“Man är man och kvinna är kvinna” En fallstudie om

Masteruppsats 30Hp Vårterminen 2020

UPPSALA UNIVERSITET Statsvetenskapliga institutionen

Yasmine Naila Skhiri

Yasmine.skhiri@hotmail.com

“Man är man och kvinna är kvinna”

En fallstudie om Top-down State feminism och genusnormer i Tunisien.

Handledare: Maria Eriksson Baaz

Abstract:

In comparison with other Muslim Arabic countries, Tunisia have attained a unique and successful progress when it comes to women’s rights and gender equality. According to researchers, the progress of women’s rights in Tunisia is due to a policy of top down State feminism that the country has adapted since the independence from the French colonialism 1956. Researchers have mainly focused on investigating the diverse factors that contributed to this progress and on tracing the causal mechanism behind the unique women’s legal rights in Tunisia. Nevertheless, there are few studies that carefully examined gender norms in Tunisian society and its relation to the adopted top down State feminism. The goal of this thesis is to analyse how gender norm are described in Tunisians legal texts and compare it to how young educated citizens in Tunisia relate to gender norms, as well to see if there are any eventual potential progress regarding gender equality in the future in Tunisia. This thesis is based on text analysis of law texts and qualitative group interviews.

This thesis has no high explanatory ambitions, but it seeks to illustrate the various potential explanations for the differences and similarities between how gender norms are constructed in law texts and among young educated citizens in Tunisia. Also, this thesis seeks to obtain an idea about how these differences and similarities can be understood. This was done with the help of the data collected from the group interviews and also using theories about State feminism and the relation between the state and gender norms. The analysis of law texts shows that the Tunisian state draws a rigorous line between the public and the private sphere. The Tunisian state expresses a progressive view regarding gender norms on the public sphere but a conservative one when it comes to the private sphere. The interviewees’ views regarding gender norms in the public and the private sphere can be divided into two main categories depending on how they argument for their point of view: “Progressive” and “Conservative”. Thus, differences and similarities between how gender norms are expressed in law texts and by the participants in this study and how those can be understood, depends on which ideologies and mindsets the participants have concerning gender norms. Thus, the cultural and religious heritage as well as the social current circumstances can be assumed to be one of the most crucial factors that affects the progress of gender norms and equality in the public sphere likewise the private sphere in the case of Tunisia.

Abstrakt :

Jämfört med andra arabiska muslimska länder har Tunisien genomgått en märkbar och annorlunda utveckling vad gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter. Enligt forskning på området berodde detta huvudsakligen på en top down State feminism policy som landet har anammat sedan självständigheten från den franska kolonialismen 1956. Forskare har mest fokuserat på att undersöka de olika faktorer som ledde till denna framgång och den kausala mekanismen bakom kvinnors unika juridiska rättigheter i Tunisien. Det är dock få forskare som har ägnat sig åt att studera genusnormer i det tunisiska samhället och dess relation till denna top-down State Feminism. Syftet med denna uppsats är att analysera hur lagtexter I Tunisien skildrar genusnormer och jämföra det med hur unga utbildade tunisier förhåller sig till genusnormer samt att se om det verkar finnas en potential för en framtida förändring vad gäller jämställdhet i Tunisien. Denna uppsats är baserad på textanalys av lagtexter samt kvalitativa gruppintervjuer med unga universitetsutbildade i Tunisien. Uppsatsen har inga höga förklarande ambitioner men ämnar snarare att, med hjälp av intervjumaterialet samt teorier kring State feminism och relationen mellan staten och genusnormer, kasta ljus på de potentiella förklaringarna till hur eventuella skillnader och likheter mellan lagtexters och ungas syn på genusnormer kan förstås. Analysen av lagtexter visar att staten i Tunisien drar en strikt linje mellan den offentliga och privata sfären. Staten uttrycker en progressiv syn på genusnormer i den offentliga sfären men en konservativ syn i den privata. Hur deltagare i denna studie ser på genusnormer i den offentliga och den privata sfären kan egentligen delas i två kategorier beroende på hur de argumenterade för sina synpunkter:

”Progressiva” och ”Konservativa”. Således beror vilka eventuella skillnader och likheter som finns mellan gennusnormer som uttrycks i lagtexter och bland unga i denna studie samt de potentiella förklaringarna till dessa skillnader och likheter, på vilket tankesättet deltagarna tillhör. Det kulturella och religiösa arvet samt samhällets omständigheter och behov kan antas dock vara bland de mest betydelsefulla faktorerna för genusnormers utveckling och jämställdhet både inom lagen och i samhället i just fallet Tunisien.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställning ... 2

1.2 Begränsningar... 3

1.3 Kort om de lokala omständigheterna och State feminism i Tunisien ... 4

2. Tidigare forskning ... 5

3. Teoretiskt ramverk ... 7

4. Metod ... 14

4.1 Urval av lagtexter ... 14

4.2 Urval och genomförande av grupp-intervjuer ... 14

4.3 Analytisk ramverk och operationalisering ... 16

4.4 Positionalitet och reflexivitet ... 18

5. Genusnormer i lagtexter ... 19

5.1 Den offentliga sfären ... 19

5.2 Den privata sfären ... 22

6. Genusnormer bland unga tunisier ... 32

6.1 Den offentliga sfären ... 32

6.2 Den privata sfären ... 37

7. Diskussion och slutsats ... 51

8. Referenslista ... 56

Appendix ... 62

Förkortningar :

CSP : Code du statut personnel CP : Code pénal

1

1. Inledning

”Man är man och kvinna är kvinna”, ett uttryck som ofta brukar korsa min väg när jag är i hemlandet Tunisien. Däremot, när det gäller officiella sammanhang skildras kvinnan som mannens jämlike (Tunisia’s constitution of 2014). Denna uppsats ämnar ge en överblick över hur genusnormer konstitueras på den formella nivån och hur dessa uppfattas bland unga medborgare i just fallet Tunisien.

Tunisien anses vara en av de få länderna i Mena-regionen som förespråkar jämställdhet och ger kvinnor en rad unika juridiska rättigheter (Charad, 2016). Enligt forskning på området berodde detta huvudsakligen på en State feminism policy som landet har anammat sedan1956 (Yacoubi, 2016). Strax efter självständigheten från Frankrike 1956, initierade den första presidenten Lahbib Bourguiba en kvinnofrigörelseprocess genom att implementera Tunisiens familjerätt Code du statut personnel CSP (Megahed & Lack, 2011). CSP omfattar en rad juridiska lagar som förespråkar kvinnors rättigheter och förstärker deras ställning i familjen och i samhället (Charrad, 2016). CSP var en del av en top-down State feminism som baseras på en liberal tolkning av sharialagar (Ibid) och det var först under Ben Alis tid (1987 till 2011) som kvinnoorganisationer fick möjligheter att delta i den politiska sfären. Ben Ali förde också en kvinnovänlig politik och genomförde en del av de reformer som ingick i den policy som initierades av hans företrädare (Chrrad, 2016; Borg, 2017). I december 2010 utbröt protester i Tunisien mot diktatorn Ben Ali som resulterade i hans avgång i januari 2011. Protesterna i Tunisien utmärktes av en stark närvaro av kvinnor som var sida vid sida med män och gjorde sina röster hörda (IFHR, 2012). Efter revolutionen har Tunisien påbörjat en demokratiseringsprocess som har omfattat allmänna och fria val samt stiftandet av en ny konstitution (Abdo-Katsipis, 2017). Den nya konstitutionen innefattar reformer som rör jämställdhet och kvinnors status. Dock har islamisternas uppgång till makten efter revolutionen väckt oro bland feminister som strävar efter ytterligare reformer och ökad jämställdhet (Mansouri, 2013; Mahjoub, 2013).

Sammanfattningsvis och jämfört med andra arabiska muslimska länder har Tunisien genomgått en märkbar och annorlunda utveckling vad gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter (Charrad, 2016), vilket gör Tunisien till ett intressant forskningsämne för Mellanöstern- och statsvetare. Det

2

som också gör fallet Tunisien intressant är att det anses vara ett avvikande fall då de flesta reformer som rör jämställdhet härstammar från en top-down process och en frånvaro av en stark feministisk aktivism; de flesta teorierna i området analyserar endast fallen där State feminism var ett resultat av en bottom-up process (McBride & Azur, 1995; McBride, Azur & Lovenduski, 2010; Waylen, 1998). Forskningen hittills har alltså främst fokuserat på fall där State feminism är ett resultat av en bottom-up process med en stark kvinnorörelse. Ett exempel är Macbride och Mazur (1995) som med hjälp av en kvalitativ jämförelsestudie studerade ett urval av tolv länder som endast innefattade avancerade postindustrialiserade samhälle. Det är således få forskare som har ägnat sig åt att studera genusnormerna i det tunisiska samhället och dess relation till denna top-down State feminism samt den potentiella utvecklingen gällande jämställdhet i framtiden i Tunisien och andra samhällen med en frånvaro av en stark kvinnorörelse. Det som finns är ett fåtal studier som tyder på att andelen tunisier som förespråkar jämställdhet och kvinnors rättigheter är låg (Alyson, 2010; Brym & Andersen, 2016) samt några studier som indikerar att förespråkande av jämställdhet och kvinnors rättigheter bland medborgare ökar med åldern (Brym & Andersen, 2016). Mot bakgrund av detta och av den speciella utvecklingen i Tunisien, är det intressant att undersöka om lagen reflekterar genusnormerna som finns bland unga medborgare. I nästa avsnitt presenteras uppsatsens problemformulering i mer detalj.

1.1 Syfte och frågeställning

Denna uppsats är baserad på textanalys av lagtexter samt kvalitativa gruppintervjuer med unga universitetsutbildade i Tunisien. Den ämnar varken att förstå den kausala mekanismen bakom Tunisiens top-down State feminism eller att spåra faktorerna som ledde till denna utveckling. Syftet med denna uppsats är istället att analysera hur lagtexter skildrar genusnormer och jämföra det med hur unga tunisier förhåller sig till genusnormer samt att se om det verkar finnas en potential för en framtida förändring vad gäller jämställdhet i Tunisien. Anledningen att denna studie begränsar sig till unga universitetsutbildade medborgare är att de tenderar att ha mer potential att genomföra förändringar i framtiden än de äldre och ofta antas ha mer progressiv syn på jämställdhet (Shu, 2004; Inglehart, 1997, se Kostenko, Kuzmichev & Ponarin, 2014, s. 5). Mitt övergripande syfte kan brytas ned i följande frågeställningar:

3

• Vilka genusnormer uttrycks i Tunisiens lagtexter?

• Vilka genusnormer uttrycks av de unga universitetsutbildade som intervjuas inom ramen för studien och hur legitimeras dessa?

• Vilka skillnader och likheter finns i genusnormer som uttrycks i lagtexter och de som uttrycks av unga? Vad säger detta om en potentiell förändring i framtiden gällande jämställdhet i Tunisien och på vilka områden kan detta tänkas ske?

• Vilka potentiella förklaringar till hur eventuella skillnader och likheter mellan lagtexter- och ungas syn på genusnormer bidrar intervjumaterialet och existerande teorier med?

Som tidigare nämnt har denna studie inga höga förklarande ambitioner. Dock ämnar den att, med hjälp av intervjumaterialet och hur genusnormer legitimeras samt teorier kring State feminism, kasta ljus på potentiella förklaringar till hur eventuella skillnader och likheter mellan lagtexter och ungas syn på genusnormer kan förstås. I följande avsnitt presenteras begränsningar i denna studie.

1.2 Begränsningar

På grund av begränsad tid och utrymme valde jag att begränsa mig till lagtexter som på ett direkt sätt rör genusnormer. Mer detaljer kring de utvalda texterna finns under metod-delen. Tanken med intervjuerna är att försöka fånga deltagarnas subjektiva värderingar genom att erbjuda öppna svarsalternativ och ”tillåta respondenten att klä svaret i sin egen språkdräkt” (Teorell & Svensson, 2007, s. 90), vilket inte vore möjligt med exempelvis en enkätundersökning då det i dessa är svårt att få utförliga svar samt att ställa relativt komplexa frågor (Ibid; Esaisson et.al, 2012).Givetvis gör inte studien anspråk på att vara representativ för alla unga tunisiska medborgare. Målet med intervjuerna är snarare att belysa de olika värderingar, resonemang och legitimeringsgrunder kring genusnormer som finns hos de unga utbildade medborgarna i Tunisien.

Denna uppsats ingår inte inom ramen av MFS studier vilket gör att jag finansierade resan till Tunisien på egen hand. På grund av begränsad tid och resurser valde jag att genomföra alla intervjuer i min hemstad Sousse då det gav möjlighet att rekrytera deltagare för intervjuerna under kort tid i och med mina kontakter där. Sousse är Tunisiens tredje största stad och en av de mest utvecklade städerna i landet (Pariona, 2017; OECD, 2018). Dessutom räknas Sousse universitetet

4

bland de största och mest avancerade i landet med sina 17 olika institutioner (Time higher education).

Denna uppsats är kontextbaserad och ämnar varken att testa teorierna i området eller att dra generella empiriska slutsatser. Dock bidrar den med att belysa fenomenet top-down State feminism och dess relation till genusnormers konstituering i samhället. Den kan på detta sätt bidra med insikter kring top-down kontra bottom-up State feminism i relation till genusnormer i samhället, som skulle kunna vidareutvecklas i andra studier. I nästa avsnitt presenteras en överblick över Tunisiens kulturella och historiska omständigheter.

1.3 Kort om de lokala omständigheterna och State feminism i Tunisien

Hur genusnormerna konstitueras i ett samhälle påverkas i hög grad av de lokala och kontextuella omständigheterna i landet (Pearse & Connell, 2016, se Narayan, 2017, s. 86). Tunisien är ett arabiskt land med 99,5 % sunnimuslimer och islam som statsreligion (Tunisien – Uppslagsverket;

Tunisia’s constitution of 2014). Emellertid har Tunisien präglats av en stark sekulariseringsprocess som initierades av president Bourguiba efter självständigheten, och som utmärktes av en liberal tolkning av sharialagar (Dell’Aguzzo & Sigillò, 2017; Charrad, 2016). Bourguiba t.o.m. bannlyste alla islamiska rörelser från landet för att kunna införa de nya kvinnovänliga reformerna utan opposition (Megahed & Lack, 2011). De kvinnovänliga reformer som infördes under denna tid är främst polygamiförbudet (implementerades 1957) och aborträtten (Arfaoui, 2007; CSP, 2018).

Aborträtten implementerades 1973 inom code penal¹ CP och ingick i en process av family planning (Ibid).

Tunisien har varit ett franskt protektorat från 1881 till 1956 (République Française Ministère de l’Europe et des affaires étrangères, 2018). Enligt vissa forskare, har dock kolonialismen i Tunisien inte spelat en avgörande roll i de kvinnovänliga reformerna (Charrad, 2016; Megahed & Lack, 2011). Charrad (2016) hävdar till exempel att den franska kolonialismen i Tunisien inte försökte att ändra på de sociala strukturerna i samhället i syfte att styra landet, som var fallet i Algeriet.

Trots att det tunisiska samhället anses vara starkt påverkad av den franska kulturen, är det därmed

1 Code penal är kodifikationen av straffrätten i Tunisien (CP, 2018)

5

svårt att påstå att de kvinnovänliga reformerna är ett resultat av kolonialismen (Ibid; Megahed &

Lack, 2011).

Det som gör State feminism i Tunisien unik är att den härstammar från en strikt top-down reform som leddes av de högsta politiska ledarna (Arfaoui, 2007; Charrad, 2016). Kvinnoorganisationer under den tiden exkluderades från beslutsfattandeprocessen (Arfaoui, 2007). Efter självständigheten härstammade alla reformer som rörde kvinnor från Bourguiba (Ibid; Charrad 2016). Under Ben Alis tid fick kvinnoorganisationer större möjligheter att delta i det sociala livet så länge de inte opponerade sig emot regimen, men deras inflytande förblev begränsad (Charrad, 2016). Efter revolutionen 2011 och vid lagstiftningen av den nya konstitutionen lyckades kvinnorörelsen göra sin röst hörd och en del reformer implementerades (Tønnessen, 2013;

Tunisia’s constitution of 2014).

2. Tidigare forskning

Under detta avsnitt presenteras endast en överblick av forskningen kring State feminism i Tunisien.

Resten av tidigare forskning presenteras under avsnittet ”teoretiskt ramverk”.

En del forskare som har intresserat sig av State feminism i Tunisien har fokuserat mest på att undersöka de olika faktorer som ledde till denna framgång. Charrad (2016) diskuterar exempelvis i sin artikel ”Progressive law: How it comes about Tunisia” de olika faktorer som har bidragit till utvecklingen gällande kvinnors rättigheter med hänsyn till Tunisiens historiska och kulturella omständigheter. Många forskare kopplar denna utveckling till de liberala tolkningarna av sharialagar och Tunisiens politiska ledares exkludering av islamisterna från politiken i flera decennier (Yaccoubi, 2016; Megahed & Lack, 2011; Charrad, 2016; Baffoun, 1994). En del studier i området tyder också på att politiska ledare i Tunisien använde kvinnors rättigheter för att tjäna sina egna intressen. Yacccoubi (2016) hävdar exempelvis att politiska ledare gav kvinnor en del rättigheter genom en strikt top-down process och i utbyte krävde de kvinnors obetingade stöd till regimen i kampen mot islamismen. Hon menar att makthavare i Tunisien gav kvinnor juridiska rättigheter men inte rätten att göra sina röster hörda och syftar på att kvinnoorganisationer hade begränsade möjligheter att påverka beslut som rör kvinnors rättigheter och jämställdhet.

6

Tunisiens top-down State feminism och dess påverkan på kvinnors deltagande i den offentliga sfären tas upp av en del forskare i området (Yacoubi, 2016; Charrad, 2016). Det intressanta är att det är få forskare som har studerat denna top-down State feminism och dess relation till medborgares syn på genusnormer i just fallet Tunisien. Ett exempel är Brym och Andersen (2016) som tar upp frågan kortfattat i sin artikel ”Public opinion and democracy in Tunisia”. Med hjälp av en kvantitativ studie ämnade författarna att skaffa en överblick över den offentliga åsikten kring demokratin och jämställdheten i Tunisien. Författarna använde sig av ett slumpmässigt urval av populationen som täckte 1580 tunisier från olika delar av landet. Urvalet innefattade män och kvinnor som var äldre än 17 år (Brym & Andersen, 2016, s. 255). Gällande den offentliga åsikten kring kvinnors rättigheter, använde sig författarna av ett frågeformulär som innefattade tre huvudfrågor med svarsalternativ från 1 till 10 (1 = inte alls viktigt, 10 = jätteviktigt) (Ibid, s. 258).

Frågorna syftar, enligt författarna, till att visa hur viktigt det är för deltagarna att kvinnor har möjlighet att välja sin framtida partner, jobba utanför hemmet samt bli valda som parlamentariker.

Det författarna kom fram till är att stödet för jämställdhet tycks ganska lågt i Tunisien. De hävdar vidare att stödet för kvinnors rättigheter tycks öka med åldern; äldre medborgare, som tillhör Bourguibas och Ben Alis generationer, uttrycker betydligt mer stöd för kvinnors rättigheter än unga medborgare (Brym & Andersen, 2016). Däremot, även om denna studie lyfter upp problemet kring samhällets syn på jämställdhet och belyser frågan om unga medborgares inställning till kvinnors rättigheter, ger den inte en riktig djup förståelse för hur genusnormer konstitueras i samhället och hur olika normer legitimeras.

Slutligen, kan sägas att frågan kring State feminism och dess relation till medborgares syn på genusnormer har varit ett försummat ämne bland forskare som har intresserat sig av jämställdhetsfrågan i Tunisien. Forskare har mest fokuserat på att undersöka den kausala mekanismen bakom utvecklingen av kvinnors rättigheter, kvinnoorganisationers förhållande till top-down State feminism samt de olika faktorer som ledde till de diverse kvinnovänliga reformerna.

Denna uppsats, som undersöker relationen mellan top-down State feminism och ungas syn på genusnormer i Tunisien, fyller ”ett gap” i forskningen. Till skillnad från tidigare forskning i området, undersöker denna uppsats frågan från ett genusperspektiv och belyser skillnader och

7

likheter kring genusnormers som uttrycks i lagtexter och bland unga medborgare i den offentliga såväl som den privata sfären.

3. Teoretiskt ramverk

I denna del kommer jag att ge en överblick över teorier kring State feminism som försöker förklara relationen mellan statens agerande och genusnormers konstituering i samhället. Målet med detta är att få en ide om hur begreppen ” State feminism” och ”genusnormer” kan förstås, vilka faktorer som anses vara viktiga i skapandet av en framgångsrik State feminism samt hur kan dessa påverka konstituering av genusnormer i samhället.

Relationen mellan staten och genusnormer har varit ett omdebatterat ämne inom statsvetenskap under flera decennier och har i stort sett fokuserat på State feminism i rika och postindustrialiserade länder (Mottier, 2004; Mcbride & Mazur, 1995; Mcbride, Mazur & Lovenduski, 2010; Waylen, 1998). Debatten har i stor utsträckning fokuserat på vilken roll staten spelar gentemot genusrelat- ioner samt statens natur; är staten en homogen aktör eller en pluralistisk kontextberoendeenhet.

Forskningen under 1970-talet har, av en del forskare, kritiserats för att ha underskattat statens roll och dess påverkan på genusrelationer (Mottier, 2004; Mcbride & Mazur, 1995) då feministiska teoretiker under denna period såg på staten som ett patriarkalt instrument som tjänar den manliga elitens intresse (Ibid). Det är först under mitten av 1980-talet som förändringar i debatten började ta plats; den negativa synen på statens påverkan på genusnormer uppmärksammades och mer hän- syn har sedan dess tagits till statens roll i strukturering och institutionalisering av genusrelationer (Mottier, 2004; Waylen, 1998). Exempelvis menade liberala forskare under denna period att staten agerar som en skiljedomare mellan grupper snarare än som ett instrument för att upprätthålla den manliga dominansen (Mottier, 2004). Andra forskare hävdar att staten bidrar till omvandling av genusstrukturer (Ibid). De skandinaviska forskarna Dahlerup (1987, se Mottier, 2004, s. 278) och Hernes (1987, se Mcbride, Mazur & Lovenduski, 2010, s. 5) framhöll välfärdsstatens positiva ef- fekt på genusrelationer och hävdade att den minskar kvinnors finansiella beroende av män. Det är i detta sammanhang som begreppet State feminism introducerades av Hernes (1987, se Mcbride &

Mazur, 1995, ss. 1–7; Mcbride, Mazur & Lovenduski, 2010). Begreppet syftade då på att kvinnor får möjlighet att vara anställda i maktpositioner som byråkrater, administratörer och politiker och

8

som förespråkar jämställdhet och kvinnors rättigheter (Hernes, 1987, se Mcbride & Mazur, 1995, ss. 1–7). Under 1990-talet har andra statsvetare vidareutvecklat begreppet för att täcka alla statliga åtgärder som syftar på främjandet av jämställdhet och kvinnors rättigheter (Ibid). Emellertid är det tveksamt att påstå att det finns en enhetlig definition av State feminism och det förekommer vari- erande faktorer och aspekter som kan rymmas inom begreppet (Mcbride & Mazur, 1995). En del forskare hävdar att det är nödvändigt att ta hänsyn till kontexten och den historiska, politiska och kulturella bakgrunden av det undersökta fallet vid studier gällande just State feminism (Mcbride &

Mazur, 1995). Detta kräver, enligt dem, att forskaren undviker den universella synen på staten som en enhetlig homogen enhet (Ibid); alltså vad staten betyder och är beror huvudsakligen på de poli- tiska, sociala, kulturella och historiska omständigheterna av det studerande fallet (Mcbride & Ma- zur, 1995). Vidare hävdar dessa forskare att koncept och meningar varierar mellan olika politiska kulturer och att dessa skillnader spelar en väsentlig roll i hur staten agerar gentemot jämställdhet och genusrelationer (Ibid; Pringle & Watson, 1992). Denna synpunkt stöds främst av poststruktu- ralister och postmodernister som förkastar synen på staten som en homogen enhet vars syfte är att tillgodose ett specifikt gruppintresse (Mcbride, Mazur & Lovenduski, 2010; Mottier, 2004; Way- len, 1998). De menar att staten är en pluralistisk enhet i vilken en varierande kamp utspelar sig (Mcbride & Mazur, 1995; Pringle och Watson, 1992; Waylen, 1998). De argumenterar vidare att den lokala mångfalden och kontexten är en grundläggande faktor när det kommer till statens age- rande gentemot genusnormer och att statens påverkan på genusrelationer inte kan ses endast i ter- mer av antigen negativ eller positiv påverkan. Enligt dem bör analysen snarare ta hänsyn till statens historiska bakgrund, den politiska kontexten samt statens dynamiska förhållande till genusfrågor och maktförhållanden (Waylen, 1998).

Denna uppsats studerar ett avvikande fall som varken tillhör de rika länderna eller uppfyller kravet på stark feministisk aktivism när State feminism etablerades. Trots att top-down State feminism har varit ett försummat ämne inom statsvetenskap, har tidigare studier i området till en viss utsträck- ning utvecklat en del verktyg för att studera relationen mellan genusnormer och staten i olika sam- manhang. Studien utgår från antagandet att staten spelar en grundläggande roll i genusnormers konstituering genom strukturering och institutionalisering av jämställdhet och kvinnors rättigheter och att staten är en polytetisk enhet där olika intressen är konstituerade. Dessutom, hur staten påverkar genusnormers konstituering är kontextberoende och varierar från en kultur till en annan (Mcbride & Mazur, 1995; Pringle & Watson, 1992; Waylen, 1998). I enlighet med detta,

9

definieras genusnormer i denna studie som de normer och standarder som är rotade i en viss kultur och som syftar på vad som betraktas som manligt eller kvinnligt (Franklin, 2012, se Narayan, 2017, s. 85). Dessa ideal är i princip kontext- och kulturbaserade sociala regler; det vill säga att det som förknippas med ett maskulint eller feminint beteende varierar från ett samhälle till ett annat (Ibid;

Magnusson, 2003). Dessa variationer i den lokala kontexten har en betydelsefull påverkan på hur statens myndigheter, strukturer och processer förhåller sig till jämställdhet och genusnormer ge- nerellt (Mcbride & Mazur, 1995).

Teorierna i denna studie används alltså för att kasta ljus på olika förklaringar till hur eventuella skillnader och likheter mellan hur genusnormer uttrycks i Tunisiens lagtexter (som i princip är ett resultat av en top-down State feminism) och respektive hos unga medborgare som intervjuas inom ramen för studien. För att nå detta mål utnyttjar studien ett antal teorier som tillhandhåller olika förklaringar till hur relationen mellan genusnormer och staten/State feminism kan förstås.

• Top-down eller bottom-up State feminism?

I boken “Comparative State feminism”, analyserar Macbride och Mazur (1995) tolv postindustrialiserade länder i vilka en process av State feminism tog plats. I denna forskning syftar författarna till att identifiera faktorer som bidrar till en framgångsrik State feminism med hänsyn till den lokala kontexten av varje fall. Författarna betonar den betydfulla rollen som kvinnoorganisationer spelar i främjandet av State feminism. Dessutom, presenterar de en modell för att klassificera fallen, i vilken de använder två grundläggande kriterier för att mäta graden av State feminism. Det första kriteriet är ”Policypåverkan” och syftar på deltagandet av statens institutioner och strukturer i skapandet av policies som främjar jämställdhet och kvinnors rättigheter (Ibid). Det andra kriteriet är ”Policyaccess” och avser huruvida dessa institutioner och strukturer ger kvinnoorganisationer utrymme för att påverka policies som rör kvinnor och jämställdhet (Mcbride & Mazur, 1995). Baserad på dessa två kriterier har författaren skapat fyra typer av State feminism (Ibid):

Typ 1: Hög påverkan /hög access Typ2: Hög påverkan / låg access Typ3: Låg påverkan / hög access Typ 4: Låg påverkan/ låg access

10

Enligt författarna anses ”Typ 1” vara den mest effektiva typen av State feminism och ”Typ 4” den mest instabila typen. Dessutom hävdar de att ”Typ 2” och ”Typ 3” anses vara lika effektiva.

Slutsatsen vi kan dra från denna modell är att stater som lyckas skaffa myndigheter och institutioner som på ett effektivt sätt skapar policies för främjandet av jämställdhet samt garantera möjligheter för kvinnors organisationer att påverka dessa policies är de som anses vara de mest framgångsrika vad gäller State feminism (Ibid). I bokens slutsats hävdar författarna att en framgångsrik State feminism beror på statens förmåga och kapacitet att kontinuerligt institutionalisera nya krav på jämställdhet. En annan viktig faktor för en lyckad State feminism är att staten och samhället i stort stödjer kvinnoorganisationer och bekämpar genushierarkier (Mcbride & Mazur, 1995). De argumenterar vidare att om dessa två grundläggande villkor existerar inom en stat, blir beslutfattare mer benägna att införa policies som stärker kvinnors rättigheter och jämställdhet i olika sektorer (Ibid). Däremot, menar författarna att om en av dessa faktorer inte är närvarande, minskar sannolikheten att uppnå en förbättring av jämställdhet och genusnormer i den offentliga såsom den privata sfären (Mcbride & Mazur, 1995). De menar att även om landets högste politiske ledare etablerar strukturer och myndigheter som ansvarar för jämställdhet, blir det i frånvaron av starka kvinnoorganisationer svårt att positivt påverka genusnormer både i den offentliga och privata sfären (Ibid). Dock, förblir statens konceptualisering och den lokala kontexten en avgörande faktor i denna fråga. Eftersom de flesta lagtexter i Tunisien, speciellt rörande den privata sfären, härstammar från en strikt top-down State feminism och en frånvaro av starka kvinnorörelser hamnar Tunisien enligt denna teori i ”Typ 2” State feminism.

• Separationen mellan den offentliga och privata sfären

En annan viktig aspekt i debatten kring staten och genusnormerna är gränsen mellan den offentliga och den privata sfären. Debatten kretsar kring om man bör ta hänsyn till sociala- och familjerelat- ioner i analysen av genusfrågor eller inte (Mottier, 2004). Medan klassiska och moderna forskare tenderar att exkludera denna aspekt i analysen, betonar postmodernister, poststrukturalistister och feministister betydelsen av sociala- och familjerelationer i diskursen kring genusnormer. De menar att den ojämna maktbalansen mellan män och kvinnor i familjen utgör en grundläggande orsak till bristen på jämställdhet i den offentliga sfären. Medan feministiska forskare är enade vad gäller den ojämna maktbalansen mellan män och kvinnor i den privata sfären, är de inte överens när det

11

kommer till lösningar (Mottier, 2004). Patman (1989, se Mottier, 2004, s. 279) argumenterar till exempel för separationen mellan den privata och den offentliga sektorn. Hon menar att förväx- lingen av det privata och politiken riskerar att förstöra familjens värderingar. Emellertid, argumen- terar andra feministiska forskare för politisering av den privata sfären (Mottier, 2004). Enligt Philips (1991, se Mottier, 2004, ss. 279–280) och Okin (1991, se Mottier, 2004, ss. 279–280), bör staten reglera den ojämna maktbalansen i den privata sfären innan den offentliga eftersom det är omöjligt att uppnå jämställdhet i den offentliga sfären medan sociala relationer i familjen präglas av den manliga dominansen. Forskare som argumenterar för politisering av familjen och sociala relationer anser att den privata sfären i en stor utsträckning domineras av en biologisk och essenti- alistisk syn på genusnormer som leder till en ojämn maktbalans mellan män och kvinnor inom familjen och i samhället i stort (Whitehead, 2002; Mottier, 2004). De hävdar att den manliga do- minansen av den privata sfären hindrar främjandet av jämställdhet i diverse sektorer som arbets- marknaden och den politiska sfären (Okin, 1991; se Motier, 2004, ss. 279–280; Whitehead, 2002).

Det dominerande idealet av kvinnan som hemmafru och att mannen är familjens försörjare är i stort sett den bakomliggande orsaken till det ojämna maktförhållandet och bristen på jämställdhet mellan män och kvinnor i det offentliga sektor såsom den privata (Ibid). Enligt Philips (1991) och Okin (1991, se Mottier 2004, ss. 279–280) är det nödvändigt med politiseringen och ”demokrati- seringen” av den privata sfären. Dessa forskare anser att för att nå jämställdhet i den offentliga sfären, bör staten först reglera genusrelationen och jämställdheten i den privata sfären.

• Hur konstitueras synen på könsroller och genusnormer?

Såsom beskrivits ovan syftar uppsatsen förutom att analysera synen på genusnormer också analy- sera hur genusnormer legitimeras. I detta avsnitt kommer jag, att utifrån existerande litteratur, ge en överblick över de diskurser och tankesystem som ofta tas fram som vanligt förekommande för att legitimera en viss könsordning och som kan tänkas finna även i Tunisien.

o Biologism / Funktionalism

Biologism bygger på att det finns essentiella skillnader mellan män och kvinnor som har sina rötter i den biologiska naturen av båda könen och utgår från det tankesättet att individer är ”styrda av sin biologi” (Whitehead, 2002; Taguchi, 2014; Göransson, 2016, s. 40). Denna tankefigur lägger stor

12

vikt vid biologiska faktorer hos män och kvinnor och använder det biologiska argumentet för att tilldela män och kvinnor olika roller och egenskaper som bygger på distinkta dikotomier och dualism (Taguchi, 2014; Petersen, 1998, se Whitehead, 2002, s. 10). Exempelvis skildras män som

”rationella”, ”hårda” och ”oberoende” medan kvinnor förknippas med ”känslor”, ”mjukhet” och

”beroende” (Taguchi, 2014). Dessutom används det biologiska argumentet för at legitimera den ojämlika maktfördelningen mellan män och kvinnor både i den privata och offentliga sfären (Ah King, 2012; Whitehead, 2002). Exempelvis argumenterar funktionalister för att män och kvinnor är ”naturligt olika men komplementära” (Whitehead, s.18) och därmed har olika roller och funktioner i samhället. Enligt detta tankesätt måste män och kvinnor, för att samhället skall förbli effektivt och strukturerat, fullgöra de funktioner som är förutbestämda av sina essentiella skillnader (Whitehead, 2002). Med detta menas att jobb som kräver att man är ”rationell” och

”stark” måste utföras av män medan uppgifter som förknippas med ”emotioner” och ”mjukhet”

överlämnas till kvinnor (Whitehead, 2002, s. 18). Följaktligen förblir den stereotypiska bilden av mannen som ”the breadwinner” och kvinnan som ”the housekeeper” normaliserad (Ibid).

o Social konstruktivism: ett genusperspektiv

En social konstruktivistisk syn på genusnormer bygger på att könsroller är ”socialt konstituerade”

(Eriksson, 2011, s. 21) och att de reproducerar könsmaktsordningar och mäns överordning. En social struktur framstår när individer i samhället konstituerar och reproducerar en viss idé eller mönster (Ibid). Följaktligen är den hierarkiska ordningen mellan män och kvinnor i samhället inget av naturen givet i detta tankesätt utan socialt konstituerad (Eriksson, 2011; Ah king, 2010). Enligt den sociala konstruktivistiska synen och den mest dominerande positionen inom feministisk forskning, är könsroller och den ojämlika maktfördelningen mellan könen alltså inte förutbestämd och kan ändras om individer i samhället förändrar sitt beteende och tankesätt kring genusnormer (Dahl, 2016; Eriksson, 2011).

• Religion/Islam

En del forskare i området menar att religion, och inte minst islam, har en framstående roll i genusnormers konstituering i de arabiska samhällena. De hävdar att islam utgör ett markant hinder för jämställdhet i dessa områden. Exempelvis menar Inglehart (2003, se Kostenko, Kuzmichev &

13

Ponarin, 2014, s. 4) att islam kvarstår som en stabil och framstående faktor för upprätthållandet av de patriarkala strukturerna och värderingarna i samhället. Han menar att folket i muslimska samhällen förblir konservativa angående mänskliga rättigheter, jämställdhet och genusnormer (Ibid). Ett annat argument som framförs i detta sammanhang är strukturen i det muslimska samhället. Huntington (1996, se Kostenko, Kuzmichev & Ponarin, 2014, s. 4) hävdar att den traditionella ”kollektivismen” som är rotad i den muslimska kulturen, till skillnad från

”individualismen” i den västerländska kulturen, hindar utvecklingen av mänskliga rättigheter, liberala värderingar samt jämställdhet.

Å andra sidan hävdar Jamal (2010) att hur familjerätten ser ut i arabvärlden är det främsta hindret för genusnormer- och jämställdhetsutveckling i regionen. Detta beror på att dessa lagar inspireras i stort sett av den dominerande konservativa tolkningen av sharia, som gynnar patriarkatet och kvinnans underordnade status (Ibid). Hon argumenterar vidare för att det egentligen inte är islams normer i sig som hindrar kvinnors rättigheters utveckling i regionen. Snarare är det den framträdande konservativa tolkningen av korantexten som är problemet (Jamal, 2010). Således krävs det, enligt Jamal (2010), en omformulering av familjerätten som baseras på en liberal tolkning av sharia för en förbättring av genusrelationer och jämställdhet i muslimska samhällen.

• Backlash mot de västerländska värderingarna

Avståndstagande från västerländska ideologier lyfts fram av en del forskare som ägnat sig åt jämställdhet och genusnormer i postkoloniala länder. Det centrala argumentet här är att erfarenheter av kolonialism och fortsatt dominans från f.d. kolonialmakter och andra länder i

”Globala Nord” skapat ett motstånd mot det som uppfattas som västerländskt (även om det inte nödvändigtvis är det). En del forskare hävdar att i de muslimska samhällen betraktas genusrelationer, speciellt inom den privata sfären, som religiösa och ”inhemska” frågor som måste skyddas från ”utländsk påverkan” (Jamal, 2010). Dessutom hävdar Megahed och Lack (2011) att postkoloniala samhällen som lider av identitetskris tenderar att försöka hitta en balans vad gäller vilka västerländska värderingar som ska accepteras i samhället och vilka som ska förkastas. Enligt Marshall och Stoke (1981, se Megahed och Lack, 2011, s. 404) framstår traditioner i dessa samhällen som en symbol för motstånd mot det koloniala arvet. Således, skapades en backlash

14

mot europeiska och västerländska värderingar, inklusive jämställdhet och kvinnors rättigheter (Ibid).

4. Metod

I följande stycke presenteras materialinsamlings- och analysmetoder som användes i denna studie.

4.1 Urval av lagtexter

Den första delen av analysen syftar till att få en bild på hur genusnormer uttrycks i Tunisiens lagtexter. För att välja ut lagtexter som är relevanta för studien gick jag igenom hela konstitutionen och CSP samt ”Tunisiens nationella portal för juridiska information” (Legislation.tn, min översättning) för att hitta artiklar som har en direkt koppling till kvinnors rättigheter och jämställdhet. Detta gjorde jag genom att leta efter lagtexter som innehåller vissa begrepp eller termer såsom ”kvinnlig/manlig medborgare”, ”män och kvinnor”, ”jämställdhet”, ”kvinnors rättigheter”, ”äktenskap”, ”föräldrar” samt ”dotter” och ”son”. När det gäller konstitutionen har jag fokuserat på artikel 21, 40 och 46, som beskriver medborgares skyldigheter och rättigheter.

Vad gäller familjerätten utgick jag från artiklar i CSP samt CP som rör äktenskapet, relationer i familjen, arvsrätten och aborträtten. Ytterligare använde jag mig av jurisprudensens bok ” Granskning av familjerätten: en jurisprudenstolkning” (Ben Mahmoud & Dawla, 2015, min översättning) som författades av två tunisiska jurister vars syfte var att analysera och interpretera Tunisiens familjerätt.

4.2 Urval och genomförande av grupp-intervjuer

För den andra delen av analysen används fokusgrupper för att samla in data kring hur unga utbildade förhåller sig till genusnormer. En fokusgrupp består av ett antal individer som, med forskarens ledning, diskuterar ett specifikt ämne (Kapiszewski, Maclean & Read, 2015). Med anledning av tidsbrist och begränsande resurser är denna metod optimal för denna studie då den ger möjligheten att, på ett effektivt sätt, samla in data från ett relativt stort antal individer inom kort tid utan höga kostnader (Ibid). Fokusgrupper är också en bra metod för att undersöka hur unga

15

medborgare som en grupp tillsammans tänker kring genusnormer (Esaiasson et.al, 2012).

Dessutom, med tanke på att genusnormer anses vara ett känsligt ämne i Tunisien, är fokusgrupper en lämplig metod då den gör det lättare för deltagarna att interagera i diskussionen och ge support till varandra, vilket inte är möjligt med exempelvis face to face intervju (Wibeck 2000, se Esaiasson et.al, 2012, s. 320). Det finns dock en risk att deltagarna känner sig ändå obekväma att uttrycka sig, av rädsla att avvika från den standardiserade normen, eller att de blir påverkade av varandra. En annan risk är att vissa deltagare dominerar diskussionen och lämnar inte utrymme för de andra. Därför är det viktigt att intervjuledaren agerar på ett sätt som underlättar interaktionen mellan deltagarna (Kapiszewski, Maclean & Read, 2015).

För att få en idé av hur unga medborgare i Tunisien resonerar kring genusnormer, genomfördes sex homogena gruppintervjuer mellan 11 och 18 februari 2020. Sammanlagt intervjuades 20 deltagare mellan 19 och 30 år varav 9 kvinnor och 11 män. Intervjuerna ägde rum i min lägenhet som ligger i den tunisiska staden Sousse (se introduktionen) och de varade i 90–120 min vardera.

Intervjuerna tog, som förespråkats, plats i ”ett lagom stort rum” där deltagarna fick sitta vid ”ett runt bord” (Esaiasson et.al, 2012, s. 322) . Alla deltagare har bott i Tunisien hela sitt liv och går eller har gått på universitet i Sousse. Dock har deltagarna varierande bakgrund och kommer ursprungligen från olika delar av landet. Språket som användes under intervjuerna är ”tunisiska”

vilket är den dialekten som talas i det vardagliga livet i Tunisien och är en blandning av arabiska och franska. Eftersom jag har detta språk som modersmål behövde jag inte hjälp med översättning och transkribering av materialet. Alla deltagare har blivit informerade att de ingår i en fallstudie som undersöker genusnormer i Tunisien och ingav samtycke för användning av det insamlade materialet i denna uppsats (se Esaiasson et.al, 2012). För att säkerställa deltagarnas anonymitet anges dock inte deras riktiga namn i studien.

Enligt Kapiszewski, Maclean & Read (2015) är det, för att kunna skapa en bra dynamik i gruppen, lämpligt att inte ha en grupp som består av ett alltför stort antal av individer. Syftet med detta är att undvika sidokonversationer mellan deltagarna. Däremot behöver gruppen vara tillräckligt stor för att i den faktiska diskussionen och svaren kunna generera interaktion mellan deltagarna (Ibid).

Tyvärr lyckades jag inte att skapa lika stora grupper som förespråkas, och gruppens storlek varierade mellan två till fem deltagare per grupp. Detta beror på att tunisier tenderar att inte planera sina scheman långt i förväg så jag fick i princip boka de flesta möten dagen innan eller samma dag

16

när jag var på plats. Dessutom fick jag vid flera tillfällen avhopp i sista minuten. Alla grupper bestod av deltagare som känner varandra, vilket både kan ha haft sina nackdelar och fördelar (Kapiszewski, Maclean & Read, 2015). Det kan ha blivit så att deltagare inte utryckte sina riktiga åsikter av rädsla att framstå som avvikande just bland sina bekanta, men det kan också ha bidragit till att skapa en genuin atmosfär för diskussionen. För att rekrytera deltagare använde jag mig av en form av ”snöbollurval” (Esaiasson et.al, 2012, s. 319) genom att hitta kontaktpersoner som i sin tur rekryterade andra bekanta.

Syftet med fokusgrupperna var att med så lite påverkan av mig som möjligt få deltagarna att ut- trycka sig fritt kring genusnormer. Min roll under intervjuerna var alltså att underlätta interakt- ionen mellan deltagarna och att skapa en bekväm och säker atmosfär för diskussionen (Kap- iszewski, Maclean & Read, 2015). Intervjuguiden (se appendix) var semi-strukturerad och inter- vjuerna öppnades med att jag presenterade mig själv och intervjuns syfte (Esaiasson et.al, 2012).

Efter att deltagarna fick chansen att introducera sig själva ställde jag en rad ”tematiska frågor”

(Esaiasson et.al, 2012, s. 265) kopplade till studiens problemformulering. Guiden innehöll också

”uppföljningsfrågor” (Ibid) med vilka jag försökte att uppmana deltagarna att utveckla vidare sina svar utan att stimulera samtalet alltför mycket. Intervjuguiden användes således bara som en väg- ledning och inte som ett strikt protokoll (Esaiasson et.al, 2012).

4.3 Analytisk ramverk och operationalisering

Analysdelen i denna studie bygger på ”Frameanalys”. ”Frame” eller ”inramning” (Eriksson, 2011, s. 38) är ett analysredskap som tillhör den konstruktivistiska traditionen som tar hänsyn både till meningskonstituering och aktörernas roll (Björnehed & Eriksson, 2018). Frame används för att studera hur en specifik mening konstitueras i en specifik kontext genom att identifiera, analysera och kategorisera de olika idéerna om ett visst ämne eller fenomen (Eriksson, 2011). Denna metod utgår från att ett fenomen eller problem kan ses från olika perspektiv och därigenom tolkas på olika sätt. Det handlar om att lyfta upp olika tolkningar och aspekter av ett fenomen och analysera dess effekt på samhället och människors beteende (Entman, 1993). Enligt Björnehed och Eriksson (2018) har frameanalys två grundläggande funktioner: att avslöja meningskonstruktion inom en specifik kontext samt att analysera inramningars effekt på aktörerna beteende och tankesätt.

17

Således är denna analysmetod lämplig för denna studie då den inte bara ger möjlighet att identifiera de olika synerna på genusnormer som uttrycks i lagtexter och bland deltagarna i studien, utan också att identifiera de olika värderingar, resonemang och legitimeringsgrunder som förknippas med varje syn.

För att analysera hur genusnormer uttrycks i Tunisiens lagtexter samt bland unga tunisier krävs det ett antal operationella indikatorer (Esaiasson et.al, 2012). Analysen syftar till att identifiera roller och egenskaper som förknippas med män och kvinnor i de utvalda lagtexterna och hos unga tunisier inom ramen av studien samt hur dessa legitimeras. Följande frågor har guidat min analys av både lagtexterna och intervjumaterialet:

Vad anses som en bra man / kvinna ?

Vilka egenskaper och roller förknippas med respektive kön i relation till den offentliga och privata sfären och hur legitimeras dessa?

Vilka rättigheter och skyldigheter tillskrivs män och kvinnor och hur legitimeras dessa?

Svaren på dessa frågor kan variera från text till text. Eftersom denna studie baseras på ett socialkonstruktivistiskt angreppsätt kan dessa inramningar inte etableras på förhand; olika frame identifieras under analysens gång (Schwartz- Shea & Yanow, 2011). Beroende på vilka aspekter som tas upp, delas frame eventuellt upp i ”under-frame”. En frame som ramar in män och kvinnor som ”Jämställda och komplementära” i den privata sfären kan till exempel innefatta ” Båda är familjens överhuvud” och ”Positionen i familjen beror inte på hur kraven uppfylls” som under- frame.

Som teoridelen visar, är de centrala begreppen i denna studie lokaltbaserade och får sin mening endast i sin sociala kontext (Eriksson, 2011). Begrepp som ”genusnormer” har olika betydelse beroende på den gemensamma uppfattningen som individer i samhället har kring dem. Således läggs ett stort fokus i denna studie på kontexten, språket, beteendet och sociala interaktioner samt på tolkningen av olika begrepp och dess interpretation i ”en process av making- sense” ( Schwartz- Shea & Yanow, 2011, ss. 25–48), genom att gå fram och tillbaka mellan empirin och teorin.

18

4.4 Positionalitet och reflexivitet

Som nämnts tidigare, har min bakgrund som en ”svensk tunisier” underlättat en del av arbetet i denna studie. Dock är det viktigt att reflektera över vilken effekt min positionalitet som en ung kvinnlig svensk masterstudent med tunisisk bakgrund har på både datainsamlings- och analysprocessen i studien.

Som en svensk tunisier anses jag som en ”insider/outsider” för deltagarna. Jag är ”insider”

eftersom till en viss utsträckning delar jag samma bakgrund med deltagarna (Gair, 2012, se Hayfield & Huxley, 2015, s. 2): jag har tunisiska föräldrar, talar deras modersmål och är född muslim. Detta gör att jag anses vara en del av den kulturella gemenskapen i samhället. Denna känslan av gemenskap kan innebära att deltagare blev mer öppna. Dock kan det också ha lett till att deltagarna tog för givet att man har en gemensam förståelse och att de därmed inte uttryckte sig tydligt nog, vilket kan har lett till brister i materialet (Kanuba 2000, se Hayfield & Huxley, 2015, s. 19). Jag anses också som en ”outsider” eftersom jag är svensk medborgare och bor och studerar i Sverige. Det finns en risk att deltagarna såg mig som en ”västerlänning” som kom för att döma deras tankesätt, vilket kan ha lett till att de ville framstå som ”liberala” och inte sade vad de egentligen tycker. Det kan också ha lett till en motsatt effekt där deltagarna ville framstå som patriotiska och därmed försökte utmana vad de ansåg vara ”främmande västerländska ideologier”.

Detta har jag redan upplevt flera gånger under mina tidigare besök till Tunisien. För att undvika sådana situationer, gjorde jag från början klart för deltagarna att målet med fokusgrupperna är att skaffa en djupförståelse för deras uppfattningar kring genusnormer och inte för att döma deras tankesätt, samt att det inte finns ”rätt eller fel svar” på frågorna.

När det gäller dataanalys är det viktigt att reflektera över hur min positionalitet påverkar tolkningen av materialet. Som en ”insider” kan jag påstå att jag har bakgrunden och kunskaper för att koppla deltagarnas erfarenheter till den lokala kontexten, att förstå vad de menar och därmed tolka det på ett relativt korrekt sätt (Perry et.al., 2004, se Hayfield & Huxley, 2015, s. 19). Dock finns det alltid en risk att jag har blandat in mina egna erfarenheter i analysen och tog vissa saker för givet. Det kan också ha hänt att jag fokuserade på vissa aspekter och ignorerade andra viktiga dimensioner som faller utanför min kunskap (Lasala, 2003, se Hayfield & Huxley, 2015, s. 19). För att undvika detta, försökte jag att ta lika mycket hänsyn till alla aspekter som har uppstått under

19

datainsamlings- och analysprocessen (Tolman & Szalacha, 2004, se Hayfield & Huxley, 2015, s.

27).

5. Genusnormer i lagtexter

Hur staten separerar den offentliga sfären från den privata utgör en viktig aspekt vad gäller genusnormers konstituering i samhället (Mottier, 2004). Följaktligen är det relevant för studiens syfte att undersöka genusnormerna som uttrycks i de lagtexter som reglerar genusrelationerna i den offentliga sfären (Konstitutionen) såväl som i den privata sfären (familjerätten och aborträtten).

5.1 Den offentliga sfären

De flesta juridiska reformer gällande kvinnors rättigheter i Tunisien härstammade alltså från en top-down State feminism. Efter revolutionen 2011, lyckades emellertid kvinnorörelserna att göra sig hörda och krävde en del reformer som resulterade i en positiv förändring i konstitutionen (IFHR, 2012). Artikel 21, 40 och 46 i den nya konstitutionen är ett exempel på bottom-up reform.

Dessa artiklar reglerar i stort sett genusrelationerna i den offentliga sfären med betoning på jämställdhet och medborgares likvärdighet. Ämnen som rör den privata sfären nämns inte i dessa texter. Man kan påstå att efter revolutionen har staten i Tunisien genomfört reformer för att nå en maktbalans mellan män och kvinnor i den offentliga sfären. Utifrån analysen av dessa texter har jag kommit fram till två ”frame” som ramar in hur genusnormer utrycks i konstitutionen:

I. Män och kvinnor som jämställda med lika rättigheter och skyldigheter II. Kvinnors rätt till politisk deltagande

Frame I: Män och kvinnor som jämställda med lika rättigheter och skyldigheter.

Artikel 21 i den nya konstitutionen betonar mäns och kvinnors likvärdighet och att alla medborgare oavsett kön har samma rättigheter och skyldigheter:

20

“Article 21: All citizens, male and female, have equal rights and duties, and are equal before the law without any discrimination […]” (Tunisia’s constitution of 2014, s. 6).

Den ursprungliga artikeln i den gamla konstitutionen uttrycker att alla medborgare har samma rättigheter och skyldigheter men betonar inte på jämställdhet på samma vis. Den gamla artikeln hänvisar bara till att ”alla medborgare är jämlika” (Tunisiens konstitution: 1959, s. 8, min översättning) utan att specifikt nämna ”kvinnliga och manliga medborgare” (arabiskan använder sig av femininum och maskulinum och i den gamla artikeln hänvisas bara till medborgare i maskulinum), medan det i den nya versionen av konstitutionen står ordet ”medborgare” i både feminin och maskulin former (Tunisiens konstitution: 2014, s. 5, min översättning), vilket förstärker betoningen på att alla medborgare oavsett kön är lika värda.² Framhållandet av jämställdheten förstärks än mer av artikel 40, som framhäver medborgares rätt till jobb under goda omständigheter oavsett kön och att rekryteringen sker endast baserat på kompetenser:

“Article 40: Work is a right for every citizen, male and female. […] All citizens, male and female, shall have the right to decent working conditions and to a fair wage.” (Tunisia’s constitution of 2014, s. 9).

Med hänsyn till omständigheter i Tunisien där arbetslösheten bland kvinnor är mycket högre än den är bland män (Statistique Tunisie, 2015) kan man påstå att denna artikel är ett försök av staten att skydda kvinnor från könsdiskrimineringen på arbetsmarknaden och deras rätt till jobb och att staten strävar efter att garantera män och kvinnor samma rättigheter.

Att män och kvinnor har lika värde i den offentliga sfären förstärks ytterligare av artikel 46. Denna artikel har ingen motsvarande lag i den gamla konstitutionen och lagstiftades efter revolutionen för att garantera kvinnors rättigheter och utrota våld mot kvinnor:

“The state commits to protect women’s accrued rights and work to strengthen and develop those rights. The state guarantees the equality of opportunities between women and men to have access

2 Det är värt att nämna att artikel 21 skapade en intensiv debatt under övergångsperioden. Detta beror på att hela parlamentet inte var enat om betoningen på jämställdhetskonceptet i formulering av artikeln; islamisternas representanter förslog att denna artikel bör formuleras på ett sätt som garanterar kvinnors rättigheter men som gynnar komplementaritet snarare än jämställdhet (Tønnessen, 2013). Tack vare feministiska rörelsen som utmanade islamisternas förslag, byttes den gamla artikeln ut mot artikel 21 i den nya konstitutionen, som betonar jämställdhet (Ibid).

21

to all levels of responsibility in all domains […] The state shall take all necessary measures in order to eradicate violence against women.” (Tunisia’s constitution of 2014, ss. 9–10).

Artikel 46 framträder som ett konkret antagande om att staten har en skyldighet att skydda kvinnors rättigheter i olika områden och att staten strävar efter att utveckla dessa rättigheter. Dessutom uttrycker artikeln att staten är ansvarig för att skydda kvinnor mot våld. Lagtexten nämner kvinnor och inte män i samband med ”skydd mot våld”, vilket antyder att våld mot just kvinnor ses som ett problem i samhället och att staten är skyldig att agera som kvinnors beskyddare för att säkerställa medborgares likvärdighet.

Sammanfattningsvis och utifrån artikel 21, 40 och 46 i konstitutionen har både män och kvinnor samma status inför lagen och rätt till fullständigt medborgarskap. Dessa artiklar uttrycker alltså att män och kvinnor är jämställda samt att staten är skyldig att garantera och utveckla kvinnors rättigheter och medborgares likvärdighet. Således, finns det ingen distinktion mellan vad som förknippas med män eller kvinnor enligt dessa artiklar.

Frame II: Kvinnors rätt till politisk deltagande

Efter revolutionen infördes lagen om ”parity” som syftar till att öka kvinnors representation i lagstiftande- och verkställandeorgan. Artikel 46 uttrycker ett konkret antagande om att staten skall garantera kvinnors deltagande i den beslutsfattandeprocessen:

“Article 46: […] The state works to attain parity between women and men in elected Assemblies […]” (Tunisia’s constitution of 2014, s.s. 9–10).

Detta kan tolkas som att lagen uttrycker att staten bör agera för att ge kvinnors mer befogenheter för att kunna delta i det politiska livet.³ Dock kan man påstå att det används ett försiktare språk i samband med kvinnors politiska deltagande än när det gäller våld mot kvinnor och kvinnors rättigheter. Medan begreppet ”take all the necessary measures” används i samband med ämnet våld mot kvinnor, används begreppen ”seek” och ”works to attain” när det kommer till kvinnors deltagande i de exekutiva valen. Man kan också påstå att meningen med denna formulering är att markera att kvinnors rätt till att delta i beslutfattandeorgan garanteras av lagen snarare än att det

3 Detta kan bero på att kvinnors möjlighet att delta i det politiska livet har varit begränsad och att den politiska sfären har varit manligt dominerad (Statistiques Tunisie, 2015).

22

är ett krav. Dock betonar lagtexten på ”parity” vilket kan tolkas som att lagen uttrycker att män och kvinnor är lika kompetenta och värda och att båda har rätt till politisk deltagande.

***

Sammanfattningsvis uttrycker lagen att män och kvinnor är jämställda i den offentliga sfären. Med lagstiftning av dessa artiklar i den nya konstitutionen kan man påstå att, vad gäller den offentliga sfären, uppfyller Tunisien kriterierna som nämns i Macbride och Mazurs teori (1995) om

”Policypåverkan” och ”Policyaccess”. Detta beror på att dessa artiklar är ett tecken på att staten har skapat policies i form av lagtexter som främjar jämställdhet och kvinnors rättigheter samt att dessa artiklar ingår i en reform i vilken kvinnomobilisering spelade en avgörande roll.

5.2 Den privata sfären

I detta avsnitt analyseras utvalda lagtexter från CSP och CP. Dessa texter reglerar i princip genusrelationer i den privata sfären. Till skillnad från konstitutionen, förnyades inte dessa texter efter revolutionen 2011. Alla texter som analyseras under detta avsnitt är således att räkna som en top-down reform då dessa lagstiftades på antigen Bourguibas eller Ben Alis initiativ (Megahed &

Lack, 2011; Charrad, 2016; Borg, 2017). Förutom detta, används jurisprudensen för att få en bättre förståelse för hur dessa lagar appliceras i samhället. Utifrån analysen av dessa texter har jag kommit fram till tre centrala frame :

I. Män och kvinnor som jämställa med lika rättigheter och skyldigheter

II. Män och kvinnor som komplementära med olika rättigheter och skyldigheter III. Kvinnans rätt till sin kropp

Frame I : Jämställda med lika rättigheter och skyldigheter

Bland de viktigaste reformer som implementerades inom den privata sfären efter självständigheten 1956 i samband med lagstiftningen av CSP är polygamiförbudet (Arfaoui, 2007). Det intressanta med polygamiförbudet i Tunisien är att det inte gör någon distinktion mellan män och kvinnor, trots att polygamin förknippas med män i muslimska samhällen då det, enligt sharia, är tillåtet för män att skaffa sig mer än en fru (Koranen, sura 4, vers 4). Enligt CSP straffas den som är gift, oavsett man eller kvinna, om han / hon engagerar sig i nytt äktenskap innan upplösningen av det

23

föregående (CSP, 2018, s. 7). Polygamiförbudet i Tunisien legitimeras med hjälp av ett antal liberala tolkningar från lärda personer inom islamiska rätten som hävdar att polygamin egentligen inte är tillåtet inom islam (Ben Mahmoud & Dawla, 2015). Dessutom, är anledningen till implementeringen av denna lag, enligt tunisiska juristerna Ben Mahmoud och Dawla (2015), att polygamin inte ansågs tillhöra det tunisiska arvet och att samhället i sig inte var för denna princip.

I detta sammanhang kan man påstå att män och kvinnors betraktas som jämlika inför lagen vad gäller polygamin och har samma skyldigheter och rättigheter; både män och kvinnor har en skyldighet att respektera äktenskapet på samma sätt.

Frame II : Komplementära med olika rättigheter och skyldigheter

Komplementaritet mellan könen är rotad inom den muslimska kulturen och syftar på att män och kvinnor har olika roller inom familjen. Konceptet syftar egentligen inte på att män nödvändigtvis har mer rättigheter än kvinnor eller tvärtom men snarare att de har olika rättigheter och skyldigheter som kompletterar varandra (Tønnessen, 2013). I denna frame har jag analyserat texter från CSP som antyder att män och kvinnor är komplementära i den privata sfären. Inramningen delas till olika under-frame, i vilka olika perspektiv relaterade till komplementaritet inom familjerelationer analyseras.

• Under-frame 1 : Mannen är ”the breadwinner” och därmed familjens överhuvud

Artikel 23 uttrycker ett konkret antagande om att maken har ett större ansvar än hustrun i familjen;

mannen beskrivs som familjens chef och överhuvud.

“Artikel 23: […] Båda makarna måste uppfylla sina äktenskapliga plikter enligt ”seder och bruk”.

De (makarna) samarbetar i uppträdandet av familjeaffärer och god uppfostran av barnen […]

Maken, som familjens överhuvud, måste säkerställa sin hustrus och barns behov inom ramen av hans och deras förmåga och tillgångar.Hustrun måste bidra till att betala familjens kostnader om hon har egendom.” (CSP, 2018, s. 9, min översättning).

Medan försörjningen av familjen anses vara ett krav för mannen, tycks det som att kvinnans försörjningsinsatser bara ses som en extra hjälp. Detta kan tolkas som att lagen uttrycker att mannen givetvis måste skaffa ett jobb och en inkomst medan det är ett fritt val för hustrun. Av den orsaken sätts kravet på kvinnan att hjälpa till endast om hon har en inkomst. Vidare, uttrycker

24

lagen ett krav på mannen att säkerställa sin frus finansiella behov. Lagen specificerar inte om detta endast gäller om hustrun inte har en fast inkomst, vilket kan tolkas som att mannen är skyldig att försörja sin fru oavsett om hon jobbar eller inte. Utifrån denna artikel kan man påstå att lagen skildrar mannen som ”the breadwinner” i familjen och den som har det största finansiella ansvaret, i egenskap av familjens överhuvud. I enlighet med ”seder och bruk”, som det uttrycks i texten, ges mannen det största ansvaret över sin familj och speciellt de kvinnliga familjemedlemmarna eftersom kvinnor, alltefter traditionen, ofta är beroende av det manliga skyddet. Denna tolkning förstärks än mer av artikel 46 i CSP som gör en distinktion mellan barnen beroende av kön vad gäller rätten till försörjning:

”Försörjning av barnen fortsätter tills de har nått myndighetsåldern eller utöver det till slutet av sina studier, förutsatt att de inte överskrider tjugofem år. Dottern fortsätter att ha rätt till underhåll om hon inte får inkomst eller om hon inte har rätt till underhåll av sin make [...]” (CSP, 2018, s. 13, min översättning).

Denna artikel utgör ett konkret antagande om att kvinnor ofta är beroende av den manliga försörjningen för att klara sig. Efter studierna förväntas ”sonen” att klara sig medan ”dottern”

fortsätter att vara beroende av sin familj tills hon har skaffat jobb (även om hon har fyllt tjugofem) eller om hennes äktenskap har trätt i kraft, då försörjningsansvaret flyttas från hennes fader till hennes make. Även om detta kan tolkas som att lagen ger ett privilegium till kvinnor, framstår detta som ett antagande om att män är ”kvinnors beskyddare”.

Mannens position som familjens överhud begränsas inte bara till försörjningsansvaret. Trots att artikel 23 (se ovan) pekar på att båda föräldrarna måste samarbeta i uppfostran av barnen, ges förmyndarskapet för barnen i första hand till pappan.

”Artikel 8 : Den legitima förmyndaren är en agnat(släktning för den manliga sidan) och den måste vara förnuftig, av det maskulina könet och myndig. Förmyndaren för en minderårig är nödvändigtvis sin fader […]” (Svenska akademins ordböcker, agnat; CSP, 2018, s. 5, min översättning).

”Artikel 154 : Den legitima förmyndaren för den minderårige (barnet) är sin pappa eller sin mamma om pappan avled […]” (CSP, 2018, s. 31, min översättning).