UMEÅ UNIVERSITET
Institutionen för idé- och samhällsstudier
Arvet efter Timråkratin
En begreppshistorisk studie med utgångspunkt i svenska tidningar 1974–2017
Humanistiskt samhällsprogram Historia C
C-uppsats 15 HP VT2021
Johanna Fjellström
Härmed ger jag mitt tillstånd att föreliggande uppsats får spridas och att forskare och studerande får citera ur densamma. Uppgifter om uppsatsen får läggas ut på Internet.
Innehåll
1. Inledning ... 3
1.1 Syfte och frågeställningar ... 4
1.2 Teori ... 4
1.2.1 Begreppshistorisk teori ... 5
1.2.2 Historiebruk ... 6
1.3 Tidigare forskning ... 9
1.3.1 Timrå ... 9
1.3.2 Demokrati ... 10
1.3.3 Socialdemokraterna ... 14
1.4 Bakgrund ... 16
1.4.1 Socialdemokraterna i Timrå ... 16
1.4.2 Nämndemän ... 18
1.5 Urval, metod, källkritik och teoretisk operationalisering ... 19
1.5.1 Teoretisk operationalisering ... 22
2. Undersökning ... 24
2.1 Stig Olsson-eran (1974-1982) ... 24
2.2 Kenneth Westberg-eran (1983-1998) ... 33
2.3 Efter Regnbågsalliansen (1998-) ... 37
2.4 Avslutande diskussion ... 39
2.4.1 Frekvens ... 39
2.4.2 Begreppshistoria och definition ... 39
2.4.3 Demokrati ... 40
2.4.4 Historiebruk ... 41
3. Sammanfattning ... 44
4. Käll- och litteraturförteckning ... 45
Otryckta källor ... 45
Tryckta källor ... 45
Tidningsartiklar ... 45
Riksdagsprotokoll ... 47
Litteratur ... 47
Internetkällor ... 48
Digitala tidningsartiklar ... 49
Uppslagsverk ... 50
3
1. Inledning
Trots riksdagsbeslutet fortsätter socialdemokraterna i den här kommunen att ge nämnden just det som landets socialdemokratiske justitieminister har tagit avstånd från – ledamöter med ensidig politisk hemvist. Man struntar helt i vad en enhällig riksdag har sagt, nämligen att det är utomordentligt viktigt att ett majoritetsparti inte utnyttjar sin ställning till att välja uteslutande egna kandidater. Med det aktuella valet som exempel måste man konstatera det närmast tragiska för demokratin i vårt land att okunnighet eller ovilja att förstå demokratins djupa innebörd är så dokumenterat stor.1
Detta citat kommer från den moderata riksdagsmannen herr Winberg, som senare går vidare till att anklaga socialdemokraterna i Timrå för att inte lyssna på varken den samlade
riksdagen eller sitt moderparti i frågan om val av nämndemän till domstolen. I sin kritik av kommunpolitikernas agerande använder han orden ”Timrådemokratin” och ”Timråkratin”.2 I tidigare diskussion hade Stig Olsson, socialdemokratisk riksdagsman från Timrå och även kommunalråd i Timrå kommun, uttalat sig i riksdagen om situationen, där han försvarade val av nämndemän enligt majoritetsvalsprincipen, och avslutade med följande:
Jag tror mig om att kunna sova lugnt om nätterna, och det gör vi nog alla utpekade
socialdemokrater i Timrå kommunfullmäktige. Jag tror inte heller att rättsväsendet i det här landet blivit skakat av att vi har två eller tre centerpartister för litet i antal bland
nämndemännen.3
Demokrati är en fråga som väcker debatt och engagemang i diverse olika sammanhang.
Forskare studerar den, människor lever i den och kan se den både uppkomma och utvecklas, men också utarmas och utplånas. Demokrati och politik styr stora delar av
genomsnittssvenskens vardag, från kanske mer uppenbara samhällsfunktioner som räddningstjänst eller skolväsende till de vardagliga frågorna såsom snöröjning eller sophämtning. I riksdagen 1975 riktades viss uppmärksamhet mot Timrå kommun, med anledning av att den socialdemokratiska majoriteten i Timrå kommunfullmäktige valt enbart
1 Protokoll 1975/76:77, Om majoritetsval av nämndemän, s. 143–144.
2 Protokoll 1975/76:77, s. 144.
3 Protokoll 1975/76:45, Formerna för nämndemansval, s. 194.
4
socialdemokratiska nämndemän.4 Detta är endast ett exempel på vad som orsakat intresse för tätorten Timrå och dess socialdemokratiska ledare utanför den lokala kontexten. En term som använts i ett antal sammanhang för att beskriva styrningen av Timrå kommun under 1900- talets senare hälft är Timråkrati. Den som vill ta reda på vad detta innebär har främst tidningar att använda för att spåra begreppet, och då är frågan; vilken bild förmedlas?
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att följa begreppet Timråkrati i tidningar, dess uppkomst och förändring, samt kartlägga dess betydelse och användningsområde. Tillsammans med
Timråkratibegreppet medföljer även besläktade ord och nyckelpersoner som blir omskrivna i sammanhanget, vilket leder till frågor om dess betydelse för Timråkratibegreppets
användning och innebörd. Detta undersöks eftersom Timråkrati som begrepp inte blivit föremål för någon tidigare forskning och begreppet därmed är att betrakta som en
kunskapslucka att ifyllas. Forskningsfrågor att undersöka i samband med detta är följande:
● Vad betyder Timråkrati enligt tidningarna, hur används begreppet och förändras begreppets bruk över tid?
● Finns en koppling mellan Timråkratibegreppet och demokratibegreppet? Hur framstår denna koppling i tidningarna?
● Hur används Timråkratibegreppet i förhållande till historiebruk? Vilka typer av historiebruk förekommer?
1.2 Teori
Det finns ett flertal aspekter som är intressanta att undersöka kring ordet och för att täcka in hela bilden av Timråkrati som begrepp är både begreppshistoria och historiebruk relevanta teoribildningar att hämta teoretiska utgångspunkter från. Begreppshistoria är först och främst relevant då begreppet under 70-talet är relativt samtida med de artiklar som använder det.
Sedan har detta en eventuell utveckling över tid samt en mer eller mindre tydlig koppling till
4 Se t.ex. Protokoll 1975/76:45, Formerna för nämndemansval. s. 173ff.
5
ordet demokrati då det i vissa fall skrevs Timrådemokrati, samtidigt som det är väldigt nära sammanlänkat med minnet av en kommun där bara socialdemokratiska nämndemän
utnämndes. Det sistnämnda utgör grunden för en historiebruksanalys av tidningarna. Ingen av teoribildningarna lyckas ensam samla hela bilden av Timråkratin, vilket är varför en
kombination är fördelaktig. Däremot är begreppets historia i centrum och historiebruk används endast som en del i analysen där den är applicerbar för att undersöka vikten av ett visst historiebruk.
1.2.1 Begreppshistorisk teori
Begreppshistoria beskrivs i Jani Marjanens kapitel av Metod: en guide för historiska studier.
Marjanen förklarar det som en spegel av historia – att begrepp och ord förändras i samband med förändringar med tiden. Utgångspunkten är således att språket är kopplat till vår historia och förändras med den.5 Det historiska språkbruket är det centrala för en begreppshistorisk studie och även om ett begrepp inte längre förekommer frekvent i aktuell diskurs eller inte längre har en särskilt stor inverkan på dagens samhälle kan det ändå vara av intresse.6
”Begrepp” är i sig svårt att skilja från ”ord” då ingen vetenskaplig konsensus råder om vad ett begrepp är, men det brukar göras skillnad mellan ord och begrepp då alla begrepp är ord, men inte alla ord är begrepp. Skillnaden, menar Marjanen, finns i dess komplexitet där ett begrepp har ett större innehåll av betydelser som är svårare att tolka.7 Ett exempel skulle kunna vara begreppet demokrati, som behandlas mer ingående nedan. Denna förklaring av begrepp som mer komplexa än ord är en utgångspunkt även för denna uppsats.
Begrepp som står nära det begrepp som undersöks är också av intresse inom begreppshistoria och utgör ibland det som benämnts semantiska fält. Marjanen lyfter exemplen ”marknad, konkurrens, monopol och entreprenör”, som är uppenbart associerade med varandra.8 Semantiska fält kan också handla om kontexten för betydelsen av orden men det är deras koppling till varandra som är intressant att studera, och huruvida en koppling kvarstår eller inte. Emellertid är inte alla begrepp som förekommer frekvent i samma debatter alla en del av
5 Jani Marjanen, ”Begreppshistoria”, Metod: Guide för historiska studier, red. Martin Gustavsson &
Yvonne Svanström, Lund 2018, s. 97.
6 Marjanen 2018, s. 98.
7 Marjanen 2018, s. 102–103.
8 Marjanen 2018, s. 108.
6
samma semantiska fält – då brukar det istället vara fråga om semantiska nät, dock är dessa svåra att skilja från varandra i praktiken.9 Närliggande ord och begrepp som förekommer i samma diskussioner som de kring Timråkrati, dess semantiska fält, blir viktiga för att förstå begreppets sammanhang och användning.
Som teori är också begreppshistoria ett sätt att undvika anakronistiskt språkbruk, något som kan leda till en felhantering av begreppet i förhållande till sin samtid. En källa har enligt Reinhart Koselleck vetorätt, skriver Marjanen. Meningen med detta är att källan och dess språkbruk ska analyseras från sin samtida kontext. Detta, menade Koselleck, innebär inte att materialet inte också ska förklaras för dagens läsare.10 Begreppshistoria handlar således både om synkron och diakron analys. Det förstnämnda handlar om det Koselleck ville betona vikten av – en analys av ett begrepps betydelse i det dåtida sammanhanget då dess användning undersöks.11 Ett diakront perspektiv handlar om att observera begreppets användning inom en längre tidsram. Den diakrona analysen behövs dock om den synkrona ska användas och tvärtom, menade Koselleck. Den samtida kontexten används för att förstå hur begrepp passar in i ett längre historiskt sammanhang och det senare visar på hur det har förändrats.12 Ur ett diakront perspektiv använder Marjanen begreppet demokrati, som sedan dess fått en starkt positiv laddning, som ett exempel på hur begrepp kan förändras drastiskt med tiden eftersom det tidigare sågs mer negativt.13
1.2.2 Historiebruk
Historiedidaktisk forskning innebär att studera hur historia berättas, från vilken ursprunglig källa, vilken historia som väljs ut, samt av vem. Vilka som är tänkta att ta del av
historieförmedlingen är också en faktor, som enligt historikern Klas-Göran Karlsson är svår att studera. Han menar att både gruppen och individen formats av sina sitt sammanhang och sina upplevelser som avgör hur de tar till sig historieförmedlingen. Detta utgör en
historiekultur som, för att undersökas inom historiedidaktiken, kräver att en metafysisk
9 Marjanen 2018, s. 108–109.
10 Marjanen 2018, s. 99.
11 Marjanen 2018, s. 109.
12 Marjanen 2018, s. 112.
13 Marjanen 2018, s. 98.
7
kulturbärarande form av källa operationaliseras.14 I detta fallet innebär urvalet, som utifrån tillgång begränsas till en sida av diskussionen, att oppositionen till politikerna i Timrå blir den studerade gruppen ur ett historiebruksperspektiv. Tidningarna, om än partipolitiskt obundna, hämtar nämligen sin ideologiska inriktning från liberalt respektive moderat håll.
Historiemedvetande myntades, då på tyska, av Karl-Ernst Jeismann år 1979. Han menade att människans förmåga att tolka sina dåtida erfarenheter i samspel med samtida händelser och vidare framtidsutsikter tillsammans utgjorde historiemedvetandet.15 Historiemedvetande handlar således om kopplingar till dåtiden och kunskap om det förflutna och sättet detta tar sig i uttryck i samtiden samt formar framtiden genom en mental process hos människor.
Erfarenheter från det förflutna avgör vilka förväntningar som utvecklas på framtiden.16 Detta innebär i ett politiskt sammanhang exempelvis att forna handlingar av politiska aktörer som får en negativ utgång kommer att leva kvar i minnet på människor, och påverka deras sätt att se på exempelvis en enskild politiker eller ett helt parti.
Karlssons typologi för historiebruk erbjuder en ram utifrån vilken analysen kan göras begriplig. I den ingår det vetenskapliga, det existentiella, det moraliska, det ideologiska, det politisk-pedagogiska, det kommersiella samt icke-bruket av historia.17 Det vetenskapliga är inte applicerbart på denna uppsats i annan form än att den i sin helhet är ett exempel på ett vetenskapligt historiebruk, medan det kommersiella bruket av historia förklarar sig självt; det åsyftar att använda historia som ett sätt att generera ett monetärt värde. Den senare är också självklart en faktor i en studie av tidningstexter, eftersom lockande rubriker och opinionssidor fyllda med politiskt sprängstoff är till för att skapa intresse och engagemang så att tidningen både kan tilltala nya läsare som kan tänkas börja köpa den, likväl som hålla den redan existerande läsarbasen engagerad. Karlsson lyfter också fram dess koppling till det politisk- pedagogiska historiebruket just eftersom den historia som har starka emotionella kopplingar är mest användbar, och det kommersiella bruket kopplas till litteratur och media som har historia som huvudsakligt försäljningsargument såväl som reklam där de historiska exemplen inte är lika viktiga som de kvaliteter och aspekter de påminner konsumenten om.18
14 Klas-Göran Karlsson, “Historiedidaktik: Begrepp, teori och analys”, Historien är nu: en introduktion till historiedidaktiken, 2. uppl., red. Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander, Lund 2009, s.37-38.
15Karlsson 2009, s. 48.
16 Karlsson 2009, s. 49.
17 Karlsson 2009, s. 59.
18 Karlsson 2009, s. 67.
8
Det ideologiska historiebruket används av den politiska eliten och dess rörelseintellektuella i syfte att främja den egna politiska ställningen samt legitimera denna på historisk grund. Den historia som berättas ska måla upp den företrädda politiska falangen som kompetent, vilket påverkar urval, medan de påverkar opinionen med en förenklad bild av dåtiden där det företrädda alternativet framstår positivt. I praktiken tecknas då ibland inte historisk
utveckling utifrån särskilt nyanserade termer utan ges enkla linjer att följa från dåtid till nutid, historiska exempel där lagbundenheter förenklats åberopas för att nå ett ideologiskt övertag och analyser kan vara onyanserade. Personteckningar och framstegsperspektiv är vidare exempel på historia som kan presenteras utan någon större problematisering. I klartext så är någon eller någonting antingen bra eller dåligt, och utveckling har få viktiga faktorer.19 Det är huvudsakligen samma grupper som står för icke-bruk av historia – eftersom urval inte bara handlar om vilken historia som presenteras, utan också om vilken som döljs. Syftet är också ideologiskt motiverat. Detta är inte detsamma som att en historisk framställning påverkas av glömska eller ointresse, utan har att göra med ett medvetet val att undantrycka historia som hotar det egna ideologiska budskapet.20
I likhet med de enkla resonemang som framförs i det ideologiska historiebruket så innebär det politisk-pedagogiska historiebruket förenklingar i den historiska framställningen. Främst gäller det att jämförelser görs där likheter mellan historiska händelser och dagsaktuella händelseutvecklingar framförs för att nyttja den historiska händelsens sprängstoff. Detta kan ske både ifall exempelvis en historieundervisning reduceras till överdrivet förenklade
varningar om att vad som hänt i det förflutna kan ske igen, såväl som i en politisk debatt. Av dessa skäl är det framförallt negativt laddade historiska företeelser som behandlas, även om positiva exempel ibland förekommer. Däremot ingår inte en djupare jämförelse av olikheter eftersom detta skulle försvaga ett argument byggt på politisk-pedagogiskt historiebruk, om det visar sig att den historiska företeelsen och den nutida händelsen inte är så lika som brukaren velat göra gällande.21
Moraliskt historiebruk bottnar huvudsakligen i en uppgörelse med makthavarna i samhället på historisk grund. Exempelvis kan konsekvensen av det ovan nämnda icke-bruket av historia
19 Karlsson 2009, s. 63.
20 Karlsson 2009, s. 64.
21 Karlsson 2009, s. 66.
9
bli att denna historia en dag tas fram av moraliskt motiverade som kräver upprättelse för en maktutövning som det menas har skadat delar av befolkningen genom sitt historiebruk, genom att exempelvis ha dolt historiska oförrätter. En kulturell och/eller intellektuell elit är huvudsaklig brukare av det moraliska historiebruket.22
Det existentiella historiebruket har starka kopplingar till identitetsskapande, då det syftar till att använda historia för att minnas eller glömma. Ibland formas det av kollektiva erfarenheter inom sociala grupper som personer identifierar sig med, ibland är det på grund av individens erfarenheter som de söker trygghet i en social grupp som tillskriver sig samma värderingar baserat på sin historia. Det används ofta för att känna en trygghet och kontinuitet under samhällsförändring. Denna form av historiebruk blir på grund av identifikations- och trygghetssökandet väldigt personligt, men också tillgängligt för alla människor.23
1.3 Tidigare forskning
1.3.1 Timrå
Paul Agnidakis undersöker i sin avhandling Rätten till platsen de två orterna Surahammar i Västmanland och Timrå i Västernorrland där industrin varit viktig men inte längre var lika betydande samtidigt som ett stort antal nya invånare flyttat till orten för att se hur dessa två faktorer kan påverka en lokal identitet. Detta skedde genom intervjuer och deltagande observationer över 18 månader.24 Agnidikis analys kring bilden av “den sanna” Timråbon visar på en stor betydelse av en lokal arbetarbakgrund, och lyfter fram ett intervjucitat där följande rader yttrats: ”Det är klart det är i Timrå jag känner att jag hör hemma, men för att vara en sann Timråbo ska man förstås ha slitit på [fabriks]golvet, i annat fall gills det inte”.25 Tjänstemän har oftast flyttat och inte rotat sig på samma vis trots att Agnidakis framhåller att de haft en egen kultur vid sidan av arbetarkulturen på orten.26 Fabrikens betydelse är inte
22 Karlsson 2009, s. 61–62.
23 Karlsson 2009, s. 60–61.
24 Paul Agnidakis, Rätten till platsen: tillhörighet och samhörighet i två lokala industrisamhällen under omvandling. Diss., Uppsala universitet, 2013, s. 21.
25 Agnidakis 2013, s. 33–34.
26 Agnidakis 2013, s. 33.
10
längre så ekonomisk som symbolisk för arbetarkulturen och den industriella traditionen på orten. Arbetarkulturen speglas politiskt i att socialdemokraterna har suttit på majoriteten av platserna i kommunfullmäktige.27 Det är vidare det direkta och okomplicerade sättet genom vilket tillit och närhet till andra på orten presenteras som Agnidakis själv har fått uppleva, där sådant som undertecknande av övertagande av lägenhetsnycklar anses onödigt. Här tar Agnidakis med i analysen att detta även påverkat politiken, och att den hanterats med informellt beslutsfattande. Detta kan räknas som en så kallad närdemokrati, eftersom
avståndet mellan väljaren och beslutsfattaren inte är så stort, och här lyfter Agnidakis hur det också slagit fel i Timrå när Timråkratidiskussionen tog fart i riksdagen. Detta, menar
Agnidakis, är en diskussion om svågerpolitik som till och med 1990-talet funnits på orten.28 Ett missnöje över det som av Timråborna upplevs som kommunpolitikernas brist på agerande och skapande av nya industrijobb på orten, kopplas också till industriledningen från förr och deras roll i samhället på orten. Övertygelsen är att det är kommunen som ska ordna det, och i en intervju framhölls att Timråbon själv väntar på att någon annan ska ta tag i det.29 Genom Agnidakis studie tecknas alltså en bild av Timråbon och även dennes syn på politiken i kommunen, vars eventuella kontrast med källmaterialet i denna undersökning kan bli intressant att jämföra.
1.3.2 Demokrati
Eva Hedman har studerat demokrati under antiken och dess aktualitet i dagens samhälle.
Begreppet härstammar från antikens Grekland och ordets två delar sattes ihop för att bilda det, där demos vanligen översätts till ”folk” och kratia betyder antingen ”makt” eller ”styre”, därav den vanligt förekommande översättningen ”folkstyre”. Men detta menar Hedman är en förenkling som förbiser nyansering av termerna redan under antiken, då demos eller damos hade fler betydelser. Tidigt ska det ha avsett alla vapenföra medborgare, för att sedan utökas till samtliga manliga medborgare. Aristoteles menade att demos skulle avse fattiga
medborgare, då de utgjorde ”de många”. Kratia var inte ett lika omtvistat och tvetydigt begrepp, det avsåg styre och makt av det politiska slaget, men inte som i den representativa
27 Agnidakis 2013, s. 37.
28 Agnidakis 2013, s. 39–40.
29 Agnidakis 2013, s. 44–45.
11
demokrati som kom att växa fram senare.30 Medan Perikles förde fram en positiv bild av demokratin, så var det emellertid Platon och Aristoteles tankar om demokratin de som kom att framträda främst länge därefter.31 Demokratin var inte en stark styrelseform enligt Platon då politisk splittring kan ske och det skadade auktoritet av politisk och moralisk karaktär.32 Aristoteles framhöll att det var de fattigas intresse som styrde demokratin efter endast den enskilda gruppen och att det var negativt för det övriga samhället att det intresset kunde tillåtas dominera. Denna uppfattning levde alltså länge kvar som den dominerande.33 På grund av detta var demokrati alltså inte ett positivt laddat begrepp under en stor del av historien. Det som är intressant i detta är uppdelningen av ordet och analysen av dess beståndsdelar, någonting som fortgår än idag och är intressanta även för analys av de sammansatta orden som förekommer i denna undersökning.
Hedman diskuterar sedan antikens demokratidefinition i förhållande till dagens samhälle, där en stor avvikelse som hon menar hade varit omöjlig för de manliga medborgarna i Athen att tänka sig, är dagens representativa demokrati. Enligt Hedman hade Aristoteles själv
antagligen benämnt detta som en aristokrati vilket innebar styret av de bästa. Männen i Athen valdes med lottning och alla manliga medborgare fick sin chans att delta i besluten utan att stanna kvar i ämbetet och således fanns ingenting som liknade dagens karriärpolitiker.34 Hedman argumenterar dessutom att separationen av grupperna medborgare, politiker och tjänstemän är väsentlig och grundläggande för det svenska demokratiska samhället idag.35
Gabriel Almond och Sidney Verba diskuterade politisk kultur kring demokrati samt sociala processer och strukturer som upprätthåller den i sitt arbete The civic culture: political attitudes and democracy in five nations: an analytical study.36 På 1960-talet gjorde de en komparativ studie av fem länders politiska kultur, nämligen Mexico, Tyskland, Italien, Storbritannien och USA.37 Tusen intervjuer hölls i varje land och sökte samband mellan vissa politiska attityder och nivån av demokrati som uppnåtts för att se exempelvis vilka beteenden
30 Eva Hedman, Antikens demokrati och dess aktualitet idag, Stockholm 2015, E-bok. s. 12.
31 Hedman 2015, s. 17.
32 Hedman 2015, s. 17–18.
33 Hedman 2015, s. 19.
34 Hedman 2015, s. 134–137.
35 Hedman 2015, s. 138.
36 Gabriel A. Almond, & Sidney Verba, The civic culture: political attitudes and democracy in five nations : an analytical study, [2. ed.], Boston, 1965, s. 1.
37 Almond & Verba 1965, s. 35.
12
som blev positiva för deltagande i val eller vilka attityder som ledde till en stabilare
demokrati.38 De diskuterar bland sina resultat bland annat att den ideala medborgaren, som aktivt deltar i politiken och håller sig informerad, kanske inte är så nödvändig som tidigare forskare utgått från, och att verkligheten i USA och Storbritannien – som de framhöll som de mer stabila och framgångsrika demokratierna i sammanhanget39 – var en annan. Även om aktiva deltagare i demokratin fanns så fanns även ett betydande antal som inte var särskilt aktiv, av skäl såsom tidsbrist.40 Redan då rapporterade de att andelen av de intervjuade som ansåg att en invånare hade en skyldighet att delta i lokalpolitiska sammanhang var mindre än den andel som faktiskt deltog.41 De diskuterar också den demokratiska myten, vilket de menar är tron på att vanliga medborgares deltagande har ett starkt inflytande i politiken, och hur eliten ska tro på den och ta beslut som om dessa kommer att knacka på och utkräva ansvar personligen ifall besluten går emot medborgarnas vilja. De framhåller att de inte har anledning att tro att eliten är exkluderad från den politiska kulturen hos icke-eliten.42 En annan aspekt som de lyfter är att om ett engagemang för ett politiskt parti eller en grupp är särskilt intensivt så kan det leda till fragmentation och instabilitet i det demokratiska systemet.43 Att medborgarna socialiseras in i politiska frågor via sammanhang som utbildning, arbetsplatsen eller den egna familjen lyfts fram som en annan viktig faktor.44 Möjligen skulle en kunna dra slutsatsen från det sistnämnda att tidningen en familj har och diskuterar hemma vid middagsbordet är en aktivitet som ger upphov till sådan politisk socialisering. Studien fokuserade främst på demokratisering, men belyste vikten av attityder och hur dessa påverkar politik och demokrati. Detta bidrar också med ett internationellt perspektiv på demokratin, och till denna reflektion bör också noteras att Almond och Verba var amerikanska forskare. Almond och Verbas analys genomsyras också av sin samtid, då demokratin av dem endast ansågs stabil i Storbritannien och USA, och påminner om att det i dåtiden inte rådde total säkerhet kring demokrati som statsskick och dess stabilitet. Detta är intressant att jämföra med attityder i de tidigare tidningstexterna för denna undersökning.
38 Almond & Verba 1965, s. 40, 43.
39 Att USA och Storbritannien sågs som mer framgångsrika demokratier av Almond och Verba har att göra med deras långa demokratiska historia i jämförelse med andra länder i studien, och deras högre nivå av stabilitet i jämförelse med exempelvis Tyskland. Almond och Verba 1965, s. 8–9.
40 Almond & Verba 1965, s. 339–340.
41 Almond & Verba 1965, s. 345.
42 Almond & Verba 1965, s. 352–353.
43 Almond & Verba 1965, s. 355.
44 Almond & Verba 1965, s. 366–367.
13
Demokratibegreppet är ständigt en definitionsfråga vars innebörd inte bara skiljer sig åt med tiden utan även i förhållande till sitt sammanhang. År 2000 publicerades resultatet av en demokratiutredning som regeringen beslutat om 1997, ett slutbetänkande döpt till En uthållig demokrati! Politik för folkstyrelse på 2000-talet.45 Demokrati är att betrakta som en
överideologi, detta menade åtminstone statsvetaren Herbert Tingsten 1945 enligt ett citat i demokratiutredningens slutbetänkande. Detta eftersom de olika traditionella ideologiska traditionerna såsom liberalism, konservatism och socialism kan kombineras med den som form för styrning av staten, hellre än som en egen riktning i vilken den styrs.46 Inom statsvetenskapen har exempelvis två slags demokratier diskuterats – röstningsdemokratier och medborgardemokratier. Den förstnämnda sorten definieras av att den erbjuder val mellan ett flertal partier, medan medborgardemokratin utöver detta kan garantera rättigheten att delta i dessa val.47 Utredningen visar också på att det också finns moraliska dimensioner knutna till den svenska demokratidefinitionen i den svenska Regeringsreformen, där det står att alla människor har ett lika värde och rätt till frihet som ska tas hänsyn till i offentlig
maktutövning.48 Vidare skillnader i demokratibegreppets innebörd, menar författarna av utredningen, går att koppla till brukaren av begreppet och denna persons värderingar, men bortsett från allt detta finns ändå några fasta punkter – alternativen till demokratin visar vad demokratin inte är. I exemplen utgår makten från snävare grupper, såsom exempelvis en monarki där en person besitter den högsta makten, en teokrati där religiösa ledare styr efter religiösa regler, eller en oligarki där ett fåtal besitter makten. Inte heller innebär det att de högst utbildade ska ha makten som i en meritokrati, eller att en privilegierad grupp ska hålla makten såsom i en aristokrati.49 Det framhålls också i utredningen att rättsstaten kommit att bli en allt vanligare förväntning inom demokratibegreppets definition, där somliga tar det ännu längre och vill överlämna ännu större makt till juridiska institutioner.50 I en annan del av utredningen talas det om demos och identitet och hur detta är direkt kopplat till vilka som styrningen är till för, då i sammanhanget att skapa ett europeiskt demos.51 Denna vidare analys av demokratibegreppet bidrar till analysen av begreppen i denna studie, framförallt i artiklar som tidsmässigt står närmare nutid.
45 SOU 2000:1. Demokratiutredningen. En uthållig demokrati! Politik för folkstyrelse på 2000-talet. s.
8.
46 SOU 2001:1, s. 40.
47 SOU 2001:1, s. 16.
48 SOU 2001:1, s. 17.
49 SOU 2001:1, s. 18.
50 SOU 2001:1, s. 44.
51 SOU 2001:1, s. 113.
14
Det bör noteras att denna undersökning inte kommer att erbjuda varken en skarpt definierad eller särskilt definitionsmässigt avgränsad demokratidefinition. I syfte att utforska
Timråkratibegreppet och dess besläktade ord och begrepp är det nödvändigt att undersöka paralleller till delar av en eventuell demokratidefinition, men att fastslå en sådan är bortom räckvidden för denna uppsats.
1.3.3 Socialdemokraterna
I Demokrati bortom politiken undersöker Anna Friberg Socialdemokraternas användning av demokratibegreppet mellan åren 1919-1939.52 Efter den lika och allmänna rösträttens genomröstning 1919 talade socialdemokrater om detta som ”politisk demokrati”,
underförstått att den ”totala demokratin” inte ännu vunnits.53 Här använder Friberg exemplet att rösträtten kallades ”borgerlig demokrati”, och att denna demokrati endast var hälften av vad den borde vara enligt partiet.54 Demokratin skulle utvidgas, var partiets ställning mellan 1919-1924. ”Social demokrati”, ”ekonomisk demokrati” och ”industriell demokrati” var tre nya begrepp som formades för att visa delar av samhället där demokrati inte ännu uppnåtts.55 Social demokrati kopplades till solidaritet och målet att demokratisera skolväsendet för att möjligheterna till utbildning skulle vara jämlika. Ekonomisk och industriell demokrati hade att göra med ägande respektive maktdelning och kopplades till jämställdhet, där arbete och kapital skulle jämställas enligt partiets mening till en början, men Friberg drar slutsatsen att senare omformade partiet det semantiska fältet kring industriell demokrati för att associeras med inflytande hellre än bestämmande för arbetarna i syfte att bibehålla produktiviteten.56 Även för den politiska demokratin fanns viljan att införa republik och enkammarriksdag, men det förstnämnda tog partiet avstånd från, troligen med bakgrund i att skilja sig från
kommunisterna som också ville avskaffa monarkin.57 Friberg menar att den tidiga perioden lade grunden för demokrati som ett kvalitativt laddat begrepp för partiet, snarare än
52 Anna Friberg, Demokrati bortom politiken: en begreppshistorisk analys av demokratibegreppet inom Sveriges socialdemokratiska arbetareparti 1919–1939, Diss. Mittuniversitetet, 2013, s. 14.
53 Friberg 2013, s. 143.
54 Friberg 2013, s. 143–144.
55 Friberg 2013, s. 144.
56 Friberg 2013, s. 146.
57 Friberg 2013, s. 144–145.
15
kvantitativt – i form av ord som folklig majoritet – som det varit tidigare.58 Senare, under perioden 1935-1939 tar Friberg upp exempel på att socialdemokraterna fortsatte att bilda fler sammansatta demokratibegrepp, såsom ”kulturell demokrati”, som var mer långtgående än den sociala demokratin och byggde på ett bestämmande om innehållet och inte bara en tillgång till exempelvis den undervisning som den sociala demokratin först och främst hade handlat om.59
Partiet byggde under perioden 1925-1929 ett semantiskt fält av ord som relaterade till demokrati med en positiv klang. Ord som frihet, människovärde och rättfärdighet lyfts fram som exempel på Socialdemokraternas tidiga strategier för att visa att man inte stod för kommunistiska idéer om revolution och dylikt. Här framträder bland annat
folkhemsbegreppet som började användas av SAP60 mot 1920-talets slut, som ett sätt att tillgängliggöra språket kring demokratin och representerade viljan att skapa ”ett samhälle präglat av jämlikhet och gemenskap”.61 Vidare innebar folkhemsbegreppet en ekonomisk utjämning där varje person skulle äga lika mycket i landet, vilket också sågs som synonymt med en fullständig demokratisering.62 Olika demokratibegrepp höll också olika tidsmässiga förväntningar, där framtiden var viktig för industriell och ekonomisk demokrati, medan utbildningens demokratisering låg närmre i tid.63 De sammansatta demokratibegreppen och den socialdemokratiska historiska och alltjämt förändrade hållningen till dessa begrepp är intressanta att jämföra med Timråkratibegreppet, och dessutom kommer användningen och synen på begreppet denna gång utifrån istället för inifrån partiet.
Åsa Linderborgs Socialdemokraterna skriver historia studerar socialdemokratisk
historieskrivning och hur denna påverkat partiets politiska riktning utifrån Antonio Gramscis teori om hegemoni, där Linderborg bland annat finner att intellektuella inom
socialdemokratin brukat historia för att uppmuntra en socialliberal och reformistisk linje i partiets politik. Utöver detta har det använts för att ordna in partimedlemmar, och
arbetarklassen i stort, i ledet bakom samma idéer.64 Linderborg menar att den
58 Friberg 2013, s. 147.
59 Friberg 2013, s. 249–250.
60 Förkortning för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.
61 Friberg 2013, s. 188.
62 Friberg 2013, s. 189.
63 Friberg 2013, s. 191.
64 Åsa Linderborg, Socialdemokraterna skriver historia: historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000. Diss., Uppsala universitet, 2001, s. 437–439.
16
socialdemokratiska historieskrivningen ämnar delge sina läsare en verklighetstrogen bild, likväl som den är ett ideologiskt och politiskt budskap. Den beskrev samtidigt som den också var en del av frigörelsen av arbetarklassen, men var å andra sidan också ett verktyg som eliten i partiet och fackförbunden kunde använda för att befästa sin position och således motverka opposition inom den egna rörelsen.65 Det finns också enligt Linderborg en ”bitvis auktoritär tradition” inom rörelsen där manliga förgrundsgestalter upphöjts som hjältar inom en kvarlevande och oavsiktligt patriarkal struktur.66 Linderborg gör också gällande att den existerande socialdemokratiska hegemonin i det svenska samhället sedan 1920-talet
påverkats av intellektuella utmanare från näringslivet samt från borgerligt håll, så att det som egentligen styrde var en borgerlig hegemoni som på ytan framstod som socialliberal. Denna fasad lyckades Socialdemokraterna tack vare folkhemsdiskursen upprätthålla fram till åtminstone 1990-talet.67 Detta beror på att borgerligheten understött den socialliberala inriktningen framför den mer radikala inom socialdemokratin. Under 90-talet blev dock folkhemmets brister ett sätt för nyliberala att attackera socialdemokratin, vilket enligt
Linderborg ska ha gjort att de i stort lämnade anspråk på det historiska maktmedlet då det inte längre var odelat positivt.68 Den socialdemokratiska hegemonin som Linderborg presenterar och dess koppling till auktoritära manliga figurer blir intressanta för Timråkratidiskussionen då det socialdemokratiska partiet på kommunnivå under 1900-talets sista tre decennier letts av framförallt två män: Stig Olsson och sedan Kenneth Westberg.
1.4 Bakgrund
1.4.1 Socialdemokraterna i Timrå
Socialdemokraterna har varit en betydande maktfaktor i Timrås kommunala politiska landskap under 1900-talet, då de redan i det första valet till kommunfullmäktige 1919 vann 18 av de totalt 30 platserna. 1950 fick partiet 68 % av rösterna i området, vilket också utgör det högsta valresultatet för hela det århundradet. Organisationen utgick från
65 Linderborg, s. 440.
66 Linderborg, s. 445.
67 Linderborg, s. 395.
68 Linderborg, s. 435–436.
17
arbetarekommuner och fram till 1911, när den första lokala skapades, var socialdemokraterna i Timrå organiserade i Sundsvall. Samtliga sju arbetarekommuner i området som idag ingår i Timrå kommun kom att bli till en och samma arbetarekommun 1971.69
Inför 1990-talets början antog den socialdemokratiska arbetarekommunen i Timrå
aktionsprogrammet ”Politiker på 90-talet” under representantskapsmötet den 30 augusti 1989.
I den bemöts i någon mån bilden av den slutna Timråkratin, utan att ordet används. I förslag i det första avsnittet, ”Kommunalpolitikern och medborgaren”, läggs stor vikt vid att göra de socialdemokratiska lokalpolitikerna kända för medborgarna och att fånga upp frågor direkt från medlemmarna på gräsrotsnivå.70 Bara två år senare, vid ett styrelsesammanträde för arbetarekommunen i maj 1991, diskuterar man och organiserar upptryckning av tröjor inför stundande val med texten ”Timråkrat så’klart!”, vilket indikerar att ordet i sig fått en ny betydelse.71 Alltså hade ordet en positiv innebörd för de så kallade ”timråkraterna” själva 1991.
Väljarna i Timrå tröttnade emellertid i någon mån på den socialdemokratiska ledningen vid kommunalvalet 1998, eftersom Socialdemokraterna för första gången sedan den allmänna rösträttens introducering förlorade makten med 43 % av rösterna. Då bildades
Regnbågsalliansen, där samtliga partier utom Socialdemokraterna ingick. Jan Jennehag, som ledde Vänsterpartiet i Timrå under den här perioden, förklarade 2013 beslutet att inte
samarbeta med Socialdemokraterna med orden ”Successivt hade ett enpartisystem övergått till ett enmanssystem”.72 Här syftar Jennehag på Kenneth Westberg, och trots att han menar att VPK var positivt inställda vid Westbergs tillträde till posten, och själv såg honom som en slags innovatör, så ska detta ha stigit Westberg åt huvudet då han tog allt fler beslut med mindre stöd för att ingen hindrade honom, menar Jennehag.73 Jennehag och centerpartisten Lars-Erik Nordin, som samarbetade som kommunalråd under Regnbågens tid vid makten, ansåg att uppordningen av kommunens ekonomi var ett av maktövertagandets viktigaste aspekter. Timrå var näst efter Haninge den kommun med mest åtagen borgen i hela landet,
69 Gustaf Forssell, Från stenyxa till hockeyklubba: boken om Timrå. Sundsvall 2016, s. 253–254.
70 Leif Johansson, “Politiker på 90-talet: Aktionsprogram beslutat av rep-skapsmötet 30.8.89”, ser. A 1, Timrå socialdemokratiska arbetarekommun (1974-), vol. 6, Föreningsarkivet Västernorrland.
71 Protokoll för Timrå arbetarekommuns styrelsesammanträde 13/5 1991, §19 “Inköp av valkläder”, vol. 4, Depå 2: Timrå socialdemokratiska arbetarekommun, Föreningsarkivet Västernorrland.
72 Forssell 2016, s. 360.
73 Forssell 2016, s. 360–362.
18
och Nordin såg det som ”en historisk utmaning att få Timrås ekonomi i balans”.74 Efter detta har dock Vänsterpartiet och Socialdemokraterna samarbetat i kommunalpolitiken och
Regnbågen har inte återuppstått efter mandatperioden 1998-2002, enligt Jennehag på grund av att de avklarat samarbetets mål och den socialdemokratiska ledningen sedan dess
förändrats.75
Det finns huvudsakligen två förgrundsgestalter i Timrå fram till Regnbågsalliansens tillträde 1998. Den förste av dessa var Stig Olsson, som var riksdagsman från 1967. Timrå kommun slogs ihop med närliggande Hässjö kommun 1971 och då trädde Olsson fram som dess förste ordförande i kommunfullmäktige efter sammanslagningen, och behöll det uppdraget fram till 1982.76 Därefter tog Kenneth Westberg över Olssons post som toppnamn från 1983 och behöll den tills Socialdemokraterna i Timrå tappade sin maktposition i samband med valet 1998. 2010 bytte Westberg parti och gick med i Moderaterna efter att ha varit med i
Socialdemokraterna sedan 1960-talet.77 Initiativ i kommunen som han stått bakom är bland annat en golfbana och byggandet av en amfiteater, där den förstnämnda byggts och det sistnämnda projektet inte genomfördes. Under sin tid som moderat har han sedan utmanat sin efterträdare inom Socialdemokraterna, Ewa Lindstrand, i en rad frågor såsom exempelvis dragningen av järnvägsspår. 2016 meddelade Westberg emellertid att han lämnar alla sina politiska uppdrag i kommunen.78
1.4.2 Nämndemän
Anledningen till att vi har ett nämndemannasystem i domstolarna är att de ska representera folket, i syfte att öka insyn och förtroende för hur domstolarna dömer. Deras uppgift är att tillsammans med juristdomare ta beslut i ärenden och mål i domstol. Varje vald nämndeman har uppdraget i fyra år och jobbar med sitt uppdrag ungefär 10-20 dagar varje år. Arvode
74 Forssell 2016, s. 363.
75 Forssell 2016, s. 363.
76 “Till minne av färgstarke riksdagsmannen Stig Olsson”, Sundsvalls Tidning, 9 oktober 2008.
https://www.st.nu/artikel/till-minne-av-fargstarke-riksdagsmannen-stig-olsson (Hämtad 2021-05-06).
77 “Kenneth Westberg byter från rött till blått”, Sundsvalls Tidning, 11 februari 2010.
https://www.st.nu/artikel/kenneth-westberg-byter-fran-rott-till-blatt (Hämtad 2021-05-07).
78 “Efter drygt 40 år inom politiken i Timrå – nu slutar Kenneth Westberg (M)”, Sundsvalls Tidning, 3 juni 2016. https://www.st.nu/artikel/efter-drygt-40-ar-inom-politiken-i-timra-nu-slutar-kenneth-westberg- m (Hämtad 2021-05-07).
19
utdelas och eventuell förlorad inkomst kompenseras. Målet är att nämndemännen som grupp ska spegla befolkningen i kategorier såsom kön, ålder, erfarenheter och yrken.79 En myndig svensk medborgare som anses lämplig kan utses till nämndeman i domstol. Att vara försatt i konkurs eller stå under ett förvaltarskap är oförenligt med uppdraget, och vidare handlar lämplighetskravet om sådant som laglydnad. I övrigt exkluderas en del yrkesgrupper för att undvika intressekonflikt – nämndemannakandidaten får inte arbeta med domstolsfall i annan kapacitet såsom genom att vara till exempel advokat, åklagare, polis och dylikt. Politiska partier föreslår nämndemän till kommun- respektive regionfullmäktige, som väljer
nämndemän till tingsrätt respektive hovrätt och förvaltningsrätt, trots att uppdraget inte är kopplat till politik eller kräver att nämndemannakandidaten själv har ett politiskt
engagemang.80
1.5 Urval, metod, källkritik och teoretisk operationalisering
Källmaterialet som använts är sammanlagt 30 tidningstexter ur svenska tidningar mellan åren 1974 till och med 2017. En anledning till detta är att Kungliga Bibliotekets tjänst Svenska dagstidningar har använts för att finna sökträffar med de relevanta sökorden Timråkrati/-n samt Timrådemokrati/-n, där det hittades 45 tidningstexter totalt. Timråkrati gav 17 träffar och Timråkratin gav 28 träffar, medan Timrådemokrati gav 3 träffar och Timrådemokratin gav 4 träffar. En tidningstext kunde innehålla exempelvis både Timråkrati och
Timrådemokrati, vilket innebär att inte alla dessa träffar tillsammans utgör det totala antalet tidningstexter. Sökningen genomfördes i oktober 2020. Den nyaste tidningstexten som framkom var från 2017, vilket blev anledningen till att den undersökta perioden anses vara fram till 2017.81 Att den undersökta perioden inleds 1974 beror på att detta är när
nämndemannasituationen som drar uppmärksamhet till Timråkrati/Timrådemokrati inledningsvis blossar upp.
Texter som inte behandlat kommunpolitik eller annat relevant ämne har sållats ut, då oftast i form av sportrelaterade artiklar, men också tidningstexter som helt utan egen kommentar
79 Domstolsverket. Om uppdraget. Bli nämndeman. 2021-02-02. http://www.blinamndeman.se/Bli- namndeman/Om-uppdraget/ (Hämtad 2021-05-21).
80 Domstolsverket. Så blir du vald. Bli nämndeman. 2021-02-18. http://www.blinamndeman.se/Bli- namndeman/Sa-blir-du-vald/ (Hämtad 2021-05-21).
81 Lars Windh, “SD motionerar om mer demokrati i Timrå”, Sundsvalls Tidning, 25 april 2017, s. 12.
20
endast citerar andra tidningar och inte tillför någonting till undersökningen av begreppet och dess användning eller historiebruk. Urvalet av politiska texter beror på behovet av att
avgränsa ämnet och se till att Timråkrati och Timrådemokrati faktiskt har med
tidningstexternas innehåll att göra, eftersom begreppen inte studerats förr och utgör en kunskapslucka i historieforskningen. Dessutom underlättar denna ämnesavgränsning för undersökningen av vilka ord som förekommer i samband med Timråkrati, då det semantiska fältet skulle kunna påverkas av ord som inte kan bevisas ha en koppling till
Timråkratibegreppet, såsom risken är med exempelvis en artikel om ishockey där Timråkrati nämns i förbifarten för att det är en känd företeelse från orten men utan förklaring eller kommentar om just Timråkrati. Detta är en slags användning, men inte en som är nyttig för en undersökning av Timråkratibegreppets betydelse och sammanhang. De tidningstexter som inte faller inom detta område skulle potentiellt kunna anses utgöra kompletterande kunskap om begreppets användning i icke-politiska sammanhang, men eftersom undersökningen måste avgränsas utifrån tidsramen för denna uppsats och underlaget av icke-politiska tidningstexter utifrån sökmetoden endast utgjorde ett fåtal, så lämnas dessa utanför denna undersökning men rekommenderas som ett område för vidare forskning utifrån andra sökmetoder (för att finna mer källmaterial av samma slag).
Anledningen till att både nyhetsartiklar och olika former av opinionsdrivande texter används i undersökningen samt av varierande längd är för att ge en så heltäckande bild av begreppets användning i tidningar som möjligt, både i stora och små sammanhang. Insändare undantogs emellertid från urvalet eftersom tidningarna inte själva kan anses stå bakom dessa och dess ideologiska bakgrund därför inte går att säkerställa, därmed blir det svårt att analysera eventuell tendens ur ett källkritiskt perspektiv. Med texter skrivna av skribenter anställda på tidningarna är det lättare att dra slutsatser kring hur Timråkratibegreppet behandlades i pressen då de själva är upphovsmän för tidningstexterna, vilket också anknyter till denna undersöknings forskningsfrågor där begreppets betydelse ”enligt tidningarna” ämnas undersökas. En studie av insändare som behandlar begreppet hade dock varit ett intressant område för tidigare forskning, för att skapa en bild av hur uttrycket användes av andra grupper än journalister och kolumnister.
Arbetsbördan, mängden källmaterial och dess avsändare har alltså varit viktiga faktorer för urval och avgränsning för denna undersökning. Majoriteten av tidningstexterna som hittades med sökmetoden har emellertid använts, vilket också reflekterar vad gemene man möts av
21
ifall denne är nyfiken på innebörden av dessa begrepp och söker svar i tidningar. Det senare är också anledningen till att det inte tagits större hänsyn till vilken slags tidningstext det är eller det spridda valet av tidningar, då de valt att skriva om det med varierande frekvens och mindre, lokala tidningar är därför också representerade i mindre utsträckning.
En kvalitativ metod har använts i undersökningen. Värdeord som använts och kontexten för användandet av orden har blivit vägledande för en textnära läsning där betydelsen av de sökord och begrepp som ska utredas ska tecknas utifrån hur de används och i vilka
sammanhang. Detta genom att de insamlade tidningstexterna skumläses för att säkerställa relevans samt sedan blir föremål för en djupare läsning som leder till en kronologisk sortering då detta är det enklaste sättet att följa begreppet i tid.
Istället för att det ska ses som begränsande att tidningar under olika ideologisk ledning inte är representerade i lika stor utsträckning, en källkritisk aspekt som bör noteras, så menar jag att även tystnad kan vara en intressant aspekt att undersöka. Medan det ska beaktas i eventuella slutsatser att Timrå var en socialdemokratiskt styrd kommun där det partiet hade en klar majoritet och att tidningar med en annan ideologisk inriktning rimligtvis inte skulle vinna på att framställa en positiv bild av dess styrning, så bör också hänsyn tas till faktumet att
moderpartiet i riksdagen inte kom att stötta partiet i incidenten som utlöser debatten kring socialdemokraterna i Timrå, nämligen frågan om majoritetsval av nämndemän. Således är det inte heller i socialdemokratiska tidningars intresse att måla en överdrivet positiv bild av händelsen då en kommun inte ville rätta sig in i moderpartiets led, och därmed står partierna som tidningarna hämtar sina ideologiska utgångspunkter från i grunden på samma sida av debatten av sakfrågan. Åsikterna och sättet begreppet hanteras på grund av ideologi är centralt för analysen, snarare än källkritiskt hinder.
För transparens följer en kort presentation av de olika tidningarna och deras ideologiska inriktningar. Aftonbladet är sedan 1960-talet socialdemokratisk82 (idag oberoende
socialdemokratisk).83 Dagens Nyheter är oberoende liberal sedan 1998 och var dessförinnan
82 “Aftonbladet blir tidningen för de breda folkgrupperna”, Koncernen. Aftonbladet.
https://web.archive.org/web/20070711084934/http://koncernen.aftonbladet.se/tidningen/tidningen_hist orik/article3672.ab (Arkiverad version från 2007-07-11, hämtad 2021-05-17).
83 “Om Aftonbladet”, Aftonbladet, 2 september 2020.
https://www.aftonbladet.se/omaftonbladet/a/LOlQ4/om-aftonbladet (Hämtad 2021-05-17).
22
endast betecknad som ”oberoende”.84 Dagens Nyheter kommer hädanefter att skrivas som den vedertagna förkortningen DN i referenserna. Expressen publicerade 2018 en artikel om sin historia där det framhålls att tidningen alltid varit liberal.85 Tidningen är också
partipolitiskt obunden.86 Norrbottenskuriren har en moderat inriktning.87 Göteborgs- Tidningen, vars vedertagna förkortning som hädanefter kommer användas är GT, är liberal och ägdes mellan 1973 till 1995 av Göteborgs-Posten.88 Göteborgs-Posten är liberal (härifrån är dock inga artiklar hämtade).89 Den lokala tidningen Sundsvalls Tidning är en liberal morgontidning.90 Svenska Dagbladet, som brukar förkortas SvD vilket kommer användas i referenserna av denna uppsats, köptes 1974 av aktörer inom det svenska näringslivet med stöd av SAF och därefter har tidningen profilerat sig som obunden moderat.91
1.5.1 Teoretisk operationalisering
Utifrån teoribildningarna begreppshistoria och historiebruk undersöks Timråkratibegreppet.
För att operationalisera teorierna i samband med undersökningen har följande ansatser använts.
Begreppshistoria, som beskrivet i teorikapitlet, har att göra med att följa begreppets betydelseutveckling. Ett sätt att göra detta på är genom att använda semantiska fält, och således finna vilka ord som återkommer i samband med Timråkratibegreppet. I vissa fall blir
84 Hans Bergström, Arne Ruth & Joachim Berner, “Dagens nyheter oberoende liberal”, DN, 18 februari 1998. https://www.dn.se/arkiv/ledare/dagens-nyheter-oberoende-liberal/ (Hämtad 2021-05- 17) ; Hans Bergström, “Signerat/Hans Bergström: En tidning för det fria sinnet”, DN, 20 februari 1998.
https://www.dn.se/arkiv/ledare/signerat-hans-bergstrom-en-tidning-for-det-fria-sinnet/ (Hämtad 2021- 05-17).
85 “Expressens historia”, Expressen, 9 januari 2018. https://www.expressen.se/om- expressen/expressens-historia/ (Hämtad 2021-05-17).
86 Anna Dahlberg, “Vilken är Expressens politiska tillhörighet?”, Expressen, 3 juli 2015.
https://www.expressen.se/blogg/kvalitetsbloggen/2015/07/vilken-ar-expressens-politiska-tillhorighet/
(Hämtad 2021-05-17).
87 Nationalencyklopedin, Norrbottens-Kuriren.
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/norrbottens-kuriren (Hämtad 2021-05-17).
88 Nationalencyklopedin, Göteborgs-Tidningen.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/göteborgs-tidningen (Hämtad 2021-05-17).
89 Nationalencyklopedin, Göteborgs-Posten.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/göteborgs-posten (Hämtad 2021-05-17).
90 Nationalencyklopedin, Sundsvalls Tidning.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/sundsvalls-tidning (Hämtad 2021-05-17).
91 Nationalencyklopedin, Svenska Dagbladet.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/svenska-dagbladet (Hämtad 2021-05-17).
23
begreppsbetydelsen tydlig eftersom det ges en direkt definition i texten, och i andra fall behandlas det tillsammans med ord som har en förklarande funktion. Förutom ord som förekommer ofta för att förklara begreppet eller värdeord som färgar det, så har här också undersökts vilka nyckelpersoner som ofta förekommer i samband med dess användning vid olika tidsperioder. Kontexten har också varit viktig för att förstå ordets användning och innebörd över tid, eftersom den avgör när och vid vilka tillfällen begreppet kan användas, vilket också är en del av begreppshistorisk teoritillämpning som beskrivs i teorikapitlet. Detta eftersom begreppet utifrån denna teoribildning ska tolkas utifrån sin egen tid och därför likställs inte en definition från exempelvis 1974 med en som skrivits 1995.
Historiebruk har använts där ett historiebruk kunnat identifieras i texten. Här avses att begreppet förekommer i samband med en händelse som inte rapporteras eller kommenteras i nutid/närtid i egenskap av att fortfarande vara en nyhet. Detta innebär att när
nämndemannafrågan är ny i början av undersökningsperioden, så är diskussionen av händelserna inte att betrakta som ett historiebruk eftersom det ses som dagsaktuellt. Vidare krävs att någon slags historia brukas – ifall Timråkratibegreppet används utan att det kopplas till händelser och situationer som inte är aktuella, så är det inte att betrakta som ett
historiebruk utan endast en begreppsanvändning. Begreppshistoria är däremot tillämplig när historiebruk inte är det, eftersom begreppet används, men kan till skillnad från historiebruk användas också för att se hur begreppet brukas i förhållande till semantiska fält och värdeord, även när ett historiebruk förekommer. Därför används begreppshistoria genomgående, och historiebruk där det är applicerbart utifrån kriterierna ovan.
24
2. Undersökning
Undersökningen delas in i eror som jag valt att döpa efter den socialdemokrat som för tillfället styrde i Timrå kommun fram till Regnbågsalliansens tillträde, varefter de artiklar som publicerats senare än detta behandlas under en egen rubrik. Resultaten ges sedan vidare analys ur ett tematiskt perspektiv och görs mer överskådliga i den avslutande diskussionen.
2.1 Stig Olsson-eran (1974-1982)
Första träffen för Timrådemokrati sker i samband med nämndemannasituationen 1974 som beskrivs i uppsatsens inledning. Texten går att beskriva som raljerande i tonen och det skrivs att statsminister Palme hänvisat till ett uttalande av justitieminister Geijer som kritiserat Socialdemokraterna och kommunfullmäktige i Timrå för sitt utnämnande av nämndemän.
Skribenten tillskriver ”Hr Olsson” (Stig Olsson) myntandet av begreppet Timrådemokrati:
Skall man tro den socialdemokratiske riksdagsmannen Stig Olsson har vi en speciell form av demokrati här i landet. Denna är i så fall dess bättre lokalt begränsad, närmare bestämt till Timrå. Om det är riktigt som Hr Olsson säger i ett uttalande, skulle Timrådemokratin inte enbart omfattas av socialdemokrater. Vid valet av nämndemän skulle åtminstone några borgerliga ledamöter i kommunfullmäktige ha röstat på den av socialisterna upprättade monopollistan.92
Själv använder opinionstextförfattaren ett annat begrepp för att beskriva Timrås
maktsituation: ”Palme och Geijer får nu ta itu med Olsson så att det blir slut med bossväldet i Timrå.”.93 Ordet boss kopplat till välde, samt att det är Olsson som ska bli adressaten till kritiken som förespråkas i tidningstexten, visar att han som person eller ledare är centralt för den förståelse av Timrås styrning.
Det finns några halvstora socialdemokrater som ger regeringspartiet stora bekymmer. De kan smuggla pengar, turista i Spanien, göra uppseendeväckande skatteavdrag. Och de kan lokalt trampa demokratins alla principer under sina breda fötter, vilket riksdagsmannen och
92 “Vår Timrådemokrati”, SvD, 2 februari 1974, s. 4.
93 “Vår Timrådemokrati”, SvD, 2 februari 1974, s. 4.
25
Timrås starke man Stig Olsson än en gång har gjort i spetsen för hela den lika ensidigt agerande partigruppen i fullmäktige.94
Citatet ovan kommer från en ledarskribent för Expressen i februari 1976 som tar upp att Stig Olsson endast ska ha förtroende för socialdemokratiska nämndemän vilket här associeras till Timråkrati. Till detta påstås också detta sträcka sig till de som får möjlighet att granska deklarationer, sitta i några av de kommunala utskotten samt nämnderna. Vidare diskuteras att Timråhus, en kommunal bostadsstiftelse, inte valde det billigaste alternativet vid ett nytt projekt utan entreprenören BPA som också av ledarskribenten hävdas ha socialdemokratisk majoritet. I humoristiskt syfte avslutas texten med en kommentar om ishockey, där
ledarskribenten sarkastiskt föreslår att Stig Olsson skulle ha försökt ändra hockeylyckan genom att se till att både Timrå IK och domarna i matcherna varit socialdemokrater: ”Men så långt har Timråkratin ännu inte nått, tack och lov”.95
I samma nummer som Timråkratin diskuteras på opinionssidan finns också en relevant text senare i tidningen. Här är innehållet till synes mindre färgat av åsikter, men tonen i artikeln är ändå tydlig redan i rubriken: ”Där måste man vara sosse...”.96 Detta eftersom en ny
lagändring trädde i kraft 10 månader efter det vid tidningens publicering nyliga valet av nämndemän. Timrå kommunfullmäktige – där egen socialdemokratisk majoritet rådde – valde ännu en gång endast socialdemokratiska nämndemän och Timråkratibegreppet används här för att referera till de styrande socialdemokraterna i Timrå kommun. Här visas att
Timrådemokrati och Timråkrati är olika sätt att referera till samma situation, och att
Timråkrati är en ihopdragen och förkortad version av Timrådemokrati eftersom bägge sätten att skriva det på används i samma nummer och länkas ihop med varandra.
På sina håll i landet har som bekant den socialdemokratiska maktfullkomligheten varit så utmanande att till och med partivänner tvingats reagera. Längre fram i tiden kommer säkerligen den s.k. Timrådemokratin att framstå som ett klassiskt exempel på
övergreppspolitik: den socialdemokratiska majoriteten i kommunfullmäktige godtog endast
94 “Timråkrati”, Expressen, 24 februari 1976, s. 2.
95 “Timråkrati”, Expressen, 24 februari 1976, s. 2.
96 “Där måste man vara sosse…”, Expressen, 24 februari 1976, s. 9.
26
nämndemän som kunde visa upp den rätta partiboken (s). För att stoppa ofoget tvingades justitieminister Geijer att föreslå en lagändring och riksdagen att besluta om en Lex Timrå. 97
Citatet ovan är taget från Svenska Dagbladets opinionssida i juli 1976. Här jämförs
nämndemannasituationen från 1974 med en 1976 aktuell tvist kring extra bostadstillägg för vissa grupper som socialdemokrater med hjälp av VPK röstat igenom i Stockholms
kommunfullmäktige, där bland andra länsstyrelsen hävt beslutet och det lett till diskussion om huruvida beslutet föll inom den kommunala självstyrelsens område eller ej. Lex Timrå används också här och det visar att Timrådemokrati/Timråkrati har en vidare betydelse bortom den uppmärksammade nämndemannafrågan, eftersom Lex Timrå hade kunnat användas för att referera till just nämndemannafrågan och Timråkrati således inte också behövt användas för att göra kopplingen till frågan. Namnet på opinionstexten,
”Maktförblindningen (s)”, kan också visa på ett slags ord som skulle komma att bli starkt sammanlänkade med Timråkrati.98
I Expressen trycks i september 1976 artikeln ”Olsson utreder Olsson: Ger besked efter valet”, författad av Bosse Damm.99 Artikelns huvudperson är Stig Olsson, som beskrivs som en
”sossepamp” både i ingressen och bildtexten.100 Damm lockar också läsare med detta i ingressen: ”Han kliver inte ut på några torg och talar till folket och han vägrar kategoriskt att avslöja hur det blir med den skandalomsusade Timråkratin efter valet”.101 Timråkratins negativa klang är bibehållen och nu kopplas även skandal till begreppet. Vidare utvidgas Timråkratins omfattning. De flesta tidningstexter i undersökningen som lyfter fram Stig Olsson presenterar honom som en enväldig figur i och med de höga poster han sitter på för partiets räkning, och Damm skriver ”Men Olsson (det handlar i verkligheten om Stig Olsson plus fyra till som dominerar partiarbetet) har gått för långt”, och kallar dessa för
”Timråkraterna”.102 Slutligen fokuserar texten på att förtroendemannaorganisationen i Sveriges kommuner ska utredas för att se om nämndarbetet behöver omstruktureras. ”Men
97 “Maktförblindningen (s)”, SvD, 23 juli 1976, s. 2.
98 “Maktförblindningen (s)”, SvD, 23 juli 1976, s. 2.
99 Bosse Damm, “Olsson utreder Olsson: Ger besked efter valet”, Expressen, 15 september 1976, s.
29.
100 Bosse Damm, “Olsson utreder Olsson: Ger besked efter valet”, Expressen, 15 september 1976, s.
29.
101 Bosse Damm, “Olsson utreder Olsson: Ger besked efter valet”, Expressen, 15 september 1976, s.
29.
102 Bosse Damm, “Olsson utreder Olsson: Ger besked efter valet”, Expressen, 15 september 1976, s.
29.
