PEDAGOGUTBILDNINGARNA
GRUNDSKOLLÄRARPROGRAMMET ÅK 1-7 HT 2003
Examinator: Steffan Lind
2003:151 PED • ISSN: 1402 – 1595 • ISRN: LTU - PED - EX - - 03/151 - - SE
Låt pennan dansa
Ett försök att genom skrivprocessen utveckla
elevers berättelseskrivande
ÅSA DAHLBERG
SARA STRÖMBERG
EXAMENSARBETE
Abstrakt
Syftet med undersökningen var att utveckla elevernas berättelseskrivande med hjälp av olika typer av responsgivning. Undersökningen gjordes i Luleå- och Älvsbyns kommun. Två grupper, 20 elever i år 5 och 27 elever i år 6, deltog i skrivprojektet, som pågick under sju veckor. Vår djupstudie gjordes däremot endast på ett fåtal elever som slumpmässigt valts ut. Under praktikperioden utfördes ett antal skrivövningar. Dessa arbetade eleverna vidare med efter att ha fått respons. En enkätundersökning genomfördes även i slutet av praktikperioden. Av resultatet kan vi inte direkt se att det skett någon större förändring. Vi tror dock att vidare arbete, under en längre tid, med skrivprocessen kan leda till utveckling i elevers skrivande.
Innehållsförteckning
ABSTRAKT
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. BAKGRUND ... 1
1.1 HISTORIK OM SKRIVPEDAGOGIK... 1
1.2 SKRIVANDET PÅBÖRJAS OCH UTVECKLAS... 1
1.3 PROCESSORIENTERAD SKRIVUNDERVISNING... 2
1.4 FASERNA INOM SKRIVPROCESSEN... 3
1.5 DET SKRIVFÖRBEREDANDE ARBETET... 3
1.6 ATT UTTRYCKA SIG I SKRIFT... 3
1.7 BEARBETNING... 4
1.7.1 Självrespons ... 4
1.7.2 Kamratrespons ... 4
1.7.3 Lärarrespons... 5
1.8 MÅLET MED DET PROCESSORIENTERADE SKRIVANDET... 6
1.9 FÖRANKRING I STYRDOKUMENTEN... 6
2. SYFTE... 7
3. METOD ... 7
3.1 URVALSGRUPP... 8
3.2 BORTFALL... 8
3.3 MATERIAL... 8
3.4 GENOMFÖRANDE... 8
4. RESULTAT ... 10
4.1 ANALYS AV UPPSATSERNA... 10
4.2 ENKÄTSAMMANSTÄLLNING... 11
5. DISKUSSION... 14
5.1 RELIABILITET OCH VALIDITET... 14
5.2 ANALYS... 14
5.3 FORTSATT FORSKNING... 15
REFERENSER... 16
LÄSTIPS... 17 BILAGOR
1. Bakgrund
1.1 Historik om skrivpedagogik
Nyberg (1992) skriver i Alla har var sitt moln att skrivundervisning hade före grundskolans tid som mål att skapa en refererande och resonerande framställning.
Stoffet skulle disponeras, skrivas klart och logiskt. Meningarna skulle konstrueras korrekt samt interpunkteras och rättstavas. Textens utformning var viktigare än innehållet.
I boken Skrivundervisning berättar Mehlum (1995) att man tidigare i grundskolans modersmålsundervisning också använde sig av denna så kallade formella färdighetsmodell. Tanken med modellen var att majoriteten skulle lära sig ett minimum av de viktigaste reglerna och normerna i skriften. Främst skulle man satsa på rättskrivning, en liten del satslära och en läslig handstil. Då hade man inte användning av någon större mängd människor med hög skrivkompetens i samhället.
Idag har vi ett helt annorlunda samhälle och numera behöver vi i större utsträckning skriftkompetenta personer i olika yrken. Tendensen är idag att trycket på den enskildes skrivförmåga ökar. Därför är det viktigt att eleverna i grundskolan kommer upp till en högre skrivnivå än de gjorde i den gamla skolan.
När man upptäckte behovet av högre skriftkompetens ledde detta till en ny syn på språk och inlärning, metoderna till förändring följde långsamt efter. Man upptäckte att barn har ett brett kommunikativt språk, trots att det skriftliga inte är lika utvecklat som det muntliga. Den formella färdighetsmodellen ifrågasattes. Med modellen blev det bara språkets formalia som övades och inte språket som en kontaktskapande företeelse.
Medvetenheten om kravet på ökad skrivkompetens gjorde att man kom fram till att skrivandet faktiskt bestod av olika komplicerade processer, dessutom att det fanns ett begrepp som kallades mottagarmedvetenhet som påverkade textens kvalitet.
Undersökningar visade att eleverna som fick hjälp med språket och ett ämne att skriva om, tillverkade bättre texter än de som bara blev tillsagda att skriva och som bara fick skolgrammatiken.
1.2 Skrivandet påbörjas och utvecklas
Många tror att det är först i skolan som man påbörjar sin skriftspråksinlärning. I Barn upptäcker skriftspråket hävdar Dahlgren & Gustafsson (1999) däremot att barn kommer i kontakt med skriftspråket långt före skolstarten. Små barn har föreställningar om hur man läser och skriver. Kunskapen har barnen nått genom vuxnas högläsning, samt de iakttagelser de själva gjort i vardagen. Varje dag möter de t.ex. TV:s textremsor och morgontidningens artiklar. I dagens samhälle möter barn texter i olika sammanhang var de än befinner sig. Barnen börjar också tidigt att
”låtsasskriva” bokstäver i rader och frågar läskunniga om de kan läsa vad de skrivit.
Björk & Liberg (1996) skriver i Vägar in i skriftspråket att de flesta barn anser sig kunna skriva redan när de kommer till skolan. För ett barn räcker det att han eller hon kan skriva sitt namn för att anse sig kunna skriva. För att bibehålla den positiva inställningen som barnen har vid skolstarten bör de uppmuntras att skriva.
I Skrivdiagnos och skrivundervisning i grundskolan skriver Skolöverstyrelsen (1983) att barn lever under olika sociala, ekonomiska och kulturella förhållanden.
Detta kan medföra att skrivandet kan kännas till viss del främmande för vissa barn.
Orsakerna kan vara att de möter nya språkliga normer. Man bör låta barnen skriva utifrån sina egna erfarenheter och bygga vidare på dem, och på det sättet utveckla sitt språk och skrivande.
Lärarnas ambition när det gäller skrivandet är, enligt Strömquist (1993) i boken Skrivprocessen, att eleverna ska tycka att det är lustfyllt att skriva. De vill att elevernas skrivförmåga ska utvecklas till något positivt, de ska få känna tillfredsställelse när de skapat något med språket oavsett om det är en formulering, en mening eller en text. Sällan blir det så. Tendensen är att elever i senare delen av grundskolan beklagar sig över att det är svårt att formulera sig i skrift. De finner ingen glädje i skrivandet och när de väl skriver anser de att de får alldeles för lite tid.
Eleverna har lite tid till att förbereda sitt skrivande, samt oftast ingen tid alls för efterarbete. Eleverna får känslan av att de bara skriver för lärarens skull.
1.3 Processorienterad skrivundervisning
Processorienterad skrivundervisning menar Strömquist (1993) är något som varje skola ska arbeta med. Detta för att skapa en ändamålsenlig skrivundervisning.
Skrivning i allmänhet bör ses som en process och därför bör man inte endast se till den färdiga texten och bedöma den. Redan innan du sätter orden på pappret har processen påbörjats; tankar har väckts och material har samlats. Som lärare bör man vara medveten om detta och ta hänsyn till att processen måste få ta tid. Bara för att texten är nedskriven på pappret betyder det inte att texten är färdig. Det är bara ett första utkast, alltså ingen produkt färdig för bedömning.
Tar man hänsyn till skrivandet som process ska läraren låta eleverna tänka med pennan i handen, för att får dem att skriva så mycket som möjligt i skolans alla ämnen. Eleverna ska skriva för varandra och känna att de har en mottagare som läser och ger positiv respons på texten. Först då får skrivandet en bra kommunikativ funktion som leder till en personlig utveckling och ett ökat självförtroende. Detta bidrar även till att skrivglädje uppstår. Den processorienterade skrivundervisningen kräver mer skrivande än det som skrivs under svensklektionerna. För att bli en bra skribent krävs det skrivning och åter skrivning.
Det är viktigt att poängtera för eleverna att man inte blir en fulländad författare över en natt. Att lära sig skriva på ett bra sätt kan vara både mödosamt och krävande, men också väldigt lustfullt. Varför vi skriver bör även tydliggöras för eleverna. Med skriften kan vi bevara våra tankar som annars lätt glöms bort. Vi skriver för att överföra information till andra som vi inte kan kommunicera med genom talet för stunden.
1.4 Faserna inom skrivprocessen
I Perspektiv i svenska skriver Brodow (1996) att man kan dela in processen i olika faser. Den första fasen är idéfasen. Under den fasen kommer skrivaren att komma på, få en idé, vad denna ska skriva om. Sedan går man till den andra fasen som handlar om att man samlar den information som eventuellt behövs. Detta är beroende av vilken typ av text som ska skrivas. I elevens fall kan det vara en påhittad berättelse. Sedan är det dags att gå vidare till tredje fasen. Den handlar om att man skriver ner det som man samlat material inför. Berättelsen skrivs ner och ett första utkast har tillkommit. När första utkastet är klart ska skrivaren få respons på sin text. Det kan vara kamratrespons, lärarrespons eller någon annan form av respons. Följande faser handlar om att skrivaren ändrar och förbättrar sin text efter responsen i den mån han eller hon vill. När skrivaren däremot känner sig nöjd med sin text är det dags gå in i slutfasen, det vill säga renskrivning av texten.
Kortfattat kan man sammanfatta faserna med fem ord. Dessa är: förarbete – kladd – bearbetning – kontroll och renskrivning, eller enklare sagt ”få fram det, få ner det, granska det, rätta det och få det snyggt”.
1.5 Det skrivförberedande arbetet
Att helt plötsligt kastas in i en skrivuppgift kan enligt Strömquist (1993) vara svårt för många, men det är ofta så skolans skrivundervisning bedrivs. Eleverna förväntas skriva på kommando och under utsatt tid. För många är detta det första hindret för en lyckad skrivutveckling. Man kan mötas av att eleverna säger ”jag har inget att skriva om”, vilket inte ska accepteras. Det man istället bör göra är att låta eleverna förbereda sig inför en kommande skrivuppgift; inte bara i tanken utan de bör även få chansen att leta det material de önskar inför uppgiften. Om eleven har svårt att komma igång är det viktigt att läraren hjälper eleven att få igång sin tankeverksamhet och därmed påbörja sin skrivprocess. Detta moment är det viktigaste i skrivandet. Har man inte förberett sitt skrivande och samlat stoff blir texten mager.
En annan viktig tanke i det skrivförberedande arbetet är att man gör eleverna medvetna om att det skrivna ska kunna läsas och upplevas av andra, med andra ord att texten har en mottagare. Mottagaren är inte bara en lärare, utan kan även vara en eller flera kamrater. När eleverna skriver och är medvetna om att texten har flera mottagare, blir ambitionen att tillverka en bra text ofta större.
1.6 Att uttrycka sig i skrift
Strömquist (1993) menar att när stoffet är samlat och tankeverksamheten kommit igång så har skrivprocessen börjat. Denna del i processen är även tidskrävande.
Elever skriver med olika hastigheter och bör därför få den tid som behövs. Vissa skriver snabbt och bearbetar texten i efterhand, medan andra skriver sakta och med eftertanke under skrivandets gång.
Det är nödvändigt att man som skrivare uttrycker sig klart och tydligt. Detta för att man ska nå läsaren på bästa sätt. Man bör ha i åtanke att man i skriften till skillnad från det talade språket, där man underförstår mycket, inte har samma kommunikation. Med skriften får man inte med några gester eller kroppspråk, som kan förtydliga uttrycken. Därför är det speciellt viktigt att man med skriften klart och tydigt uttrycker det man vill säga, för att man ska bli förstådd på ett korrekt sätt.
1.7 Bearbetning
När vi skrivit något av vikt är det, enligt Strömquist (1993), viktigt att vi utvärderar det skrivna. Texten granskas och där det behövs görs ändringar. Är man en ovan skrivare kan det vara svårt att bearbeta texten själv eftersom man lätt blir textblind.
Då kan det vara till hjälp att ha andra som hjälper till med bearbetningen av texten.
Det kan t.ex. vara en lärare eller en kompis.
1.7.1 Självrespons
Brodow (1996) menar att självresponsen behöver utvecklas, när eleverna skriver utanför skolan. Orsaken till detta är att många kan ha svårt för att hitta någon som har tid till att läsa igenom utkastet. Självresponsen kan ske under hela skrivprocessen. Man tar sig tid och stannar upp, läser och korrigerar där man tycker.
Ett bra sätt kan vara att man, efter att texten är klar, låter den ligga en tid. Sedan kan man gå tillbaka och försöka se texten dels utifrån författarens ögon, dels utifrån en mottagares ögon. Ett bra sätt är att läsa stycke efter stycke, varvid nya idéer kan dyka upp som man lägger till.
Vid den första läsningen, den inre revisionen, kan man läsa och bara tänka på innehållet, utan att ödsla energi på mottagaren eller språkform. Tanken med detta är att man försöker få fram nya associationer som kan bidra till en mer levande text.
För elever som har svårt för att formulera sig och som skriver långsamt är omläsning viktigt. När de skriver ägnar de all sin kraft till att få tankarna till pappret och de har då blockerat sitt associationsflöde. Via självresponsen får dessa elever ytterligare en chans till att förbättra sin text. Hur man använder självresponsen måste naturligtvis bestämmas av de erfarenheter man har i klassen i fråga om responsgivning.
1.7.2 Kamratrespons
Brodow (1996) ger olika tolkningar av respons inom skrivdidaktiken. Dels talas det om ett vidare begrepp där man använder ordet respons om någon annans reaktioner inför en text som man har skrivit. Den andra, snävare tolkningen innebär en avgränsad fas av skrivandet. Här samlas skribenterna i grupper och läser upp, alternativt läser varandras texter. Man får kamraternas åsikter om vad som är bra, om det finns några frågetecken i texten samt vad som eventuellt kan förbättras.
Dysthe (1996) har i Det flerstämmiga klassrummet gjort en planering som kan delas ut till responsgrupperna.
Du som skriver:
1. Läs ditt utkast, helst två gånger.
2. Anteckna alla kommentarer från gruppen.
3. Ge inga svar. (Detta för att skrivaren ska slippa försvara sig).
4. Fråga gruppen om det är något du vill ha reaktioner på.
Du som ger respons:
1. Lyssna och anteckna sådant som du vill kommentera eller fråga om.
2. Formulera det som du uppfattar som huvudtanken i texten.
3. Ge minst en positiv kommentar.
4. Ställ frågor till texten.
5. Föreslå något som kan göra texten bättre.
Först när eleverna har fått erfarenhet med responsgivning och känner sig trygga i varandras sällskap kan man enligt Brodow (1996) avvika från mallen. Textsamtalet kan då ske som en allmän diskussion där man fortfarande sätter textens utvecklingsmöjligheter i centrum.
Strömquist (1993) menar att kamratbearbetning kan betyda mycket för skrivaren.
Det innebär ett samspel mellan elever vilket syftar till att texten ska bli bättre. Detta bör ske i två olika steg. Dels ska man som kamrat ge positiv respons på texten, men även granska texten så att den ska förbättras. Responsen är den viktigaste delen för den ovane skrivaren. Kamraten ska vara aktiv lyssnare och läsare och berätta för skribenten vad som är bra i texten och vad som kan bli bättre. Kamraten ska fungera som ett stöd för vidare utveckling av texten. Den positiva responsen ska överväga.
Viktigt att påpeka är också att kamratresponsen endast är rådgivande, i slutändan är skribenten ändå enväldig i besluten om ändringar ska göras eller inte. För att responsen ska bli bra för de elever som inte arbetat speciellt mycket med skrivprocessen, kan det vara lämpligt att de får exempel på frågor att ställa.
1.7.3 Lärarrespons
Strömquist (1993) skriver att läraren bör vara väl insatt i skrivprocessen för att kunna bedriva en god skrivundervisning. Ger man eleven möjlighet att bearbeta sin text på olika sätt i både för- och efterhand har man kommit långt i strävan mot en ändamålsenlig skrivundervisning.
Läraren ska ju främst vara skrivkonsult och uppsatsberömmare istället för felfinnare och uppsatsbedömare.
(Åke Petterssons uttryck; se artikeln ”Berömda uppsatser?” i Larsson 1990)
Brodow (1996) menar att läraren har, till skillnad från kamraterna, kompetens att handleda och ge tips till eleven på vad han eller hon behöver för att kunna gå vidare med sin text. Läraren har, med sin kunskap och erfarenhet, möjlighet att se orsakerna till att eleven skriver på ett visst sätt eller gör vissa misstag och kan då leda in eleven på rätt spår. Idealet för lärarens respons anses vara en dialog förd med eleven angående texten. Läraren ska här försöka sätta sig in i vad eleven vill säga i texten, men som han eller hon inte klarar av att uttrycka i skrift. Det som är mest
viktigt är att handledningen sker under skrivandets gång och inte begränsas bara till den färdiga skriften.
För de riktigt svaga eleverna utgör läraren en viktig roll enligt Strömquist (1993), kanske klarar dessa inte av att få respons från kamraterna. Läraren får då fungera som mottagare och hjälpa eleven att komma vidare.
Lokensgard Hoel skiver i Brodows Perspektiv på svenska (1996) att läraren har en stor uppgift med att övervaka responsgrupperna. Märker man att responsarbetet inte fungerar bör läraren tillsammans med eleverna diskutera en text (förslagsvis inte någon text skriven av en elev i klassen). När man tillsammans försöker hitta bra egenskaper och ge förslag till ändringar, får alla tips som de kan använda sig av i fortsättningen.
1.8 Målet med det processorienterade skrivandet
Målet med texterna som produceras är, enligt Skolöverstyrelsen (1983), främst att eleverna ska kunna skriva texter som kan stå på egna ben. Det vill säga, texten ska vara självbärande.
Brodow (1996) anser att det man vill uppnå genom skrivprocessen är att utveckla och få goda skrivare. Det som kännetecknar en bra skrivare är en som skriver med glädje och hela tiden kan föreställa sig mottagaren och har ämnet i åtanke.
Strömquist (1993) hävdar att skrivförmågan betyder mycket för varje elevs självförtroende. Skrivandet är också en viktig del för kunskapsinhämtningen, men också för förmedlingen av kunskap. Även den kognitiva, emotionella och den sociala utvecklingen betyder mycket för varje individs språkutveckling gällande både talet och skriften.
För att få barnen uppmärksamma på den egna skrivutvecklingen menar Björk &
Liberg (1996) att man bör få dem att beskriva hur deras tidigare skrivna texter skiljer sig från deras senare. På så sätt kan de se sina skriftliga framsteg och känna tillfredsställelse i att vilja skriva mer.
1.9 Förankring i styrdokumenten
I Läroplan för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) kan man läsa att ett av skolans uppdrag är att eleverna ska få utveckla sina möjligheter till kommunikation.
Detta ska uppnås genom samtal, läsning och skrivning. På det här sättet ska eleverna få tilltro till sin språkliga förmåga. Just den här tilliten gör att man vågar uttrycka sig mer i både tal och i skrift. Vi ser en möjlighet i att använda sig av skrivprocessen för att uppnå en god och utvecklad språklig förmåga. I skrivprocessen når man flera delar av detta genom att eleverna lär sig att bearbeta sina texter på ett sådant sätt att de utvecklar en skrivglädje, samt erhåller en positiv känsla till skriften. Detta leder också till ett ökat självförtroende inom skrivandet och det svenska språket.
Kursplanen i svenska (2003) beskriver skrivandet och svenskundervisningen på följande sätt:
”Svenskämnet har som syfte att främja elevernas förmåga att tala och skriva väl samt att med förståelse respektera andras sätt att uttrycka sig i tal och skrift”.
Via skrivprocessen anser vi att man får öva sig i att respektera varandras olika uttryckssätt i skrift. Vidare skriver man i kursplanen:
”Det skrivna ordets betydelse är stor och samhället ställer krav på förmåga att kunna hantera, tillgodogöra sig och värdera texter”.
I skolan ska lärarna sträva efter att undervisningen i svenska leder till att eleverna också utvecklar sin fantasi och lust att vilja skapa med hjälp av språket. När texten skapats är syftet att eleverna ska kunna bearbeta den, dels individuellt, men också i samarbete med andra.
Kursplanen i svenska har som mål att eleverna i slutet av skolår fem ska ha uppnått följande.
”Eleven skall
- kunna producera texter med olika syften som redskap för lärande och kommunikation.”
2. Syfte
Syftet med vårt examensarbete är att utveckla elevernas berättelseskrivande med hjälp av olika typer av responsgivning.
3. Metod
Metoderna som vi använde oss av i vår undersökning var både kvalitativa och kvantitativa. Det material som vi samlade in under arbetets gång var de berättelser som eleverna skrev. Berättelserna analyserades på ett kvalitativt sätt där vi granskade hur de var uppbyggda, samt gjorde korta jämförelser mellan dem, elev för elev. Jämförelserna sammanställde vi sedan genom den kvantitativa metoden, genom olika mätningar. En av dessa var att räkna antalet ord i elevernas texter, före och efter responsen. På samma sätt räknades även antalet adjektiv och verb.
Eftersom elevantalet i klasserna var stort valde vi att utföra övningarna med alla elever, men endast göra djupstudier på ett fåtal.
En annan kvantitativ metod som vi använde oss av var enkäter. Dessa var av standardiserad karaktär med fasta svarsalternativ. Innan eleverna fick besvara enkätfrågorna gick vi tydligt igenom dem, för att undvika misstolkningar. Att gå igenom enkätfrågor innan enkäten besvaras är av stor vikt enligt Patel & Davidsson (2003). Det är viktigt att man tar med sig formuläret och går igenom det med de berörda. Detta ger möjlighet att förtydliga enkäten i vissa avseenden.
3.1 Urvalsgrupp
Praktiken ägde rum på två olika grundskolor. Åsa Dahlberg gjorde sin i år 5 på en skola i Älvsbyns kommun, medan Sara Strömberg gjorde sin i år 6 på en skola i Luleå kommun. Vi valde dessa skolår eftersom eleverna då har kommit en bra bit in i sin skrivutveckling. Eleverna i år 5 var 20 stycken, medan år 6 bestod av 27 elever.
3.2 Bortfall
Under praktiken har det varit ett visst bortfall av eleverna i undersökningsklasserna.
När vi valde våra försökspersoner tog vi hänsyn till att de medverkat vid alla skrivtillfällen, sedan valdes fyra personer slumpmässigt ut. (två från respektive klass). Därför fick vi inget bortfall i vår djupstudie. Vid enkätundersökningen var bortfallet sammanlagt sju elever.
3.3 Material Burk med godis Papper
Penna Suddgummi
Informationspapper Böcker
Enkät
3.4 Genomförande HT-02
Vecka 39 PM information.
Vecka 42 PM skrivs.
Vecka 49 Handledare utses. Vi tar kontakt med denna.
VT-03 Bakgrund, syfte och metod skrivs och godkänns.
HT-03 Sju veckors praktik där vi arbetar med att få fram ett resultat till vårt examensarbete.
Praktik
Första veckan skickade vi ut ett brev till föräldrarna (bilaga 1).
Övning 1
Övning ett inleddes med att vi skrev ordet ”osynlig” på tavlan. I klassen diskuterade vi då vad eleverna skulle göra om de fick möjlighet att vara osynlig. Detta ledde till en brainstorming där alla fick idéer om vad de kunde tänkas göra. Därefter plockades en burk med osynlighetspiller fram. Eleverna fick var sitt piller och blev
”osynliga”. Deras uppgift var nu att skriva om vad de var med om när de var osynliga. Detta gjordes under ett lektionstillfälle. Det första utkastet lämnades in.
Vid ett senare tillfälle fick eleverna prova på självrespons (bilaga 2). Inför detta gjordes en introduktion där vi pratade om hur man kan beskriva saker/personer/händelser i en berättelse. Vi pratade även om adjektivets betydelse för beskrivning. Sedan fick eleverna tillbaka sina berättelser, samt en stencil om självrespons. Eleverna bearbetade sedan texten individuellt, och den färdiga texten lämnades sedan in.
Övning 2
Andra skrivtillfället inleddes genom att vi läste inledningar från Bröderna Lejonhjärta och James och Jättepersikan. Detta för att ge eleverna inspiration och inblick i hur man kan inleda en berättelse. Sedan visades en OH med några förslag på inledningar (bilaga 3). Eleverna fick själva välja en inledning, alternativt hitta på en egen, och sedan utifrån den skriva sina berättelser. De som var färdiga lämnade in sina berättelser vid lektionens slut, övriga fick i uppgift att skriva färdigt hemma.
Nästa skrivtillfälle inleddes med en introducering av kamratrespons (bilaga 4). De valde sedan själva en kamrat att arbeta med. Efter responsgivning och renskrivning lämnades texten in.
Övning 3
En lista med olika rubriker delades ut till eleverna (bilaga 5). De fick själva välja en rubrik och skriva en berättelse till denna. Två lektioner fanns till förfogande för eleverna. När eleverna kände sig färdiga lämnades texterna in.
Eleverna i år 5 fick sin respons skriftligt, medan år 6 fick sin respons muntligt, av läraren. Efter det fick eleverna möjlighet att korrigera texterna och sedan lämna in den färdiga versionen.
Enkät
Sista tillfället vi träffade eleverna utfördes en enkät (bilaga 6).
4. Resultat
4.1 Analys av uppsatserna
Resultatet vi fick fram av elevernas texter sammanställde vi. Detta för att få en översikt över varje elev och varje text, före och efter bearbetning. I bilaga 7 och framåt visas elevernas texter.
ELEV A
Osynlig Mordet på
våningen… Fågeln från Mars Text 1
före Text 1
efter Text 2
före Text 2
efter Text 3
före Text 3 efter
Längd 115 190 165 158 228 234
Antal
adjektiv 5 6 5 5 9 9
Antal verb 23 38 38 38 50 51
ELEV B
Osynliga pojken Jag har gått… Den okända varelsen Text 1
före
Text 1 efter
Text 2 före
Text 2 efter
Text 3
före Text 3 efter
Längd 106 107 135 115 137 118
Antal
adjektiv 9 11 10 7 7 6
Antal verb 24 22 35 29 30 26
ELEV C
Det var en gång… Långt där inne… En bryten tass Text 1
före Text 1
efter Text 2
före Text 2
efter Text 3
före Text 3 efter
Längd 91 109 131 134 162 245
Antal
adjektiv 1 5 7 5 1 4
Antal verb 22 21 26 26 41 61
ELEV D
När jag blev osynlig Manhästen När ingen räddning finns
Text 1 före
Text 1 efter
Text 2 före
Text 2 efter
Text 3
före Text 3 efter
Längd 293 341 563 548 1043 1065
Antal
adjektiv 12 19 32 30 38 36
Antal verb 59 62 95 98 217 222
4.2 Enkätsammanställning
Vid sista lektionstillfället fick eleverna fylla i en enkät. Vi ville se vad eleverna själva tyckt om berättelseskrivandet och responsgivningen. Här nedan följer resultatet fråga för fråga.
Av svaren att utläsa kan vi se att en klar majoritet tyckte att det varit roligt att skriva berättelser.
Majoriteten tycker att texten de skrivit blivit bättre efter att de gett sig själva respons på den.
Tycker du att det har varit kul att skriva berättelser?
0 5 10 15 20 25 30 35 40
JA NEJ INGET
SVAR Svarsalternativ
Antal elever
Antal svarande
Tycker du att du har fått tips och idéer om hur du kan få din berättelse att bli bättre, efter att ha
fått respons av dig själv?
05 1015 2025 30
JA NEJ INGET
SVAR Svarsalternativ
Antal elever
Antal svarande
Betydligt färre tyckte att de fått hjälp av sina klasskamrater med att förbättra sina texter.
De flesta elever verkar anse att de fått mest hjälp av sin lärare gällande responsen.
Tycker du att du har fått tips och idéer om hur du kan få din berättelse att bli bättre, efter att ha
fått respons av dina klasskompisar?
0 5 10 15 20 25
JA NEJ INGET
SVAR Svarsalternativ
Antal elever
Antal svarande
Tycker du att du har fått tips och idéer om hur du kan få din berättelse att bli bättre, efter att ha
fått respons av din lärare?
0 5 10 15 20 25 30
JA NEJ INGET
SVAR Svarsalternativ
Antal svarande
Antal svarande
Eleverna anser att de blivit bättre skrivare efter att de fått respons och renskrivit sina texter.
De flesta anser att de blivit en bättre skrivare under den tid vi arbetat med berättelseskrivande med eleverna.
Tycker du att dina berättelser har blivit bättre efter att du fått respons
och renskrivit dem?
0 5 10 15 20 25 30 35 40
JA NEJ INGET
SVAR Svarsalternativ
Antal elever
Antal svarande
Tycker du att du har blivit en bättre skrivare?
0 5 10 15 20 25 30 35
JA NEJ INGET
SVAR Svarsalternativ
Antal svarande
Antal svarande
5. Diskussion
5.1 Reliabilitet och validitet
För att få fram vårt resultat har vi använt oss av analysering av elevtexter, samt en enkät. Elevernas texter finns att läsa i bilaga 7. Dessa har vi renskrivit ordagrant efter originalen. Texterna analyserades noggrant, både före och efter responsgivning.
Själva analysmetoden gick ut på att räkna antalet ord i varje text, men också antalet adjektiv och verb. Sammanställningen som vi sedan gjort anser vi är tillförlitlig eftersom det finns direkta regler för vilken ordklass som varje ord tillhör.
Trovärdigheten av enkäterna anser vi vara god. Detta eftersom vi var noggranna med att poängtera att eleverna fick vara anonyma om de ville och att vi gick igenom frågorna innan de besvarades.
Resultatet hade kunnat mätas på annat sätt. Exempelvis hade man kunnat se på meningsbyggnaden, vilka verb som valts – verb med substans kontra hjälpverb. Fler observationer och intervjuer hade kunnat göras där man undersöker hur responsarbetet fungerar. Tillförlitligheten hade blivit större om vi granskat fler elever.
5.2 Analys
Under vårt arbete med skrivprocessen kan vi konstatera att eleverna har en enorm skrivglädje. Skrivglädjen kan bero på att eleverna fick uppslag till skrivandet, men även att de skrev för någon annan än bara läraren. Responsgivningen kan ha bidragit till att eleverna fått ökad medvetenhet om sitt skrivande. De har även tydligt kunnat se förbättringen i sina texter, efter att ha jämfört texterna före och efter bearbetningen.
Man kan man utläsa att texterna överlag har blivit längre, dock inte i den utsträckning som vi trott. Vissa texter har till och med blivit kortare efter bearbetningen. Orsaken kan vara att eleven tröttnat på bearbetningen och därmed förkortat texten. En annan orsak kan vara tidsbrist. En elev kan ha haft stor fantasi, men inte känt att tiden varit tillräcklig för att slutföra texten. Elev D:s texter visar den största ökningen gällande längden. Text 1 visar en ökning på cirka 50 ord, text 2 däremot har en minskning av cirka 15 ord. Den sista texten ger en ökning på cirka 20 ord. Eleven hade ett stort intresse för skrivning och la ner mycket tid på uppgifterna. Minskningen av orden i text 2 är ingenting vi tar fasta på eftersom vi känner till elevens ambitioner.
Adjektivanvändningen har inte förändrats speciellt markant om man ser till djupstudien. Den elev som vi kunnat se en större ökning än övriga är hos Elev C.
Eleven har i sin första text ökat antalet adjektiv från ett till att efter responsgivningen ha fem stycken. I text 2 kan man däremot se en minskning av antalet. Eleven var under dessa två skrivtillfällen inte alls motiverad att utföra skrivuppgiften. Detta kan vara en orsak till minskningen. Vid skrivningen av text 3 kan man se samma tendens som i text 1, en ökning från ett adjektiv, till att efter bearbetningen ha fyra.
Gällande verbanvändningen kan vi se den största stagnationen. Hos Elev B har verben minskat efter responsgivningen i alla tre texter. Trots detta anser vi att personens texter generellt sett blivit bättre. Orsaken kan vara att eleven använder många verb med substans.
Av enkätsammanställningen kan vi konstatera att eleverna har ett stort intresse för skrivning. En trolig orsak till detta är att vi försökt locka fram skrivglädje genom att inleda lektionerna på ett kreativt sätt, gett dem ”nycklar” till skrivningen i form av färdiga inledningar och rubriker. Att så stor majoritet ansåg att deras berättelser blivit bättre efter responsen är glädjande. Detsamma gäller frågan om eleverna anser sig ha blivit bättre skrivare. Alla skrivtillfällen kan ha bidragit till att eleverna känner sig tillfreds med sitt skrivande.
Lärarresponsen var mest till hjälp för eleverna enligt enkäten, därnäst självresponsen. Att lärarresponsen var mest populär kan bero på att eleverna känner att de kan lita på lärarens bedömningar och råd. Som lärare har man en fördjupad kunskap gentemot eleverna. Eleverna tog därför till sig av våra åsikter. Tillika kan resultatet bero på att eleverna vill ge det svar som läraren önskar.
Förvånande var att självresponsen var den responstyp som följde lärarresponsen. Vi trodde att kamratresponsen skulle komma före. Anledningen till att vi trodde det har att göra med att eleverna gärna vill arbeta tillsammans och hjälpa varandra. Hade eleverna fått möjlighet att arbeta mer med kamratrespons, kanske resultatet hade visat annorlunda. Kanske vågar man inte vara ärlig mot varandra, då man är rädd att säga fel saker. Slutsatsen vi drar är att kamratresponsen är den besvärligaste uppgiften. För att lyckas med den krävs mer tid än den vi hade till förfogande.
Gällande självresponsen verkar eleverna anse att det fungerade bra och att de lättare kunde se sina fel och vågar korrigera dem.
Vi kan inte säga att vi sett något tydligt resultat gällande utvecklingen av elevernas skrivande. Skrivprocessen anser vi dock är ett bra sätt för att få eleverna att utvecklas inom området, men detta kräver tid. Resultatet av responsgivningen, samt arbetet med texterna, hade kunnat vara mer synligt om undersökningen gjorts under en längre tid. Slutsatsen av detta är att övning skulle ha gett mer färdighet.
5.3 Fortsatt forskning
Om man fick arbeta med undersökningen under en längre tid kan man studera fler elever och göra fler djupstudier. Fler övningar kan leda till att eleverna känner sig mer trygga och får mer tid för responsgivning. Samtal med eleverna under
processens gång kan ge ett annat underlag för sammanställning.
Referenser
Björk, M & Liberg, C, (1996). Vägar in i skriftspråket – tillsammans och på egen hand. Stockholm: Natur & Kultur. ISBN: 91-27-64964-4
Brodow, B, (1996) Perspektiv på svenska. Solna: Ekelunds. ISBN: 91-7724-734-5 Dahl, R, (1991) James och Jättepersikan. Stockholm: Tidens bokförlag. 91-550
3645-7
Dahlgren, G & Gustafsson, K m.fl. (1999). Barn upptäcker skriftspråket.
Stockholm: Liber Utbildnings Förlag. ISBN: 91-47-04908-1
Dysthe, Olga, (1996). Det flerstämmiga klassrummet. Lund: Studentlitteratur. ISBN:
91-44-61631-7
Lindgren, A, (1997). Bröderna Lejonhjärta. Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN: 91 2964028-8
Mehlum, Anders, (1995). Skrivundervisning. Lund: Studentlitteratur. ISBN: 91-44 47661-2
Nyberg, Sven, (1992). Alla har var sitt moln. Stockholm: Utbildningsradion. ISBN:
91-26-91100-0
Patel R & Davidson B, (2003). Forskningsmetodikens grunder. Lund:
Studentlitteratur. ISBN: 91-44-02288-3
Strömquist, Siv, (1993). Skrivprocessen Lund: Studentlitteratur. ISBN: 91-44 26532-8
Skolverket, (2003). Kursplanen i svenska.
Skolverket, (1994). Läroplanen för obligatoriska skolväsendet.
Skolöverstyrelsen, (1983). Skrivdiagnos och skrivundervisning i grundskolan.
Stockholm: Liber Utbildnings Förlag. ISBN: 91-40-71093-9
Lästips
Allard, Birgita, (1986). När vi läser och skriver. Stockholm: Liber Utbildnings Förlag. ISBN: 91-40-71449-7
Backman, J, (1998) Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur. ISBN: 91-44 00417-6
Johansson, H, (1997) Examensarbeten – Luleåmodellen för lärarutbildningarna.
Luleå: Centrum för forskning för lärande. ISBN: 99-2784674-6 Stadler, Ester, (1998). Läs- och skrivinlärning. Lund: Studentlitteratur. ISBN: 91
44-00476-1
http://hymer.klippan.se/beringskolan/nat.htm
BILAGA 1
Hej föräldrar!
Jag heter ______________________ och studerar till grundskollärare år 1-7 sv/so och är klar med min utbildning i januari 2004.
Min slutpraktik ska jag göra i erat barns klass under veckorna 41-47. Jag kommer speciellt att arbeta med olika skrivövningar tillsammans med eleverna. Detta för att se om elevernas skrivande utvecklas. Resultatet av övningarna tänker jag sedan använda mig av i mitt examensarbete, som handlar om skrivprocessen. Alla elever är naturligtvis anonyma.
Jag ser fram emot att få göra min praktik i klassen!
Med vänlig hälsning
Ps. Om ni har några frågor eller synpunkter är ni välkomna att kontakta mig.
BILAGA 2 Självrespons
Läs igenom din berättelse, gärna två gånger.
Kan du utveckla berättelsen genom att använda dig av fler adjektiv?
Finns det någonting som du kan ge en tydligare beskrivning av? (Ex. person, plats)
När du gjort ändringarna – renskriv!
Läs igenom din berättelse igen. När du känner dig nöjd lämnar du in.
BILAGA 3 Inför skrivningen:
Välj en av inledningarna som du vill skriva mer om.
Det spritter i hela kroppen när jag tänker på det. Jag vill berätta om det för hela världen, för det är det allra bästa jag vet…
Långt där inne i den mörkaste delen av skogen. Där inne där solens strålar knappt nådde marken, där fanns en tjärn. Den var den svartaste och djupaste tjärn jag någonsin sett. Det sades att den bar på en hemlighet. Hemligheten om…
Stigen jag cyklade på var krokig och ojämn. Trädens armar bredde ut sig över mig där jag for fram. Fåglarna kvittrade och solen värmde mina bara ben. Plötsligt såg jag något som stod i min väg. Det var…
Klockan närmade sig tolv. Ugglorna hoade och mörkret hade sänkt sig över kvarteret. Här och var lös pumpor. Vi hade samlats och var utklädda till spöken, häxor och trollkarlar. Någon berättade en kuslig spökhistoria. Plötsligt hör vi ett skrapande ljud. Det verkade komma från våningen ovanför…
Kär! Det känns i hela kroppen, benen darrar och hjärtat bultar.
Är det verkligen så här det är att vara kär?…
Egen valfri inledning. Om du väljer att skriva en egen inledning ska du ta med den till lektionen.
BILAGA 4 Kamratrespons
Du som läser texten:
Du ska hjälpa din kompis att förbättra texten så att den blir så bra som möjligt!
Gör en svag markering i texten där du vill kommentera eller fråga om någonting.
Ge minst en positiv kommentar, gärna fler.
Ställ frågor till texten t.ex. – Hur såg det ut?, Hur kändes det? Vad hände då?
Föreslå något som kan göra texten bättre.
Lyft det som är bra i texten! Stavfel är inte det viktigaste att kommentera. Hjälp istället varandra att skriva
”målande”/”beskrivande” texter.
Du som skrivit texten:
Anteckna alla kommentarer och frågor du får från kompisen.
Ge inga svar på frågorna nu! Svaren får du skriva om senare när du ändrar din text.
Fråga din kompis om du har någonting speciellt du vill ha hans/hennes åsikter om.
BILAGA 5 Fri skrivning
Välj någon av nedanstående rubriker och låt fantasin flöda. Om du inte hittar någon rubrik som passar dig får du hitta på en egen.
Lyckans dröm
Den okända varelsen
Min bästis
En ovanlig släktträff
Spökhästen
En bra dag
Spöket på höloftet
Kapningen
Varför just jag?
Paradiset
Fågeln från Mars
En bruten tass
Den ensamma hunden
Mördaren i skogen
Guldmatchen
Offside
Resan till Nektarinien
Min älskade Sweetie
Motortrubbel
BILAGA 6 ENKÄT
Namn:__________________
Ringa in det som passar bäst in på dig
1. Tycker du att det varit kul att skriva berättelser?
JA NEJ
2. Tycker du att du har fått tips och idéer om hur du kan få din berättelse att bli bättre, efter att ha fått respons av …
Dig själv (självrespons) JA NEJ Dina klasskompisar JA NEJ (kamratrespons)
Din lärare (lärarrespons) JA NEJ
3. Tycker du att dina berättelser har blivit bättre efter att du fått respons och sedan renskrivit dem?
JA NEJ
4. Tycker du att du har blivit en bättre skrivare?
JA NEJ
TACK SÅ MYCKET!
BILAGA 7:1 ELEV A
Text 1, obearbetad Osynlig
En dag när jag vaknade var jag osynlig. Jag tängte vad man kan göra när man är osynlig. Jag kom på masor av grejer man kunde jöra när man va osynlig. Jag gick ut på stan och råna leksaks affärer, spel affärer, godis affärer, sport affärer och alltan att. Till sist slog jag till med den stora stöten jag rånade en bank på flera siljoner kronor sen tog jag mej till flyg platsen och snode ett jettplan och lasta på alla grejer jag snot. Men jag viste ju inte jag hur man flög det här planet men som tur, var det en hand bok i planet så jag läste den och flög i väg. Slut.
Text 1, bearbetad Osynlig
En dag när jag vaknade var jag osynlig. Jag tänkte: ”Hm, vad kan man göra när man är osynlig?”, och jag kom på massor av grejer man kunde göra.
Jag gick ut på stan och rånade spelaffären på alla data och ps2 spel och sen rånade jag godisaffären på alla sorters godisar dem hade. Sedan gick jag till sportaffärerna, där snodde jag alla hockeyklubbor och allt annat.
Men nu var det dags för den stora stöten. Jag gick in på en bank och rånade banken på flera siljoner kronor.
Sedan snodde jag en taxi och körde hastigt till flygplatsen. Där tog jag ett stort jetplan och lastade på alla mina snodda grejor. Men då kom jag på: ”Jag kan ju inte flyga de har planet”. Plötsligt upptäckte jag en sliten handbok på styrmans säte. När jag läst igenom hela handboken kunde jag flyga iväg till ett annat varmare land, och det gjorde jag också. Där ligger jag nu och solar under en palm, leker med mina leksaker, spelar mina dataspel, äter allt godis och lär alla lokala invånare att spela landhockey m.m.
Text 2, obearbetad
Mordet på våningen åvanför
Klockan närmade sig tolv. Ugglorna hoade och mörkret hade sänkt sig över kvarteret. Här och var pupor. Vi hade samlats och var utklädda till spöken, häxor och trollkarlar. Någon berätade en kuslig spökhistoria. Plötsligt hör vi ett skrapande ljud och nån skrek och det verkade koma från vånigen ovanför. Vi gick försiktit ut genom dören vår och gick up för traporna och plingade på där ovan för. Ingen öpnade med duren var inte låst så vi gick in det var mördk där ine så vi tände lamorna. Vi gick in i ett ganska stort rum. Alla vart helt häpna och skrek. Vi kuta snapt hem i gen. för i rumet var det en man och en kvina dom var hängda dom hade inga ben eller armar. För som låg på golvet helt blodiga. Vi ringde polise och sa vad vi hade set. Polisen kom dom spära av lägen heten med långa band och vi kunde bara hopas att mördaren blev tagen.
BILAGA 7:2 Text 2, bearbetad
Mordet i våningen ovanför
Klockan närmade sig tolv. Mörkret hade sänkts sig över kvarteret. Här och var stod pumpor. Vi hade samlats och var utklädda till spöken, häxor och trollkarlar. Någon berättade en kuslig spökhistoria. Plötsligt hör vi ett skrapande ljud och någon skrek.
Det verkade komma från våningen ovanför. Vi gick försiktigt ut genom dörren, gick uppför trapporna och plingade på där ovanför. Ingen öppnade, men dörren var inte låst så vi gick in. Det var mörkt där inne då vi tände lamporna. Vi gick in i ett ganska stort rum. Alla blev helt häpna och skrek. Vi sprang snabbt hem igen för i rummet var det en man och en kvinna som var hängda och de hade inga ben eller armar. För de låg på golvet helt blodiga. Vi ringde polisen och berättade vad vi hade set. Polisen kom och spärrade av lägenheten med långa band och vi kunde bara hoppas att mördaren blev tagen.
Text 3, obearbetad Fågeln från Mars
En solig och varm dag kom en fågel flygande ner från himlen. Den var ganska konstig för den var röd med blåa skärt fjädrar och vingarna var i olika färger och den hade antäner på huvudet. Jag tängte. Den drå fågeln var anolunda. Sen kom fågeln sakta mot mig och satte sig på min axel. Jag gick in till mamma och frågade om jag fick behåla fågeln och det fick jag. Men då behövde vi en bur till fågeln så vi tog bilen och sköpte en bur till fågeln. Vi sköpte en ganska stor bur. Sen när vi kom hem döpte jag fågeln till Max. Vi lekte och hade kul i flera dagar. Men sen kom ett brev är det stod. Vi äger fågeln ni har. Vi vill ha tillbaka den. Hälsningar familjen från Mars. Dom viste inte hur dom skule kuna skika fågeln till Mars. Efter några dagar kom ett stort rymdskep och landade på deras gräs mattan. Det kom ut nåra gröna varelser ur skäpet. Det var dom som ville ha tillbaka deras fågel. Dom gick in och tog fågeln men då stopade mamma och pappa dem och sköpslog med dem om att få behåla fågeln. Rymd varelserna gick med på att få lite pengar för fågeln. Sen for rymd varelserna hem till Mars så fick pojken ha kvar sin fågel Max. Slut.
Text 3, bearbetad Fågeln från Mars
En solig och varm dag kom en fågel flygande ner från himlen. Den var ganska konstig för den var röd med blåa skärt fjädrar och vingarna var i olika färger och den hade antäner på huvudet. Jag tängte. Den drå fågeln var anolunda. Sen kom fågeln sakta mot mig och satte sig på min axel. Jag gick in till mamma och frågade om jag fick behåla fågeln och det fick jag. Men då behövde vi en bur till fågeln så vi tog bilen och sköpte en bur till fågeln. Vi sköpte en ganska stor bur. Sen när vi kom hem döpte jag fågeln till Max. Vi lekte och hade kul i flera dagar. Men sen kom ett brev är det stod. Vi äger fågeln ni har. Vi vill ha till baka den. Hälsningar familjen från Mars. Dom viste inte hur dom skule kuna skika fågeln till Mars. Efter några dagar kom ett stort rymdskep och landade på deras gräs mattan. Det kom ut nåra gröna varelser ur skäpet. Det var dom som ville ha tillbaka deras fågel. Dom gick in och tog fågeln men då stopade mamma och pappa dem och sköpslog med dem om att få
BILAGA 7:3 behåla fågeln. Rymd varelserna gick med på att få lite pengar för fågeln. Sen for rymd varelserna hem till Mars så vart pojken glad för att han fick ha kvar sin fågel Max. Slut!.
ELEV B
Text 1, obearbetad Osynliga pojken
Fredrik var glad, han hadde just hittat några coola kläder.
Först hittade han sina råsa kallsonger.
Sen hittade han sin snor-gröna T-sirt.
-Ha. skrek han. Nu är jag osynlig…
-Jag måste visa pappa…tänkte Fredrik, han sprang så fort så att råkade stöta till mammas kina-vas…KRAS…
-skit tänkte fredrik.
-Men det gör inget jag är ju osynlig. Han sprang vidare och in i vardagsrummet.
-Pappa pappa. Jag är osynlig.
Men pappa mumlade bara ”ja” bakom tidningen…
-Duma pappa. Men mamma vill nog se!
Mamma stod i köket och rullade köttbullar.
-Mamma, Jag är osynlig.
-Ja. ja. spring ut och lek nu. sa mamma.
Text 1, bearbetad Fredrik blir osynlig
Fredrik var glad, han hadde just hittat några coola kläder.
först hittade han sina råsa kallsonger (Med en brun fläck där bak.) Sen hittade han sin snor-gröna T-sirt.
-Ha! skrek han. Nu är jag osynlig.
-Jag måste visa pappa. tänkte fredrik han sprang ner för trappan så fort så att han råkade stöta till mammas kina-vas (KRASCH)
-Skit…tänkte fredrik. Men det gör ju inget jag är ju osynlig.
Pappa satt i vardagsrummet och läste tidningen.
-Pappa. Pappa jag är osynlig.
Ja ja. mumlade han bakom tidningen…
-Dumma pappa. tänkte Frredrik. Men mamma kanske.
-Mamma, Jag är osynlig.
-Jaha. spring ut och lek nu.
BILAGA 7:4 Text 2, obearbetad
Jag hade gått stigen förut.
Ja visste vart jag skulle komma, stigen nådde sitt slut Jag kom till en äng. Och när jag tittade över till andra sidan såg jag skogsberget. Det var inte särsilt högt men det var brett och långt…
Jag gick till en buske och kröp ner i en liten öppning…
Jag hadde vetat om hemligheten i en vecka. men då hadde jag glömt ficklampan…Jag kröp en bit tills det bredde ut sig så att jag kunde stå. jag fortsatte.
Jag såg ett ljus längre fram.
Jag blev tvungen att krypa en bit.
Jag stannade tvärt. Jag skådade den största chips högen jag någonsin sett…
Jag kunde inte se på mätaren, så jag gick närmare och såg
200 meter brett och 1 km djupt. Och bäst av allt Mina favorit CHIPS!!!!!
Text 2, bearbetad
Jag hadde gått skogsstigen förut.
Ja visste vart jag skulle komma
Stigen nådde sitt slut, jag kom till en äng. Och längre bort såg jag skogsberget. Det var inte mycket högt, men det var brett och långt…
Jag gick till en buske och kröp ner..
Jag hadde vetat om hemligheten i en vecka, men då hadde jag glömt ficklampan..
Jag kröp en bit tills taket höjdes så att jag kunde stå… Jag såg ett ljus längre fram.
Jag var tvungen att krypa sista biten..
Jag stannade skådade det största chips berget jag någonsin sett.
Jag gick till mätaren. 200 meter brett och en killometer djupt, och bäst av allt mina favorit chips. Onion chips
-Yippe
Text 3, obearbetad Den okända varelsen
En dag när jag var ute och rasta grannens hund, Jocke, jag gick längs grusvägen när Jocke började morra. Jag tittade in mot skogen och såg meterhöga svarta varelser…jag stod kvar och tittade, men då såg en av dom fem varelserna mej och skrek gält någonting. Jag sprang hem…Jag kom in i hallen när jag kom på att jag glömde grannens hund fastbundet vid ett träd
-skit tänkte jag
Jag tog mammas köttkniv och sprang till grusvägen…Men när jag kom dit låg Jocke och gnagde på ett svart huvud..
Det låg ben och blod över allt. Jag skrattade ett tag tills en varelse kom och började bita på mitt ben.
Jag låssade fort Jockes rep. han hoppade på varelsen och bet skallen av den svarta varelsen..
- Aha, skrek jag. svarta katter.
BILAGA 7:5 Text 3, bearbetad
Den okända varelsen
En dag när jag rastade grannens tax hund, Jocke. Jag gick längs grusvägen när jocke började morra. Jag tittade in i skogen och såg små svarta varelser…Jag stod kvar tills en av dom fem såg mig, och gav till ett gält ljud. Jag sprang hem, när jag plölsligt kom på att Jocke var fastbunden vid ett träd
-skit. tänkte jag…Jag tog mammas köttkniv och sprang mot skogen. Men när jag kom dit så låg Jocke och gnagade på ett svart huvud. Jag skrattade ett tag tills en varelse kom och började bita i mitt ben, Jag lossade fort Jockes rep.
Jocke hoppade och bet skallen av den svarta varelsen..
- Aha, skrek jag. katter.
ELEV C
Text 1, obearbetad
Det var en gång en flicka. En dag for hon till kiosken, där hittad hon några godisar som hon köpte. När hon kom hem åt hon upp godisarna. När hon vaknade nästa morgon var hon osynlig. Hon vart rädd. Men sen började hon tänka på saker som man kunde göra när man är osynlig. Hon började att skrämma sina föräldrar. Sen tog hon ett plan till Paris. Där for hon på tivoli och åkte gratis karuseller. Sen for hon hem för att sova. När hon vaknade var hon inte osynlig längre.
Text 1, bearbetad
Det var en gång en snäll och smart flicka. En dag for hon till kiosken, där hittade hon några gigantiska godisar som hon köpte. När hon kom hem åt hon upp dom gigantiska godisarna. När hon vaknade nästa morgon var hon osynlig. Hon blev väldigt rädd. Men sen började hon tänka på saker som man kunde göra när man är osynlig. Hon började med att skrämma sina föräldrar. Sen tog hon ett stort plan till Paris. Där for hon på ett tivoli med massor av karuseller, där åkte hon gratis eftersom hon var osynlig. Sen for hon hem för att sova. När hon vaknade var hon inte osynlig längre.
Text 2, obearbetad
Långt där inne i den mörkaste delen av skogen. Där inne där solens strålar knappt nådde marken, där fanns en tjärn. Den var den svartaste och djupaste tjärn jag någonsin sett. Det sades att den bar på en hemlighet. Hemligheten om odjuret. Det sades att odjuret var stort med huggtänder. Jag och en kompis blev så nyfikna så att vi bestämde oss för att gå in i skogen efter skolan. Äntligen slutade skolan.
Spänningen kändes i hela kroppen. Nu var vi på väg. Det blev mörkare ju längre in vi gick till slut kom vi till tjärnen, tjärnen var mörkare och djupare än vad jag trodde.
Det dröjde inte länge innan vi såg fotspår, fotspåren var enorma. Vi hörde ett ljud, vi blev så rädda så vi sprang hela vägen hem.
BILAGA 7:6 Text 2, bearbetad
Långt där inne i den mörkaste delen av skogen. Där inne där solens strålar knappt nådde marken, där fanns en tjärn. Den var den svartaste och djupaste tjärnen jag någonsin sett. Det sades att den bar på en hemlighet. Hemligheten om odjuret. Det sades att odjuret var stort med huggtänder. Jag och en kompis blev så nyfikna på om det fanns ett odjur, så vi bestämde oss att gå till tjärnen efter skolan. Äntligen slutade skolan spänningen kändes över hela kroppen. Nu var vi på väg till tjärnen.
Det blev mörkare ju längre in vi gick till slut var vi framme, tjärnen var mörkare än vad jag trodde. Det dröjde inte länge innan vi såg fotspår, fotspåren var enorma. Vi hörde ett ljud, vi blev så rädda så att vi sprang hela vägen hem.
Text 3, obearbetad
En morgon när jag vaknade var min hund borta, han som brukar ligga i korgen bredvid sängen. Jag letade i hela huset men jag hittade inte han, då kom jag på att jag inte hade letat i hallen, när jag kom fram till hallen så var dörren uppen. Jag sprang till mamma och pappas sovrum. Ingen var där, jag tog på mig kläderna och gick ut, bilen var borta. Jag provade att ringa till mamma men ingen svarade. Jag kollade vad klockan var för mamma skulle till mormor kl 11.00. Men klockan var bara 9 så då hade jag 2 mystereum att lösa. Nu kom mamma hem, hon var alldeles vit i ansiktet (som om hon hade sett ett spöke. Hon sa att en man hade kommit in och hotat henne med en kniv. Då frågade jag var Rex var, då sa mamma att hon inte visste det. När det hade gått nåra timmar kom pappa hem, han hade Rex med sig.
Text 3, bearbetad En bryten tass
En morgon när jag vaknade var min gulliga och lurviga collie-valp borta, han som brukar ligga i korgen bredvid min säng. Jag letade i hela huset men jag hittade inte han, då kom jag på att jag inte hade letat i hallen. När jag kom fram till hallen var dörren uppen. Jag sprang till mammas och pappas sovrum. Ingen var där, jag tog på mig kläderna och gick ut, bilen var borta. Jag provade att ringa till mamma men ingen svarade. Jag kollade vad klockan var för mamma skulle till mormor kl 11.00.
Men klockan var bara 9 så då hade jag två mystereum att lösa. Nu kom mamma hem, hon var alldeles vit i ansiktet (som om hon hade sett ett spöke.) - En man har kommit in och hotat mig med en kniv så då ringde jag polisen så nu är den där mannen i fängelse, sa mamma. Då frågade jag var Rex var, då sa mamma att hon inte visste det. När det hade gått nåra timmar kom pappa hem, han hade Rex med sig. Pappa sa att han hade gått ut för att hämta posten så han lämnade dörren öppen.
Medan han hade hämtat posten hade Rex passat på att smita ut när han sprang över vägen blev han överkörd av en bil, då såg pappa han. Så han hade skyndat sig till veterinären. Veterinären sa att Rex hade brytid en tass. Så det var därför ingen var hemma.
BILAGA 7:7 ELEV D
Text 1, obearbetad När jag blev osynlig.
Det var en helt vanlig morgon (Trodde jag) när jag vaknade klädde jag på mig en lång vit klänning som jag fått i julklapp av mamma sen gick jag in i köket för att äta frukost. Mamma satt och läste tidningen. När jag kom in tittade hon på mig gallskrek och sprang all världens väg. Jag funderade på varför sen gick jag ut i hallen och tänkte titta mig i spegeln. Men jag var inte där i spegeln såg jag endast en vit klänning. Först blev jag chockad men sen lungnade jag ner mig och tänkte på allt jag kunde göra. Jag drog på mig min röda jacka och ett par skor men jag ändrade mig och tog av det igen. Sedan tassade jag ut i trapphuset. Först ringde jag på gringa gamla Agdas dörr. Hon stack ut huvudet grymtade och stängde den igen jag ringde en gång till då öppnade hon dörren sen grymtade hon –Förgrymmade ungar. och smällde igen dörren. Då kom Ernst och plingade på Agdas dörr då slängde hon vatten på han. * Hi hi * Jag sprang ner för trappan och ut på gården där stod ”Tuffa gänget” och retade en liten flicka med en valp. Jag klättrade upp i ett träd och började kasta kottar på killarna. Dom stirrade upp i trädet först såg de bara klänningen. De ryggade tillbaka några steg. Men jag höll på att bli synlig igen utan att jag märkte det. Då ropade en av killarna.
-Ta henne! och pekade på mig. Jag hoppade ner från trädet och sprang hela vägen hem med killarna tätt efter. När jag kom in sjönk jag utmattad ner på sängen och somnade lite senare väckte mamma mig. Var det bara en dröm?
Eller??
Text 1, bearbetad När jag blev osynlig!!!
Det var en helt vanlig men varm morgon (Trodde jag ja) när jag vaknade klädde jag på mig en lång vit klänning som hade samma mönster som trapphusets tapet den hade jag fått i julklapp av mamma. Sen gick jag in i det ljusa, luftiga köket för att äta frukost. Mamma stirrade på mig gallskrek och sprang all världens väg. Jag funderade på varför medans jag åt några marmelad mackor. Sedan gick jag ut i hallen för att titta mig i spegeln. Men jag var inte där. I spegeln såg jag endast den vita klänning. Först blev jag chockad men sen lugnade jag ner mig och tänkte på allt jag kunde göra. Jag drog på mig min röda jacka (som mamma envisats med att köpa för att den var så billig) och ett par grå gympadojor men jag ändrade mig och tog av det igen klänningen räckte. Sedan tassade jag ut i trapphuset. Först ringde jag på gringa gamla Agdas (Hon som blir arg bara man andas för högt) dörr. Hon stack ut huvudet grymtade som en gris och stängde dörren. Jag ringde på igen. Då öppnade hon dörren helt. Fnös och sa
–Förgrymmade ungar. Och smällde igen dörren. Då kom läbbiga gubben Ernst och ringde på Agdas dörr. Då slängde hon vatten på honom. * He he he* Jag sprang ner för trappan och ut på gården där stod ”Tuffa gänget” och retade en svarthårig liten flicka med en gullig men förskräct valp. Jag klättrade upp i ett träd och började kasta kottar på dom (inte tjejen och hunden förstås) Dom stirrade upp i trädet först såg de
BILAGA 7:8 bara klänningen. De ryggade tillbaka några steg. Men jag höll på att bli synlig igen utan att jag märkte det. Då ropade ledaren för gänget
-Ta henne. Och pekade på mig. Jag hoppade ner från trädet och sprang hela vägen hem med killarna tätt efter. När jag kom in sjönk jag utmattad ner på sängen och somnade lite senare väckte mamma mig. Var det bara en dröm?
eller??
Text 2, obearbetad
Långt därinne i den mörkaste delen av skogen. Där inne där solens strålar knappt nådde till marken, där fanns en tjärn. Det var den svartaste och djupaste tjärn jag någonsin sett. Det sades att den bar på en hemlighet. Hemligheten om den vita hästen i tjärnen. Jag hade egentligen bara stött på tjärnen av en tillfällighet Jag hade varit ute och ridit på min häst Bumblebee. Jag hade inte riktigt varit närvarande för jag gruvade mig för historieprovet nästa dag. Så Bumblebee hade gått sin egen väg och när vi kom fram till tjärnen hade hon gnäggat som för att hon ville att jag skulle titta på den. Den var mycket vacker som en stor svart pärla mitt i den gröna mossan.
Vid kanten växte vita blommor. När jag kom hem frågade jag gammel farmor om tjärnen. Gammel farmor som bott i det lilla gula huset i skogsbrynet i hela sitt liv.
Hon berättade historien om den vita hästen i tjärnen. Som kallades för manhästen, ett vackert, ståtligt djur. Som kom upp ur vattnet natten till allhelgona helgen. När jag gick och la mig räknade jag på fingrarna en vecka kvar till allhelgonahelgen var min sista tanke innan jag somnade. Nästa morgon förklarade jag för pappa att jag skulle på picknick. Jag packade ner 3 gurksmörgåsar, en flaska saft och några morötter till Bumblebee. Sen gick jag ut i stallet och borstade av Bumblebees gyllne hårrem hon är vacker Bumblebee. Palominofärgat svenskt halvblod. Och hon är både klok och snäll. Bättre häst finns inte.
-Ellerhur Bumbie.
Vi skrittade ut på stigen sen böjde jag mej fram och viskade henne i örat.
-Nu är det du Bumbie. Spring till den vackra tjärnen. Hon värkade förstå för hon började gallopera och sprang med säkra hovar längs slingriga stigar. Vips så var vi framme. Precis som förra gången jag var vi tjärnen greps jag av ett fridfullt lungn när jag klev av Bumblebee. Jag sjönk ner i mossan och åt min matsäck. Då bestämde jag mig för att tälta vid tjärnen under natten mot allhelgonahelgen. Bumblebee fick sina morötter sen tog vi en låång väg hem. Resten av de 5 dagarna bara flöt iväg.
Allhelgonahelgen närmade sig. Men när jag skulle rida iväg så hade mörkret redan lagt sig och jag kände inte längre så stor lust att sova vid tjärnen. Där skulle vara bäckmörkt. Jag skulle ändå inte se något. Men jag hade bestämt mig. Men jag tog med en extra stark ficklampa för säkerhets skull liksom. Vi det här laget kunde jag stiget till tjärnen utantill eftersom jag ridit dit varenda dag hela veckan. Men utan ljus var det hopplöst. Trodde jag. Jag behövde inte använda ficklampan på hela vägen till tjärnen. Bumblebee kunde vägen i mörkret. Men väl framme var jag tvungen att tända lampan och tjärnen badade i ljus. Det såg nästan ut som om vattnet drack av ljuset, lapade i sig det ljusa för här vid tjärnen hade det nog aldrig varit så mycket ljus som nu. Allting verkade tidlöst här vid tjärnen. Tiden släpade sig fram.
Jag låg och tittade upp mellan det lilla man kunde se igenom i lövverket. Så plötsligt lystes tjärnen upp av ett gyllne sken. Upp ur vattnet kom en stor, vacker, vit häst.
