Fornvännen 61, 43-46
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1966_043 Ingår i: samla.raa.se
Blybullor från Alvastra klosterruin
I d e t e n o r m a fyndmaterialet frän O t t o Frödins m å n g å r i g a g r ä v n i n g a r i Alvastra klosterruin är d e t en g r u p p som är sä liten och så speciell att d e n l ä m p l i g e n k a n publiceras separat, n ä m l i g e n d e t v e n n e påvliga blybullor som anträffats vid u n d e r - s ö k n i n g a r är 1933 och 1937.
Den fiirst a n t r ä f f a d e1 är ocksä d e n äldsta, fig. 1. Den h a r k o m m i t frän I n n o - c e n t i u s I I L s kansli. D e n n e påve ur ä t t e n C o n t i d e Segni regerade från d e n 8 j a n u a r i 1198 till d e n 16 juli 1216 och h a d e som m a n k a n se av d i p l o m a t a r i e t en livlig skriftväxling med Sverige. Blybullan frän Alvastra anträffades i kloster- kyrkans sakristia i u n d r e lagret i en grav, m e n d e övriga fynden ur samma lager (bl. a. blyfragment, flintbitar, bronsbleck och bitar av silverslagg) visar, att d e icke h ö r t s a m m a n m e d graven u t a n k o m m i t dit med fyllning eller pä a n n a t sätt. Fyra m y n t u r s a m m a fyndlager h ä r r ö r frän Albrekt av M e c k l e n b u r g , M a g n u s Eriksson (2 st.), och E d v a r d I av E n g l a n d (en C h e s t e r p e n n y från 1280-81).
D e n i sakristian anträffade blybullan är mycket väl bevarad fränsett en de- formering p ä frånsidans mitt, som tydligen u p p s t å t t g e n o m att d e t snöre som varit inpressat i b u l l a n slitits b o r t m e d vald. H u r d e n n a sida sett ut i oskadat skick framgår av fig. 2 som återger ett e x e m p l a r i Vatikanens samlingar.- D e n e n d a skillnaden mellan d e m son) bevarats i de påvliga s a m l i n g a r n a och Alvastra- e x e m p l a r e t tycks vara att d e t s i s t n ä m n d a h a r en några m m större d i a m e t e r .
P å åtsidan stär »I N N O C E N T I V S . P P. III.»
F r ä n s i d a n h a r strängt stiliserade, för att inte säga a r k a i s e r a n d e bilder av apost- l a r n a P e t r u s ' och P a u l u s ' h u v u d e n och ovanför dessa: S P A (S. Paulus) och S P E (S. Petrus) och iir liksom åtsidan prydd med grova p ä r l r ä n d e r .
D e n yngrye b l y b u l l a n , fig. 3, anträffades p ä g ä r d e n n o r r o m A b b o t s h u s e t i lager I I , som i regel i n n e h å l l e r senmedeltida fynd.3 Detta b e k r ä l t a s ocksä av de b å d a m y n t som hittades i samma g r ä v n i n g s r u t a och lager: en mecklenburgsk brak- teat och en Kristian I L s k l i p p i n g . Ett a n t a l keramikskärvor av olika slag är alla av s e n m e d e l t i d a typ.
D e n n a blybulla är svårt skadad. Dels är ungefär h ä l l t e n b o r t b r u t e n och dels h a r d e n b e v a r a d e delen p l a t t a t s till. Av ätsidans text äterstär: P l — • P A — och e n romersk etta ut ett o r d n i n g s t a l . Det s i s t n ä m n d a tecknets placering visar a t t d e t inte kan vara frägan o m Pius I och d e n a l l m ä n n a stilen, alltjämt n ä s t a n lika å l d e r d o m l i g som I n n o c e n t i u s I I L s , fig. 1-2, visar att d e t i n t e heller k a n vara frågan o m Pius I I I , ty d e n n e s bullor h a d e klar renässanskaraktär. Det mäste alltså vara en bulla bör Pius 11 av ä t t e n Piccolomini som regerade frän 19 a u g . 1458 till 15 aug. 1464. H u r b u l l a n sett u t i oskadat skick framgår av fig. 4.^ D e n n a
1 SHM inv.nr 20395:9. Diam. 40 mm. Tjocklek (i mm. Funnen i sakristian, kista IV, lager 2.
2 C. Serafini, Le Monete e le Bolle plumbee Pontificie del Medagliere Vaticana I, Milano 1910, p . 28, tav, I: 3.
3 SHM inv.nr 21855: 3. F. på Abbotsgården norr om Abbotshuset i ruta V c: II.
4 C. Serafini, a. a., p. 124, tav. M: 3.
mm
A J ' \ ' ' \ U - M
Fig. i. Blybulla för påven Innocentius III (i 198-1216). SHM inv.nr 20395:9. 1/1. Foto N. Lagergren, ATA. — Lead bull for Pope Innocent III.
Fig. 2-3. 2. Frånsidan av en bulla för Innocentius III i Vatikancns samlingar, Rom. Efter C Serafini. 3. Fragment av en blybulla för påven Pius II (1458-1464), Funnen i Alvastra klosterruin. SHM inv.nr 21855:3. Foto N. Lagergren, AFA. — 2. Reverse of a bull for Innocent III in the Vatican collections. 5. Fragment of a bull for Pope Pius II. Found in the ruins ot Alvastra Abbey.
Fig. 4. Blybulla för Pius II. Ur Vatikancns samlingar. Rom. Efter C. Serafini.
bull for I'ius II. From the Vatican collections.
Lead
bulla l i k n a r i d e flesta avseenden d e n ca t v ä h u n d r a f e i n t i o år äldre. Eftersom päve- n a m n e t var kort fick m a n plats a t t skriva ut hela o r d e t P A P A . Atsidans skrift lyder alltså: • + • P I V S - P A P A • • I I •» F r ä n s i d a n överensstämmer helt m e d d e n äldre b u l l a n s u t o m i d e t a t t a p o s t l a r n a s ansikten l ä t t m e r a volym och liv- ligare uttryck.
N ä g r a blybullor frän Pius I L s kansli är såvitt jag vet icke b e v a r a d e u n d e r några h a n d l i n g a r i värt l a n d .5
Att A l v a s t r a m u n k a r n a i sitt arkiv bevarat skrivelser frän p å v e n är naturligtvis i n t e nägot märkligt i och för sig. Klostrets l e d a n d e ställning gör d e t t a n a t u r l i g t Det är lika n a t u r l i g t att just dessa h a n d l i n g a r skulle a n a m m a s med stor b e l å t e n h e t av d e m som åren efter 1530 pä Gustav Vasas befallning e f t e r t r ä d d e m u n k a r n a som klostrets i n n e v å n a r e , alltså sex fullt r u s t a d e h a m e s k k l ä d d a ryttare. De visste säkert a t t u p p s k a t t a både själva h a n d l i n g a r n a som m a t e r i a l till f ö r l a d d n i n g i bössor och k a n o n e r och b l y b u l l o r n a som r å m a t e r i a l till kulor och hagel. Åtskilliga fynd av kulformar, halvfärdiga bösskulor och d r o p p h a g e l frän k l o s t e r r u i n e n v i t t n a r om d e n n a nya i n r i k t n i n g av verksamheten i d e t gamla klostret.8
Påvliga blybullor h a r a n t r ä l f a t s som jordfynd även p ä a n d r a häll. H ä r skall e n d a s t n ä m n a s tvä e x e m p e l . 1 S i g t u n a7 h a r hittats en bulla för A l e x a n d e r I I I (1159-1181) och n ä r a Skara8 e n bulla för en Benedictus, troligen B e n e d i k t X I I (•334-42)-
R u n e N o r b e r g
Summary
Lead bulls from the ruins of Alvastra Abbey
R. N o r b e r g deals with two p a p a l bulls which were found in t h e course of the p r o t r a c t e d investigations in the r u i n s of the Cistercian abbey at Alvastra, t h e l e a d i n g house of the o r d e r in the N o r d i c territories. T h e first bull (Fig. 1) was l o u n d in a t o m b in t h e sacristy a n d dates from the time ot I n n o c e n t I I I ( P o p e 1191-1216). For c o m p a r i s o n an illustration is given of a betler-preserved copy in
* Fil. lic. O. Odenius, som systematiskt genomgått de i Riksarkivet befintliga pävcbrevcn just med avseende på bullorna, har mimtligen bekräftat detta.
" Detta delvis mycket intressanta material från Gustav Vasas tid kommer att behandlas i annat sammanhang.
~ Tillhör Sigtuna Fornhem. Toni Schmid, »En pävebulla i Sigtuna., Situne Dei, 1942, s.
81 ff., tig. 1.
" Västergötlands museum. Skara, inv.nr 13774. H. Widéen, »En påvlig bulla funnen i Skara», Fornvännen 1934, s. 19 f. Widéen anser att Benedictus VIII (1012-1024) bör komma ifråga, men bullans typ och bokstävernas höggotiska former talar bestämt mot detta tidiga datum och den i Skara funna bullan överensstämmer med Benedikt XII:s 0111 man bortser från det svårt skadade ordningstalets första bokstav som emellertid ursprungligen varit ett x och ej ett v. Jfr Serafini, a. a., s. 69, lav. K: 9. Wideens förklaring av skillnaden mellan stil och påvlig regeringstid med att bullan skulle vara en senare förfalskning be- höver sälunda icke tillgripas.
north of the abbot's house, is damaged (Fig. 3), but the author shows that it must have borne the name of Pius 11 (Pope 1458-64). The appearance of the bull can be seen from Fig. 4, which also comes from the Vatican collections. The bulls were probably deposited c. 1530 when after the Reformation the Abbey buildings were used for, other things, military barracks. Finally, examples are mentioned of other papal bulls found in Sweden.
Birgittas Uppenbarelser eller Bonaventuras Betraktelser
Kulturhistoriskt lexikon lör nordisk medeltid har i artikeln Birgittinsk ikonografi bl. a. ägnat uppmärksamhet åt den nya form, Kristifödelsebilden i konsten erhöll i början av 1400-talet. Man framställer efter denna tid icke som lörut Maria lig- gande i sängen utan knäböjande i böneställning inför det i en strålkrets pä mar- ken vilande barnet. Artikelförfattaren, Rune Norberg ansluter sig till min utred- ning (Iconography of the Nativity, 1924) och i likhet med denna anser han att de s. k. Pseudo-Bonaventuras meditioner, skrivna längt före Birgittas tid ägt stor betydelse för henne, dä hon samlade detaljerna fiir den uppenbarelse, som hon efter madonnans, många är tidigare givna löfte undfick vid sitt besök i Betlehem 1372. Även den karakteristiska hälsning, Birgitta låter Maria rikta till det nyfödda barnet, anser han vara hämtad ur meditationerna. »Marias hälsningsord till sin son är ordagrant desamma», siiger han. Slår man upp Klemmings edition av Bona- venturas meditationer i Fornskriftsällskapets samlingar, skall man också finna en slående överensstämmelse. Hälsningen lyder här wälkomin war thu min gudh, oc min herra oc min son, under det att den i Birgittas uppenbarelser bar lydelsen var väl Itomin min gudh ok min herra ok min son. Saken kunde sålunda förefalla alldeles klar. Likvid var det lör Birgitta icke möjligt att ur Bonaventuras medita- tioner övertaga denna hälsning. Den förekommer nämligen, som jag i ovan nämnda skrift icke försummade att visa, endast i den svenska översättningen, icke i de latinska eller på andra språk föreliggande handskrifterna av meditationerna. Den svenska översättningen verkställdes långt efter Birgittas död. Översättaren var väl förtrogen med alla birgittinska föreställningar. Han visste precis hur det gått till vid Kristi födelse, det hade Birgitta talat om. Vid översättandet av detta ställe i meditationerna korrigerade han texten och införde de birgittinska hälsningsord, som saknades i den latinska förlagan. Helt naturligt säg han pä meditationernas berättelse om Kristi liv med birgittinska ögon. Det är med andra ord den svenska översättningen av meditationerna, som är beroende av Birgittas uppenbarelser, icke tvärt om.
' P, livario Oliger O. F. M., »Le Medilationcs Vitae Christi del Pscudo-Bonaventura», Studi Francescani, Arezzo, 1922.
