Högskolan i Halmstad
Sektionen för Hälsa och Samhälle Socialpsykologiska programmet Ht 09
C-uppsats
”Kvinna i kris”
-
en uppsats om misshandlade kvinnor
Författare:
Aida Dzankovic Magnus Sterner Handledare:
Marta Cuesta Examinator:
Niklas Westberg
Förord
Det har för oss varit en intressant och givande period att arbeta med denna C-uppsats men ibland även jobbigt och svårt att genomföra intervjuerna tillika att få tag på intervjupersoner.
Vi känner stor glädje av att fått tagit del av dessa kvinnors erfarenheter och för informationen personalen på kriscentret delgett oss.
Därför vill vi rikta ett stort tack till Kriscentret i Göteborg för deras öppenhet och trevliga mottagande, samt de kvinnor som valt att på ett personligt och varmt sätt berätta för oss om sina livsöden.
Vi vill också tacka Marta Cuesta som varit vår handledare på Högskolan i Halmstad, som kommit med råd och tips för utvecklingen av vår uppsats.
Datum 10-02-05
Abstract
Den här uppsatsen handlar om kvinnor som upplevt misshandel i nära relationer. Vi har försökt beskriva deras upplevelser och uppnå en djupare förståelse av deras situation, ur ett socialpsykologiskt perspektiv.
I uppsatsen kommer ni att få tag del av erfarenheter från fyra kvinnor som arbetar på ett Kriscenter, dit misshandlade kvinnor kan vända sig för att få hjälp och skydd. Ni kommer också få tag del av redogörelser och kvinnors egna berättelser, vilka speglar den misshandel de varit utsatta för, både genom kvalitativa intervjuer samt det sorts material vi har funnit på en Internet blogg. Materialet vi har samlat in visar att kvinnorna upplever en hel del skam och tappar viktiga bitar av identiteten i processen.
Nyckelord: Kvinna, skam, emotioner, misshandel, självbild
This essay deals with women who have been exposed to abuse in close partner relationships.
We have tried to describe their experiences and reach a deeper understanding of their situation, from a social psychology point of view.
In this essay you will take part in experiences from four women that work at a Crisecentre where abused women can seek help and shelter. You will also take part in reports and women own stories, which reflects the abuse they have been exposed to, both through qualitative interviews and the type of material we have found at an Internet blog.
The material we have collected demonstrates that these women feel a lot of shame and lose significant parts of their identity in the process.
Keywords: Woman, shame, emotions, abuse, self - perception
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
ABSTRACT 3
1. INLEDNING 6
1.1. Syfte 7
1.2. Frågeställningar 7 1.3. Avgränsningar 7
1.4. Disposition 7
2. BAKGRUND 8 2.1. Historisk tillbakablick 8
2.2. Känslomässigt beroende 9
2.3. Traumatisk bindning 10
2.4. Sammanfattning 11
3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 12
3.1. Normalisering 12
3.2. Motstånd 13 3.3. Skam och stolthet 14 3.5. Sammanfattning 16 4. METOD 17 4.1. Val av metod 18 4.2. Vetenskapsteoretisk ansats 19 4.3. Förförståelse 22 4.5. Tillvägagångssätt 23 4.6. Validitet 23 4.7. Etiska aspekter 24
4.8. Metoddiskussion 25 5. EMPIRIFRAMSTÄLLNING 26
5.1. Intervjupersoner 26
5.2. Mötet med kriscentret 27
5.3. Utväg 28
5.4. Att tänka skydd 30
5.5. Anpassning 31
5.6. Manipulerad 32
5.7. Isolering 33
5.8. Hjärntvättad 34
5.9. Misshandeln 36
5.10. Självkänsla 37
5.11. Sammanfattning 38
5. ANALYS 39
6.1. Underordnad 39
6.2. Fastlåst i den andre 41
6.3. Att ge igen, för att tag tillbaka 43
6.4. Skamfällan 45
6.5. Potential i hat 47
6.6. Stöd 49
7. SAMMANFATTNING 50
8. REFLEKTIONER 52
9. LITTERATURFÖRTECKNING 55
10. BILAGOR 57
1. Inledning
Denna studie behandlar fenomenet misshandel av kvinnor i en parrelation. Till att börja med vill vi ge en bild av hur situationen ser ut idag. Statistik visar att nära hälften av Sveriges kvinnor, någon gång efter sin 15 års dag har utsatts för våld eller hot om våld, av en man som de har, eller har haft ett förhållande med (BRÅ 2009). Liknande rapporter visar att antalet polisanmälningar gällande våld mot kvinnor, i 80 procent av fallen, riktas mot en man som är bekant med kvinnan (BrOM 2001:3). När man omsätter de procentuella siffrorna till antalet kvinnor som bragts om livet av sina män, i siffran människoliv, handlar det om 16 förlorade människoliv per år (ibid).
Detta beskriver en liten del av den ohyggliga värld som vi idag vet att många kvinnor tvingas leva i. Mörkertalen som hör till den här delen av verkligheten, räknas inte in i den officiella statistiken (Freivalds 1997: 9-10). Kvinnomisshandel inom parrelationer är en form av våld som ofta sker bakom stängda dörrar, utan vittnen som kan berätta för omvärlden vad som pågår. En form av våld där tystnaden ofta förefaller lättare att acceptera och där viljan att dölja våldet för utomstående är stark. Våld mot kvinnor betraktas än idag, som en privatsak mellan ”de två”, som utomstående inte har rätt att blanda sig i (ibid).
Socialpsykologiskt sätt är kvinnomisshandel ett intressant ämne att studera, eftersom det fortfarande är ett relativt outforskat område (Olsson 1997:20-21). Ett område som berör ganska komplexa mikrosociologiska strukturer mellan två parter och en verklighet som det inte alltid är så lätt att få grepp om och definiera, utifrån ett enda perspektiv, vare sig utifrån en uteslutande individualpsykologisk eller utifrån en strukturell förklaringsmodell (BrOM 2001:15-18). Vi behöver en modell som kan fånga upp fler dimensioner för att bidra till helheten. De socialpsykologiska teorierna utgår från ett relationellt perspektiv som vi anser redan där är mångdimensionella till sin natur. Vår förhoppning är att vår studie skall belysa ämnet ur denna synvinkel.
Tanken är att kvinnors röster behöver lyftas fram mer, om vi någonsin skall få någon klarhet i hur det kan komma sig att sådana destruktiva relationer, i vilka kvinnor blir ihjälslagna av sina män uppstår och utvecklas.
För att genomföra studien har vi valt en kvalitativ ansats, med traditionell intervjumetodik som utgångspunkt, både med proffesionella från ett kvinnocenter och med kvinnor som själva blivit utsatta för misshandel. Vi har även använt oss av material från en populär blogg från Internet, som skildrar erfarenheter från en kvinna som själv blivit utsatt för misshandel.
1. 1. Syfte
Syftet med den här studien är att undersöka och beskriva misshandlade kvinnors situation. Att utifrån kvinnors egna berättelser och utifrån berättelser från personal som arbetar med skydd av dessa kvinnor, uppnå en djupare förståelse av ämnet, ur ett socialpsykologiskt perspektiv.
1. 2. Frågeställningar
- Hur upplever kvinnor som farit offer för våld i en parrelation, av att leva som misshandlad kvinna?
- Vilka likheter/ skillnader finner man mellan misshandlade kvinnors och personalens berättelser omkring hur våldet påverkar dessa kvinnor emotionellt och socialt?
1. 3. Avgränsningar
Vi avgränsar oss till kvinnornas upplevelser endast och tar inte in männens perspektiv i vår uppsats. I den här uppsatsen tar vi inte heller upp partnervåld, d v s det form av våld som sker mellan parter i homosexuella förhållanden.
1. 4. Disposition
Uppsatsen är indelad i sju kapitel. Kapitel ett behandlar uppsatsens syfte och frågeställning.
I nästa kapitel redogör vi för den metod vi har använt oss av i vår studie, samt reflektioner över de etiska aspekter som vi har tagit hänsyn till under processens gång. Kapitel tre inleds med en kort överblick över de historiska förändringar som ägt rum i jämställdhets väg, för att förbättra kvinnans ställning i samhället. I kapitlet behandlas även tidigare forskning som uppmärksammat våld mot kvinnor inom ramen för en parrelation. I kapitel fyra följer en presentation över de socialpsykologiska teorier vi har valt att använda oss av i vår tolkning av det empiriska materialet som vi har fått tag del av vid insamling av materialet och under fältarbetet. Därefter följer en framställning av det empiriska materialet vi tagit del av genom våra intervjuer samt blogg material från Internet i kapitel fem. Kapitel sex innehåller en presentation av vår analys. Kapitel sex innehåller en kort diskussion över hur vi anser att arbetet genomlöpt samt våra tankar och reflektioner kring studien i sin helhet. Uppsatsen avslutas med en sammanfattning av studiens resultat under samma kapitel.
2. Bakgrund
Det här kapitlet börjar med en historisk överblick över de rättsliga reformer som skett under de senaste åren, för att förbättra kvinnans ställning i samhället. Därefter följer en presentation av tidigare forskning som uppmärksammat misshandel av kvinnor i en parrelation. Vi tar upp de emotionella aspekterna som hör till en relation, i vilken våld är ett förekommande inslag, särskilt med tyngdpunkten på kvinnans upplevelser och inre process.
2.1. Historisk tillbakablick
I dagens Sverige kan man tycka att det inte borde ske någon misshandel av kvinnor. Under de senaste femtio åren har jämlikheten utvecklats och könsrollerna har mer eller mindre suddats ut. Förr var samhället mer könssegregerat och mannen och kvinnan hade sina olika uppgifter och sysslor. Det ansågs att mannens överordning, kapacitet och egenskaper var långt mer värda än kvinnans. Idag ser vi en integrering av män och kvinnor på alla områden i samhället och detta har blivit ett ideal (Hydèn 1995:7). Mycket tack vare en historisk, social och
kulturell process som ägt rum de senaste åren samt de rättsliga reformer som har utvecklats, ur den här processen (BrOM 2001: 8-9).
Länge ansågs kvinnan som makens egendom. Fram till 1864 gav lagen mannen rätt att använda våld mot sin hustru (ibid: 9-10). Aga var allmänt accepterat och innebar att mannen endast kunde straffas om misshandeln skett offentligt. Brottet straffades dessutom endast med böter. Straffet för våldtäkt var hårdare, men endast pga. att brottet ansågs vara ett angrepp på mannens rättsfär. Eftersom synen på kvinnan som makens egendom fortfarande levde kvar, medförde det samtidigt att våldtäkt inom äktenskapet inte kunde uppfattas som ett brott.
Rättsliga reformer kommer först efterhand att markera kvinnans självbestämmanderätt, när även våldtäkt inom äktenskapet räknas till ett brott, i samband med reformen 1965 (ibid).
Patriarkatet gav fortfarande mannen rätt att utöva sitt mäktiga välde över kvinnan.
Misshandel i hemmet rubricerades utifrån lagöverträdelsen angivelsebrott, vilket enkelt uttryckt innebär att det för denna typ av brott, krävdes att kvinnan som brottsoffer angav mannen för brottet och stod fast vid åtalet fram till tiden för en rättegång. Den underliggande meningen i lagstiftningen var att staten inte hade rätten att blanda sig i familjelivet.
Skilsmässa var på den tiden en lika otänkbar företeelse (ibid: 10).
Kvinnan har idag helt andra möjligheter till skilsmässa och helt andra
försörjningsmöjligheter än för hundra år sedan. Vi har idag ett mycket bättre fungerande rättssystem som agerar utifrån principen om jämställdhet och alla människors lika rättigheter,
oavsett kön. Förändringar mycket tack vare förändrade uppfattningar i vad som numera betraktas som kvinnligt respektive manligt beteende, samt jämställdhetsarbetet som genomförts sedan dess, på alla plan i samhället (ibid).
Flertalet av de rättsliga reformer som är till för att skydda kvinnan (och mannen) fungerar i vissa fall enbart i teorin. De upplevs ofta vara enbart symboliska och av begränsande
betydelse. Fortfarande erbjuds t e x kvinnor inte tillräckligt med skydd efter ett uppbrott.
Mäns våld mot kvinnor och uppfattningarna i kvinnligt och manligt, sett ur ett historiskt perspektiv visar således på ett underliggande strukturellt mönster. ”Det är viktigt att se och erkänna att samhället har en lång historia av kvinnoförtryck. Den manliga normen lever kvar på många områden” (a.a.).
”Principen kan sägas ha försvagats och förändrats. Det kan också sägas ha blivit mer osynlig i takt med de stora framstegen som onekligen har gjorts i fråga om kvinnans
frigörelse. Föreställningen om att jämställdhet mellan kvinnor och män redan är uppnådd, är i själva verket i dag ett av de viktigaste hindren för en vidareutveckling i riktning mot
jämställdhet”(a.a.)
2.2. Känslomässigt beroende
Det emotionella beroendet upplevs av många som svårast att bryta med, och kvarstår även efter att kvinnan väljer att lämna mannen.
Man har identifierat de emotioner eller s.k. känslomässiga band som binder kvinnan till mannen och upprätthåller det här känslomässiga beroendet. De vanligaste utgörs av kärleksbandet, rädslan och hatet (ibid: 66-76). Kärleken till mannen beskrivs av många kvinnor som en intensiv och stark känsla som finns med i början av förhållandet. Många beskriver en känsla av att vara utvald, vilket kan kopplas till upplevelsen av mannen som mer omtänksam, framgångsrik etc. och mer annorlunda än andra män. Kärleken och känslan av att vara utvald kan också baseras på en upplevelse av att ha tilldelats ett speciellt förtroende att hjälpa mannen i något avseende (ibid: 68-69). Rädslan existerar hela tiden och parallellt med kärlekskänslan, även den beskrivs som en känsla som finns med i början av förhållandet.
Först i form av en rädsla för mannen som unik och speciell, som sedan övergår i takt med misshandeln i rädslan för ens liv. Rädslan genererar ett hat som finns med under ytan tillsammans med alla andra emotioner som binder kvinnan till mannen (ibid:69-71).
Sammanblandningen av de motstridiga känslorna som kärleken, rädslan och hatet utgör, ger upphov till en stark känslomässig intensitet (ibid: 89). Andra signifikanta och återkommande emotioner är medlidande, skuld och hopp. Kvinnan tycker synd om mannen och upplever
skuld för tanken på att en dag lämna honom. Skuld är en känsla som också hänger samman med att kvinnan upplever sig ansvarig för mannens våld. Detta leder till en ansvarskänsla även för mannen och hans välmående. Med andra ord utvecklas ett medlidande med och tanken på hur det skall gå för honom vid ett eventuellt uppbrott. Samtidigt som det hos kvinnan saknas utrymme för en medkänsla med sig själv. Skuldkänslan beskrivs vidare som en paralyserande och handlingsförlamande känsla. Hoppet finns alltid med, latent. Ett hopp om att det hemska skall tag slut en dag och att allt skall bli som ”vanligt” igen (ibid:72-78).
2.3. Traumatisk bindning
De ovan nämnda emotionerna, skapar i sin tur grogrunden för tre andra emotionella band som tillsammans bidrar till att upprätthålla det starka känslomässiga beroendet och utgörs av:
”viljan att förstå”, ”internalisering” och ”det traumatiska bandet” (ibid:76-94).
Viljan att förstå det obegripliga i att någon som man älskar gör en illa utvecklas och blir starkare i takt med att kontrollen och mannens våldsutövning gentemot kvinnan trappas upp.
Viljan att förstå är ett sätt att skapa mening och en viss känsla av kontroll över situationen för att minska den ångest som misshandeln framkallar. Längtan efter förståelse förstärker
beroendet, eftersom det förstärker hoppet om förändring hos mannen (ibid: 76-78). Beroendet gäller inte enbart kvinnan, det handlar alltid om ett tvåvägs beroende, som mannen delar med kvinnan. Det handlar om olika behov som båda upplever att bara den andra kan fylla. Ofta beskrivs beroendet i termer av att ”hon är den enda som han har” eller att ”hon bär hans liv i sina händer”. Beroendet beskrivs vidare som annorlunda allt annat som kvinnan upplevt, vilket indikerar på att det handlar om ett beroende som inte funnits med från början.
Internalisering är ett viktigt begrepp i förståelsen av de komplexa mekanismer som binder kvinnan till mannen. Begreppet beskriver hur övergången och förvandlingen från aktör till offer går till, hur det går till när kvinnan till slut underkastar sig mannens verklighetsbild och hans värderingar, så att anpassningen och normaliseringen blir definitiv (ibid:78-81).
Internalisering innebär att kvinnan under processen successivt identifierar sig med mannen som misshandlar henne. Hon internaliserar mannens våld, hans krav på henne och hur hon borde vara, varefter kvinnan som ett nästa steg börjar se sig själv ur hans perspektiv.
Perspektivskiftet kännetecknas av att kvinnan ifrågasätter sig själv och sin egen
verklighetsuppfattning. Något som i många fall kvarstår även efter det att kvinnan lämnar mannen. Det är t e x inte ovanligt att kvinnan försvarar mannen även strax efter en svår misshandel från mannens sida, till följd av internaliseringen. Internaliseringen har en starkt nedbrytande effekt på kvinnans psykiska tillstånd, ibland under beteckningen ”psykisk död”.
Att kvinnan till slut övertar mannens värderingar och verklighetsuppfattning, innebär samtidigt att hon förnekar och kränker sina egna. Men internaliseringen är aldrig total, i bemärkelsen fullständig identifikation (ibid: 81-84). Upplevelsen bottnar i en klyvning av verkligheten. Det handlar egentligen om en dubbel isär hållen verklighetsuppfattning, som yttrar sig i att kvinnan samtidigt som hon ser verkligheten ur mannens perspektiv, på något plan fortfarande inser att det här är fel, att det inte stämmer med hennes egen bild av verkligheten. Att han egentligen inte har rätt att misshandla henne. Detta är något som kvinnan blir mer medveten om i interaktion med andra (ibid:84-85).
Det traumatiska bandet är summan av alla de föregående känslomässiga banden och är på sätt och vis både resultatet av och upphovet till de ovan beskrivna emotionella processerna.
Processer som på olika sätt bidrar till det känslomässiga beroende som kvinnan utvecklar till mannen. Det traumatiska bandet består i att den underordnade personen utvecklar positiva känslor för personen som utsätter henne eller honom för våld (ibid: 85-86).
För att det traumatiska bandet skall utvecklas måste misshandeln ha skett vid upprepade tillfällen. Den underordnade associerar sig själv med den överordnade personen, vilket är ett annat uttryck för identifikation och internalisering. Dutton och Painter hänvisar till inlärnings – och attachmentteorin som grundas på uppfattningen att den starkaste formen av emotionell bindning uppstår i relationen mellan husdjur - människa, barn-förälder, vid omväxlande positiv och negativ stimuli (ibid: 86-88).
Teorin blir därför gällande även i relationen mellan offer – förövare. Det traumatiska bandet är ett av de starkaste emotionella banden som finns eftersom det grundas på ett ömsesidigt beroende, ett beroende i vilken offret utvecklar stark sympati för förövaren. Det som möjliggör utvecklingen av ett traumatiskt band mellan två individer är hög emotionell intensitet (ibid: 89-93).
2.4. Sammanfattning
I det här kapitlet har vi redogjort för de sociohistoriska förändringar och rättsliga reformer som ägt rum i vårt samhälle, under en tidsperiod för hundra år sedan och fram tills idag.
Processen visar att det är förändringar som tagit lång tid att genomföra och att det först är på senare tid, under de senaste femtio åren som jämställdhetsarbetet tagit fart på riktigt. Den historiska överblick som vi sammanfattat i det här kapitlet uppvisar ett strukturellt mönster av kvinnoförtryck i vårt samhälle, som på sätt och vis fortfarande har ett starkt fäste. Detta har varit viktigt att belysa för att sätta ämnet kvinnomisshandel i ett vidare historiskt, kulturellt och socialt sammanhang.
Vi har i det här kapitlet även presenterat ett urval ur tidigare forskning som fokuserar på ämnet mäns våld mot kvinnor i parrelationer. Vi redogör för de emotionella aspekter och mikrosociologiska processer som identifierats inom ramen för en parrelation. Emotioner som många kvinnor känner igen och beskriver utifrån sina egna erfarenheter. Emotioner som på olika sätt bidrar till det starka beroendet som kvinnan utvecklar till mannen.
Föregående studier har varit viktiga att lyfta fram, för att beskriva misshandlade kvinnors situation och upplevelser ur flera vinklar. Samtliga teorier innehåller dessutom aspekter som vi själva känner igen från våra intervjupersoners berättelser, både från kvinnocentret och från övrig empiri.
3. Teoretiska utgångspunkter
I det här kapitlet följer en presentation över de socialpsykologiska teorier som vi har valt att använda oss av vid tolkningen av det empiriska materialet. Vi har valt att lyfta fram teorier som relaterar till misshandel av kvinnor. Först följer en presentation av Eva Lundgrens teori om normaliseringsprocessen, som beskriver processen i vilken våldet normaliseras och bidrar till att kvinnan stannar kvar hos mannen. Därefter presenteras Margareta Hydéns teori om motstånd, som beskriver vilken betydelse motstånd har i kvinnans upplevelse. Till sist följer en presentation av Scheffs teori om skamkänslans roll i människans beteende och mänsklig handling. Scheffs teori beskriver hur skamkänslan får oss att anpassa oss efter varandras handlingar, samt de effekter som skam och stolthetskänslor har för självbilden.
3.1. Normalisering
Eva Lundgren beskriver våldet inom ramen för en parrelation, utifrån processen i vilken våldet successivt förvandlas till och blir ett normalt inslag i relationen. Gränserna för vad som är acceptabelt förskjuts, varefter våldet och våldets effekter förminskas av både kvinnan och mannen. Detta sker utifrån två olika strategier som kvinnan och mannen utvecklar och som gör våldet möjligt. För mannen handlar våldsutövningen primärt om att få kontroll över kvinnan. För kvinnan blir det en fråga om anpassning efter mannen och hans krav (Holmberg och Enander 2007:17).
Kontrollen inleds med en subtil isolering av kvinnan från hennes vänner och anhöriga. En isolering som efterhand blir en allt starkare och igenkännbar del vardagen. Målet är att få kontroll över kvinnans sociala kontakter, såpass att han blir den enda sociala knutpunkten i hennes liv (ibid: 17-18). Processen från kärleksfull uppvaktning till kontrollerad isolering
beskrivs av många kvinnor, i termer av en smygande övergång som de inte kunnat förutsäga med facit i handen. Många beskriver det första intrycket av mannen som ovanligt charmig och socialt omtyckt av andra, som annorlunda och mer omtänksam än andra män. En bild av mannen som kommer att bestå även efter misshandeln och under hela den tid som de är tillsammans (ibid: 68-72).
I kontrast till våldet står de positiva stunderna i relationen, då mannen på nytt visar sin omtänksamma och goda sida mot kvinnan. Han överöser henne med kärlek och kärleksfulla handlingar som påminner om förälskelsefasen innan första slaget, s.k. ”växlingar mellan våld och värme”. Växlingar mellan våld och värme parallellt med isoleringen gör att kvinnans känslomässiga beroende till mannen förstärks (Holmberg och Enander 2007:18-19). För att riktigt förstå styrkan i mannens maktutövning gentemot kvinnan inom ramen för en
parrelation, samt de emotionella effekter som denna bär med sig, räcker det med vetskapen om att samma mekanismer återfinns även i andra situationer som präglas av våld och makt.
Växling mellan våld och värme är t e x vanliga effekter i tortyr och behandling av krigsfångar (ibid:89).
För att få våldet att upphöra utvecklar kvinnan en strategi i vilken hon underordnar sig mannens krav och anpassar sig efter situationen och mannens våldsutbrott. Från början är anpassningen en strategi för att få slut på våldet, men i takt med att våldet trappas upp blir det istället en fråga om ren överlevnad. I takt med den psykiska misshandeln, som ofta upplevs som så mycket grövre och svårare att komma över än den fysiska misshandeln, tillsammans med den starka kontrollen från mannens sida, leder det till att kvinnans självkänsla efterhand försvagas (BrOM 2001: 24-25).
Den kontrollerade isoleringen och växlingen mellan våld och värme leder till att kvinnan, i det traumatiska skedet och upprepade misshandeln, omtolkar våldshandlingen. Detta innebär att kvinnan inte enbart anpassar sig efter mannen och hans våldsutövning. Den upprepade våldsgärningen har även en psykologisk betydelse. Då isoleringen ger litet eller inget
utrymme för kontakt med andra, underkastar hon sig och övertar mannens uppfattning om sig själv och hans värderingar. Kvinnan börjar se sig själv utifrån hans perspektiv i vilken
ansvaret för våldet till slut hamnar på henne själv. Kvinnan beskylls för att vara orsaken till mannens våld, till att han ”tappar kontrollen” (Holmberg och Enander 2007:19).
3.2. Motstånd
Hydén tar avstånd från normaliseringsbegreppet. Istället sätter Hydén ”äktenskapet”, parrelationen i fokus (ibid:20). Hydén anser att begreppet inte ger tillräckligt med utrymme
för något motstånd från kvinnans sida i berättelsen om våldsakten. Det enda som skildras är kvinnans anpassning till mannen och hans maktutövning. Motstånd innebär att kvinnan inte fullt internaliserar våldet, genom att hålla skulden utanför sig. Kvinnan inser och bär med sig bilden av misshandeln som en onormal och felaktig gärning från mannens sida. Hon motsätter sig detta på olika sätt; hon säger nej och slår tillbaka (ibid:94-95).
I Hydéns beskrivning förefaller motstånd som en uteslutande positiv och frigörande mekanism. Men motståndet bär också med sig en nedbrytande funktion. Det har även en direkt kvarhållande effekt eftersom den i längden inte alltid leder till ett uppbrott utan tvärtom förhindrar att kvinnan tar det slutliga steget att lämna mannen. Studier visar att motståndet visserligen ger en känsla av kontroll, av att inte vara underordnad. På det sättet kan man säga att motståndet tjänar till att kvinnan lyckas behålla en positiv självbild trots den fysiska och psykiska misshandeln. Men motståndet förstärker samtidigt den skeva verklighetsuppfattning som präglar kvinnans sätt att se på världen, under tiden som hon lever med en man, som regelbundet utsätter henne för våld och hot. En föreställning av att inte längre vara
underordnad mannen, förnekar i själva verket att kvinnan är misshandlad och ger upphov till en bild av förhållandet, som ett normalt kärleksförhållande (ibid: 98-101).
Motståndet är också kopplat till ”viljan att förstå” mannen och misshandeln, vilket på sätt och vis genererar en slags förhoppning om att mannen skall tag sig till sans och till slut förändra sitt beteende gentemot kvinnan. Även denna aspekt av motståndet förhindrar ett uppbrott från kvinnans sida. Kvinnan bryts istället ned psykiskt när hon så småningom inser att mannen inte uppvisar några tecken på att förändra sig. Det aktiva motståndet har dessutom en gräns, eftersom mannen som den fysiskt starkare parten, sätter ramarna för hur långt kvinnans motstånd kan sträcka sig (ibid: 102-107).
Sammantaget har motstånd en frigörande effekt eftersom den fungerar som en
överlevnadsstrategi och hjälper kvinnan att behålla ett slags känsla av värde. Men eftersom motstånd även visat sig ha en direkt kvarhållande och nedbrytande effekt, har den också en viss konnotation till begreppet anpassning. En del hävdar därför att motstånd endast är en aspekt av begreppet anpassning och bidrar endast till en vidare förståelse av densamma (ibid:108-111).
3.3. Skam och stolthet
Skam räknas till den viktigaste och starkaste sociala emotionen utifrån vilken all social handling och mellanmänsklig kommunikation regleras. Genom att skammen är en ständigt närvarande aspekt av den sociala interaktionen mellan människor, förhandlar vi hela tiden och
samordnar våra handlingar efter varandra genom att våra tankar, perceptioner och uppfattningar anpassas efter emotionen skam ((Scheff 1990: 71-77). Vi upprättar
gemensamma normer, kontrakt; i samtal med varandra väntar vi t e x på varandras tur att tala och visar därigenom vår respekt och hänsyn för den andre parten. Vi belönas då med
stolthetskänslor samt de positiva effekter som stolthetskänslan har på det egna jaget. Stolthet, ömsesidig respekt och hänsynstagande innebär därför också att vi erkänner varandra som jämlika parter i en relation (ibid:79).
När vi bryter mot de sociala normerna straffas vi med bristande hänsyn, vilket genererar skam inom individen. Skam har en nedbrytande effekt på självkänslan eftersom vi ser oss själva ur ett negativt perspektiv. Som en del av processen i vilken identiteten formas genom det sociala samspelet, överförs positiva såväl som negativa intryck på en själv och blir en del av jaget (ibid:84). Socialpsykologin utgår från människans förmåga till rollövertag. Detta innebär att vi hela tiden speglar oss i varandra, och att vi ständigt ser oss själva ur andras perspektiv. Om de negativa, inre bilderna blir bestående under en längre period, kommer skamkänslan att väga över i individens upplevelse och bli styrande i hennes beteende. Vi undviker därför skamkänslan och anpassar oss efter varandra för att inte drabbas av skam och de negativa effekter som den har på det egna jaget (ibid).
Scheff beskriver utifrån Lewis den inre processen i termer av en ”inre skamfälla”. Mer skam genereras ju mer medveten man blir om hur mycket man skäms och fastnar i en s.k. inre skamfälla (ibid:76). Överföringen av skam mellan individer sker genom att den ena personen börjar skämmas för att den andra skäms vilket ökar den första personens skam och leder således till en interpersonell skamfälla mellan individer. Människan är en social varelse, vi vill tillhöra en grupp och bli accepterade eftersom det påverkar vårt förhållande till oss själva och vår självbild. Vi är bokstavligen bundna till varandra och dras automatiskt in i (sam) spelet och anpassar oss efter varandra, eftersom det är en del av människans natur (ibid).
Skammen är en signal för oss, en kontakt med den yttre världen, som talar om för oss hur mycket eller hur lite vi anpassat oss och hur väl vi lyckats integrera oss i gruppen. Utifrån Scheff och exemplet med den interpersonella skamfällan, förstår vi att skam i sig, kan utgöra en slags bindande kraft mellan individer. På det sättet är skamkänslan också ett tecken på otrygga sociala band mellan individer, liksom stolthet är ett tecken på trygga sociala band (ibid: 71).
Falskt medvetande är ett annat begrepp som är viktigt att känna till och bidrar till en vidare förståelse av emotionen skam och dess inverkan på människan och mänskligt beteende. Falskt medvetande beskriver hur den förträngda skammen inverkar på individens omdöme av
verkligheten och på individens handlingar. Det är ett emotionellt och psykiskt tillstånd i vilken den underordnade individen pga. överväldigande och intensiva skamkänslor förtränger dessa eller på annat sätt maskerar över dem för att hantera en utsatt och underordnad situation (ibid:120-121). Skammen förblir då förträngd i det inre och en icke erkänd aspekt av
individen upplevelse. Andra emotioner baseras ofta på underliggande och icke-erkända skamfällor, skam maskeras t e x ofta över med, och yttrar sig i vrede och ilska (ibid: 83 och 88-89) .
För att visa hur stark benägenheten till anpassning och upplevelsen av skam kan vara, exemplifierar Scheff med Asch socialpsykologiska experiment (ibid: 89-94). De deltagande ställdes inför konflikten att dela med sig av sina svar på uppgiften som de tilldelades, inför en grupp andra deltagare. Experimentet visade att majoriteten anpassade sina egna svar och ändrade dem så att de skulle passa ihop med de svar de antog att de andra gruppdeltagarna skulle svara. Slutsatsen blev att detta berodde till stor del på underliggande skam, som uppstod till följd av rädslan för att ge avvikande svar och därför bli utesluten ur gruppen.
Slutsatsen baserades på att skamkänslan beror på en i grunden låg självkänsla och en negativ värdering av självet, eftersom det samtidigt fanns deltagare som behöll sina ursprungliga svar och stod upp mot grupptrycket. En positiv och balanserad självbild gör en mer
motståndskraftig att hantera yttre och inre skam (ibid).
3.4. Sammanfattning
Vi har i det här kapitlet presenterat de tre socialpsykologiska teorier som vi har valt att använda oss av i vår tolkning av det empiriska materialet. Under avsnitten normalisering och motstånd beskrivs våldsprocessen utifrån delvis två olika perspektiv; Eva Lundgren och Margareta Hydéns teorier.
Normaliseringen beskriver processen genom vilken en kvinna som utsetts för våld av sin partner, successivt förvandlas från aktör till offer. Normaliseringsprocessen beskriver våldsprocessen som en successiv gränsförskjutning av våldet och våldets effekter hos både kvinnan och mannen, till den grad att våldet slutligen uppfattas och blir till ett normalt inslag i vardagen. Lundgren skildrar en anpassning som utvecklas hos kvinnan i takt med
misshandeln. Vi har även tagit del av Margareta Hydéns teori av misshandelprocessen och kvinnans upplevelser av situationen. Hydén lyfter fram begreppet motstånd, som skildrar kvinnans mer aktiva del i våldsakten. Motstånd innebär att kvinnan inte enbart anpassas till våldet, utan också på olika sätt försvarar sig själv mot det våld som mannen utsätter henne för.
Under avsnittet skam och stolthet redogör vi för Scheffs teori och skamkänslans roll i mänskligt beteende och social interaktion. Skam är en ständigt närvarande del i socialt samspel och har en reglerande effekt på mänsklig handling. Anpassning efter varandras handlingar och sociala normer blir tvingande, eftersom vi söker undvika de skamkänslor som genereras om vi inte följer normen. Scheffs teori om skam och stolthet har varit viktigt att lyfta fram, för en närmare förståelse av den anpassningsprocess som sker hos kvinnan och som successivt gör våldet till ett normalt inslag i vardagen. Vi anser att emotionen skam utgör en viktig roll i den här normaliseringsprocessen i vilken kvinnan till slut underordnas
mannens vilja i en parrelation. Scheff menar att skam har en negativ effekt på jaget, en emotion som bottnar i en negativ värdering av självet och en låg självkänsla. Överväldigande skamkänslor i individens upplevelse kommer därför även leda till att sociala händelser
omtolkas felaktigt och ger upphov till det s.k. falska medvetandet. Det falska medvetandet får individen att handla till sin egen nackdel och att anpassa sig efter andras behov och
handlingar, även när de står i kontrast till deras egna värderingar. Vår utgångspunkt är att en närmare förståelse av falska medvetandet och skamkänslans roll, när det gäller underordning och anpassning, bidrar till en djupare förståelse av den underordning och anpassning som misshandlade kvinnor till slut tvingas leva med.
Scheffs skam och stolthet kan på liknande sätt användas, för en djupare förståelse av motståndets betydelse i en kvinnas upplevelse. Tanken är att (eftersom) överväldigande och starka skamkänslor håller kvar individen i det falska medvetande tillståndet, förhindrar det även ett erkännande av skammen, varför motståndet förblir av kvarhållande karaktär.
Samtidigt har motståndet som Hydén beskriver det, även frigörande egenskaper och är ett tecken på att kvinnan kan hålla delar av mannens verklighetsbild utanför sig och på så vis behålla en någorlunda balanserad och god självbild. Motståndet kan således även kopplas till stolthetskänslor, vilka uppstår när vi ser oss själva ur ett positivt perspektiv.
4. Metod
I det här kapitlet presenteras följande avsnitt: metodval, vetenskapsteoretisk ansats,
förförståelse, tillvägagångssätt, validitet, etiska aspekter och metoddiskussion. Metodkapitlet är till för att läsaren skall kunna följa vårt arbetssätt och våra tankegångar under studiens gång.
4.1. Val av metod
Vi valde att genomföra vår studie genom att använda oss av kvalitativ metod. Genom kvalitativ metod får vi en mer personlig vinkel på berättelserna vi fått höra och vi kan på ett mer direkt sätt relatera till det vi har hört och sett. ”För att genomföra en empirisk studie behöver en forskare en fråga, en teoretisk utgångspunkt samt en empirisk inträdespunkt.”
”Den ideala studien bidra med ny kunskap om det empiriska fält som studeras, men den utvecklar även teori och metod. Ingen studie kan förmodligen bidra på alla sätt, men att inte a det som mål att utveckla minst ett område innebär att avvika från tanken om vetskap” (Aspers 2007:7)
Enkelt kan man säga att kvalitativ forskning är att förstå hur andra människor tänker och tycker och genom samtal och observation få en djupare inblick i detta fenomen (Aspers 2007:11). Vi har i vår C uppsats valt att genomföra studien genom kvalitativa intervjuer. För att uppnå en djupare form av förståelse för det valda studieområdet, har kvalitativ
intervjumetodik varit en tillgång i vårt arbete och ett sätt att fånga in denna form av förståelse, eftersom den avser att fånga in intervjupersoners egna tolkningar och erfarenheter (Sjöberg och Wästerfors 2008:26-38).
Patrik Aspers skriver i boken Etnografiska metoder att kvalitativ forskning anses vara bra med tanke på hur forskningen genererar ny kunskap. Grundstenarna för kvalitativ forskning är kreativitet och ett genuint intresse av ämnesvalet, forskaren måste helt enkelt trivas i sin roll (Aspers 2007:11). För att låta kreativiteten och skapandeprocessen tag plats, har vi i vår forskning, varit måna om att välja ett ämnesområde som vi båda är intresserade av. Ett ämnesområde som samtidigt är genomförbart och verklighetsförankrat, samt har kapaciteten att tillföra något nytt, genom de nya perspektiv och tankegångar som förhoppningsvis väcks under studiens gång. Under fältarbetet, när vi genomförde våra intervjuer och även när vi studerade bloggmaterialet, har vi låtit det egna intresset för ämnet bli styrande och vägledande. Teorier har sedan valts ut, ur den här processen. Enligt Sjöberg är det här
arbetssättet kännetecknande för kvalitativa studier, eftersom metod valet är styrande vid valet av teori, för en kvalitativt orienterad forskning (Sjöberg och Wästerfors 2008:85-92).
Många faktorer kan påverka den här processen, som ett sådant här projekt innebär, exempelvis vår egen förförståelse och om resultatet skall visas upp genom kvalitativ eller kvantitativ metod. Viktigt är att upprätthålla en god kontakt med fältet genom de
intervjupersoner man skaffar sig under arbetets gång, platser för observation om detta skall förekomma i studien (Aspers 2007:21). I vår studie har fältarbetet varit en viktig del av arbetet. Vi har varit måna om att upprätthålla en god kontakt med våra intervjupersoner,
studien igenom. Vi har strävat efter att vara oss själva och varit öppna med våra avsikter vad gäller vår studie. Samtidigt som forskarrollen har varit till stor hjälp när det gäller att
upprätthålla en god balans mellan närhet och distans till intervjupersonerna. Det har för oss varit ett sätt att skapa en tillitsfull relation redan från början och ett sätt att få
intervjupersonerna att känna sig bekväma i sin roll som intervjupersoner.
Mötet med fältet och nyckelpersonerna är ett avgörande moment i kvalitativ forskning, eftersom nyckelpersonerna är de som introducerar och bekantar en med fältet.
Nyckelpersonerna påverkar studiens inriktning med sin närvaro, sin egen förståelse och genom det de väljer att berätta och dela med sig av till forskaren. De utgör därför en viktig del i den nya kunskap som bildas under studiens gång (Sjöberg och Wästerfors 2008:31-33).
Det är också viktigt att ha kontakt med det utom empiriska fältet så som en handledare. Det är viktigt för att upprätthålla en bra distans till forskningen och få viktiga synpunkter och feedback under arbetets gång (Aspers 2007:21). Kontakten med handledaren har för oss varit av betydelsefull del i vår forskning, när det gäller att reflektera och diskutera kring den nya kunskapen som uppkommit under processens gång. Diskussionen med handledaren har varit viktig för att vi skulle kunna upprätthålla en distans till studiefältet, det empiriska materialet och till de valda teorierna.
4.2. Vetenskapsteoretisk ansats
Hermeneutiken benämns ibland som tolknings eller förståelse - lära. Närmare bestämt är det en tolkning och förståelse av individers subjektiva upplevelser och förhållningssätt man syftar på. Hur människor ger mening och innebörd åt det upplevda och vilken betydelse det har för dem själva och världen runtomkring dem, utgör fokus i en hermeneutisk studie (Sander 2007:
73-75). Vår uppsats vilar på en hermeneutisk vetenskapsteori eftersom syftet med uppsatsen är att få fram och fånga in personalens och misshandlade kvinnors upplevelser.
Kvalitativ metod, som vi har valt att använda vid insamlingen av data, avser att fånga in för hermeneutiken centrala studieområden d v s mänsklig handling och mänskliga upplevelser (Sjöberg och Wästerfors 2008: 26-31). Våra intervjufrågor är konstruerade på så vis att de tydligt fokuserar på att få fram och fånga in intervjupersoners perceptioner, tankar och
emotionella processer. Även studiet av och bearbetningen utav blogg materialet, har gått ut på att tag del av kvinnornas egna och inre upplevelser av deras erfarenheter.
Tolkning av texter har en framträdande plats inom hermeneutiken. Som framgår behöver inte en text alltid utgöras av en litterär framställning. Även personer, händelser, symboler etc.
kan bli underlag för en narrativ studie (Sander 2007:74). Allting runtomkring oss och i
världen där människor lämnat sina avtryck, kan bli av betydelse och tolkas som en berättelse.
Allt som egentligen bildar ett mönster, ett sammanhang kan räknas till en text, eftersom det just är sammanhanget eller kontexten som ger texten dess mening. Det finns emellertid en åtskillnad mellan det som brukar betraktas som en text, respektive en textmetafor i kvalitativ forskning (Erikson 2007: 293-294). När fokus hamnar på mänsklig handling och faktiskt interaktion mellan individer, ex vid en observation, säger man att man behandlar en
textmetafor. Vi har i vår studie valt en hermeneutisk ansats med kvalitativa intervjuer, som utgångspunkt. Tillsammans med blogg materialet som vi funnit på Internet, kan man säga att studien i vårt fall, blir en form av textanalys (ibid).
Enligt en radikalisering av textbegreppet finns ingen tydlig gräns för vad som skall räknas till en text (a.a.73-74). Det är upp till tolkaren att fånga den röda tråden och förstå textens budskap. Vid bearbetningen av materialet har vi utifrån de inspelade svaren försökt fånga in ett sammanhang ur varje intervju, för att sedan titta på och analysera vilka likheter och skillnader som förekommer ur de olika intervjuerna. Det har för oss varit ett sätt att fånga in ett helhetsmönster. Detta lite halvfärdiga mönster blev sedan underlag för
empiriframställningen, som vi valde att presentera i formen av en berättelse, för att den röda tråden skulle framträda på ett tydligt sätt även för läsaren. Tilläggas bör att redan vid
intervjutillfället, har varje intervju på sitt sätt varit ett tillfälle att få fram den röda tråden genom de följdfrågor vi konstruerade under intervjuns gång. Våra egna tankar och känslor har varit en viktig del i denna process. Som forskare gör man sig hela tiden egna tolkningar utifrån förförståelsen som man har med sig innan man träder in i fältet och som blir styrande även under arbetets gång (Sjöberg och Wästerfors 2008: 102 - 106). Interaktionen mellan tolkare – text blir därför av stor betydelse i en hermeneutisk ansats, eftersom forskaren på sätt och vis kommer att räknas som en del av den text som han eller hon studerar. Forskaren kommer oundvikligen dras in i och bli en del av den nya berättelsen som skapas i mötet med fältet. Forskaren bidrar således till konstruktionen av den nya texten som tar form under processens gång, med sina emotioner, sin förförståelse och tidigare erfarenheter i en egen tolkning av texten (ibid).
Cirkeltanken är ett viktigt begrepp inom hermeneutiken och ett uttryck för den här
förståelseprocessen. Enligt cirkeltanken förstås delen av en text utifrån helheten, och helheten ur delarna. Forskaren börjar med att studera en viss del av texten, en växelverkan mellan del och helhet leder till att en allt större och en mer sammanhängande bild träder fram, när forskaren rör sig från förförståelse mot en djupare form av förståelse (ibid). I vårt arbete med den här C uppsatsen, blir en växelverkan mellan del och helhet tydlig, både i interaktionen
mellan tolkare (oss, forskarna) och texten (det empiriska materialet), och ger upphov till förståelsecirkeln som presenteras i Gadamers beskrivning. Genom att vår egen förståelse och våra intervjupersoners förståelse möts, bildas underlag för en ny och djupare form av
förståelse. Mötet med fältet är som tidigare nämnts ett avgörande moment, även ur den vetenskapsteoretiska aspekten, för att en växelverkan mellan de två delarna, (mellan de två förståelsen) skall få växa fram och fortsätta utvecklas till en (ny) cirkelenhet.
Intervjumaterialet från våra informanter på Kvinnocentret i Göteborg tillsammans med det empiriska materialet från våra intervjuer med kvinnor som själva farit offer för misshandel, är även de två separata berättelser, två delar, som bildar en ny helhet. Även bloggmaterialet utgör en del i denna nya helhet. En växelverkan mellan de olika delarna, de olika
berättelserna, bildar en ny helhet, en ny berättelse som framträder i bearbetningen och sammanställningen av materialet.
Gadamer menade att vi alltid möter det vi möter med en förförståelse av det, eftersom förförståelsen är alltid bunden till en viss tid och plats. Allt som vi förstår, förstår vi utifrån en på förhand given bild inom ramen för det tradition vi befinner oss i, det historiska, kulturella och sociala sammanhang som vi är en del av, och som oundvikligen kommer färga den nya förståelsen (ibid). Liknande tankegångar finner man hos den fenomenologiska
tanketraditionen med Husserl som förgrundsgestalt (Erikson 2007: 298-303). Fenomenologin kritiserar naturvetenskapens benägenhet att bortse från människan och hennes upplevelser. I likhet med Gadamers tradition, menade Husserl att det finns en mer primärd levd verklighet s.k. livsvärld; den sociala värld vi alla lever i och upplever som verklig, och som uttrycks genom gemensamma normer, värderingar, seder och bruk som en samhällsgrupp delar och gör till sin egen.
Skillnaden mellan hermeneutiken och fenomenologin är att fenomenologer i något större utsträckning menar att det går att ställa sig utanför livsvärlden. Även om gränsen mellan hermeneutiken och fenomenologin förblir otydlig, då båda gör upplevelsen till sitt primära studieobjekt (ibid). Vi har i vår forskning utgått från vårt eget forskningsintresse, för ämnet kvinnomisshandel och därmed utgått från vår egen förförståelse. Förförståelsen har i vår studie varit en viktig tillgång och en aktiv del i skapandeprocessen, studien igenom. Vi har därigenom inte heller haft någon föreställning om att det går eller är nödvändigt att ställa sig utanför livsvärlden, varför den här studien i huvudsak är en hermeneutisk studie, mer än en fenomenologisk sådan.
4.3. Förförståelse
Eftersom vi som forskar har ungefär samma bakgrund och sociala levnadssätt som de vi studerar, har vi också en naturlig förförståelse av ämnet vi studerar. Alla människor har säkert tankar kring ämnet misshandlade kvinnor och deras situation. Det är helt omöjligt att tänka på ett annat sätt än som människa, även fast man tagit på sig rollen som forskare. Vanliga
vardagliga saker spelar in och gör det svårare att hålla sig helt oberoende av de tankar man har, innan studien börjat.
Förförståelsen kan till en viss grad också bli ”teoretisk” tack vare att vi har läst in oss på ämnet och detta ger oss en annan bild av hur det hela kan se ut. Båda vinklar är bra för att genomföra en god kvalitativ studie. (Aspers 2007:34)
Vår förförståelse var att de kvinnor som blir misshandlade har svårt att söka hjälp på egen hand. Att de tillåter sig att bli misshandlade. Att de ofta tar mannen i försvar, att det rör sig om svaga kvinnor med lägre utbildning och med sämre ekonomi än genomsnittet. Att de har många barn och att de kanske är arbetslösa, för att hårdra det hela. Förförståelsen om mannen var att han kom från en trasslig bakgrund, kanske kriminell.
Som socialarbetare får man lära sig att vårda och att stå på kvinnas sida, vilket kan låta enkelt och att bara ha en sympatisk attityd. Men verkligheten ser ut på ett annat sätt. Dessa människor möter hela tiden klienter och i dessa mellanmänskliga möten uppstår ett flertal frågor om vad som är rätt och fel. Är det mest synd om den stackars kvinnan i fråga, är det mannen som ständigt får höra hur oförstående och oduglig han är eller är det de små stackars barnen som hela tiden får kastas emellan konflikter och bevittna slag och sparkar? Vem är det egentligen man ska ta parti för. Tar man inte parti för någon blir man den passiva åskådaren som inte vill ta ställning.
Enkelt kan tyckas att det är kvinnan som man ska ta parti för, eftersom kvinnan är ett utsatt offer tycks det vara en relativt lätt uppgift att ta hand om och vårda henne. Detta
omhändertagande kan lätt omges av något slags skimmer, en kvinna som hjälper en annan kvinna i nöd. Denna romantiserade bild kan lätt förfalla, en kvinna som varit utsatt för misshandel kommer inte automatiskt bli sympatisk bara för att hon blir omhändertagen av en annan kvinna. Situationen är komplicerad och man måste ha i beaktande att alla är vi
individer med olika förutsättningar.(Hydén 1995:73-74)
4.4. Tillvägagångssätt
Det är särskilt viktigt att tänka på de etiska reglerna innan man kommer i kontakt med fältet.
Därför gick vi igenom de frågor vi hade skrivit ner, så de skulle upplevas någorlunda allmänna och tänkte noga på att inte ställa för intima och personliga frågor.
Vi presenterade oss för kvinnan som tog emot oss och förklarade var vi kom ifrån och vad vårt syfte med besöket var. Efter några missförstånd, att vi tillhörde en större skolklass som var där för annan information, fick vi till slut träffa kvinnan som vi hade bestämt träff med.
Trots informationen att vi skulle få ett studiebesök, fick vi genast gå in i ett rum och sätta oss ner med den här kvinnan som arbetade på kvinnocentret som socionom. Vi genomförde då vår något enklare intervju och samtalet flöt på naturligt, eftersom kvinnan i fråga var mycket pratsam och gärna berättade om centret, hur de arbetade och vilka metoder de använde i arbetet. Detta blev en s.k. semistrukturerad intervju, som vi huvudsakligen bestämde själva, men som i stort sätt liknade ett vardagligt samtal.
Problemet vi upplevde i samband med intervjusituationen var kanske att den blev för öppen och mer som ett samtal. Kanske hade vi en förutfattad mening om hur respondenten skulle svara och detta blev inte utfallet. Patrik Aspers skriver i boken etnografiska metoder att det som skiljer intervjun från samtalet är att deltagarna har socialt bestämda roller, detta gör att båda parter vet samtalets logik innan det inleds (Aspers 2007:135).
Det finns olika sätt att skilja på intervjusituationen, ett är genom att skapa olika strukturer.
Man strukturerar samtalet kring ämnet. Forskaren använder sin roll för att bestämma vilka teman eller ämnen som intervjun skall handla om. Vi använde oss av den semistrukturerade intervjun, där utgångspunkten är ett antal fasta frågor som vi läste upp och som respondenten fick svara på. Frågorna hade mestadels öppna svarsalternativ och följdfrågor kom automatiskt från oss.
De intervjupersoner vi har valt är en blandning av kvinnor som själva har blivit
misshandlade och personer som jobbar med dessa kvinnor på ett kvinnocenter. För att få en klarare syn på hur mötet går till och vilka tankegångar som väcks hos de inblandade på kvinnocentret. Intressant för oss är att se om det hela stämmer överens med varandra,
exempelvis om kvinnorna känner att de blir hjälpta av Kvinnocentrets metoder eller om det är något annat som hjälper dem i större utsträckning.
4.5. Validitet
Validitet syftar på att det som avser att undersökas i en studie, undersöks och ingenting utöver det. Med andra ord syftar det på att studien inte faller ur sitt sammanhang, vilket innebär att syfte och frågeställningar, i så stor utsträckning som möjligt, ställs i relation mot det som skall undersökas (Gunnarsson 2002:1). Vi har under processens gång insett vikten av att hela tiden ställa syfte och frågeställning i relation till det som vi undersökt, för att försäkra oss om en högre validitet.
Medvetenheten om att våra egna uppfattningar och tidigare erfarenheter, oundvikligen kommer påverka studiens kvalité, särskilt i fråga om våra personliga uppfattningar och ställningsstaganden vad gäller etik och moral, har förhoppningsvis också bidragit till en ökad validitet (ibid). Detta genom att vi hela tiden har strävat efter att ifrågasätta och teoretisera de nya kunskaper vi tagit del av.
4.6. Etiska aspekter
För en etiskt acceptabel och korrekt genomförd studie, har vi i vår studie tagit hänsyn till;
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
(http://www.stingerfonden.org: sid 7-14)
Informationen tilldelades våra informanter på kriscentret, via telefon, innan mötet och även strax innan intervjuns start. Detta praktiserades inför samtliga intervjuer med personalen på kriscentret. Vi informerade om syftet med studien och var vi studerar. Vi informerade också om att intervjuerna bör tag ca en timme och att vi har valt att spela in samtliga intervjuer, för en lättare transkribering av materialet.
Med denna information ville vi ge våra informanter en möjlighet att fundera över om det är något de inte vill delta i. Vi informerade därför även om att medverkan i studien är frivillig, att de när som helst har rätt att avbryta intervjun, samt att vi under alla omständigheter respekterar deras beslut. Vi passade även på att informera intervjupersonerna om att det insamlade materialet endast kommer att användas i studiens syfte och ingenting annat.
Självklart har vi även informerat informanterna om deras rätt till anonymitet. Kriscentret där merparten av våra intervjuer tog plats är en kommunal och öppen verksamhet. Personalen som arbetar på centret, håller regelbundna studiebesök för allmänheten. Eftersom det
dessutom visade sig, att det för våra informanter på kvinnocentret inte spelade någon roll om de förblev anonyma eller inte, valde vi att låta informanterna på kvinnocentret, framträda med sina riktiga namn. När det gäller övriga informanter har vi av etiska skäl, varit måna om att respektera deras val att förbli anonyma i denna uppsats, genom att skydda deras integritet med
fiktiva namn. Material från Internet vilken grundas på berättelser från kvinnor som utsatts för misshandel, är redan offentliggjord.
4.7. Metoddiskussion
Vi är medvetna om att vårt val av informanter till den här undersökningen på olika sätt
påverkat studiens utgång och resultat. Det slutgiltiga resultatet och bilden som vi presenterar i den här uppsatsen, av misshandlade kvinnor och deras upplevelser, täcker inte bilden av alla misshandlade kvinnor.
Särskilt med avseende på att vi delvis förmedlar bilden genom perspektiv och synvinklar från våra informanter på Kriscentret, vilka visserligen arbetar med skydd av dessa kvinnor, men som vi antar inte upplevt misshandeln själva. Detta menar vi har inverkat på studiens resultat, eftersom skillnader föreligger i upplevelse och uppfattning mellan dessa två upplevelseperspektiv. Det är skillnad på att betrakta något utifrån och uppleva en situation som tredje part, med en viss distans i behåll, och mellan att själv befinna sig i samma situation som det t e x innebär att få tag emot slagen och uppleva det hela ur den vinkeln.
Samtidigt är det värt att tänka på, att personalen som arbetar på ett Kriscenter för misshandlade och våldutsatta kvinnor, samtidigt är de som står kvinnan närmast i en svår krissituation. Kvinnocentret är ofta det första och enda stället som en misshandlad kvinna vänder sig till för att få hjälp. Personalen som arbetar på ett kvinnocenter möter ofta kvinnan i ett skede där hon nyligen utsatts för våld av sin partner. Ett skede fyllt av chock och alla de emotionella reaktioner som hör till. Personalen är ofta de som får tag emot dessa kvinnors upplevelser och vi menar därför att deras berättelser bidrar till en mer nyanserad
berättelsestruktur.
Vårt syfte har ändrats under studiens gång. Vår tanke var från början att enbart studera behandlingen av misshandlade kvinnor. Men i samband med studiebesöket på Kvinnocentret som också var vår första kontakt, skiftade fokus istället mot misshandlade kvinnor och deras upplevelser.
5. Empiriframställning
I det här kapitlet följer en framställning av vårt empiriska material. Framställningen är ett resultat av materialet som vi har samlat in och tagit del av under våra intervjuer, både med personalen på Kvinnocentret och med kvinnor som själva farit offer för misshandel, i en parrelation. I empiriframställningen ingår även material från en blogg på Internet, som olika skildrar misshandlade kvinnors upplevelser. Anledningen till att vi lade till en blogg i vår empiriframställning var dels för att vi hade komplikationer att komma i kontakt med kvinnor som levt i misshandelsförhållanden. Men också för att få en djupare inblick i hur kvinnorna verkligen tänker. Möjligtvis känns det lättare för vissa att skriva av sig, än att sitta och bli intervjuad av okända människor. Vi fann en intressant sida på Internet som heter
Fågelfenix.org där ett flertal kvinnor som levt i misshandelsförhållanden har lagt ut berättelser om deras tankar och känslor vad gäller misshandel, och hur de gick till väga för att komma ur sin svåra situation.
Presentationen av det empiriska materialet är tematiserad utifrån våra intervjufrågor och utifrån de tankar som väcktes i samband med bearbetning av materialet. Vi har valt att först presentera det empiriska material som vi samlat in i samband med våra intervjuer, med personalen på Kvinnocentret. Sedan presenteras empiri från våra intervjuer med kvinnor som själva utsatts för misshandel och som valt att dela med sig av sina berättelser för oss,
tillsammans med en liknande berättelse från Internet. Presentationen av det empiriska materialet följer inte en kronologisk ordning. Intervjuerna presenteras inte heller var för sig.
Istället har vi i vår framställning valt att ibland slå ihop en del av intervjuerna, medan andra presenteras mer i enskilt format. Materialet från bloggen presenteras inte heller som en separat del. Materialet vävs in i empiriframställningen med empirin från våra intervjuer med de kvinnor som själva utsatts för misshandel. Materialet är tänkt att presenteras i
berättelseform för att läsaren lättare skall känna igen den röda tråden som vi fångat in och för att läsaren lättare skall få en möjlighet att själv reflektera över materialet.
5.1. Intervjupersoner
Här nedan presenteras en förteckning över de personer vi har intervjuat. Nr 1-4 i tabellen innehåller en presentation, över de fyra kvinnor som vi har intervjuat på Kvinnocentret i Göteborg. Därefter presenteras under nr 4 -6 i tabellen, två av de kvinnor som själva har levt i misshandel förhållanden (under fiktiva namn). Till sist följer en berättelse från en kvinna från forumet fågelfenix.org under pseudonym ”Marie” .
Nr Informant Arbetsplats, titel & utbildning
1 Eva Sviberg Arbetar på Kvinnocentret. Är utbildad socionom. Arbetar på
”Utväg”.
2 Annika Eriksson- Eklund
Arbetar på Kvinnocentret. Är utbildad socionom samt psykoterapeut.
3 Lotta Bengtsson Arbetar på Kvinnocentret. Är utbildad socionom. Arbetar på
”Utväg”.
4 Christina Wall Magister i socialt arbete.
5 ”Linda” Studerande. Levt i misshandelförhållande i 2 år.
6 ”Lena” Studerande. Levt i misshandelförhållande i 3 år.
7 ”Marie” Bloggmaterial
5.2. Mötet med kvinnocentret
Den första kontakten med kvinnocentret sker oftast genom en anmälan till polisen. Kvinnor får skydd genom att kunna bosätta sig på centret, eftersom de har lägenheter och rum som går att hyra till ett förmånligt pris. De flesta bor inte kvar på centret eftersom de oftast har några släktingar eller vänner de hellre bor hos. Då besöker kvinnorna ifråga centret på dagtid, för att samtala med de socionomer/terapeuter som arbetar där. De bor bara kvar om de absolut inte finns någon anhörig som vill ta hand om dem. Dessa kvinnor är oftast med utländsk bakgrund, som kanske inte har någon nära i detta nya land de befinner sig i.
Kvinnorna får här samtala om vad som hänt och meningen är att ge kvinnorna stöd och få dem att inse att de är brottsoffer. Oftast lider de av posttraumatisk stress och behöver tid på sig för att bearbeta de olika erfarenheter de varit med om. Det är vad det första mötet med centret handlar om för kvinnorna. Att behandla en människa i kris handlar om att vara väldigt omhändertagande, att lyssna och vara varm. Ibland behöver man till och med lägga filtar på kvinnan. Det handlar inte då så mycket om vad man säger utan om att man lyssnar och bara finnas där. ”Det kan vara något så enkelt som att sjunga en liten sång och trösta.”, säger Christina.
På just detta kvinnocenter finns sju stycken lägenheter och fem stycken rum där man delar kök med de andra. Detta verkar också vara en fördel för kvinnorna att de får dela kök
tillsammans, för att se att man inte är själv i sin situation, och genom att dela med sig av sina upplevelser blir bearbetningen lättare, enligt Eva. ”Det är viktigt att inse att det finns fler av samma sort så att säga.”
Självklart får barnen följa med och det erbjuds speciella samtal även för dem, då de blir drabbade på flera nivåer under dessa problematiska situationer. Även om de kanske inte har blivit utsatta för det fysiska våldet som mamman varit med om, så har de med största sannolikhet används som verktyg i relationen för att ge dåligt samvete.
Lotta arbetar utifrån ungefär samma principer som Eva. De har råd och stödsamtal samt gruppsamtal dit kvinnor kommer som nyligen har blivit slagna eller utsatta för våld på något sätt. De får reda på praktiska saker såsom hur en polisanmälan går till och om de behöver advokater. Det kan också hända att man kan komma när allt har lagt sig om man vill ha hjälp och stöd eller om man bara inte mår bra. Gruppsamtalen sker genom en annan gren av verksamheten som kallas ”Utväg”.
Lotta säger att hon inte är terapeut men säger att hon arbetar med samtal som ger
terapeutiska effekter. Hon menar att hon är mer situationsbunden i det sättet som hon arbetar på med att fånga upp kvinnan i den stund hon befinner sig i just nu. Hon lägger inte ned så mycket tyngd på barndomen utan utgår i de flesta fallen ifrån hur det ser ut här och nu. Lotta arbetar på samma sätt som Annika och annan personal på centret där nyckelfrågorna är: Vad är det som har hänt? Hur kändes det? Hur ska vi göra för att få kvinnan ur detta destruktiva förhållande? Att jobba återigen med att det inte är kvinnan som det är fel på utan att det är mannen.
Sen finns det ju de kvinnor som behöver mer hjälp av psykologer där saker som
krigsupplevelser och incestupplevelser spelar in som dessutom har blivit misshandlade i en relation. Detta är inte det som Lotta arbetar med, utan mer med att ”slussa” dem till vidare behandling.
5.3. Utväg
De flesta kvinnor börjar alltså med enskilda samtal och sedan fortsätter de i gruppsamtal. Men knappt någon vill börja i grupp. Där ligger skammen i vägen.
…”Jag brukar säga att det finns ingen som har så mycket fördomar om misshandlade kvinnor som just misshandlade kvinnor själva”.…(Lotta)
Ofta finns en på förhand given bild av att det ska sitta en grupp blåslagna kvinnor och gråta och det vill ingen identifiera sig med, menar Lotta. Men så är inte fallet detta är helt vanliga kvinnor. Och de flesta brukar bli positivt överraskade av hur det är på gruppsamtalen.
Det är svårt att säga vilken effekt gruppsamtalen har eftersom när kvinnorna slutar i gruppen slutar de hos centret. Det är inte förrän rättegångar och vårdnadstvister och allt det där är klart
som kvinnan egentligen kan börja återhämta sig på riktigt. Kvinnorna säger själva att de har fått kunskap och verktyg för att gå vidare och att inte bli utsatta igen och det är ju det som är syftet för centret att de inte ska hamna där igen och lära sig sätta gränser.
Det finns även utvägs samtal för barn och även för männen som misshandlar. Ofast vet mannen att han har gjort fel men i vissa fall är mannen så psykiskt störd att det inte går att hjälpa honom. Oftast visar männen sig på dessa gruppsamtal för att de måste det, men sedan går de bara några gånger och efter det syns de inte mer. De anstränger sig mer för att det skall se bra ut utifrån och om de får en kallelse från polisen om anmälan förekommit, menar Eva.
…”Han vill ju inte heller att någon ska veta att han slår frun eller sambon. På det sättet skäms båda på sitt sätt. Men det är mannen som slår, och även om vi mest jobbar med kvinnor är det
ju egentligen han som behöver hjälp.”…(Eva)
Dessa män har oftast svårt att släppa taget om kvinnan och det kan bli förföljelse problem och liknande.
Utomstående tror ofta att det är så lätt att bryta sig loss från ett destruktivt förhållande, att det alltid ska gå att skilja sig från sin man om man vill det. Men Annika påpekar att det inte är så himla enkelt om man har barn ihop till exempel. Som kvinna kan man hålla på att krångla med en bodelning i fyra, fem år. En vanlig missuppfattning är kanske oftast att man tror att det finns någon som säger att ”nu får det vara nog” och som räddar kvinnan från den jobbiga situationen. Vi får veta av Annika att mannen i fråga kan hålla på och krångla till det med till exempel umgängesrätten i år efter år för att fördröja separationsprocessen. Omgivningens förförståelse är vanligtvis att systemet fungerar mycket bättre än vad det gör idag. En sådan enkel sak som att få tag på ett eget boende kan bli ett problem idag. Man tänker att det är väl klart att samhället måste hjälpa en våldsutsatt kvinna.
Enligt uppföljningen på centret kommer några kvinnor tillbaka. Ibland i samma veva när de träffat en ny man och känner sig osäkra på om de ska ge sig in i en ny relation och hur de ska kunna lita på den här nya mannen. Det finns många fördomar om att dessa kvinnor ska träffa en ny man som misshandlar, berättar Lotta. Men utifrån deras erfarenhet förhåller det sig inte alls på det viset. Visst kan det hända men det är inte alls ett sådant mönster som vissa vill antyda, menar hon. De beskriver behandlingen som en process som måste få ta tid.
”Några hävdar att kvinnorna har fått mer hjälp av anhöriga än av kvinnocenter och så kan det mycket möjligt vara, vi får ta till oss dålig så som bra kritik, för att kunna förbättra vårat
arbete.” (Christina)
Den första kontakten för Lindas del var med ett kvinnocenter efter en ganska lång tid efter misshandeln. Christer försökte att få Linda tillbaka och eftersom det fanns ett barn med i bilden blev situationen svårare. Det var mycket stöd från vänner och familj som hjälpte Linda till en början. Och Linda flyttade ganska omgående till sina föräldrar innan hon fick en egen lägenhet. Allt som hände i relationen har Linda inte berättat för sina vänner och sin familj än i dag. ”jag måste erkänna att jag skäms en aning fortfarande” de ända som vet hur det låg till på riktigt var det kvinnocenter som Linda vände sig till en tid efter separationen.
Kontakten med kvinnocentret fick Linda att förstå att det var hon som var ett offer och hjälpte henne bli stärkt som person och även förmågan att känna drivkraft för livet igen.
Det blev ingen polisanmälan för Lindas del, för hon menar att dottern inte ska råka illa ut.
Bra med behandlingen tyckte linda var att det kändes som medmänniskor som gav henne värme och inte var dömande. Linda fick även förtroende för en speciell person på
kvinnocentret som varit i en liknande situation själv.
Även de gruppsamtal som Linda deltog i var en viktig faktor i Lindas behandling. De hjälpte henne även att inte var rädd för män i allmänhet. Och att fortsätta träffa män. Linda menar att hon har blivit starkare som person och kan känna igen tecken från början. Nu bor Linda i Stockholm nu och har ensam vårdnad om dottern och hon får ibland träffa dottern.
Men fortfarande i dag kan Christer försöka att få tillbaka dem båda.
5.4. Att tänka skydd
När det gäller enskilda samtal med kvinnorna, är det lite av ett pussel när man arbetar med misshandlade kvinnor. Just det att kontakten med kvinnocentret ofta är det första eller andra mötet med professionella.
Med psykoterapeututbildningen i bagaget, blir samtalen ganska så psykodynamiskt inriktade. Ett exempel som Annika utvecklat själv parallellt med sina erfarenheter i arbetet med kvinnorna på centret, är en metod som går ut på att ”tänka skydd”. De första mötena med kvinnorna är mycket viktiga, att nå ut till dem på ett djupare plan redan på ett tidigt stadium.
Att man gör klart för dem i vilken farlig och utsatt situation de faktiskt befinner sig i. Att
”tänka skydd” innebär just att göra kvinnan medveten om vilken destruktiv
situation/förhållande hon egentligen befinner sig i. Det är lätt för kvinnan att normalisera denna situation i och med att hon har levt i ett sådant förhållande ofta under flera år, med en man som misshandlar och slår. Det gäller att skydda kvinnan och barnen.
Man behöver alltså upprätta fysiska gränser för mannen. I slutändan handlar det om att lära den utsatta kvinnan som vänder sig till kvinnocentret fysik integritet. För personalen på
