• No results found

Invasivt ventilatorbehandlade intensivvårdspatienter: Effekter av tidig mobilisering - en systematisklitteraturstudie

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Invasivt ventilatorbehandlade intensivvårdspatienter: Effekter av tidig mobilisering - en systematisklitteraturstudie"

Copied!
28
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

MA GISTER UPPSA TS

Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

Invasivt ventilatorbehandlade intensivvårdspatienter

Effekter av tidig mobilisering - en systematisk litteraturstudie

Jennie Ekberg

Omvårdnad 15 hp

Halmstad 2014-06-04

(2)

Invasivt ventilatorbehandlade intensivvårdspatienter

- Effekter av tidig mobilisering En systematisk litteraturstudie

Jennie Ekberg

Specialistsjuksköterskeutbildning inriktning Intensivvård 60 hp Omvårdnad – Vetenskapligt arbete 15 hp Vt 2013

Sektionen för hälsa och samhälle Box 823

301 18 Halmstad

(3)

Intensive care patients with invasive mechanical ventilator treatment

– Effects of early mobilization A systematic review

Jennie Ekberg

Specialist Nursing, Intensive care 60 credits Nursing Thesis – Intensive care, 15 credits Autumn 2013

(4)

Titel: Invasivt ventilatorbehandlade Intensivvårdspatienter – Effekter av tidig mobilisering

Författare: Jennie Ekberg

Sektion: Sektionen för hälsa och samhälle Box 823 301 18 Halmstad

Handledare: Anetth Granberg-Axell, Klinisklektor, FoUU, Region Halland

Bihandledare: Irene Mårtensson, Universitetsadjunkt, Fil. mag Examinator: Barbro Boström, Universitetslektor, Med. dr

Tid: Ht 2013

Sidantal: 13

Nyckelord: Effekter av tidig mobilisering, effekter av tidig förflyttning, intensivvårdsavdelning, konstgjord andning, tidig förflyttning, tidig mobilisering, mekaniskt ventilerade

Sammanfattning: Patienter som läggs in på intensivvårdsavdelningar blir ofta

sängliggande en längre period. Invasivt ventilatorbehandlade patienter blir inte alltid mobiliserade som de borde. Immobiliseringen hos patienterna har en rad negativa effekter på kroppen, men att låta mobiliseringen bli en prioriterad åtgärd kan vara utmanande för intensivvårdssjuksköterskan och teamet kring patienten. Syftet med denna studie är att beskriva effekter av tidig mobilisering för invasivt ventilatorbehandlade intensivvårdspatienter. Metoden som valts för att genomföra studien är litteraturstudie. Det visade sig att tidig mobilisering kan genomföras på ett bra och säkert sätt. Tidig mobilisering hade goda effekter på respiration och ventilation som förbättrad lungkapacitet och förbättrad saturation när patienten mobiliserades på sängkanten eller ur sängen. Den tidiga

mobiliseringen hade också goda effekter på cirkulationen. Hos de patienter som mobiliserades tidigt förbättrades bland annat medelartärtrycket. De patienter som mobiliserades tidigt hade färre dagar i ventilator behandling och tiden för den totala sjukhusvistelsen blev också kortare för de patienterna som

mobiliserades tidigt. De patienter som genomförde lättare fysiskt aktivitet tidigt hade fler positiva effekter än de patienter som utsattes för lite hårdare aktivitet.

Kanske beror detta på att patienterna som deltog i studierna hade allvarliga grund sjukdomar sedan tidigare som gjorde det svårare att utföra den hårdare fysiska aktiviteten.

(5)

Title: Intensive care patients with invasive mechanical ventilator treatment.-Effects of early mobilization.

Authors: Jennie Ekberg

Department: School of Social and Health Sciences P.O. 823 S- 301 18 Halmstad

Supervisor: Anetth Granberg-Axell, Clinical lecturer, PhD Assistant supervisor: Irene Mårtensson, lecturer, MNSc Examiner: Barbro Boström, senior lecturer, PhD

Period: Autumn 2013

Pages: 13

Key words: Early ambulation, early mobilization, effects of early ambulation, effects of early mobilization, intensive care unit, mechanically ventilated, respiration, artificial

Abstract: Patients admitted to intensive care units often becomes bed rested over a longer period. Studies have shown that mechanically ventilated patients are not always mobilized as they should be. Immobilization of patients has a variety of negative effects on the body and It can be challenging for the intensive care nurse and the team around the patient to let mobilization become a priority measure. The purpose of this study is to describe the effects of early mobilization for

mechanically ventilated patients in the intensive care unit. The method chosen to conduct the study is a literature review. It was shown that early mobilization can be performed in a good and safe way. Early mobilization had good effects on respiration and ventilation improved lung capacity and improved saturation when the patient was mobilized on the edge of the bed or out of bed. The early mobilization also had good effects on the circulation. In those patients who were mobilized early the mean arterial pressure were improved. Those patients who were mobilized early had fewer days of ventilator treatment and the length of the total hospital stay was also shorter for patients who were mobilized early.

The patients who performed lighter physical activity hade more positive effects than the patients who had harder physical activities. Perhaps this is because most of the patients had at least one serious illness before the study began.

(6)

Innehåll

Inledning ... 1

Bakgrund ... 1

Problemformulering ... 3

Syfte ... 4

Metod ... 4

Datainsamling ... 4

Databearbetning ... 6

Etik ... 6

Resultat ... 6

Vårdtid med ventilatorbehandling ... 8

Vårdtiden inom intensivvård och den totala vårdtiden ... 8

Diskussion ... 9

Metoddiskussion ... 9

Resultatdiskussion ... 10

Konklusion och implikation ... 12

Referenser ... 13

Bilagor ... 17

(7)

Inledning

Inom intensivvården vårdas de patienter som är livshotande sjuka med svikt i ett eller flera vitala organ (SFAI, 2009). Att uppnå en säker vård med så få komplikationer som möjligt är målet för intensivvården (Svenska Intensivvårdsregistret, [SIR], 2013). Patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning kan vara i behov av invasiv ventilatorbehandling och vid start av detta tillkommer ytterligare risker för komplikationer och innebär påverkan på den totala vårdtiden. Invasivt ventilatorbehandlade patienter blir inte alltid mobiliserade (Adler &

Malone, 2012; Couchman, Wetzig, Coyer & Wheeler, 2007) som de borde, detta på grund av både påverkbara och oundvikliga faktorer.

Intensivvården är en högteknologisk miljö där patienten är kopplad till övervaknings- och behandlingsutrustning vilket kan innebära att mobiliseringen blir svårare att genomföra.

Att låta mobiliseringen bli en prioriterad åtgärd kan därför vara utmanande för

intensivvårdssjuksköterskan och kräver hög kompetens (SFAI, 2009; Almerud, Alapack, Fridlund & Ekebergh, 2007) både vad gäller omvårdnad, medicinsk behandling och medicinsk teknik.

Genomsnittlig tid för patienten med ventilatorbehandling i Sverige är 79 timmar (SIR).

Immobilisering hos patienter har en rad negativa effekter fysiologiskt, (Lindgren, Unoson &

Fredrikson, 2004) bland annat förlust av muskelstyrka, kontrakturer och påverkan på andningsorganen är vanligt förekommande när mobiliseringen uteblir

Denna litteraturstudie kommer att beskriva effekter av tidig mobilisering för invasivt ventilatorbehandlade patienter inom intensivvård.

Bakgrund

För att en patient skall vårdas inom intensivvård skall tillståndet vara behandlingsbart och patientens livskvalitet skall vara av avgörande betydelse (Larsson, 2012). Syfte med

behandlingen på en intensivvårdsavdelning är att förebygga och behandla svikt i ett eller flera organ i kroppen så att patienten kan återgå till vad den själv anser vara ett meningsfullt liv.

Vården ska bedrivas med beprövad erfarenhet, vetenskap, medicinska och etiska aspekter och befintliga riktlinjer skall följas (SFAI; Larsson, 2012).

Sängliggande och immobiliserade patienter löper risk att få en rad negativa effekter på kroppen. Förlust av muskelstyrka är vanligt förekommande och även kontrakturer förekommer vid långvarig immobilsering (Lindgren et al., 2004). Skelettmuskulaturen försvagas med 1-1,5 % varje dygn hos en strikt sängliggande intensivvårdspatient (Garzon- Serrano et al, 2011). Trots vetskap om skadliga effekter av sängläge begränsar den avancerade miljön på intensivvårdsavdelningen mobiliseringen av intensivvårdspatienten (Adler &

Malone, 2012; Leditschke, Green, Irvine, Bissett & Mitchell, 2012)

Intresset för tidig mobilisering av intensivvårdspatienter har ökat vilket kan ses i både klinisk och vetenskaplig litteratur de senaste åren (Adler & Malone, 2012). Flera studier visar att komplikationer såsom nedsatt fysisk kapacitet, bestående svaghet och försämrad livskvalitet kan motverkas vid tidig mobilisering (Combes et al., 2003; Morris, 2007; Hodgson, Berney, Harrold, Saxena & Bellomo, 2013). En av de viktigaste insatserna för att minska morbiditet

1

(8)

och dödlighet är tidig mobilisering. Genom att tillämpa olika interventioner kan komplikationer undvikas på både på kort och lång sikt (Combes et al., 2003). Tidig

mobiliseringen är att starta mobiliseringen när patienten är så neurologisk, cirkulatorisk och respiratorisk stabil att den tolerera mobiliseringen (Kress, 2009). Mobiliseringen är en viktig del av behandlingen för patienten inom intensivvård. Syftet med mobiliseringen är bland annat att upprätthålla muskelstyrka och fysisk funktion (Berney, Haines, & Denehy, 2012).

Det förbättrar syresättning, fysiska funktioner och motverkar långvariga funktionshinder (Skinner, Berney, Warrilow & Denehy, 2008).

Vid start av invasiv ventilatorbehandling ökar risken för komplikationer till patientens grundsjukdom, förebyggande åtgärder måste ingå i den dagliga omvårdnaden. För att patienten som är i behov av invasiv-ventilatorbehandling ska tolerera endotrakealtuben och andra obehagliga omvårdnadsåtgärder i samband med invasiv ventilatorbehandling, används i regel sederande och analgetiska läkemedel vilket försvårar för mobiliseringen (Couchman, Wetzig, Coyer, Wheeler, 2007).

Tidig mobilisering av ventilatorbehandlade patienter visar på fördelar som upprätthållande av muskelstyrka, minskad risk för kontrakturer, förbättrad ventilation och perfusion och att patienten snabbare återfår fysisk funktion (Combes et al., 2003; Hodgdon et al., 2013). Enligt Kress (2009) finns det studier som visar att mobilisering av invasivt ventilatorbehandlade patienter kan göras på ett säkert sätt, samtidigt som det förbättrar den fysiska förmågan och kan leda till kortare vårdtid för den svårt sjuka patienten.

Ventilator behandlade intensivvårds patienter kan mobiliseras i form av aktiv och passiv mobilisering. Vanliga mobiliserings övningar som patienter på en intensivvårdsavdelning gör är sittande på sängkant, stå vid sängkanten och förflyttning över till stol(Stiller, 2007; Combes et al., 2003; Hodgdon et al., 2013)

Den passiva mobiliseringen utförs i sängen då patienten läges ändras och genom att omvårdnadspersonal böjer och sträcker i patientens leder (Skinner et al., 2008). Den aktiva mobiliseringen innebär att patienten fysiskt kan medverka i mobiliseringen upp ur sängen till sittande på sängkanten, över till stol och stå vid sängkanten (Stiller, 2007).

Intensivvårdspatienten upplever ofta att kroppen inte reagerar som den brukar. Att de har förlorat muskelstyrka och förmågan att röra på sig. Intensivvårdspatienter utvecklar ofta en polyneuropati, critical illness polyneuropathy (CIP) vilket innebär en generell störning i det perifera nervsystemet. Patienten drabbas av en motorisk och/ eller en sensorisk polyneuropati.

Patienten kan också drabbas av en frenicus polyneuropati vilket leder till svårigheter att komma ur respiratorn eftersom frenicusnerven påverkar andningsfunktionen. Patienten kan också drabbas av critical illness myopaty (CIM) som innebär en försvagning av

skelettmuskulaturen (Larsson & Rubertsson, 2012). Patienter inom intensivvård beskriver att de såg hur (Fredriksen, Talseth, & Svensson, 2008) vårdpersonalen på

intensivvårdsavdelningen rörde på deras armar och ben men de hade inte förmågan att röra sig själva. De beskrev hur de var tvungna att be om hjälp för sådant som tidigare hade varit en självklarhet att klara själv. Detta gör patienterna beroende av vårdpersonalen även om de själva vill hjälpa till så mycket som möjligt. I en studie av Johansson & Fjellman- Wiklund (2005) beskrev patienterna hur de förlorade kontakten med sin egen kropp, hur de upplevde att de inte kunde röra eller hur de fick anstränga sig för minsta rörelse. Det kändes som om de var fastbundna i sängen.

2

(9)

För att uppnå målen med intensivvård krävs att läkare och sjuksköterskor är

specialistutbildade inom intensivvård. Inom intensivvård arbetar läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och sjukgymnaster i team. Ett team arbetar mot samma mål och alla i teamet har olika arbetsuppgifter att utföra. (Larsson, 2012).

Enligt kompetensbeskrivningar och riktlinjer för intensivvårdssjuksköterskan (Riksföreningen för anestesi och intensivvård, 2012) ska specialistsjuksköterskan bland annat,

• Samarbeta med olika yrkesgrupper och vårdteam, för att patienten ska få bästa möjliga omhändertagande genom hela vårdförloppet

• Arbeta för främjandet över att patientens kroppsuppfattning bevaras och motverka fysisk och psykisk inaktivitet och komplikationer (Riksföreningen för anestesi och intensivvård, 2012).

Vårdpersonalen ansvarar för den allmänna patientvården som läkemedelshantering och den basala omvårdnaden(Stiller, 2000). Det krävs ett bra samarbete mellan sjuksköterska och sjukgymnast. Sjukgymnasten har en viktig roll i patientens rehabilitering och ansvarar för den fysiska rehabiliteringen även för de patienter som är ventilatorbehandlade. Sjukgymnasten skall identifiera behov, planera mobiliseringen och bedöma patienten (Skinner, Berney, Warrilow & Denehy, 2008). På en intensivvårdsavdelning kan vissa fysiska aktiviteter inte genomföras av enbart en sjukgymnast då den mekaniska ventilationen kontrolleras av intensivvårdssjuksköterskan. Mobiliseringen av intensivvårdspatienten utförs med hjälp av hela teamet, sjukgymnast, intensivvårdssjuksköterska och undersköterska.

En omvårdnadsåtgärd som ingår i intensivvårdssjuksköterskan arbetsuppgifter är att

mobilisera patienten i form av passiv och aktiv mobilisering, samt lägesändring av patienten.

(Stiller, 2000; Adler & Malone, 2012). Att intensivvårdssjuksköterskan har kunskap att kunna se och beskriva effekter av tidig mobilisering skulle innebära en förbättring för vården (Adler

& Malone, 2012).

Det finns ingen klar definition vad som menas med tidig mobilisering. Gemensamt för

artiklarna i den här litteraturstudien är att patienterna mobiliseras när de vitala funktionerna är under kontroll (Adler & Malone, 2012; Kress, 2009; Skinner et al,. 2008; Leditschke et al., 2012) Dock blir patienterna på intensivvårdsavdelningen passivt mobiliserade i sängen så som små lägesförändringar och kontrakturprofylax även då patienten inte är stabil i sina vitala funktioner.

Problemformulering

Att mobilisera patienten ingår i intensivsjuksköterskans arbete i form av aktiv och passiv mobilisering. Inom intensivvården är det en högteknologisk miljö som försvårar för

mobiliseringen. Det är utmanande för intensivvårdssjuksköterskan att låta mobiliseringen bli en prioriterad omvårdnads åtgärd. Därför fokuserar den här studien på effekterna av att mobilisera invasivt ventilerade intensivvårdspatienter i ett tidigt skede

3

(10)

Syfte

Syftet med studien var att beskriva effekter av tidig mobilisering för invasivt ventilator behandlade intensivvårdspatienter.

Frågeställningar:

• Vilka är effekterna av den tidiga mobiliseringen.

• Vilka metoder ger vilka effekter.

• Hur påverkas vårdtiden i ventilatorbehandling.

• Hur påverkas intensivvårdtidens längd.

• Hur påverkas den totala vårdtiden.

Metod

Metoden var en systematisk litteraturstudie. En litteraturstudie är en kritisk sammanställning av kunskap inom ett ämne (Polit och Beck, 2008). För att genomföra en litteraturstudie (Forsberg & Wengström, 2013) behövs en problemformulering, en motivering till varför studien genomförs. Utifrån problemformuleringen skapas ett syfte. Frågeställningar

formuleras och med hjälp av relevanta sökord tas vetenskapliga artiklar som svarar på syftet och frågeställningarna fram.

Datainsamling

Datainsamlingen började med att söka nyckelord. För att hitta relevanta nyckelord gjordes en pilotsökning av artiklar i ämnet. MeSH står för Medical Subject Headings och är en

ämnesordlista som används i PubMed för att få en mer exakt sökning. Med hjälp av denna översattes nyckelorden till MeSH termer. Under varje MeSH-term finns ett sökträd med flertalet underrubriker (Polit & Beck, 2008). MeSH sökorden valdes ut riktat till syftet. De MeSH termer som valdes ut var: intensive care unit ”, ”early ambulation”, och ”early

mobilization”, "mechaniclly ventilated”. Även sökorden ”effects of early mobilization” och ” effects of early ambulation” användes i sökningen men som fri text. Motsvarande i Cinahl används Major Hedings (MH) som ämnes ord vid sökning. De MH termer som valdes ut var samma som MeSH termerna i Pubmed med undantag för mechanically ventilated som i Cinahl byttes ut mot MH termen"respiration, artificial" Sökorden i samtliga databaser har kombinerats med termen AND eller OR, vilket enligt Forsberg och Wengström (2013) avgränsar sökningen och ger ett mer specifikt resultat.

Inklusionskriterier:

• ”Intensiv care unit” som ämnesord.

• Tidig mobilisering av vuxna patienter över 16 år.

• Invasiv ventilatorbehandling.

• Artiklar skrivna på Engelska.

• Artiklar skrivna år 2003-2013.

4

(11)

Exklusionskriterier:

• Studier gjorda på barn.

• Review artiklar.

Första artikelsökningen i Pubmed resulterade i totalt 25 vetenskapliga artiklar. Artiklarna sorterades först ut genom att läsa titlarna därefter sorterades artiklarna ut genom att läsa abstractet. Bland dessa abstract valdes 9 artiklar ut. Vidare lästes dessa artiklar i fulltext och 4 artiklar har slutligen valts ut att ingå i litteraturstudien eftersom dessa svarade på

litteraturstudiens syfte och uppfyllde inklusionskriterierna för studien. Vid andra sökningen i Pubmed utökades sökorden med ” effects of early ambulation or effects of early mobilization”

Detta resulterade i 23 artiklar. Fyra av artiklarna i denna sökning var de artiklar som redan var inkluderade från tidigare sökning. Av de återstående artiklarna lästes sex artiklar och en dessa valdes ut till resultatet. Sökningen i Cinahl resulterade i 25 artiklar. Av dessa artiklar lästes och inkluderades en artikel som inte redan var inkluderad till studien från sökningen i Pubmed. Även en manuell sökning genomfördes. Detta innebar att genom att titta i

referenslistorna i de relevanta review artiklar så hittades en artikel som användes i resultatet.

Databas Sökord Antal träffar Urval 1 Granskade Valda

Pubmed “Intensive care unit

Mesh “Early ambulation” OR “Early mobilization” AND Mesh

“Mechaniclly ventilated”

25 15 9 4

Pubmed Intensive care unit

Mesh “Early ambulation” OR “Early mobilization” AND” Effects of early mobilization” OR “Effects of early ambulation” AND Mesh “Mechaniclly ventilated”

23 6 2 1

Cinahl “Intensive care unit

MH “Early ambulation” OR “Early mobilization” AND MH “Respiration, artificial”

25 5 1 1

Manuel sökning.

1 1

5

(12)

Databearbetning

De sju valda artiklarna utgör underlag för litteraturstudiens resultat. Dessa vetenskapliga artiklar granskades systematiskt och kvalitetsbedömdes efter Forsberg och Wengströms (2013) granskningsmallar kvantitativa respektive kvalitativa studier. Detta innebär att

artiklarna granskas utifrån vilken datainsamlingsmetod som används, vilken urvalsmetod som används och om urval och bortfall var beskrivet. Om de valda studiernas syfte uppnåtts och om etiska aspekter på studiernas upplägg och genomförande beaktas. Vilket ger ett bra underlag för att värdera studiens kvalitet och bevisvärde (Forsberg & Wengström, 2013) De valda artiklarna genomlästes ett flertal gånger och analyserat utifrån syftet och

frågeställningarna. Vilket innebär att artiklarna har jämförts mot varandra och analyserats utifrån valt syfte och frågeställningar. De valda artiklarna kunde samtliga svara på flera utav de valda frågeställningarna

Etik

Samtliga studier som ligger till grund för föreliggande litteraturstudie kvalitetsgranskades med beaktande av etiska överväganden. Ingen form av ohederlighet fick förekomma avseende material och resultat. Så artiklar som hade tytt på att de var sponsrade för marknadsföring skulle ha exkluderas. Metod och resultat redovisas på ett sanningsenligt sätt (Forsberg &

Wengström, 2013). Författarens förutfattade meningar har åsidosatts och allt resultat som stämmer överens med syftet har redovisats (Polit & Beck, 2008).

Resultat

De studier som utgör resultatet till denna studie (Bourdin et al., 2010; Clark, Lowman, Griffun, Matthews, Reiff, 2013; Morris et al., 2008; Needham, Korupolu, Zanni, Pradhan, Colantuoni, Palmer, Brower, 2010; Needham, Korupolu, 2010; Schweickert et al., 2009;

Zafiropoulos, Alison, McCarren, Zafiropoulos, 2004) visade att tidig mobilisering på

intensivvårdsavdelning kunde utföras på ett bra och säkert sätt. Att tidigt mobilisera patienten bidrog till positiva effekter vilket kunde förbättra för avvänjning av ventilatorbehandling, förkorta vistelsen på intensivvårdsavdelning och förkorta den sammanlagda sjukhusvistelsen.

Fysiologiska effekter

En studie av Bourdin et al. (2010) där patienterna mobiliserades efter två dygn i ventilator behandling visade att den tidiga mobiliseringen hade positiva effekter på andningsfrekvens och saturation. En femtedel av patienterna som mobiliserades tidigt hade en ökning av

andningsfrekvensen när de satt i stol och även en ökning av saturationen kunde ses. En studie av Zafiropoulos et al. (2004) visade också på positiva effekter när patienten satt över till stol.

Saturationen ökade initialt men efter att patienten suttit i stol 20 minuter sjönk saturationen med fyra procent. Patienterna som mobiliserades tidigt hade också en ökad minutvolym, vid

6

(13)

sittande på sängkant jämfört med liggande, studien genomfördes på patienter som var

mekaniskt ventilerade på grund av postoperativa komplikationer dag 1-6 efter bukkirurgi, och fokuserade lades bland annat på respiratoriska effekter. En studie av Clark et al. (2013) som genomfördes på en intensivvårdsavdelning där patienter vårdades efter trauma och för

brännskador mobiliserade patienterna efter ett ”quality improvment” Patienterna som ingick i mobiliseringsprogrammet hade en signifikant minskning av komplikationer på luftvägar och respiration. Inga oplanerade intubationer förekom under tiden för mobilisering. Detta på grund av förbättrad ventilation, perfusion, en förbättrad lungcomplience och att patienterna fick ett lättare andningsarbete vid sittande. De patienterna som vårdades på avdelningen var yngre än genomsnitts åldern på allmänna intensivvårdsavdelningar. Därför förväntades inte patienterna ha sjukdomar som artros, hjärt/kärlsjukdomar eller lungsjukdom.

Bourdin et al. (2010) studerade även patienter som var tiltade upp på tippbräda. En tredjedel av patienterna hade en ökning av andningsfrekvensen när de var tiltade upp på bräda med armstöd. Enligt Zafiropoulos et al. (2004) hade den tidiga mobiliseringen en signifikant effekt när det gällde en ökning av tidalvolymen. Patienter som stod vid sängkanten hade en ökning på 170 ml. Andningsfrekvensen ökade också hos patienten som stod vi sängkanten med 3.5 andetag/minut.

Bourdin et al. (2010) kom också fram till att hos de patienter som mobiliserades genom promenera på stället bredvid sängkanten ökade andningsfrekvensen hos mer än hälften av patienterna och saturationen sjönk hos en stor del av patienterna vid den sortens mobilisering.

Syrgas saturationen förbättrades (Bourdin et al., 2010; Zafiropoulos et al., 2004) hos de patienterna som mobiliserades tidigt men ökningen var inte så stor att det var någon

signifikant skillnad. Författarna till artiklarna menade att ökningen ändå var kliniskt relevant.

De patienter som hade mobiliserats sittande på sängen var snabbare tillbaka till det

respiratoriska utgångsläget när det lade sig än de patienter som mobiliserades sittande i stol eller stående bredvid sängkanten som behöll de positiva effekterna en längre tid.

I studien av Bourdin et al. (2010) sågs en ökning av hjärtfrekvens hos en liten del av patienterna när de satt över till stol. Studien av Zafiropoulos et al. (2004) visade att

hjärtfrekvensen ökade initialt när patienten satt i stol från 88.6 till 94.7 slag/ minut men efter 20 minuter sjönk hjärtfrekvensen igen till 91.2 slag/minut. Blodtrycket steg initialt när patienten satt i stol från 85.9 till 100.2 mmHg men sjönk efter 20 minuter till 88.3 mmHg.

Studien av Bourdin et al. (2010) visade också att hjärtfrekvensen ökade hos en tredjedel av de patienterna som var tiltade upp på bräda utan armstöd och enbart hos en liten del av de

patienterna som var tiltade upp på bräda med armstöd. När patienten stod vid sänkanaten ökade hjärtfrekvensen till 98.9 slag/minut.

På de patienter som fick promenera på stället vid sängkanten ökade pulsen. När patienten promenerade fick de stöttning av sjukgymnasten, hur länge patienten promenerade var inviduellt och styrdes helt av vad patienten orkade (Bourdin et al., 2010)

I studien av Schweickert et al. (2009) mobiliserades patienterna genom att de tidigt fick delta i aktiviteter i dagligt liv [ADL]. Av de patienterna som mobiliserades tidigt återfick lite mer än hälften av patienterna i interventionsgruppen den funktionella fysiska förmågan patienterna hade innan insjuknandet som ledde till vistelse på intensivvårdsavdelningen, jämfört med kontrollgruppen där en tredjedel av patienterna återfick den funktionella fysiska förmågan de tidigare hade.

7

(14)

För att en intensivvårdspatient skulle kunna mobiliseras krävdes det att patienten inte var så (Needham, Korupolu, Zanni et al., 2010) tungt sederad. Daglig reducering av sederingen var nödvändigt för att kunna mobilisera patienten. Det visade sig att djup sedering inte var nödvändig för patientens komfort. När patienten inte var så tungt sederad ökade den funtionella fysiska rörligheten vilket gjorde patienten mer rörlig i sängem vilket i sin tur minskar sängläges komplikationer som bland annat trycksår och kontrakturer.

Studierna av Clark et al. (2013); Zafiropoulos et al. (2004); Schweickert et al. (2009) visade att förekomsten av biverkningar av den tidiga mobiliseringen var låg. Den vanligaste

biverkningen var att patienten föll under mobiliseringen. Det fanns inget som tydde på en ökad dödlighet hos patienterna i varken interventionsgrupperna eller i kontrollgrupperna

Vårdtid med ventilatorbehandling

I en studie av (Bourdin et al. (2010) testades ett rehabiliteringsprogram som syftade till att patienten aktivt skulle mobiliseras ur sängen. Aktiviteterna varierade mellan sitta över i stol, tiltas upp på tippbräda och stå vid sängkanten. Aktiviteterna varierade också beroende på patientens fysiska tillstånd just den dagen. Antalet dagar med ventilator behandling var före studien på avdelningen 2-9 dagar. För de patienterna som mobiliserades tidigt förkortades genomsnittstiden i ventilatorbehandling med en dag. Även en studie av Schweickert et al.

(2009) visade positiva effekter när det gällde dagar i ventilatorbehandling. Mobiliseringen startade den dagen då patienten skrevs in på intensivvårdsavdelningen. Patienterna

mobiliserades 30 minuter dagligen. Mobiliseringen avbröts om patienten var ostabil i de vitala parametrarna, om patienten inte var tillgänglig på intensivvårdsavdelningen eller om

vårdnivån ändrades till endast god omvårdnad. I studien av Schweickert et al. (2009) där 104 patienter deltog hade patienterna i interventionsgruppen 2.4 dagar kortare tid i

ventilatorbehandling än kontrollgruppen. Ytterligare en studie av Morris et al. (2008) visade på kortare vårdtid i ventilator behandling vid tidigmobilisering. Denna studie visade på att patienter som mobiliserades tidigt hade 8,8 dagar i ventilatorbehandling mot 10,2 dagar för de patienterna som inte mobiliserades tidigt. I studien av Clark et al.( 2013) fanns det ingen påverkan på hur många dagar patienten vårdades med ventilatorbehandling

Vårdtiden inom intensivvård och den totala vårdtiden

Studierna av Schweickert et al. (2009), Needham, Korupolu, Zanni et al. (2010) Morris et al.

(2008) visade på att tidig mobilisering hade goda effekter och ledde till en kortare vistelse på intensivvårdsavdelning och att även den totala slutenvårdstiden förkortas. Studien av Clark et al. (2013) visade att patienter som blev mobiliserade tidigt hade 2.4 dagar kortare

sjukhusvistelse än de som inte mobiliserades tidigt. När det gällde dagar på intensivvårds avdelning fanns ingen signifikant skillnad. I en studie av Schweickert et al. (2009)

mobiliserades patienterna genom att de fick delta i ADL aktiviteter där målet var att patienten skulle bibehålla självständig funktionell förmåga. De patienterna som mobiliserades vistades 7.9 dagar på intensivvårdsavdelningen mot kontrollgruppen som vistades 9.5 dagar på

intensivvårdsavdelning. Även i studien av Needham, Korupolu, Zanni et al. (2010) minskade vårdtiden på intensivvårdsavdelningen med 2.1 dagar hos de patienter som mobiliserades tidigt jämfört med kontrollgruppen. Den totala sjukhusvistelsen minskade med 3,1 dagar

8

(15)

jämfört med kontrollgruppen. En studie av Morris et al. (2008) visade på att patienterna som mobiliserades tidigt hade 1,4 dagar kortare vårdtid på intensivvårdsavdelningen än de patienter som inte mobiliserades tidigt. De patienter som mobiliserades tidigt i sängen var ur intensivvårdssängen efter 5 dagar. De patienterna som inte mobiliserades tidigt var

sängliggande i 11.3 dagar.

Diskussion

Metoddiskussion

Artikelsökningarna gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed. Främst Pubmed har använts vid artikelsökningarna då den gav fler träffar än Cinahl.

Ett flertal sökningar i dessa databaser med många olika kombinationer av sökord gjordes. De sökningar som gjordes resulterade ofta i samma artiklar. Detta tyder på att sökorden varit relevanta.

De sökningarna som redovisats har fått många träffar men många av artiklarna i det valda ämnet är review artiklar och endast artiklar från empiriska studier har används. Dock kunde relevanta artiklar hittas i referenslistan på review artiklarna som framkom i sökningarna. En av dessa artiklar har används i resultatet och redovisas som manuell sökning.

Sju vetenskapliga artiklar har används till resultatet. Eftersom sökningarna i databaserna gav ganska få artiklar som faktiskt kunde användas är frågan om området verkligen har täckts. Det kan finnas olika anledningar till varför så få artiklar hittades. En av anledningarna kan vara att sökorden inte var tillräckliga. En annan anledning kan vara att det finns en del hinder för att utföra empiriska studier på intuberade intensivvårdspatienter. Bland annat av etiska skäl som att det inte alltid är möjligt att få ett samtycke av patienten då de ofta är sederade och inte är talbara. Eftersom de studier som faktiskt gjorts i ämnet kommer fram till liknande slutsatser med hjälp av liknande metoder är det trots allt sannolikt att resultatet av denna studie trovärdigt.

De artiklar som valdes till denna studie svarade alla bra på syftet och samtliga svara på flera utav de valda frågeställningarna.

En av inklusionskriterierna för artiklarna till denna litteratur studie var att; ”intensiv care unit”

skulle vara med som ämnesord. Detta hade inte alla artiklarna. Dock har artiklarna inkluderats ändå eftersom att alla studier är utförda på patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning.

Alla studier skulle vara utförda på ventilatorbehandlade patienter, studierna skulle vara på engelska och inte vara äldre än 10 år. Studierna fick heller inte vara utförda på barn. Dessa kriterier uppfyllde samtliga artiklar.

De artiklar som används i resultat kommer från flera olika delar av världen dock är ingen av dem från Sverige inte heller Norden vilket kanske hade önskats och möjligtvis hade lett till ett annorlunda resultat. I Sverige är vi redan är duktiga på att arbeta i team och använder lätt sedering och daglig reducering av sederingen. Av de artiklarna som användes var fem från USA, en från Frankrike och en från Australien. Detta kan bero på att USA ligger i längre fram i forskningen inom området. Studierna från USA var också av bättre kvalitet då metoderna var mer noggrant beskrivna i dessa artiklarna. I alla artiklar utom en var patienterna från 40 årsålder och upp till 80 årsålder. Dessa patienter var både män och kvinnor och förväntades ha någon allvarlig sjukdom i grunden. I Artikeln av Clark et al.( 2013) var patienterna yngre och

9

(16)

därför förväntades de vara friska sedan tidigare. Majoriteten av patienterna i studie av Clark et al.( 2013) var också män.

Resultatdiskussion

Syftet med studien var att beskriva effekter av tidig mobilisering för invasivt ventilator behandlade intensivvårdspatienter.

Tidig mobilisering visade sig ha goda effekter för patienten på intensivvårdsavdelning.

Berney et al., 2012 beskriver i sin studie hur patienterna mobiliserades i sängen, sittande på sängkanten, stående vid sängkanten, sitta över från sängkant till stol och promenerandes på stället vid sängkanten. Bourdin et al. (2010), Zafiropoulos, Alison & McCarren, (2004) visade att en viss mobilisering som bland annat sittande på sängkant och sittande i stol hade positiva fysiologiska effekter så som förbättrad saturation en förbättrad cirkulation, den respiratoriska förmågan förbättrades så att patienterna blev mer lätt ventilerade men de patienter som fick promenera på stället vid sängkanten fick en förhöjd andning frekvens och hjärtfrekvens och en av studierna (Bourdin et al., 2010) visade också på att saturationen sjönk vi den sortens mobilisering. Av de patienterna som deltog i studierna som används i resultatet var majoriteten mellan 40-80 år. Flertalet av patienterna som inkluderades i studierna hade minst en allvarlig grundsjukdom, många av patienterna i studierna hade en obstruktiv lungsjukdom i grunden. Detta kan vara en anledning att patienterna inte tolererade att promenera så bra. Patienter med till exempel kronisk obstruktiv lungsjukdom kanske inte klarade av den sortens fysisk aktivitet ens i deras habitual tillstånd. Studien av Zafiropoulos, Alison & McCarren (2004) visade samtidigt att mobiliseras utanför sängen hade goda respiratoriska effekter och de patienter som mobiliserats utanför sängen behöll den goda effekten längre tid efter mobiliserings tillfälle än de patienterna som mobiliserats i sängen som snabbare var tillbaka till det respiratoriska och cirkulatoriska utgångsläget de var i före mobiliseringen.

De studierna som användes i resultatet (Bourdin et al. (2010), Morris et al. (2008), Needham, Korupolu, Zanni et al. (2010), Needham & Korupolu (2010), Schweickert et al. (2009), Zafiropoulos et al.( 2004) beskriver hur interventions grupperna mobiliseras och att kontroll grupperna i studierna fick sedvanlig omvårdnad. Ingen av artiklarna beskriver vad den sedvanliga omvårdnaden innebär. Clark et al. (2013) beskriver i sin artikel hur patienterna som inte deltog i studien mobiliserades 0-1 en gång i veckan under intensivvårdstiden eller att de inte mobiliserades alls. Dock så beskrivs det inte i artikeln hur patienterna mobiliserades, om det var aktivt eller passivt, inte heller vem som utförde mobiliseringen I vissa länder (Kandeel & Attia, 2013) använder sig intensivvårds avdelningar av något som kallas för restraint vilket innebär att patienten binds fast i sängen. Oftast binds patientens vrister och handleder fast i sängen men vissa binder också fast patienten över bröstkorgen. Detta görs för att patienten inte skall kunna skada sig själv, trilla ur sängen eller dra ut endotrakealtub och katetrar Detta är inte alls förenligt med den vården vi bedriver i Sverige då vi inte med tvång kan behålla patienten i sängen utan att med komfort sedering och god omvårdnad försöker hålla patienterna lugna, och motverka att patienten utsätts för risker men detta är personal och tidskrävande. I studien av Kandeel & Attia (2013) beskrivs biverkningarna av att binda fast patienten i sängen. De vanligaste biverkningarna är rodnad, hematom och ödem. Men patienten kan också få biverkningar som hypertension, takykardi, trycksår, kontrakturer, muskelatrofi, urin och fekal inkontinens och hjärtstillestånd. Det får inte anses som etiskt

10

(17)

försvarbart att patienter behandlas med restraint då det är förenat med många och allvarliga biverkningar. De avdelningar som bedriver denna sorts omvårdnad hade troligtvis inte godkänt att en mobiliserings studie hade genomförts på denna avdelning.

I Sverige har sjukgymnast och sjuksköterska ett samarbete vid mobiliseringen av

intensivvårdspatienten. De läkemedel och den övervakning som inte är livsviktig kopplas bort vid mobiliseringen. Ibland rådfrågas även läkaren vid mobiliseringen. Schweickert et al.

(2009) beskriver att patienten bör vara väl förberedd inför mobiliseringen genom att optimera patientens vakenhet och koppla bort onödig övervakning och se till att patienten är adekvat smärtlindrad. Inte i någon av resultat artiklarna beskrivs om det blir olika effekter beroende av vem som utför mobiliseringen. Flera av studierna (Bailey et al., 2007; Clark et al., 2013;

Morris et al., 2008; Schweickert et al., 2009; Zafiropoulos et al., 2004) beskriver att ett

multidisciplinärt team behövs för att utföra mobiliseringen. För att mobiliseringen skall bli bra krävs ett gott samarbete mellan alla team-medlemmarna (Garzon- Serrano et al., 2011). De positiva effekterna kunde kanske blivit ännu bättre om sjuksköterskorna och

undersköterskorna också kunde utföra mobiliseringen själva då de arbetar dygnet runt vilket i flesta fall inte sjukgymnaster och arbetsterapeuter gör. Detta kan innebära långa avbrott i mobiliseringsprogrammen om patienten till exempel startar sin mobilisering inför en helg.

Intensivvårdspatienternas omvårdnad är inviduell. På intensivvårdsavdelningen vårdas patienter i olika åldrar med olika grad av sjukdom. Det framgår i studierna av (Bourdin et al.

(2010), Morris et al. (2008), Needham, Korupolu, Zanni et al. (2010), Needham & Korupolu (2010), Schweickert et al. (2009), Zafiropoulos et al.( 2004) att för att kunna mobilisera patienten på ett säkert sätt måste hänsyn tas till respiratoriska, cirkulatoriska och neurologiska faktorer. Enligt Leditschke et al. (2012) var detta medicinska hinder som var oundvikliga för mobiliseringen. Många patienter exkluderades från studierna på grund av de medicinska hindren. I vissa studier (Bailey et al., 2007; Clark et al., 2013) exkluderades patienter på grund av att de var vasopressor krävande eller att de krävde mycket syrgas. Enligt

Zafiropoulos et al.( 2004) var det dock viktigt att ta hänsyn till vare patient individuellt och individuella beslut angående mobiliseringen borde tas. Att en patient hade stort behov av syrgas behövde inte betyda att patienten blev exkluderad utan snarare att patienten hade ett stort behov av tidig mobilisering då studier (Bourdin et al., 2010; Zafiropoulos et al., 2004) visade på en ökad eller oförändrad syresättning när patienten mobiliserades, även effekterna på cirkulationen var positiva eller oförändrade vid mobiliseringen alltså borde inte heller patienten som var vasopressor krävande exkluderas ur studierna (Bailey et al., 2007; Clark et al., 2013) utan snare tillhörde de patienter som kunde ha god nytta av den tidiga

mobiliseringen.

Sederingen av invasivt ventilerade intensivvårdspatienter kunde vara ett problem när tidig mobilisering skulle genomföras ”Djup sedering” ledde till att patienten blev liggandes orörlig i sängen över en tid (Needham, 2008). Föra att patienten aktiv skall kunna mobiliseras krävs reducering av sederingen. Patienten skulle vara så pass sederad att patienten var bekväm och tolererar endotrakealtub och omvårdnad. Dagligt avbrott så kallat wakeup gjordes för att kunna mobilisera patienten aktivt (Clark et al., 2013; Morris et al., 2008; Needham &

Korupolu, 2010; Schweickert et al., 2009)

Målet var att hålla patienterna (Schweickert et al., 2009) på en nivå som innebar ett bekvämt tillstånd, men ändå så pass vaken att de kunde mobiliseras. De patienter som inte var så djupt sederade kunde i regel också röra sig i sängen vilket minskade risken för trycksår. Lättare sedering kunde vara till fördel för patienten som då blev mer rörlig i sängen och kunde mobiliseras ur sängen vilket hade positiva effekter på respiration och cirkulation. Patienten

11

(18)

som mobiliserades kunde också klara sin ADL självständigt tidigare än om de inte

mobiliserades aktivt (Schweickert et al., 2009). Den reducerade sederingen medförde även risker, patienten kunde bland annat själv extubera sig och dra bort katetrar (Payen et al., 2007).

Den avancerade vården som bedrivs på en intensivvårdsavdelning innebär stora kostnader.

Enligt SIR (2013) är varje vårdtillfälle inviduellt och några exakta kostnader för vad ett dygn på intensivvårdsavdelning kostar finns inte. Studier av Needham, Korupolu, Zanni et al.

(2010); Morris et al. (2008); Schweickert et al. (2009) visar på att tidig mobilisering förkortar intensivvårdstiden och den totala slutenvårdstiden för patienten vilket också leder till lägre kostnader för varje patient.

Lättare mobilisering hade goda fysiologisk effekter vilket även ledde till att intensivvårdstiden och den totala sjukhusvistelsen förkortades. Bourdin et al. (2010); Zafiropoulos et al. (2004) studerade mobilisering i from av lite hårdare fysisk aktivitet som promenad, visade på negativa effekter på andningsfrekvensen men vilket möjligen kunde bero på patientens habitual tillstånd innan intensivvårdstiden. Trots evidens kan det vara svårt att motivera så att tidig mobilisering bli prioriterad på svårt sjuka intensivvårdspatienter. Tidig mobilisering har goda effekter respiratoriskt som leder till att patienten tidigare kan komma ur

ventilatorbehandling, goda effekter på cirkulation vilket leder till att patienten inte kräver vasopressor behandling i samma utsträckning. Detta leder i sin tur till kortare vårdtid och mindre kostnader för vården. Tidig mobilisering bör därför ha en hög prioritet (Bailey et al., 2007; Clark et al., 2013; Morris et al., 2008; Needham, Korupolu, Zanni et al., 2010;

Needham & Korupolu 2010; Schweickert et al., 2009); Zafiropoulos et al.( 2004).

Konklusion och implikation

Resultatet visar att lättare mobilisering som startar tidigt i vårdförloppet har goda effekter.

Patienterna fick förbättrad ventilation och saturation. Patienterna fick också en bättre

cirkulation som gjorde att de inte var lika vasopressor krävande som de patienterna som inte mobiliserades. De positiva fysiologiska effekterna bidrog till att patienterna tidigare kunde komma ur ventilator behandling och att vårdtiden kunde förkortas.

Det finns kunskap om att tidig mobilisering är av betydelse för intensivvårdspatienten. Att ta reda på effekter av tidig mobilisering av invasivt ventilerade intensivvårdspatienter är av stor vikt i dagens högteknologiska och avancerade vårdmiljö. Ett flertal studier har genomförts och visar att tidig mobilisering har goda effekter på vårdtiden och minimering av

vårdrelaterade komplikationer. Denna studie syftar till att ge en överblick över tillgänglig litteratur inom ämnet tidig mobilisering av invasivt ventilerade intensivvårdspatienter. En förhoppning med studien är att kunna implementera denna kunskap på

intensivvårdsavdelningar.

12

(19)

Referenser

Adler, J. & Malone, D. (2012). Early mobilization in the intensive care unit: A Systematic Review. Cardiopulmonary Physical Therapy Journal, 23(1), 5-13.

Almerud, S., Alapack, R, J., Fridlund, B., Ekebergh, M. (2007). Caught in an artificial split: A phenomenological study of being a caregiver in the technologically intense environment. Intensive & Critical Care Nursing, 24(2), 130-136.

doi:10.1016/j.iccn.2007.08.003

*Bourdin, G., Barbier, J., Burle, JF., Durante, G., Passant, S., Vincent, B., Badet, M., BayleF., Richard, JC., Guérin, C. ( 2010) The feasibility of early physical activity in intensive care unit patients: A prospective observational one- center study. Respiration Care, 55(4) 400- 407.

(13)

Berney, S., Haines, K., & Denehy, L. (2012). Physiotherapy in critical care in Australia. Cardiopulmonary Physical Therapy Journal, 23(1), 19-25.

*Clark, E, D., Lowman, D, J., Griffun. L, R., Matthews, M, H., Reiff, A, D., (2013).

Effectiveness of an early mobilization protocol in a trauma and burns intensive care unit. A retrospective cohortstudy. Physical Therapy, 93 (2) 186-196. (1)

Combes, A., Costa, M., Trouillet, J., Baudot, J., Mokhtari, M., Gibert, C., Chastre, J. (2003).

Morbidity, mortality, and quality-of-life outcomes of patients requiring >= 14 days of mechanical ventilation. Critical Care Medicine, 31(5), 1373-1381.

doi:10.1097/01.CCM.0000065188.87029.C3

Couchman, B. A., Wetzig, S. M., Coyer, F. M., & Wheeler, M. K. (2007). Nursing care of the mechanically ventilated patient: What does the evidence say? Part one.

Intensive and Critical Care Nursing, 23(1), 4-14. doi: 10.1016/j.iccn.2006.08.005 Forsberg, C. & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier:

Värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. (3., [uppdaterade] utg.) Stockholm: Natur & Kultur.

Fredriksen, S.D., Talseth, A.G. & Svensson, T. (2008). Body strength and movement- intensive care patients' experience of body. International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being, 3(2), 77-88.

doi:10.1080/17482620701788768

Garzon-Serrano, J., Ryan, C., Waak, K., Hirschberg, R., Tully, S., Bittner, E.A., …Eikermann, M. (2011). Early mobilization in critically ill patients: Patients' mobilization level depends on health care provider's profession. PM&R, 3(4), 307-313. doi: 10.1016/j.pmrj.2010.12.022

13

(20)

Hodgson, C., Berney, S., Harrold, M., Saxena, M., & Bellomo, R. (2013). Clinical review: Early patient mobilization in the ICU. Critical Care, 17(1), 207-207.

doi:10.1186/cc11820

Johansson, L., & Fjellman- Wiklund, AC. (2005). Ventilated patients’ experiences of body awareness at an intensive care unit. European Journal of Physiotherapy, 7(4), 154-161. doi:10.1080/14038190500205808

Kandeel, N., Attika, A. (2013) Physical restraint practis in adult intensive care units in Egypt.

Nurse Helth Sience, 15(1), 79-85. doi: 10.1111/nhs.12000.Epuh

Kress, J.P. (2009). Clinical trails of early mobilization of critically ill patients.

Critical Care Medicine, 37(10), 442-447. doi:

10.1097/CCM.0b013e3181b6f9c0

Larsson, A. & Rubertsson, S. (2012). Intensivvård. Stockholm: Liber.

Leditschke, I.A., Green, M., Irvine, J., Bissett, B., & Mitchell, I.A. (2012). What are the barriers to mobilizing intensive care patients? Cardiopulmonary Physical Therapy Journal, 23(1), 26-29.

Lindgren, M., Unoson, M., Fredrikson, M. Ek, A.C. (2004) Immobility – A major risk factor for development of pressure ulcers among adult hospitalized patients: A prospective study. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 18(1), 57-64.

Morris, P. (2007). Moving our critically ill patients: Mobility barriers and benefits.

Critical Care Clinics, 23(1), 1-1. doi:10.1016/j.ccc.2006.11.003

*Morris, E, P., Goad, M., Thompson, C., Taylor, K., Harry, B., Passmore, L., Ross, A., Anderson, L., Baker, S., Sanchez, M., penely, L., Howard, A., Dixon, L., Leach, S., Small, R., Hite, D & Haponik, E. (2008) Early intensive care unit mobility therapy in the treatment of acute respiratory failure. Critical Care Medicine, 36 (8) 1-6. (F)

Needham, D.A. (2008). Mobilizing patients in the intensive care unit: Improving neuromuscular weakness and physical function. JAMA, 300(14), 1685-1690.

doi: 10.1001/jama.300.14.1685

*Needham, M, D & Korupolu, R. (2010) Rehabilitation quality improvement in an intensive care unit setting: Implementation of a quality improvement model. Top Stroke

Rehabilitation, 17 (4) 271-281. doi: 10.1310/tsr1704-271. (2)

*Needham, M, D., Korupolu, R., Zanni, M, J., Pradhan, P., Colantuoni, E., Palmer, B, J., Brower,G, R., fan, E, (2010) Early physical medicin and rehabilitation of patients whit acute respiratory faliur: A uality improvement project. Archives of Physical Medicin and Rehabilitation, 91(4), 536-542. (A)

14

(21)

Payen, J.F., Chanques, G., Mantz, J., Hercule, C., Auriant, I., Leguillou, J.L., …Bosson, J., (2007). Current practices in sedation and analgesia for

mechanically ventilated critically ill patients: A prospective multicenter patient-based study. Anesthesiology, 106(4), 687-695.

doi:10.1097/01.anes.0000264747.09017.da

Polit, D.F. & Beck, C.T. (2008). Nursing research: Generating and assessing evidence for nursing practice. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott

Williams & Wilkins.

Riksföreningen för anestesi och intensivvård & svensksjuksköterskeförening. (2012).

Kompetensbeskrivning legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot intensivvård.

Hämtad 2013-05-21 från:

http://www.swenurse.se/Documents/Komptensbeskrivningar/kompbeskr.anestesi.och.i ntensivvard.pdf

SFAI. (2009). Riktlinjer för svensk intensivvård. Göteborg: SFAI.

Hämtad 2013-05-21 från: http://sfai.se/files/12- 1_Riktlinjer%20svensk%20intensivvård.pdf

Skinner, E., Berney, S., Warrillow, S. & Denehy, L. (2008). Rehabilitation and exercise prescription in australian intensive care units. Physiotherapy, 94(3), 220-229.

Stiller, K. (2000). Physiotherapy in intensive care. Critical Care Reviews, 118(6), 1801-1813. doi:10.1378/chest.118.6.1801

*Schweickert, D, W., Pohlman, C, M., Pohlman, S, A., Nigos, C., Pawlik, J, A., Esbrook, L, C., Spears, L., Miller, M., franczyk, M., Deprizio, D., Schmidt, A, G., Barr, R., Mc

Callister, E, K., Hall, B, J., & Kress, P, J, (2009). Early physical and occupational therapy in mechanically ventilated, critically ill paients; A randomized controlled trail. The Lancet, 373 (9678), 1874-1882. (B)

SIR – Svenska Intensivvårdsregistret. (2013). Årsrapporter 2012. Hämtad 2013-11-08 från:

http://www.icuregswe.org/Documents/Annual%20reports/2012/Analyserande_arsrapport_201 2.pdf

*Zafiropoulos, B., Alison, A, A & McCarren, B. (2004) Physiological responses to the early mobilization of the intubated, ventilated abdominal surgery patient. Australian Journal of

15

(22)

Physiotherapy, 50, 95-100. (C)

16

(23)

Bilagor

Artikel matris

Författare, År Titel Syfte Metod Resultat

Bourdin, G., Barbier, J., Burle, JF.,

Durante, G., Passant, S., Vincent, B., Badet, M., Bayle, F., Richard, JC., Guérin, C. ( 2010)

Frankrike

The feasibility of early physical activity in intensive care unit patients: a

prospective

observational one- center study

Syftet med studien var att beskriva

upplevelser av tidig mobilisering hos patienter på

intensivvårdsavdelning som

ventilatorbehandlades.

Kvalitativ metod. En Observationsstudie där 20 patienter deltog i studien.

Vård tiden i ventilatorbehandling förkortades hos de patienter som

mobiliserades tidigt. Tidig mobilisering hade goda effekter på cirkulation och respirationen.

Clark, J, D.,

Lowman Russel, L., Griffin Helen, M., Matthews Donald A.

(2013) USA

Effectivness of an early mobilization protocol in trauma and burns intensive care unit: A

retrospektiv cohort sudy.

Syftet var att

undersöka effekterna av ett mobiliserings protokoll om komplikationer, ventilatordagar, och längd av IVA och sjukhus vistelse för patienter inlagda på trauma och brännskade

Kvantitativ metod.

Retrospektiv kohort studie.

Patient data från trauma register på 2176 patienter inlagda på trauma och brännskade IVA samlades in mellan Maj 2008- April 2010. Patienter med traumatisk hjärnskada exkluderades.

Studien visade ingen skillnad när det gällde ventilator dagar och vistelse dagar på IVA mellan grupperna. De patienterna som mobiliserades tidigt drabbades inte av pneumoni och andra

luftvägskomplikationeri samma utsträckning som de patienter som inte mobiliserades tidigt. Det var ingen signifikantskillnad när det gällde kardiovaskulära komplikationer. Tidig mobilisering kunde genomföras säkert 17

(24)

IVA. och effektivt.

Morris, E, P., Goad, M., Thompson, C., Taylor, K., Harry, B., Passmore, L., Ross, A., Anderson, L., Baker, S., Sanchez, M., penely, L., Howard, A., Dixon, L., Leach, S., Small, R., Hite, D &

Haponik, E. (2008)

USA

Early intensive care unit mobility therapy in the treatment of acute respiratory failure.

Syftet med studien var att bedöma tillgången av sjukgymnastik, bedöma platsen som sjukgymnastik utfördes och bedöma respiratoriska effekter genomfört med patienter som fick sedvanlig vård.

Kvantitativ metod.

Prospektiv datainsamling.

Patienter med akut respiratorisksvikt

inkluderades i studien. 330 patienter deltog i studien.

De patienter som mobiliserades tidigt var ur sängen tidigare än de som inte

mobiliserades. Sjukhusvistelsen blev också kortare för de patienter som mobiliserades tidigt.

Needham, M, D &

Korupolu, R. (2010)

USA

Rehabilitation quality improvment in an intensive care unit setting:

implementation of a uality improvement model.

Syftet var att Implementera en specifik

modell för

kvalitetsförbättring när det gäller tidig mobilisering och rehabilitering på IVA

Kvantitativ metod

Fyrstegs modell användes, vilken

innefattade:

Summera evidens, Identifiera

barriärer för implementering, Etablera mätvärden, Säkerställa att

Tidig mobilisering minskade förekomst av delirium och ökade patientens

funktionella rörlighet. Sjukhus vistelsen blev kortare och mortaliteten sjönk.

18

(25)

patienterna fick interventionen, genom att engagera, utbilda,

verkställa och utvärdera.

Needham, DM., Korupolu, R., Zanni, JM., Pradhan, P., Colantuoni, E., Palmer, JB., Brower, RG., Fan, E. (2010)

USA

Early Physical Medicine and Rehabilitation for Patients With Acute Respiratory Failure:

A Quality

Improvement Project

Syftet var att via ett multidiciplinärt team på en MICU- enhet fokusera på att minska tung sedering genom nya riktlinjer öka antal behandlingar att öka bemanningar med sjukgymnast och arbetsterapute.

Kvantitativ metod.

Prospektiv datainsamling 57 patienter deltog i studien. Patienterna var respiratorbehandlade fyra dagar eller mer.

Utformandet av en

kvalitetsförbättringsprocess som innefattade

engagemang och utbildning av personal.

vilket innebar fler

mobiliseringstillfälle och minskning av

sedering.

Förbättringsprocessen ledde till mindre ICU-delirium, ökad mobilitet , mer alerta patienter, färre dagar då patienterna fick benzodiazepiner. Patienterna sederades inte så djupt.

19

References

Related documents

The purpose of this mater thesis is to examine the issues surrounding the pricing of int- ra-group loans. The main focus will be placed on the establishment of an interest

Det fanns en rädsla för att vara en börda för familjen, en rädsla för att familjemedlemmarna också skulle drabbas av diabetes samt en rädsla för att själv få komplikationer

Hur stort är behovet av vasoaktiva läkemedel det första postoperativa dygnet efter ankomst till IVA hos patienter som genomgått hjärtkirurgi och extuberats inom 90 minuter,

Syftet med vår studie är att undersöka om vuxna internationellt adopterade upplever att de från den dag man kom till Sverige fram tills idag har haft ett behov av särskilt

(Undantag finns dock: Tage A urell vill räkna Kinck som »nordisk novellkonsts ypperste».) För svenska läsare är Beyers monografi emellertid inte enbart

3 män och 1 kvinna anger att de upplevt ett mindre obehag när de fått budskapet att de inte är tillräckligt bra eller att de inte duger, medan 1 man och 10 kvinnor upplevt ett

Vi måste göra något åt de utländska researrangörer som gör reklam för oss med våra kvinnor och män som lockbete.” Det sade Mariela Castro Espín i samband med att

Författarna till denna studie har jobbat inom den kommunala vården som sjuksköterskor och har därför haft ansvaret att erbjuda och initiera läkemedelsgenomgångar vid inflytt-