MED STANDARDKOLVBORR ST I

STATENS GEO.IEKNISKA INSTITUT

BIBLIOTEKET

STATENS G l~OTEKNIS KA INSTITUT L\I EDDELANDEN

NR 6

ANVISNINGAR

FÖR GEOTEKNISKA INSTITUTETS FÄLTUNDERSÖKNINGAR

Del 2

PROVTAGNING

MED STANDARDKOLVBORR ST I

Av

T. KALLSTENIUS OCH A. HALLEN

STOCKHOLM 1963

Ivar H reggst röms Tryc keri AB Stockholm 1063

Innehåll

Förord . . . 5

l. Inledning . . . 7

2. Kolvborrens konstruktion och verkningssätt . . . 8

3. Utrustning och detaljbeskrivning . . . 10

31. Standarddetaljer . . . 10

32. Lås . . . 15

33. Broms . . . 15

34. Kolvstångsförlängning . . . 15

35. Förlängningsrör . . . 15

36. Anordningar för neddrivning och utstansning . . . 19

37. Utrustningslista . . . 22

4. Provtagningens utförande . . . 25

41. Iordningställande av borren före provtagning . . . 25

42. Neddrivning av borren . . . 27

43. Utstansning av prov . . . 28

44. Uppdragning av borren . . . 31

45. Uttryckning av prov och tillslutning av provhylsa . . . 33

4,6. Iordningsställande av borren för ny provtagning . . . 36

47. Användning av slutare och andra åtgärder vid svårigheter att kvarhålla prover . . . 37

48. Protokollföring . . . 38

49. Emballering, förvaring och transport av proYer . . . 38

5. Materielvård . . . 40

51. Daglig vård . . . 40

52. Fullständig rengöring och isärtagning . . . 40

3

6. Sammanfattning av viktigare anv1snmgar för provtagning med kolvborr 42

61. l\Iinnesregler vid provtagning . . . 42

62. Åtgärder i samband med funktionsfel under provtagningen . . . 43

Bil. 1. Svenska geotekniska föreningens kolvborrnormer . . . 47

2. Blankett vid protokollföring. Exempel . . . 50

2 a. Förkortningar av jordartsbenämning . . . 51

2 b. Förkortningar av anmärkningar av betydelse vid bedömning av jord­ provs kvalitet . . . 52 3. Reservdclsförteekning . . . 5:l 4. Provisoriska rekommendationer till tolkning av fallkonprov på prov­

kroppar av lera tagna med standardkolvborr.

4

Förord

Statens geotekniska institut (SGI) med flera företag har i sin rutin tidi­

gare använt kolvborr SGI IV (beskriven i Medd. Nr 4). Utom institutet har också kolvborrar av ett antal andra typer kommit i bruk för prov­

tagning.

I avsikt att undersöka möjligheterna att standardisera provtagning med kolvborr tillsatte Svenska geotekniska föreningen år 1956 en kommitte, vari SGI har representerats genom J. Osterman (ordf.) och T. Kallstenius (sekr.). Övriga ledamöter har varit A. Heligren, Stockholms Stads Gatu­

kontor, B. Jakobson, Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, R. Lund­

ström, Orrje & Co., och E. Sandegrcn, Kungl. Järnvägsstyrelsen. Kommit­

ten framlade ett förslag till standard, som sedermera fastställdes av för­

eningen. Den inom institutet utarbetade kolvborren uppfyller de i för­

eningens normer angivna fordringarna och har benämnts St I. En redo­

görelse för nyssnämnda arbeten har framlagts i SGI Proceedings No. 19, 1961 (engelsk text).

Den nya kolvborren har nu prövats under ett par år, varvid en proviso­

risk instruktion i handhavandet har använts, bl. a. i samband med kurs­

verksamhet. Erfarenheterna av borren har visat sig vara goda. Smärre för­

bättringar har dock efter hand vidtagits i borrutrustningen, varigenom hanteringen har förenklats.

Sedan borren numera har kommit i allmänt bruk, har det ansetts lämp­

ligt att utge en mer slutgiltig instruktion. Den nya instruktionen, som här­

med presenteras i institutets meddelandeserie, har i huvudsak utarbetats av avdelningschefen T. Kallstenius och avdelningsingenjören A. Hallen.

I detta sammanhang kan nämnas att en provisorisk handledning för tolkning av resultaten från fallkonprov på provkroppar tagna med stan­

dardkolvborren har utarbetats av kolvborrkommitten. Handledningen har bifogats denna publikation som speciell bilaga. Institutet avser att seder­

mera utge särskilda anvisningar för laboratorieundersökningar av upp­

tagna prover.

Stockholm i december 1962

STATENS GEOTEKNISKA INSTITUT

1. Inledning

I av Statens geotekniska institut utgivna Anvisningar för Geoteknislca institutets fältundersökningar, Del 1 (SGI Med<l. Nr 4, 2 uppl. 1961), har sammanställts uppgifter och instruktioner angående undersökningarnas planläggning och omfattning, sonderingsmetoder, vingborrning, provtag­

ning samt uppgörande av borrningsritningar.

Den i :Meddelande Nr 4 ingående instruktionen rörande tagning av ostörda prover med kolvborr hänför sig emellertid till kolvborr typ SGI IV, vilken tidigare var den av institutet för rutinändamål använda kolvborren.

Inom andra institutioner har dessutom andra kolvborrar av skilda typer kommit till användning.

Under en följd av år har inom institutet bedrivits en omfattande forsk­

ningsverksamhet beträffande provtagning (SGI Proc. No. 8, 1954, No. 16, 1958, och No. 19, 1961)1 . Det har härvid visat sig, att utformning och hand­

havande av kolvborrarna har avsevärd betydelse för beskaffenheten hos de upptagna proverna, vilket innebär svårigheter att bedöma resultaten från undersökning av prover upptagna med skilda borrar.

Med anledning härav tillsatte Svenska geotekniska föreningen (SGF) en kommitte, vari SGI var representerat, för undersökning av möjligheterna att standardisera provtagning med kolvborr. Kommitten framlade ett förslag till sådan standard, som i februari 1961 fastställdes av föreningen.²

Normerna för standardkolvborrrung innebär ett fastläggande av vissa dimensioner och förfaranden.

Standardkolvborrning avser att åstadkomma enhetlig tagning och be­

handling av proverna, vilket underlättar bedömningen av egenskaperna hos de skilda jordarterna och möjliggör jämförbar utvärdering av prov­

ningsresultaten. Standarden innehåller endast sådana fordringar beträf­

fande utformning och hantering av borren, som har ansetts utgöra ett mi­

nimum för att man skall kunna erhålla nämnda enhetlighet. Det kan antas, att myndigheterna i framtiden kommer att förutsätta att kolvborrning ut­

föres enligt standarden, där förhållandena ej är synnerligen speciella.

För att borrningsarbetet skall underlättas, bör utrustningen ges så små dimensioner som möjligt. Med hänsyn till behovet vid vissa provrungar har

1 Ytterligare en publikation beträffande störning av jord i samband med provtagning är under tryckning i institutets serie Prcceedings.

, Geotekniska föreningens kolvborrnormer återfinns i bil. I.

7

det varit nödvändigt att stanna vid en inre diameter hos kolvborren av 50 mm. Stanslängden har valts till 70 cm, varigenom möjliggöres att större delen av provet kommer att utstansas i jordlager som ej påverkats av borren vid neddrivningen. Vidare har, i avsikt att störningar skall ned­

bringas, eggen utformats med förhållandevis liten eggvinkel, 5°. Borren har i övrigt givits en ganska robust utformning. Hylsorna har utförts i plast i stället för tidigare i metall.

Inom institutet har under utredningstiden konstruerats en borr, kallad Standardkolvborr St I, som uppfyller de i normerna (bil. 1) angivna ford­

ringarna. Den nya kolvborren har prövats under ett par år, varvid en provisorisk instruktion i hanteringen har använts.¹ De nedan angivna an­

visningarna skiljer sig i vissa avseenden från dem i den nämnda instruk­

tionen och bygger på de ytterligare erfarenheter som vunnits beträffande borren och dess handhavande.

2. Kolvborrens konstruktion och verkningssätt Kolvborr St I består, i likhet med andra kolvborrar, av två skilda system, kolvsystemet och rörsyste1net (fig. 1). Vid provtagning neddrivs först båda systemen tillsammans. Vid önskat provtagningsdjup fixeras kolvsystemet i förhållande till marken, och rörsystemet pressas ytterligare nedåt (utlöses), varigenom ett jordprov utstansas. Därefter drages båda systemen upp med ett jordprov inneslutet i rörsystemet.

Kolven har till uppgift att förhindra jord att tränga in i rörsystemet under neddrivningen och att hålla jordprovet i läge under stansningen.

Dessutom bidrar den till att hålla kvar provet under uppdragningen genom det undertryck, som vid inbördes förskjutning kan uppkomma mellan kolv och prov.

I början av stansningen utövar jorden underifrån ett tryck mot kolven, som därigenom får en tendens att pressas uppåt. Friktionen mellan jorden och provhylsorna, som ökar med växande provlängd, motverkar detta tryck och kan till och med förorsaka en tendens till nedåtgående rörelse hos kolven. Kolvstången måste därför fixeras, så att kolven hindras från att kunna röra sig såväl uppåt som nedåt.

I kolvborr St I (jfr fig. 2 a) är rörsystemet under neddrivningen fixerat till kolven genom ett speciellt lås. Härigenom behöver man under ned-

' En handledning (provisorisk) för tolkning av resultaten från fallkonförsök på prov­

kroppar, tagna med Standardkoh-borr St I, har utarbetats av SGF:s kolvborrkommitte samråd med SGI:s konsultationslaboratorium (medföljer som bil. 4).

8

STATENS GEOTEKNISKA INSTITUT

Q/',\\ Q'/ ~'/,{/

s;

1 i

~

1

~

~ 9.

~///~

Fixering Kolvsystem Rörsystem

Ej fixerat Kolv

Jordprov

a b

Fig. 1. Princip för kolvborr.

a) Neddrivning avslutad. b) Utlösning pågår.

9

drivningen inte förlänga kolvstången uppåt eller fixera den vid skarvning av förlängningsrör. Vid utstansning av ett prov nedsänks en utlösnings­

stång (fig. 2 b) genom förlängningsrören. Denna stång grips av en klo i det ovannämnda låset. När stången lyftes, frigörs rörsystcmet.

J\1ellan kolvsystemet och rörsystemet verkar en friktionsbroms, som under utstansningen förhindrar uppåtgående rörelser hos kolven. Här­

igenom kommer kolvstångens förlängning till markytan endast att utsättas för dragkrafter. Detta möjliggör att denna förlängning kan bestå av wire, kätting eller länkstänger.

Då några millimeter av stansslaget återstår, frigörs kopplingen mellan utlösningsstången och kolvstången genom en konisk hylsa, öppnaren, som sitter i änden av övergångsröret mellan tagdonet (kolvborren) och förläng­

ningsrådet (jfr fig. 2 c). Man kan därigenom dra upp utlösningsstången med förlängning, innan man tar upp borren. Under uppdragningen av den­

na är kolven fixerad till rörsystemet genom friktionsbromsen.

3. Utrustning och detaljbesk.rivning

Standardkolvborrens flesta data återfinns i kolvborrnormerna (fig. 3-5 och bil. 1). Vissa detaljer har ytterligare beskrivits i det nedanstående.

31. Standarddetaljer

Eggen har vinkeln 5° och måste hållas vass. Så länge den behandlas för­

siktigt i samband med montering etc. och används i finkornig jord är detta vanligtvis möjligt även vid neddrivning genom hejning. Vid borrning i grusigt-stenigt material kan man bli tvungen att använda trubbigare egg, men då föreligger ej längre standardborrning.

Provhylsorna skall vara av material som uppfyller vissa fordringar. Dels får materialet inte reagera kemiskt med jorden, dels bör det ge i det när­

maste lika friktion mot jordprovet både i nytt och begagnat tillstånd, emedan friktionen påverkar provkvaliteten. Dessutom skall kostnaden för hylsorna hållas så låg som möjligt. Plast har därför valts som hylsmaterial.

Provhylsorna har nummer ingraverade 5 cm från ena änden.

De båda lcorta hylsorna är för de äldre exemplaren av borren oftast till­

verkade av plast. I ett nyare utförande är den övre av stål och försedd med spärrtunga, som skall hålla hylsan vid kolven under uttryckningen av provhylsorna.

Kolvstången är tillverkad av rör och försedd med radiella hål för att luft eller vatten ovanför kolven skall kunna avgå uppåt.

10

Öppnare'-!

ca,{ •

0

Tal/riksfjäder J ' -spännskruv

- Spärrhylsa /Kort hylsa)

·- ! :

Spärr/unga /

Provhylsa

e-~!.

-Provhylsa

Hål EgghåUare Egg

~ " Koly med

spör

a b C

Fig. 2. Kolv borr St I, nederdel.

a) Under neddrivning.

b) Frigöring av låset före utlösning (borren här visad med slutare).

c) Utlösningsstången frikopplad efter utlösning.

Övriga detal,er se tig I. och 5

Överhylsa 70

/ I _J

L

-JI.-Min 2 -

~ ^{54 _} 0^0.1..J

Mellanhylsa

ateriol St&I St I St I Il 1.5 St&I

Plast xl ummi

Rosth. st lt rad rovh Isa Gummi el. last xl

Anm. Med xl märkta moterial skall godkännas av SGF

Fig. 3. Standardnederdel, sammanställning.

12

!

^M57x2I

25 r -I . I

t_~--+--

^~ ₀

·;::

1 .e ⁰ E

I

²

^..

^L

"'

0

765!0.3 50 "'

,f,

_"'0

ABC a.C:

1234 ⁰

I

170!0.1

~ 51. .g.2 -;:;

I

>~10 : , -

25

L__l".::::= t = ~

IL

^M57x2

-11 L

^~60

-.:I

7

^85!0.2

I

^-o

^~

^3.53

© ^u~22-

^a '°<..96' -I ·

--+----'

Benämn i ng och material se fig 3

Fig. 4. Standardnederdel, detaljer. (Spår för spärrtunga saknas på äldre typ av kolvar.)

13

13 14 11

rr25

r , ,________..____7

d50.6,g 80 55

L

^I

^J 1 ^{7 J}

1..- d 5?.3 _j

JLt-

rQ51.610.0s

1

^Tjockt slutarbleck t ,(Q.30)

Tunt slutarbleck t• Q.15 12

1 r

~ so ²

J.111 _J

, 10

L954- 0-1_-0.2

J7

7

_{Min 65}

D rQ0,4- D _J

L

^Min65

^_J

15

- · Ytterrör med prov

:...:-::...:e.S!.>tö!!!d..=-..=-:...:-:..l::::====="!'.:==========d.=4,

Min 90 Min 160

Benämning och material se fig 3

Fig. 5. Standardnederdel, tillbehör.

14

32. Lås

Låset (fig. 2 och 6 a) består av fyra härdade stålkulor, som av låskolven fixeras i ett spår i en härdad kulring, innesluten i ett låshus. Låskolven pressas nedåt av en fjäder, som förhindrar låsets öppnande i samband med hejning. Då kolven dragits upp i sitt översta läge med hjälp av utlösningsstången, kan kulorna, som tidigare nämnts, röra sig inåt och rör­

systemet frigöras.

33. Broms

Bromsen (fig. 2 a) består av fyra bromsbackar, sammanhållna av en fjäderring. Backarna pressas mot kolvstången medelst en spännslcruv via tallriksfjädrar. Med skruven kan man variera bromskraften mellan några få kg och omkring 200 kg. Tallriksfjädrarnas funktion är att göra broms­

kraften mindre beroende av spännskruvens exakta läge (jfr kap. 41).

34. Kolvstångsförlängning

En wire är normalt lättare och enklare att handha än förlängnings­

stänger. 'Därför förlängs vid kolvborr St I utlösningsstången uppåt till markytan som regel medelst wire.

Wiren får töjas endast obetydligt, sedan rörsystemet frigjorts, men måste ändå vara tillräckligt böjlig. Wire 0 6 mm med 49 trådar utan hampkärna har befunnits vara lämplig (dragkraften är normalt mindre än 100 kg).

Vidare måste »rakhetcn» bibehållas hos wiren. Den bör därför lindas upp på en trumma, som lämpligen fästes på den använda bori·ställningen. En sådan anol·dning visas på fig. 7 och 8.

I vissa fall kan det vara bekvämare att i stället för wire använda klena, sammanlänkade stänger eller kätting, vilka dessutom har fördelen att vara mindre känsliga för ovarsam behandling. Om wiren är ersatt med stänger, låses dessa till borrställningen i princip med en anordning enligt fig. 9.

35. Förlängningsrör

Till borr St I har valts förlängningsrör och kopplingar med 42 mm ut­

vändig diameter (fig. 6 c). De släta skarvarna underlättar manövrering och rengöring (automatklämma och gummiavskrapare kan användas under uppdragningen). Ett genomgående slätt rör kan dock i vissa fall ge något 15

Spännstift 3x20

V

För/ängningsrör

4-9538 H---H-- -Spännstift 3x13

~ 4-9034

3-9960

I

^{0-Ring, R 129, P-60}

a I ____._-"'-

4-9962

-~ 4-9025

. V

^4-9031

~::::::] _{· 1}

Alternativt

~ 4-9029

V

^4-9033

3-9028

Spännstift 8x45

b

C

Fig_6. Kolvborr St I, detaljbeteckningar.

a) Lås- och bromsdetaljer. b) Kolv-, egg- och slutardetaljer.

c) Förlängningsrör med kopplingar.

.. _ Wiresfyrning

/___-W,re Lyffbricka~

Kedjedom kraft

__ Wiret&s Lyftnyckel under ned­

pressnmg

,·r.. ..,.:;.-...i:

· , 'w' 111 1 1!1 1

1111 I•

1•11

~"'!f/ ~m·ngs-¹ ~ ^l f:osfe för kroi< '

,,,

It

1 111

,,, _;

\i! _'" .,

Joråspik.ar

a

... Tagdon

=:Jlit'--- ~ ^. -

I.

T

^'

Fig. 7. Enkel borrställning ( principski.'Js).

a) Pressning för hand. b) Pressning med kedjedomkraft.

c) Uppdragning med hjälp av spett och lyftnyckel.

17

2

Vif/. 8. Nr,d pressning fö1· hancl.

högre neddrivningsmotstånd än ett rör som skarvas med utvändiga muf­

far. Man kan även begagna andra rörtyper. Ytterdiametern skall dock vara mindre än 50 mm.

18

Fig. 9. Användning av stänger i stället för wire vid utstansning. T. h. detalj av låsanordning.

36. Anordningar för neddrivning och utstansning

I kolvborrnormerna (bil. I) har föreskrivits, att kolven skall kunna låsas oberoende av rörelser hos eventuella jordankare. Flera anordningar är tänkbara för tillgodoseende av detta krav. Den borrställning som visas på fig. 7 och 8 motsvarar minimikraven och är den typ som hittills använts.

Ståndaren är delbar för att underlätta transpo1t. På ståndarens undre del finns wirelås (jfr även fig. 9) och fäste för wiretrumman, som ofta är 19

Fig. 10. Stubbrytare arrangerad för standardlcolvborrning.

försedd med ^Vf'V. Fästet har en friktionsbroms för att reglera avlindningen av wiren.

Förankringsbal/cen är försedd med eu styrhylsa med ett genomgående hål, i vilket ståndaren placeras så att den vilar mot en markplatta. Här­

igenom kan balken, om jordspikarna ger efter, röra sig uppåt utan att stån­

daren följer med och påverkar wiren.

20

Ståndare

l

Fortcmgn,ngsror

Beslag for ståndare

- Foder-rör

Plotta

Fiy. 11. lfre111pel 7u7 fi.rl' ri11y <U' 11•1rc ui1l /Jorrni11g 1, 1•alte11.

21

Vid hård mark är det ibland nödvändigt att använda hejare.

På större djup är det rationellt att ha rner mekaniserade neddrivnings­

anordningar eller specialspel av olika typer. I enklaste fall kan man an­

vända stubbrytare med kastblock och jorda.nkare enligt fig. 10.

Vid provtagning från flotte måste kolvstången fixeras till bottnen via foderrör. Fig. 11 visar en a.nordning för uelta.

37. Utrustningslista Kolvborrsats typ St I består vanligen av

Borrlåda 1 »tagdonslåda», gulmålad, med svart siffra I Innehåll:

Tagdon (själva kolvborren) ... . ... . övergångsrör rned » öppnare» ... . Eggar (reserv, på papphylsa) ... . Egghållare (reserv) . . . ... . Utlösningsstång ... . ... . ... . . . Tunt slutarbleck (i plastburk) ... . .... . .... . Tjockt slutarbleck (i plastburk) ... . Slutarhylsa (med ring) ... . ... .

Ko1t hylsa } . . d ... .

Kort hylsa med spärrtunga sitter ¹ tag onet ... . Lyftbricka ... ... . Lyftnyckel . ... ... ... . . Bandnyckel ... .. ... . ... . Provuttryckare ... . Provavskärare ... . ... . ... . Rensverktyg ... . ... . Rörtång nr 92 ... ... . Rörtång nr 93 ... . Losslagningsverktyg för eggar ... . Dorn för justering av eggar ... . Oljekanna .... . ... .

Verktygsetui med innehåll:

IIam1nare ... . ... . Meterstock, 2 m ... . .. . ... . . . ... .

I st I »

5 »

I ^» I ^» 10 »

10 »

I »

I »

I »

I »

2 ^» 2 »

I »

I »

I »

I »

I »

I »

I »

I »

I »

I »

I »

22

Halvrund fil 8" . .... .... . ... .. .... ... . .. . ¹ st Skiftnyckel 8" . ... ... . ... . ^{1 ))} Skruvmejsel ... . 1 )) Sidavbitare 5%" ... . ^{1 ))} Dorn 0 7 mn1 ... ... .. ... ... ... . ^{1 ))} Dorn 0 3 mm ... ... . . .... . .. . ... . ... . ^{1 ))} Stålborste .. ... ... .... ... .... .. .... . ^{1 ))} Järntråd 0 1,s mm ... ... ... . lm Pianotråd 0 0,3 mm ... . .. ... . ... . ... . ^{1 ))} Smärgelduk, remsa ... ... ... . ^{1 ))} O-ring GACO R 129 ... . ... . ... .. ... ... . . . 1 st O-ring GACO R 147 ................ . 1 )) Märkpenna, vit ... . ... . 1 )) Tändstickor ... . 1 ask

Borrlåda f2 »tillbehörslåda», gulmålad, med svart siffra 2 Innehåll:

Förlängningsrör med koppling . . . 5 st Avskärningsfixtur . . . 1 »

Uttryckningshandtag . . . 1 » Hylsuttryckare . . . 1 »

Spadborr 5" . . . 1 » Skaft till spadborr (sondstång

a

1 m) . . . 1 ^» Svängel till spadborr . . . 1 » Avskrapare för förlängningsrör . . . 1 » Gummi till avskrapare (reserv) . . . 1 ^» Rörskruvstycke med fäste . . . 1 » Wire 0 6 mm X 10 m, med linlås . . . 1 »

Borrlåda 3 »tillbehörslåda», gulmålad, med svart siffra 3 Innehåll:

Borrspärr . . . 1 st Hejarmuff . . . 1 » Styrrör med koppling . . . 1 » Jordspikar . . . 4 » Slägga, 6 kg . . . 1 » Spade . . . 1 »

23

Rörlådor, gråmålade (lämpligt antal) Innehåll:

Förlängningsrör med koppling . . . 10 st

Transporthäck

Innehåll:

Wiretrumma . . . 1 »

Wire 0 6 mm X 10 m (upprullad på trumman) . . . . 2 »

H ink 15 1 . . . 1 »

Hink 12 l 1 ))

Blåslampa . . . 1 »

Trassel . . . ½ kg Rotborste . . . 1 st

Lätt neddrivningssats¹ bestående av:

Förankringsbalk . . . 1 st Ståndare med fästen och lås för wire . . . 1 ^» Jordspikar}. . . 4 ^» Slägga i låda 3 . . . 1 »

Spade . . . 1 »

Spett . . . 1 »

Hejare . . . 1 ^»

Transportlådor för provhylsor (l·ämpligt antal) Innehåll:

Provhylsor ... ... 30 st Lock . . ... . .. . ... 60 »

Plastmellanlägg . . . 60 »

Ytterligare erforderlig 1nateriel på undersökningsvlatsen Träull e. d. för rengöring

Olja för inoljning

1 Kan ersättas med annan godtagbar neddrirningsanordning.

24

4. Provtagningens utförande

Med användning av den nedan beskrivna neddrivningsanordningen ut­

föres provtagning av ett arbetslag som regel bestående av borrningslcdarc jämte två man.

41. Iordningställande av borren före provtagning

När borren kommer till arbetsplatsen, är den i allmänhet inte färdig för provtagning, utan bromsen måste kontrolleras och hylsor insättas. 1\Ian placerar därför tagdonet lämpligen i kedjeskruvstycket¹ och skruvar av egghållare med egg och ytterrör. Därefter för man in utlösningsstången, så att den grips av klon, och drar växelvis i kolven och stången för att kon­

trollera, om bromsbackarna är lagom ansatta. I normala fall behövs endast en lätt ansättning av spännskruven (ett halvt varv sedan man känt att den börjat göra motstånd). Detta brukar man kunna göra utan verktyg.

Då utlösningsstången därefter skall lösgöras, drar man upp den i översta läget och frigör den försiktigt från klon. (Vid kontroll av bromsen efter en provtagning behöver man endast dra upp utlösningsstången i dess översta läge, varvid klon automatiskt frigöres, eftersom övcrgångsröret med öpp­

naren i allmänhet sitter kvar på tagdonct.) Kolven dras sedan till sitt nedre läge, och genom att försöka trycka den tillbaka förvissar man sig om att låskulorna fallit in i sitt spår.

Före första provtagningen skruvas övcrgångsröret på och drages fast med rörtång. Detta rör räknas som en del av tagdonet och gängas av endast då borren skall packas i sin låda.

!hopsättningen sker sedan på följande sätt. Den övre korta hylsan (spärr­

hylsan) förs upp i yttcrröret. Detta är möjligt först sedan man med en mejsel eller ett tunt bleck lyft spärrtungan, så att den kan passera spåret i kolven. Därefter träds de tre provhylsorna över kolven. 1\Ian vänder här­

vid den nummerförsedda hylsänden uppåt och placerar hylsa med lägre nummer över sådan med högre nummer. När nya, helt oanvända hylsor skall användas, är det lämpligt att, för friktionens skull, blanda dessa med tidigare använda hylsor. I normala fall träds därefter den andra korta hylsan över kolven.

Om slutare måste användas (jfr kap. 47), ersätts den sistnämnda korta hylsan med den speciella slutarhylsan och montaget sker på följande sätt.

Sedan slutarhylsan skjutits in i ytterröret, träds en slutarring över kolven

Jfr fig. 16.

1

25

a.

b.

Fig. 12. Montering av slutare.

a) Slutarblecket bockat omkring slutarringen.

b) Slutarhylsan förs över slutarblecket och ringen.

och ett slutarbleck läggs runt ringen med tänderna (tungorna) enligt fig. 12 a. Med hänvisning till kolvborrnormerna, där det påpekas att slutare endast undantagsvis skall användas, enär sådana kan skada provet, måste tillses att blecket är rätt bockat, dvs. tänderna får ej vara så tvärt bockade att de kan repa provet. Slutarhylsan förs därefter tillbaka över blecket och ringen, tills blecket pressats fast mellan ringen och hylsan (fig. 12 b; se även under kap. 47). Man måste noga kontrollera, att slutarblec~et inte glidit in för långt eller kommit snett, så att kolvens passage förbi slutaren hindras.

Till sist förs slutaren in i yttcrröret, och egghållaren med egg skruvas på.

26

Pågängningen av egghållare och yttenör kan i allmänhet ske för hand.

Om detta inte är möjligt, använder man bandnyckel (inte rörtång). När hejning kan antas bli nödvändig, måste man dra fast ytterröret väl medelst bandnyckeln. Sedan borren satts ihop, kontrolleras att tagdonet ii.r rätt monterat, dvs. att någrn millimeter av kolvens cylindriska del skjuter framför cgge11.

42. Neddrivning av borren

Om provtagningen har föregåtts av sondering, skall provhålet tas till­

räckligt långt från sondhålet, vanligen två meter. Detta gäller även kolv­

borrhål inbördes. Man riskerar eljest att provtagningen sker i material, som stöits av den tidigare borrningen. Denna risk ökar med provtagnings­

djupet, och avståndet mellan hålen bör således väljas med hänsyn till maximalt provtagningsdjup.

Med spade och spadborr upptas först vanligen ett ca 0,s-1 m djupt hål.

Sedan man förvissat sig om att den på borrställningens förankringsbalk befintliga markplattan är lätt rörlig, placeras balken över det upptagna hålet och fästes med jordspikar eller jordskruvar. Kolvborren ställs i hålet och neddrivs i första hand genom pressning. Denna kan ske för hand med hjälp av lyftnycklar och kan underlättas genom användning av spettsåsom visas på fig. 7 och 8. Spettet sticks genom ett hål i styrhylsans stödplåt och trycks mot en lyftnyckel eller en speciell lyftbricka, som kan förflyttas utefter förlängningsröret. På detta sätt kan borren »pumpas» ned (på mot­

svarande sätt kan man också »pumpa» upp borren, då uppdragning för hand inte är möjlig). Metoden kan, under iakttagande av viss försiktighet, även användas i samband med utstansning av prov.

I hårdare jord kan bonen hejas ned. Till borrsatsen hörande hejare slås härvid mot en hejarmuff, som gängats på förlängningsröret. Ovanpå hejar­

muffen gängas ett speciellt halvmetersrör, som tjänstgör som styrning för hejaren. Vid hejning måste rören gängas ihop med rörtänger. För att kunna skarva rören måste man avbryta neddrivningen, då en kopplings underkant befinner sig några centimeter ovanför förankringsbalken (plats för rörtång).

Vid skarvning i samband med hejning gängas hejarmuff med styrrör loss från undervarande förlängningsrör. Härvid används en rörtång på kopplingen under muffen och ett spett genom hålet i muffen (hålet saknas i äldre muffar).

27

43. Utstansning av prov

Placeringen av de tre provhylsorna och de båda korta hylsorna framgår av fig. 2 och 3. Provtagningsdjupet räknas från markytan eller annan refe­

rensnivå till överänden av den nedersta långa hylsan i läget efter utstans­

ning (fig 13). Avståndet från överänden av övcrgångsrörcts koppling till överänden av denna hyls,L (underhylsan) är l ,s ^111. När man skall ta prov på djup uttryckta i hela meter (1, 2, 3 m osv.) under markytan, avbryts neddrivningen då överänden av en koppling befinner sig 20 cm över mark­

ytan, dvs. ungefär i höjd med hålen i styrhylsans stödplåt. Önskar man däremot ta prov på 0,s, l,s, 2,s m osv. djup, skall en kopplings överände befinna sig 70 cm över markytan, innan stansning igångsätts.

Stansningen bör påbörjas snarast möjligt (inom tre minuter), sedan borren nått provtagningsnivån. Vid användande av den på fig. 7 och 8 visade bon-ställningen placeras ståndaren med wiretrumma och wirelås i förankringsbalkens styrning, och wiren läggs in i det uppslitsade röret på ståndaren. Utlösningsstången shuvas fast på wiren och sänks ned i för­

längningsröret. Då klon i tagdonet gripit kring stången, sträcker man wiren, så att man känner att fjädern i låset trycks ihop ( ca. 20 mm rörelse). Wiren låses därefter med låsanordningen på bon-ställningen.

Vid hoptryckningen av fjädern uppstår i wiren en viss spänning, som samverkar med jordens tryck mot kolven och lyfter denna, om bromsen inte ansatts lagom hå1t (jfr kap. 41). En mindre slakning av wiren vid utstansningens början, beroende på att kolven rört sig uppåt, behöver ej innebära, att provet störs, om blott wiren sträcks upp på nytt. Normalt varierar kraften i wiren obetydligt, och plötsliga ändringar i dragkraften inträffar vanligen ej.

Utstansningen sker sedan på samma sätt som beskrivits under rubriken Neddrivning av borren. Stansningstiden skall dock hållas inom vissa grän­

ser, jfr kolvborrnormerna § C: 3. Enligt hittills vunna erfarenheter kan man erhålla god kvalitet på proverna, om uppehållet mellan två neddrivnings­

etapper, »pumpslag», varar högst några sekunder och marken, borrflotten e. d. inte fjädrar för mycket. Erfarenheten har även visat, att utstans­

ningshastigheten inte bör vara större än ca. 2 m per minut. Vid kontinuer­

lig stansning innebär detta en tid av minst 20 sek. för hela utstansningen.

Om jorden är så fast att hejning blir nödvändig vid stansningen, måste hejardyna med styrrör gängas på och hejaren trädas över detta rör, innan ntlösningsstången med wire sänks ned i röret (jfr fig. 14). Förlängnings- 28

PROVTAGNING PÅ HELA METRAR PÅ HALVA METRAR

Omedelbart före Omedelbart etter 0 medel bart före

utstansningen utstonsningen utstansningen

t

^-

E

N E

,., ci ⁰"

/Il F Il/~i'-111:.111, I//~ Il/ ?l/l:'//1;/t/: NI ; / I / :I//E I/I:" IN,/// I' """~///.;=./h r 111 ~ / / / ; t/1

I -

-

_E ^E

"'

q ,.;

M

><

"'

-

><

"'

-

~

-

a.

a. :,

·-o.,,

OI C

·c OI

E >

e a.

....

.:,c Cl

"'

:o C

-- r

^E

"'

-~

:,

"'^OI

·2 C OI

E > ₀ '-a.

....

.:,c Cl

"'^C

:o -

--"

- -

I _{I I}

"

111

;...

E

~

- Överhylsa

.,., _:i:

_{I I}

I I I I I ^I

-

"

⁰

OI Cl

in -.J,

,,,,

__

^--Mellanhylsa

- Underhylsa

-

"C1

Pig. 13. Bestämning av provtagningsdjup.

29

Fig. 14. Utstansning av prov genoni hejning.

30

rören skall åldragas väl med rörtängcr. Vid hcjning under stansningen skall hejaren om möjligt endast ha några centimeters fallhöjd, samtidigt som borren med lyftnyckel pressas nedåt, så att studs hindras (jfr bil. 1, § C: 3).

Hcjning i samband med utstansning av ett prov skall emellertid helst undvikas, emedan prnverna annars kan störas och ej få en kvalitet som svarar mot standardprovtagning. Det är därför nödvändigt att i proto­

kollet (se nedan) alltid ange, om hejning förekommit och även ange unge­

färliga antalet hejarslag.

När stansningen närmar sig sitt slut (full stanslängd

=

70 cm) och ut­

lösningsstången skall börja frikopplas från klon, känner man som regel en ökning av dragkraften i wiren. Sedan denna frikopplats, får borren inte neddrivas ytterligare. Detta. är mycket viktigt, enär fortsatt nedpress­

ning innebär, att det utstansade provet kan tryckas ihop och skadas.

Efter frikopplingen vindas wiren upp på sin trumma, och ståndarröret kan lyftas av förankringsbalken.

I vissa fall kan det förekomma, att stansningen måste avbrylas på grund av stopp mot exempelvis en sten eller fast botten. I sådana fall måste bor­

ren dras upp tillsammans med utlösningsstångcn och wiren. Förlängnings­

röret skruvas isär successivt, varvid rören måste dras av wiren. Vid större djup kan man underlätta detta genom att skruva isär wiren på var tionde meter. Sedan ytterröret med provhylsor gängats av, skjuter man in kolven, varvid utlösningsstångcn automatiskt frigörs från klon.

I stället för wire kan man använda stänger och en något enklare stån­

dare enligt fig. 9. I övrigt tillgår utstansningen som ovan.

44. Uppdragning av borren

Före uppdragningen av borren träds en gummiavskrapare över för­

längningsrörct. Över gummiavskraparen placeras borrspärren (fig. 15), som även kan fästas vid förankringsbalkcn.

Där så är möjligt, dras borren upp med lyftnycklar. Vid större motstånd kan man hjälpa till med ett spett på samma sätt som vid neddrivningen, i den mån man inte begagnar kedjedomkrafter (jfr fig. 7) eller stubbrytare.

Allteftersom rören kommer upp, skruvas de isär, lämpligen i tremeters längder. Isärskruvningen kan som regel ske för hand. Om rörtänger måste användas, skall man undvika att gripa i närheten av kopplingarnas gängor, 31

T

Borrspärr

~\///~\//I'!.\I/I \\\ /// \\\

Borrs tä I I ningens fdranknngsbolk Avs krapore

Förborrat hål Förlongningsrbr

Fig.15. Exempel på avskrapare och borrspärr.

som annars kan skadas. Då tagdonet kommit upp till gummiavskraparen, lyftes övergångsrör, borrspärr, avskrapare och tagdon upp som en enhet, läggs i rörskruvstycket, som placerats i förankringsbalkens styrrör, och fastgöres kring låshuset omedelbart ovanför yttenöret (fig. 16). Borrspärr och gummiavskraparc tas bort och borren rengöres utvändigt.

Vid handhavandet av borren tillses, att eggen aldrig får vila mot före­

mål, som kan skada densamma. Största risken för eggskada ovan mark föreligger, då borren omedelbart efter upptagningen flyttas från borrhålet till rörskruvstycket.

32

Fig. 16. Kolvborr i rörskruvstycke - användning av band-nyckel.

45. Uttryckning av prov och tillslutning av provhylsa

Med rensdon eller kniv avlägsnas den del av provet, som finns i eggen.

Egghållaren med egg gängas loss med hjälp av handnyckel. Därefter fästes avskärningsfixturen på ytterröret1. Uttryckningshandtaget gängas på övergångsrörets överände och hylsuttryckaren förs in genom övergångs­

röret (fig. 17 och 18). Medan en man försiktigt pressar ut hylsorna, står en annan beredd att, så snart en hylsa blivit helt fri från ytterröret, med avskäraren kapa provet mellan hylsorna. Man måste härvid se till, att

1 Då avskärningsfixtur av äldre typ används, gängas ytterröret med provhylsorna loss och läggs i fixturen, varefter hylsorna trycks ut och provet kapas mellan hylsorna. För att åter­

föra kolven till sitt främre läge drar man så långt, att man hör kulorna falla in i sitt spår.

33

3

Fig . 17. Uttryclcning av provhylsor.

Fig. 18. Avskärning av prov.

34

Innesluten luft skall kunna avgå ---

t-1elfanlägg Prov

a b

Fig. 19. Tillslutning av pravhylsa.

a) Anbringande av mellanlägg. b) Påsättning av lock.

skador inte uppstår på provet genom vridning eller dragning. Sedan samt­

liga provhylsor kommit fram (spärrhylsan får sitta kvar på kolven om den inte fordrar extra noggrann rengöring), trycker man kraftigt på hylsut­

tryckaren. När kolven kommer i sitt främsta läge, hör man att låskulorna faller in i sitt spår.

De erhållna proverna förses omedelbart med mellanlägg av plast i ändarna och lock påsätts. Härvid måste man se till att luft inte innesluts mellan prov och lock. Vid påsättningen töjer man med ett finger ut lockets krage, så att luften kan avgå (fig. 19).

Provhylsorna skall rengöras väl utvändigt. När locken sätts på, bör man se till att jord ej finns kvar mellan hylsan och lockets krage, då i annat fall denna inte sluter till tätt och provet kan torka.

Locken kan med tiden bli uttänjda och skall då kasseras.

Om ett prov inte fyller hylsan, inläggs plastmellanlägg på provets yta, och hylsan fylls sedan lämpligen med samma slags jord som det tagna provet. Detta markeras i hylsans ände, t. ex. genom en papperslapp med anteckning om utfyllningens längd, och protokollförs (jfr bil. 1 § C: 9 och kap. 48). Mellan locket och en sådan utfyllning lägger man ej något plast­

mellanlägg.

Den tillslutna provhylsan skall omedelbart protokollföras och förvaras på sätt som beskrivs i det följande (kap. 49).

35

I ^f I

I

Egghåltare med egg och isittande tåströd

Hårt underlag

Fig. 20. Losslagning av egg.

46. Iordningställande av borren för ny provtagning

Tagdonct och de hylsor som eventuellt skall användas på nytt rengörs väl (se vidare under Daglig vård, kap. 51). Vid provtagning i sand eller mo måste man gänga av ytterröret och göra en noggrann rengöring även in­

vändigt. Vid provtagning i annat material kan ytterröret få sitta kvar om bromsen fungerat tillfredsställande, dvs. om wiren varken har varit slak eller så kraftigt spänd, att den visat tendens till att glida i låset på ståndaren.

Om kolven vid större provtagningsdjup visat tendens att röra sig uppåt under stansningen, vilket märks genom att wiren får minskad spänning, måste man sätta an spännskruven hårdare enligt anvisningarna i kap. 41.

Skulle eggen visa sig vara skadad, kan den i vissa fall justeras genom försiktig tillknackning mot kolven eller mot specialverktyg. .Är skadan stor, utbyts eggen. En egg är användbar, om den tillåter kolven att pas- 36

sera, men mellamummet mellan kolven och eggen får ej vara så stort, att man kan sticka in en tunga av ett tunt slutarbleck.

När egg och egghållare utgörs av två skilda delar, hålls eggen fast i hål­

laren av en järntråd, som är trädd genom ett hål på hållarens sida och pas­

serar genom ett låsspår på eggens utsida (eventuellt finns två låstrådar, en på vardera sidan av egghållaren). Tråden avlägsnas, lämpligen med hjälp av en tång, varefter eggen kan dras loss. Om det visar sig svårt att få bort låstråden eller om eggen av någon anledning fastnat i egghållaren (vilket ofta händer), placerar man egg och hållare i losslagningsverktyget och slår med detta kraftigt mot något hårt underlag, varvid trådarna klipps av och eggen lossnar (fig. 20). En ny egg sätts in, och en låstråd skjuts in i låshålet. Tråden fixeras genom att ändarna böjs. Det tillses, att inga vassa ändar står ut, emedan sådana lätt kan skada händerna.

Därefter sätts provhylsorna in, och tagdonet skruvas ihop och kontrol­

leras på sätt som beskrivits i kap. 41.

4 7. Användning av slutare och andra åtgärder vid svårigheter att kvarhålla prover

Aven om borren handhas riktigt och kolvpackningen tätar som den skall, kan det hända, att ett prov glider ur provhylsan vid borrens uppdragning.

Detta kan särskilt förekomma i organiskt och mjäligt material och vid provtagning i friktionsmaterial under vatten.

Risken för utglidning av provet kan i kohesionsmaterial minskas, om man före uppdragningen låter borren stå 5

a

10 minuter i jorden, varvid vidhäftningen mellan prov och hylsa vanligen ökar. Vridning av borren före uppdragningen för att skära av provet bör inte förekomma vid stan­

dardkolvborrning, emedan provet kan skäras av även inne i provhylsorna.

Då man drar upp borren, uppstår ofta undertryck under tagdonet, vilket bidrar till att ett prov kan förloras. Risken härför kan nedbringas genom att man till en början drar upp borren mycket långsamt.

Vid borrning under vatten bör man före provtagningen särskilt se till att kolvpackningen är tät. Vatten som kommit in i förlängningsröret kan nämligen rinna förbi kolven och spola ur provet. Vid uppdragningen av borren bör man i detta fall dessutom gänga isär förlängningsrören efter hand och så fort som möjligt, så att övertrycket (vattenpelaren) i rören reduceras.

37

Vid provtagning i sand under grundvattenytan och även i andra fall kan man bli tvungen att begagna den på fig. 12 visade slutaren. Denna består, såsom nämnts, av speciella bleck, som vid tendens till utglidning av provet bildar en »korg» och kvarhåller detta (jfr även fig. 6). Slutarbleck av två tjocklekar finns. Det tunna blecket bör i första hand användas.

Det tjocka blecket används främst i organiska jordar, men denna typ av slutare ökar risken för störning av provet och bör därför om möjligt und­

vikas (observera normerna § C: 7). Vid användning av slutare bör borren kvarbli i utlöst l~ge några minuter före uppdragningen, varigenom provet säkrare följer med upp. För att ytterligare minska risken för utglidning av provet bör borren dras upp långsamt och utan ryck.

48. Protokollföring

Efter det att proverna tagits och avsänts till laboratoriet, har borr­

ningsledaren ofta inte kontakt med deras vidare handhavande. Det är där­

för nödvändigt, att erforderliga data på de upptagna proverna omedelbart anges och sammanställs. För ändamålet använder SGI protokollblankett enligt bil. 2. Förutom provnummer, lokalisering av provet etc. anges, främst genom förkortningar en!. bil. 2.a och 2 b, preliminär jordartsbedömning samt de speciella omständigheter och data i samband med provtag­

ningen, som är av betydelse för behandlingen på laboratoriet och vid bedömningen av provets kvalitet. Protokoll skall skrivas i tre exemplar, ett behålls av borrningsledaren och två följer med proverna till laboratoriet.

Beträffande bilaga 2 bör observeras, att med fri vattenyta i borrhålet avses den relativt »stabila» vattenyta som erhålls först efter ett flertal avläsningar.

49. Emballering, förvaring och transport av prover

Sedan locken satts på provhylsorna (jfr kap. 45 och fig. 19) skall dessa förvaras så, att de inte utsätts för värme eller frost. På arbetsplatsen är det vintertid lämpligt att förvara emballerade prover i vatten i en hink, som kan hållas isfri genom värmning med t. ex. blåslampa. Proverna bör sommartid hållas fuktiga med våta trasor och placeras på skuggigt ställe.

De får ej heller utsättas för stötar, varför all möjlig försiktighet skall iakttas. För transport finns speciella transportlådor, som konstruerats av Statens järnvägar i samarbete med Svenska geotekniska föreningens kolv­

borrkommitte och visas på fig. 21. Lådorna är invändigt helt klädda med 38

Fig. 21. Transportlåda med provhylsor.

ca 20 mm tjock skumplast. Dessutom läggs på botten ett 10 mm tjockt mellanlägg av skumgummi, som ger extra vibrationsdämpande effekt och bidrar till att låsa fast de upprättstående proverna mellan lådans botten och lock. Sådana lådor (eller annan förpackning av samma kvalitet) skall användas vid all transport med lastbil eller järnväg. I senare fallet skall, om risk för frysning föreligger, proverna dessutom sändas i varmvagn (kan normalt endast ske per fraktgods). Vid transport med bil ställs provlådorna om möjligt på. vibrationsdämpande underlag.

39

Hur många av de tre på respektive djup upptagna proverna, som skall sändas till laboratoriet, bestäms för varje särskilt uppdrag. Där ej annat meddelats gäller tills vidare vid SGI, att alla tre provhylsorna normalt bör insändas till laboratoriet.

Vid uppritning på kontoret gäller sedan, alt anteckningar från samlliga prover inle skall belasta ritningarna till förfång för dessas tydlighet. Resultaten av laboratorieundersök­

ningarna bör, så vilt möjligt, sammandragas. Vid exempelvis provtagning med höjdskill­

naden en meter redovisas som regel endast resultaten från ett representativt prov per höjdmeter i borrsek lionerna.

5. Materielvård

För att kolvbonen skall kunna fungera under de stora påfrestningar den utsätts för, krävs speciell vård. Denna består av daglig vård och fullständig rengöring.

51. Daglig vård

Man bör i görlig mån ordna materielen på arbetsplatsen så att nedsmuts­

ning undviks. Därför bör man lägga de använda rören på transportlådorna eller på särskilt underlag, så att de ej vilar direkt på marken. I övrigt för­

varas materielen lämpligen i sina transportlådor. Under arbetets gång bör gängorna på egghållare, ytterrör, låshus, förlängningsrör och kopplingar borstas rena med stålborste eller tvättas samt ofta oljas. Vid den dagliga vården behöver man i allmänhet inte ta isär tagdonet mer än vad som erfordras för isättning av nya provhylsor.

Vid köldgrader används blåslampa eller annan uppvärmningsanordning för att hålla borren fri från is. Vid avbrott i arbetet över en natt kan borren förvaras under vatten för förhindrande av frysning och ihop­

torkning.

52. Fullständig rengöring och isärtagning

Ungefär var tredje dag under ett pågående arbete eller vid avbrott på några dagars varaktighet och vid undersökningens slut utförs fullständig rengöring. Detta innebär, att borrens alla delar, även broms och lås, skruvas isär samt torkas väl och anoljas.

40

Vid fullständig rengöring fästs borren lämpligen i rörskruvstyckct, var­

vid man ordnar med underlag av presenning eller dylikt, så att man ej riskerar att förlora borrens smådelar.

Efter det att egg och ytterrör skruvats av, kontrolleras kolvens packning och byts, om den ej sluter tätt. Sedan tar man isär bromsen genom att gänga ur spännskruven helt. Genom att draga ut kolvstången något kan man få fram de sex tallriksfjädrarna och de fyra bromsbackarna, som hålls samman av en fjäderring.

Sedan backarna rengjorts, placerar man dem runt kolvstången och kon­

trollerar, att de inte genom slitage kommit att ligga an mot varandra.

Skulle så vara fallet, måste kanterna putsas av med en fil, så att ett mel­

lanrnm uppstår.

Man kontrollerar vidare, att spännskruvens 0-ring tätar mot kolvstång­

en. Om ringen inte tätar, dras spännskruvcn av stången och ringen byts.

Detta kan ske först sedan spännstiftet (saknas på vissa äldre borrar) genom låshylsan tagits bort och hylsan gängats av. Spännstiftet driver man ut med den klenare dornen i vcrktygsväskan. Hylsan gängas av med hjälp av den grövre dornen, som träds genom kolvstångens övre hål, och en skiftnyckel kring hylsan. (Tänger får ej användas på kolvstången, enär de kan skada dess yta; för jämn bromsvcrkan krävs, att kolvstångens yta är oskadad.) Är 0-ringen felfri, behöver man endast kontrollera, att lås­

hylsan är väl fastdragen på stången.

För isärtagning av låset avgängas borrens överdel från låshuset (jfr fig. 6 a) med hjälp av handnyckel eller, om så erfordras, rörtång. Därefter kan man skjuta kolvstången med låset ut ur låshuset. Även kub-ingen tas loss för rengöring. Locket gängas loss från låshylsan och avlägsnas tillsammans med vidhängande låskolv, fjäder och klo. Man kontrollerar härvid, att klon är oskadad och väl fastdragen på låskolven.

Sedan alla detaljer rengjorts och kontrollerats, fcttas de in och monteras i omvänd ordning mot elen vid isärtagningcn. l\fan ser härvid till, att alla gängor blir väl åtdragna med de rätta verktygen och kontrollerar, att bromskraften är lagom stor genom att upprepade gånger skjuta kolven fram och tillbaka (kolvstången skall vara väl avtorkad). Därefter påträds hylsorna. Ytterröret och eggen gängas på och om provtagningen skall fort­

sättas även övergångsröret. I annat fall läggs borren på sin plats i borr­

låda nr 1. För undvikande av skador eller förlust av delar skall tagdonet alltid transporteras fullt ihopskruva.t uch i transportlåda.

Vid besLällning a.v nya. delar använder man lämpligen beteckningarna på fig. 6 och reservdelsförteckningen, bil. 3.

41

4