Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29
CMmpiet mditVoai’Di,} dpijfaria om en ©o§e, û:U'3 §.îDec bief beovagen att uppdta l)onom,
I)U)ai'Cftei' benen focroanDlaöe» ti.i en Socjel
dproavefteb följa £n>enne mpefet roacfva odj totigat
S i f o t,
1) ©ob baej, fota wanne«/
k.
2) $wem ffafl man tfo i wertben te.
ÉSSKi
©o»#®, gip b i «/ isst
****>*"
^®r
»\ot nil)cfef föngeftöaii, wit Det cn gaiiDtmcttî/
u4 hafe en wader od> aoD hiiflru ; De alfaDc bwa-antra tmvf't, men fingo inan barn, fa^än be ijödeiigen önibaDe bet, ocl) bnfirun natt ca) bna bac Derern. ^å gårCcn,' utanför ferae bub,
\-odpte en nuicfef ftor enbuffe. (£n aång om wint*
ven (lob tjuilUtn. brePwiD De»/ cd) ffalace ett äpp>.
le, tå (fai* b n fla i fharet,, oeb bloccc Dröp i faon ”?kf! .fnDe bulk un lüdnnbe, od) fttrrnDe neD på bloDet ecf> bief få tuiDeriig till moDé: cm jaa än Då babe ett barn, ja r'öD£ fem MoD oeb få bwit fern fnö!” Od) nät l)on lagt Detta bief ben få innerligt alan, cd) Dei föreföll benne, font cm hetvneö öniTan ff ulk itppfi)Uaé- S5erpa (jtcf bon tillbafa in i bîtfet; öd) nu fovleD en nun imD, rå fma'.te fnön bort, cfb tmàjnaitaccr, Da ttur Det grönt, oeb tre mânaDer, Da fprucfo blom*
ûerna ut, oeb fnta manaper, Da fie Po båoe tröD ecb winner t full fagrtng; Då fféngo fogiarne, fa Det geniiöö ûeijetii ffoaen, od) blomman föll af t va fe ii, rå vu r fen femte månaDen förbi, od) bon ffcö brerwiD énbuifem 5Den iuftnfe få vocil, odj l)etmeö bicvtfl boppaDe af glück, få bön ej
funbe
hålla ftg tfiån att tarffatnt fnafafla. Dd) !)äc Den fjette n åtuiDeii war förbi mognace frutteii/
ecb bon blef belt fiilla oeb
lugn;
mjjunDe
ma*nnDen g t cf bon till QmbujEen ocb unbet tarât åt cf Dc§ bat ; Devefter bief bon beprofmap oct> fjuf#
9ÎU gicf Den åttonöe månaben förbi, Da lät^bou folia fin man, grät ocb faDe: ”när jag Dör fa be*
graf mig unDet Cnbuiîen.” ©ereiter blcf bon trbflao ocb glaDDe fig. 25a Den IVianPe må naben mar förbi föbbe bon ett föarn, få rÖPt fom blob cd) få bmitt fom fnö, ocb bå bon ficf fe Det, bog ben af gläDje, Jpeniu» man förjbe mt)cfet, ocb begrof benne, lotn bon be aärt, tinbec fSnlnijfen.
©å någon tiö mar forbi, börjaPt hannen»
föra att min(Taö, ocb någöti fib beveftet uppböt*
De ban allDeleö att föria, ocl) ännu en liten tio, få tog ban ftg en Jpujlvu igen
spReö fm fula i)utlru ftcf ban en ©otter;
men Det '^atn banS'förfta Jpuilru föDDe maren
©on. -Outfit un äijfaCe’fin Dotrer bögligen, men Då bon fajlaDe ögonen på Den lilla gegen bief bon onD, ocb tänfte alltiD på, but bon (Tulle fuua fTaffa finbettet bela formbgenbeten; ocb Den önPe inaaf benne, att bon tigtigt batabe gegen, fnuflfaDe bo»
nom ftån Det ena bötnet till Det anbra, nöp Dcb fog bonom, få att bet jlacfarö barnet alltiD mat t ångcit.
<£n gång, Då bnflrun gått in t föfofamma*
ten, font Den lilla fltcfan ocb begärDc ett äpple, lobten öppnaDe fiffan, t)voari äpplena lågo, ocb gaf benne ett $)îen fuTan bnbe ett frort, tungt iocf meD ett ffavpt jerniåtf. ”Sîamma får inte
£5 rot oefjå ett?” faDe fiicfan. ©et förtröt moD»
ren, men lifmäl faDe bon: ”åb jo, när ban fom»
met f)cm.” 3 Detfamma fief bon fe broDren Fom*
nui, cel) Da war oet all tele« font out Den £>nDe fått malt mec l)entte *Ôon teg !)afticyt tuet äpp*
let af fliefan, ocb fate: ”du (Fall ej ba, förr an tin bror oeffå får” ©etmeb faftaDe bon applet i Piflan ocb lajk igen Den ®å goftett Jom m genom Dörren, faDe bon helt manligt : vot'd Du fa ett äpple, min 0ou ?•’ men illfPau löfte i ben*
ne» ögon- ”Slamma , Du fet få onD ut, faDe
©ofien, men gif mig äuDå ett äpple.” SioDren face: ”fom bit od) mälj Dig fjelf ett” od) öppna*
De lodet, SDå ©ftjen bugaDe fig neD i ft ft an funDe bon ej ftpra fig — Fnapol — ftog bon locfet till, få att bufmuDet foil n*D blano apple*
na. én vponing genomfor b«»»*/ ocb bon^täuf*
te: ”om äncå Detta more ogjovDt” ^erpa gicf i ett annat tum, tog en bmit baléfuf, fatte ©cP«
fen g bufmtiD på halfen igen, banp balPDufen Der*
otufeing, få att ingen funDe fe något, fatte bottom på en ftol miD fcömn, ocb ftncf äpplet i fan«
')atlÖ<£n ftunD Derefter font Malena in i föfet till mocren; bott ftoD mio fpifen, ocb bm e en gip*
ta mc c fofance matten framför fta, od) rörce Der*
uti oupphörligt — Si amma, fabe Sialena, <! tor finer mio förren, allDeleS blef, ocb bar ett äpple i b'ivDen. 3ag fac beDt fanoM1 fltt fa11 'îu[lc ae Det åt nm, men ban fmarar intet, ocb nu blef jag belt fotftcäcft.” - ”©å in .igen, face mocren ocb om l>an ej fmarar Dig få gifb-uomen örfil _ SRalena gid, ocb faDe: ”£ror! gif nug app*
6, —
let!” men ban tea; Då gaf bon bottom en _'6rftf, få bu ût UD et föll af- .päi bfn>cv bief bon faoiigc forflracft, börjaDe gråta ocb flvda/forana till mo<
ören ocb faDe: ”acf, mamma! ja.g bar fl a ait but'5 jvuDet af tutu fSror,” o.'b arat ocb grât, ocb miU le ci gifma fia tillfreCö ”©laie a! IaDe mown) l)\raD bac Du gjort? men tig b .um, att ingen liai tnävfer Det; Det fan i alla fall icfe bbtpi|; tri fl a fl ti f ma bonom meD fötutr fåé." '-2) a tog ©lo*
Dren Den lilla ©oflen, ba.laDc fönDer^bouom, la«
De bottom i en pn)ta, ocb fatte Denpå eben;men
©la le na ftoD brcDmiD ocb avar, ocb tararngjotlo i grptan, få intet falt belfö-bef Jftu fom Macron bem, faite fig till bo v Of, ocb frågaor. ”l)vvar ar Biin 0on?” —- ’’’2lcf. faDe ©loDren, ban bar aa 11
till éaiiDct, till fm ©lovfar, ocb mill bii Denne någon tio” — n) ma o flail l>au göra D«r? ocb in»
te bar ban tagit affleD af mig.’' —o ’ 2(b, ban mille få aeviia ut ocb baO mig, att fa bli Der en fep mecfov. ^)an äv ju alluO mälfommeu” —
”©len, faDe ftofren, Det aör mia IcDien; 3>t ar ej ratt af bottom, tt) ban babe for ft b vDt f>ciDt mig till.” — al) an börja re att cita, ocb face;
”©lalena! broar före grober Dit!1 fôcov frommer nog igen." — ”2icf min . buflrn; fottfo.r ban, bmo.D Oen maten fmafar mia mal; gif mia liter," —
£>d) ju met ban åt, Deß n et' mule ban ba : ocb faDe: %if miß mer; Du får ej något mco, u> du
fövefrommer mig, foni om Den bar ratten börCe mig enfant till” £M) ban år, flum faflaDe benen unPtt bovwt, titt^ ban flutligen fortärt alUfgtiu
■7, —
man«. _ ®î«n Catena ßicf efter fïn bäftä ftf*
f^ruf, plod a ce o U a bcpcu ttilfvmmanb, E'not ta rem i bahnten. c,i r ut på gavccu, lace Dent t avoua avala tmCcv fcnbuffen, od> 9™t ima vno>
aaa ulta v eå fa a vt bat lagt benen ut, Mef bon aetiatf alac i fm bi«”«, °d> acat c) mua.
cv oaûtiuua t'bice q vu U art; c ftg nam, ta att 1«
ail ce le o bfmcvtdite benen, eu ftaïf bituma ontqgf.
Puf en, al) mict t buffen bran» e». clD/«)'^U,Ut^
tu- üoa en. inccvfoit >;oael; Den Hong fa bcvltac ecb fl b a bout i lutten. -Da ecu mai* oovta flou ènbufet ateriqen l:fa fout reu mavtttonu, jnen bUADufen «<ea be>'-<n mar borta, - galena nef af bjettat a'aC, v-cb ca fö-f bll benne fa* en.
ber.neb 'S rov ännu lefbe; Derpa ßtof !)on tu t t)U*
fet, ocl) faste ft a att ata
®cn Regeln flog bort till en ©ulDfmeDS
^uio, Dec l)an fatte ftq, o;t> bbvjaCe fjunga.
tSlh- miß min Sftefcet late fBvfat;
Qjag teet, ecb min S’atcv miß at.
sbîm fiiftcv SMalcua
Slv, alia fceua,. _ „ . Äilöt in tern i filfeêtuf. — -uft fut
4?en late tern ltutee ©nbv.ffen lit, , jUtoitl SUhritl ta blet jàfl clt tofld fa watfa *
©uibf.ueoen nut i fm mevBftaö ed) avbetate på en «uiofecj rå bbvoe ban foaelu fouii um pa tatet orb fröna, od) ban ujtfte ret roar fa ffojt chan lieg non fprana ut pa aatan, nun ^ „ U fin eua t.ffcl t vänttllcn; forinnnet bau ban ^ fig, i ena banöta l;oU ban auitfiojan i Den
— 8. —
fln»ra cn tång 0olen fen flott, ect) tail (län*
Ce fig fa, att f)an vätt noga EmiDe betr.rfra fo- geln. !9ïm vrarfra fcgel, fire fan, bnmD Du fjum ger (four; filing om Det rev itprfct en «ång nU’*
— face fogeln, nvå o. aim er fjungec jag ei foc intet; «if mig gulDleojan, få fall jag fjunga en gang till” — ’’©er, face guiDfmeCcn, far eu feDjan, fjung nu en gång till.” — ©å fog foÀ geln nep, tog guirfecjan i fin l/ogra fie, fane ftg ånyo pa tatet od) (jong:
gör mig min ffliober (aie fövfåt, Sag bog, ec. ec.
©erefter fog fan till en ©femafare fatte;
ftg på tafet ocf> fjöng:
gör mig min 5D2obcv labe fövfåt, Sag bog, ic. jc.
©tna tj'ovCe ffoniafavcn, fpvang ut i bara fjortarmarne, fåg upp åt talet, od) måfe fålla.
feanDen för ögonen,mot Det jWfa folfcuct. ”§o>
gel, face fan, bvoaD Du fjunger warfen!” od) ro»
paDe på fin bufiru att bon (Tulle femma ut ed>
fe Den (löna fogeln, tt) ban babe röra od) gröna fjäPvar, ont balfen (len l)an fem rent gulf, od) ögonen fvålaDe fom. fjernor — ^nifrtiu. vopace Ut fm Dotter, fina ancre barn, gefaller, gojjac od), pigor, ocb alla fommo ut att bet valta fogeln.
”Jfvära fege!, faDe fomafaren, fjung cm Det ber ftpefet en gång till.” — ”9îej! froarate togeln, t må gånget^fjunger jag ej för intet?- Du måfe amva fiig något Derför.” — Sîin bufiru, faDe forna»’
agg-gw
— 9. -
fiiren, gå in i ypeifjlaDen, på neDra fjtjdcm flås ett par »pä vooa jïor rag t)tt tan, -Du[iam gicf, oct) f in igen nuD (Forna, ©er, face mannen, finna nu en gång ull. ©å fem fogeln, tog ifot*
na i mcnjtra flou, flög upp på tafet od) fjoug:
gör mig nun Skoter labe förfåt, Sag tog, ec. ec.
Ocl) Ca ban [)aDe fjungit flög ban åvcCjau P han Hiögra flou od) jïowa i Den menflraj ccb flog lange bert till en qmgtn, fom mar i full gång. 3 qmarncu futto 20 mfoliunDrängat oct) beggo pa en freu. — ©er fatte fogeln ft g i en lin C, (om )1 oD utineD qmarnen, od) fjoug:
gör mig mtu 9ftobcr late förfåt,
©å boll ten ena upp att bugga.
Sag tog, od) min gâter mig åt.
©å
flannate tmenne od)iyfuaDe.
52dn ft) ft er ÜDialena
©å bollo fpra tipp.
Seg alla fcena,
?lti bbggo bara åtta.
Änöt tit tem t filfcétuf. — Saft iTitt îiîtl ma ro te bara fm fom bbggo
«jpcu (atc tem unter (Sitbjtffcn ut.
9ai boga bara en.
édhint! Äliiutt ! tå ölef jag en fcgel få macferl
— 10.
06
nu ftannabe äfvocn ten ftftfl, tb fan '
fciSvbe (Tutet- A-oacl, fate ban, bmaD Du fm fler mai.
Ut nu A ocffa tå -böra ennui om Det ùpdct en aåua till 1 - &'«i, faDe foaein, nvå aåiuvev lliin- Qer jaa cj for intet. töif nita Den -D« qmauv fronen, få ifall m fiunaa for tuv
voDe ban, om Den bava l)bvDe mig en|am ml, (a (fulle DU noa få ten - ju«*« ban J'faäang till, face De onDta, |å (fail ban gcrmi ta (ter.cn _ Q i fl Da f ene In ncD, ocb alla miolmueOcam qaru7l>jelptcS åt att iva ta frain ftenen; cå ftacf fege ln halfen genom bålet, toq fa ftenen uieD |tg Upp i tvaDet, cd) fläng:
mig min SDÏofccv (ate ferfåt, Sag tog, K. ic.
’ Dd) Då ban finiraU flu t, IpftaDe han mingar*
ne, boll feejan i bogva flon, fanm i Den menu ra, cd) om bauen baDe ban qmarnfteuen; od> nog långt, långt boit tilio fan åierfom till fin facevé 1)11$.
3 bu fet futto ^ ab * en, ^ obren od) Malena till bovDb, od) 3aDven faDe: l)mac jag i Dag av- lätt om biettat ; jaq fauner iiitg få mal till moD».
— ÎJiej, face niofren, jag är |å tung, |.m om bet move å|fa i luften — ‘vDîcn rSïatena jatt ocb grät _ fam fogeln ftygauDeé, ut när bgn fatt fig på tafet faDe faDien: lief bviMD jag ät nbjo i Dag Det fbufommer mig allD ieD, |om om jag nulle fa åtevfe någon gammal roam - me), face Ijufttun, jag är utauoiu |a ovelig/ |ä iau>
— 11. —»■
fPalîrrt i tmw«*cn på mia, ocb t'et är fofit jacibaDe C D ! cDvovua. . galena fait .1 ett t)oni ocb avar, Koli ftn tolnf for öaonen, ed> avåt la att _t,auo fCn |>icf dliotlcS mår. ©å fatte ■ fogden pt) pa leitet ef w c v Dow en, od) fjöuft:
glk »lift Hit'll 2)2otev late finfat,
boll tiioDven för öronen tiUflöt öftonen ocb mm lie ba<avf«u fe eilet, bövä; men ce t åaijaöe for öronen på bonne f.m Den tuufa-fle ftevm, od) jjennco öaon branoe i bufvouce?, foni cUfol-
$aft t eft, ocC) min g-atcv nitft åt.
2Uf, mm buftui, faDe mamien,o b«wt> Den fvftcln ijunaev bewltftt, lolen ifmer ja ilar, od) J11} t ci i DojhU öf -iW Niii$a(U 1 Ot c i)
2)2iu mftCï fOïaleiia
££>5 aöivite galena bufivutet f fermetten, ecb a åt ‘©en manven f>De: jaa 9jr Uî’, W måftc fe foaeln pa i animve bau — 2Uf u) au bu|tam, c,å ci ut; M tcveiallcu nva fan om bel j buia Ilotate ceb |bD i imian lavja. Ukamun ö<CC iifnfutit tu od) få a på tofteln
Sva alla benen, , .. , ixiict in te ni i lilfeotuf. flit
0'L'ii late tan »inta bnhijiai nt ,0, Älrtvitl Älnoitl tå b t c t ja ft en foftcl t a W‘.cta.
^ c ct famn, a, låt Men ^niifecjan^Ma, 0;b ten fel! V ft om t)atwn vå fat en. ^ a av jot.cn å a i , od) face: le latan nu M, ban l>u jtftult
m
«» ÖUUteDja, cd) av |jelf ia wac*— 12. —
fer. tKtn ljuftrun blet få ängstig att bon fptang.
bort i rummet meD fåDan fart, att mögrn föll af bujmuDet på penne. — Regeln fjöng åm;o.
"gör mig ntiu SDÎobcr late forfeit/
2lcf, att jag låg tufenbe famnar unOer forDA Relive än jag ftulle l)bva faDant!
"gag bog, od) min gaber mig åt."-
©å blefnaöe ötpfmoDren fom ett lif.
"Sftin fiftter SJÎatcnâ"
2lcf, face Galena, jag void gå ur, oft) fe om inte Regeln .oeffå ger mig något. — öågicffjou ut.
"Sog atta benen,
.finöt bem t filfeëbuf. — Sift fint"
(3 Det fam ma faftaDe 'Sj.ogeln ner ftorna )
i "epon täte bem unter (Su tuff eu ut.
Ä.lituit! Ätimit! bå btcf jag en gogel få mncFer!"
^ffialena btef få glaD, tog på fig iforna od), PanfaDe in. 2icf, fabe bon, jag mav få bcDröft maD cå jag gicf ur, men au är jag iå lätt om ()jertat ©et fair jag faga är en fot $ogel font gif mi t mig ett par röPa ftor — 9« ej, fa De .f)ti*
(trun, fprang upp, od) båren vefte fig på benne»
bufnuto; för mig är Det fom sm merlDen ftulle foraåé 3ag mill oeffå ur, att bemta luft. — Dcb fom bon fl ef ut genom Dörren — b raff — lat ^oacln jQmarnftene» falla på tjeuueé IntfmuD, få bon b:ef allcele» föaDerfcoftaD. — SaPrcn od) Malena borc-e Det od) fprungo ut. ©å impft eg
<n ftarf vof od; en brmnanDe låga från famma
— 13.
fïSfle, od> Då Det mat förbi jtob Den fina gojjen t'er allDefeô ufmaiiDe, od> £03 fin far od) fui fi)*
fler i banden.
©å farren fief meta famnianbitiger, glaDPe ban fia Dorât, att ban Ipcfligeti blifmit fri från fin claFa bufiru, uppfoftraDc fiolf ftna barti moD jVérfht omiorg, od) foDevnura UfOe De alla Ipcf*
liât till DöD^agar
VL/oD Dag fora männen, Du utroalöa nun,
©11 lilja i grenade Dal,
SDu fdnajlat tnitt bjerta, min tanFat od) finn, 0à bårDt uti Färlcfenö qmal
$Ht jaa intet niera oui mitt bioria rår/
©om Flappar od) fl<Sr i mite brojï, Od) on raft be oar af Pia troll
tföen om jaa Dot äger fom uti Din fropp flf binileii fin boning bar fått,
©et är jaa ej fäFer men bafmer soDt b^PP/
?ltt Du into förgäter en man,
0OU1 Dia är få rePlig fa trogen od> fär, Od) enD'jl fig öniFar få mara Dig när, 0a 1111 till att få ft Dig igen.
©in rofenbe FinDer ocb Ijtiflign min,
©in mun mer än foefer är for,
©en fägnaö’ mig mer än forajle min
©a när jag titt fälljFap åtnjöt ;
3crg ön|Tar, jag längtar att få l)0$ Difl
«Ömar etiDajle fiunD ocf> minut,
Od» M imitî lefnnbené ^tut. _ ^ JS^en när tu bovtmifer od) jnt c) '^r
©a förjer ocb ä tu-fla# jaa lyårDr,
3^0 fvuftar Du fauler bc| tänfec <j mer Uppa ten Dia tmntu’ allt t\ort ; e
00111 önifar Din l,i)éfa Dim malaana od) fföjö _ Dd) allt l)ffiaD |:m fan nixitiiuid goOt i fin böj?
Dd) nöjet nui blifma Dm lott
Çef wäl fota männen ocb miné bmaö DU faat/
SDc orten Du talat ull mia,
Çro fa fer t ait uppå oem hager jior mägt;
Du fm or i trobet att b;i,
$ftin entafte Dpatiaa män, 0oin tap finite-lita uppå,. <d 5f\i tu orf mitt bjetta ttmiiD fa,
blir Dtt mia faltfer ocb Clör mot Dut orb, ro fafert tet u'är|t ar för Dia,
Dd) ja a far bcP-ijitvuur font wie mb} ett mort, Deb mill for hud lora i min cu’af;
S)cnör lilla männen, unir ftûiVii od) bnlt, gaei aliîar cia mera ätt parlor oi) gulD, Sät bjenat bli mitt Dit mia gaf*
^rnem ffan man fro t mer (Den mcf, 0cn Den få fäfra löften gifmir, , Dtrooen mia nu öimcracr,
Dd) för tia faldbct bar J'etrifmit män Den jaa bar baiiit får, 0 cm äfmen mifi fiå om nllbafd/
Sfcåu mitt tyttta rojfen af
3tt f)
0$ en cmncrn färlef fmafa.
Sfteti mån’ Ditt famroet inte (Fad (Su gå un t Denna roerlDen roafna, Drb Dra Ditt finneé Utan på fall, f)vät Du Dm forDna wait fåe fafiut.- Dd) rona att en annan män (Sj famtna trol)et fan bemifa;
$p t)åuiDen är Den l)ämnami£
Jbroarö falf
duen gång tnå|1e fptja.
2lcf! påminn'Dia De fota orD
®u mig om färlcf [)ar bcDpraf,
©îen är Din falfltyet nu få foorD, Site jag mill tro tu enta(i prat.
(Su äliTare t ra feri,
0om föfec att beDra en fltcfa, Q^oc HanD Det (laget anfeto bli SDîan plctr till ©atmnfö Dår >116 fiefa»
Sag mill nu tröfta mig termiD,
?lrt l)immeleii mig It)Ja unnar;
$9?en l)uc Du ffåta får Din tit, Sftig rpeftet fnatltgcn forfunnap.
ftarroäl min forDna trogna matt, Sag mill Dig nu foc alldo glömma; .
£p atlDrig ömmar iag föc Den,
©om ej föc mig tillbafa ommac.
©u må ft mißt gifta Dig, om få
©u DenuiD finna fan ein IpJa;
©itt bröllop mill jag fe uppå
0$ ingenting DemiD mifjtpcfg.
— 16. —
$1 fê but fafrrt fteg Du tar,
9îâu framfor ^reffen Du ifall ftafiaS, minna iitaf forma Dar
©or ait till tar Din ögou failaé Siting btrarje aana Du mi a bvföft
£)cb alltiD träger bos mig blifinir, rnnuarmcD min färlcf cu föroft, SM*Du Din troba l)ar beffiifiru.
2faa allDng bar IHDragit Dig, fJMmin Dig bl!ru Du bat jtretat, förinnan Du ftef pma mig,
£>ob mina tjjcrtanö tanfar lernt.
^eflagnuamärD Den fïicfa är,
0OIU får en man, foin ancra firifir, JMntf trana b'-'noni fol ja plär,
Dm ot'Dlîan ej från fini et trifit.
.Çtoti får nog avåta ftacfuio mo, ÿîdr jaa förglömma fan nun fiudrta,
Çvb bnffar fia ufnat befDre Do, 2fu lim qiral tut fut bjerta.
^ tnfl'abet jag lefrra trill
Ccb tra'Deuê falffpet Der förgäta:
S>t famtret foui mia borer' nil Man irfe n ig ir.rcärte* fräta, îprffalig Den foin leftrer nöjö Ôrb ingen metv’ffa lärt beDraga*
Dejj bdonina iMiftver fiöjD, Sftar anDtas öDe är att flaga
1001850902
