Laga skifte i Skruvby: jord och befolkning 1825-1845

(1)

Växjö universitet HIC160 Institutionen för humaniora VT-04 Historia 2004-06-02 Handledare: Ulla Rosén

Examinator: Malin Lennartsson

Laga skifte i Skruvby

- Jord och befolkning 1825-1845

Ted Gunnarsson

(2)

Innehållsförteckning

1. Inledning………...…...……3

1.1 Syfte ………...3

1.2 Disposition……….………...………...4

2. Forskningsläge………...……….….…………...5

2.1 Diskussion av forskningsläget………...………….8

3. Teorier rörande jordskiften och befolkning………...9

3.1 Drivkraftsperspektivet………...…………12

4. Frågeställningar………..………..…………14

5. Metod och material………...15

5.1 Avgränsningar………..………...……….17

6. Begrepp………...18

7. Bakgrund………...21

7.1 Jordskiften i Sverige………21

7.2 Ljuders socken………..………..………...…....…..23

7.3 Skruvby………...24

8. Laga skiftesförrättningen i Skruvby 1827-1828..………..……...25

8.1 Utflyttningen………...…...27

8.2 Avslutande diskussion………...30

9. Befolkningsutveckling och social struktur i Skruvby 1825-1845……..…...32

9.1 Metod för undersökning av den sociala strukturen…….…..………...…..32

9.2 Befolknings- och bebyggelsestruktur i Skruvby 1825………..…….34

9.3 Innehavet av mantalssatt jord i Skruvby 1825………..…….36

9.4 Befolknings- och bebyggelsestruktur i Skruvby 1845.………...…...37

9.5 Innehavet av mantalssatt jord i Skruvby 1845..………...………...40

9.6 Avslutande diskussion...41

10. Slutdiskussion………...….………...……….44

11. Sammanfattning……….………...48

12. Käll- och litteraturförteckning……….…..………….……….50

(3)

1. Inledning

I östra delen av Kronobergs län, alldeles invid gränsen till Kalmar län, ligger Ljuders socken som är den södra delen av Lessebo kommun. Namnet Ljuder får nog många att tänka på Vilhelm Mobergs välkända berättelser om utvandrarna Karl-Oskar och Kristina som lämnade just de här trakterna i mitten av 1800-talet. Jag har alltid varit intresserad av min hembygds historia, så när det var dags att välja ämne inför c-uppsatsen ville jag försöka skriva något inom detta område. I norra delen av Ljuders socken ligger Skruvby (tidigare Skrufs by eller bara Skruf), en liten by med cirka 30 invånare och för övrigt den plats där jag är född och uppväxt. Under en vandring i markerna på min släktgård Skruvby Västergård kan man på många ställen se spår som äldre tiders befolkning lämnat efter sig, såsom gamla torpgrunder, långa stenmurar, kolbottnar, små åkerslappar insprängda i den täta granskogen och stenrösen.

När jag ser detta kan jag inte låta bli att fundera över vilka som en gång i tiden utförde allt detta arbete och hur de egentligen levde.

Från mitten av 1700-talet och framåt genomfördes i Sverige olika jordskiftesreformer som kom att spela stor roll för samhällets fortsatta utveckling. Reformerna tog sin början med introduceringen av storskiftet 1757 och fortsatte senare med enskiftet 1803 och laga skiftet 1827. Man kan enkelt dra slutsatsen att Skruvby måste ha genomgått ett jordskifte eftersom åkrarna är relativt stora och rektangulära. Dessutom ligger husen utspridda och inte i en klunga som annars vore fallet. Eftersom skiftena var stora och omvälvande processer med utflyttningar av hus och stor omfördelning av jord måste det även i ett litet samhälle som Skruvby skett en del förändringar. Efter en titt i Lantmäteriets arkiv visade det sig att byn genomförde laga skifte redan 1827-1828, vilket var ganska tidigt. Genom att utgå från skiftesprotokollet och mantalslängder hoppas jag kunna se hur Skruvby och dess befolkning förändrades i samband med laga skiftet.

1.1 Syfte

Under 1800-talets första hälft skedde många förändringar i det svenska samhället: Det gamla ståndssamhället började gå mot sitt slut, en kraftig befolkningsökning pågick och jordbruket höll på att effektiviseras och utökas genom de många jordskiftena. Syftet med denna uppsats är att under en 20-årsperiod studera hur ägar- och brukarstrukturen förändrades och

påverkades i samband med laga skiftet i ett mindre småländskt samhälle under första halvan av 1800-talet. Mitt undersökningsobjekt är byn Skruvby i Ljuders socken, och tidsperioden

(4)

för undersökningen kommer att vara åren 1825-1845. Laga skifte genomfördes i Skruvby 1827-1828, och genom att studera förhållandena två år före och sjutton år efter skiftet hoppas jag kunna få en bild av vilka förändringar detta kan ha medfört.

1.2 Disposition

Uppsatsen börjar med en inledning som motiverar mitt ämnesval och ett syfte. På detta följer ett forskningsläge där jag presenterar och diskuterar några av de författare som är relevanta för min uppsats. Efter forskningsläget presenterar jag några av de teorier som rör jordskiften och befolkning. Efter detta kommer mina frågeställningar och en presentation och diskussion av mitt material, följt av ett stycke där jag förklarar några av de begrepp man kan stöta på i samband med en studie av det gamla svenska bondesamhället. Bakgrundsinformation, i form av en presentation av jordskiftena i Sverige och en översikt av Ljuders socken, ges i det kapitel som följer.

Resultat- och analysdelen är uppdelad i två huvudsakliga kapitel. Det första behandlar laga skiftesprocessen i Skruvby och innehåller en undersökning av utflyttningen. Det andra kapitlet beskriver befolkningsutvecklingen och den sociala strukturen i undersökningsbyn. I detta kapitel studeras även förändringarna i jordinnehav under den aktuella perioden. Jag diskuterar och analyserar mina resultat i slutet av varje kapitel. Efter detta följer en slutdiskussion och en sammanfattning.

(5)

2. Forskningsläge

Inom den historiska forskningen har det skrivits en hel del om skiftesrörelsen genom åren, dock mest om storskiftet och laga skiftet. Jag har här valt att begränsa mig till de arbeten som i en eller annan form behandlar laga skiftet, eftersom det är mitt undersökningsobjekt i denna uppsats.

I avhandlingen Skifte och befolkning behandlar Kent Sivesand frågan om hur skiftena

påverkade befolkningen i tio byar i Mälarregionen. Tyngdpunkten ligger på laga skiftet, men även storskiftet behandlas. Sivesand utgår från att skiftena initierades på grund av att de enskilda bönderna hade begränsad handlingskraft i och med bygemenskapen. Detta förhindrade bland annat införandet av ny teknik och nya odlingsmetoder. Den omfattande hemmansklyvningen ledde till allt mindre åkerlappar och detta bidrog till att tvinga fram de radikala reformer som kom att bli skiftena.¹ För att genomföra sin undersökning delar Sivesand upp befolkningen i jordägare (skattebönder och kronobönder), halvproletariat (torpare, hantverkare, soldater) och proletariat (backstugusittare, inhysehjon).² När det gäller befolkningsutvecklingen i de undersökta byarna finner författaren att strax efter storskiftet sker en liten befolkningsökning, medan det efter laga skifte tydligt sker en

befolkningsminskning i alla undersökningsbyarna. Vid laga skifte skedde endast små förändringar inom jordägarklassen, medan den halvproletära klassen minskade i majoriteten av byarna. Den proletära klassen minskade i hälften av byarna, och detta berodde enligt Sivesand på att efterfrågan på arbetskraft minskade eftersom nyodlingarna som följde skiftet kunde klaras av inom ramen för det normala jordbruket.³ Som sammanfattning skriver han att det finns ett bestämt samband mellan befolkningsutveckling, social differentiering,

proletarisering och skifte. De viktigaste dragen för detta var att de proletära klasserna minskade eller stagnerade efter laga skifte och därmed minskade arbetskraften trots en ökad odlingsareal.⁴ Sivesand anser att ”Dessa resultat kan ha giltighet för en stor del av de byar som skiftades under 1800-talet.”⁵

Ronny Petterssons avhandling Laga skifte i Hallands län 1827-1876 behandlar laga skiftets mer praktiska sidor. Pettersson studerar skiftets genomförande och spridningsförlopp i

1 Sivesand 1979, sid. 19.

2 Sivesand 1979, sid. 34f.

(6)

Hallands län. Jordägarnas förhållande till reformen utgör ett centralt tema i avhandlingen, i och med att motståndarnas praktiska möjligheter att hindra eller fördröja skiftet undersöks.

Den obesuttna befolkningens förhållande till skiftet undersöks dock inte av Pettersson.

Pettersson menar att befolkningstillväxten verkar ha spelat liten roll för laga skiftets utbredning. Däremot har han funnit att stora byar, som sannolikt hade ett större behov av jordreformen, skiftades relativt tidigt. Detta gällde i stor utsträckning byar där få hus behövde flyttas, vilket innebar att de gick snabbt att skifta. Undersökningen visar också att den som protesterade mot en skiftesförrättning hade goda möjligheter att få denna uppskjuten. De flesta protesterna skedde under reformens första 25 år, men avtog därefter. Pettersson kan visa att det var både små och stora jordägare som protesterade, inte bara en viss jordägargrupp.⁶

Kalle Bäck har i sin studie Början till slutet behandlat frågan om laga skiftets inverkan på torp- och backstugebebyggelsen i Östergötland mellan 1827 och 1865. Torpen var som flest under 1860-talet, men minskade kraftigt därefter. I Östergötland började minskningen redan på 1840-talet, innan emigrationen eller urbaniseringen satt igång. Bäck menar att man istället måste se laga skiftet som den främsta orsaken till torpbebyggelsens nedgång.⁷

Undersökningen utgörs av en studie av torpens utveckling i cirka 100 byar i Östergötland.

Alla torp i undersökningen är s.k. bondetorp. Bäck ställer upp två hypoteser för att nå sina resultat. Den första angår torpens och backstugornas nedgång, som Bäck menar skedde i två etapper. I den första fasen skedde en kraftig minskning av antalet torp som följd av laga skiftet, eftersom när gårdarna i byarna flyttades tog de ofta torpmarken i besittning och torparna fick därmed bli backstugusittare istället. Den andra fasen berörs inte i studien, men handlar om backstugornas nedgång i slutet av 1800-talet. Bäcks andra hypotes berör

orsakerna till torpens minskning. De viktigaste faktorerna var enligt Bäck utflyttningsgraden och byarnas totalareal. Utflyttningen var i allmänhet större i byar med många hemmansdelar, och stor utflyttning innebar större risk för att torpens mark övertogs. Totalarealen hade också stor betydelse, eftersom en gård med stor areal inte hade lika stort behov av att ta över torpmarken. Bäck antar därför att i byar med liten areal per hemmansdel drabbades torpen hårdast. Han menar därmed att nedgången var större på slättbygden än i skogsbygderna eftersom skogsbyarna generellt hade färre hemmansdelar.⁸ Bäcks undersökning visar att laga skiftet hade en mycket negativ inverkan på torpbebyggelsen. Runt 30 % av torpen försvann

6 Pettersson 1983, sid. 306f.

7 Bäck 1992, sid. 12.

8 Bäck 1992, sid. 15.

(7)

inom tio år efter att laga skiftet genomförts i respektive by i undersökningsområdet.⁹

Slättbyarna drabbades hårdast, med minskningar på upp till 44 %. I de små skogsbyarna var dock minskningen endast 10 %.¹⁰ I de små byarna (mindre än sju hemmansdelar) försvann 22

% av torpen, och i de stora (7+ hemmansdelar) försvann 39 %. Backstugorna ökade däremot med 32 respektive 91 %.¹¹ I de byar där utflyttningsgraden var hög och hemmansdelarna var små försvann nästan 50 % av torpen. Befolkningen i de skiftade byarna minskade i allmänhet inte, utan ökade i de flesta fall.¹² Torpen försvann förvisso men den sekundära bebyggelsen ökade generellt sett inte. Bäck kan tydligt visa att torparna omvandlades till backstugusittare och blev byarnas nya säsongs- och dagsverkesarbetskraft när torpmarken med ens blev värdefull och började odlas upp av bönderna.

I sin avhandling Folkökning och proletarisering gör Christer Winberg en undersökning av hur befolkningens sammansättning i Dala pastorat i Västergötland förändrades från 1780 till 1850. Winberg behandlar inte skiftena i sig, men eftersom hans undersökning inriktar sig på den period då de flesta skiftena genomfördes är hans forskning ändå högst relevant för min uppsats. Författaren undersöker årtalen 1780, 1810 och 1850. Situationen 1780 och 1810 liknar i mångt och mycket varandra, eftersom det vid båda tillfällena fanns ett par mycket stora jordägare som tillsammans ägde ungefär hälften av pastoratets jord. Större delen av denna jord brukades av frälsebönder. De självägande bönderna var den andra större gruppen, men de hade i allmänhet mindre gårdar än frälsebönderna. I bottenskiktet fanns en liten grupp av inhysehjon och torpare. Winberg kan sedan visa att den sociala strukturen i pastoratet förändrades rejält under 1800-talets första hälft. 1850 hade en del sociala grupper nästan helt försvunnit och andra hade tillkommit. Efter 1810 hade de stora godsen minskat i omfattning, och därmed hade frälsebönderna i det närmaste försvunnit. Frälsejorden köptes oftast upp av andra bönder, inte av de forna brukarna själva. Vissa av frälsebönderna hamnade i det sociala bottenskiktet på grund av detta.¹³ Försäljningen av frälsejorden skapade en ny social klass i och med att köparna ofta arrenderade ut jorden till bondearrendatorer med osäker ställning.

Herrgårdstorparnas antal minskade naturligtvis och de ersattes nu av bondetorpare. Antalet backstugor tredubblades, men Winberg säger sig inte kunna avgöra vad som låg bakom denna kraftiga ökning. Följden blev i varje fall en proletarisering av landsbygdens obesuttna

9 Bäck 1992, sid. 66.

10 Bäck 1992, sid. 72.

11 Bäck 1992, sid. 70.

12 Bäck 1992, sid. 75.

13 Winberg 1977, sid. 189.

(8)

befolkning.¹⁴ Winberg anser att folkökningen kan ha berott på ett samband mellan olika ändringsfaktorer, exempelvis skulle en sänkning av barndödligheten automatiskt leda till att födslokontroll tillämpades oftare. Han menar att Sveriges sociala och ekonomiska struktur måste ha förändrats på ett sätt som möjliggjorde en omfattande folkökning.¹⁵ (Winbergs syn på befolkningsökningen presenteras utförligare i teorikapitlet)

2.1 Diskussion av forskningsläget

Forskningen om skiftena har klart visat att laga skiftet hade en stor inverkan på både den sociala och den ekonomiska strukturen i de svenska byarna. Förändringarna i

befolkningsstrukturen, särskilt bland de obesuttna, är något som diskuteras av både Bäck, Sivesand och Winberg. Som kritik mot Sivesand kan man hävda att hans undersökning endast omfattar tio byar och kan därmed inte påstås ha giltighet för någon större andel byar i övriga landet. Sivesands resultat står i klar motsatsställning gentemot de resultat som Kalle Bäck presenterar. Bäck menar att en ökning av den proletära klassen skedde, medan Sivesand hävdar motsatsen. I de av Sivesand undersökta byarna minskade befolkningen, men i Bäcks undersökning ökade befolkningen i allmänhet. Eftersom Bäck har ett bredare underlag (cirka 100 byar) torde dock hans resultat vara mer allmängiltigt. Winberg har liksom Sivesand ett ganska begränsat undersökningsområde, ett pastorat i Västergötland. Winberg hävdar liksom Bäck att en ökning av den obesuttna befolkningen skedde efter 1810, men Bäck pekar mer direkt på laga skiftet som orsak. Winberg säger att det inte fanns någon bra förklaring till den kraftiga ökningen av backstugorna när han skrev sin avhandling på 70-talet. Bäcks

undersökning kom ut 1992 och hävdar som bekant att laga skiftet var orsaken till ökningen, men det är naturligtvis svårt att hävda att denna förklaring skulle vara allmängiltig. Winbergs undersökning rör sig dock vid tiden för laga skiftet, så det skulle mycket väl kunna vara så att Bäck har rätt.

De frågor som kan vara aktuella att ställa sig med forskningsläget som utgångspunkt är om Bäck har rätt i att befolkningen ökar efter laga skifte eller om den minskar som Sivesand hävdar. Frågan om backstugorna är också intressant. Minskar eller, som Bäck hävdar, ökar de i antal efter skiftet? Både Pettersson och Bäck menar att utflyttningen av hus var störst i byar med många hemmansdelar, så det kan också vara värt att undersöka hur det såg ut i Skruvby.

14 Winberg 1977, sid. 189f.

(9)

3. Teorier rörande jordskiften och befolkning

Många forskare som har studerat den agrara revolutionen, däribland skiftena, har samtidigt frågat sig vad denna revolution hade för samband med den kraftiga befolkningsökningen under samma tid. Frågan som många har ställt har varit om befolkningstillväxten var ett hinder eller en förutsättning för utveckling och förändring inom jordbruket. Två teorier har i stor utsträckning använts i studierna av förändringar inom jordbruket i förindustriella

samhällen. Den ena utformades av den brittiske nationalekonomen Thomas Robert Malthus 1798, och den andra av den danska forskaren Ester Boserup 1965.¹⁶ Jag kommer här nedan att presentera dessa båda teorier, men jag kommer också att ta upp Christer Winbergs

historiematerialistiskt inriktade teori rörande befolkningsökningen.

Malthus teori bygger på att befolkningen ständigt hotas av svält och fattigdom eftersom människornas reproduktionstakt är snabbare än förmågan att öka livsmedelsproduktionen.

Malthus såg med andra ord befolkningsökningen som ett hinder för fortsatt ekonomisk utveckling.¹⁷ Malthus kunde notera följande: 1: Befolkningen begränsas oundvikligen av tillgången på föda. 2: Befolkningen ökar alltid när tillgången på föda ökar om detta inte förhindras av ”bromsande faktorer”. 3: Dessa ”bromsande faktorer” är antingen ”privata”

(avhållsamhet, sen giftasålder etc.) eller ”destruktiva” (krig, pest, fattigdom).¹⁸ I Sverige rådde enligt forskaren Eli Heckscher under 1700-talet en ”malthusiansk” situation. Det fanns ett starkt tryck på näringsutrymmet och en stor del av befolkningen levde vid

existensminimum. Orsaken till folkökningen under 1800-talet var enligt honom att trots att näringsutrymmet ökade kunde befolkningstillväxten fortsätta på grund av en ”ändrad sinnesförfattning” hos människorna. Denna ”ändrade sinnesförfattning” innebar att folk började tillämpa någon slags födelsekontroll från slutet av 1700-talet. Befolkningen hade sålunda en tendens att hålla sig i proportion till näringsutrymmet. I Sveriges fall gick alltså inte befolkningstillväxten överstyr, utan höll sig på en lagom nivå. Proletariseringen var enligt Heckscher en följd av att jorden inte delades (på grund av institutionella hinder) lika snabbt som folkmängden ökade. Lagstiftningen förhindrade i många fall att nya jordplättar styckades av.¹⁹

16 Olai 1983, sid. 4.

17 Peterson 1989, sid. 3.

18 Fellmann 1999, sid. 130.

(10)

Ester Boserups teori står i klart motsatsförhållande till Malthus. Boserup menar att befolkningstillväxten var drivkraften bakom de tekniska förändringarna.²⁰ Folkökningen tvingar med andra ord fram en ökad livsmedelsproduktion. De sätt man kunde genomföra detta på var nyodling i första hand, och i andra hand intensivare produktion på befintlig åkermark. I och med att produktionen ökar blir efterfrågan på arbetskraft större och följden blir ett mer utbrett välstånd.²¹ I Sverige är det främst Gustaf Utterströms forskning som har vissa likheter med Boserups idéer. Han har dock inriktat sig på den västeuropeiska

utvecklingen i nyare tid. De långtidsverkande drivkrafterna som Boserups teori främst vill beskriva har till viss del hamnat i skymundan till fördel för de yttre korttidsfaktorerna (farsoter och klimatförändringar).²² Utterströms idéer bygger på att en rad olika faktorer påverkade utvecklingen, såsom ”freden, vaccinet och potäterna”. Han menar att dåliga skördar inte alltid påverkade befolkningsutvecklingen, utan andra faktorer såsom klimat och sjukdomar också var viktiga. Problemet med denna teori är att det blir så många faktorer att teorin blir oöverskådlig.²³

Båda teorierna har förstås utsatts för kritik under årens lopp. Boserup har bland annat anklagats för att inte ha tagit hänsyn till den tekniska utvecklingen och handelns betydelse i sin teori. Hennes modell har förutsatt ett slutet system, menar många. Befolkningstillväxt kan rimligen inte vara den enda förklaringen till tekniska framsteg, eftersom med den

utgångspunkten skulle områden med minskande befolkning inte alla ha utvecklats på det tekniska planet.²⁴ Boserups teori har varit svår att applicera på samhällen vid övergången från jordbruks- till industrisamhälle. Teorin har dock skapats för att kunna tillämpas under hela den period som jordbruk har bedrivits, inte just för att förklara den komplicerade situationen vid tiden för den industriella revolutionen.²⁵

Kritik mot Malthus har också förekommit. Birgitta Olai beskriver Malthus grundtes som ett axiom. ”Självfallet kan inte en befolkning leva och växa, om livsmedelstillgångarna inte räcker till. Frågan är bara var gränsen för näringsutrymmets maximum går.”²⁶ Under den demografiska transitionen under 1800-talet minskade antalet födslar samtidigt som

22 Olai 1983, sid. 5f.

25 Olai 1983, sid. 7.

26 Olai 1983, sid. 6.

(11)

dödligheten minskade. Detta sågs av många som ett bevis på att Malthus hade fel i sina teorier om befolkning och näringsutrymme. Malthus idéer avfärdades mer eller mindre i slutet av 1800-talet, men de fick en renässans på 1950-talet. Många ansåg att Malthus teori kunde tillämpas på U-ländernas utveckling. För att utvecklas var dessa länder tvungna att minska antalet födslar samtidigt som man sänkte dödligheten. Denna skola kallas ”Neo/Ny-

Malthusianism”.²⁷ Malthus teorier har också kritiserats av forskare med historiematerialistisk inriktning. Vissa anser att det är fel att se folkökning som orsak till försämrad social och ekonomisk utveckling i samhället, eftersom det då snarare är fel på samhället som inte lyckas försörja sina medborgare. Det är samhällsorganisationen det är fel på om det råder stor arbetslöshet, det är inte befolkningsökningen som bär skulden till detta.²⁸

Christer Winberg har utarbetat en egen teori om rörande proletarisering och

befolkningsökning. Han har en historiematerialistisk grundsyn, och menar att man måste beakta både ekonomiska, sociala och i viss mån ideologiska faktorer när man diskuterar detta ämne. Han är tveksam till de teorier som menar att folkökningen är den främsta anledningen till proletariseringen. I Folkökning och proletarisering kritiserar han två tidigare teorier: En malthusiansk teori, företrädd av Eli Heckscher, och en ”tegnérsk” (med inslag av Boserup), företrädd av Gustaf Utterström. Malthus teori kritiseras med att den egentligen inte är avsedd att förklara befolkningsutvecklingen utan fattigdomens existens. Winberg menar att Malthus teori i princip saknar förklaringsvärde när det gäller befolkningsförändringar. Heckscher lyckas inte enligt Winberg ge någon riktig förklaring till övergången från 1700-talets överbefolkningssituation till 1800-talets nya befolkningsmönster. Winberg medger att den

”tegnérska” modellen stämmer väl med redan kända fakta, såsom att det rådde fred sedan 1814 och att dödligheten sjönk efter 1810. Utterström kan dock kritiseras på andra grunder, menar Winberg. Denna modell är mer en uppräkning av olika faktorer än en enhetlig teori.

Antalet faktorer kan bli väldigt stort, så det är svårt att få en överblick. Winberg menar att man kan förklara vad som helst med en sådan modell. Om faktorerna inte räcker till för att förklara något, kan forskaren bara hitta på några nya. Christer Winberg hävdar att man istället måste sträva efter förklaringar som bygger på en vetenskaplig teori. Man måste reda ut

förhållandet mellan olika faktorer, vilka som är mer eller mindre viktiga och dessutom om de påverkar händelseförloppet direkt eller indirekt.²⁹

27 Fellmann 1999, sid. 131.

29 Winberg 1977, sid. 24ff.

(12)

Winberg anser att det är svårt att hävda att en stark folkökning leder till proletarisering, eftersom mycket tyder på att jordbruksproduktionen ökade fortare än befolkningen. Winberg anser vidare att det är viktigt att se hur olika sociala grupper bidrog till folkökningen för att kunna analysera proletariseringen. Detta är svårt att genomföra på grund av den svenska befolkningsstatistikens konstruktion, eftersom det där är svårt att studera något annat än dödligheten i detalj. För att kunna koppla ihop demografiska förändringar med sociala och ekonomiska måste man därför använda sig av andra metoder. Winberg beskriver ett sätt att göra detta, och det är att jämföra storleken på en generation som går in i giftasvuxen ålder med den generation som utgörs av dess barn vid motsvarande ålder.³⁰

Winberg menar att om en faktor i samhället förändras betyder detta att andra faktorer också förändras för att motverka detta. Exempelvis så kommer en sänkning av dödligheten medföra en höjning av vigselåldern. På samma sätt kommer en minskad spädbarnsdödlighet leda till en större tillämpning av födelsekontroll. De faktorer som Winberg framhåller berör främst familjebildning och äktenskapsfrågor, alltså faktorer som medvetet kan påverkas. Winberg drar utifrån sambandet mellan dessa olika faktorer slutsatsen att det svenska samhällets ekonomiska och sociala struktur kom att förändras så att en folkökning blev möjlig.³¹

3.1 Drivkraftsperspektivet

Den brittiske forskaren Eric Hobsbawm har analyserat vilka faktorer som låg bakom framväxandet av en agrar kapitalism under 1800-talet. Hans uppfattning är

historiematerialistisk och han ser jordskiftena som en del i en kommersialisering av samhället i stort. Han menar att det var nödvändigt att övervinna vissa i det förkapitalistiska samhället inbyggda hinder för att denna kapitalism skulle kunna växa fram. Dessa hinder skulle enligt Hobsbawm övervinnas oavsett hur samhällsformationen såg ut. Hindren var av äganderättslig, organisatorisk och teknisk typ. De viktigaste hindren var de av äganderättslig natur. Hinder av denna typ motverkade jordägandets koncentration och individualisering. Byakollektivet är ett bra exempel på ett sådant hinder. Allt färre kom att äga mer jord, vilket medförde att det blev lättare att investera på längre sikt. De organisatoriska hindren motverkade

jordbruksproduktion i större skala, det vill säga man kunde inte bilda större jordbruksenheter på ett smidigt sätt. Jordskiftena kom att bli ett försök att ta bort vissa av dessa hinder och

(13)

därmed effektivisera jordbruket. De tekniska hindren motverkade spridning av varor och tjänster, vilket därmed också förhindrade uppkomsten av en livskraftig marknadsekonomi³²

Övervinnandet av de äganderättsliga hindren var enligt Hobsbawm nödvändigt för att också kunna ta sig förbi de organisatoriska och tekniska hindren. Med ett effektivare jordbruk kunde produktionen öka, men denna produktion var inte enbart till egen konsumtion. Jordägarna kunde nu sälja sitt överskott på en marknad och tjäna pengar på detta.³³ Jordskiftena kan slutligen sägas ha varit en förutsättning för ett kapitalistiskt jordbruk.

32 Rosén 1994, sid. 75.

33 Rosén 1994, sid. 75.

(14)

4. Frågeställningar

För att kunna genomföra min undersökning har jag ställt upp en huvudfrågeställning, som i sin tur kommer att besvaras av tre delfrågor.

Huvudfrågeställning

• Vad betydde laga skiftet för de ekonomiska, demografiska och sociala förändringarna i Skruvby mellan 1825-1845?

Delfrågor

• Vem behövde flytta ut sina byggnader och vem behövde det inte i samband med laga skiftet? Fanns det i så fall något mönster?

• Skedde en befolkningsökning i byn och skedde den i så fall främst bland de jordägande eller bland de obesuttna?

• Hur förändrades byns sociala struktur under perioden? Ökade den sekundära bebyggelsen, i detta fall backstugorna, i antal?

(15)

5. Metod och material

Jag har i mitt arbete använt mig av två sorters källor, nämligen mantalslängder och skiftesprotokoll. Jag kommer här att presentera och diskutera detta material.

Skiftesprotokollet som jag har använt mig av inhämtades från lantmäterikontoret i Växjö, vars arkiv numera är mer eller mindre digitaliserat. Det verkade inte finnas något som tydde på att Skruvby genomgått storskifte (det fanns ingen förrättningsakt i alla fall), medan den akt jag fann var rubricerad som enskifte. Det visade sig senare att akten behandlade laga skifte, och inte enskifte. Vad detta kan ha berott på kan jag bara spekulera kring. Det är möjligt att byamännen i Skruvby först ansökte om enskifte, men när laga skiftesförordningen kom 1827 så kanske man bytte över till denna istället. Det som kan stärka denna teori är att

skiftesläggningen i Skruvby skedde 1827-1828, alltså precis när laga skiftet blev möjligt.

Eftersom Småland var ett ovanligt ställe att genomföra enskifte på, så måste laga skiftet ha passat mycket bättre i detta fall.

Skiftesprotokollet från laga skiftet i Skruvby arkiverades hos lantmäteriet den första maj 1829, cirka två år efter att skiftesläggningen inletts. Protokollet består av cirka 120 sidor handskriven text som ofta är svår att tyda ordentligt. Det är sådeles inte alltid så lätt att använda materialet. Ett annat problem jag stötte på var att det saknades en skifteskarta till protokollet, något som hade varit bra att ha för att bättre förstå och tolka materialet. Jag hade ursprungligen tänkt undersöka vem som begärde skiftet i Skruvby, men denna information fanns inte i protokollet så den idén fick stryka på foten. Man får dock komma ihåg att

materialet är nära 180 år gammalt, och vissa delar oturligt nog kan ha försvunnit under årens lopp.

Den andra delen av mina källor är mantalslängder, en sorts taxeringslängder som använts i Sverige sedan 1600-talets första hälft. Mantalslängderna utvecklades efterhand till en slags civil folkbokföring, eftersom de inte sköttes av kyrkan. Mantalslängderna nedtecknades varje år av häradsskrivaren eller en mantalskommissarie. De skrevs ofta på hösten året innan den skulle gälla, exempelvis skrevs alltså 1804 års längd på hösten 1803. År 1765 kom en ny förordning om att alla människor skulle redovisas i längderna, även de som inte betalade skatt.³⁴ Trots denna reform var det vanligt att mantalslängderna var ofullständiga, och inte alla

34 Winberg 1977, sid. 122.

(16)

antecknades. 1812 kom en ny reform som innebar att kyrkoherden skulle vara med vid

mantalsskrivningen och kontrollera den gentemot husförhörslängderna. Men även efter denna reform fortsatte mantalslängderna att vara opålitliga. Winberg skriver bland annat: ”Under femårsperioden 1856-1860 fanns det 55 000 människor färre i mantalslängderna än i tabellverket.”³⁵ Man får också komma ihåg att mantalslängderna var ett

skatteindrivningssystem, och det är inte säkert att alla lämnade korrekta uppgifter. Till exempel kanske man sa att ens barn var 14 år istället för 15 om man kunde slippa lite skatt.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att man får räkna med lite felaktigheter när man arbetar med mantalslängderna.

Jag har valt att använda mantalslängderna istället för husförhörslängderna på grund av att uppgifter om jordägare och brukare är mer tillförlitligt i mantalslängderna. Dessa uppgifter är naturligtvis viktiga att ha tillgång till då man undersöker skiftena. Jag har visserligen

undersökt husförhörslängderna också, på grund av att de är bättre när man studerar befolkningssituationen. De var dock i ganska dåligt skick, så det var svårt att utläsa något vettigt från dem. Husförhörslängderna för Ljuders socken var indelade i intervall om flera år, till exempel 1813-1830. Då jag vill undersöka befolkningen just år 1825 och 1845 orsakar detta givetvis problem. Jag har på grund av den dåliga texten och tidsbrist därför valt bort denna källa. Folkmängden i Ljuders socken år 1825 var enligt mantalslängden 1436 personer, och år 1845 var den 2019 personer. Folkmängden hade alltså enligt mantalslängden ökat med 583 personer på 20 år, vilket innebär en ökning med cirka 40 % totalt och cirka 2 % per år.

Jag har även undersökt befolkningsstatistiken för Ljuders socken i Tabellverkets databas på Internet, och där visades helt andra befolkningssiffror. Enligt Tabellverket var folkmängden i Ljuder 1249 personer år 1825³⁶, och 1605 personer 1845.³⁷ Dessa siffror skulle tyda på en ökning med endast 356 personer istället för 583. Detta är en ganska stor skillnad, men vad den beror på kan jag inte svara på. Det finns naturligtvis fel i både mantalslängderna och i

Tabellverket, så husförhörslängderna hade varit bra att ha som en tredje källa att jämföra med, men på grund av dess ganska dåliga kvalitet har jag ändå valt att använda mantalslängderna i mina beräkningar rörande folkmängden i Skruvby.

35 Winberg 1977, sid. 146.

36http://www.ddb.umu.se/visualisering/Tabverk/FormF410 37http://www.ddb.umu.se/visualisering/Tabverk/FormF510

(17)

Jag fann mina mantalslängder för Ljuders socken från åren 1825 och 1845 på Växjö

stadsbibliotek, i form av mikrofilmer. Det finns filmade mantalslängder för var femte år, och dessa filmer är oftast kopior av de som mormonerna gjorde i mitten av 1900-talet. Eftersom mantalslängderna var mikrofilmade var jag tvungen att kopiera över dem på papper för hand.

Texten kunde ibland vara något otydlig och svårläst, vilket kan ha medfört att vissa siffror och namn har skrivits av felaktigt. Jag har i de fall där jag inte har kunnat riktigt tyda tecknen gjort antagningar exempelvis när det gäller namn. I de fall där texten har varit helt oläslig har jag valt bort detta. När det gäller källkritiken i övrigt så har jag ingen anledning att betvivla mitt materials äkthet, då det är inhämtat från trovärdiga källor.

5.1 Avgränsningar

Jag har valt att inrikta mig på laga skiftet, mest eftersom det var det enda protokoll jag kunde finna hos lantmäteriet, men också för att det var en reform som medförde större förändringar än storskiftet gjorde. Tidsperioden 1825-1845 valdes på grund av att Skruvby skiftades 1827- 28 och därför ville jag ha en tidpunkt före, och en efter skiftesreformen för att se

förändringarna på längre sikt. Skiftesförrättningarna tog olika lång tid att genomföra, men de flesta tog 1-2 år. Man fick däremot räkna med att det tog minst 5 år att genomföra de

praktiska bitarna, som till exempel utflyttningen av hus, sammanslagning av åkertegar och i vissa fall nyodlingar. Genom att ta 1845 som undersökningsår kan jag vara mer eller mindre helt säker på att skiftesreformen har genomförts ordentligt och att den har satt sina spår hos befolkningen. Det är ju som bekant lättare att se generella förändringar över en lite längre tidsperiod.

(18)

6. Begrepp

Jag kommer i detta stycke helt kort ta upp en del begrepp och termer som man ofta stöter på i samband med studier av det gamla svenska jordbrukssamhället och dess människor.

Hemman var ett viktigt begrepp i det svenska jordbrukssamhället. Det var ett jordmått som låg till grund för taxering allt sedan medeltiden, men innehav av ett hemman gav också rösträtt vid sockenstämman och till riksdagen. Hemmanet utgjordes inte av någon bestämd areal, utan det skulle bestå av åker och äng, samtidigt som det skulle ha rätt till byns samfällda utmark och andra rättigheter. Ett hemman skulle kunna försörja brukaren och hans familj, samtidigt som denne skulle få tillräckligt över för att kunna betala in sin skatt. Ett hemman kan sammanfattningsvis helt enkelt sägas vara en del av en by.³⁸

Mantal var ett mått som infördes på 1500-talet för att kunna beskriva en gårds förmåga att betala skatt. På medeltiden hade ordet mantal använts för att beteckna skatt från en man, och på 1600-talet användes det på ett liknande sätt för att beskriva en speciell personbeskattning – mantalspengar.³⁹ Ett hemman mättes i mantal för att visa vad gården kunde ge i skatt vid en viss tidpunkt, exempelvis Skruf Västregård 1/4 mantal. Det var dock vanligt att förändringar i gårdens storlek skedde efter skattläggningen.⁴⁰ Varje enskild brukningsenhet var från början tänkt att motsvara ett mantal, men på 1800-talet var det inte längre så. Ny mark hade odlats upp och gjort mantalets storlek större, mätt i åker, och därmed ökat dess produktionsförmåga.

Nyodlingarna medförde inga upptaxeringar utan skapade istället förutsättningar för en delning av hemmanet i mindre delar – hemmansklyvning.⁴¹

Ofrälse ståndspersoner var tillsammans med adeln de som befann sig längst upp på den sociala stegen. Till denna grupp kan man räkna präster, ämbetsmän, brukspatroner och godsägare.⁴² Denna grupp åtnjöt politiska och ekonomiska privilegier, och på många ställen ägde de stora jordegendomar. Som ägare av frälsejord var de befriade från många skatter och de kunde mer eller mindre fritt disponera sin jord.⁴³

38 Winberg 1977, sid. 39.

39 Agrarhistoria 1997, sid. 279.

40 Behre, Larsson, Österberg 2001, sid. 228.

(19)

Frälsebönder var de bönder som odlade jord tillhörande adeln eller ofrälse ståndspersoner.

Deras sociala standard var skiftande, ofta beroende på var i Sverige de hörde hemma.

Frälsebönderna betalade för rätten att bruka jorden i form av dagsverken, in natura eller i rena pengar. De betalade alltså ingen skatt till kronan utan bara till den som de arrenderade av. De bönder som hade hårdast dagsverkesskyldigheter fanns i Skåne, Blekinge och Halland.⁴⁴

Skattebönderna ägde själva sin jord och betalade sin skatt direkt till kronan. Det fanns dock många restriktioner i bondens förfoganderätt över marken, men dessa restriktioner minskade kraftigt i och med Gustav III:s förenings- och säkerhetsakt från år 1789.⁴⁵ Skattebönderna kom med tiden att få en allt starkare ekonomi, vilket också ökade deras krav på mer inflytande i politiken.⁴⁶

Kronobönderna räknas tillsammans med skattebönderna till de självägande bönderna.

Kronobönderna brukade jord tillhörande kronan, och de betalade arrende istället för grundskatter. Under 1700-talet tilläts de ofta att köpa jorden de brukade, och vid början av 1800-talet hade majoriteten av kronobönderna blivit skattebönder.⁴⁷

Torparna hade mycket flytande gränser till backstugusittarna under dem och bönderna över dem. Torparna var de som arrenderade jord i utkanten av en bondgård (bondetorp) eller herrgård (säteritorp) och betalade sitt arrende i form av naturaprodukter och dagsverken.

Bondetorpen arrenderades på lång tid, medan säteritorpen kunde sägas upp när som helst.

Torpen anlades ofta på nyodlad jord och kunde uppstå genom arvskifte (bördetorp) eller som ett undantag vid överlåtelse av hemman.⁴⁸ Bördetorpen uppstod när ett hemman skulle gå i arv. Istället för att stycka det gick det till ett av syskonen medan de andra tilldelades torp på ägorna. Förpantningstorp skapades genom att en person lånade en summa till en bonde och fick en bit jord, en förpantning, som säkerhet. Lånet betalades i stort sett aldrig tillbaka, utan detta var ett sätt att kringgå förbudet mot jordstyckning.⁴⁹

Backstugusittare och inhysehjon var den lägst rankade sociala gruppen i det gamla

bondesamhället. De levde ofta i byarnas utkanter i små, dåliga stugor som ofta stod på någon

48 Behre, Larsson, Österberg 2001, sid. 236f.

(20)

annan persons ägor. De hade ibland en liten potatisodling för självförsörjning, och kanske en get eller några får. De var ofta säsongsarbetare åt byns bönder, men det var även många som var sjuka och gamla och hade svårt att klara sig ekonomiskt.⁵⁰

Undantag innebar att i samband med överlåtelse av en jordbruksfastighet träffades ett avtal om att övertagaren av fastigheten skulle bidra till överlåtarens framtida försörjning. Denna försörjning bestod vanligtvis av naturaförmåner såsom kostnadsfri bostad och matvaror.⁵¹ Det kan sägas ha varit den äldre tidens pensionsförsäkring.

51 Tidens lexikon 1926, sid. 2618.

(21)

7. Bakgrund

7.1 Jordskiften i Sverige

Före 1700-talets mitt var marken i de svenska byarna tegskiftad, vilket innebar att var och en skulle ha sina ägor rättvist uppdelade mellan bättre och sämre åkerjord och ängsmark. Detta system medförde att ägorna var splittrade över ett större område, vilket i sin tur innebar att bönderna var tvungna att hela tiden samarbeta och bestämma tidpunkter gemensamt så fort något skulle göras. Det var alltså mycket svårt att göra något enskilt eller att ta egna

initiativ.⁵²

Under åren 1757-62 introducerades ett antal förordningar om storskifte av

lantmäteristyrelsens ordförande Jacob Faggot. Han hade inspirerats av skiftesrörelserna i framförallt Storbritannien och Danmark. Den traditionella synen är att skiftena lanserades uppifrån av kloka agrartänkare som Faggot, men denna syn har förändrats till viss del genom senare forskning. Bondesamhället var inte alls så förstockat och motvilligt till förändringar som man tidigare trott. Stödet för skiftena var faktiskt på många håll starkt. Faggot spelade förstås en stor roll i storskiftesreformen, men han var knappast den enda som var

pådrivande.⁵³ Storskiftet skulle reducera antalet ägolotter för varje bonde och dessutom skulle byarnas samfällda marker delas upp och privatiseras. Man ville ha ett sammanhängande område per gård i vardera åker och äng. Dessa bestämmelser stötte dock på en del problem eftersom markägarna ofta hade svårt att komma överens om uppdelningarna. 1757 infördes det så kallade ovillkorliga vitsordet, vilket innebar att det räckte med en markägares begäran för att en by skulle skiftas. Storskiftet var inte tänkt att påverka byorganisationen, men mer radikala reformer skulle snart följa i dess spår.⁵⁴ Det var inte ovanligt med protester mot jorddelningen och man skyllde ofta på orättvis fördelning av marken. Klagomålen ledde ofta till förändringar i skiftet innan det slutligen fastställdes.⁵⁵

Storskiftesprocesserna fortsatte att genomföras runt om i Sverige under andra hälften av 1700- talet, och vissa byar genomgick till och med ett andra storskifte. En del stora godsägare som ägde hela byar med underlydande bönder experimenterade också med olika omskiftningar.

På Svaneholms gods i Skåne huserade godsägaren Rutger MacLean, vars jord omskiftades på ett radikalt sätt under 1780-talet. All jord till varje gård lades i ett sammanhängande område.

54 Agrarhistoria 1997, sid. 260f.

(22)

Denna reform kom att kallas enskifte när den 1803-1807, något modifierad, introducerades som förordning i hela riket. Denna reform kunde dock i huvudsak bara genomföras i områden med mycket slättmark där jorden var bördig och nästan all mark gick att uppodla. Detta gällde i första hand Skåne, Västergötland och Öland. En annan faktor som spelade in var att

MacLean kunde genomföra sina reformer helt obestritt på sin egendom, så det blev inga kontroverser. Motståndet mot enskiftet var relativt stort på andra håll, mest på grund av att den gamla byordningen splittrades och många fick flytta sina hus. När man ansökte om skifte fick man välja på antingen storskifte eller enskifte, man kunde inte få båda.⁵⁶

På grund av svårigheterna med genomförandet av enskiftet kom år 1827 en stadga som modifierade detta, och resultatet av denna modifikation kallades laga skifte. De tidigare skiftesformerna skulle inte längre användas. Flertalet av de byar som genomgick laga skifte var redan storskiftade, medan de som var enskiftade inte fick ansöka om laga skifte. Det laga skiftet var mer radikalt än storskiftet och bidrog starkt till bygemenskapens upplösning.

Många gårdar fick flyttas till mark som ännu inte var uppbruten för att kunna uppnå rätt antal ägolotter. Nyodling var alltså en viktig del av det laga skiftet, och åkerarealen ökande i allmänhet i de byar som genomförde det. På grund av de stora förändringarna tog ofta skiftesprocessen ganska lång tid. Hade man tur kunde processen från ansökan till färdigt förslag till laga skifte genomföras på ett år. Det tog sedan ungefär fem år att genomföra alla förändringar i byn. För att hålla ner antalet konflikter utgick ett statsbidrag till

omläggningarna, men bara om inga kontroverser uppstod. Det var dock inte särskilt ovanligt med protester mot skiftet. De större jordägarna kunde dra fördel av att deras gårdar oftast låg i mitten av byn och fick på så sätt den bästa åkermarken när de andras gårdar flyttades ut.

Många mindre jordägare blev mer misstänksamma mot skiftena när de blev allt mer radikala i samband med laga skiftet. De flesta protesterna skedde i samband med förrättningarna och kunde lösas där, men en del av klagomålen gick till domstol.⁵⁷

Laga skifte fick inte bara ekonomiska konsekvenser utan medförde även stora sociala förändringar. De utflyttade gårdar som fick sämre odlingsmark försvann i allmänhet efter en tid, och blev uppköpta av andra bönder. Torpbebyggelsen påverkades också starkt av skiftena, eftersom torpen ofta fick ge plats för de utflyttade gårdarna. Torpen försvann först i de byar där gårdarna var mindre och all tillgänglig jord behövdes till odling. Antalet backstugor kom

56 Agrarhistoria 1997, sid. 264ff.

57 Agrarhistoria 1997, sid. 265ff.

(23)

dock i allmänhet att öka, och de som bodde där kom att bli säsongsarbetare åt jordbrukarna.

Man kan sammanfatta det med att de små gårdarna och torpen blev färre samtidigt som de större gårdarna ofta lade om produktionen till att innefatta fler säsongsarbetare och

löneanställda. Skiftenas största fördel var att produktionen kunde läggas om och jordbruket kunde moderniseras efterhand som brukningsenheterna blev större. Skiftena bidrog starkt till den stora produktionsökningen inom jordbruket som kallas den agrara revolutionen.⁵⁸

7.2 Ljuders socken

Ljuders socken är belägen i östra delen av Kronobergs län, och är en del av Konga härad.

Socknen har en areal på 109, 81 km², och har en folkmängd på 1050 personer (2003).

Ljuders socken var en egen kommun fram till 1970-71 då den blev en del av Lessebo

kommun.⁵⁹ Ljuder är en del av Växjö stift, och nuvarande kyrka uppfördes 1844. Centalort är Skruv, och i socknen finns ett trettiotal byar av varierande storlek.

Norra delen av socknen ligger på de sydligaste delarna av Uppvidinge högslätt, och mellan byarna Läshult och Slätthult finns en höjd på 220 meter över havet. Medelhöjden är dock 150- 160 meter över havet. Terrängen är relativt jämn i socknens mellersta delar medan den i norr och söder är mer kuperad. Genom socknen går en rullstensås vid namn Braåsen. Denna börjar på gränsen mellan Lessebo och Uppvidinge kommuner och fortsätter söderut där den korsar sjön Läen. Söder om sjön har åsen en bredd på hela 1780 meter, men har där karaktären av en krosstenshöjd snarare än en vanlig grusås. På Braåsens flacka rygg ligger byarna Slätthult, Sävsjö och mitt undersökningsobjekt Skruvby. Jordmånen i socknen utgörs till största del av svartmylla på jetterbotten⁶⁰, men i norra delen är myllan starkt sandblandad, vilket särskilt gäller i de ovan nämnda byarna på Braåsen. Socknens bördigaste jord finns i södra delarna.⁶¹ När det gäller skogen så dominerar barrträden socknen, främst då granen. I de södra delarna finns mer lövträd, såsom ek och en del bok. Socknen var förr mycket rik på sjöar, ännu på 1850-talet fanns hela 19 sjöar av varierande storlekar.⁶² På 1860-talet genomfördes många sjötappningar, och 11 av socknens sjöar sänktes på kort tid.⁶³

59 Harlén 2003, sid. 262.

60 En sorts mineralrik jord.

61 Fischer, Linell, Rosengren 1914, sid. 173f.

62 Ljuder, historia och historier 1998, sid. 17.

(24)

Ljuder är en gammal handelsplats där marknader har hållits sedan medeltiden. 1586 utfärdade kung Johan III ett brev där Växjös borgerskap fick rätt till egna marknadsdagar, samtidigt som de berättigades att besöka Ljuders marknad. Ljuder låg dock så nära den dåvarande danska gränsen att marknadsplatsen senare flyttades längre inåt landet av säkerhetsskäl.⁶⁴ Ljuders socken har bara haft två frälsegårdar, Grimsnäs herrgård och Kråksjö säteri.⁶⁵ Ljuders socken bestod både 1825 och 1845 av totalt 43^1/12mantal. Av detta var 10 mantal frälsejord, 1^3/8 mantal kronojord och 31^17/24mantal skattejord. Det var som synes till övervägande del skattebönder som brukade jorden i socknen.⁶⁶

7.3 Skruvby

”Även i övrigt ligger byarna väl placerade. I Sävsjö, Skruvby och Kärragärde hade man ovanligt mycket och god ängsmark, särskilt hade man gott om äng i Kärragärde, där endast två bönder behövde dela håvorna.”⁶⁷ Detta citat beskriver Skruvby och dess grannbyar så som de såg ut på 1850-talet och bygger på minnesberättelser från denna tid. Skruvby ligger i det som brukar kallas Norrbygden i Ljuders socken. Denna del av socknen har alltid varit mer skogrik men även lite kargare än Söderbygden. Granskogen står tät runtom byn nu för tiden, men den var nog inte lika utbredd i mitten av 1850-talet. Skruvby har i övrigt väldigt gott om stenmurar, och vissa är riktigt vällagda med nästan släta kanter. Dessa stenmurar ramar in de åkerlappar som tillhör byn. Man skulle kunna sammanfatta med att Skruvby ligger i en ganska typisk Småländsk skogsbygd.

Skruvby består traditionellt av tre gårdar. Dessa är Västergård, Södergård och Norregård. Jag har ingen uppgift om hur gammal byn verkligen är, men i Ljuder, historia och historier finns ett utdrag från en jordebok som beskriver gårdarna i Ljuder 1646 och där finns Skruvby med.⁶⁸ Byn bestod både 1825 och 1845 av tre mantal. Västergård, Södergård och Norregård var alla skattehemman. Invånarantalet 1825 var enligt mantalslängden 134 personer och 1845 var den 152 personer.⁶⁹ När detta skrivs (2004) är antalet bofasta i Skruvby 31 personer, fast det finns också ett antal fritidshus. Befolkningen har som synes minskat ganska rejält med åren.

64 Fischer, Linell, Rosengren 1914, sid. 177.

65 Fischer, Linell, Rosengren 1914, sid. 177f.

66 Mantalslängder Kronobergs län 1825 och 1845. VaLA.

69 Mantalslängder Kronobergs län 1825 och 1845. VaLA.

(25)

8. Laga skiftesförrättningen i Skruvby 1827-1828

”År 1828 den 2 juni anmälde sig åter undertecknad landtmätare uti Skrufs by, af Ljuder socken, Konga härad af Kronobergs län för att fortsätta den […] uppskjutne Laga ägoskiftesförrättningen […]”⁷⁰

Ovanstående citat är hämtat från skiftesprotokollet som behandlar laga skiftet i Skruvby.

Lantmätaren hade just kommit tillbaka för att ta vid där han slutade föregående år. Nu ska jag dock inte gå händelserna i förväg, utan jag ska gå tillbaka till sensommaren året innan. År 1827 den 6 augusti kom lantmätaren (jag har inte lyckats få fram hans namn) för första gången till Skruvby för att påbörja den begärda skiftesprocessen. I beskrivningen står det att Skruvby bestod av tre mantal skattehemman. Lantmätaren räknar i protokollet upp de olika ägarna till jorden i Skruvby, vilka jag har listat i tabellen nedan.

Tabell 1. Fördelningen av mantalssatt jord i Skruvby den 6 augusti 1827.

Gård Namn Mantal

Västergård Abraham Andersson 1/2

Nämndeman Sven Ohlson 1/4

Mattis Carlsson 1/8

Zachris Magnusson 1/8

Summa: 1

Södergård Bruksinspektör Gustaf Neikter 1/6

Peter Jonasson 1/6

Anders Petersson 1/6

Sven Andersson 1/6

Smeden Jonas Petersson 1/8

Peter Magnus Liljeblad 1/8

Magnus Månsson 1/12

Summa: 1

Norregård Magnus Larsson 1/4

Peter Samuel Jonasson 1/4

Gustaf Petersson 1/4

Summa: 1

Källa: Laga skiftesprotokoll Skruvby. Akt 07–ljd–66

Som man kan se är varje mantal ganska uppstyckat mellan olika ägare. Jorden i Skruvby innehades som synes av 14 ägare fördelat på 15 hemmansdelar. De ägare som innehade mest jord är Abraham Andersson och Nämndeman Sven Ohlson med vardera 1/2 mantal (Sven Ohlsons ägor är dock uppdelade mellan Västergård och Norregård). Det var tre personer som

70 Laga skiftesprotokoll Skruvby. Akt 07–ljd–66.

(26)

innehade 1/4 mantal, fyra personer som hade 1/6 mantal, fyra som ägde 1/8 mantal, och slutligen en som ägde 1/12 mantal. Det fanns två personer som kan antas ha haft en lite högre ställning i samhället: bruksinspektören Gustaf Neikter och nämndemannen Sven Ohlson. I övrigt verkar byn ha varit ganska homogent sammansatt.

Skiftesprotokollet berättar vidare att två gode män har utsetts, kyrkovärdarna Peter Persson från Skurebo och Jonas Petersson i Kråksjö. Lantmätaren fortsätter med att räkna upp ett antal dokument som ska användas som underlag i den kommande förrättningen, bland annat en karta från 1692 och en från 1802 som visar gränserna mot grannbyarna. Delägarna godkände vid denna tidpunkt att laga skifte genomfördes enligt den metod som myndigheterna hade bestämt. Den 20 augusti påbörjades sålunda ägomätningen av tomtmarken och rågångarna.

Den 8 oktober är nästa punkt i protokollet, och då var mätningarna tydligen fullbordade. Man beslutade då, på grund av vinterns antågande, att fortsätta förrättningen i juni följande år.⁷¹

Lantmätaren återkom den 2 juni 1828, vilket jag nämnde i inledningen. Han möttes då av beskedet att Sven Anderson i Södergård, ägare till 1/6 mantal, hade sålt sin del till en Johannes Magnusson. I protokollet följer sedan en omfattande rågångs-, åkers-, ängsmarks- och utmarksbeskrivning som verkar ha pågått hela juni. Jag kommer dock inte att gå in på detta i detalj. Den 1 september undertecknades skiftesprotokollet av samtliga ägare, som förklarade sig ”nöjda med förestående beslut”. Den 24 oktober sammanställdes det slutliga dokumentet där bland annat uppgifterna om ägodelningen och utflyttningen presenterades.

Skiftesförrättningen avslutades också formellt denna dag och därefter justerades protokollet och färdigställdes definitivt till den 13 februari år 1829.⁷² Skiftesförrättningen tog cirka femton månader att genomföra från början till slut, vilket är en förhållandevis kort tid. Man får dock också komma ihåg att man gjorde ett ganska långt vinteruppehåll.

Lantmätaren hade ju vid sitt besök i Skruvby den 2 juni 1828 blivit informerad om en förändring i ägoförhållandena i Södergård, men i det slutliga dokumentet hade ytterligare en förändring skett. Här nedan följer en tabell som visar ägoförhållandena i Skruvby när skiftet avslutades den 24 oktober 1828. Jag har markerat förändringarna med kursiv stil.

(27)

Tabell 2.. Fördelningen av mantalssatt jord i Skruvby den 24 oktober 1828.

Gård Namn Mantal

Västergård Abraham Andersson 1/2

Mattis Carlsson 1/8

Zachris Magnusson 1/8

Summa: 1

Södergård Bruksinspektör Gustaf Neikter 1/6

Peter Jonasson (Utökade ägor)

1/4 (Tog över 1/12 mantal efter Magnus Månsson) Sven Andersson (Försvunnen) 1/6 (Till Johannes

Magnusson)

Anders Petersson 1/6

Johannes Magnusson (Ny ägare) 1/6 (Tog över efter Sven Andersson)

Smeden Jonas Petersson 1/8

Peter Magnus Liljeblad 1/8

Magnus Månsson (Försvunnen) 1/12 (Till Peter Jonasson)

Summa: 1

Norregård Magnus Larsson 1/4

Peter Samuel Jonasson 1/4

Gustaf Petersson 1/4

Summa: 1

Totalt: 3

Källa: Laga skiftesprotokoll Skruvby. Akt 07–ljd–66.

Vi kan se att två förändringar har skett sedan den 6 augusti 1827, båda i Södergård. Sven Andersson, ägare till 1/6 mantal, har som tidigare nämnts sålt sin del till Johannes

Magnusson. Jag har dock inte lyckats få fram vad som hände med Magnus Månsson, som 1827 stod som ägare till 1/12 mantal i Södergård. Jag har dock upptäckt att Peter Jonasson hade ökat sitt innehav från 1/6 mantal 1827 till 1/4 mantal 1828, vilket innebär en ökning med just 1/12. Månsson kan ha sålt sin del och flyttat eller kanske han avled, men detta är förstås bara spekulationer. Det hade hursomhelst skett en ändring från 14 ägare och 15 hemmansdelar 1827, till 13 ägare och 14 hemmansdelar 1828.

8.1 Utflyttningen

Det bestämdes som sagt var i det slutliga protokollet från den 24 oktober 1828 att flera hus i Skruvby måste flyttas för att skiftet skulle gå att genomföra. Byggnaderna mättes noga upp för att kunna värderas och antalet dagsverken som behövdes till flytten beräknades. Jag presenterar här nedan, gård för gård, vilka som var tvungna att flytta någon byggnad och vilka som inte behövde det.

(28)

Västergård

• Abraham Andersson (1/2 mantal) flyttade sin stuga, jordkällare och ladugård.

• Nämndeman Sven Ohlson (1/4 mantal) flyttade en ladugård och en gammal bod.

• Zachris Magnusson (1/8 mantal) flyttade ingen byggnad.

• Mattis Carlsson (1/8 mantal) flyttade ingen byggnad.

Södergård

• Anders Petersson (1/6 mantal) utflyttade sitt hus och sin ladugård.

• Jonas Petersson (1/8 mantal) flyttade sitt hus och sin ladugård.

• Peter Magnus Liljeblad (1/8 mantal) verkar ha ägt hälften av Jonas Peterssons ladugård, eftersom han skulle hjälpa till att betala för flyttningen.

• Johannes Magnusson (1/6 mantal) hade enligt protokollet ”en gammal och förfallen stuga” som inte verkar ha varit värd att flytta, och jag antar att en ny fick uppföras.

Han flyttade i alla fall en undantagsstuga, en gammal bod och sin ladugård.

• Peter Jonasson (1/4 mantal) hade ”en nyuppsatt, taklös ladugård” som skulle flyttas ut.

• Bruksinspektör Gustaf Neikter (1/6 mantal) flyttade ingen byggnad.

Norregård

• Magnus Larsson (1/4 mantal) flyttade sin ladugård, jordkällare och en undantagsstuga.

• Nämndeman Sven Ohlson (1/4 mantal) flyttade ”en väl murad källare.”

• Peter Samuel Jonasson (1/4 mantal) flyttade ingen byggnad.

• Gustaf Petersson (1/4 mantal) flyttade ingen byggnad.

De ägare som berördes av utflyttningen fick naturligtvis stå för vissa kostnader i samband med denna omfattande reform. Som jag nämnde i ett tidigare kapitel så utgick ett statsbidrag för att täcka vissa av dessa kostnader, men bara om inga kontroverser uppstod. Det verkar troligt att ägarna i Skruvby fick ta del av ett sådant bidrag. Jag har dock inte lyckats

identifiera något sådant bidrag i skiftesprotokollet, men det kan för den sakens skull inte helt uteslutas. Eftersom skiftesprocessen gick så snabbt att genomföra, måste ägarna ha varit mer eller mindre överens och inga överklaganden skett.

I tabellen som följer har jag summerat vilka ägare som fick stå för kostnaderna vid utflyttningarna i byn.

(29)

Tabell 3. Kostnader för flyttning av byggnader i samband med laga skiftet i Skruvby 1828

Gård Namn Mantal Kostnad (riksdaler)

Västergård Abraham Andersson 1/2 109,48

Nämndeman Sven Ohlson 1/4 48 (Totalt 73)

Mattis Carlsson 1/8 0

Zachris Magnusson 1/8 0

Summa: 1 Summa: 157,48

Södergård Bruksinspektör Gustaf Neikter 1/6 0

Peter Jonasson 1/4 8,8

Anders Petersson 1/6 162,43

Johannes Magnusson 1/6 47,22

Smeden Jonas Petersson 1/8 86,33

Peter Magnus Liljeblad 1/8 25,11

Summa: 1 Summa: 330,21

Norregård Magnus Larsson 1/4 72,20

Peter Samuel Jonasson 1/4 0

Gustaf Petersson 1/4 0

Nämndeman Sven Ohlson 1/4 25 (Totalt 73)

Summa: 1 Summa: 97,20

Skruvby

totalt: Totalt: 3 Totalt: 584,89

Källa: Laga skiftesprotokoll Skruvby. Akt 07–ljd–66

Om man kastar en snabb blick på tabellen ser man att av de numera 13 ägarna har 8 varit tvungna att betala för utflyttning av någon byggnad, medan fem stycken helt har sluppit utgifter. Av de 8 ägare som fick flytta byggnader var det dock bara fyra som behövde flytta sitt bostadshus, och man kan också se att det var de som åkte på de största kostnaderna. Jag kan notera att ägarna i Norregård kom billigast undan i byn på det hela tagit, eftersom två av dem inte behövde flytta alls och de andra två behövde bara flytta ekonomibyggnader.

Byggnaderna i Södergård verkar ha varit i sämst kondition eftersom det var där som de flesta utflyttningarna ägde rum.

I mycket av litteraturen rörande laga skiftet (exempelvis i Agrarhistoria⁷³) står att de stora jordägarna ofta kunde dra nytta av att deras gårdar ofta låg i mitten av byn eftersom de då kunde få den bästa åkermarken då andra fick flytta ut. De största ägarna i byn, Abraham Andersson i Västergård med 1/2 mantal och nämndeman Sven Ohlson med 1/4 mantal i Västergård och 1/4 mantal i Norregård, var dock bland de jordägare som var tvungna att flytta någon byggnad. Abraham Andersson fick som synes flytta både bostadshus, ladugård och jordkällare. Kostnaden för hans flytt, 109 riksdaler, var den näst högsta i byn. Nämndemannen Sven Ohlson kom däremot lite billigare undan, hans kostnader uppgick till 48 riksdaler för