaktiva.

³⁶

30 Östman, Peter. 1997. Geografi .Almqvist och Viksell Förlag AB. Uppsala.

s 167

32 SOU 2004:125 Betalningsansvaret för avfallet. Stockholm. s 11

33 Östman, Peter. 1997. Geografi .Almqvist och Viksell Förlag AB. Uppsala.s 167

s 72

35 SOU 2004:125. Stockholm. s 11

36 http://www.stuk.fi/sateilytietoa/mitaonsateily/sv_FI/ionisoiva/ 2006-05-05

(16)

I människans livsmiljö finns det idag naturliga och konstgjorda radioaktiva ämnen. Dessa kommer in i människokroppen genom att vi äter, dricker eller andas in dem. Väl inne i kroppen ger de upphov till inre strålning. När ett radioaktivt ämne hamnar på huden kan det absorberas av huden eller komma in i kroppen via ett sår.

³⁷

När en organism utsätts för joniserande strålning överförs energi som kallas stråldos. Den kan benämnas på flera sätt men den biologiska effekten per enhet absorberad dos kallas, ”effektiv dosequivalent” och uttrycks i enheten Sievert (Sv), oftast mäts i millisievert (mSv). Den genomsnittliga strålningen en svensk utsätts för är 4 mSv per år. Arbetare på svenska kärnkraftverk tillåts utsättas för en stråldos på maximalt 20 mSv per år.

³⁸

Den joniserande strålningen kan orsaka skador i alla levande celler, oavsett om strålningen är naturlig eller ej. Det som är av vikt är hur stor dos strålning som cellen utsätts för och under hur lång tid. Även en liten stråldos ökar risken för cancer, en stor stråldos som celler utsätts för under kort tid orsakar stor celldöd och strålsjukdomar, lokal strålningsskada eller fosterskador.

³⁹

Eftersom den joniserande strålningen är ytterst livshotande för alla levande organismer, ställs extremt höga krav på samhällets kontroll och säkerhetsåtgärder. En säker kontroll av förvaring och hantering av avfallet krävs, en kontroll som måste sträcka sig långt fram i tiden.

⁴⁰

3.5 Hur ska avfallet förvaras tills det blir ofarligt?

Förvaringen av avfallet sträcker sig långt in i framtiden Det är inte helt klart idag vilka påfrestningar som ett slutförvar kommer att utsättas för. Forskare från alla geovetenskapliga discipliner är involverade, och fysikaliska mätningar, ekolodningar och beräkningar görs utifrån alla tänkbara scenarier. Problemet är internationellt, eftersom alla kärnkraftsländer har ansvar för att förvara avfallet på ett säkert sätt. Internationellt skiljer sig lösningarna något åt. I USA har man planerat för ett förvar ovan vattenytan som innebär en helt torr förvaring av avfallet. I Sverige har forskarna länge planerat för ett förvar under vattenytan.

Detta innebär att när förvaret fyllts och förseglats avslutas pumpningen av grundvatten och förvaret vattenfylls. Detta har man i Sverige inte sett som ett problem, utan snarare en fördel då vattnet har en kylande effekt på de heta kapslarna. Enligt SKB ska förvaret inte uppnå en temperatur över nittio grader för att undvika kokpunkten. Den värme som bildas alstras

37 http://www.stuk.fi/sateilytietoa/ihmisen_radioaktiivisuus/sv_FI/Etusivu/ 2006-05-05

39 http://www.stuk.fi/sateilytietoa/sateilyn_terveysvaikutukset/sv_FI/etusivu/ 2006-05-05

40Sjölander. Annika. 2004. Kärnproblem, Opinionsbildning i kärnavfallsdiskursen i Malå.

Källa:

http://www.skb.se/upload/UNDERGROUND/Bilder/barriarernaXX.jpg 2006-08-28

(17)

när avfallet faller sönder, och beräknas avta efter de första tusen åren. Det är de första tusen åren som är den mest kritiska perioden för förvaret och det är värmen som kan skapa oönskade effekter och problem. Det är på grund av den höga värmen som avfallet ska ligga trettio till fyrtio år i mellanlagret, där det kan hållas under uppsikt under avkylningsprocessen.

Efter trettio år har en del ämnen fallit sönder och temperaturen sjunkit; det är då mindre riskabelt att placera avfallet i slutförvaret.

Det finns en stor osäkerhet om hur slutförvaret påverkar grundvattnet på lång sikt. Värmen är ett problem men även grundvattenströmmarna kan ändras, och dessa effekter är svåra att sia om. Det forskarna vet med större säkerhet är att efter nästa istid, när landmassorna frigörs från det stora istrycket kommer sprucket berg att röra sig och jordbävningar kommer att uppstå. Enligt seismolog Björn Lund på Geocentrum i Uppsala, har SKB länge arbetat med att kartlägga de större sprickorna som finns i urberget. Det är i områden kring dessa sprickor som jordbävningar kan uppstå. Platsen för slutförvaret ska därför ligga på ett betryggande avstånd från sprickor i urberget. Björn Lund har länge forskat inom området och har sedan 2003 samarbetat med SKB. Han använder sig av modeller och beräkningar som baseras på statistik och sannolikhetsteorier för att så precist som möjligt förutspå framtida händelser i urberget. Enligt Björn Lund finns stora kunskaper på området, och man har en god uppfattning om vilka processer som kan vara av vikt för ett slutförvar.

Han har stor tilltro till forskningen och SKB:s arbete, och har flera års erfarenhet av samarbetet med SKB och har både sett kritik och nya teorier komma i ljuset, aspekter som SKB respekterat och tagit upp på sin agenda. Genomgången av SKB:s rapporter är mycket noggrann, och allt arbete som görs inom området granskas väl av myndigheter. Det är en svår uppgift som forskare att göra modeller och beräkningar så otroligt långt fram i tiden som etthundra tusen år, den forskning som görs är baserad på avancerad naturvetenskaplig forskning.

⁴¹

3.6 Vem ska betala?

År 1981 infördes i Sverige en avgift på kärnkraftsproducerad el. Avgiften utgör i genomsnitt 0,5 öre per kWh, och ska finansiera samtliga kostnader vid rivning av anläggningar, omhändertagandet av lågaktivt avfall samt slutförvar av högaktivt bränsle.

Kärnkraftproducenterna är skyldiga att vidta lämpliga åtgärder för en säker hantering och slutförvar (Lag 1984:3 Om kärnteknisk verksamhet). Finansieringslagen (1992:1537) föreskriver att reaktorägarna gemensamt ska beräkna den totala kostnaden för rivning och säker hantering av avfallet. Beräkningen görs av SKAB och granskas av SKI innan regeringen fattar beslut. Dessa beräkningar utgör underlag för avgiften på kärnkraftsproducerad el. De inbetalda medlen förvaltas av Kärnavfallsfonden. År 2003 visade fondens bokslut ett fondkapital på 30 mdr kronor. Den totala kostnaden är beräknad till 67 mdr kronor.

⁴²

41 Björn Lund. Seismolo/forskare GeoCentrum. Intervju 2006-05-17

42 SOU 2004:125. Stockholm. s 325

(18)

Regeringen har tagit beslut om en ny lag som berör finansieringen av omhändertagandet av radioaktivt avfall. Lagen träder i kraft 2008 och innebär att kärnkraftsverken själva ska ta hand om kostnaderna för förvaret och hanteringen av avfallet tills det placerats i slutförvaret.

⁴³

43 www.skb.se. Nyheterna. 2006-02-17.

(19)

4. UNDERSÖKTA PLATSER

SKB utgår ifrån frivillig medverkan. Inga kommuner utsätts för undersökningarna mot sin vilja, och avgörande är kommunmedborgarnas acceptans för slutförvaret. SKB hade

inledningsvis som målsättning att genomföra förstudier i 5-10 kommuner. Mellan 1993 och 2000 genomfördes åtta förstudier

⁴⁴

, och 2002 hade SKB genomfört två platsundersökningar.

⁴⁵

De åtta kommuner som varit aktuella för SKB:s förstudier är; Storuman, Malå, Älvkarleby, Tierp, Östhammar, Nyköping, Hultsfred och Oskarshamn. Efter dessa förundersökningar kom förslag från SKB att inleda fördjupade platsundersökningar med provborrningar på tre av platserna; Simpevarp i Oskarshamn, Forsmark i Östhammar samt ett område norr om Tierps tätort. Östhammars kommun visade med en stor majoritet en positiv inställning till fortsatta platsundersökningar av SKB, därmed motsatte sig Tierp fortsatta undersökningar. SKB:s platsundersökningar inom dessa områden startade år 2002 och planeras vara klara år 2008 för en ansökan och tillståndsprövning enligt miljöbalken och kärntekniklagen. År 2006 beräknar SKB lämna in ansökan med avseende på inkapslingsanläggningen CLAB i Oskarshamn. Planeringen är att ansökningar och beslut för inkapslingsanläggningen och slutförvaret ska vara klara till år 2010, och att slutförvaret ska kunna tas i bruk år 2017. Under 2050-talet ska allt kärnbränsle från kärnkraft ha deponerats och slutförvaret ska då kunna förslutas. Om platsundersökningarna i Simpevarp och Forsmark inte ger önskade resultat är Hultsfred ett reservalternativ; inga undersökningar pågår där i dagsläget men det kan bli aktuellt i framtiden.

⁴⁶

SKB arbetade under regeringens krav om att genomföra 5-10 stycken förundersökningar som urval inför nästa fas. Kommunerna blev mer kritiska mot regeringens och riskdagens brister i informationen. Kritiken handlade om att beslutet och ansvaret översköts på kommunpolitikerna i denna nationella fråga. SKB svarade på situationen genom att genomföra en studie av förutsättningarna för att lokalisera slutförvar i kärntekniskt erfarna kommuner. De aktuella kommunerna var fem till antalet men Kävlinge kommun (med Barsebäcksverken) saknade geologiska förutsättningar och avskrevs från SKB:s lista.

Diskussioner påbörjades med representanter från Nyköpings, Oskarshamns, Varbergs och Östhammars kommun. Varbergs representant avblåste förhandlingarna efter ett jordskalv på den aktuella platsen.

⁴⁷

Östhammars kommun var positiv till SKB:s undersökningar. Även Nyköping och Oskarshamn var positiva och i den sistnämnda var man väl förberedd på förfrågan sedan SKB redan år 1992 presenterade planer om en inkapslingsanläggning i anslutning till CLAB.

44

SOU 2002:46 Plats för slutförvar av avfall? Stockholm. s 86

45

Sjölander. Annika. 2004. Kärnproblem, Opinionsbildning i kärnavfallsdiskursen i Malå.

Institutionen för kultur och medier. Umeå universitet. Umeå. s 35

46

SOU 2004:67 Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2004. Stockholm. s 81-83

47 SOU 2004:99. Stockholm. s 21-24

(20)

Året 1994 fick kommunen ett regeringsbeslut om ett bidrag på 2 miljoner kronor/år under en treårstid för att finansiera kompetenshöjning och det ökade informationskravet.

⁴⁸

4.1 Vad tycker folk om slutförvar?

Sveriges riksdag beslöt 1980 att inga nya kärnkraftverk ska byggas i Sverige. Beslutet grundades på en folkomröstning och samtidigt bestämdes att kärnkraften ska avvecklas före 2010.

⁴⁹

I Sverige finns inget slutdatum satt för kärnkraften. Men riksdagen beslutade 1997 att kärnkraften ska avvecklas och ersättas av en ekologiskt och ekonomiskt hållbar energiförsörjning baserad på förnyelsebara energislag. Under tiden som en omställning pågår ska dock den svenska industrin och det svenska samhället ha tillgång till en pålitlig elförsörjning på konkurrenskraftiga internationella villkor. Den 5 februari 1998 beslutade regeringen att Barsebäck 1 skulle stängas, och reaktorn stängdes ned 30 november, 1999.

Regeringen beslutade i december 2004 att även Barsebäck 2 skulle stängas ned i maj 2005, och genom denna andra nedstängning blev Barsebäck det första kärnkraftverket som helt tagits ur drift i Sverige.

⁵⁰

Ännu har inget kärnkraftverk rivits i Sverige, eller något slutförvar för avfallet tagits i drift. Det saknas fortfarande förebilder i form av fungerande anläggningar, och vilka standarder som kommer att gälla för ett slutförvar i Sverige är ännu oklart.

Kärnavfallsprojektet är under utveckling och tekniska som ekonomiska komplikationer kan tillstöta.

⁵¹

Opinionen förändras. För tjugo år sedan, före Tjernobylolyckan, var det politiska skräckscenariot ett kärnkraftssamhälle som hotade miljön och demokratin. Idag ser det scenariot annorlunda ut, nu är det växthuseffekten som hotar, och många politiska miljömål handlar om hur växthusgaserna ska sänkas. Växthuseffekten som var föga erkänd som ett hot för trettio år sedan, är idag nästan helt dominerande på miljöagendan. Direkt efter Tjernobylolyckan visade opinionsundersökningar en kraftig ökning av kärnkraftsmotståndet i Sverige; hela 70 procent ville avveckla, medan lite mer än 10 procent ville ha kärnkraften kvar. Idag är det tjugo år sedan haveriet och inställningen till kärnkraften är positiv i Sverige, 50 procent vill behålla kärnkraften, 33 procent vill avveckla och hela 17 procent vill behålla och utveckla kärnkraften.

⁵²

Striden handlar inte längre om avveckling eller ej, utan om kärnkraften ska byggas ut eller inte. Sverige förbereder sig i nuläget för introduktion av naturgas från Tyskland och Ryssland. Naturgasen är ett fossilt bränsle som precis som oljan bidrar till växthuseffekten även om i något mildare grad.

⁵³

49 Östman, Peter. 1997. Geografi .Almqvist och Viksell Förlag AB. Uppsala. s 174-175

50http://www.ski.se/page/2/16.html?18851#1 2006-05-05

51 SOU 2004:125. Stockholm. s 106

52 Uppsala Nya Tidning “Folk förstår att kärnkraften behövs” 2006-04-13

53 Uppsala Nya Tidning “Folk förstår att kärnkraften behövs” 2006-04-13

(21)

5. POSITIVA ÖSTHAMMAR

Östhammars kommun ligger i Uppsala län, vid Ålandshav. Kommunens landyta på 1451 kvadratkilometer är fördelad över stora skogsarealer och kustområden. Kommunen har fyra större orter; Alunda, Gimo, Östhammar och Öregrund. Kommunen är mycket populär bland turister och befolkas ytterligare av fritidsboende sommartid. Regionen har haft en tillväxt över riksgenomsnittet sedan 1990-talet. Inflyttningen har till stor del berott på Forsmarksverket.

Den senaste perioden har tillväxten dock minskat som en följd av industrinedläggningar i regionen. Det största företaget i kommunen är Sandvik Coromant i Gimo med ca 1 350 anställda. Forsmarks kraftgrupp AB ligger på andra plats med anställda vid de tre kraftverken samt vid SFR anläggningen. Utbildningsnivån ligger trots de högutbildade vid Forsmark och Sandvik under riksgenomsnittet. Vid den nationella folkomröstningen om kärnkraften 1980 fick nejsidan 45,2% i kommunen, detta var mycket högre än riksgenomsnittet.

⁵⁴

Mottagandet av och attityden mot Forsmarksverket har varit positiv, enligt förra informationschefen Lennart Franzon. Vid utlokaliseringen och starten fanns ett visst motstånd, men detta kom mer från nationella grupper än lokala. Demonstrationer har inte förekommit sedan Tjernobyls ettårsdag 1987. Inför SFR anläggningens lokalisering och start var protesterna ljumma. Men mest var det funderingar och frågor som allmänheten uttryckte.

⁵⁵

5.1 En snabb och smärtfri process

I juni 1995 beslutades att Östhammar skulle låta SKB genomföra en förstudie i kommunen.

Kommunfullmäktige beslutade att en folkomröstning skulle anordnas efter denna om SKB hade intresse av att genomföra vidare undersökningar. Kommunens fick in SKB:s intresseanmälan under våren 1995 och beslutet fattades i juni att förstudien skull genomföras.

⁵⁶

Processen var lugn och odramatisk. Kommunpolitikerna var tydliga med att detta beslut inte innebar att slutförvaret skulle komma till orten, utan att detta var ett inledande skede i en lång process.

⁵⁷

54 SOU 2002:46. Stockholm 2002. s 133

55 Sjöberg. Lennart. 2001. SKB Rapport R-01-54. Stockholm. s 12

56 SOU 2002:46. Stockholm 2002. s 135

(22)

Östhammars kommun organiserades sitt arbete något annorlunda än de andra förstudiekommunerna. Här tilläts inga föreningar eller organisationer ta sig in på maktarenan.

En referensgrupp arrangerades och fick till uppgift att granska processen och informera allmänheten om utvecklingen i frågan. Referensgruppen skulle inte företräda kommunfullmäktige utan allmänheten.

⁵⁸

Referensgruppen granskade kontinuerligt SKB:s delrapporter och lämnade in sina synpunkter på dessa. Under 1996 anordnades informationsmöten i de större orterna i kommunen. Dessa skulle ge allmänheten information i frågan och möjlighet att ta del av debatten. Dessa möten besöktes av få och rent allmänt var intresset svalt för frågan i hela kommunen. Miljöorganisationerna avböjde helt att delta och deras perspektiv saknades i debatten. Det tog ett helt år innan dessa aktörer började uppmärksamma frågan. I början av 1997 bildades en Opinionsgrupp som kallade sig

”Opinionsgruppen för säker slutförvaring” (Oss) i Östhammar. När denna aktör började delta på informationsmöten blev debatten lite livligare. Oss anordnade några informationstillfällen som kommunen sponsrade. Vid dessa tillfällen medverkade kända opinionsledare och forskare.

⁵⁹

5.2 Den preliminära förstudierapporten

Den genomförda förstudien resulterade i första skedet i en preliminär rapport, som presenterades 1997. Denna visade att de första testerna visade goda förutsättningar för ett slutförvar på Forsmarksområdet. De nackdelar som presenterades handlade om ett vattenområde och den känsliga flora och fauna som finns i regionen. Fördelarna som belystes är att genom att lokalisera slutförvaret till Forsmark koncentreras kärnavfallshantering till en region. Transporterna av avfallet skulle minimeras. Markanvändningen skulle effektiviseras och den stora kompetensen i området skulle komma slutförvarsprojektet till nytta.

⁶⁰

Kompetensen skulle kunna utvecklas ytterligare med den nya utmaningen.

⁶¹

Konsekvenserna för kommunens näringsliv och samhälle är tveksamma och kortsiktiga enligt den preliminära rapporten. Östhammars kommun räknar med att slutförvaret kommer att bidra med blygsamma sysselsättningssiffror. Och på längre sikt kommer denna sysselsättning att vara obefintlig.

⁶²

Här kan tilläggas om inget går fel. Skulle förvaret inte klara påfrestningarna eller något oförutsett sker så skulle sysselsättningen öka.

⁶³

När den preliminära förstudierapporten inkom till kommunen ansåg referensgruppen att behov av extern granskning fanns. Uppsala universitet tillfrågades och tackade ja till uppdraget. Granskningen skulle belysa etiska och vetenskapliga aspekter.

Universitetets sakkunniga studerade SKB:s arbete och ansåg att de tagit hänsyn till vetenskaplig praxis och kunskap i stort, men en del brister påvisades och kompletteringskrav framfördes. Frågan om berggrundens vattensläpplighet av grundvattnet på olika nivåer

59 SOU 2002:46. Stockholm 2002. s 136

60 SOU 2002:46. Stockholm 2002. s 137-138

61 Författarens egna reflektioner

62 Intervju Bertil Alm.

63 Författarens egna refliektioner

(23)

belystes särskilt. De tillfrågade experterna behandlade även de samhällsvetenskapliga effekterna. De kom fram till att sysselsättningseffekter och samhällsutveckling är omöjligt att förutspå. Den dagsaktuella vetenskapen och tekniken torde bidra till en säker förvaring av avfallet, men medborgarnas riskuppfattning måste ges förtur i en demokrati, utan att för den del styra över vetenskapen.

⁶⁴

Referensgruppen sände även ut rapporten till lokala organisationer och berörda aktörer i kommunen, så dessa skulle ges tillfälle att granska och kommentera. Under juni månad sände referensgruppen ut en informationsbroschyr till samtliga kommunhushåll, med information om den preliminära rapportens innehåll samt om den analys som gjorts och den kritik som framförts.

⁶⁵

SKB lämnade på eget initiativ in en begäran om kompletteringar till kommunen.

Samtidigt som SKB arbetade med dessa begärde de att Östhammars kommun skulle analysera vilka effekter slutförvaret skulle få på infrastrukturen, befolkningens och näringslivet.

⁶⁶

Den stora skillnaden mellan Östhammars kommun och norrlandskommunerna är erfarenheten. Östhammars kommun har haft kärnkraftsproduktion under de senaste trettio åren, och därför är bemötandet av frågan mindre dramatiskt. Låg- och medel- aktivt avfall har förvaras i SRF anläggningen i Forsmarksområdet sedan 1983. Det förekom en debatt redan då men det gick inte så hett till som i slutförvarsfrågan. Kommunen fick beslutet presenterat för sig och någon förfrågan och öppen kommunikation fördes inte. När kommunen skulle ta ställning till SRF anläggningen var tidsaspekten betydligt överskådligare, man pratade om en femhundraårsperiod innan det låg- och medelaktiva avfallet skulle vara ofarligt. Detta har enligt Birger Norén manat vägen för slutförvarsfrågan av långaktivt avfall. Birger Norén blev med tiden en förespråkare för kärnkraften i svenskt energisystem.

⁶⁷

Den nuvarande ordföranden i kommunstyrelsen Gunnar Lindberg säger i en intervju att han personligen ställer sig positiv till SKB:s fortsatta platsundersökning i kommunen. Provborrningarna pågår för fullt och beräknas vara klara i slutet av 2006. Därefter beräknas den slutgiltiga ansökan lämnas in till regeringen under 2008. Gunnar betonar dock att detta är en komplicerad process och att proceduren riskerar dra ut på tiden. När ansökan väl kommit in vill myndigheterna ha två år för granskning innan slutgiltigt besked kan ges.

Detta innebär, om provborrningarna ger klartecken, att slutgiltigt besked tidigast kan komma 2010. Själva byggnadsprojektet av slutförvaret är ett avancerat företag, eftersom arbetet ska pågå 500 meter under marken. Och risken finns att oförutsedda problem försenar projektet ytterligare. Gunnar Lindberg betonar att optimismen inte är oberoende av säkerheten; om något skulle komma fram under platsundersökningen eller provborrningen som skulle vara otillfredsställande, så kommer projektet omedelbart att avblåsas. Intresset är stort och förhoppningarna stora på sina håll i det politiska Östhammar enligt Gunnar, men återigen

64 SOU 2002:46. Stockholm 2002. s 138

65 SOU 2002:46. Stockholm 2002. s 138

66 SOU 2002:46. Stockholm 2002. s 138

67 SOU 2004:99. Stockholm 2004. s 56-59. Birger Norén är före detta ordförande i Östhammars kommunstyrelse.

(24)

påpekar han att säkerheten är viktigare. I dagsläget är det svårt att ta del av de politiska ambitionerna, alla inväntar platsundersökningens resultat.

⁶⁸

68 Intervju med Gunnar Lindberg. Ordförande kommunfullmäktige i Östhammar. 2006-06-29

(25)

5.3 Kommunens kommentarer

Referensgruppens utlåtande låg till grund för kommunfullmäktiges kompletteringskrav till SKB;

• Förstudiearbetet i Östhammar skulle helt utgå ifrån KBS-3 metoden.

• Kommunen krävde att SKB skulle finansiera den av SKB begärda analysen om hur infrastrukturens, kommuninnevånarnas och näringslivets välmående och utveckling skulle påverkas av slutförvarets lokalisering i Östhammar .

• Förstudiens preliminära rapport berörde inte det etiska perspektivet. Kommunen krävde en komplettering utifrån ansvarsfrågan gentemot framtida generationer.

• Berggrundens genomsläpplighet av grundvatten berördes ytligt i den preliminära rapporten; denna del behövde utvecklas betydligt.

• Avsnittet om klimatförändringars eventuella påverkan på slutförvaret behövde omarbetas. Osäkerhetsfaktorer måste belysas tydligare.

• De kemiska effekterna på omgivningens flora och fauna behöver en tydligare analys.

• Ett avsnitt om höjningen av havsytan och hur detta skulle påverka påfrestningarna på slutförvaret saknades helt.

• En analys av hur slutförvaret skulle påverka grundvattnets flöden behövdes. Samt hur en grundvattensänkning påverkar området.

• Kommunen saknade en utförlig plan för hur SKB planerade omhändertagandet av jord- och bergsmassorna under och efter byggnadsarbetet.

⁶⁹

5.4 Den slutgiltiga förstudierapporten

Slutversionen inkom år 2000 efter SKB:s kompletteringar. Helhetsbedömningen efter förstudien var att Östhammar hade goda förutsättningar för att hysa slutförvaret i Forsmarksområdet. Rapporten visade planer på att lokalisera slutförvarets ovanjordsdel vid SFR anläggningen och underjordsdelen mellan Forsmarksverket och Kallrigafjärden. Genom denna lokalisering kan berggrundens förutsättningar utnyttjas maximalt, och slutförvaret skulle dra kompetensfördelar av samlokaliseringen med SFR anläggningen. Ett alternativ som presenteras är att lokalisera ovanjordsdelen i Hargshamn och underjordsdelen på den västra sidan av väg 76. Om detta alternativ skulle bli aktuellt skulle kompletterande undersökningar dock behövas.

Förstudiens resultat ger en positiv bild. Men SKB och kommunen inväntar platsundersöknings och provborrningarnas resultat innan vidare planer startas.

⁷⁰

69 SOU 2002:46. Stockholm 2002. s 139-141

70 SOU 2002:46. Stockholm 2002. s 142-143

(26)

5.5 Den pågående platsundersökningen

Inför platsundersökningsfasen anordnades ett diskussionstillfälle av Strålningsinstitutet och Kärnkraftsinspektionen. Meningen var att skapa ett tillfälle för allmänhet och politiker att föra en diskussion med SKB:s representanter om slutförvarsprojektet. Kommunen valde att ställa sig utanför debatten i detta skede och svarade svalt på frågorna vid tillfället. Östhammars kommunpolitiker hade i ett tidigt skede beslutat att invänta regeringens beslut innan ställning tas till platsundersökningsfasen. Liknande beslut hade framröstats i samtliga förstudiekommuner.

Regeringen tog beslutet 2001 om att låta SKB inleda platsundersökningen i Östhammars kommun. Kommunen lät inte proceduren dra ut onödigt på tiden utan röstade i kommunfullmäktige en månad efter regeringsbeslutet. Resultatet gav 43 för och 5 emot platsundersökningen.

5.6 Opinionen i Östhammar

För att klargöra den generella attityden till slutförvaret bland Östhammars kommuninnevånare har jag utgått från en rapport som SKB sammanställt. Rapporten är ett resultat av en studie genomförd av riskforskare Lennart Sjöberg i Stockholm. Önskemålet om rapporten kom från SKB och platsundersökningskommunerna Östhammar, Oskarshamn, Tierp och Älvkarleby.