Arbetsmiljö för vårdpersonal i Karlstad mellan 1976 och 1981.: En studie kring arbetsmiljöutvecklingen för vårdpersonal inom äldreomsorgen i Karlstad i och med skyddskommitténs uppkomst.

(1)

ARBETSMILJÖ FÖR VÅRDPERSONAL I KARLSTAD MELLAN 1976–1981.

En studie kring arbetsmiljöutvecklingen för vårdpersonal inom äldreomsorgen i Karlstad i och med skyddskommitténs uppkomst.

Work environment development for care personnel in Karlstad between 1976 and 1981.

Nadja Ekholm

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Ämneslärarprogrammet - Historia

Historia II, 10,5 hp

Handledare: Stefan Backius Examinator: Anders Forsell 2019-05

(2)

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

1.2 Syfte ... 2

1.3 Forskningsläge ... 2

1.4 Källor, metod och avgränsningar ... 4

1.5 Bakgrund ... 5

4 Resultat ... 7

4.1. 1976 ... 7

4.2. 1977 ... 7

4.3. 1978 ... 8

4.4. 1979 ... 10

4.5. 1980 ... 13

4.6. 1981 ... 15

5 Analys och slutsatser ... 16

5.1 Vilka var problemen som identifierades av skyddskommittén? ... 16

5.2 Vilka åtgärder gjordes gentemot dessa problem? ... 17

5.3 Avslutande diskussion ... 20

6 Sammanfattning ... 22

Käll- och Litteraturförteckning ... 23

Otryckta källor ... 23

Litteratur ... 24

(3)

1

1 Inledning

Vårdyrket i allmänhet är ett viktigt men samtidigt väldigt underskattat arbete. Både sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden arbetar i obekväma arbetsställningar, obekväma arbetstider - tidiga morgnar, sena kvällar och nätter, deras arbete behandlar människor, liv och död och för detta får de dåligt betalt. Den här uppsatsen handlar om

socialförvaltningens åldringsvårdsavdelnings Skyddskommitténs arbete inom äldreomsorgen i Karlstad från slutet av 1976 till början av 1981. Tidperioden har jag valt då skyddskommittén hade sitt första sammanträde i Karlstad den 3 november 1976 och sedan ville jag ha några år framåt för att få en större överblick över hur arbetet har förekommit.

Arbetsmiljölagen (AML 1977:1160) kom på slutet av 1970-talet och arbetsmiljöverket är myndigheten som har ansvar för att lagen följs. I lagen står det bland annat att

arbetsförhållandena ska anpassas efter människans förutsättningar både psykiskt och fysiskt.

Det ska inte heller finnas några allvarliga olycksrisker på arbetsplatsen. Lagen säger även att det måste finnas ett huvudskyddsombud samt ett skyddsombud på varje arbetsplats. Om man skadar sig på arbetsplatsen ska man anmäla detta till sin chef eller till skyddsombudet samt fylla i en anmälan om olycksfall i arbetet, där man beskriver hur skadan gick till och vilka skador man fick. Även om det finns en risk för arbetsskada i arbetet är man skyldig att anmäla detta genom ett tillbud.¹

Enligt arbetsmiljölagen så bör det finnas en skyddskommitté på arbetsplatser med över 50 anställda, arbetsplatser med mindre än 50 anställda har också rätt till det om de anställda begär detta. I en skyddskommitté bör det finnas representanter från arbetstagar- och

arbetsgivarsidan av arbetsplatsen, representanten från arbetstagarna utses av facket, dock om det ej finns något fack utses denna person av arbetstagarna. Minst ett skyddsombud ska finnas med på mötena. Skyddskommittén bör hålla sammanträde minst en gång var tredje månad för att kunna diskutera de stora dragen inom arbetsmiljöarbetet. Exempel på frågor som kan diskuteras på dessa möten är företagshälsovård, användning av farliga ämnen,

arbetsmiljöutbildning samt rehabilitering, även förändringar såsom lokaler, arbetsmetoder och även organisationsförändringar.²

När man läser eller pratar om äldreomsorgen pratar man till större del om de äldres situation och den moderna äldreomsorgens utveckling men väldig sällan hör man om hur personalens miljö är idag eller hur det har varit under de senaste 100 åren sen den modernare

äldreomsorgen började växa fram i början av 1900-talet.

I och med att man sällan pratar om vårdpersonalens arbetsmiljö finns det inte så mycket dokumenterat om deras arbete för att förbättra arbetsmiljön samt göra arbetsplatsen och

1 Imborn, M., Åsbrink, B., (2012), s. 86

2 Arbetsmiljöupplysningen, http://www.arbetsmiljoupplysningen.se/Vem-gor-vad/Skyddskommitte/ , taget datum: 2019-04-17

(4)

2 boendena säkrare för både personal och de äldre. Därav anser jag att detta kan vara ett

intressant ämne att skriva om framförallt på grund av att undersköterskeyrket i sig är en av Sveriges största yrkesgrupper men även för att kvinnor har kämpat för sina rättigheter på arbetsmarknaden under det senaste århundradet och det därav är viktigt att skriva om deras arbete för att förbättra sin arbetsmiljö. Det är även viktigt att förbättra arbetsmiljön både för personalen som jobbar men även för att göra arbetet säkrare för de äldre som bor på våra äldreboenden. Den här uppsatsen kommer bara röra en liten del av utvecklingen som skedde inom äldreomsorgen i Karlstad runt 1976–1981, men man skulle kanske kunna använda det jag kommer fram till i eventuell framtida forskning.

1.2

Syfte

Mitt syfte med uppsatsen är att studera vad skyddskommittén för åldringsvården har arbetat med och hur de förbättrat arbetsmiljön i Karlstads äldreomsorg från starten av kommittén i slutet av 1976 till början av 1981.

Frågeställningar:

- Vilka var problemen som identifierades av skyddskommittén?

- Vilka åtgärder gjordes gentemot problemen skyddskommittén uppmärksammade?

1.3

Forskningsläge

Rita Liljeström, som är sociolog samt varit lektor vid Göteborgs universitet, har tillsammans med Edmund Dahlström, som var sociolog och filosofie doktor, docent vid Stockholms högskola och professor vid Göteborgs universitet, skrivit boken Arbetarkvinnor i hem- arbets-

& samhällsliv (1981) i vilken dem beskriver hur kvinnliga arbetare har gått från oavlönat arbete till lönearbete och hur de har anpassat lönearbete med familjelivet, med fokus på kommunal och metallarbetare.

Obekväma tider är vanliga inom vården, personalen måste arbeta morgon, middag, kväll och natt för att verksamheten ska fungera. Många av de som arbetar inom vården arbetar deltid eller i perioder där behovet krävs mer. En anledning till att kvinnornas arbetstider kunde se ut så här var därför att männen arbetade mycket vilket gjorde att kvinnorna inte kunde lägga lika mycket tid på arbetet som männen då de var tvungna att vara hemma och ta hand om

hushållsarbetet och barnen.³

En stor framgång inom vården var när man började utbilda kvinnorna till undersköterskor, dessa hade tidigare varit vårdbiträden. Undersköterskorna fick större kompetens än de tidigare vårdbiträdena och blev som någon sorts arbetsledare för vårdbiträdena. ⁴ Vårdyrket styrdes av ett hierarkisystem där vårdbiträden och undersköterskor arbetar under sjuksköterskor och

3 Liljeström, R., & Thörnqvist, A., (1981), Arbetarkvinnor i hem- arbets- & samhällsliv, s. 245–447

4 Liljeström, R., & Thörnqvist, A., (1981), s. 237

(5)

3 läkare och all styrning bör komma uppifrån läkarna när det kommer till vården. Exempelvis var matsalen uppdelad, läkarna satt i en, sjuksköterskorna i en och vårdbiträdena i en annan, om det hände att man gick till fel matsal blev man tillsagd. Vårdbiträdena skulle knappt synas, en del fick även gå in på toaletten när läkaren kom och skulle gå ronden på vårdavdelningarna och de patienter som kunde skulle helst stå upp bredvid sängen. ⁵

Många som arbetar inom vården klagar över att de är underbemannade och att tiden inte räcker till, de anser att de inte finns tillräckligt med tid för att vårda på det bästa sätt och på det sätt som dem skulle vilja, de säger även att de inte hinner äta lunch, sitta ner och diskutera med patienter och vårdtagare med övrig personal när den kommer in och ska arbeta eller om något speciellt har hänt utan man hinner bara ta det allra nödvändigaste. En till orsak som gör arbetet svårt för personalen är att de ofta har svårt att lämna arbetet på arbetet när man går hem, då man kommer nära dem man vårdar.⁶

Christina Juthberg har skrivit en avhandling angående samvetsstress och utbrändhet hos vårdpersonal inom äldreomsorgen, i vilken hon har samlat in enkäter från både

undersköterskor, vårdbiträden samt sjuksköterskor i Umeås kommunala äldreomsorg 2008.

Personalen känner sig otillräckliga, maktlösa och hindrade i situationer vilket leder till att de får dåligt samvete då personalen känner att de inte kan göra tillräckligt för att vara bra vårdpersonal enligt deras egna samvete⁷

Vårdpersonal känner bland annat att de inte kan ge den sortens vård som de skulle vilja på grund av bland annat hög arbetsbelastning och tidsbrist, det är många arbetssysslor på sidan av själva omvårdnaden av de äldre som ska göras vilket tar tid som annars skulle ha gåt till de äldre. Personal känner att de inte kan leva upp till kraven som ställs på dem från bland annat organisationen, de äldre och deras anhöriga men även från kollegor och dem själva. Men framförallt känner många av vårdpersonalen att de inte gör tillräckligt för att förbättra livskvalitén för de äldre.⁸

Att utbrändhet och stress inom vårdarbetet kan kopplas samman har man kunnat sett länge, i dessa fall finns bland annat faktorer som hög arbetsbelastning och tidspress, hämmande arbetsklimat, avsaknad av stöd, maktlöshet, rollkonflikt och otydliga roller, låg självkänsla.

Personalen känner att de är utbytbara och därav ifrågasätter sitt egna värde inom vården. Detta leder till att personalen upplever negativa känslor som otillräcklighet, pessimism och

maktlöshet. Man får dåligt samvete då ens egna idealbild inte är densamma som den verkliga bilden. ⁹

5 Liljeström, R., &Thörnqvist, A., (1981), s. 238–239

6 Liljeström, R., & Thörnqvist, A., (1981), s. 260–262

7 Juthberg, Christina, (2008), Samvetsstress hos vårdpersonal i den kommunala äldreomsorgens särskilda boenden, s. 3–5

8 Juthberg, Christina, (2008), s. 13–14

9 Juthberg, Christina, (2008), s. 21-22

(6)

4

1.4

Källor, metod och avgränsningar

För att försöka svara på mitt syfte och mina frågeställningar har jag använt mig av protokoll som har skrivits under sammanträdena för socialförvaltningens åldringsvårdsavdelnings skyddskommitté i Karlstad från november 1976 till februari 1981, samt av tre brev som har skickats till skyddskommittén. Anledningen till att jag valde dessa källor var framförallt då jag anser att dessa svarar bäst på mina frågeställningar angående vad skyddskommittén har uppmärksammat och arbetat med gällande personalens arbetsmiljö. Jag anser att dessa källor är relativt trovärdiga då de är skrivna av personer som befunnit sig på dessa sammanträden och de blev skrivna samtidigt som sammanträdena skedde, vilket ökar trovärdigheten i dessa dokument. Dock kan man inte avgöra i dessa protokoll ifall förändringen verkligen skedde i verksamheterna efter att problemet tagits upp och sagts ska åtgärdas. Man kan inte heller avgöra på alla punkter hur dessa problem har åtgärdats. Samt även frågan angående vad som skrivs ner på protokollet kan man ha i åtanke, då allt som tas upp på sammanträdena kanske inte skrivs ned i protokollet. För att kunna besvara mina frågeställningar har jag använt mig av en kvalitativ textanalys för att analysera protokollen jag använt mig av i den här

undersökningen. Jag har läst och tolkat de protokoll som varit till mitt förfogande för att sedan ta ut de delar som jag ansätt kunna vara till hjälp för att besvara mina frågeställningar, vilket jag har dokumenterat i min reslutatdel i uppsatsen. För att göra resultatdelen smidig att läsa har jag skrivit den i kronologiskordning, där jag har börjat med det tidigaste protokollet från första mötet till det sista protokollet som jag har valt att ha med i undersökningen. Därefter har jag i analysdelen besvarat de två frågeställningarna var för sig utefter den information jag fått ut i resultatdelen.

I den här uppsatsen kommer jag skriva om skyddsarbetet för vårdpersonal. Jag har valt att koncentrera mig på äldreomsorgen framförallt då jag själv har arbetat inom äldreomsorgen tidigare och därav gör ämnet intressant för mig men även för att det inte finns mycket dokumenterat om arbetsmiljöutvecklingen för vårdpersonal inom äldreomsorgen i Sverige vilket gör ämnet i sig intressant. Att skriva om hela Sveriges skyddsarbete hade blivit ett alldeles för stort arbete därför fokuserar jag enbart på Karlstad i den här uppsatsen, vilket kom av den enkla orsaken att jag bor där, vilket gör det lättare att ta sig till Värmlands Arkivet som är belagt i Karlstad för att få tag på källmaterialet till arbetet. Tidsperioden, slutet av 1976 till början av 1981, valde jag då socialförvaltningens åldringsvårdsavdelnings skyddskommitté hade sitt första sammanträde i november 1976. Därigenom får man information om hur skyddskommittén har arbetat från början med att eventuellt förbättra arbetsmiljön för

vårdpersonal inom äldreomsorgen. Det finns ingen speciell anledning till periodavslutet utan jag vill undersöka några år framåt för att se hur det har utvecklats och vilka problem som har uppkommit och hur man har handskats med detta i skyddskommittén. För att kunna göra detta behöver man undersöka arbetet under flera år, jag beslutade mig för att fokusera på omkring fyra år för att arbetet inte skulle bli alldeles för stort.

(7)

5

1.5

Bakgrund

Under medeltiden stod ansvaret för vården av de äldre till större del av familjen och om familjen inte av någon anledning kunde ta hand om de äldre hamnade ansvaret hos kyrkan.

Under 1300-talet fanns det så kallade helgeandshus där gamla, sjuka samt föräldralösa barn vårdades och försörjdes, man betalade efter egen förmåga och helgeandshuset kunde kräva att få tillgång till personens tillgångar. Under 1500-talet blev Sverige protestantiskt och det skedde flera förändringar i landet, vad gäller vården av de äldre flyttade det största ansvaret från kyrkan till staten och hospital uppkom i nästan varje stad. På dessa hospital vårdades även sjuka, barn och psykiskt sjuka. 1686 började socknarna bygga fattighus intill kyrkorna där gamla, fattiga, föräldralösa samt handikappade skulle husera, man fick mat och en plats att sova och det var föreståndarens ansvar att se till så att fattighuset fick in pengar för att kunna förse de boende med mat och andra nödvändigheter. Rotegång var även det något som brukades vilket innebar att socknen indelades i olika rotar, områden, och där varje område hade ansvar för försörjningen för några personer under en bestämd period. Gården såg till så att den fattige hade mat, husrum samt den nödvändiga vården. Utackordering föregick också vilket innebar att de äldre auktionerades ut till den person som åtog sig ansvaret att försörja den gamle med den lägsta ersättningen.¹⁰

Under slutet 1800-talet och början på 1900-talet börjar större förändringar ske inom äldreomsorgen då allt fler människor börjar försörja sig genom lönearbete. I och med urbaniseringen och industrialiseringen, vilket resulterade i befolkningsomflyttningar, så förändrades det tidigare förhållandet mellan barn och föräldrar i vilket barnen tog hand om sina äldre föräldrar. 1884 skrev Adolf Hedin den första motionen för att få till en försäkring för äldre samt till personer som ådragit sig en arbetsskada från vilken de inte kan återgå till arbetet för, med tanke på industrialiseringen och de arbetsskador som ofta uppstod i arbetena.

1918 fick man fram en ny fattigvårdslag vilket innebar att de äldre hade rätt att besvära sig ifall de ansåg att kommunerna inte ansvarade för deras omsorg. Lagen innebar även att auktionen av äldre försvann då detta blev olagligt. Samhället skulle ta över vården av de äldre vilket tidigare till större del skett av kvinnorna i familjerna. Genom att föra över ansvaret för de äldre till samhället gjorde man det möjligt för än fler kvinnor att arbeta och bidra till försörjningen. När fler kvinnor kunde börja lönearbete tog många av dessa arbeten inom den offentliga sektorn och inom vården och den växande kommunala äldreomsorgen, detta ledde till att den tidigare obetalda arbetskraften inom hemmet blev till vårdbiträdets lönearbete inom omsorgen för de äldre.¹¹

Idén om ålderdomshem kom omkring 1920 men fick inte sin riktiga början förrän omkring mitten av 1930-talet. Under 1930-talet fanns det omkring 32 000 platser på landets

äldreboenden. ¹² Tidigare hade de äldre hamnat inom fattigvården om de inte kunde ta hand om sig själva eller hade familj som kunde ta hand om dem. Tanken bakom ålderdomshem var ambitiösa och man ville bevara tanken om ett ”hem” i jämförelse med tidigare fattigstugor.

10 Imborn, M., Åsbrink, B., (2012), Vård- och omsorgsarbete 1, s. 10–12

11 Broomé, P., Jonsson, P., (1994), Äldreomsorgen i Sverige, s. 27–32

12 Thorslund, M., (2010), Åldrandet och äldreomsorgens utveckling, s. 2,

(8)

6 Dock utvecklades det inte riktigt så som politikerna hade förväntat sig och runt 1940 bestod omkring 70 % av de boende på ålderdomshemmen av gamla och resterande bestod av

långtidssjuka samt mentalsjuka då det under den här tiden inte fanns många andra möjligheter för dessa att få vård. ¹³ I och med riksdagens beslut om nya folkpensioner 1946 fick

ålderdomshemmen nya krafter då pensionärer inte längre tillhörde fattigvården och avgiften för att bo på ett ålderdomshem skulle inte vara högre än att de gamla kunde betala med sin folkpension. Ålderdomshemmen skulle vara tillgängliga för alla gamla oavsett ekonomisk ställning. ¹⁴ Man hade under 1930-talet börjat uppmärksamma den dålig hemmiljön som många äldre hade och genom de nya ålderdomshem erbjöds bättre bostäder vilket gjorde att många äldre sökte sig till ålderdomshemmen.

13 Edebalk, P.G. (1990), Hemmaboendeideologins genombrott, åldringsvård och socialpolitik 1945–1965, s. 4–5

14 Edebalk, P.G. (1990), s. 7

(9)

7

4 Resultat

Här kommer jag gå igenom de olika protokoll som har uppförts utifrån sammanträdena för socialförvaltningens åldringsvårdsavdelnings skyddskommittén i Karlstad från dess uppkomst i slutet av 1976 till början på 1981.

4.1. 1976

Den 3 november 1976 ägde det allra första skyddskommittésammanträdet för äldreomsorgen i Karlstadskommun rum efter att förslag kommit till sociala centralnämnden den 18 augusti 1976, vid överläggningar mellan personalorganisationer och representanter för förvaltningen.

Därefter har man beslutat att inrätta en skyddskommitté för socialförvaltningens

vårdavdelningens verksamhetsområde. Det som diskuterades under detta första sammanträde var bland annat den höga temperaturen i expeditionslokalerna under sommaren, att tvättställen i badrummen hos de boende inte släpper ut smutsvatten utan man måste stoppa ner händerna i vattnet, dock togs beslut att detta inte var något de kunde åtgärda utan dessa ärenden skulle vidare till socialförvaltningen där man skulle ta beslut om hur detta skulle åtgärdas. Även företagshälsovården nämndes under sammanträdet där man sa att man skulle bjuda in företagshälsovården till ett sammanträde.¹⁵

4.2. 1977

På sammanträdet den 31 januari 1977 diskuterade man bland annat resultatet från en

sammankomst på Rudshemmet den 8 november 1976 där bland annat skyddsinspektören och skyddsombudet var närvarande och man mätte luftfuktigheten vilket kom fram till att det låg på en tillfredställande nivå och att man i vårt klimat måste räkna med att luftfuktigheten varierar och måste anpassa sig efter. Beslutet fattades att ifall man har problem med den dåliga luftfuktigheten bör man kontakta företagshälsovården. Alternativt kan temperaturen på hemmet sänkas.¹⁶

En skyddsrond på Rosenbadshemmet förekom den 8 mars 1977 där huvudskyddsombudet, skyddsombudet samt föreståndaren för hemmet medverkade. Under skyddsronden

uppmärksammades diskrummet som var trångt och man rekommenderade en ombyggnation varav de tog kontakt med en arkitektfirma som föreslog att man skulle bygga ihop ett

förrådsrum med diskrummet för att göra rummet större, vilket dock resulterade i en minskad förrådsmäng vilket skyddskommittén accepterade som en godkänd nackdel då de inte ansåg att de fanns någon annan lösning. Socialförvaltningen meddelade att ombyggnationen av diskrummet skulle tas upp i budgetförslaget för år 1978.¹⁷

På sammanträdet den 4 maj 1977 beslutade man att för den sociala arbetsmiljön var

introduktionen av nyanställda viktig samt att det även var viktigt att intervjua anställda som

15 Protokoll fört vid sammanträde med Socialförvaltningens åldringsavdelnings skyddskommitté, 1976-11-03

16 Protokoll fört vid sammanträde med Socialförvaltningens åldringsavdelnings skyddskommitté, 1977-01-31

17 Protokoll fört vid sammanträde med Socialförvaltningens åldringsvårdsavd. skyddskommitté, 1977-05-04

(10)

8 valt att sluta för att öka kunskapen om varför personal väljer att avsluta sin anställning. Man diskuterade även att personalen på boendena behöver ökad kunskap samt utbildning angående att skydda sig själva från exempelvis farliga alkoholmissbrukare. Man säger att den här typen av frågor ofta glöms bort av skyddskommittén på grund av mer tekniska skyddsfrågor. ¹⁸ Inför 1978 års burget reducerades summan pengar som skulle gå till underhåll och

reparationer för ålderdomshemmen från 676,000: - till 500,000: -, i och med detta beslutade skyddskommittén att prioritera de kostnader som kom gentemot att förbättra arbetsmiljön.¹⁹ Ett skyddsombuds arbetsuppgifter i verksamheterna innebär bland annat att ge information till de andra arbetstagarna angående aktuella frågor som rör arbetsmiljön på arbetsplatsen, beakta förändringar av miljö, arbetsorganisation, arbetsmetoder och lokaler i den verksamhet de arbetar i, att regelbundet uppdatera sig själva angående förhållandena inom skyddsområdet för att hjälpa arbetstagarna att skapa en bättre arbetsmiljö. Dock under denna tidsperiod, 1977-08- 16, saknar många skyddsombud möjlighet att fullt utföra sitt arbete som skyddsombud då de saknar möjlighet att lämna sina ordinarie arbetsuppgifter för att kunna utföra de

arbetsuppgifter som tillkommer dem som skyddsombud, då ingen ersättare sätts in vilket gör att skyddsombudet måste stanna kvar i sitt arbete. Enligt arbetarskyddslagen §40a ska ett skyddsombud bli erbjuden ledighet med bibehållna anställningsförmåner för att kunna fullfölja sina uppgifter som skyddsombud. ²⁰

Vid sammanträdet den 12 december 1977 uppmärksammades det faktum att vikarier vid ålderdomshemmen saknar utbildning i lyftteknik vilket gör att de är i större risk för skador, särskilt när de ska hjälpa till vid badning. Man kom överens på sammanträdet att all personal som anställs samt alla vikarier ska få information och kunskaper om lyftteknik, detta ska ske med en sjukgymnast på arbetsplatserna. Nyanställda ska även gå ett visst antal timmar med en kollega som har kunskaper gällande lyftteknik. Utöver detta diskuterades det att personal som arbetar vid diskmaskinerna får hörselskador, man påtalar vikten av att använda hörselskydd när man arbetar vid diskmaskinen. Även de sängar som de äldre tar med sig hemifrån när de flyttar in på boendena diskuteras, dessa anses möjligtvis vara olämpliga från

personalsynpunkt. Man beslutade att sängar får medtas ifall dessa ej anses vara olämpliga från personalperspektiv. Samt att information angående sängbensförhöjningar bör finnas på

hemmen och att dessa sängbensförhöjningar ska finnas tillgängliga på hemmen. Något annat som diskuterades var de faktum att skyddskommittén ej varit med från början vad gäller planering och skissning av nybyggen vilket beslutades att skyddskommittén ska vara med från början i framtiden. ²¹

4.3. 1978

Under sammanträdet med skyddskommittén den 1 februari 1978 uppmärksammades

problemet med att det endast var en ensam personal på boendena som arbetade på natten och

18 Protokoll fört vid sammanträde med Socialförvaltningens åldringsvårdsavd. skyddskommitté, 1977-05-04

19 Protokoll fört vid sammanträde med Socialförvaltningens åldringsvårdsavd. Skyddskommitté, 1977-10-05

20 Brev från Ulla-Marie Haglund, Huvudskyddsombud SKAF sekt.16, till skyddskommittén för åldringsvård i Karlstad Kommun, 1977-08-16

(11)

9 vilka problem detta kunde medföra, bland annat är det en trygghetsfråga för personalen samt att en personal har hela ansvaret under natten. Arbetstagarsidan säger att de är emot att personal arbetar själva och att det finns arbetsuppgifter på hemmen för två nattarbetare.

Socialförvaltningen meddelade att företagshälsovården kan medverka under

hörselundersökningarna hos personalen som arbetar vid diskmaskinerna, undersökningarna beräknas starta under våren 1978. ²²

Solstadens företagshälsovård AB antyder, efter att ha genomfört en hörselundersökning på 48 anställda gällande diskmaskinerna, att personalen ej har fått hörselskador i arbetet. ²³

Socialförvaltningen rapporterade på sammanträdet den 9 maj 1978 att personalundervisningen i lyftteknik var påbörjad. Rosenbadshemmet hade haft utbildningen och Åsbacka var mitt i utbildningen medan övriga hem förväntades genomföra utbildningen efter sommaren. Dock var det ett problem att hitta sjukgymnaster som kunde hålla i undervisningen. Utbildning i åldringsvård i utveckling förväntades börja hösten 1978 och inom denna utbildning ingick även en viss undervisning i arbetsteknik. Skyddsfrågan angående kemiska medel inom arbetet togs upp, där man bland annat diskuterade ett rengöringsmedel framtaget av Soilax för

desinfektion av tvättmaskiner som skulle prövas på några hem samt även ett diskmedel som var införskaffat till hemmen som framkallar hudskador. Centrala skyddskommittén

genomförde en utredning angående användandet av diskmedlet och även

huvudskyddsombudet var kritisk angående diskmedlet. Återigen togs luftfuktigheten på Rudshemmet upp och skyddskommittén diskuterade vilka åtgärder man kunde genomföra för att hantera detta och igen rekommenderades en sänkning av inomhustemperaturen. ²⁴

Vid sammankomsten för skyddskommittén den 9 augusti 1978 diskuterades servicehuset Hagaborg där det sedan starten funnits svårigheter angående diskrummet. Diskrummet har haft hög temperatur och även ångutveckling samt har dörrarna mellan diskrummet och köket samt barserveringen bedömts olämpliga från en skyddssynpunkt. Upprepade klagomål samt uttalande från huvudskyddsombudet genomfördes en mindre förbättring av ångutvecklingen, dock kvarstår fortfarande de andra problemen. Det skedde en fortsatt diskussion angående hörselundersökningen och diskmaskinerna. Det fanns möjligheter att sänka bullernivån i diskrummet dock innebär detta stora ekonomiska insatser. Skyddskommittén beslöt att åter ta upp frågan vid nästa möte och eventuellt genomföra en specialstudie av den arbetsplats där det anses vara mest buller. När man diskuterade detta beslöts det även att man ska vara uppmärksam angående bullret vid utbyte av diskmaskiner och ombyggnad eller nyproduktion av diskrum i framtiden. ²⁵

Huvudskyddsombudet har fört statistik över olycksfallsfrekvensen under 1977 och de tre första kvartalen 1978, i vilka det framgick att 20 olycksfall inträffat -77 varav 13 gällde hemsamariter(hemtjänst) och av dessa ägde 8 av dessa rum till och från arbetet. Under -87 hade 13 olycksfall förekommit varav 8 gällde hemsamariter och av dessa endast 2 skedde till

(12)

10 och från arbetet. Företagshälsovården efterlyser dock redovisning gällande de tillbud som sker. Vilket gjorde att skyddskommittén beslutade att både arbetsledare och skyddsombud skulle registrera tillbuden. Man ville även försöka få fram statistik från andra kommuner och jämföra dessa. Det beslutades även att skyddsombud samt föreståndarsidan skulle genomföra en sammanställning angående sjukdagar på boendena för år 1978 vilket man ska ta upp vid nästkommande sammanträde. Under samma möte som detta togs upp diskuterade man åter diskmaskin-problemet i och med ett planerat inköp av en ny diskmaskin till

Rosenbadshemmet, ett krav för diskmaskinen var att bullernivån ska vara låg. Det är viktigt att kunna ställa dessa krav till fabrikanterna med hänsyn till framtida produktioner av diskmaskiner då detta inte finns för tillfället. Rapport angående lyftteknik kom under mötet vilket visade på positiva framsteg, man har kunnat få fram en uppgörelse gällande en sjukgymnast som kommer att undervisa i lyftteknik en gång i månaden för både nyanställda vikarier som fastanställda, även företagshälsovården kommer befinna sig vid dessa

undervisningstillfällen till en början. ²⁶

4.4. 1979

Statistiken från personalens sjukskrivningar på ålderdomshemmen har tagit fram av

föreståndare och skyddsombud på varje ålderdomshem, dock har det inte funnit någon tid för att gå över uppgifterna inför sammanträdet med skyddskommittén den 21 februari 1979 och man beslöt att ta upp frågan igen på nästkommande möte efter att man hunnit gå igenom resultatet. Skyddskommittén har varit i kontakt med andra kommuner men ingen av dessa hade liknande statistik. ²⁷

Diskmaskinsfrågan togs upp igen, ekonomiföreståndaren informerade om de krav som ställs på den nya diskmaskinen gällande ljudnivån, företagshälsovården meddelade att den önskade ljudnivån på diskmaskinen bör ligga på omkring 65 decibel, dock fanns ingen diskmaskin med denna ljudnivå utan de låg på omkring 67–68 decibel. Man diskuterade att det bör finnas en rutin gällande de krav som bör finnas vid ljudnivån på maskiner som köps in till hemmen.

Det beslutades även att göra en ny mätning av decibelnivån när den nya diskmaskinen var installerad. Personal på boendena har fört in klagomål angående negativa biverkningar vid användning av disk- och rengöringsmedel. Man kom fram till att flytande diskmedel

föredrogs och även att personalen bör få kunskap kring rätt dosering medlen. Det beslutades även att man skulle se över alla de olika preparaten och om möjligt reducera antalet olika medel, och man ansåg att såpa fungerar bra i många lägen. Angående det tidigare nämnda problemet med luftfuktigheten på Rudshemmet har det kommit på förslag att införskaffa blommor och gröna växter vilket skulle kunna motverka den torra luften något. Det har även genomförts en ny mätning av luftfuktigheten vilket visade en låg luftfuktighet. Det

rekommenderades inte att installera en luftfuktare då det ansågs finnas fler nackdelar med detta och istället sänka värmen, anpassa klädseln samt införskaffa växter. Personalen önskade även en genomgång av in- och utsugning av luft, socialförvaltningen berättade att en

genomgång av ventilationssystemet tidigare förekommit men att fastighetskontoret skulle

(13)

11 diskutera ifall man skulle genomföra detta igen. På Färjestadshemmet påtalades bristen av omklädningsrum för män vilket skulle åtgärdas. Huvudskyddsombud påtalade även eventuell dubblering av nattpersonal på Färjestadshemmet då främmande personer som varit berusade och stökiga kommer dit även på kvällar och nätter. Personalen anser att förstärkning av personal på kvällar och nätter bör tas. Socialförvaltningen menar att denna fråga ska tas upp i diskussion angående det planerade om eller nybyggnaden av ett av annexen. Det har

medgivits att en förstärkning av personal får ske den 15 varje månad då det enligt personalen infinner sig mest besökare då.²⁸

Ulla-Marie Haglund som var huvudskyddsombud hos Svenska Kommunalarbetareförbundet avledning 30 i Karlstad skickade ett brev till skyddskommittén för åldringsvård den 25 januari 1979 angående personalen som arbetar själv under natten på Färjestadshemmet. I vilket Haglund redogör vilka risker det finns för personal som arbetar ensamma under natten, inte bara är det risker i skadesynpunkter men kan även var påfrestande psykiskt då personalen kan bli orolig över att eventuellt råka ut för ett olycksfall, bli hastigt sjuk och inte kunna få hjälp, men även de faktum att en situation kan hända som personalen ej känner att de klarar av att hantera själva, vilket kan leda till att personalen känner sig pressade. Haglund berättar även att polisen varit till boendet 43 gånger det senaste året, mellan januari 1978 till januari 1979, för att avhysa personer som inte hör till hemmet som varit besvärliga och berusade.

Personalen rapporterar att deras arbetssituation är besvärande och inte längre accepteras av de som arbetar. Åtgärder vidtas så fort som möjligt för att ur arbetsmiljösynpunkt tillfredsställa arbetssituationen för nattpersonalen.²⁹

På sammanträdet med skyddskommittén den 2 maj 1979 togs åter upp det insamlade materialet angående sjukfrånvaron hos personalen på ålderdomshemmen i Karlstad 1978.

Utifrån dessa kunde man läsa att ryggskador, stress och magbesvär var de flesta orsakerna till sjukfrånvaron. Man beslöt att skyddsombud och föreståndare på varje ålderdomshem skulle diskutera sjukfrånvarostatistiken och sedan redovisa en sammanställning på nästkommande möte av sjukfrånvaron på vardera hem gentemot antalet årsarbete och sedan ska man jämföra dessa emellan hemmen. ³⁰

Enligt protokollet från sammanträdet med skyddskommittén den 2 maj 1979, så har

skyddskommittén fått ett överläggning från yrkesinspektionens inspektionsmeddelande den 28 mars 1979 angående Rosenbadshemmet, till vilket skyddskommittén svarade att

ålderdomshemmen är en boendeform och inte en sjukvårdsinrättning därav behövs inga sjuksängar och i de fall där skötsel av tillfälligt sjuka eller i de fall där personal hjälper till vid sänggående finns det tillgång till benförhöjningar för att få sängarna till mer lämpliga

arbetshöjder. Gällande badkar på hemmet rekommenderade skyddskommittén att inkludera inför 1980 års budget, en duschkabin till vartdera huset, man poängterade även att det finns ett centralt bad på Rosenbadshemmet. Även i budget ska man försöka få in medel för ventilation i smutstvättsförråd, bättre belysning i disk- samt mangelrum. Under samma sammanträde

29 Brev från Svenska kommunalarbetareförbundet avd. 30 – Karlstad till skyddskommittén för åldringsvård, 1979-01-25

(14)

12 diskuterades frågan angående dubbelbemanning av nattpersonal på Färjestadshemmet vissa nätter kring den 15 varje månad har haft en positiv effekt och man underströk betydelsen av att samtliga nätter bör ha dubbelbemanning. Socialförvaltningen meddelade att frågan kring om och nybyggnationen av Färjestadshemmet ej är löst och man därav ej vet hur många boenden det kommer finnas på hemmet, men att personalbehovet kommer övervägas i samband med budgetförslaget år 1980. ³¹

Den 17 april 1979 mottog skyddskommittén ett dokument angående klagomålen på diskmedel, framförallt gällande maskindiskmedlet Super Soilax, vilket irriterar hud och slemhinnor, från Solstadens företagshälsovård AB. I detta gavs information angående detta.

Vid ett tidigare sammanträde beslutades det att företagshälsovården skulle kontakta kommunens inköpsavdelning för att diskutera att eventuellt byta från pulvret som tidigare använts till flytande diskmedel. Inköpsavdelningen meddelade att det inte var ett bra alternativ då ett flytande diskmedel innebär ett olämpligt transporttillskott av det vatten som diskmedlet löses i. Efter besök hos arbetstagare kunde man se att hantering och dosering av diskmedlet sker olika och i en del fall mindre bra. Arbetet i diskrum innebär även att händer och armar är i konstant kontakt med vatten och fukt vilket gör att huden luckras upp och överhudens fettlager försvinner vilket gör att huden blir skör och lätt spricker och om diskmedlet kommer i kontakt med den sköra huden genom dam kan det uppstå hudrodnad vilket sedan kan

utvecklas till kraftigare irritation, sveda och sår, efter en tid kan huden bli överkänslig. Det torra diskmedlet kan även kännas irriterande i ögon och näsa. Eftersom att diskning är ett arbete som utförs hela dagar på ålderdomshem blir påfrestningarna på huden stora, och enligt företagshälsovården gör det detsamma om man använder flytande eller pulverdiskmedel, utan det är hanteringen och arbetsrutinen som måste ändras och anpassas efter arbetstagarnas känslighet. Förslag till dessa förändringar är att känsliga arbetstagare får chans till arbetsbyten så att tiden de måste spendera i vatten minskas, att man använder skyddshandskar med

innervante eller skyddsslava eller enbart skyddssalva. Doseringsanvisningar och skyddsföreskrifter placeras vid diskmaskinerna och personalen informeras om rätt

arbetsteknik för att minska påfrestningarna på deras kroppar. När man fyller på diskmedlet bör man använda skyddshandskar och även bör man använda skyddsglasögon för att minska dammet i ögonen. ³²

Vid sammanträdet den 10 september 1979 diskuterade man sammanställningen av sjukdagar och kom fram till att det inte är lätt att få ett rättvist resultat av detta då en person med lång sjukskrivning ger många sjukdagar vilket inte direkt kan ge slutsatsen att en personalgrupp har hög sjukskrivningsfrekvens, man beslutade även att det är svårt att göra realistiska jämförelser mellan hemmen. Angående diskmedlet som togs upp på tidigare sammanträde beslutade man att införskaffa två olika salvor, en för att skydda huden och en för att återställa fettbalasen, skulle finnas på arbetsplatsen och även att det skulle ske en uppföljning angående detta till hösten. Även lyfttekniksutbildningen diskuterades och skyddskommittén punkterade vikten av att utbildningen fortsatte och företagshälsovården lovade att arbeta för att få en

32 Brev från Solstadens företagshälsovård AB till Skyddskommittén för åldringsvård i Karlstad, 1979-04-17

(15)

13 lämplig sjukgymnast till utbildningen. Det är viktigt att utbildningen verkställs i arbetet och det är viktigt att den äldre utbildade personalen föregår med gott exempel och informerar nyanställda arbetskamrater och även korta vikarieanställningar. Sjuksängar kom på tal igen och arbetstagarsidan informerade om att avsikten med att skaffa dessa var inte att ersätta de sängar som fanns utan att man ville ha tillgång till dessa vid speciella situationer och

skyddskommittén beslöt att ta det vidare till förvaltningen för att undersöka om det är möjligt att införskaffa någon eller några sjuksängar till varje hem. ³³

Solstadens företagshälsovård meddelade att efter undersökning av luftfuktigheten på

Rudshemmet kunde man endast erbjuda bättre luftfuktighet genom att sänka temperaturen och införskaffa bladrika blommor som genom avdunstning förbättrar luftfuktigheten.³⁴

4.5. 1980

Personal från Granberga ville ha fler nattpersonal. Socialförvaltningen har tillåtit Brattska gården och även Åsbacka att ha två nattpersonal från och med första januari 1980, dock har det inte ansetts att det behövs på de mindre hemmen då det inte anses finnas tillräckligt med arbetsuppgifter. Arbetstagarsidan yrkade för att ha två nattpersonal även på Källgården och Färjestadshemmet. Som lösning föreslogs att ha jourpersonal på natten och även att man vid behov kunna tillkalla extra personal som förstärkning till natten. Efter diskussion beslöts att föra vidare frågan till sociala centralnämnden.³⁵

Inför sammanträdet den 29 maj 1980 hade huvudskyddsombudet inlämnat flera rapporter från skyddsronder som genomgåtts på Brattska gården, Granberga, Källgården och Åsbacka.

Brattska gården hade fått kritik då en halkfri matta fattas i duschrummen, diskmaskinen sköljer dåligt samt att ventilationen var dålig. Granberga fick kritik över att belysningen var dålig i samlingsrummet, dålig ventilation i källaren, entrétrappan var halkig och köket dragigt.

Åsbacka fick kritik över att köksstolarna hade hjul vilket bedömdes som farligt.

Socialförvaltningen framförde att vissa åtgärder kunde hanteras på en gång medan andra behövde budgetbehandling. Angående stolarna önskade personalen ha kvar dessa och var medvetna om riskerna hjulen tillförde och skyddskommittén att det är viktigt att även

nyanställda och vikarier informeras om riskerna med hjulen. Ventilationen skulle genomgå en översyn för att se om systemet var i full funktion. Personalen på färjestadshemmet hade även skrivit en skrivelse till centrala skyddskommittén och framfört att de kräver

dubbelbemanning. Centrala skyddskommittén beslutade att begära att sociala centralnämnden och personalen utreder dubbelbemanning men även andra alternativ som tekniska hjälpmedel och larmanordningar. I skyddskommittén fanns det delade meningar angående

dubbelbemanning men alla var eniga om att en utredning bör ske. Från arbetstagarsidan framförde de att den dubbla bemanningen kan ske genom personal som måste omplaceras anställdes på färjestadshemmet. Socialförvaltningen framförde att budgetarbetet och semesterperioden gjorde det svårt att få fram en undersökning under augusti månad. ³⁶

(16)

14 Skyddsrondsrapport från Rosenbadshemmet och Rönngården redovisades på sammanträdet med skyddskommittén den 8 september 1980. På Rosenbadshemmet kritiserades den dåliga belysningen i korridorer, torr luft, halkrisk på grund av nya mattor, dålig fläkt i diskrummet samt vattnet i kranarna då det i början kommer varmvatten när man sätter på kallvatten och så är det dålig cirkulation av varmvattnet. På Rönngården kritiserades bland annat duschen på andra våningen och dålig lukt i soprum samt att personalen önskade få en kontakt utanför källaren för att kunna tända lamporna. Angående detta beslutade skyddskommittén att skicka vidare ärendena för åtgärder till socialförvaltningen. Under mötet diskuterades även den dåliga ekonomin och budgeten inför 1981 och att nedskärningar måste ske. Samt den

återkommande frågan om dubbelbemanning under nätterna, nattpersonal på Granberga önskar få dubbelbemanning till år 1981 då servicelägenheter har tillkommit i närheten av hemmet samt att vissa arbetsuppgifter överförs från dagpersonal till nattpersonal. Angående

nattpersonal på Färjestadshemmet har möjligheter för teknisk lösning kommit i och med trygghetslarm med radiosignalsystem och överläggningar angående detta skulle snart ske med personal på hemmet. Från arbetstagarsidan vill man helst ha en till nattpersonal men är öppna för att föra diskussion kring frågan.³⁷

Skyddsrondsrapporter från Rudshemmet rapporterades vid skyddskommitténs sammanträde den 1 december 1980, på Rudshemmet påtalades den dåliga ventilationen i både badrum och duschrum, samt att det behövdes akustikplattor i sysselsättningsrummet där vävstolarna finns samt att det i lunchrummet behövdes byta heltäckningsmattan mot antingen kork eller

linoleummatta. Från arbetstagarsidan påtalades att frågan angående plattorna under vävstolarna har varit på fråga fler gånger tidigare men detta har beslutats att det ej varit angelägna vid budgetarbetet, vilket nu skyddskommittén anser bör tas åter i fråga för budgetarbetet. Heltäckningsmattan har från socialförvaltningen bedömts bytas när det förslitits. ³⁸

Vid sammanträdet den 1 december 1980 togs även frågan angående nattpersonalen på Färjestadshemmet upp, där man tog upp att överläggningar inträffat med personal samt med de boende. Var vid man kom överens om, i ett försök att minska riskerna i verksamheten, att man inte skulle släppa in utomstående på hemmet och inte låta dessa sova inne på rummen.

Om man går emot detta så blev det överenskommet att om man ändå låter någon utomstående sova inne på rummet har man förbrukat sin rätt att bo kvar. Man har även fört samtal med Televerket angående larmsystem som gör det möjligt för personal att tillkalla hjälp vid besvärliga situationer. Larmutrustingen skulle Televerket demonstrera på Färjestadshemmet den 4 december 1980. ³⁹

(17)

15

4.6. 1981

Vid skyddskommitténs första sammanträde år 1981, den andra mars, redovisades den centrala arbetsmiljökommitténs handläggning av nattpersonal vid Färjestadshemmet. Varvid

arbetsmiljökommittén rekommenderade sociala centralnämnden att det bör tillsättas en jourtjänst som kan användas som pool mellan de insatser som man önskar eller har behov av och denna tjänst ska vara stationerad på Färjestadshemmet. I samförstånd med

kommunalarbetareförbundets sektion 16 hade socialförvaltningen utarbetat ett förslag till sociala centralnämnden vilket innebar att sociala centralnämnden skulle begära medel för dubbelbemanning av nattpersonal på Färjestadshemmet av kommunfullmäktige från och med 1982-01-01. De nya anställningar detta skulle innebära skulle bestå framförallt av personal som var föremål för omplacering. Under denna överläggning framkom även att natten till den 26 februari 1981 hade en personal blivit rispad med kniv vilket föranlett till att

huvudskyddsombudet krävde att dubbelbemanning skulle insättas redan då och man har satt in en tillfällig extra personal efter de rådande förhållandena på hemmet. ⁴⁰

(18)

16

5 Analys och slutsatser

5.1 Vilka var problemen som identifierades av skyddskommittén?

Problem som har uppmärksammats mest vid sammanträdena från skyddskommitténs uppkomst i och med det första sammanträdet som ägde rum den 3 november 1976 till och med sammanträdet den 2 mars 1981, har varit frågan angående dubbelbemanning under nattarbetet på hemmen. Där framförallt Färjestadshemmet har varit i fokus på grund av att det har varit stökigt utanför hemmet vilket först togs upp på sammanträdet med skyddskommittén den 1 februari 1978 och fortfarande var en fråga för diskussion vid det sista sammanträdet jag redovisade i resultatet den 2 mars 1981. Ett problem med att det endast var en personal under natten var också att det blir en trygghetsfråga för personal samt att den enskilda personen som arbetar på natten har hela ansvaret själv. Personalen som arbetar vid Färjestadshemmet känner sig otrygga på arbetet då berusade personer befinner sig runt hemmet på kvällar och nätter vilket gör att personalen anser att det bör finnas dubbelbemanning på natten, de anser även att det finns arbete på hemmet för att båda personal ska hållas sysselsatta under natten. I ett brev från huvudskyddsombudet hos Svenska Kommunalarbetareförbundet avdelning 30 i Karlstad som skickades till Socialförvaltningens åldringsvårdsavdelnings skyddskommitté den 25 januari 1979 stod det att det även kan påverka personalen psykiskt att arbeta själva då de kan råka ut för olyckor, bli hastigt sjuka eller hamna i en situation de inte kan lösa själva.

Ett annat större problem som har tagits upp flertalet gånger är diskrummen. Bland annat uppmärksammades att diskrummet på Rosenbadshemmet var trångt, diskrummet på Hagaborg uppmärksammas ha hög temperatur samt att det sker ångutveckling, att personal riskerar att få hörselskador på grund av bullret som diskmaskinen ger ifrån sig, samt även att diskmedlet framkallar hudskador på personalen i diskrummet. Då personalen konstant har händerna i vatten eller är fuktiga resulterar i att huden blir skör och lätt spricker, detta till följd av diskmedelsdammet kan resultera i hudrodnad, inflammation, sveda och eventuellt sår och att huden blir överkänslig.

I flera protokoll kan man läsa om problemet med låg luftfuktighet framförallt på Rudshemmet.

Personalen som arbetar inom vård och omsorg riskerar att skada sig själva och även dem de hjälper om personalen inte har rätt kunskap om lyftteknik, vilket gör att rätt kunskap om lyftteknik är viktigt att all personal är undervisade i. Detta uppmärksammades vid

sammanträdet den 12 december 1977, framförallt då flertalet vikarier saknade utbildning i lyftteknik. Okunskap inom rätt lyftteknik leder till att riskerna ökar för att personalen skadar framförallt sina ryggar men även andra kroppsdelar som exempelvis armar och axlar. Inom samma ämne lyfts de boendes sängar fram som de tar med sig när de flyttar in på hemmen, vilka kan vara olämpliga ur personalsynpunkt.

Man sammanställde i slutet av 1978 statistik över olycksfallsfrekvensen för 1977 och början av 1978, vilket visade att de flesta olycksfallen inom äldreomsorgen i Karlstad under den här

(19)

17 perioden skedde inom hemsamariterna och där framförallt till och från arbetet. Samt statistik över sjukskrivningar hos personalen för året 1978. Man ville även jämföra dessa resultat med andra kommuner men de andra kommunerna man var i kontakt med hade inte fört liknande statistik. Resultatet från sjukfrånvaron visade att orsakerna till de flesta sjukfrånvaron berodde på ryggskador, stress och magbesvär.

Problem som nämns någon gång i de protokoll jag har läst och delgivit i den här

undersökningen är bland annat att tvättställen inne hos de boende på Brattska gården inte släppte ut smutsvatten utan att personalen var tvungna att själva stoppa ner händerna i smutsvattnet samt att det var en hög lufttemperatur på expeditionslokalerna under sommartiderna. Bristen på omklädningsrum för män diskuteras också.

Vid skyddsronder utfördes under 1980 var vid Rosenbadshemmet fått kritik angående bland annat dålig belysning, torr luft, halkrisk på grund av nya mattor, dålig fläkt i diskrummet. På Rönngården fick duschrummet och dålig lukt i soprummet kritik. På Rudshemmet påpekades dålig ventilation i bad- och duschrum, heltäckningsmattan i lunchrummet, plattor under vävstolar. Vid Brattska gården upptogs problem då en halkfri matta saknas i duschrummen, diskmaskinen sköljer dåligt och dålig ventilation. Vid Granberga upptogs problem med att belysningen var dålig i samlingsrummet, dålig ventilation i källaren, entrétrappan var halkigt och köket dragit. Åsbacka fick kritik gällande köksstolarna då dessa hade hjul.

5.2 Vilka åtgärder gjordes gentemot dessa problem?

Första gången som problemet angående nattpersonal togs upp vid ett sammanträde med skyddskommittén den 1 februari 1978 nämndes ingen åtgärd eller följd av problemet. Det var inte förrän vid sammanträdet cirka ett år senare, den 21 februari 1979, som man började tala mer om dubbelbemanning för nattpersonal på hemmen. Socialförvaltningen meddelade då att frågan skulle tas upp i samband med det planerade om eller nybyggnationen av ett annex.

Man ger dock tillåtelse att ha förstärkning av personal den 15 varje månad då personalen ansåg att det var mest besökare då på och runtom hemmet. I och med brevet till

Skyddskommittén från huvudskyddsombudet hos Svenska Kommunalarbetareförbundet avd.

30 i Karlstad så meddelades det att åtgärder skulle tas så snart som möjligt för att tillfredsställa arbetssituationen för nattpersonalen. Vid sammanträdet den 2 maj 1979 meddelades att den dubbla bemanningen den 15 varje månad haft positiv effekt och man underströk vikten av att samtliga nätter bör ha dubbelbemanning, socialförvaltningen

informerade att frågan inte var löst än och att den skulle tas i beskattning vid budgetförslaget inför 1980. Från och med den första januari 1980 tilläts Brattska gården och Åsbacka ha två nattpersonal. Granberga önskar också ha fler nattpersonal dock anses det inte behövas då det inte finns tillräckligt med arbetsuppgifter på de mindre hemmen. Då arbetstagarsidan yrkade för att ha dubbelbemanning på både Källgården och Färjestadshemmet så föreslogs att man skulle ha jourpersonal på natten och ifall behovet finns möjlighet att tillkalla extrapersonal för natten, denna fråga skulle föras vidare till sociala centralnämnden i Karlstad. Personalen på Färjestadshemmet skickade in en skrivelse till centrala skyddskommittén och i denna krävde de att få dubbelbemanning på hemmet. Centrala skyddskommittén beslutade att sociala centralnämnden och personalen på boendet ska utreda detta och även se efter andra alternativ

(20)

18 som tekniska hjälpmedel och larmanordningar. Förslag om att dubbelbemanningen kan ske genom personal som ska omplaceras på Färjestadshemmet. Socialförvaltningen framförde att på grund av budgetarbetet och semesterperioden gjorde det svårt att få till en undersökning under augusti 1980. Vid sammanträden i september 1980 uttryckte Granberga att de önskar få dubbelbemanning inför år 1981 då fler servicelägenheter tillkommer hemmet samt att flera arbetsuppgifter flyttas från dagpersonal till nattpersonal. Under detta sammanträde

informerades det även att en möjlighet för teknisk lösning har kommit till Färjestadshemmet genom trygghetslarm med radiosignalsystem och överläggningar gentemot detta skulle ske med personal på hemmet, företagarsidan önskar helst dubbelbemanning men är öppna för diskussion. Inför sammanträdet den 1 december 1980 har man fört dialog med personal och boende på Färjestadshemmet för att minska riskerna i verksamheten och man kom överens om att inte släppa in utomstående och tillåta dessa sova kvar inne på rummen under nätterna, om man ändå gjorde det har man förbrukat sin rätt att bo kvar på boendet samt angående

möjligheten av larmsystem så skulle Televerket demonstrera det den 4 december 1980. Vid sammanträden den 2 mars 1981 rekommenderade arbetsmiljökommittén sociala

centralnämnden att det bör tillsättas en jourtjänst som kan används som pool mellan de insatser man önskar eller har behov av och denna tjänst skulle vara stationerad på

Färjestadshemmet. Samt så skulle man begära medel för dubbelbemanning av nattpersonal från kommunfullmäktige från och med den 1 januari 1982. Detta är de lösningar som jag har kommit i kontakt med gällande nattpersonal i de protokoll jag har tagit del av i den här undersökningen.

Diskrummen på flera av boendena har blivit kritiserade av både personal och av skyddsombud under perioden december 1976 till februari 1981. Bland annat har det varit kritik av ljudnivån på själva diskmaskinen, diskrummen har varit trånga, diskmedlet och ångbildning. Den 8 mars 1977 på en skyddsrond på Rosenbadshemmet uppmärksammades det att diskrummet var trångt och man rekommenderade en ombyggnation vilket man tog kontakt med en

arkitektfirma för, vilka föreslog att man skulle bygga ihop diskrummet med ett förråd som låg bredvid, skyddskommittén accepterade denna lösning och socialförvaltningen skulle ta upp ombyggnationen inför budgetförslaget för år 1978. Vid sammanträdet den 12 december 1977 påtalade man att personal som arbetar vid diskmaskinerna bör använda sig av hörselskydd för att förhindra hörselskador vid arbetet. Solstadens företagshälsovård AB rapporterade på sammanträdet med Socialförvaltningens åldringsvårdsavdelnings skyddskommitté den 9 maj 1978 att de genomfört en hörselundersökning på 48 anställda gällande ljudnivån på

diskmaskinerna och enlig dem har personalen ej fått hörselskador på grund av arbetet i diskrummen. Angående diskmedlet som användes i diskmaskinerna och dess påverkan på personalen så meddelade centrala skyddskommittén i Karlstad att de skulle utföra en utredning angående detta. Angående diskrummet på Hagaborg vilket har haft problem med hög temperatur och ångutveckling, något gjordes angående ångutvecklingen, dock framgår det inte i protokollet för sammanträdet den 9 augusti 1978 vad som gjordes, men en

förbättring skedde. Möjligheterna att sänka bullernivån på diskmaskinerna fanns, men krävde dock stora ekonomiska insatser. Men beslutade att vid framtida inköp av diskmaskiner och även ombyggnad eller nybyggnationer av diskrum skulle man ha till åtanke på ljudnivån på diskmaskinen. Man diskuterade även att eventuellt genomföra en specialstudie på den

(21)

19 arbetsplats där det har uppmärksammats mest buller. Vid sammanträdet den 1 november 1978 kom diskmaskinsproblemet åter upp, då på grund av ett planerat inköp av diskmaskin till Rosenbadshemmet, man hade som krav att diskmaskinen skulle ha en lågbullernivå och man ansåg att det var viktigt att kunna ställa sådana krav på fabrikanterna för framtida

diskmaskiner. Man ville att diskmaskinens decibelnivå skulle ligga på 65 decibel, vilket inte var möjligt vid denna tidpunkt då alla låg på omkring 67–68 decibel. Man diskuterade även att det borde finnas en rutin gällande de krav som ställs på de maskiner som köps in till hemmen. Man kom även överens om att man skulle utföra en ny mätning av bullernivån när den nya diskmaskinen var installerad.

Gällande klagomålen kring diskmedlet till diskmaskinen kom man fram till att personalen föredrar flytande diskmedel istället för pulver samt att personalen bör få kunskap om rätt dosering av diskmedlen. Den 17 april 1979 mottog skyddskommittén ett dokument angående diskmedlet från Solstadens företagshälsovård AB, vilka hade varit i kontakt med

Inköpsavdelningen i Kommunen. Inköpsavdelningen meddelade att flytande diskmedel inte var det optimala alternativet då det medför andra negativa effekter. Man kunde se efter besök på arbetsplatser att hantering och dosering av diskmedel sker olika beroende på personal, och på grund av effekten som arbetet vid vatten och fukt har på huden så blir det ingen större skillnad av att byta från pulverdiskmedel till flytande diskmedel. Man beslutade istället att arbetsrutiner bör förändras och anpassas kring arbetarnas känslighet. Förslag till detta var att känsliga arbetstagare får göra arbetsbyten så att tiden de spenderar i vattnet minskas, man bör använda skyddshandskar med innervante och skyddsslava eller enbart skyddssalva, samt att när man fyller på diskmedel ska man alltid använda skyddshandskar och kan även använda skyddsglasögon för att förhindra att man får dammet i ögonen. Doseringsanvisningar och skyddsföreskrifter bör även placeras vid diskmaskinerna så att personalen informeras om rätt arbetsteknik. Man beslutade även den 10 september 1979 att införskaffa två olika salvor, ena salvan för att skydda huden och den andra för att återställa fettbalansen i huden.

Luftfuktigheten på Rudshemmet har varit ett återkommande problem i diskussion på

socialförvaltningens åldringsavdelnings skyddskommittés sammanträden under perioden jag har valt att fokusera på, dock har inte lösningen på detta varit så framgångsrika, bland annat sa man på sammanträdet den 31 januari 1977 att man i vårt klimat får anpassa sig efter att luftfuktigheten varierar. Om man har problem med luftfuktigheten så bör man kontakta företagshälsovården. Återkommande genom åren har varit att ett sätt att hantera den dålig luftfuktigheten är att sänka temperaturen. Men även att man bör anpassa arbetskläderna därefter. Vid sammanträdet den 21 februari 1979 kom förslaget att införskaffa blommor och gröna växter vilket eventuellt kan motverka den torra luften. Förslag att installera en

luftfuktare kom vilket inte rekommenderades då det medför mer nackdelar än fördelar, vilka detta nackdelar var framkommer inte i protokollet. Solstadens företagshälsovård genomförde en undersökning av luftfuktigheten och meddelade på sammanträdet den 3 december 1979 att det enda alternativ för att förbättra luftfuktigheten på Rudshemmet var att sänka temperaturen och införskaffa bladrika växter som genom avdunstning kan förbättra luftfuktigheten.

Angående kunskap om lyftteknik för både personal och vikarier kom man fram till vid mötet den 12 december 1977 att alla nyanställda och vikarier ska få information och kunskap om lyftteknik och detta ska ske genom en sjukgymnast. Nyanställda ska även gå bredvid en

(22)

20 arbetskamrat som har kunskap om detta för att själv lära sig och få denna kunskap. Vid

sammanträdet den 9 maj 1978 meddelade socialförvaltningen att man har påbörjat personalundervisning i lyftteknik. Rosenbadshemmet har haft utbildning och Åsbacka undergår utbildning och övriga hem förväntas påbörja detta efter sommaren. Dock har man haft svårt att hitta en sjukgymnast som kan leda utbildningen. Rapport kom vid sammanträdet den första november 1978 att lyfttekniken visade positiva framsteg. I september 1979 togs ämnet om lyftteknik upp igen vid ett sammanträde med Skyddskommittén och man

diskuterade att det var av vikt att fortsätta utbildningen och företagshälsovården lovade att få en lämplig sjukgymnast till arbetet.

Man diskuterar flertalet gånger boendenas sängar som de tar med sig när de flyttar in och det faktum att dessa inte är optimala vid vård av boende vid sängen. Man önskar få sjuksängar för att underlätta detta. Man beslutade vid sammanträdet den 12 december 1977 att boendena får ta med sig sängar så länge dessa inte var olämpliga från personalperspektiv. Samt att

information angående sängbensförhöjningar bör finnas på varje boende. Vid sammanträdet den 10 september 1979 kom sjuksängar på tal igen och arbetstagarsidan punkterade att avsikten med sjuksängar inte var att ersätta de sängar som fanns utan man vill ha tillgång till dessa vid speciella tillfällen och skyddskommittén beslutade att föra detta vidare till

socialförvaltningen gör att undersöka om det fanns någon möjlighet att införskaffa någon eller några sjuksängar till varje hem.

Flera av problemen som tas upp i protokollen nämns ofta bara en gång och får till följd att man ska föra detta vidare till socialförvaltningen, som därefter skulle ta beslut om hur dessa ska åtgärdas och i protokollen för socialförvaltningens åldringsvårdsavdelnings

skyddskommitté kan man sällan läsa om vad dessa beslut blev.

5.3 Avslutande diskussion

Personaltätheten är en fråga som varit där sedan början av utvecklingen av den moderna äldreomsorgen och fortfarande idag är ett aktuellt ämne. Personal känner sig

underbemannade, känner att tiden inte räcker till och att de därav inte hinner ta hand om de äldre på det sätt de skulle vilja, vilket man även kan läsa om i boken av Rita Liljeström och Edmund Dahlström där de har intervjuat vårdbiträden och undersköterskor som påtalar att det är dåligt bemannat, även Kristina Juthberg diskuterade påfrestningarna som personalfrågan har på personalen idag. Utifrån det protokoll jag tagit del av i den här undersökningen har den största frågan för socialförvaltningens åldringsvårdsavdelnings skyddskommitté i Karlstad varit nattpersonalfrågan, ska det endast vara en personal på natten eller ska dem vara två? Det verkar som att de mot början av februari 1981 började luta mot ett beslut att införskaffa två nattpersonal på i alla fall de större boendena. Detta är en positiv utveckling som kan göra att personal känner sig tryggare i sitt arbete. Inte endast ur ett perspektiv för de äldre utan också för personalens säkerhet, obehöriga kan röra sig omkring hemmet som man kan läsa om i några protokoll här ovan, de kan även ta sig in eller att en boende ramlar och om det endast är en personal på natten där så kan det utvecklas negativt när man inte har någon kollega att vända sig till för hjälp. Att utbilda personal är även det ett steg framåt för att förbättra arbetsmiljön för personal. Lyftteknik som nämns i min undersökning hjälper personal att bli

(23)

21 tryggare i sitt arbete samt hjälper dem att förebygga skador på sig själva och på de äldre. När arbetsrelaterade skador minskar kan det hjälpa till att förbättra arbetsmiljön då ett mindre antal ur personalen blir sjukskrivna, vilket kan leda till att man inte behöver ta in vikarier allt för ofta vilket i sin tur kan öka tryggheten hos den ordinariepersonalen, då de känner att dem kan dela ansvaret bättre med den de arbetar med.

Att uppmärksamma saker som diskmaskinens ljudnivå och arbeta för att förbättra detta och även besluta att man ska ha ljudnivån på framtida maskiner i åtanke är positivt. Vilket, som de sa under ett sammanträde, leder till att man ställer krav på fabrikanterna att producera bättre produkter för framtiden. Detta kan leda till att inte bara arbetsmiljön för äldreomsorgspersonal blir bättre utan även för andra verksamheters förbättring och en god arbetsmiljöutvecklings cirkel utvecklas.

Att upplysa arbetsmiljöarbetet inom vården är viktigt, inte bara för att det idag är ett av de största arbetsyrkena utan även för att kvinnors kamp för att förbättra sina rättigheter och sin arbetsmiljö generellt är viktigt. Det finns inte mycket skrivet angående arbetsmiljön för vårdpersonal, oftast när man läser om äldreomsorgen är det miljön för de äldre, vilket leder till att ämnet är relativt outforskat. Arbetsmiljöfrågor är ett ständigt pågående arbete som aldrig kommer ta slut, det finns alltid punkter man kan förbättra på en arbetsplats, vilket gör arbetsmiljöarbetet så viktigt.

(24)

22

6 Sammanfattning

I den här uppsatsen kommer jag undersöka skyddskommitténs arbete gentemot arbetsmiljön för vårdpersonal inom äldreomsorgen i Karlstad från november 1976 till februari 1981. För att göra detta har jag använt mig av protokoll från sammanträde med socialförvaltningens åldringsvårdsavdelnings skyddskommitté, vilket jag hittade genom Karlstads kommunarkiv.

Mina frågeställningar i denna studie har varit ”Vilka var problemen som identifierades av Skyddskommittén?” och ”Vilka åtgärder gjordes gentemot de problemen skyddskommittén

uppmärksammade?”. Jag ville se hur arbetet med arbetsmiljöfrågorna har gått tillväga i och med att arbetsmiljölagen tillkom 1975 vilket gjorde att socialförvaltningens åldringsvårdsavdelning fick en skyddskommitté i Karlstad.

Det jag kommit fram till i denna undersökning är att under dessa år så har det funnits en del problem med arbetsmiljön, där framförallt har mycket diskussioner kring arbetstätheten på natten förts genom åren, där något riktigt beslut ej tagits under den perioden jag har studerat, men som det ser ut så går det framåt mot en lösning genom att ha en jourpersonal insatt som utgår från Färjestadshemmet och det var även diskussioner om att ha två personal under natten på andra boenden.

Diskrumsproblemet diskuteras under åren, där bland annat arbetet i fukten och trånga utrymmen varit problem men där det största problemet legat i ljudnivån som diskmaskinen ger ifrån sig. För att motverka ljudnivån så beslutas att man bör ha detta i åtanke vid framtida inköp av maskiner samt att man bör ställa sådana krav på fabrikanterna att sänka ljudnivån på diskmaskiner och även andra maskiner som låter mycket.

Dålig luftfuktigheten visade sig vara ett problem som varit svårlöst, där kommittén beslutat att det inte finns mycket man kan göra för att motbekämpa detta förutom att sänka temperaturen på hemmet och även införskaffa bladväxter som ska ha en positiv effekt för luftfuktigheten.

Flera av problemen som uppmärksammas i protokollen förs vidare och man får därav inte veta hur problemen har lösts. För att se hur problemen har löst måste man ta del av andra förvaltningars protokoll, vilket jag ej har tagit del av i den här undersökningen då jag endast har fokuserat på socialförvaltningens åldringsvårds skyddskommittés protokoll.