Forsby kyrkas ålder Norberg, Rune Fornvännen 105-113
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1939_105 Ingår i: samla.raa.se
JW1--***!*
Fig. 1.
Forsby kyrka från S. Teckning av G. Brusewitz 1861. A. T. A.
Abb. 1. Ilie Kirche zu Forsby, von SUilcn gesehen, Zeichnung von (i. Brusewitz 1861. A.T. A.
FORSBY KYRKAS ÅLDER
AV
R U N E N O R B E R G
Forsby kyrka, belägen c:a 6 km ö om Skövde, har sedan gammalt spelat en roll i konsthistorien på grund av den inskrift, som anger året för kyrkans invigning. Inskriftens läsning har emellertid vållat åtskillig diskussion. Äldre författare, främst Hans Hildebrand,1 ha läst dess årtal såsom 1135, medan Ernst Fischer vid upprepade tillfällen2 velat hävda, att
1 II. H i l d e b r a n d , Sv. fornmf. tidskr. 5, s. 250; D e n s . , Mbl. 1872, s. 65; E. E k h o f f , Mbl. 1888, s. 170 oeh 179; S t e f f e n , Romanska små- kyrkor i Östersjöländerna, 1901, s. 14; v. S y d o w , Våmbs kyrka, Jul- hälsningar, Göteborg, 1910, s. 133, ni. fl.
2 E. F i s c h e r , Västergötlands romanska stenkonst, 1918, s. 97; D e n s . , Vusiergötlands kyrkliga konst, 1920, s, 17.
100 R U N E N O R B E R G
1035 är den rätta tydningen och att hela den grupp av kyrkor, (ill vilken Forsby hör, i huvudsak kommit till under 1000-talel.
I anslutning härtill har t. ex. Johnny Roosval i Baltiska Nordens kyrkor3 — ehuru tydligen med en viss tvekan om inskriftens
Fig. 2.
Forsby k y r k a frän Ö. Foto fört.
Abb. 2. Die Kirche zu Forsby, von Osten gesehen. Foto Verl.
betydelse — hänfört den med Forsby sammanhängande västgötska gruppen av enskeppiga absidkyrkor utan torn till 1000-talet.
När kyrkan för några år sedan restaurerades under arkitekten Axel Forsséns ledning hade undertecknad tillfälle att på Riks- antikvariens uppdrag utföra vissa undersökningar i kyrkan och ämnar här framlägga resultatet beträffande den viktiga inskriften jämte några iakttagelser angående den äldsta kyrkans utseende.
3 J. R o o s v a l , Den baltiska Nordens kyrkor, 1924, s. 21.
F O R S B Y K Y R K A S Å L D E R 107
Fig. 3.
Inskriften i norra korviiggen före undersökningen. Efter toto i A. T. A.
Abb. 3. Die Inschrift an der nördlichen ('horwand vor der Untersuchung. Nach Foto in A. T. A.
Fig. 4.
Inskriften efter framtagningen. Foto förf.
Abb. 4. Die Inschrift nach der Freilegnng. Foto Verf.
Den g a m l a k u n g s g å r d s k y r k a n4 h a r ett k a r a k t e r i s t i s k t l ä g e på en k u l l e , som h ö j e r s i g ö v e r s l ä t t e n . K y r k a n ä r e n s k e p p i g , h a r s m a l a r e k o r och absid. S e den r e k o n s t r u e r a d e p l a n e n fig. 6. A t v ä s t e r ä r den u t v i d g a d i s e n a r e tid. B y g g n a d s m a t e r i a l e t ä r t u k t a d k a l k s t e n i t u n n a flisor och mellan dessa r i k l i g t med m u r b r u k (jfr fig. 9). S å v ä l y t t e r - som i n n e r v ä g g a r h a alltid v a r i t p u t s a d e . P å k o r e t s n o r r a i n n e r v ä g g s y n e s den ovan n ä m n d a i n s k r i f t e n , ristad i putsen.5 F ö r e u n d e r s ö k n i n g e n h a d e den följande lydelse: »NI 11 K L A V G D E D MOXXXV». Se fig. 3. F i s c h e r m e n a r nu, att MO s k u l l e v a r a en f ö r k o r t n i n g a v millesimo och att ä l d r e f o r s k a r e f e l a k t i g t t o l k a t O som ett f e l h u g g e t C. Som s k ä l mot en s å d a n t y d n i n g f r a m h å l l e r F i s c h e r bl. a., att b e s t ä l l a r e n k n a p p a s t s k u l l e h a låtit s i g nöja med en så g r o v f e l h u g g n i n g .
4 Kyrkans egenskap av kungsgardskyrka har påpekats av E r i k L u n d - b e r g , Don äldsta stenkatedralen i Skara (Festskrift till Martin Olsson d.
30 april 1936), s. 34.
5 H i l d e b r a n d (Mbl. 1872, s. 65) uppger felaktigt, att den är huggen i murens stenar och F i s c h e r (Västerg. kyrkl. konst, s. 17), att den är Inhuggen i en sten, inmurad i korets norra mur.
108 /( U N B N O II li B R G
Vid en närmare undersökning av inskriften löstes gåtan emel- lertid på ett fullt naturligt sätt. Väggens grova, vita putslager hade på några ställen fallit bort, så att de underliggande lagren kundo iakttagas. Underst framträdde en glattare, svagt rosafärgad
Fig. 5.
Detalj av inskriften fig. 4. Foto förf.
Abb. 6. Detail der Inschrift Abb. 4. Foto Vert.
Fig. 6.
Detalj av stengolvet i Forsby, Foto fört.
Abb. 6. Detail des steini-nu-n Fuss- bodens in der Kirche zu Forsby.
1 m . i Verf.
putsyta. De sekundära putslagren på och närmast omkring in- skriften avlägsnades försiktigt. Mot öster blev det täckande puts- lagret betydligt tjockare — upp till 2 cm — och inskriften hade här rekonstruerats på den nya putsytan utan all don ursprungliga texten följts. Sedan inskriften holt frilagts kunde följande läsas:
»XIII KL AVG DED MCXXXV ANN..». Jfr fig 3—5." Någon tvekan om denna läsning kan icke råda, ty bokstäverna voro djupt och skarpt inristade och hado till yttermera visso varit accentuerade med en klar röd färg, som ännu kunde iakttagas i de djupaste partierna. Skriften har tydligen utförts med ett skarpt järn eller en spets i den ännu våta putsytan, varefter den röda färgen ifyllts.
Genom friläggningen av inskriften framkommo dels förkort- ningstecknen på L, G, D och M, dels början på ett nytt ord.
6 Bokstävernas höjd 8—10 cm, hela inskriftens längd c:a 130 cm.
F O R S B Y K V II E A S Å L I) E II 109
ANN [O], som gör det troligt att inskriften fortsatt ännu ett stycke, ehuru några spår härav ej kunde iakttagas i den där genom äldre ombyggnadsarbeten skadade putsytan. I detta sammanhang viktigast är emellertid, att O visade sig vara ett tydligt och klart C, som i tämligen sen tid med något grovt redskap omändrats till O. Se fig. 5. Läsningen av inskriften blir alltså: »XIII KALEN- DARUM AUGUSTI DEDICATUM MCXXXV ANN . . . » . Det torde efter detta knappast kunna råda någon tvekan om att Forsby kyrka
Fig. 7.
Flau av Forsby kyrka under 1100-t. Rekonstruktion av förf. Skala 1: 300.
Abb. 7. Grnndriss der Kirche zu Forsby während des 12. Jahrhunderts.
Rekonstruktion vom Verf.
invigdes den 13 augusti 1135. Inskriftens stilkaraktär och de en- skilda bokslävernas form visar också ganska god överensstämmelse med andra västgötska Inskrifter från 1100-talets början, exempelvis inskriften på den av stenmästaren Johannes signerade dopfunten
Iran Hangelösa.7
När förvanskningen utförts kan icke bestämt fastställas. I Lind- skogs beskrivning över Skara stift 1816* återges inskriften täm- ligen korrekt i ursprungligt skick, medan inventariet av år 1829 återger den alltför ofullständigt för att bevisa något i detta sam- manhang.9 Av vissa skäl är det troligt, att det partiella över- täckandet av inskriften ägt rum redan vid kyrkans restaurering 1828, men att förändringen a\ C till O utförts först under 1800- talets senare hälft.
Den år 1135 invigda kyrkan kvarstår i stor utsträckning ännu och de försvunna partierna kunna med tämligen stor säkerhet re-
"' F i s c h e r , Västerg. kyrkl. konst, s. 69, fig. 46.
8 P. E. L i n d s k o g , »Korn beskrifning öfver Skara Stift», V, Skara 1816, s. 9.
9 »cn å norra sidan i Choret uthuggen inskrift: XIII AVG DED MDCXXXV».
110 R U N E N O R B E R G
Fig. 8.
k o n s t r u e r a s . Genom u t b y g g n a d e r å t v ä s t e r vid t v å o l i k a tillfällen h a r den u r s p r u n g l i g a v ä s t r a v ä g g e n f ö r s v u n - nit, men s p å r av den k u n d e i a k t t a g a s i n o r r a v ä g g e n och r e s t e r a v d e s s g r u n d m u r k v a r l i g g a ä n n u u n d e r trä- golvet. D e n u r s p r u n g l i g a h u v u d i n - g å n g e n i söder h a r b e f u n n i t sig på Takstolen i kyrkans äldsta del. s a m m a p l a t s som den n u v a r a n d e , men
Etter uppmätning för Sv. K. . Abb. 8. DerDachstuhi im .utesten Teil d e n h a r v a r lt s m a l a r e , ty i v ä g g a r n a der Kirche. Nach VermessungenfUrSv.K.kvarsutt0 ä n n u d e i n m u r a d e s t o c. k a r , som tjänat till fäste för g å n g j ä r n och lås, och dessa stoc- k a r h a d e k a p a t s a v vid n å g o n t i d i g a r e o m b y g g n a d . F ö n s t r e n s ur- s p r u n g l i g a a n t a l och l ä g e n ä r o m e r a ovissa. P å t e c k n i n g e n fig. 1 f r å n 1861 s e vi e m e l l e r t i d ett u r s p r u n g l i g t f ö n s t e r i k o r e t s södra v ä g g . Också den b e t y d a n d e s k i l j e m u r e n mellan k o r och l å n g h u s i t r i u m f b å g e n stod k v a r ä n n u å r 1861, n ä r G. B r u s e w i t z b e s ö k t e k y r k a n , men blev k o r t d ä r e f t e r
n e d r i v e n och n u å t e r s t o d o endast n å g r a s t e n a r av dess g r u n d m u r . E n med l e d n i n g a v nu n ä m n d a i a k t t a g e l s e r r e k o n s t r u e r a d plan a v den ä l d s t a k y r k a n i F o r s b y å t e r g e s i fig 7.
J u s t ö v e r det p a r t i av l å n g h u - set, som v i s a t s i g t i l l h ö r a den ä l d s t a k y r k a n , h a r t a k s t o l e n ett å l d e r d o m l i g t u t s e e n d e och ä r helt s ä k e r t u r s p r u n g l i g . Det v i s a d e s i g vid r e s t a u r e r i n g e n , att e x a k t s a m m a t a k s t o l a n v ä n t s lill k o r - t a k e t , e h u r u den där, på g r u n d av den b e t y d l i g t l ä g r e takhöjden, h a r b l i v i t a v k o r t a d nedtill. D e s s a ä l d s t a t a k s t o l a r s u t s e e n d e fram- g å r av fig. 8 och 9.
A v medeltida u r s p r u n g ä r (ro-
.. „. Abb. 9. Detail von Mauenverk und Dachstuhl l i g e n också del golv (fig. b) av «ul aem Chorboden. Foto Vert.
Fig. 9.
Detalj av mnrverk och takstol ä korvinden. Foto förf.
F O R S B Y K Y B K A S Å L D E R 111
stora, oregelbundna kalkstensflisor, som befanns kvarligga under trägolvet i långhusets östra del och som angivits på planen fig. 7.
På norra väggen syntes, just där predikstolen nu har sin plats, ett otydligt fragment av kalkmålning, en bandslinga med ett majuskel-G. På sydsidan högst
upp i sydöstra hörnet skymtade en rätvinklig fältindelning och otydliga figurer. Bevarade fär- ger: svart, grått, rödbrunt. Des- sa målningsfragment voro icke så tydliga, att de kunde tidsbe- stämmas med någon större sä- kerhet, men att döma av boksta- ven G:s form ha de varit ro- manska och i varje fall icke se- nare än från 1300-talet.
Kyrkans nuvarande platta trätak härrör troligen från bör- jan av 1700-talet, då de nuvaran- de målningarna utfördes av skövtlemålaren J. Risberg.10 Det ursprungliga taket torde ha haft samma form.
Om kyrkans och kyrkorum- mets äldsta form kunna vi allt- så göra oss en ganska klar före- ställning. Av inventarierna från denna tid har naturligtvis föga bevarats. I klockstapeln hänger ännu en klocka av synnerligen
ålderdomlig form, men den torde icke kunna föras längre tillbaka i tiden än till 1200-talets senare del. Detsamma är förhållandet med den madonnabild — visserligen av 1100-talstyp — som nu förvaras i Göteborgs museum. Däremot härrör den synnerligen märkliga Kristusbilden, fig. 10, som nu förvaras i Statens historiska mu- seum,11 från 1100-talet och det kan med stor sannolikhet antagas,
10 Målningen utförd 1745. II. H e g a r d t, Västsvensk kyrklig konst, 1923, s. 107.
« St. b. ni. nr 4672.
Fig. 10.
Forsby. Kristusbild från krucifix.
St. h. m. inv. n:r 4672.
Forsbv. Cliristusbild von einem Staatl. Hist. Mus., Inv.-Nr. 4672.
Abb. 10.
Kruzifix.
1 1 2 R U N E N I I II II B H G
att denna bild på sitt nu försvunna kors fanns uppsatt i don smala triumfbågen den 13 augusti 1135 och att den sålunda är en av de allra äldsta träskulpturer, som bevarats i vårt land. Bilden är märklig på grund av det utomordentligt primitiva utförandet av- ansiktet — märk de cirkelrunda, upphöjda ögonen — och den näs- tan prästerliga dräkten. Framtill nedhänga två band (stola?) med tofsprydda ändar, och manteln är draperad som en gördel om livet och dess ena flik faller i parallella veck över ena axeln. Pä Inmi- det en fals för en krona.
Denne fullt påklädde Kristus representerar en mycket gammal, troligen orientalisk tradition och korsfästelsebilder av denna art torde ha varit spridda över stora delar av den romerska kristen- heten från och med sjunde århundradet e. Kr.12 Av de få bevarade exemplaren härröra de äldsta från Spanien, men även från Frank- rike, Tyskland, England, Danmark, Norge och Sydsverige äro ett a nia 1 kända. Den mest bekanta representanten för denna typ är
»Volto Santo» i Lucca, som flitigt kopierades under senare delar av medeltiden.13 Forsbybilden, liksom ett annat västgötskt krucifix av liknande typ efterbildar emellertid icke Volto Santo ulan snarare de spanska och västeuropeiska typerna.11
Det genom ovan behandlade undersökning fastslagna invignings- året för Forsby kyrka har givetvis stor betydelse för dateringen av hela den besläktade västgötska gruppen av absidkyrkor ulan torn. Forsby är väl icke den ålderdomligaste av dessa, men kan icke heller sägas tillhöra de allra yngsta, varför gruppen i sin helhet torde ha tillkommit under 1100-talets förra hälft och, som
12 Beträffande litteraturen om Volto Santo etc. hänvisas lill S c h n t t r e r och R i t'/.. Sankt K iiininernis und Velin Santo, DUsseldorf 1934. De spanska exemplaren behandlas utförligt i K i n g s 1 e y P o r t e r , Romanische Plastik in Spanien, II, s. 12 ff.
13 En sådan kopia utgör t. ex. det kända, av Imerward signerade kruci- fixet i domen i Braunschweig från omkr. 1180 eller 1194. I Sverige torde det märkliga krucifixet från ö. Vrain i Lunda Universitets historiska museum vara den närmaste efterbildningen (frän 1400-talet) medan Övriga sydsvenska exemplar synas ha sina paralleller i västra Europa.
14 De hithörande skulpturerna och de mod dem sammanhängande proble- men skola här ej närmare behandlas, emedan frih. Carl R. af Ugglas för- bereder en uppsats härom, af Ugglas har muntligen påpekat Forsbykruci fixets samband ined samtida västgötsk »tonkonst och typens beroende a\
metallkrucifix.
F O R S B Y K Y R K A S Å L D E R 1 1 3
E r i k L u n d b e r g r e d a n t i d i g a r e framhållit,1 5 s t å r i s a m m a s f ä r a v i n f l y t a n d e f r å n o m b y g g n a d e n a v L u n d s d o m k y r k a vid 1100-talets början som ett b e t y d a n d e a n t a l a n d r a k y r k o r i S k å n e , Ö s t e r g ö t l a n d etc.
Z U S A M M E N F A S S U N G
R U N E N O R B E R G : D a s A l t e r d e r K i r c h e zu F o r s b y .
Die romanische Kirche zu Forsby in Wästergötland ist mit einer In- schrift (siehe S. 107) versehen, die das Datum der Einweihung angibt. Die Lesung der Inschrift, die far dio Datierung einer ganzen Gruppe von Kirchen wichtig ist, hat zu einer Diskussion in der kunstgoschichtlichen Literatur Anlass gegeben. E. Fischer hat die Jahreszahl der Inschrift als 1035 gedeutet, während ältere Forscher 1135 gelesen haben. Eine vom Verf. im Auftrage des Reichsantiquars vorgenomrneno Untersuchung, bei der die urspriingliche, in den Putz geritzte und mit roter Farbe aus- gefullte Inschrift von einer sekundäron Putzschicht befreit worden ist, hat endgiiltig gezeigt, dass die Inschrift lautet: XIII KL AVG DED MCXXXV ANN . . . (siehe Abb. 3—5). Diese am 13. August 1135 ein- geweihte Kirche ist in grosser Ausdehnung noch erhalten, und die vor- schwundenen Partien können in grosscm Umfango rokonstruiert werden
(siehe Abb. 1—2 und 6—9). Von älteren Invontarien der Kirche sind eine Kirchenglooke aus dem 13. Jahrhundert und oin Madonnenbildnis vom Typ des 12. Jahrhunderts, obwohl wahrscheinlich aus dem Ende des 13.
Jahrhunderts, sowie vor allom ein Kruzifix (Abb. 10) zu nennen, welcli letzteres vermutlich seinen Platz im Triumphbogen erhielt, als die Kirche eingewoiht wurde, so dass cs also oine der ältesten in Schweden erhaltonen Holzskulpturen sein wiirde.
15 E. L u n cl b c r g, a. a., s. 34.
Fornvännen 1939.
