Barnafödandet i Karlstad: En studie av komplikationerna vid födslar i Karlstad 1895-1905

Barnafödandet i Karlstad

En studie av komplikationerna vid födslar i Karlstad 1895–1905 Rebecka Edvinsson

Fakultet: Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap.

Ämne/Utbildningsprogram: Historia med didaktisk inriktning II.

Nivå/Högskolepoäng: Historia II, 10.5hp Handledare: Peter Olausson

Examinator: Anders Forsell

VT20

Innehållsförteckning

1. Introduktion ...1

1.1 Syfte ...2

1.2 Frågeställning ...2

1.3 Tidigare forskning ...2

1.4 Avgränsningar ...3

2. Metod ...5

2.1 Tillvägagångsätt ...5

2.2 Källor och källkritik ...6

3. Bakgrund ...8

3.1 Karlstad vid sekelskiftet...8

3.2. Barnafödandets förändring i Sverige ...9

3.3. Vanliga komplikationer under perioden ... 11

3.4 Barnafödande ur en demografisk synvinkel ... 14

4. Resultat ... 17

4.1 Hur många kvinnor födde för första gången och hur många var omföderskor? ... 17

4.2 Vilken typ av komplikationer fanns? ... 18

4.3 Fanns någon skillnad i komplikationerna mellan förstföderskor och omföderskor? ... 21

5. Analys och slutsatser ... 22 6. Sammanfattning ...

7. Käll- och litteraturförteckning ...

8. Bilagor ...

1. Introduktion

Barnafödande har varit kvinnligt centrerat under en lång period av historien. Kvinnor har hjälpt varandra och födslar har på många håll fungerat som en mötesplats för kvinnor i ett annars patriarkalt samhälle.

Författaren och den legitimerade barnmorskan Höjeberg kallar barnmorskeyrket för världens äldsta kvinnoyrke, något som ytterligare tycker på dess betydelse för kvinnovärlden.

Vem en barnmorska är och hur yrket ifråga ser ut har varierat under tid. Tidigare var barnmorskan ofta en betrodd kvinna som var i klimakteriet, likaså gick barnmorskesysslan gick ofta i arv.

Barnafödandet har i sin tur utvecklats på olika sätt till att kvinnor i Sverige idag till största del föder på sjukhus med utbildade barnmorskor vid deras sida. Sekelskiftet präglas av en utveckling av barnmorskeyrket och barnafödandet där kvinnor efter tid födde mer och mer på sjukhus och liknande. Under slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet var dock hemförlossningar fortfarande vanligast inom förlossningsvården men detta kom snabbt att utvecklas.

Under 1880-talet tillkommer ett krav av dokumentation kring barnafödandet där barnmorskor måste skriva journaler för provinsialläkaren.

Att föda barn ses utifrån en samhällssyn som något speciellt och fantastiskt. Det är dock även en situation som historiskt sett varit nära kopplat med oro och risker. Vid sekelskiftet utfördes förlossningar till absoluta största del i hemmet, 1901 års lasarettsstadga tydliggjorde till och med ett förbud mot normala födslar på sjukhus.

Barnbördshus där både normala och komplicerade förlossningar fick ske var impopulära på grund av de epidemier de ofta drabbades av och med det dödligheten av mödrar och barn.

Mot slutet av 1800-talet förändrades läget på grund av hygieniska åtgärder och genombrottet av antiseptiken.

Med hjälp av dessa genombrott förbättrades situationen markant och dödligheten minskade. Fler började allt eftersom att föda barn utanför hemmet. I Karlstad skedde vid sekelskiftet

fortfarande många födslar i hemmet och i och med mängden födselkomplikationer i samhället i stort anser jag det intressant att undersöka komplikationerna för födslar i Karlstad under sekelskiftet.

1 Hagelin (2010) s.115

2 Höjeberg (1981) s.17

3 Höjeberg (2000) s.117

4 Wisselgren (2005) s. 47

5 Höjeberg (2011) s.160

6 Wisselgren (2005) s.9

7 Wisselgren (2005) s.9

8 Wisselgren (2005) s.10

1.1 Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka komplikationer vid födslar i Karlstad mellan 1895 till 1905 via barnmorskedagböcker samt hur hälsovården fungerade i aspekterna utav

barnafödande med den samhällsomvandling som skedde vid perioden.

1.2 Frågeställning

- Hur många kvinnor födde för första gången och hur många var omföderskor?

- Vilken typ av komplikationer fanns?

- Fanns någon skillnad i komplikationerna mellan förstföderskor och omföderskor?

- Hur syns samhällsomvandlingarna inom utvecklingen av barnafödande?

1.3 Tidigare forskning

Den tidigare forskningen som uppsatsen nyttjar har ett stort fokus på barnafödandet och barnmorskeväsendet under 1800-talets slut och 1900-talets början. Kring just barnafödandet i Karlstad finns ingen tidigare publicerad forskning, som län återfinns Värmland i några uppsatser men då utan koppling till komplikationer eller barnafödande och därmed inget som kan nyttjas för att besvara frågeställningarna.

Angående forskningsläget av barnmorskeväsendet, barnafödande och komplikationer kring barnafödande finns information från en mängd forskare. Universitetslektorn i historia med inriktning av ekonomisk historia Christina Romlid sätter utvecklingen av barnmorskeväsendet i historiskt perspektiv i ”Swedish Midwives and Their Instruments in the Eighteenth and Nineteenth Centuries” (1997). Hon diskuterar kring hur möjligheten att använda instrument vid födslar utvecklades samt hur barnafödandet utvecklades i takt med hur behovet av en hälsosam befolkning växte i samhället. Romlid diskuterar även barnmorskeväsendets historia i stort i Makt, motstånd och föränding - Vårdens historia speglad genom det svenska

barnmorskeväsendet 1663–1908. Även Maria Wisselgren som är utredare vid enheten för demografi och åldrandeforskning vid Umeå Universitet presenterar information om

förlossningsutvecklingen i Sverige och utvecklingen som skedde. Likaså ger författaren och den legitimerade barnmorskan Pia Höjeberg ger i Jordemor – barnmorskor och

barnaföderskor i Sverige en tydlig presentation av utvecklingen utav barnafödande i Sverige

under tid.

Höjeberg diskuterar både barnafödandet i sig men även barnmorskornas förändrade roll i landet.

Kring komplikationer presenterar författaren Lisa Öberg en normalförlossning i avhandlingen Barnmorskan och läkaren som uppsatsen tar avstamp i (1996). Öberg diskuterar utvecklingen av antiseptik, faktorer som komplicerade förlossningar samt hur barnmorskor hanterade dessa komplikationer. Författaren och professorn i idé- och lärdomshistoria Karin Johannisson diskuterar också i Den Mörka Kontinenten komplikationer vid födslar och vanligt förekommande komplikationer (1995). Även författaren och professorn Robert Woods diskuterar komplikationer vid födslar med fokus på dödfödda foster i ”Late-Fetal Mortality:

Historical Perspectives on Continuing Problems of Estimation and Interpretation” (2008).

Han beskriver även att trots att historisk demografi ser hur viktig forskning kring dödlighet hos foster är historiskt sett har ämnet fått relativt lite uppmärksamhet jämfört med

spädbarnsdödlighet.

Samtliga författarna kommer användas för att diskutera komplikationer innan födsel.

För att förklara demografins process och sättet det påverkat historien används professorerna i ekonomisk historia Martin Dribe och Maria Stanfors Demografins grunder (2015). En demografisk grund är viktig för att kunna förklara utvecklingen som skett. Utvecklingen av barnafödandet är tydligt kopplat till historien och uppsatsen använder slutligen författaren Ove Mobergs bok Karlstads Historia D. 4, Karlstad under fyra sekler för att visa hur Karlstad såg ut under perioden uppsatsen diskuterar.

Boken ifråga sammanfattar Karlstads historia och ger en tydlig beskrivning kring hur Karlstad såg ut men även hur samhället fungerade inklusive sanitära lösningar. Moberg diskuterar epidemier, brandens påverkan på staden och lasarettutvecklingen i staden.

1.4 Avgränsningar

Avgränsningen till Karlstad sker för att kunna tydliggöra komplikationerna vid födandet i en stad i Värmland vid sekelskiftet. Att just Karlstad valdes var för att det tidigare inte fanns forskning om barnafödandets komplikationer i Karlstad och denna uppsatsen ämnade bidra till forskningen inom det fältet. Tidsmässigt har avgränsningen av undersöksmaterialet

9 Höjeberg (1981).

10 Woods (2008) s.598.

11 Moberg (1983).

fokuserats mellan år 1895 till 1905. Anledningen till avgränsningen är på grund av att

uppsatsen ämnar undersöka barnafödandet kring just sekelskiftet. Barnafödandet gick igenom en stor förändring under perioden och några decennier senare var barnafödande i hemmet ovanligt. Det finns även en vikt att ha en så övrigt neutral period som möjligt, en tid längre tillbaka hade branden 1865 och kolerautbrottet 1866 i Karlstad kunnat påverka resultatet av undersökningen. Genom att tidsmässigt fokusera på sekelskiftet ämnar uppsatsen se ett neutralt resultat i jämfört med en undersökning av en tidigare period. En senare period hade även präglats av institutionaliseringen utav barnafödande medan denna uppsatsen ämnar undersöka just komplikationer vid den typen av födslar som var absolut vanligast vid denna tiden – hemmafödslar. Likaså formades den tidsmässiga avgränsningen av faktumet att det vid 1909 års reglemente tydliggjordes att barnmorskors huvudsakliga uppgift var

normalförlossningar, enbart vid situationer där läkare inte fanns att tillgå fick barnmorskan utföra ingrepp vid komplicerade förlossningar.

Det finns även en avgränsning i mängden frågeställningar. Det finns mycket andra delar inom barnafödandet som hade varit intressant att undersöka. Materialet ifråga var dock begränsat i information och frågorna valdes med syfte att skapa tydlighet och skapa ett större djup i uppsatsen snarare än en bred, ytlig undersökning. Ett sådant exempel är kring barndödligheten i stort, istället för att inkludera spädbarnsdödligheten och liknande väljer uppsatsen att

fokusera på komplikationer och dödsfall som sker innan eller under födseln. En undersökning av huruvida födslarna har fört med sig dödsfall längre fram i tiden hade varit intressant men då hade annat material krävts och resulterat i en otydlig uppsats. Begreppet komplikationer är mycket brett. I detta fallet används begreppet ”komplikationer” inkluderas tillfällen vid födslar där instrument behövde användas och liknande, andra noteringar barnmorskan gjort men även missfall och dödfödda.

12 Larsson (2007) s.12

2. Metod

2.1 Tillvägagångsätt

Uppsatsen använder två metoder för att få tydliga svar på de frågeställningar som ska besvaras. Användningen av två metoder är för att uppsatsen både har analysfrågor men även frågor som tydliggörs bäst genom diagram.

För att besvara hur många kvinnor som var förstföderskor respektive omföderskor används en induktiv kvantitativ metod där empirisk data samlas in i form av siffror och statistik för att sedan sorteras in i diagram eller liknande.

Den induktiva metoden används eftersom det inte finns en tidigare teori och en insamling av information och analysering av det skapar en grund för resterande uppsats.

Genom undersökningen samlas empiri in som sammanställs i

uppsatsen och ger slutsatser. Resultatet av insamlingen av empiri diskuteras genom en analys där informationen kan tillämpas på resterande frågeställningar för att tydliggöra om det är någon skillnad mellan förstföderskor och omföderskor gällande komplikationer. Den

kvantitativa metoden används för denna frågeställning då en kvalitativ metod främst används för att undersöka något djupare och skapa en helhet utav det.

Målet med besvarandet av frågeställningen är främst för att kunna anpassas till de andra frågeställningarna.

Genomförandet sker genom att först undersöka barnmorskedagböckerna och dela upp

kvinnorna i två grupper, förstföderskor och omföderskor. Det utförs även en undersökning av hur många av respektive grupp som upplevde någon typ av komplikation i samband med förlossningen. Slutligen kommer ett diagram göras för att visa hur många omföderskor och förstföderskor som födde under perioden samt hur många som upplevde komplikationer.

De två frågeställningarna; ”vilken typ av komplikationer fanns?” samt ”fanns någon skillnad i komplikationerna mellan förstföderskor och omföderskor?” kommer besvaras genom en induktiv kvalitativ metod. En kvantitativ metod hade gett en tydlig beskrivning av vilka komplikationer som förekom i störst mängd men det hade tappat vissa beskrivningar som kan ge uppsatsen ifråga mer djup. Avsikten i detta fallet är att undersöka vilka komplikationer som förekom och om det fanns någon skillnad på komplikationerna mellan förstföderskor och

13 Florén, Ågren, Erlandsson (2018) s.59–60.

14 Florén, Ågren, Erlandsson (2018). s.50.

15 Florén, Ågren, Erlandsson (2018) s.58.

omföderskor, genom att besvara dem frågorna genom en induktiv kvalitativ metod kommer vi inte enbart få information om vilka komplikationer som förekom ofta men även sällsynta fall där mer information gavs och större djup finns. En kvalitativ metod öppnar till olika resultat på ett annat sätt än en kvantitativ i detta fallet.

Genom denna metoden ämnar uppsatsen söka nya gemensamma mönster utifrån informationen som insamlats.

Genomförandet av detta sker genom en inläsning utav barnmorskedagböckerna och

beskrivningarna som getts angående komplikationer. Då det inte finns en del i dagböckerna där just komplikationer skrivs ner har en tolkning fått ske där faktorer som barnets position, moderns välmående, bristningar, användning av instrument, tillkallning utav doktor, risk- graviditeter så som tvillingar och liknande undersöks. Komplikationerna ifråga undersöks sen för att se hur de såg ut, om några återkommer flera gånger, om det är förstföderskor eller omföderskor som upplever dem i största grad samt om det finns någon skillnad på vilken typ av komplikationer grupperna upplever. Informationen som varit relevant för att svara på frågeställningarna sammanställs sedan och presenteras i resultatet. Genom en analys av det empiriska materialet diskuteras skillnader mellan förstföderskor och omföderskor baserat på totalen av resultatet. Den skriftliga informationen från barnmorskedagböckerna har genomgått en normalisering där texten i uppsatsen presenteras i en normaliserad form.

2.2 Källor och källkritik

Den huvudsakliga källan är barnmorskedagböckerna i Karlstad som finns att tillhandahålla på kommunarkivet i Karlstad. Tillgången till källmaterialet är begränsat till kommunarkivet i Karlstad. Materialet är markerat H.V.N, vilket står för hälsovårdsnämnden. Dagböckerna är skrivna av 10 stycken barnmorskor från 1895 till 1905. Totalt är det 24 dagböcker som kommer undersökas. Barnmorskedagböcker gavs till barnmorskorna av provinsialläkaren för att hålla koll på barnafödandet och skapa ett unisont arbetssätt. Barnmorskorna skrev in moderns namn, ålder och civilstånd. I de fall kvinnan varit ogift står även dess arbete, exempelvis ”pigan”. Tidpunkten av födseln, könet på barnet samt hur födseln gått till om komplikationer skett är också i noterat (se bilaga 1). I barnmorskedagböckerna finns information om barnet var dödfött, om modern fått missfall och inte kunnat fullfölja sin graviditet och liknande faktorer. Likaså finns nedskrivet vid de tillfällen då instrument behövts användas för födseln. Även barnafödarens hälsotillstånd är tydligt beskrivet.

16 Florén, Ågren, Erlandsson (2018) s.58-61

Allt material som nyttjas i en undersökning behöver källkritiskt granskas genom en granskning utifrån de fyra kriterierna.

Genom barnmorskeböckerna får läsaren mycket information om födslarna ifråga. Då det var obligatoriskt att skriva dessa får vi förlita oss på att barnmorskorna ifråga skrivit korrekt fakta och i närhet av förlossningen. Detaljer av förlossningen så som tidpunkten förlossningen började och slutade tyder på att de var skrivna i närliggande tid. Då dagböckerna var till för att provinsialläkarna skulle ha bättre uppsikt och kontrollerades av dem finns ytterligare en faktor till att materialet är korrekt. Chansen att materialet ifråga skulle vara förfalskat är låg då det troligt att skribenten var oberoende. Ett försvårande moment i användningen utav källan är att barnmorskorna ifråga har nyttjat boken på olika sätt. En del har skrivit mycket tydliga förklaringar på händelser medan andra bara nämner det snabbt. En annan svårighet är att barnmorskorna i vissa fall inte nämner om barnafödaren har fött barn tidigare eller inte. Det är vid många fall när en hemlig förlossning ägt rum där kvinnan ej behövt tillkännage sin information eller vid födslar av ogifta kvinnor (se bilaga 2). Vid de fallen markeras denne som ”okänt” i uppsatsen. Det är även viktigt att notera att födslarna som visas i uppsatsen inte är det totala antalet födslar i Karlstad under tidsperioden ifråga utan de födslar som kunnat undersökas utifrån det givna materialet.

Födslar som skedde på lasarett representeras inte i undersökningen och därmed representeras alltså inte samtliga födslar i Karlstad under perioden 1895–1905.

Dessa källor utgör grunden för uppsatsen undersökning då det ger avgörande information kring födslarna under sekelskiftet och dess komplikationer. Födslarna går även att se i födelse- och dopböckerna och likaså går dödsfallen att se i dödsböckerna, men

komplikationerna visas inte i den utsträckning som syns i barnmorskedagböckerna.

17 Thurén. (2005) s. 13.

3. Bakgrund

3.1 Karlstad vid sekelskiftet

Karlstad fick sina stadsprivilegier år 1584 med en dåvarande befolkning på 150 personer.

Karlstad var en växande stad under 1800-talet. Antalet boende i Karlstad fördubblades mellan 1820 och 1865.

Karlstad fick sin första examinerade barnmorska år 1730, Moberg beskriver dock hur barnaföderskor föredrog jordegummorna framför barnmorskan och att barnmorskan ifråga inte anlitades mycket.

För att bota sjukdomar i staden ordinerades ofta gamla

huskurer men läkekonsten var på väg framåt och vid epidemierna i Karlstad 1769 och 1771 tryckte provinsialläkaren på hygienens betydelse.

Lasarettverksamheten inleddes 1775 i Karlstad med fokus att bekämpa veneriska sjukdomar, lasarettet hade år 1830 60 stycken vårdplatser, byggnaderna var dock i dåligt skick och ett nytt lasarett uppfördes 1839–1842.

Moberg beskriver de epidemier som härjade i Sverige under 1700-talet och pratar om hur koleran började spridas i Europa vid slutet av 1820-talet och 1834 sågs det första fallet i Karlstad.

De sanitära förhållandena var en anledning till epidemiernas förödelse i Karlstad under 1700- och 1800-talen, när människor hämtade vattnet i älven där även gödsel och latrinen tömdes.

Från sekelskiftet 1800 till branden i Karlstad år 1865 fördubblades

befolkningen i staden då människor flyttade in från den värmländska landsbygden, i och med detta försämrades de hygieniska förhållandena ytterligare då antalet tomter inte utökades i en speciellt stor skala.

För att förbättra den sanitära situationen i staden kom magistraten och sundhetsnämnden med några föreskrifter. En kungörelse 1859 beskrev hur gödselhögar och latriner skulle tömmas månatligen och varannan vecka om det fanns fler än 5 kreatur och badhus inrättades och badning vid älvgrenarna förbjöds.

Innan branden, vid början av 1865 hade Karlstad 5018 invånare, på grund av branden flyttade människor och 1866 redovisades 4 776 människor i Karlstad.

1866 gjorde även bland annat kolerans härjningar att det blev en tillbakagång men vid 1867 började dock invånarantalet

18 Jakobsson (2017) s.5

19 Moberg (1983) s.49

20 Moberg (1983) s.90

21 Moberg (1983) s.90

22 Moberg (1983) s.90

23 Moberg (1983) s.90

24 Moberg (1983) s.91

25 Moberg (1983) s.91

26 Moberg (1983) s.91

27 Moberg (1983) s.105

stiga och vid 1880 låg det på 7 769 efter inflyttningar i staden.

Mellan 1880 och 1894 skedde folkökningen i ett långsammare men stadigt tempo.

1890-talet skedde det

industriella genombrottet i Karlstad och efter en långvarig emigrationen steg folkmängden igen och vid sekelskiftet var det 11 436 boende i Karlstad och under första hälften av 1900- talet fortsatte utvecklingen.

Efter branden anlades vatten- samt avloppsledningar år 1889.

Moberg tar upp Lektor Valdemar Vendels beskrivning om förhållandena i Karlstad under hans barndom där han beskriver hur Karlstad innan anläggandet av ledningarna var smutsigt och ohälsosamt men att ledningarna förändrade det.

Branden må ha medfört en hygienisk sanering i Karlstad men även efter branden fanns sanitära problem så som att invånarna fortfarande fick äga kor och svin.

Av koleran som härjade efter branden smittades över 650 människor i Karlstad, varav hälften avled.

Året efter slog skörden fel i nästan hela landet på grund av en torka och i landet var Värmland ett av landskapen som påverkades mest, detta innebar en stor brist på spannmål och att priserna sköt i höjden.

Ytterligare en epidemi slog till i staden från 1873 till 1875 – en smittkoppsepidemi.

Vid 1880-talet började födoämnen kontrolleras närmare från hälsovårdsnämndens sida.

Moberg beskriver hälsotillståndet i Karlstad från sekelskiftet fram till slutet av första världskriget som tillfredställande.

3.2. Barnafödandets förändring i Sverige

Barnafödandet har utvecklats under historiens gång, en stor del av detta är på grund av barnmorskeyrkets förändring. Innan 1600-talet fanns inga krav på jordegumman

(barnmorskan) angående utbildning eller liknande. Sent 1600-tal började diskussioner ske angående ett behov av en utbildning för barnmorskor för att minska dödligheten av mödrar och barn.

1711 stadfästes det första utav Stockholms barnmorskereglementen. Utbildningen var vid denna tiden två år och utformad som en lärlingsutbildning med en examination och svärandet av en ed.

Efter detta fortsätter barnmorskeyrket att utvecklas kraftigt men något som bestod länge var faktumet att majoriteten av kvinnor födde hemma.

28 Moberg (1983) s.105

29 Moberg (1983) s.105

30 Moberg (1983) s.106

31 Moberg (1983) s.146

32 Moberg (1983) s.146–147

33 Moberg (1983) s.155

34 Moberg (1983) s.155

35 Moberg (1983) s.155

36 Moberg (1983) s.155

37 Moberg (1983) s.156

38 Moberg (1983) s.160

39 Romlid (1998). s..48

40 Romlid, (1998). s.58–59

Fram till början av 1900-talet skedde förlossningar i absolut majoritet i hemmet.

Enstaka förlossningar kunde ske på sjukhus i fall där det fanns komplikationer innan förlossningen eller om operation behövdes.

Lasarettsstadgan år 1901 tydliggjorde till och med ett förbud mot normala födslar på sjukhus.

Barnbördshusen där kvinnor kunde föda var impopulära på grund av att de ofta drabbades av epidemier och dödligheten var hög både hos mödrar och barn.

Vid slutet av 1800-talet förbättrades situationen på grund av genombrottet av antiseptik och alla hygieniska åtgärder.

Dessa genombrott förbättrade situationen och dödligheten minskade vilket gjorde att allt fler kom att föda barn utanför hemmet. Vid antiseptikens genombrott blev det bland annat tydligt att barnsängsfebern som man tidigare trott var på grund av förpestad luft utan barnmorskehanden som var smittbärande.

Vid hösten 1877 infördes ett krav på handtvätt på allmänna BB med karbolsyrelösning och

dödsfallen i barnsängsfeber sjönk drastiskt på grund av handtvätten.

Vid slutet av 1800-talet inkluderade man de hygieniska reglerna i barnmorskornas dagböcker på första sidan med syfte att sprida reglerna till samtliga barnmorskor.

I 1819 års barnmorskereglemente kan det ses ett större fokus på hygien där den beskrev att barnmorskorna skulle utbildades kring hälsoförbyggande, exempelvis vaccination, bad och liknande.

Forskning har visat att

utbildade barnmorskor samt antiseptik var faktorerna som bidrog mest till att barnsängsdöden minskade i Sverige.

I takt med att samhället utvecklades med en övergång från ett till majoriteten agrart samhälle till ett industrisamhälle för att sedan övergå till ett post-industriellt samhälle har utvecklingen inkluderat att städer växt och en förändring av sammansättningen hos den svenska

befolkningen.

Det innebar i sin tur demografiska konsekvenser bland annat angående

barnafödande. Det fanns även ett samhälleligt mål med att förbättra folkhälsan. Från mitten av 1700-talet började merkantilistiska idéer prägla den svenska politiken, syftet var att skapa en mäktig stat genom en ökning av det nationella välståndet och nationell militär kraft och

41 Wisselgren (2005) s.130

42 Wisselgren (2005) s.130

43 Wisselgren, (2005) s.9

44 Wisselgren (2005) s.9

45 Wisselgren (2005) s.10

46 Höjeberg (2011) s.142

47 Höjeberg. (2011) s.142

48 Höjeberg. (2011). S.143

49 Romlid, (1998) s.197

50 Öberg, (1996) s.272–273

51 Stanfors (2006) s.241

därmed kom en hälsosam befolkning att bli viktigt för hela nationen.

Med detta kom utbildningen av barnmorskor att bli viktigt för hela nationen speciellt då man ansåg att de skulle minska en hög spädbarnsdödlighet och därmed stimulera befolkningsökningen.

Svenska statens intresse i befolkningsfrågan ökade efter förlusten av det finsk-ryska kriget 1808–1809 när Sverige förlorade sin makt över Finland och med det över en tredjedel av landet och en fjärdedel av befolkningen till Ryssland.

Vid denna perioden startades en kampanj för att förändra hälsovården.

Trots att barnmorskor sågs som viktiga vid den andra halvan av 1700-talet fick de inte använda några förlossningsinstrument utan skulle istället tillkalla en doktor.

I och med utvecklingen och den ökade vikten av barnmorskeyrket förändrades saker inom yrket. År 1829 fick barnmorskorna rätten att använda förlossningsinstrument i de fall en läkare inte finns att tillgå.

Barnmorskorna fick då efter sin vanliga utbildning gå ytterligare en

utbildning på 3 månader som ämnade ge dem kunskap i användningen av instrument.

Denna utvecklingen skedde under en tid när mödra- och spädbarnets välmående var en viktig

nationell fråga.

Det blev även viktigt att barnmorskorna skötte sitt arbete på korrekt sätt på en annan nivå än tidigare. Med att barnafödandet blev viktigt inte bara för individer utan för samhället i stort kan man se ett krav av dokumentation. 1881 kom medicinalstyrelsen med krav att

barnmorskorna skulle föra dagbok över arbetet, både kring förlossningen och efterarbetet.

3.3. Vanliga komplikationer under perioden

Lisa Öberg skriver att uppfattningen av vad en normal förlossning innebar troligen har varit liknande oberoende av den historiska tidpunkten.

I läroboken som användes i början 1900- talet beskrevs en normalförlossning att graviditeten är fullgången och kvinnan föder ett levande foster som föds i huvudläge och framstupa kronbjudning enbart genom egna krafter

52 Romlid, (1997). s.39

53 Romlid, (1997) s.40

54 Romlid, (1997) s.42

55 Romlid, (1997) s.42

56 Romlid, 1997. s.41

57 Höjeberg (2011). s.128.

58 Romlid, (1997) s.43

59 Romlid (1997) s.44

60 Höjeberg (2011) s.160

61 Öberg (1996) s.181

samt att efterbörden kommer i tid och ingen kommer till skada av förlossningen.

Den absoluta majoriteten av förlossningar är och var normala och det var framför allt den typen av förlossningar som läkare och barnmorskor fick lära sig hantera.

Det fanns många faktorer som komplicerade förlossningen: långsamt värkarbete, svårigheter i utdrivningen, att fostret var i fel ställning.

Johannisson beskriver hur engelska sjukan (rakit), en sjukdom som skapade ett mjukt och missformat skelett, skapade bäckenträngsel vilket var vanligt fram till 1930-talet och 1 av 4 kvinnor led av just bäckenträngsel.

Barnafödandet präglas av en konstant utveckling och ett konstant lärande. Sedan 1843 visste man exempelvis till att kvinnor med havandeskapskramper, även känt som eklampsi, hade äggvita i urinen vid förlossningen.

Barnmorskor och läkare lärde sig under sin utbildning att hantera alla typer av onormala fosterlägen.

Med det innebär alla lägen där barnet inte föds med den högsta punkten på huvudet först – även känt som kronbjudning. Andra lägen fostret kan befinna sig i är

horisontellt läge (tvärläge/tvärrigtning), stjärten nedåt (sätesbjudning), huvudet nedåt liknande kronbjudning men i en annan vinkel (exempelvis ansiktsbjudning).

För att behandla de onormala fosterlägena genomförde barnmorskan eller ibland läkaren en ”yttre vändning” där de förflyttade fostrets läge med hjälp av händerna utanpå barnafödarens mage till att fostret låg med huvudet nedåt. I vissa situationer kom en ”inre vändning” att bli nödvändig där handen fördes in i livmodern.

Ibland krävdes det att en läkare eller barnmorska med hjälp av hand eller instrument gick in i livmodern för att genomföra förlossningen.

Detta kunde ske när kvinnans bäcken var för trångt för att fostret skulle kunna komma ut naturligt, om moderkakan täckte mynningen av livmodern (s.k. föreliggande moderkaka) eller när moderkakan efter förlossningen inte lossnade från livmoderväggen – något som krävde en ”inre lösning”.

62 Groth & Lindblom (1943) s.112

63 Öberg (1996). s.182

64 Johannisson (1995) s.115

65 Johannisson (1995) s.116

66 Berglund (2004) s.95

67 Öberg (1996) s.184

68 Öberg (1996) s.184

69 Öberg (1996) s.184

70 Öberg (1996). s.184

71 Öberg (1996). s.184

Förlossningsinstrument kunde komma att krävas för att genomföra en födsel. Det vanligaste instrumentet vid komplicerade förlossningar var förlossningstänger.

Tångförlossningar innebar större risker för både barnaföderskan och barnet än en naturlig förlossning, speciellt den ”höga tången” som innan fostrets huvud var fixerat i förlossningskanalen skulle gripa ta i huvudet – något som kunde skada barnet ifråga.

I Stockholm tillkallades läkare när

tångförlossning var nödvändig men ute på landsbygden krävdes det ibland att barnmorskan nyttjade tången. Barnmorskor utförde ungefär 1 000 tångförlossningar per år mellan 1886 till 1903.

De risker som fanns med tångförlossning tydliggjordes i barnmorskeutbildningen, både mekaniska skador men även infektion som överförts av tången. Antiseptikens inträde innebar att tången skulle steriliseras genom kokning och förvaras under lock innan

användning – något som minskade smittrisken.

Förlossningsinstrumenten delades ofta in i två kategorier: trubbiga, det vill säga tången och den trubbiga haken, och skarpa. Skarpa instrument användes för embryotomi, vilket innebar styckningen av ett dött eller levande foster som inte kunde föras ut ur livmodern på något annat sätt.

Embryotomi genomfördes enbart när barnafödarens liv var i direkt fara.

De vanligaste skarpa instrumenten var en saxformad borr, skarp hake (en spetsig krok med en slipad vass insida) samt kranioklast (som var en tång som pressade sönder skallen på

fostret).

Kraniotomier var år 1900 vanligare än kejsarsnitt.

Kejsarsnitt var mycket sällsynta och utfördes enbart som sista utväg.

Utomkvedshavandeskap där ägget tagit fäste på en annan plats än i livmodern förekom också, något som krävde en operation.

Generellt var födslar med instrument sällsynta och många av barnmorskorna använde aldrig instrument, skarpa instrument användes väldigt sällan, vanligaste instrumentet var tång.

72 Öberg (1996) s.185

73 Öberg (1996) s.185

74 Öberg (1996) s.185

75 Öberg (1996) s.185

76 Öberg (1996). s.187

77 Öberg (1996) s.199

78 Öberg (1996) s.187

79 Johannisson (1995) s.118

80 Öberg (1996) s.189

81 Öberg (1996) s.192

82 Romlid (1997) s.46

Även efter barnet fötts återstod faror så som barnsängsfebern, tunga blödningar, infektioner och kramper.

Blödningar vid förlossningar var en fruktad komplikation då det inte fanns något sätt att ersätta det förlorade blodet.

Öberg diskuterar vad en barnmorska hade med sig i sin barnmorskeväska till en

hemförlossning 1869, exempelvis mjölöka, sysilke och opiumdroppar.

Mjölöka är ett annat namn för svamparten mjöldryga.

Mjöldrygesklerotierna innehöll giftiga alkaloider som påverkar det centrala nervsystemet, varav den viktigaste alkaloiden kallades ergotamin.

Ergotamin användes förr för att påskynda förlossningar eftersom det skapar

sammandragningar av livmoderns blodkärl.

Genom en kemisk modifiering utav ergometrin kan man framställa ett läkemedel vid namn metylergometrin som skapar en kraftig och långvarig sammandragning utav livmodern och medlet används bland annat för att minska blödning efter en förlossning.

En annan faktor som spelade in var barn som var dödfödda. Barnmorskorna fick i flera fall hantera både missfall vid ofullgångna graviditeter men också foster som efter en lång födelseprocess föddes döda. Robert Woods skriver att i utvecklade länder där mängden dödfödda nu är liten var det många foster som dog tidigare.

I Sverige började dödfödda registreras kring 1750-talet.

Dödsfall hos långt gångna foster minskade från 1850-talet till 1930-tal.

Minskandet av mödradödlighet och därmed även dödsfall av långt gångna foster är beroende av barnmorskorna och den antiseptiska utvecklingen argumenterar Woods.

3.4 Barnafödande ur en demografisk synvinkel

Vetenskapen om befolkning och befolkningsförändringar, även känt som demografi behandlar befolkningars storlek och sammansättning.

Inom demografi studeras födslar, dödsfall och så

83 Johannisson (1995) s.118

84 Öberg (1996) s.195

85 Öberg (1996) s.9

86 Nationalencyklopedin, mjölöka. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/mjölöka (hämtad 2020-04- 06)

87 Jennéus (1990) s.3

88 Jennéus (1990) s.3

89Nationalencyklopedin, metylergometrin.http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/metylergometrin (hä mtad 2020-04-06)

90 Woods (2008) s.591.

91 Woods (2008) s.598

92 Woods (2008) s.592

93 Woods (2008) s.596

94 Dribe & Stanfors. (2015) s.5

vidare. Centralt för demografi är hur händelser påverkar exempelvis påverkar mängden dödsfall. I detta fallet, hur exempelvis hygien förändrade dödsfallen för spädbarnen. Genom en användning av vitalstatistiken, som ger information om befolkningsförändringar under en tidsperiod, i detta fallet en tioårsperiod, får vi information om barnafödandet under just denna perioden.

Vitalstatistiken byggs på registreringen utav de som föds, flyttar, dör och

liknande. Med hjälp av det kan vi få en klarare bild av hur befolkningsförändringarna såg ut.

Det allmänna demografiska talet, exempelvis det allmänna födelsetalet och dödstalet beräknas genom kvoten mellan antalet döda, födda eller flyttade under ett år samt medelfolkmängden under året.

Det beskrivs i promille, alltså per 1 000 invånare.

Under 200 år har den förväntade livslängden för nyfödda fördubblats i Sverige, för kvinnor är det från 35 år till över 80 år.

En orsak till den ökande livslängden är minskandet av

spädbarnsdödligheten som minskar i Sverige från och med 1780-talet.

Dödligheten för spädbarn och barn minskar över hela landet nästan vid samma tidpunkt och visar på att det är relativt oberoende av sociala och ekonomiska skillnader.

Istället har man försökt förklara denna minskning med hjälp av andra historiska händelser. Bland annat kan man se en minskning av dödlighet i smittkoppor under slutet utav 1700-talet som även innebar en minskning i dödlighet för spädbarn och barn.

Inom den historiedemografiska forskningen har mortalitetens nedgång förklarats genom faktorer som amningsvanor,

smittkoppvaccinering och allmänna förbättrandet i levnadsstandarden. Även om dessa faktorer hjälpte till i nedgången var de inte den ursprungliga starten på nedgången utan snarare faktorer som fortsatte processen. En normal fluktuering skapade nedgången och förändringarna i samhället och ekonomimässigt under 1800-talets första hälft gjorde att nedgången fortsatte på grund av bland annat en förbättrad levnadsstandard.

Den förbättrade levnadsstandarden innebar en bättre näringsstandard och människor fick en starkare

motståndskraft mot infektioner.

Levnadsstandardens förändring innebar även mer resurser för förbättringar av den sanitära situationen som fanns i samhället, med rent vatten,

avloppssystem och liknande vilket gjorde att luft och vattenburna infektioner också

95 Dribe & Stanfors. (2015) s.10

96 Dribe & Stanfors. (2015) s.12.

97 Dribe & Stanfors. (2015) s.15.

98 Dribe & Stanfors. (2015) s.19

99 Dribe & Stanfors. (2015) s.21

100 Dribe & Stanfors. (2015) s.21

101 Dribe & Stanfors. (2015) s.21-22

102 Dribe & Stanfors. (2015) s.23

minskades.

Dribe och Stanfors förklarar att man också under andra halvan av 1800-talet fick en större kunskap om sjukdomar vilket innebar att spridningen av infektioner bättre kunde kontrolleras.

Detta var faktorer som påverkade mortaliteten i stort, inte bara spädbarn och barndödligheten men även mödradödligheten har minskat, idag ligger den i västländer kring 10 kvinnor per 100 000, under 1750-1800-talet låg den närmare 1 000 av 100 000.

103 Dribe & Stanfors. (2015) s.23

104 Dribe & Stanfors. (2015) s.23

105 Dribe & Stanfors. (2015) s.27

4. Resultat

I följande kapitel redovisas resultatet av undersökningen utifrån de olika frågeställningarna med dem som underrubriker för att tydliggöra.

4.1 Hur många kvinnor födde för första gången och hur många var omföderskor?

106

Diagram 1.

Diagrammet påvisar mängden förstföderskor, omföderskor samt de okända som födde hemma med hjälp av en barnmorska under perioden 1895 till 1905 i Karlstad. Totalt födde 2 749 kvinnor barn på det sättet under perioden ifråga.

Av dem fanns ingen information om 28 kvinnors tidigare erfarenhet av födslar, ofta på grund av att kvinnan markerats som ”okänd”

som utfördes när kvinnan ville vara anonym (se bilaga 2). Den absoluta majoriteten av kvinnorna hade fött barn tidigare, hela 2 075 stycken. 646 kvinnor var förstföderskor.

Markerat är även antalet komplikationer som skedde under perioden båda vid födslar av förstföderskor, omföderskor samt okända. Av 646 födslar av förstföderskor hade 159 stycken någon typ av komplikation. Av 2 074 födslar av omföderskor fanns 281 fall med någon typ av komplikation. Av 28 okända, fanns 6 fall med någon typ av komplikation.

106 H.V.N DI.1, DI:2, DI:3.

107 H.V.N DI:1, DI:2, DI:3.

0 500 1000 1500 2000 2500

Förstföderskor Omföderskor Okända

Antalet förstföderskor, omföderskor, okända samt mängden komplikationer för samtliga.

Totalt antal Antal komplikationer

646

159

2074

281

28 6

4.2 Vilken typ av komplikationer fanns?

Undersökningen visar en mängd olika komplikationer. Komplikationer som visas är bland annat komplikationer för kvinnan, dödfött foster, missfall, atypiska placeringar av fostret, behov av vändning, blödningar, tvillingar, ofullgången graviditet, problem med moderkakan, instrumentanvändning, äggvita, tillkallande av doktorn samt att fostret föddes innan

barnmorskans ankomst. Vanligt förekommande komplikationer i samtliga undersökta barnmorskedagböcker är exempelvis att barnet är dött vid födseln eller ett missfall.

Barnmorskan Adamsson skriver exempelvis att graviditeten är ofullgången och kommenterar det vidare med ”Missfall i tredje månaden”.

I många utav fallen där barnet är dödfött beskrivs även graviditeten som ofullgången exempelvis barnmorskan Knutsen som markerat att barnet både är dödfött och ofullgånget.

Men även i vissa ofullgångna fall beskrivs barnet vid tillfällen som levande, exempelvis barnmorskan Brita Stina Gunnarsson som skriver hur barnet är fött i 7’e månaden, alltså ofullgånget men barnet är levande.

När det kommer till positioneringen utav barnet sker majoriteten av födslarna genom kronbjudning, det förekommer även sätes/fotbjudning, tvärriktning, ansiktsbjudning samt vidöppen kronbjudning och ansiktsbjudning. Barnmorskan Adamsson dokumenterar kring en kvinna som föder tvillingar sju veckor förtidigt där båda barnen är i sätesbjudning.

Barnmorskan Lewin har skrivit ”barnet föddes i vidöppen kronbjudning”.

Barnmorskan Sandberg beskriver en förlossning där doktorn behövt anlägga tången på grund av att barnet var i ansiktsbjudning.

I många utav de fallen beskrivs hur en vändning sker och eventuellt en utdragning utav fostret ifråga. Ett sådant exempel är ett foster i tvärriktning där

barnmorskan kommenterat att ”Förlossningen utfördes genom vändning och utdragning”.

I vissa fall beskrivs blödningar hos modern, antingen blödningar som skett under en period innan födseln alternativt under eller efter. Bland annat berättas det om en kvinna som blödde före förlossningen och fick mjölöka.

I barnmorskedagböckerna står också noterat om det har skett någon större bristning under förlossningen, där har bland annat noteringar som ”Hela

108 H.V.N. DI:3. V Adamsson 1901

109 H.V.N. DI:3. S Knutsen. 1901.

110 H.V.N. DI: 2. B S Gunnarsson 1894-1896

111 H.V.N. DI:3 V Adamsson. 1901.

112 H.V.N. DI:1. H Lewin. 1895

113 H.V.N. DI:1 L Sandberg. 1895-1897

114 H.V.N. DI:2 H Lewin. 1897–1900

115 H.V.N. DI:2. L Sandberg. 1898-1899.

mellangården” markerats.

Likaså finns det markeringar liknande ”syddes 1 stygn”.

Det finns även noteringar kring hur kvinnan mådde efter förlossningen. I barnmorskan H Lewins dagbok från 1895 presenteras bland annat flera problem hos barnafödaren, inklusive att kvinnan blev sängliggande i 14 dagar efteråt.

En kvinna hade haft lunginflammation innan förlossningen, vilket var den egentliga sjukdomen hos kvinnan och orsaken varför hon var sängliggande.

En annan kvinna dog av barnsängsfeber efter att ha varit sängliggande i 8 dagar.

Moderkakan nämns vid flera tillfällen. Barnmorskan Brita Stina Gunnarsson beskriver hur barnet är dödfött samt hur ”Doktor uttog efterbörden.”.

I ett annat fall står det att

”Efterbörden var fastväxt runtom”.

Likaså står det i barnmorskan Lewins dagbok ”Barnet föddes början av 6te månaden. Blödning. Handens införande i slidan för efterbördens utdragning”.

I vissa fall beskrivs det hur moderkakan skapat stora blödningar, exempelvis

”Mer än normal blödning efter moderkakans avgång”.

Ett par gånger beskrivs det hur modern har äggvita, ett sådant exempel är en förstföderska: ”Kvinnan hade höggradig äggvita.

Förlossningen förflöt normalt”.

Likaså beskrivs det en kvinna får ”eklampsianfall sedan lugnt”.

En kvinna beskrivs ha mycket äggvita efter förlossningen, få flera anfall innan hon avlider.

Tvillingar förekommer vid flera tillfällen. Ofta beskrivs hur ett av barnen var i kronbjudning och den andra i en annan position och fick vändas. Ibland överlever båda barnen men vid vissa tillfällen dör ett av barnen. Barnmorskan L Sandbergs barnmorskedagbok från 1895–

1897 står om en förlossning med tvillingar där den ena har en normal placering av

kronbjudning och den andra en placering av tvärriktning.

Det står antecknat ”Foster nr 1 av naturen. Foster nr 2 genom vändning. Ena moderkakan utkom smidigt. Den andra genom

116 H.V.N. DI:2. V Adamsson. 1899–1901.

117 H.V.N. DI 2: L Sandberg 1899–1901.

118 H.V.N DI: 1. H Lewin 1895.

119 H.V:N. DI: 2. H Lewin. 1895.

120 H.V.N. DI: 2. H Lewin. 1895.

121 H.V.N. DI:2 B S Gunnarsson. 1896-1898

122 H.V.N. DI:2. B S Gunnarsson. 1898-1900.

123 H.V.N. DI:3. H Lewin. 1900.

124 H.V.N. DI: 3. M E Olsson. 1902

125 H.V.N. DI:3. V Adamsson. 1901

126 H.V.N. DI:3. M E Olsson. 1905

127 H.V.N. DI:3. M E Olsson. 1905

128 H:V.N. DI:1. L Sandberg. 1895-1897

handens införande i slidan”.

Ett fall presenterar en födsel med tvillingar, varav ett dödfött och ett levande. Graviditeten var i detta fallet ofullgånget och förlossningen skedde i 7’de månaden. En födsel gick via naturen medan en fick ske genom vändning utav barnet och en utdragning.

När det kommer till instrumentanvändning finns det beskrivningar utav tånganvändning samt av skarpa instrument. Vid majoriteten av tillfällen när instrument har använts har en doktor tillkallats och utfört anläggandet. Anledningen till behovet av tång varierar men är i många fall beskrivet som ”tångförlöst till följd av för svaga värkar”.

I ett fall där kvinnan dör beskrivs hur ”Tången försöktes, gick ej”.

I några få fall användes skarpa instrument.

Barnmorskan Tekla Maria Söderlund beskriver i barnmorskedagboken från 1903 hur en omföderskas förlossning ”utfördes med skarpa instrument av Herr Doktor K Erikson” och barnet ifråga är dödfödd.

Barnmorskan Sandberg skriver att ett barn är placerat i

ansiktsbjudning och hur förlossningen av den dödfödda sker ”Genom skarpa instrument användande av herr doktor”.

I vissa fall är beskrivningen mer utförlig eller fallet ifråga mer specifikt än de normala komplikationerna, exempelvis en förstföderska som föder ett dött barn, skrivet där står

”Navelsträngen om barnets hals. Tången hade tryckt på den. Syddes två stygn”.

Ett annat fall beskriver hur barnet lider av ryggmärgsbråck och opereras av en doktor det sjunde dygnet samt avlider det tolfte dygnet.

Barnmorskan Vilhelmina Adamsson beskriver i ett fall där barnet är dödfödd och tång användes att kvinnan hade ”dåliga värkar. Barnet missbildat.”.

I några fall beskrivs det hur barnet avlidit efter födseln, exempelvis i Adamssons

barnmorskedagbok under perioden 1894–1899. Ett sådant exempel är ett barn som fötts levande född och det är skrivet att barnet dog den tredje dagen – allmän svaghet.

Även hur barnet efter en ofullgången graviditet ”avled efter 4 timmar”.

129 H:V.N. DI:1. L Sandberg. 1895-1897

130 H.V.N DI:2. H Lewin. 1895.

131 H.V.N. DI: 2. K Jonsson. 1896-1902.

132 H.V.N. DI: 3. H Lewin. 1900

133 H.V.N. DI: 3. T M Söderund. 1903.

134 H.V.N. DI:1. L Sandberg. 1895-1897

135 H.V.N. DI:2. V Adamsson. 1899-1901.

136 H.V.N. DI: 3. M E Olsson. 1902.

137 H.V.N. DI:3. V Adamsson. 1904.

138 H.V.N. DI:2. V Adamsson. 1894-1899.

139 H.V.N. DI:3. M E Olsson. 1905.

Vid ett par tillfällen står det antecknat i barnmorskeböckerna att ”foster föddes före min ankomst”, vilket innebär att det inte finns så mycket vidare information men det har blivit markerat om barnet var levande eller inte samt hur modern mådde.

4.3 Fanns någon skillnad i komplikationerna mellan förstföderskor och omföderskor?

Samtliga utav diskuterade övergripande komplikationer visas hos både förstföderskor och omföderskor men i olika mängd. För omföderskor är dödfödda barn den vanligaste

komplikationen utifrån undersökningen, efter det är svårigheter med placeringen utav barnet samt ofullgången graviditet. Även missfall är relativt vanligt förekommande för omföderskor vid undersökningen av vilka komplikationer som skedde.

För förstföderskor förekommer främst fall där instrument har behövts användas. Dock presenteras inget fall för förstföderskor där skarpa instrument använts till skillnad från

omföderskor. Doktorn utförde även fler ingrepp hos förstföderskorna än omföderskorna, mest anläggande utav tång. Antalet födslar där ett instrument användes kan även vara en anledning till mängden bristningar som behövt sys och liknande som är betydligt fler förstföderskor än omföderskor. Omföderskor tenderade även utifrån undersökningen att föda före barnmorskan anlänt mer än förstföderskorna, dock förekom det i väldigt få fall.

När det kommer till problem hos kvinnan är det vanligare hos omföderskor än förstföderskor.

Fler vändningar utfördes även på omföderskor vilket inte är förvånande i och med att de hade fler fall utav atypiska placeringar hos barnet. Fler omföderskor hade även tvillingar varav båda överlevde i majoritet av fallen. Hos förstföderskorna var det lika vanligt att en är dödfödd och en levande som att båda fötts levande.

Problem med moderkakan eller äggvita är inte speciellt vanligt för varken omföderskor eller förstföderskor. Dock är komplikationer med moderkakan vanligare hos omföderskor än förstföderskor och tvärtom när det kommer till äggvitan.

140 H.V.N. DI:2. L Sandberg. 1898–1899.

5. Analys och slutsatser

Syftet med uppsatsen var att undersöka komplikationerna vid födslar i Karlstad under

sekelskiftet och mer specifikt från 1895 till 1905 via barnmorskedagböcker. Utifrån resultatet visas att majoriteten av kvinnorna som födde barn under perioden 1895 till 1905 med hjälp av barnmorskor i hemmet i Karlstad var omföderskor. Av de totalt 2 749 kvinnorna som födde barn under perioden 1895 till 1905 blir det genom undersökningen tydligt att majoriteten hade normala födslar. Diagrammet visar att det för förstföderskorna förekom 159 fall med

komplikationer av 646 födslar och för omföderskorna 281 av 2 074 stycken, så trots att komplikationer var i minoritet syns de fortfarande tydligt i statistiken. Precis som görs tydligt i litteraturen var majoriteten av förlossningar normala vilket tydligt kan kopplas till resultatet av undersökningen.

Typen av komplikationer återkommer gång på gång med exempelvis dödfödda foster,

blödningar, missfall, instrumentanvändning och så vidare. Den vanligaste komplikationen var att barnet var dödfött, ibland markerades det samtidigt som missfall markerades och hänger alltså samman med den faktorn. Den undersökta tidsperioden är mitt i nedgången utav dödfall hos långt gångna foster och representerar därmed en process snarare än ett slutresultat av utvecklingen. Andra vanligt förekommande komplikationer utifrån undersökningen var komplikationer för kvinnan, atypiska placeringar av fostret, behov av vändning, tvillingar, ofullgången graviditet, problem med moderkakan, äggvita (havandeskapsförgiftning), att doktorn behövde tillkallas samt att fostret föddes innan barnmorskans ankomst. För förstföderskor förekom framför allt komplikationer där instrument krävdes medan för omföderskor var dödfödda barn den vanligaste komplikationen. Litteraturen beskriver hur instrument kunde behöva användas när kvinnans bäcken var för trångt samt vid fall med föreliggande moderkaka. Litteraturen beskriver även hur det vanligaste instrumentet var tången, något som även syns utifrån undersökningen där enbart ett fåtal exempel finns där skarpa instrument har använts, och då enbart på omföderskor. När skarpa instrument har använts beskrivs dock inte vilken typ av instrument som använts. Samtliga foster är markerade som dödfödda.

För kvinnan beskrivs hur faran kvarstår även efter förlossningen, det är något som tydligt kan

ses utifrån undersökningen där problem med moderkakan nämns, havandeskapsförgiftning

samt barnsängsfeber och häftiga blödningar. Blödningen stoppades i flera fall med mjölöka

som även beskrivs som något som fanns i barnmorskeväskan. Kvinnor som beskrivits ha äggvita mår i majoriteten av fallen bra och har även markerats som att förlossningen var normal. Enbart vid ett fall beskrivs hur en kvinna får flera anfall och sen avlider. Faktumet att man under en relativt lång period haft information om havandeskapsförgiftnings koppling till äggvita i urinen gjorde antagligen att man kunde hantera det på ett bättre sätt. Bättre kunskap om exempelvis havandeskapsförgiftning hos kvinnor men även kring exempelvis sjukdomar i stort innebar att spridningen utav infektioner kunde kontrolleras på ett bättre sätt och förbättra människors hälsa. Faktumet att smittsamma sjukdomar så som barnsängsfeber spreds lätt vid barnbördshus innebar att fler födde hemma under perioden men det eliminerade inte hotet helt. När man insåg att det var barnmorskornas händer och liknande faktorer som påverkade började hygien och antiseptik få ett större utrymme. Vissa utav komplikationerna kunde inte förbyggas genom hygien eller liknande, exempelvis tillfällen där barnet är ”missbildat” eller när barnet led av ryggmärgsbråck eller navelsträngen tryckt på barnets hals vid en

tångutdragning. Det blir tydligt att allt hot vid förlossningen inte försvunnit bland annat genom kvinnan som dog av barnsängsfeber. I och med att kravet på hygien höjdes började efter ett tag färre kvinnor att föda hemma för att deras hem inte var hygieniska nog.

Förlossningsverksamheten flyttades senare främst till lasaretten som tidigare varit livsfarliga och smittor spreds snabbt. Med antiseptikens genombrott och vikten på hygien i samhället kom lasaretten att bli renliga och dödsfallen minskade.

För omföderskor var en atypisk placering av fostret den näst vanligaste komplikationen och det förekommer även hos förstföderskorna flertal gånger. Kronbjudning som var den bästa positionen och vanligaste utifrån litteraturen syns även genom resultatet utav undersökningen.

Det blir dock tydligt att barnmorskornas utbildning där de fick lära sig hur de skulle hantera de olika placeringarna utav barnet kom kraftigt till användning då det var ett vanligt problem vid förlossningarna. Faktumet att barnmorskor och läkare under sin utbildning lärde sig hantera de olika fosterlägena och hur de skulle vända fostret ifråga tyder på att det var en vanlig komplikation i samhället i stort. Angående den vanligaste förekommande

komplikationen för omföderskor: dödfödda foster blir det tydligt att trots minskningen av långt gångna foster från 1850-talet försvann inte problemet helt. Det går dock inte att förespå hur stor mängden dödfödda varit utan den antiseptiska utvecklingen samt utan

barnmorskornas utbildning. Utvecklingen och minskningen av komplikationer är tydligt

genom faktorer som att man lärde sig kring havandeskapsförgiftning, att barnmorskor och

läkare fick lära sig hantera positioneringen utav barnet samt hur instrumenten skulle

användas. Trots att barnmorskor hade rätten att använda förlossningsinstrument ses det i undersökningen att det oftast var en doktor som utförde de operationerna. Förutom en större mängd bristningar hos förstföderskor och fler dödfödda barn hos omföderskorna tycks skillnaderna mellan de två grupperna inte vara så olika förutom i mängden komplikationer som skett. Det blir tydligt att det i högre grad sker komplikationer hos omföderskor än förstföderskor. Förutom mängden är alla komplikationer som diskuterats synliga i båda grupperna och båda grupperna upplevde komplikationer i relation till barnafödsel. Det kan spekuleras att barnmorskorna eventuellt hanterade förstföderskorna på ett annorlunda sätt rent psykologiskt sett samt i förarbetet innan födseln men det är inget som framkommer av

materialet.

Utvecklingen utav barnafödandet var viktigt inte bara för barnafödarna i sig utan även för hela samhället. I landet i stort kan man se en större vikt på befolkningens hälsa och efter förlusten av Finland och en fjärdedel av befolkningen även hur barnafödande blev viktigare för

samhället. Generellt blev folkhälsan viktigare vilket även representerades i att en större vikt lades på att förbättra folkhälsan genom bättre barnmorskeutbildning, utvecklandet av sanitära lösningar och liknande faktorer.

Faktumet att Karlstads befolkning fördubblas mellan 1820 till 1865 skulle kunnat innebära en större svårighet att nå ut till befolkningen och därmed att hygien kan ha blivit svårt att

förmedla till befolkningen. Att barnmorskorna sedan får uppdraget att utbilda kring hygien och liknande bör ha haft en förbättrande effekt. Vid undersökningsperioden är de hygieniska förhållandena betydligt bättre än de varit innan, delvis på grund av faktorer så som

anläggandet av vatten- och avloppsledningar i Karlstad år 1889 men även på grund av antiseptikens genombrott och utvecklingen av barnmorskors utbildning. Faktorer så som att barnmorskor tvingades tvätta händer och de implementerade hygienreglerna förbättrade kraftigt situationen. I Karlstad gick det från att den första examinerade barnmorskan i staden år 1730 blev bortvald av barnaföderskorna som istället ville använda jordegummorna för att de litade mer på dem. Genom en utveckling utav barnafödandet och med det en hygienisk utveckling som minskade antalet dödsfall kom fler kvinnor att lita på barnmorskornas

kunskap och kom senare att föda utanför hemmet och vid lasarettet. Komplikationer har i alla tider varit en del utav barnafödandet men genom litteraturen blir det tydligt vilken stor

inverkan antiseptiken och hygienen i samhället hade på mängden och typen av

komplikationer. Även faktorer som att engelska sjukan påverkade kvinnors bäcken då

sjukdomen missformade skelettet kom att påverka förlossningar och skapa komplikationer.

Med det blir det tydligt hur samhället och omvärlden har påverkat kvinnors förlossningar.

En annan faktor som är intressant är kravet på dokumentation som även det tyder på den ökade vikten utav barnafödande i samhället. För att ha en hälsosam befolkning krävdes att komplikationerna vid födslar minskades, barnmorskorna hade en stor makt i den frågan och blev därför undersökta för att förhindra att de gjorde något fel. När hygienreglerna skrivs och förmedlas genom barnmorskedagböckerna finns det en tydlig spalt där typen av antiseptik som använts ska markeras för att vidare kunna ha en kontroll över barnmorskorna (se bilaga 3

& 4). Flertalet gånger beskrivs hur en doktor befunnit sig på plats vid förlossningen. Det står tydligt i barnmorskedagboken när doktorn blivit tillkallad samt vad doktorn har gjort. Även här syns hur vikten utav barnafödande förändrats. Från att kvinnor blivit förlösta av kvinnor som inte hade någon utbildning till att en doktor tillkallades är ett stort hopp. Faktumet att någon utav en doktors börd hjälper till vid en förlossning är skvallrande för hur mycket barnafödandet utvecklades och vilken betydande roll det plötsligt hade för samhället.

Med utvecklingen av samhället från ett agrart samhälle till industrisamhälle kom även en utveckling för befolkningen inklusive ett större fokus på barnafödande. Utan starka, friska medborgare kan inte staten utvecklas till en mäktig, stark nation. För att minska

spädbarnsdödligheten och öka befolkningen blev barnmorskeutbildningen viktig och därmed även barnafödandet. Ur en demografisk synvinkel blir det tydligt hur händelser har påverkat både födslar och dödsfall. Genom bättre hälsa för befolkningen har den förväntade

livslängden fördubblats i Sverige för kvinnor och det blir ett tydligt tecken på betydelsen av hygien.

Genom undersökningen blir det tydligt att utvecklingen av hygien och antiseptik samt barnmorskeyrkets utveckling har påverkat barnafödandets utveckling och på vissa sätt

minskat komplikationerna associerat till barnafödande alternativt gjort barnmorskorna redo att

hantera situationer där komplikationer sker. Folkhälsan är i evig utveckling med nya insikter

konstant som förbättrar människors chans i livet. Komplikationerna under den undersökta

perioden visar ett exempel för svårigheterna barnafödare vid sekelskiftet kunde möta men

uppsatsen visar även hur barnafödandet på många sätt har utvecklats och förbättrats genom

tiderna.

6. Sammanfattning

För att sammanfatta uppsatsen var syftet med uppsatsen att undersöka komplikationerna vid födslar i Karlstad under sekelskiftet och mer specifikt från 1895 till 1905 via

barnmorskedagböcker. Frågeställningarna för att besvara syftet var fyra stycken, ”hur många kvinnor födde för första gången och hur många var omföderskor” samt ”vilken typ av

komplikationer fanns”, ”fanns det någon skillnad på komplikationer mellan förstföderskor och omföderskor” samt ”hur syns samhällsomvandlingarna inom utvecklingen av

barnafödande”. Anledningen till uppsatsen uppkomst är att det inte har diskuterats tidigare trots att barnafödande varit en av de farligaste uppgifterna för en kvinna historiskt sett. Det finns ingen tidigare forskning om just komplikationerna vid födslar i Karlstad under perioden men avhandlingar kring komplikationer vid födslar, barnmorskeyrkets utveckling samt information kring historiska händelser vid perioden har varit till nytta för både bakgrund och analys. Uppsatsen är baserad av material från kommunarkivet i Karlstad, närmare bestämt barnmorskedagböcker mellan perioden 1895 till 1905. För att besvara frågeställningarna använts två typer av metoder, en induktiv kvalitativ metod samt en induktiv kvantitativ metod.

Både Karlstad och Sverige i stort växte och utvecklades under 1800-talet. Med en växande information om sjukdomar och vikten av hygien kom samhället att utvecklas för att förbättra människors hälsa och levnadsvillkor, inklusive barnafödandet. Vid sekelskiftet födde

fortfarande majoriteten av kvinnor innanför hemmets väggar med hjälp av en barnmorska.

Vid sidan saker som epidemier fanns även svårigheter kring barnafödandet där

komplikationer kunde innebära döden för både barn och kvinnan. En utveckling av hygien och det antiseptiska genombrottet tillsammans med en förbättrad utbildning för barnmorskor innebar att dödsfall i barnsängsfeber och mängden dödfödda barn minskade. Barnmorskor fick genom sin förbättrade utbildning lära sig om vanliga komplikationer och hur de skulle hantera dem. Komplikationer markerades i barnmorskedagböckerna som barnmorskorna behövde bära med sig och vanligt förekommande komplikationer var dödfödda foster, missfall, atypiska placeringar av fostret, blödningar och behovet av instrument. Samtliga komplikationer förekom hos både förstföderskor och omföderskor men mängden av

komplikationerna varierade. Med förbättringen av hygien kunde komplikationerna minskas

och barnmorskorna kunde ha en större beredskap för eventuella komplikationer som gjorde att

komplikationerna kunde hanteras.