En historiografisk studie av beskrivningar av en prostinna på 1600-talet

Stormor i Dalom: Margaretha Hansdotter

En historiografisk studie av beskrivningar av en prostinna på 1600-talet

Författare: Vendela Sund Handledare: Professor Cecilia Wejryd Teologiska institutionen HT19 Kyrko-och missionsstudier D2

1 Innehåll

1. Inledning ... 3

1.1 Syfte och frågeställning ... 3

1.2 Material ... 4

Material- Margaretha Hansdotters historia ... 4

Material- Margaretha Hansdotters i andras ögon ... 5

1.3 Intresse för Margaretha i folklig populärvetenskaplig litteratur (Folklore) ... 8

1.4 Tidigare forskning ... 9

1.5 Teori ... 13

1.6 Metod ... 17

1.7 Disposition ... 18

2. Analys ... 19

2.1 Margaretha Hansdotters historia ... 19

2.2 Margaretha Hansdotter i andras ögon ... 23

Porträtt av Margaretha Hansdotter från 1644 ... 24

Likpredikan över Uno Troilius av biskop Rudbeckius 1664 ... 27

Gravkväde över Uno Troilius av biskop Rudbeckius 1664 ... 29

Haquin Spegel i boken Then swenska kyrkio historian del 2 från 1707 ... 31

Likpredikan över Samuel Troilius skriven av biskop Georg Claes Schröder 1764 ... 34

Gravmedaljongen i Västerås domkyrka ... 35

Johan Fredrick Muncktell i Västerås stifts herdaminne från 1844 ... 39

Fredrika Bremer i Nya teckningar utur hvardagslivet, I Dalarna del 7 från 1845 ... 41

Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män från 1850 ... 43

Gabriel Anreps släktböcker ... 45

Svea Rike från 1930 ... 47

Herman Lundborg i efterord till Stormor i Dalom- en kvinnlig livsbild på sextonhundratalet från 1930 ... 49

3. Slutsatser ... 53

Margaretha Hansdotters historia ... 53

Klass ... 53

Genus ... 54

Status ... 55

Att legitimera andra ... 57

Margarethas hederstitel: Stormor i Dalom ... 57

En intersektionell slutsats... 58

4. Sammanfattning ... 60

5. Käll- och litteraturförteckning ... 62

Tryckta källor och litteratur ... 62

Elektroniska källor ... 65

6. Bilagor ... 67

3 1. Inledning

I detta kapitel presenterar jag uppsatsens syfte och frågeställningar. Sedan kommer jag presentera mitt material, den tidigare forskningen om ämnet samt vilken teori och metod jag valt.

Präster är en av de mest väldokumenterade yrkesgrupperna i Sverige. Prästernas liv och församlingsverksamhet behandlas i såväl herdaminne som samlingsverk. Prästernas fruar däremot, finns det mindre att läsa om. Ragnar Norrman skriver i sin bok Konserverade änkor och kvinnor på undantag- Prästänkors villkor i Uppsala stift 1720–1920 från änkehjälp till änkepension om de många kvinnor som trots ansvarstagande roller och meningsfulla uppdrag i såväl hemmet som församlingen förblev ”kvinnor utan namn”.¹

Dock fanns det kvinnor som blev uppmärksammade och beskrivna i olika forum. Jag åsyftar att studera hur beskrivningen av en prästfru kan te sig. I denna uppsats genomförs därför en historiografisk studie över hur en prostinna i Leksand på 1600-talet beskrivits över tid i olika typer av källor från 1600-talets mitt fram tills nutid. Vilka egenskaper vill författarna beskriva henne med?

Vilka strukturer kan skönjas?

Prostinnan i fråga hette Margaretha Hansdotter. Hon föddes 1594 och dog 1657. Margaretha flyttade till Leksands prostgård 1610 och var gift med två prostar i Leksand, Elaus Terserus och Uno Troilius. Margaretha är ihågkommen i Leksandsbygden som ”Stormor i Dalom”. I sitt första äktenskap blev hon styvmoder till många barn och födde i sina två äktenskap flera barn. Genom sina barn och ättlingar betraktas hon som anmoder till flera kända släkter, som håller hennes minne levande och uppmärksammat henne.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med uppsatsen är att studera hur Margaretha Hansdotter beskrivits i olika källor och skönja vilka attribut och egenskaper hon tilldelas utifrån sin klass, sitt kön och sin status.

Uppsatsens frågeställningar blir således:

1. Vad säger de historiska källorna om Margaretha Hansdotter?

2. Hur har Margaretha Hansdotter beskrivits och hur har dessa beskrivningar förändrats över tid?

Den första frågan besvaras i analysens första del och målet är att teckna Margaretha Hansdotters liv utifrån de historiska källorna. Den andra frågan besvaras i analysens andra del samt dess resultat sammanfogas i diskussionskapitlet. Målet med den andra frågeställningen är att analysera hur

1 Norrman, 1993, s 25

Margaretha beskrivits i olika källor över tid. Dessa båda är självständiga forskningsbidrag men kompletterar varandra. Utan att teckna en bild av Margaretha Hansdotters liv blir beskrivningarna av henne inte insatta i sin historiska grundkontext.

1.2 Material

Här nedan presenterar jag det material uppsatsen bygger på. Eftersom analysen är delad i två redovisar jag även här de båda delarna separat.

Material- Margaretha Hansdotters historia

Materialet för Margarethas historia som ska svara på uppsatsens första fråga, ordnas utifrån typ av material. Jag inleder med att skriva om de äldre källorna, de som ger uppgifter om Margarethas liv skrivet under hennes levnadstid. Jag kommer också behandla en artikel från Släkt & Hävd, som jag presenterar i samband med en av de äldre källorna, då just denna artikel använder sig utav en av de äldre källorna som sitt material. Sedan presenterar jag två herdaminnen och slutligen litteratur från modern tid som bidrar med perspektiv på prästfruns liv.

Margarethas äldre bror Christopher Hansson Zynth har skrivit en räkenskapsbok där syskonens födelseår och uppväxt behandlas, såväl som information om föräldrarna. Detta material använder också Sixten Söderhielm i en artikel i Släkt & Hävd från 1952 om Margarethas mor. I denna utgår Söderhielm till stor del från information som Hansson Zynth presenterar.² Margarethas far hade två fruar, och Söderhielm ger sig i kast med att utröna vilken av dessa som är Margarethas mor.

Artikeln heter Om Stormor i Daloms möderne.

Det andra äldre materialet finns återgivet i Sam Rönnegård bok Nyckeln & Svärdet. ³ Rönnegårds bok är i övrigt en populärvetenskaplig bok om hembygden med varierande källkritisk tyngd.

Däremot skriver han om en biskopsvisitation i Leksand 1628 som genomfördes av biskop Rudbeckius, där också prästbostället och omfånget av prostgården visiterades. Under uppsatskursens gång har jag försökt hitta detta ursprungsmaterial men dessvärre inte lyckats. Sam Rönnegård skriver i förordet att materialet återfinns i Leksands kyrkoarkiv eller Västerås domkapitels arkiv. Båda dessa arkiv finns nu på Landsarkivet i Uppsala, men materialet om prästbostället från biskopsvisitationen finns inte där längre. Trots bristande källkritik i boken, kommer den användas eftersom den presenterar material som bidrar med ytterligare en bild av

2 Söderhielm, 1952

3 Rönnegård, 1968

5 Margarethas liv i Leksand. Materialet jag använder mig av från Rönnegårds bok är citat ur ursprungsmaterialet, vilket också talar för att denna källa kan användas trots bokens populärvetenskapliga anspråk.

Jag kommer också använda två herdaminnen. Det äldsta är herdaminnet från Västerås stift, skrivet av Johan Fredrick Muncktell från 1844.⁴ Ur detta herdaminne kommer också en av beskrivningarna av Margaretha som jag analyserar i uppsatsen. Det andra herdaminnet rör Härnösands stift och är skrivet av Leonard Bygdén 1923.⁵

Det finns också litteratur som inte behandlar Margaretha specifikt men som bidrar till en bild av hur hennes levnadsförhållanden var. Solveig Widén skriver i Kyrkohistorisk årsskrift från 1994 om prästfruns ställning i Sverige på 1700-talet som kommer bidra med förståelse för Margarethas liv som prästfru i Leksand.⁶ Jag kommer också använda mig av Vid hans sida, en bok som förekommer i den tidigare forskning och bidrar med perspektiv om hur Margaretha kan ha haft det. Främst kommer jag använda mig av kapitlet som Oloph Bexell skrivit, för att det kapitlet, likt Solveig Widéns artikel, ligger Margarethas liv närmast i tiden.

Margaretha fick många barn och om detta finns att läsa i Svenska släktkalendern från 2018.

Svenska släktkalendern är ett uppslagsverk som presenterat genealogisk information om olika släkter i Sverige sedan 1885.⁷ I 2018 års nummer presenteras uppgifter om Margarethas släkt som kommer vara av nytta för denna undersökning.

Det material som förmodligen fått störst vikt är Margarethas likpredikan, som finns i Abraham Hülphers samlingar på Stiftshistoriska biblioteket i Västerås. Dessvärre kommer denna inom ramen för uppsatskursen inte gå att få tag i på grund av en omorganisering av det stora materialet i de Hülpherska samlingarna.

Material- Margaretha Hansdotters i andras ögon

I detta avsnitt presenterar jag materialet om Margaretha som beskriver henne på olika sätt med olika attribut och egenskaper. Detta material är av varierande karaktär och ordnas kronologiskt med den tidigaste från 1644 och den senaste från 1930.

Det första materialet är porträttet av Margaretha målat 1644, som finns att beskåda på första sidan av denna uppsats. Det innehåller olika symboler; citron, olivkvist och bönbok/bibel. Det var ovanligt att man lät uppföra porträtt av prästens hustru, och i de fall då prästfruar blev avmålade, delade de flesta porträtt med sin make eller blev avmålade men blev inte namngiven och därför

4 Muncktell, 1844

5 Bygdén, 1923

6 Widén, 1994

7 http://www.svenskaslaktkalendern.se/ Hämtad 2019-12-11

okända för eftervärlden.⁸ Ur den aspekten är målningen av Margaretha unik. Porträttet återfinns nu på Nationalmuseum och köptes in under 1930-talet av Svenskt porträttarkiv efter en insamling initierad av Sixten Strömbom. Porträttet var under detta årtionde det mest efterfrågade, och särskilt efter utställningen "Svea Rike".⁹ På utställningen hade Rasbiologiska institutet en egen paviljong, där det bland annat uppmärksammade Margaretha och de många framstående ättlingarna som hörde henne till. Texterna i samband med denna utställning kommer att analyseras i denna uppsats och utställningens syfte finns att läsa mer utförligt om vid källorna kring 1930-talet.

Jag analyserar två likpredikningar i uppsatsen. Den tidigast från 1664 som hölls av biskop Rudbeckius över Margarethas andra make Uno Troilius. I min uppsats används, förutom det som skrivs om Margaretha också ett gravkväde.¹⁰ Den andra likpredikan är skriven av biskop Georg Claes Schröder 1764. Båda dessa likpredikningar är tryckta och återfinns i inbundna böcker.¹¹

Oloph Bexell skriver i Vid hans sida om likpredikningar som genre, och att de kunde variera i sin utformning och att dessa diktliknande texter kunde infogas i det tryckta häftet och behövde nödvändigtvis inte ha förekommit under begravningsdagen.¹² Det är också omöjligt att veta hur den likpredikan som hölls muntligen senare förhöll sig till det skriftliga. Angående sanningshalten hos en likpredikan, skriver Bexell om hur det i kyrkolagen 1686 stadgas att likpredikans personalier ska vara utan onödigt beröm eller i syfte att ställa någon i bättre dager än hur personen egentligen var.¹³ I 1686 års kyrkolag står det: ”Personalierne skola författas och lämpas efter hwars och ens Lefwerne, utan widlyftigheet, samt oförtient och fåfängt Beröm”.¹⁴ Detta talar för att likpredikningarna kan anses trovärdiga.

Haquin Spegel skriver i Then swenska kyrkio historian del 2 från 1707 om Margaretha när han skriver om biskopen i SträngnäsJacobus Johannis Zebrozynthius (1582–1642).¹⁵ I texten nämns Margaretha i egenskap av biskop Zebrozynthius syster.

I Västerås domkyrka uppfördes gravmedaljonger tillhörande ärkebiskop Samuel Troilius gravkor på 1770-talet. En av dessa gravmedaljonger är tillägnad Margaretha och hennes andra make Uno Troilius. På medaljongen står det: "Uno Troilius, Prost i Öster-Dalarne, Kyrkoherde i Leksand, Gift med Margaretha Burea, Prostedotter ifrån Säbrå i Norrland. Stormor i Dalom kallad.

Han afled efter henne 1664, i 78 ålders året."

8 Norrman, 1993, s 32

9 Krispinsson, 2016, s 163

10 Biskop Rudbeckius, 1664

11 Schröder, 1764

12 Bexell, 2015, s 15

13 Bexell, 2015, s 16

14 1686 års kyrkolag 18 kap 7 §

15 Spegel, 1707, s 335

7 Om denna gravmedaljong finns det omskrivet i flera olika källor. Aron Westén skriver om den i Svenska kongl. hofclericiets historia från 1814.¹⁶ Lars Gustaf Sohlberg skriver om gravmedaljongerna i en skrift från 1834 som heter Historisk beskrifning öfver domkyrkan i Westerås.¹⁷ Båda dessa böcker tar upp, förutom information om gravmedaljongerna i sig, också information om Margaretha vilken ska analyseras.

Johan Fredrik Muncktell skrev ett herdaminne över Västerås i flera delar mellan 1843–46. Ett herdaminne är en form av personregister som oftast tar utgångspunkt i att ge en samlad bild över en viss region. Muncktell föddes 1764 i Falun och hans mor var prästdotter från Leksand. Han verkade mestadels i Västmanland, särskilt i Irsta utanför Västerås.¹⁸ I detta herdaminne får Margaretha en synnerligen stor uppmärksamhet i jämförelse med andra kvinnor på liknande positioner.

I Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män från 1850 skriver författaren om Margaretha.¹⁹ Detta är ett biografiskt uppslagsverk, som gavs ut i flera band och räknas som ett av de första nationella uppslagsverken i Europa.²⁰

Gabriel Anrep föddes 1821 i Närke och arbetade som genealog och ägnade tid åt att skriva översiktsverk över den svenska adeln och olika framstående personer ur samhällets övre skikt.²¹ I två av dessa översiktsverk skriver Anrep om Margaretha, den första Svenska Adelns ättartavlor från 1864²² och den senare Svenska Slägtboken från 1871.²³

Fredrika Bremer har skrivit en serie skönlitterära böcker, Nya teckningar ur hvardagslivet. 1845 publicerades del 7 som utgår ifrån en prostinna i Mora Ingeborg Nordevall.²⁴ Ingeborg Nordevall kallas Stormor i Dalom, och Bremer skriver en fotnot till denna titel och menar att den härstammar från Margaretha Hansdotter och sedan dess tilldelats den förnämsta i Siljansområdet. Denna fotnot kommer analyseras i uppsatsen.

1930 presenterade ett arbetsutskott en utställning i Stockholm med syfte att påvisa Sveriges ställning i världen och dess stora framgång.²⁵ Maja Hagerman har skrivit en bok om Herman Lundborg, som ledde verksamheten vid Sveriges rasbiologiska institut. I utställningen hade institutet en egen paviljong, där informationen om Margaretha Hansdotter och hennes ättlingar

16 Westén, 1814, s 156

17 Sohlberg, 1834, s 54

18 Muncktell,1843, del III Irsta

19 “Samuel Troilius”, Biographiskt Lexicon öfver namnkunnige svenska män, band 18, 1850

20 https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/biographiskt-lexicon-%C3%B6fver-namnkunnige- svenska-m%C3%A4n Hämtad 2020-01-03

21 ”Anrep”. Nordisk familjebok, 2 uppl. 1904.

22 Anrep, 1864

23 Anrep, 1871

24 Bremer, 1845, s 7

25 Blomberg, Nyström, Schück, 1930, s 3

fanns. Lundborg tog ansvar för arbetet kring Margaretha och efterlyste i radio ättlingar till henne och bad dessa skicka in information om sina liv och släkt. Lundborg tyckte att Margarethas och hennes ättlingar var intressanta inte bara för att de var många (Lundborg menade att de var närmare 10 000) utan för att så många haft maktpositioner och gjort betydande insatser i Sverige. Hagerman skriver att Lundborg ville: "… nämligen leda i bevis att de efterlevande ärvt hennes goda karaktärsdrag och själsegenskaper- att alltså även dygd är ärftligt." Hagerman skriver också att Lundborg menade att: ”Stormor i Dalom är ett exempel på vad en mycket ”duktig” kvinna kan betyda för sin ras”.²⁶Arbetsutskott som bestod av flera intresserade personer, tog initiativ till att skriva en minnesbok om denna utställning, i vilken källan jag kommer att analysera återfinns.²⁷

I och med utställningen 1930 skrev Herman Lundborg ett efterord i den tredje upplagan av Aivva Uppströms bok Stormor i Dalom- en kvinnlig livsbild från sextonhundratalet gällande denna utställning.²⁸ Efterordet återfinns som en bilaga i denna uppsats och ska analyseras. I efterordet skrev Lundborg om sina föreställningar om Margaretha och gör en efterlysning (likt den som han gick ut i radion med) och efterfrågar information om släkten från ättlingarna själva.

1.3 Intresse för Margaretha i folklig populärvetenskaplig litteratur (Folklore)

Sam Rönnegård, en tidigare kyrkoherde i Leksand har skrivit många böcker och särskilt intresserat sig för Leksand. I två av Rönnegårds böcker kan man läsa kort om Margaretha. Den första heter Folkundervisningen i Leksand och Forshem i äldre tid där Rönnegård skriver kortfattat om Margaretha i samband med hennes make Uno Troilius, som la grunden för skolväsendet i Leksand och lärde barn att läsa.²⁹ I Leksand kyrka sitter ett epitafium över Margarethas make skrivet på latin vilket är översatt i boken. Margaretha nämns i epitafiet på detta vis: ”Hans hustru var värdig sin utmärkte make och båda kunde fröjda sig åt en präktig avkomma”.³⁰ På epitafiet kan man också se en bild av Margaretha och sin make.

Den andra boken heter Nyckeln och Svärdet: Församling och kyrka i Leksand i 800 år. Där ägnar Rönnegård ett kapitel åt henne, i vilket han ofta hänvisar till den skönlitterära boken Aivva Uppström skrivit om Margaretha och hennes liv.³¹ Sam Rönnegård skriver däremot om en

26 Hagerman, 2015, s 311

27 Blomberg, Nyström, Schück, 1930, s 24

28 Uppström, 1930, s 180

29 Rönnegård, 1966, s 16

30 Rönnegård, 1966, s 21

31 Rönnegård, 1968, s 61

9 biskopsvisitation 1628, och tecknar därav en god bild av den gård som tillstod under Margarethas vård.

Aivva Uppström skrev en bok 1919 om Margaretha som heter Stormoder i Dalom; en kvinnlig livsbild från sextonhundratalet vilken är en skönlitterär bok, som delvis bygger på fakta och till större del bygger på fiktion. Boken inleder med att berätta om Margaretha som ung, och att hennes första make Elaus ska ha åkt upp till Säbrå och bett Margarethas far Johannes om att få henne till maka.

Margaretha ska då ha sprungit ut i skogen då hon inte önskade äkta den 40 år äldre kyrkoherden, men följde till slut med honom. När hon varit i Leksand en tid och tagit över ansvaret för Elaus barn förälskade hon sig i honom och Uppström beskriver en Margaretha i stor sorg när Elaus dör efter 8 års äktenskap. På hans inrådan gifter hon sig med hans efterträdare Uno Troilius som beskrivs som en person fast i sina böcker och sitt arbete. Boken behandlar också många historier om Margarethas barn och deras liv och det avslutas med att prosten som skulle hålla hennes jordfästning far över Dala-landskapet och möter många människor längs vägen som vill berätta för honom om deras upplevelser av Margaretha. Uppström skriver till exempel att en gammal kvinna sa: ”Många har hon hjälpt, många ha ärat och älskat henne. Men hur många det var synes först idag”.³² Boken är ur ett vetenskapligt perspektiv inte att anse som en godtagbar källa, däremot kan den visa på ett intresse för Margaretha Hansdotter även under 1900-talet.

1.4 Tidigare forskning

I detta avsnitt presenterar jag tidigare forskning ur två perspektiv. Det första är forskning om Margaretha Hansdotter, och det andra, mer omfattande är forskning om prästfruar. På grund av att Margaretha fick många barn och barnbarn, och därigenom också många som anser sig vara ättlingar till henne, så har det funnits ett stort genealogiskt intresse för Margaretha Hansdotter.

Bland annat Genealogiska föreningen som är en sammanslutning av människor som ägnar sig åt släktforskning. Föreningen startade 1933, och har sedan 1950 fyra gånger om året gett ut tidskriften Släkt & Hävd.³³ Två artiklar ur Släkt och Hävd har varit särskilt intressanta.

Den första artikeln om Margaretha i Släkt & Hävd gavs ut 1952 skriven av Sixten Söderhielm.

Den heter Om Stormor i Daloms möderne och utreder vem Margarethas mor var. Söderhielm konstaterar att man länge uppfattat Kerstin Zynthia som mor till Margaretha, som var Margarethas fars första hustru. Söderhielm kommer fram till att det istället är hennes fars andra hustru, Anna

32 Uppström, 1930, 3: a uppl, s 177

33 https://www.genealogi.net/om-gf/fakta-om-gf/ Hämtad 2019-11-23

Segersdotter, som är Margarethas mor.³⁴ Den andra artikeln från Släkt & Hävd kom 2018 skriven av Per Wallerstedt, Per Ribbing och Peter Sjölund. De har skrivit kortfattat och på ett enkelt sätt om de flesta källorna om Margaretha. De skriver att det på senare tid funnits ett större genealogiskt intresse av Margaretha än för henne som person, och menar att Herman Lundborgs rasbiologiska intresse för Margarethas många ättlingar på 1930-talet kan ha bidragit till det.³⁵

Det har också funnits ett genealogiskt intresse för Margaretha innan 1930. Det ser vi inte minst i Gabriel Anreps släktböcker som kommer analyseras i denna uppsats. Gabriel Anrep var en framstående genealog och har skrivit om Margaretha i två av sina böcker i slutet av 1800-talet.

På temat prästfruar finns det mer forskning. Särskilt en bok är intressant för denna uppsats, Vid hans sida: svenska prästfruar under 250 år - ideal och verklighet. Bokens syfte är att synliggöra prästfruarnas roll i det pastorala ansvaret som ålåg hennes make. I de flesta fall utlämnades någon form av offentlig verifikation för prästfruarnas insatser, och de blev sällan uppmärksammade i historieskrivningen.³⁶ Särskilt tre kapitel är intressanta för denna uppsats syfte. Det första kapitlet är skrivet av Oloph Bexell och behandlar prästfruidealet på mitten av 1700-talet och hundra år framåt. Bexell skriver om detta ideal utifrån likpredikningar, en genre som i denna uppsats förekommer två gånger i Uno Troilius och Samuel Troilius likpredikningar. Likpredikningar hölls i högmässan samma dag som den avlidnes jordfästning, och skulle utgå ifrån en bibeltext och förmedla det kristna evighetshoppet och säga något om den avlidnes liv.³⁷ Bexell utgår ifrån 34 prästfruar, vars likpredikningar analyseras. Likpredikningar var ett sätt att belysa kvinnans förtjänster, i hemmet och i församlingen.³⁸ Bexell fokuserar till stor del på de ideal som kan skönjas utifrån likpredikningarna. Exempelvis att vara en förebild i den kristna tron och att i tillfällen av nöd hantera det med fattning och förtröstan.³⁹

Nästkommande kapitel i boken är skrivet av Cecilia Wejryd och berör prästfruideal under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet. Syftet är att se ifall det fanns särskilda prästfruideal som skilde sig från dåtidens kvinnoideal eller om dessa var lika. Minnen från gamla svenska prästhem heter samlingen böcker som Wejryd använder som material för att söka efter dessa ideal. Denna boksamling utkom mellan 1924–1936.⁴⁰ Wejryd använder sig av Yvonne Hirdmans olika genusmodeller, något som återkommer i denna uppsats teori. Wejryd menar att många av idealen som kommer fram i materialet liknar dåtidens kvinnoideal, men att några utmärker sig för just

34 Söderhielm, 1952, s 64

35 Wallerstedt; Ribbing; Sjölund, 2018, s 66

36 Bexell, 2015, s 8

37 Bexell, 2015 s 15

38 Bexell, 2015, s 23

39 Bexell, 2015, s 27

40 Wejryd, 2015, s 45

11 prästfrun. Till exempel att prästfrun agerade som en stöttepelare för sin make i hans arbete och i prästgårdens hushåll. I det övriga samhället, om du var maka åt en hammarsmed till exempel stannade du kvar i hemmet när denne gick till arbetet och istället tog hand om barn och hushåll.

Prästfrun däremot, hade utöver sin uppgift som husmoder också en roll som komplement till sin man i hans arbete.⁴¹ Prästfrun fick förstås inte utföra de prästerliga uppgifterna som endast hennes man kunde, men kunde verka och ta initiativ i bygden. Således hade prästfrun som kvinna större möjligheter också utanför hemmet som många andra kvinnor vid samma tid inte hade.

Därefter skriver Alexander Maurits ett kapitel om Prästfrurollen i förändring och talar med prästfruar som varit verksamma mellan omkring 1920–1987.⁴² Syftet med artikeln är att studera vad det innebar att vara prästfru på 1900-talet och vilka förändringar som skett i prästfrurollen.

Alexander Maurits utgår ifrån ett material från Lunds universitet där man intervjuat prästfruar för att belysa hur prästfrurollen förändrades under 1900-talet. Maurits skriver att det skiljer mellan den yngre generationen prästfruar födda i början av 1900-talet och de födda i mitten av 1900-talet, bland annat i fråga om man önskar sig en egen yrkeskarriär eller inte, något många prästfruar födda i mitten av 1900-talet ville ha.⁴³ En till förändring Maurits såg i materialet var en önskan från yngre prästfruar att avstå från att delta i allt församlingsarbete och bistå sin man i hans arbete.⁴⁴

Solveig Widén har skrivit en artikel i Kyrkohistorisk årsskrift från 1994 som heter Prästfruns ställning och roll i församlingarna i det svenska riket på 1700-talet. I denna skriver Widén om flera olika roller som prästfrun hade, bland annat som andlig moder och som ledarfigur i både församlingen och hemmet. Widén tecknar en god bild av vilket sätt samhället önskade att prästfruar var och hur ett liv för en svensk prästfru på 1700-talet kunde se ut. Widén avslutar med en god bild av prästfruar ur ett intersektionell perspektiv, hon skriver: ”Även prästfrun i församlingen hade att underordna sig sin man i kraft av denna ideologi, som genomsyrade tankesätten, även om hon i många fall kunde räkna sig som den främsta bland alla kvinnor i församlingen.”⁴⁵

Det har också gjorts ett studentarbete vid Linköpings universitet skrivet av Heide-Marie Hermansson som heter Prästfruideal och prästgårdskultur- en historiografisk studie om prästfruns och prästgårdens betydelse för den svenska kyrkan från reformationstidevarvet till början av 1900-talet som finns på Diva portal. Uppsatsen ger en vid och enkel överblick över generella levnadsförhållanden för prästfruar från 1500-talets slut tills början av 1900-talet. Hermansson använder sig till stor del av Solveig Widéns artikel i Kyrkohistorisk årsskrift från 1994 som återkommer i denna uppsats i

41 Wejryd, 2015, s 71

42 Mauritz, 2015, s 75

43 Maurits, 2015, s 80

44 Maurits, 2015, s 98

45 Widén, 1994, s 66

analysens första del. Uppsatsen är en historiografisk studie, men ägnar största delen av uppsatsen åt att presentera och sammanföra den tidigare forskningen på prästfruar. I slutet konstaterar Hermansson i sin analys att i historieskrivningen kring prästfruar på 1600-talet brukar det oftast behandla änkekonserveringen, ideal och olika genusproblem man ser med prästfrurollen.⁴⁶

Det finns en del forskning om änkekonservering, det som Margaretha upplevde när hennes första make dog och hon gifte sig med hans efterträdare. Ragnar Norrman har skrivit en bok som heter Konserverade änkor och kvinnor på undantag- Prästänkors villkor i Uppsala stift 1720–1920 från änkehjälp till änkepension. Boken utgår ifrån Uppsala stift och fokuserar till stor del på statistik över Uppsalas prästänkor, en progression i deras levnadsförhållanden och nådårssystemet samt möjlighet till ett extra sådant. Nådårssystemet lagstadgades i Prästerskapets privilegier från 1723, och innebar att prästänkan hade rätt att leva kvar i bostaden och på gården tillsammans med sina barn med samma lön som sin framlidne man haft resterande tjänsteår (ett nytt tjänsteår började 1 maj varje år) och ytterligare ett år därefter.⁴⁷ Det blev också fastslaget i Kyrkolagen 1686 att en änka inte fick gifta om sig förrän ett helt år efter sin makes död, för att säkerställa att de barn som föddes efter hans död i sådana fall tillhörde den avlidne maken.⁴⁸

Solveig Widén skriver om detta i sin avhandling Änkeomsorg i ståndssamhället och fokuserar på prästänkor i Åbo stift 1723–1807 som publicerades 1988. Det finns faktorer i prästänkors liv som de flesta studier av änkekonservering fokuserar på, och då främst nådårssystemet som tidigare nämnts, möjligheten till ett extra nådår, och förstås de geografiskt specifika förutsättningarna. I denna generalisering ställer sig också Widéns bok. Det stora fokuset är på nådårssystemet och olika former av försörjning.⁴⁹ Widén skriver bland annat om änketunnan och änke- och pupillkassan som båda två var sätt att försörja prästänkor på. Änketunnan var ett ekonomiskt stöd som startade som ett förslag från ärkebiskop Johannes Lenaeus 1652. I riksdagen samma år beslutades av biskoparna och riksdagen att präster årligen skulle i varje stift bidra med spannmål till de fattiga änkorna och deras barn.⁵⁰Det påpekades dock ofta av änkorna själva att detta stöd inte var nog.

Som ett led i detta infann sig änke- och pupillkassan, på mitten av 1740-talet. Denna kassa fanns till för prästänkor och barn som inte på annat sätt kunde försörja sig, eller som det stod i stadfästningen av kassan från 1743: ”…i livstiden till sitt och sinas underhåll intet annat haft att tillgå än den lön och inkomst allena, som sysslorna medfölja”.⁵¹

46 Hermansson, 2012, s 27

47 Norrman, 1993, s 37

48 Norrman, 1993, s 37

49 Widén, 1988, s 11

50 Widén, 1988, s 122

51 Widén, 1988, s 170

13 Uno Hernroth har också skrivit om änkekonservering i boken Den konserverade änkan med fokus på hur detta förekom i Växjö stift. Hernroth beskriver en övergripande bild av denna till stor del ekonomiska lösningen. Karl XI beordrade 1685 att församlingen skulle stötta prästänkorna genom både pengar och mat. Till exempel var det kutym att ett par som förblev barnlösa, skulle testamentera till prästänkan och hennes barn.⁵² Om efterträdaren däremot gifte sig med änkan eller för den delen hennes dotter, undkom bygden denna kostnad.⁵³ Hernroth konstaterar också detta systems både för och nackdelar.

Konserveringen har också Hilding Pleijel berört i en artikel i boken En bok om Småland. Pleijels kapitel handlar om alla aspekter av en prästgårdskultur och därför givetvis också prästfrun. Bland annat skriver Pleijel om bilden av den ”kära modern”, prästfrun som hela församlingens moder, en trygg person att vända sig till för att få hjälp vid både bekymmer och nöd. Detta blev förstås en ömsesidig omsorg, eftersom församlingen hade ansvar för prästfrun om hennes make dog och hon förlorade sin försörjning.⁵⁴

Jag åsyftar att se på beskrivningarna av Margaretha och hur dessa beskrivningar förändrats över tid. Dessvärre kan den tidigare forskningen inte besvara hur hon beskrivits i skildringar under 16, 17, 18 och 1900-talen vilket jag genom min uppsats hoppas bidra med, och att genom de egenskaper Margaretha tilldelas kunna säga något om förändringar över tid. Detta är den första akademiska forskningen om Margaretha Hansdotter, Stormor i Dalom och om hur hon beskrivits genom tiderna.

1.5 Teori

Jag kommer använda intersektionalitet som det övergripande teoretiska perspektivet. Jag har valt att arbeta utifrån en intersektionell teori för att förstå varför de olika källorna beskriver Margaretha på olika sätt över tid. Genom en intersektionell teori kan jag se vilken roll olika tiders prästfru- och kvinnoideal respektive Margarethas samhällsposition hade för dessa beskrivningar.

Intersektionalitet är ett analytiskt grepp för att förstå maktstrukturer i förhållande till människans olika tillhörigheter, såsom exempelvis etnicitet, kön, klass, religion och status. Mats Larsson disputerade 2015 med en avhandling om Askers jungfruförening, en grupp bestående av ogifta baptister som samlades för bibelstudium, bön och samvaro. Deras protokoll från 1865–1903 har Larsson analyserat med hjälp av identitet och intersektionalitet. I sin avhandling skriver Larsson

52 Hernroth, 1985, s 25

53 Hernroth, 1985, s 92

54 Pleijel, 1943, s 351

att: ”Intersektionalitet är ett perspektiv och således inte en specifik metod. Det är en infallsvinkel för att förstå och tydliggöra maktförhållanden, men är inte egentligen kopplad till någon specifik maktförståelse”.⁵⁵ Intersektionalitet är således ett analytiskt perspektiv, som möjliggör att se flera dimensioner av en text eller person.

I studiet av Margaretha har jag valt delar av hennes identitet utifrån ett intersektionellt perspektiv att utgå ifrån i analysen. I studiet av Margaretha Hansdotter utgår jag ifrån dessa tillhörigheter: klass, genus och status. Nedan kommer jag dels presentera de teoretiska perspektiven ytterligare, samt infallsvinklar från forskningen som kan underlätta förståelse av hur dessa ska tillämpas.

Med klass avser jag att se hur man skrivit om Margaretha utifrån hennes klasstillhörighet och hennes roll som prästfru. Hilding Pleijel har skrivit en bok som heter Hustavlans värld: Kyrkligt folkliv i äldre tiders Sverige där han behandlar Hustavlan som står till grund för treståndsläran.⁵⁶ Treståndsläran har sitt ursprung i en medeltida samhällssyn. Hustavlan som är treståndslärans grund står sist i Martin Luthers lilla katekes, och där finns samlade bibelverser för varje människas livsuppgift. Treståndsläran däremot var ett sätt att visa på samhällets strukturer och tillämpades under 1600-talet i Sverige och fasades ut i början av 1800-talet. Denna hållning har också Philipp Melanchthon företrätt och skrivit om. Melanchthon menar att treståndsläran är en grund för ett gott kristet samhälle, där varje stånd underlättar i målet att alla människor ska tro på Gud.⁵⁷ I treståndsläran är samhället uppbyggt av tre stånd, där alla människor i samhället tillhör stånden på olika sätt samtidigt. Alla stånd har en överhet och underhet.⁵⁸ Stånden är således: det andliga ståndet eller läroståndet, som bestod av lärare (de som var del av predikoämbetet) och åhörare, det världsliga eller politiska ståndet som bestod av dem som styrde samhället och samhällets undersåtar.

Det sista ståndet var hushållsståndet eller familjeståndet som bestod av husfadern (i viss mån också hans maka) och deras barn och tjänstefolk.⁵⁹ Jag kommer analysera beskrivningarna om Margaretha utifrån hennes plats i treståndsläran.

Ett annat klassperspektiv som kommer användas i analysen är bilden av hur en prästfru skulle vara. En prästfru på 1600-talet kunde ofta ta en aktiv roll i församlingen. Bexell skriver i Vid hans sida att församlingen ”…var på ett informellt sätt ett arbetsfält för hans hustru.”⁶⁰ Som prästfru hade man också en roll som föredöme för församlingen ur flera aspekter. Som husmoder skulle prästfrun ansvara för att sköta sitt hem på ett ordentligt sätt, som kristen skulle hon uppvisa en stark tro och förtröstan på Gud, som moder och hustru, skulle hon vara trogen sin familj och

55 Larsson, 2015, s 28

56 Pleijel, 1970, s 37

57 Pleijel, 1970, s 35

58 Pleijel, 1970, s 32

59 Pleijel, 1970, s 33

60 Bexell, 2015, s 41

15 trogen sin man.⁶¹ I analysen kommer jag också diskutera prästfruideal senare i tiden, och då ta hjälp av Cecilia Wejryds kapitel samt Alexander Maurits kapitel i Vid hans sida.

Med genus avser jag att se hur man skrivit om Margaretha utifrån hennes könstillhörighet som kvinna och hennes roll som hustru och mor. I boken Genus- om de stabilas föränderliga former skriver Yvonne Hirdman om tre förenklade formler av synen på könen. Den första av dessa är ”A-icke A”

som hon menar är grundformen för synen på könen. Denna formel tecknar en bild av mannen som ett A och kvinnan som ett icke-A, att kvinnan helt enkelt inte finns och räknas med.⁶² Den andra förenklade formeln är kvinnan som en den lägre stående på en skala. Hirdman skriver att könet ses som en skala, där människor kan vara mer A eller mer a. ⁶³ Ett stort A stod högt och för intellekt, förnuft och perfektion, medan ett litet a stod lägre närmare marken och djuren, känslofull och inte tillräckligt utvecklad.⁶⁴ Den sista formeln handlar om att skilja könet åt helt, mannen är ett A medan kvinnan är ett B. Könen är varandras motsats. Om kvinnan är känslostyrd är mannen förnuftsstyrd, om kvinnan är liten är mannen stor. Könen utgörs av kontraster.⁶⁵ Inom denna formel menar man att det finns vissa kvinnliga egenskaper och vissa manliga. Detta sätt att beskriva synen på kön kommer tillämpas i analysen som olika genusformler. Dessa genusformler kommer beskrivas som Hirdman, ”icke-A”, ”litet a” och ”ett B”. Olika attribut framställer det kvinnliga könet på olika sätt, vilket kommer skönjas med hjälp av Hirdmans genusformler.

En viktig poäng för just prästfrun utifrån treståndsläran och genusformlerna, var att man som

”vanlig” kvinna kunde vikariera för det för samtiden riktiga och enda könet, mannen. Drottning Kristina kunde bli Sveriges regent när det inte fanns någon man att tillgå på samma position och i hushållsståndet kunde en husmoder ta över ansvaret ifall husfadern dog (till exempel nådårssystemet). Således kunde en kvinna gå från den lägre delen av ståndet till den högre, alltså

”vikariera” för det för samtiden enda och ”rätta” könet. Hirdman ger ett exempel om just drottning Kristina, som upplevde sig själv som en man på grund av sättet hon var. Inom formeln ”A och litet a”, där könet uppfattas som en skala, är det nödvändigtvis inte så att en man var ett A och en kvinna ett litet a. Hirdman skriver att denna skala var flytande, och att det i vissa fall fanns kvinnor som var mer A-lika och män som var mer a-lika.⁶⁶ Däremot, i det andliga ståndet, kunde en kvinna aldrig få en högre ställning än som just åhörare, eftersom prästämbetet endast var öppen för män.

Oloph Bexell skriver: ”Hon skulle inte falla sin man i ämbetet- treståndslärans regler var oomstridda och prästämbetet hade sina givna förutsättningar- men hon kunde ta initiativ och ute i

61 Bexell, 2015, s 41

62 Hirdman, 2003, s 28

63 Hirdman, 2003, s 31

64 Hirdman, 2003, s 30

65 Hirdman, 2003, s 30

66 Hirdman, 2003, s 31

socknen stå till förfogande för församlingsbor…”.⁶⁷ I det andliga ståndet kommer formeln ”A-B”

tydligare fram, att kvinnor och män var väsensskilda och att män var mer lämpad att vara präster än kvinnor. Ifall man skulle utgå ifrån ”A och litet a” tillsammans med det andliga ståndet skulle det istället vara vissa personer som var mer lämpad, snarare än att utgå ifrån personens kön.

Ett ytterligare genusperspektiv presenterar Ragnar Norrman i sin bok Konserverade änkor och kvinnor på undantag- Prästänkornas villkor i Uppsala stift 1720–1920 från änkehjälp till änkepension om de många prästfruar utan namn.⁶⁸ De kvinnor som definierades av sina män och dessas arbeten, som stod vid sin makes sida med lika mycket arbetsuppgifter och uppdrag om än inom andra områden utan erkännande. Trots att Margaretha också till stor del definieras av sina båda män och deras tjänster som Österdalsprostar, blir hon i flera avseende mer uppmärksammad än flera andra i liknande livssituationer som hennes. Ragnar Norrman skriver vidare om att i änkehjälpsförteckningar i Uppsala domkapitel skrevs ofta änkan med mannens efternamn inte sitt eget. Vidare skriver Norrman: ”Dock måste vi betona att det framför allt var av praktiska och inte av några diskriminerande skäl som domkapitlet gjorde så. Mannen var den som hade haft inkomsten från prästtjänsten… Han var bättre känd än hustrun och det var inte nödvändigt att domkapitlet visste vad prästens hustru hette, däremot vem hon var änka efter”.⁶⁹ Båda dessa forskares perspektiv bidrar med viktiga teoretiska poänger för en god genusanalys.

Med status avser jag att se hur man skrivit om Margaretha utifrån hennes status. Margaretha hade en hög position, både under sin levnadstid som prostinna i Leksand gift med två välutbildade och välbärgade prostar samt dotter till en välkänd kyrkoherde utanför Härnösand och syster till biskop Jacobus Zebrozynthius i Strängnäs. Hon fick också hög historisk position senare genom sina ättlingar, både genom barn och barnbarn. Under klass skriver jag om den aktiva prästfrurollen, och genom den kunde Margaretha också tillskaffa sig lokal status genom att ha en god relation till församlingen. Denna folkliga status kommer skönjas i materialet.

I boken Tusen år på kyrkudden- Leksands kyrka, arkeologi och byggnadshistoria har författaren Birgitta Dandanell analyserat materialet från Älvsborgs lösen där det finns register över återbetalningar den svenska befolkningen gjort för kungens räkning för att återfå Älvsborgs fästning. I detta material står bland annat om Engelbertus Olai prost i Leksand, Elaus Terserus far och därigenom Margarethas svärfar. Olai beräknades vara en av de mest välbärgade prästerna i hela Västerås stift enligt Älvsborgs lösen.⁷⁰ Efter Engelbertus Olais död tog Terserus över pastoratet. Dandanell skriver också att Leksand över tid även under 1600- och 1700-talen var ett eftertraktat pastorat

67 Bexell, 2015, s 42

68 Norrman, 1993, s 25

69 Norrman, 1993, s 27

70 Dandanell, 1982, s 41

17 som gav prostarna en riklig lön och framträdande samhällspositioner.⁷¹ Leksands församling var också en ansedd församling på högre nivåer, 1675, mitt under utbyggnaden av den för socknen trånga kyrkan, donerade kungen Karl XI en ny altaruppsättning till kyrkan, med både altarbord och räfflade kolonner, som fortfarande i stor utsträckning finns kvar i Leksands kyrka.⁷² Leksand var också ett regalt pastorat under denna tid, och man utsågs av kungahuset till prost i Öster-Dalarna.⁷³ Att vara ett regalt pastorat innebar att kungen hade ansvar att tillsätta och välja en lämplig kyrkoherde till församlingen. Biskopen i stiftet samt domkapitlet fick ge förslag, likväl församlingen, vilka kungen kunde välja att ta hänsyn till eller inte.⁷⁴ Denna tillsättningsprocess innebar därigenom en mindre makt för biskopen att välja den kandidat han menade var mest lämplig.

Margaretha fick också status genom sina ättlingar och som anmoder till flera kända släkter. Detta perspektiv kommer också användas i analysen av beskrivningarna av Margaretha utifrån hennes status.

1.6 Metod

I detta avsnitt presenterar jag hur jag samlat in mitt material, hur jag ska analysera det och slutligen hur jag ska presentera det i uppsatsen. Till en början var mitt material begränsat, och jag valde att inte ta släktforskningen i beaktande då jag i det uppsatsskrivande stadiet är mindre intresserad av vilka hennes ättlingar är. Materialsökningens stora genombrott kom i läsningen av släkttidskriften Släkt & Hävd från 2018, där många källor tillkom till dem jag hade. Många av källorna har funnits att läsa som inbundna böcker på Carolina Rediviva i Uppsala och vissa har funnits på Kungliga biblioteket i Stockholm. Under läsningen har också viss litteratur tillkommit, och viss litteratur fallit bort.

Margaretha Hansdotter nämns i ett flertal böcker som inte finns med i denna uppsats. Eftersom jag i denna uppsats kommer fokusera på hur Margaretha beskrivits har de källor som inte beskriver henne mer än med sin hederstitel ”Stormor i Dalom” valts bort. Det mesta av mitt material består av skriftliga källor, men särskilt en källa sticker ut från de övriga; porträttet av Margaretha från 1644. Jag kommer skriva om porträttet till en text, alltså beskriva det som sker i målningen. Sedan kommer jag använda mig av konstvetenskaplig litteratur för att i analysen också kunna behandla de symboler som finns med i porträttet.

71 Dandanell, 1982, s 41

72 Dandanell, 1982, s 44

73 Muncktell, 1844, s 217

74 Sveriges kyrkolag 1686, kap 19 $ 10

I denna studie har jag valt att använda en historiografisk metod och studera hur Margaretha Hansdotter har beskrivits i olika källor. Eftersom mitt material är så varierat, alltifrån en mening i biografiska lexikon till att ha ett efterord i en skönlitterär bok skrivet av Herman Lundborg, passar det bra att använda mig av historiografin.

Historiografin grundar sig i studiet av hur historieforskningen och historien skrivits⁷⁵, men i min uppsats kommer det få ta plats i en mer övergripande betydelse av hur historien skrivits om en viss person. Historiografin kan också studera hur en person framställts, men oftast då i ett metaperspektiv med fokus på just historieämnet och historieskrivningen. Målet för min uppsats är inte att utvärdera, kritisera eller bli medveten om vilken historietradition denna uppsats befinner sig i (såsom historiografin ofta önskar göra); utan fokus kommer förbli på att genom beskrivningar av Margaretha se hur hon beskrivs som kvinna, mor och prästfru i Leksand och om några förändringar sker över tid.

1.7 Disposition

I inledningskapitlet under ”Material” berättar jag om varje källas kontext och min analys är uppdelad i två delar. Först skriver jag om Margarethas liv och vad vi kan veta om hennes historia.

Denna första del av analysen är ett självständigt forskningsbidrag och tjänar som överblick över Margaretha Hansdotters liv. I analysens andra del utgår jag ifrån intersektionalitet och tre teoretiska kategorier, genus, klass och status på varje text för att sedan i diskussionen reflektera över varför Margaretha beskrivs på det sätt hon gör. I min studie av materialet kommer jag inte ta hänsyn till sanningshalt eller om personen använt rätt uppgifter, om jag inte mot förmodan skönjer någon trend i materialet som skapar en historiografisk poäng. Jag kommer istället studera vad man väljer att fokusera på när man skriver om Margaretha.

Materialet kommer presenteras först under vardera rubrik. I de fall som materialet behöver transkriberas för det är skrivet på ett sådant sätt att det för en modern läsare är svårare att förstå, är både originaltexten och min transkribering med. I ett fall, gravkvädet från 1664, har jag översatt en latinsk text till svenska. I detta fall presenteras både den latinska texten och den svenska översättningen.

75 Kjeldstadli, 1998, s 44

19 2. Analys

I detta kapitel kommer jag analysera mitt material. I analysens första del, ”Margaretha Hansdotters historia” skriver jag om det som går att veta om Margarethas liv. I analysens andra del, ”Margaretha Hansdotter i andras ögon”, analyserar jag beskrivningar av Margaretha i olika typer av material från 1644 till 1930. Detta gör jag utifrån ett intersektionellt perspektiv och med tre teoretiska kategorier, klass, genus och status.

2.1 Margaretha Hansdotters historia

I detta avsnitt tecknar jag en Margaretha Hansdotters livsbild. Jag utgår ifrån de källor jag presenterade i materialbeskrivningen

Margaretha föddes 1594 som femte barnet i syskonskaran i prästfamiljen i Säbrå socken utanför Härnösand. Hennes far var kyrkoherde Johannes (Hans) Laurentii, som dog när Margaretha var 9 år gammal. Hennes far Hans gifte sig två gånger, först med Kerstin Zynthia och sedan med Anna Segersdotter.⁷⁶ Man kan anta att åtminstone Margaretha som det yngsta syskonet i familjen var dotter till Anna Segersdotter och inte Kerstin Zynthia, något Sixten Söderhielm ägnar en artikel åt i Släkt & Hävd från 1952 som heter Om Stormor i Daloms möderne. Margarethas äldsta bror Jacobus, som väljer namnet ”Zebrozynthius” menar Söderhielm talar för att denne är son till Kerstin Zynthia, kyrkoherde Laurentiis första hustru.⁷⁷ Margaretha däremot, menar Söderhielm är dotter till Anna Segersdotter, en uppgift som Christopher Hansson Zynth bekräftar i sin räkenskapsbok.⁷⁸

Familjen hade det mycket gott ställt, något Leonard Bygdén vittnar om i Härnösands herdaminne när han skriver om Margarethas far: “I Säbrå s:n ägde han rätt mycket jord, som tillföll änkan och barnen...”.⁷⁹ Anna Segersdotter, den efterlevande änkan gifter sig med kyrkoherden i Nordingrå Olaus Martini 1608. Dessvärre skriver inte Leonard Bygdén något om vad änkan Anna Segersdotter gjorde innan hon gifte sig med kyrkoherden i Nordingrå. Kyrkoherden Hans dog 1603, och under dessa fem år hade flera av barnen ännu inte flyttat hemifrån. Däremot skriver Bygdén att änkan och barnen ärvde mark: "14¾ sälland i Helgum, 13½ säll. i Brennäs, 7½ säll. i Åå och ¾ säll. i Berglägden".⁸⁰ Om det också fanns något boningshus på denna mark förtäljer inte historien.

76 Bygdén, 1923, s 96

77 Söderhielm, 1952, s 65

78 Hansson Zynth, UUB X 255 K, s 71

79 Bygdén, 1923, s 96

80 Bygdén, 1923, s 96

I Härnösands herdaminne finns inget skrivet om att Anna skulle sedan flyttat tillsammans med någon av barnen till Nordingrå, men Margaretha flyttade till Leksand först 1610, vilket därför gör att vi kan anta att hon följde med till Nordingrå och bodde där tills flytten till Leksand.⁸¹ Margaretha var yngst och hennes äldsta syskon var Jacobus, som blev biskop i Strängnäs. Sedan kom Lars som bodde kvar i Härnösandsområdet och Christopher Hansson Zynth som blev storbonde och landstingsman. Innan Margaretha kom Kirstin som vi inte vet mer om än att hon var gift med två män.⁸²

I källorna varierar vilket namn de använder när de skriver om Margaretha, men vid denna tid var det brukligt att barnen i familjen tog sin fars namn. Även efter giftermål behöll man namnet från sin far.⁸³ I Margarethas fall hette hennes far Johannes eller Hans, och därför är det troligt att hon brukade Hansdotter eller Johansdotter som efternamn. Margarethas barn däremot använde sig av sin fars namn, barnen tillsammans med Elaus Terserus använde Terserus eller Tersera, och barnen med Uno Troilius använde sig av Troilius eller Troilia. Den senare av både dessa efternamn är den feminina formen och brukades av döttrarna.

1610 gifte sig Margaretha med Elaus Terserus (1554–1617), som då var kyrkoherde i Leksand.

Han hade sedan innan barn tillsammans med Anna Sfvinhuvud, en prästdotter från Vika utanför Falun. Hon dör i barnsäng i ung ålder och när Margaretha flyttade in i Leksands prostgård tog hon över ansvaret för även dessa barn. När Margaretha flyttade till Leksand hade Elaus 8 barn (Anna och Elaus fick 12 barn varav 4 dog i ung ålder), Per, Brita, Gudelina, Anna, Margaretha, Elisabeth, Adolf och Johannes. Per som var äldst var född 1598, bara fyra år yngre än Margaretha.⁸⁴ Tillsammans med Elaus fick hon tre egna, Johannes, Elof och Jakob. Johannes föddes 1612 och blev professor i Åbo. Elof föddes 1614 och blev handelsman i Leksand och Jacob föddes 1616 och blev teologie lektor i Västerås och kyrkoherde i Hubbo i Västerås stift. ⁸⁵

1617 dog Elaus Terserus och Margaretha blev prästänka och ensam med den stora barnaskaran.

Redan året efter gifte hon sig med Terserus efterträdare Uno Troilius som studerat i Wittenberg och prästvigdes 1617. Han kom tillbaka till Sverige 1617, prästvigdes och fick ett arbete på Västerås stift. "(1617) ...utnämnd att vara Stiftets Poentitentiarius samt Assessor Capituli; åtföljde i denna egenskap Biskopen på visitationsresor, blev därunder känd av Leksands församling och begärdes enhälligt till dess Kyrkoherde, därtill han och 1618 erhöll Konungens fullmakt...".⁸⁶ Tillsammans med Uno fick Margaretha 9 barn. Samuel som föddes 1619 och tog över som kyrkoherde i Leksand

81 Bygdén, 1923, s 320

82 Bygdén, 1923, s 96

83 Norrman, 1993, s 26

84 Muncktell, 1844, s 218

85 Svenska släktkalendern, 2018, s 292

86 “Samuel Troilius” i Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män, 1850, band 18 s 303

21 efter sin far och blev senare prost i Västerås stift. Eric som föddes 1620 och dog i samband med ett skeppsbrott i Kattegatt i ung ålder. Zacharias föddes 1621 och blev borgmästare i Falun. Anna föddes också 1621 och gifte sig först med en lektor vid Västerås skola och sedan med kyrkoherden i Falun.⁸⁷ Emfred föddes 1623, gifte sig med en rektor i Västerås och sedan prosten i Rättvik.⁸⁸ Elisabeth föddes 1624 och gifte sig med sin styvbror Johannes Terserus som blev biskop i Linköpings stift.⁸⁹ Grimborg dog i ung ålder, Sara föddes 1635 och gifte sig med kyrkoherden i Riddarholms församling i Stockholm.⁹⁰ Margaretha föddes 1641 och gifte sig med rektorn i Falun som senare blev kyrkoherde i Sala. Sist ett barn som är ovisst när de föddes som dog i ung ålder.⁹¹

1628 genomfördes en biskopsvisitation i Leksand av biskop Rudbeckius. Under denna visitation nedtecknades också information om prästgården och jordbruket. Eftersom Margaretha var prästfru hade hon antagligen ett stort hushållsansvar och arbetade tillsammans med sin make på jordbruket.

Leksands prostgård, som var en mycket rik gård vid denna tid, innebar ett stort jordbruk och ett stort antal tjänstefolk. 1628 bestod gården av dessa hus: En manbyggnad, en mjölbod, en barnstuga, två källare, en bagarstuga, två sätesstugor, en bokstuga, en Herrestuga, fyra nattstugor, en drängstuga, ett brygghus och en badstuga. Det fanns också en torkestuga, ett visthus, en sädesbod, en klädesbod, en tiondelada, en kornlada, en halmlider, ett vagnslider, två fähus, två svinhus, två stall med spiltor, tio ängslador, ett båthus och två fäbodar. I Sam Rönnegårds bok Nyckeln & Svärdet skriver han: ”Åker fanns för 8 tunnors utsäde. Från ängsmarker, däribland Sjöbotten, erhölls 60 lass hö”.⁹² Sjöbotten är ett lokalt namn för en stor åkermark utanför Leksand.

Det kan förstås vara svårt att förstå vad detta innebär rent faktiskt i dåtidens samhälle, men biskopsvisitationen vittnar om en stor gård med många byggnader och olika verksamheter som bedrevs. Solveig Widén skriver i Kyrkohistorisk årsskrift från 1994 om prästfrun som ”ledande husfru i församlingen” som både arbetsledare för de som arbetade på prästgården, men också som en omsorgsfull gestalt i församlingsbornas liv.⁹³ Trots att det uttryckligen inte finns någon information om Margarethas maktposition eller arbetsamhet vid Leksands prostgård eller ens omsorg gentemot församlingen, kan man anta att hon likt andra kvinnor hade dessa uppgifter som prästfru. Leksands prostgård var en livslång uppgift att driva och måste inneburit mycket arbete.

Likaså församlingen, som måste varit mycket tidskrävande för hennes makes del på grund av dess storlek. Bexell skriver i Vid hans sida om den arbetsgemenskap som en jordbruksfastighet och i

87 Svenska släktkalendern, 2018, s 292

88 Svenska släktkalendern, 2018, s 293

89 Svenska släktkalendern, 2018, s 294

90 Svenska släktkalendern, 2018, s

91 Svenska släktkalendern, 2018, s 296

92 Rönnegård, 1968, s 64

93 Widén, 1994, s 59

synnerhet en stor sådan innebar. För att klara av det vardagliga arbetet krävdes det insatser från alla i hushållet såväl som kyrkoherden och husfadern, som prostinnan och husmodern.⁹⁴ Kyrkoherden hade dessutom alla de uppgifter som endast han kunde utföra, vilket måste inneburit ett ännu större ansvar för prästfrun med de sysslor som rörde hemmet och gården.

Biskopsvisitationen vittnar också om en gård med mycket plats för släkt och vänner att komma på besök. Detta skriver också Muncktell om i Västerås herdaminne, över Uno Troilius: ”Hade stort hushåll med widlyftig slägt och hans hus war ofta en samlingsplats för slägtkära och äfwen lärda personer”.⁹⁵ Att man som prästfamilj ofta fick besök var inget ovanligt skriver Solveig Widén, och det fanns en social skyldighet att vara gästfria gentemot resande. Det föll ofta på prästfruns lott att ta hand om dessa tillresande och ordna med mat och husrum utanför hennes övriga uppgifter. Det var inte heller så att gästerna alltid var inbjudna eller bekanta, utan kunde vara helt främmande för hushållet på gården.⁹⁶ Det ansågs som en viktig del i samhället att prästgården var en öppen och gästfri plats, vilket beroende på vart man i landet bodde kunde innebära mycket arbete för prästfrun.

I protokollet från biskopsvisitation går det också att läsa om kyrkoherdens inkomster. Såhär står det i Nyckeln & Svärdet: ”Vederlag: 20 tunnor. Kvicktionde: 4 mk smör. Smörtionde: 1 mk av var ko. Tionde av ärtor, rovor, kål, lin och hampa. Vigselpenningar: 3 öre. Kyrkogångspenningar (vid kyrkotagning): 1 öre. Likstol: 1 ½ öre för ungt folk, 3 öre för gammalt. Påskemål: 2 öre av bönderna.

Mantalet Helgårds: 151. Halvgårds: 553. Knektar: 163. Inhysesfolk: alla hos släkt.”⁹⁷

I denna del av biskopsvisitationen blir det tydligt att en stor del kom ifrån kyrkliga handlingar.

Vigselpenningar, kyrkogångspenningar i viss mån och likstol är alla inkomster prästen fick efter genomförda kyrkliga handlingar.⁹⁸ I dessa hade också ofta en prästfru en roll, hon kunde till exempel bistå bruden med påklädnad, med både krans och brudkrona. Prästfrun var också en förebild för den stundande bruden, som en god husmoder och maka. Hon var också inbjuden till vigseln och bröllopsfesten, likväl som andra festligheter i bygden, och kunde ofta vara fadder vid dop.⁹⁹

I ett antal källor från lika tidpunkter tilldelas Elaus Terserus första hustru, Anna Sfvinhuvud från Vika titeln Stormor i Dalom. Anna Sfvinhuvud gifte sig med Elaus Terserus 1597 och dog vid 39 års ålder i barnsäng.¹⁰⁰ Biskop Rhyzelius skriver i en krönika över svenska biskopar från 1752

94 Bexell, 2015, s 14

95 Muncktell, 1844, 217

96 Widén, 1994, s 63

97 Rönnegård, 1968, s 67

98 Rönnegård, 1968, s 67

99 Widén, 1994, s 65

100 Rhyzelius, 1752, s 140

23 att det är Anna Sfvinhuvud som är den egentliga Stormor. Han skriver också om Margaretha, men som i förbifarten och endast som styvmoder till biskopen i centrum för texten; Johannes Terserus, Anna och Elaus son som blev biskop i Linköpings stift. Johannes Terserus gifte sig med Margaretha och Unos dotter Elisabeth 1637, så för biskop Terserus var Margaretha både styvmoder och svärmor.¹⁰¹ En annan som också beskriver Anna Sfvinhuvud som Stormor, är Georg Gezelius i Försök til et biographiskt lexicon öfver namnkunnige och lärde svenske män från 1780 där Gezelius först kallar Margaretha för Stormor:

”…på sin tid mycket vördade Leksands Kyrkoherden och hela Österdals Prosten, Mäster Uno Troilius, och Margaretha Zebrozynthia Burea, Stor- Moder i Dalom kallad”.¹⁰²

Och sedan i samma skrift några sidor senare:

”Moderns namn var Anna Sfvinhuvud, och kallades gemenligen på sin tid Stormor i Dalom”.

Vem som bär den riktiga hederstiteln Stormor i Dalom är omtvistat. De flesta källorna skriver om Margaretha Hansdotter som bärare av denna titel, och vissa skriver som Gezelius om dem båda. I Släkt & Hävd från 2018 hävdar författarna att det är på grund av Margarethas många barn och att hon dog av ålder som gör henne till den egentliga bäraren av namnet i motsats då till Anna som dog redan som 39-åring i barnsäng.¹⁰³ Att det är Margaretha som är den egentliga Stormor hävdar också Johan Fredrick Muncktell i Västerås herdaminne där han skriver: ”Man har föregifwit att det war Terseri förra hustru som kallades "stormoder", men Troiliska slägten har alltid påstått det om sin stammoder.” En sista tolkningsmöjlighet presenteras av Fredrika Bremer i sin roman, där hon skriver att hederstiteln Stormor i Dalom tilldelades den ”förnämsta och ståtligaste prostinnan” i bygden. Även om Bremer menar att det skett efter Margarethas död, öppnar det dock för en möjlighet att titeln inte var låst till en person.¹⁰⁴ Oavsett förminskas inte värdet av hederstiteln om det är fler än Margaretha som innehade den.

Margaretha Hansdotter lämnade själv inga spår, hon själv har inte skrivit något som bevarats.

Därför är information om hennes historia begränsad. Hon dog 1657, då 63 år gammal.

2.2 Margaretha Hansdotter i andras ögon

I denna del av analysen ska jag undersöka hur Margaretha beskrivits i olika källor över tid från 1664 till 1930 utifrån en historiografisk metod. Fokuset är hur och på vilket sätt Margaretha beskrivs i källmaterialet. Målet är att med hjälp av beskrivningarna av Margaretha skönja något om hur en

101 Rhyzelius, 1752, s 140

102 Gezelius, 1780, s 299

103 Wallerstedt; Ribbing; Sjölund, 2018, s 71

104 Bremer, 1845, s 6

prästfru på 1600-talet blev framställd. Källmaterialet analyseras med fokus på vilka attribut Margaretha tilldelats, och detta med hjälp av tre teoretiska perspektiv; genus, klass och status.

Porträtt av Margaretha Hansdotter från 1644

Den första källan som ska analyseras är Margarethas porträtt. Porträttet föreställer Margaretha på detta vis:

Margaretha står med kroppen vänd mot vänster. Hennes blick riktas framåt. Porträttet är i en fyrkantig ram, med en inre ovalformad ram kring. Det är ett halvkroppsporträtt som slutar mitt på hennes lår. Hon har på sig en svart blus som faller utåt från midjan ner. Framstycket av kjolen är vitt och bakstycket mörkgrått. Hon bär en vit krage som inte sträcker sig kring hela hennes hals utan främst baktill. Den är bred och hon visar halsen. Hon bär tre smycken i en mörk senapsgul färg, på sin högra hand ser armbandet nästa brunt ut, kring hennes hals är det lite ljusare och armbandet på hennes vänstra hand har en tydlig guldig karaktär. Hon bär också en ring på sitt högra ringfinger. Man kan ana en liten mörk sten i den. Hon täcker håret med ett stramt tygstycke.

Stycket är vitt närmast hennes hårlinje och bakstycket, eller mössan är svart. Mössan är stor och ger henne en rund huvudform. På hennes vänstra sida står ett bord med en grön duk på. På bordet ligger en citron närmast, och en bok som Margaretha vilar sin hand på. Boken har guldbelagda sidor och ett spänne samt någon form av symbol på framsidan. I den andra handen håller hon en olivkvist med tumme och pekfinger. Hennes blick är varken glad eller ledsen, snarare allvarlig.

Bredvid hennes huvud står en latinsk text, och det som går att utläsa är ungefär: Anno. Ata L. M.

DC.XL.III. Konstnären är okänd.

Några konstvetenskapliga perspektiv

På porträttet av Margaretha återfinns tre symboler som ur ett konstvetenskapligt perspektiv kan säga något om bilden av henne, som kan vara viktig att inkludera i analysen. I sin högra hand håller hon en olivkvist vilket symboliserar fred.¹⁰⁵ I 1 Mosebok berättas historien om Noa och floden som skulle komma över jorden. Gud utser Noa som byggare av en ark, där hans familj och ett par av varje djur i världen skulle följa med. När floden som utplånar resterande del av mänskligheten kommer, och Noa, hans familj och alla djur är på arken, släpper Noa ut en korp för att finna land.

Tyvärr finner korpen inget land, och Noa släpper därför ut en duva som återvänder tomhänt första gången, men andra gången kommer duvan åter med en olivkvist i näbben.¹⁰⁶ Olivkvisten blev en

105 Hall, 1974, s 228

106 Bibel 2000, 1 Mosebok 8:11