VILKA MÄNSKLIGA EGENSKAPER PREDICERAR KREATIVITET? EN UNDERSÖKNING AV INTELLIGENS, ÖPPENHET OCH TIMINGFÖRMÅGA

VILKA MÄNSKLIGA EGENSKAPER PREDICERAR

KREATIVITET? EN UNDERSÖKNING AV

INTELLIGENS, ÖPPENHET OCH TIMINGFÖRMÅGA

Tofte Tjörneryd

Joar Werndin

Abstrakt

Kreativitet mäts vanligtvis på två sätt. Divergent Tänkande (DT), som återspeglar flexibilitet och originalitet, och kreativ effektivitet, som beskriver en persons kreativa livsprestationer. Kreativitet är robust förknippat med intelligens och personlighetsdraget Öppenhet. Intelligens har visat sig vara förknippat med kortare responstid och högre tidsmässig precision i timing-uppgifter. Då tidsmässig precision alltså är förknippat med intelligens, och intelligens i sin tur med kreativitet, frågade vi hur kreativitet är relaterat till Tidsprecision. Resultaten visade att DT inte var

signifikant korrelerat med någon annan variabel. Kreativ effektivitet var däremot signifikant korrelerat med Öppenhet och Tidsprecision. En samtidig multipel regression med Tidsprecision, Öppenhet och intelligens som prediktorer förklarade 28% av variansen i kreativ effektivitet, men bara Öppenhet hade ett signifikant bidrag.

Abstract

Creativity is typically gauged in two ways. Divergent Thinking (DT), which reflects flexibility and originality, and creative effectiveness, which describes a person’s creative life achievements. Creativity is robustly associated with intelligence and the personality trait Openness to

expirence. Intelligence has been shown to be associated with shorter response time and higher temporal precision in timing tasks. Since timingprecision is thus associated with intelligence, and intelligence in turn with creativity, we asked how creativity relates to timingprecision. The results showed that DT was not significantly correlated to any other variable. However, creative

2

Vilka mänskliga egenskaper predicerar kreativitet? En undersökning av intelligens, öppenhet och timingförmåga

Länge har intelligens varit ett mått som använts för att peka ut begåvade personer, men något som de senaste 50 åren även börjat användas är kreativitet. Guilford (1966)

argumenterade för att traditionella intelligenstester inte testade för alla karaktärsdrag som tillsammans krävs för att en person kan beskrivas som begåvad. Dessa karaktärsdrag var enligt Guilford bland annat idéproduktion samt flexibilitet, originalitet, och flöde i tänkande. Detta ledde till skapandet av nya metoder som kunde testa för dessa karaktärsdrag. Bland dessa finns Guilford's Alternative Uses Task och Torrance Tests of Creative Thinking (Torrance, 1974). Dessa kallas sammantaget för test av divergent tänkande.

Om test av divergent tänkande testar för din kreativa potential, så finns det även metoder för att mäta kreativa prestationer. Ett sådant instrument är The Inventory of Creative Activities and Achievements (ICAA) (Diedrich et al., 2018). Detta test utformades för att fungera som ett mått på kreativitet i verkliga livet, kreativ effektivitet. Ett problem med studier om kreativitet har varit den vaga definitionen av vad kreativitet är, och därmed hur det ska mätas (Batey & Furnham, 2006). För att kunna mäta hur personliga egenskaper så som IQ, personlighet och expertis påverkar kreativitet måste ett bra mått för kreativitet finnas. Två vanliga och reliabla mått är då Divergent Tänkande (DT) och Självskattad Kreativ Effektivitet (SKE) (Carson, Peterson & Higgins, 2005; Kim, 2006).

Kreativitet är en viktig mänsklig förmåga, men har varit relativt outforskad inom akademisk psykologi. Kreativitet har systematiskt visat sig vara associerat till vissa andra individuella egenskaper. Personlighetsdraget Öppenhet från Big-Five-teorin är associerat med DT (McCrae, 1987) liksom med intelligens. Tidigare forskning har visat att intelligens och SKE är korrelerade, i alla fall under en ganska hög nivå av intelligens, vilket med andra ord innebär att en intelligens över genomsnittet normalt sett verkar vara en förutsättning för kreativt beteende (Benedek, et al. 2014; Karwowski, et al. 2016). Intelligens är i sin tur korrelerad med kortare reaktionstid (Madison, et al. 2016) och med bättre prestation på uppgifter som kräver tidsmässig precision, som till exempel isochronous serial interval production (ISIP) som använts för att mäta Timingförmåga (Holm, Ullén & Madison, 2011). Då reaktionstid är relaterat till intelligens och intelligens till kreativitet, frågar vi här hur dessa tre konstrukt relaterar till varandra. Vi vet alltså att intelligens är positivt korrelerat med kreativ effektivitet och Timingförmåga, men det är oklart om det även gäller DT. Vi vet att DT är korrelerat med Öppenhet. Vad vi vill undersöka är i vilken mån kreativitet, mätt både som SKE och DT, är korrelerat med Timingförmåga, om vi

kontrollerar för intelligens och personlighet. Detta skulle utöka kunskaper om vad som kan indikera eller påverka kreativitet, men även hur dessa variabler beror på och påverkar varandra.

Vår frågeställning var därmed hur Öppenhet, Intelligens och Timingförmåga är relaterade till båda formerna av kreativitet, och prediktionen var att alla tre egenskaper är positivt

Metod Deltagare

Tidigare data har samlats in på 69 personer, huvudsakligen studenter vid Umeå universitet, i åldersspannet 20 till 45.

Material

Fem olika variabler ingår i studiens design.

Intelligens mättes med Wiener Matrizen Test, ett så kallat matristest, där deltagarens uppgift är att välja en av nio bilder som passar i en tom ruta i en 3 x 3 matris av liknande bilder. Denna struktur är lik Raven´s progressive matrices. Testet består av 24 flervalsfrågor där deltagarens poäng på testet är antal rätta svar. Deltagarna hade sammanlagt 25 minuter att göra testet och blev informerade när de hade 5 minuter kvar, enligt testmanualen (Formann & Piswanger, 1979).

Personlighet enligt The Big Five BFI-44 (Big Five Inventory – 44 items) användes för att mäta deltagarnas personlighet (John, Donahue, & Kentle, 1991). Svar anges på en femgradig skala; 1 (”Håller inte med alls”) till 5 (”Håller med helt”). Extraversion har 8 items, vänlighet 9 items, samvetsgrannhet 9 items, neuroticism 8 items och öppenhet 10 items.

Självskattningsformuläret ICAA (The Inventory of Creative Activities and Achievements) användes för att mäta SKE (Jauk, et al. 2014). Instrumentet omfattar åtta domäner för

bedömning av kreativitet, nämligen litteratur, musik, konst, hantverk, matlagning, idrott,

bildkonst, scenkonst, vetenskap samt teknik. I detta test får deltagaren svara på hur frekvent de utövat en viss aktivitet inom de senaste 10 åren. Detta görs på en femgradig skala (0 = aldrig, 1 = 1-2 gånger, 2 = 3-5 gånger, 3 = 6-10 gånger, 4 = fler än 10). Varje domän innehåller sex delmoment för den aktuella kreativa aktiviteten. Ett exempel för musikdomänen är ”Har omtolkat ett musikstycke på ett kreativt sätt”. En generell poäng för vardera domän beräknas sedan utifrån dess medelvärde. En 11-gradig skala utvärderar kreativa färdigheter för varje domän. Deltagarna bedömer sin egna nivå för varje domän som sträcker sig mellan att ”aldrig ha varit engagerad i denna domän” till att ”redan ha sålt en del arbeten inom den här domänen”. I detta moment är multipla svar är möjliga. Detta ger varje domän ett möjligt värde på mellan 0 till 55 (för den som valt alla 0 respektive alla 10).

En uppgift på isochronous serial interval production (ISIP) användes för att mäta Timingförmåga. I denna uppgift får deltagarna höra upprepade ljud med lika långa intervaller mellan, som från en metronom, och deras uppgift är att synkronisera med ljuden genom att slå med en trumstock på en trummodul. Varje deltagare testades individuellt och satt upprätt på en stol med fötterna på golvet. Framför deltagaren var trummodulen placerad på en bekväm höjd och deltagaren fick en vanlig trumstock att slå på trumman med. En dator med operativsystemet FreeDOS kontrollerade alla aspekterna av testet. Den gav ut alla ljudsignaler från en Alesis DM5-ljudmodul, ansluten via ett MIDI-gränssnitt. Ljudet att synkronisera med var Prc / Claves, presenterat genom Peltor HTB7A-hörlurar vid 84 dBA SPL. Stimulussekvenserna förekom i fem olika hastigheter, med 383, 513, 640, 800 och 1024 ms mellan ljuden. Standardavvikelsen av deltagarnas responsintervaller utgjorde beroendevariabeln, som aggregerades över de fem betingelserna efter att ha normaliserats för intervallängd (SD/M x 100). Deltagarnas slag genererade ett Prc 098/Wood Hi feedbackljud på 70 dB SPL. Samtliga ljud hade snabb attack och decay samt en varaktighet på ca 80 ms.

4 som möjligt till de två föremålen. Svaren bedömdes sedan på en skala på 1-5 utifrån tre kriterier. Det första kriteriet var “avlägsenhet”, hur annorlunda idén är från föremålets vanliga

användningsområde. Det andra kriteriet var “ovanlighet”, hur vanligt svaret var jämfört med alla deltagares svar. Det sista kriteriet var “sinnrikhet”, om svaret är insiktsfullt, humoristiskt,

passande, eller smart. Ett högt värderat svar passar in på alla dessa kriterier.

Procedur

Testdeltagare rekryterades främst bland studenter på Umeå Universitet. Datainsamlingen genomfördes i mindre rum med få distraherande ljud, och deltagarna ombads också att stänga av sina mobiltelefoner. Deltagarna blev instruerade att de kunde ta paus om de blev trötta, utom under intelligenstestet och DT-testet då dessa var tidsbegränsade.

Först utfördes ISIP-uppgiften. Deltagarna fick instruktioner både muntligt och i text och ombads fråga om de inte förstod något. För varje ljudsekvens fick deltagarna slå 25 slag, därefter hörde de en stoppsignal. Mellan sekvenserna var det en 10 sekunders paus, och därefter hördes en startsignal att de kunde påbörja nästa ljudsekvens genom att slå på slagplattan. Innan testet fick deltagarna prova på utrustningen i 6 tränings-trials där de kunde lära sig hur testet skulle gå till. Dessa tränings-trials var identiska med de egentliga trials förutom att kombinationen av variabler var annorlunda. Efter detta blev deltagarna lämnade ensamma i rummet där de kunde utföra testet medan en testledare fanns tillgänglig för frågor utanför rummet. Detta test tog mellan 30-45 minuter beroende på hur många pauser deltagarna tog.

Resterande tester genomfördes med papper och penna. Guilfords test för DT påbörjades efter att testledaren instruerat om kriterierna och försäkrat sig om att deltagaren förstod testet, och blev sedan informerade när hälften av tiden hade gått. Deltagarna fick sedan utföra ICAA-testet och därefter BFI-44 formuläret. Testledaren var under dessa test tillgänglig för att svara på eventuella frågor. Slutligen genomfördes WMT-testet i enlighet med manualen. Deltagarna fick först svara på tre övningsuppgifter under översikt av testledaren som därefter säkerställde att testdeltagarna hade förstått testet. Deltagarna hade sedan 25 minuter på sig att utföra testet och blev meddelade när 20 minuter hade gått om att fem minuter återstod. Sammanlagt tog testerna strax under två timmar att utföra per deltagare.

Resultat

Multipel linjär regression utfördes för att bedöma en persons kreativitet baserat på personens IQ, personlighetsdraget Öppenhet, och Timingförmåga. Detta kan ses för DT i Tabell 1, och för SKE i Tabell 2. Detta följdes av en korrelationsanalys på variablerna DT, SKE,

Tabell 1

Resultat av multipel regressionsanalys med DT som beroendevariabel och Timingförmåga, IQ och Öppenhet som prediktorer. Ostandardiserad B Standardfel β t p Timingfö-rmåga -0.446 0.351 -0.159 -1.270 0.208 IQ 0.058 0.063 0.112 0.924 0.359 Öppenhet 0.482 0.578 0.103 0.833 0.408

Regressionsanalysen visade inte ett signifikant resultat för att kreativitet mätt som DT kan prediceras av Timingförmåga, IQ och Öppenhet (p = .335, R2 _{= .05, R}2_{Justerad = .01). I denna} modell förklarar de oberoende variablerna 1% av variansen i DT. Ingen av de oberoende

variablerna var en signifikant prediktor för den beroende variabeln DT (p> .10).

Tabell 2

Resultat av multipel regressionsanalys med SKE som beroendevariabel och Timingförmåga, IQ och Öppenhet som prediktorer. Ostandardiserad B Standardfel β t p Timingfö-rmåga -1.137 1.034 -0.117 -1.099 0.276 IQ -0.203 0.186 -0.113 -1.091 0.279 Öppenhet 8.086 1.703 0.501 4.750 < .001

6

Tabell 3

Pearsons korrelationskoefficient räknades ut mellan DT, SKE, Timingförmåga, IQ, och Öppenhet.

Variabel DT SKE Timingförmå

ga IQ DT r - p - SKE r -.04 - p .76 - Timingförmåga r -.17 -.26 - p .17 .04 - IQ r .09 -.15 .12 - p .47 .21 .33 - Öppenhet r .13 0.53 -.23 -.06 p .27 <.001 .06 .66

En signifikant korrelation hittades mellan Timingförmåga och SKE (r = -.26, p < .05), Öppenhet och SKE ( r = .53, p < .001) och en trend hittades mellan Timingförmåga och Öppenhet ( r = -.23, p < .10).

Tabell 4

Interbedömmarreliabilitet beräknat utifrån intraklass korrelationskoefficienten (ICC).

Mätningstyp Intraklasskorrelation Penna Intraklasskorrelation Säkerhetsnål

Enkelmått .805 .736

Medelvärdesmått .892 .848

Interbedömarreliabilitet beräknades genom Intraklasskorrelationsanalys.

Korrelationskoefficienten beräknades för både bedömning av hur en penna kan användas och bedömning för hur en säkerhetsnål kan användas. Enkelmått står för tillförlitligheten för

Diskussion

Avsikten med undersökningen var att se om kreativitet kunde prediceras av IQ, personlighetsdraget Öppenhet, och Timingförmåga. Vi fann inget stöd för vår hypotes att alla dessa prediktorer skulle vara positivt korrelerade med kreativitet, mätt i både DT och SKE. Genom regressionsanalys kunde vi inte se några signifikanta associationer alls för DT. SKE var däremot ganska starkt korrelerat med Öppenhet, i enlighet med tidigare studier. Intelligens och Timingförmåga uppvisade dock inga signifikanta samband med SKE. Av dessa är det bara intelligens som tidigare studerats i relation till kreativitet. Karwowski et al. (2016) fann en positiv korrelation mellan SKE och intelligens, men detta resultat kunde heller inte replikeras i vår studie. Troligtvis var detta eftersom att deras studie undersökte detta samband med den så kallade Necessary Condition Analysis (NCA) metoden. De nämnde också att denna metod är känsligare än korrelationsanalys vilket vi använde oss av, samt undersöktes ett mycket större antal personer spridda över flera studier.

Ett resultat var att ingen korrelation kunde hittas mellan DT och SKE. Då metaanalyser tidigare visat att det finns en korrelation mellan DT och SKE, och till och med visat att den korrelationen ska vara starkare än korrelationen mellan SKE och IQ (Kim, 2008), är resultaten någorlunda oförväntade. Detta kan ha varit på grund av stickprovsstorleken. Metaanalysen hade gjorts på många studier och visade en svag men signifikant korrelation mellan DT test och SKE (standardiserad β = -.051). Då korrelationen var svag krävdes mer data för att få signifikans. Korrelationen i vår studie hade liknande styrka men ingen signifikans. Därmed är det troligtvis den mindre mängden data vi införskaffat som är anledningen till att ingen signifikans kunde hittas i våra resultat för korrelation mellan DT och SKE.

Något som var förvånande var att IQ korrelerade negativt med SKE. Korrelationen var varken stark eller signifikant men det är intressant att den är negativ. En möjlig men spekulativ förklaring är att urvalsgruppen påverkat detta. Då deltagarna var Universitetsstudenter är de möjligen inte en passande representation av genomsnittsbefolkningen när det kommer till egenskaper så som intelligens och kreativitet. Något som i andra studier skulle kunna undersökas är hur SKE’s samband till intelligens ser ut vid specifika intervall av SKE.

Korrelationsanalyserna visade en signifikant positiv korrelation mellan SKE och Timingförmåga. Detta besvarade en av våra frågor vi hade i början av vår undersökning; om kreativitet, DT eller SKE, är korrelerad med Timingförmåga. Endast för SKE visades en

korrelation, inte för DT. Man kan spekulera att med fler deltagare hade en signifikant korrelation kunnat visats mellan DT och Timingförmåga, men denna korrelation skulle då ändå varit svagare än den mellan SKE och Timingförmåga. För regressionsanalys är det fördelaktigt om

prediktorerna inte är beroende av varandra. I vår korrelationsanalys kunde ingen signifikant korrelation hittas mellan några av prediktorerna. Vi kunde dock se en trend (p<.10) för korrelation mellan Timingförmåga och Öppenhet. Om två oberoende variabler i en

regressionsstudie korrelerar starkt, är det inte oberoende. Detta skulle förändrat resultaten genom att ge upphov till multikollinearitet. Korrelationen bör inte varit stor nog för att negativt påverka resultatet till stor del i denna studie.

8 att en bedömare gjort rätt, men den andre bedömarens poängsättning gjorde bedömningen mindre reliabel då de två bedömarens poängsättning satts ihop till en medelpoäng. Detta

eftersom den korrekta bedömningen dragits mot bedömningen med fel kriterier i beräkningen av medelvärdet. I detta fall var dock Interbedömarreliabiliteten fortfarande hög för alla mätningar, och resultaten bör inte ha förändrats på grund av exempelvis missförstånd eller olika kriterier emellan de två bedömarna.

I studien samlades data in från 69 deltagare. Detta innebär att för svaga

korrelationer/prediktorer kunde signifikans möjligen inte hittats. Att utöka antalet deltagare skulle kunna visa signifikans för vissa svaga korrelationer så som emellan Timingförmåga och DT. Ett antal av minst 100 st deltagare anses generellt som ett accepterat antal för regressionsstudier. Därför bör framtida studier undersöka korrelationen mellan kreativitet och IQ, timingförmåga samt Öppenhet med fler deltagare.

Referenser

Batey, M., & Furnham, A. (2006). Creativity, intelligence, and personality: A critical review of the scattered literature. Genetic, Social, and General Psychology Monographs, 132(4), 355-429.

Benedek, M., Jauk, E., Sommer, M., Arendasy, M., & Neubauer, A. C. (2014). Intelligence, creativity, and cognitive control: The common and differential involvement of executive functions in intelligence and creativity. Intelligence, 46, 73-83.

Carson, S. H., Peterson, J. B., & Higgins, D. M. (2005). Reliability, validity, and factor structure of the creative achievement questionnaire. Creativity Research Journal, 17(1), 37-50. Diedrich, J., Jauk, E., Silvia, P. J., Gredlein, J. M., Neubauer, A. C., & Benedek, M. (2018).

Assessment of real-life creativity: The Inventory of Creative Activities and Achievements (ICAA). Psychology of Aesthetics, Creativity, and the Arts, 12(3), 304.

Formann, A. K., & Piswanger, K. (1979). Wiener Matrizen-Test (WMT). Beltz Test. Guilford, J. P. (1966). Intelligence: 1965 model. American Psychologist, 21, 20-26.

Holm, L., Ullén, F., & Madison, G. (2011). Intelligence and temporal accuracy of behaviour: unique and shared associations with reaction time and motor timing. Experimental Brain Research, 214, 175.

Jauk, E., Benedek, M., & Neubauer, A. C. (2014). The road to creative achievement: A latent variable model of ability and personality predictors. European Journal of Personality, 28, 95-105.

John, O. P., Donahue, E. M., & Kentle, R. L. (1991). The big five inventory—versions 4a and 54. John, O. P., & Srivastava, S. (1999). The Big Five trait taxonomy: History, measurement, and

theoretical perspectives. In Handbook of Personality: Theory and Research, 2, 102-138. Karwowski, M., Dul, J., Gralewski, J., Jauk, E., Jankowska, D. M., Gajda, A., Chruszczewski, M.

H., Benedek, M. (2016). Is creativity without intelligence possible? A Necessary Condition Analysis. Intelligence, 57, 105-117.

Kim, K. H. (2006). Can we trust creativity tests? A review of the Torrance Test of Creative Thinking (TTCT). Creativity Research Journal, 18, 3-14.

Kim, K. H. (2008). Meta analyses of the relationship of creative achievement to both IQ and divergent thinking test scores. The Journal of Creative Behavior, 42, 106-130.